Trots efterkrigstidens längsta högkonjunktur så finns det
kommuner som fått se sin befolkning minska i stort sett
varje år under 1980-talet. Och nu tyder allting på att
betydligt sämre tider är på väg.
I norra Västmanland har kvinnorna redan nu lägre
sysselsättningsnivå än riksgenomsnittet. I Skinnskatteberg,
Fagersta och Hallstahammar är kvinnounderskottet i
befolkningen särskilt stort. T.o.m. en så framtidsinriktad
bransch som elektronikindustrin har minskat i Västmanland
under 1980-talet.
Trots allt är det kategorin ''Arbete'' som uppges som det
dominerande skälet för dem som flyttar från Västmanland.
I norra Västmanland uppger 38--41% detta som skäl. I
övriga delar av länet svarar 27--40% samma sak.
Familjeskäl är det som kommer sedan. Därefter kommer
''Bo/miljö,service'' och ca 10% uppger utbildning som skäl
för avflyttning.
För inflyttarna till länet är det, förutom familjeskäl,
''Bo/miljö'' som anges ligga bakom inflyttningen. Detta
understryks i en annan rapport där befolkningens
boendeval spelar en allt större roll för var företagens
lokaliseringar sker. Satsningen i miljö i ordets vidaste
bemärkelse kommer därigenom att spela en allt större roll.
Det är alltså inte så enkelt som att människor flyttar dit där
det finns jobb. Det är också i ökande omfattning så att
jobben kommer dit där människor väljer att bo.
En viktig faktor i detta sammanhang är följande: 1950
var drygt hälften av antalet sysselsatta verksamma i globalt
eller åtminstone nationellt inriktade verksamheter. Men
tvärtemot vad man kanske kunde vänta sig, så är idag
enbart 30% sysselsatta i sådana verksamheter, medan 70%
arbetar för lokalt eller regionalt inriktade verksamheter.
Det är förstås den offentliga sektorns expansion som slår
igenom här. Men det har den betydelsen att en allt större
del av de yrkesverksamma har likartade arbeten att välja på
över hela landet och andra faktorer då kan spela en relativt
sett större roll vid val av bostadsort.
Behövs det något program för arbete? Behövs det någon
regionalpolitik? Är inte marknaden överlägsen alla former
av styrande? Marknaden har förvisso många fördelar och
har underskattats av vänsterpartiet. Framför allt
flexibiliteten och det effektiva resursutnyttjandet talar för
marknaden. Men, den är ''blind''. Effektivitet,
resursutnyttjande och tillväxt måste ha målsättningar och
dem kan marknaden aldrig formulera. Sammanhängande
med detta är det problem som i brist på namn kan visas med
ett exempel. Ska jag ut och resa så måste jag ofta ta bilen,
därför att tågen inte går. Som individ kan jag bara välja
mellan att köpa bil eller ta tågen som står i tidtabellen. I
samma situation står en stor mängd människor. Men
processen att, säg 15.000 människor flyttar över sina utgifter
från bilresor till tågtrafik kan inte ske förrän tågen faktiskt
finns där. Och de finns inte där förrän det kollektiva
beslutet om detta är fattat och verkställt.
Regionalpolitik -- finns den?
Det finns ett regionalpolitiskt stöd på ca 2,5 miljarder.
Men detta är ''nålpengar'' i förhållande till hela
statsbudgeten eller t ex de statliga sektorsmyndigheternas
investeringsbudgetar. Ser man till hela statsbudgeten i ett
regionalpolitiskt perspektiv så blir mönstret ganska
överraskande. Bergslagen tar inte emot utan ger
''regionalpolitiskt stöd'' på ca 2,25 miljarder. Vinnarna i
denna nationella omfördelning är, förutom Norrlands
inland, ''Huvudstadsregionen'', ''Malmö--Göteborg'' samt
kategorin ''städer''! Än mer allvarligt är att det stöd som
faktiskt går till Bergslagen inte är framtidsinriktat på
forskning, utbildning, kultur eller annan infrastruktur.
T.ex. får Stockholm hälften av allt statligt stöd till kulturen!
Bergslagen är direkt missgynnat särskilt på
kommunikationsoch utbildningsområdena. Medan
regeringen talar om balanserad befolkningsutveckling m.m.
så är statsbudgeten konstruerad så att redan överhettade
områden faktiskt får mest stöd. Dessutom motverkas
regionalpolitikens ambitioner av statliga sektorsbeslut inom
SJ, televerket, försäkringskassan etc. Det måste istället bli
så att statens samtliga verksamheter tar hänsyn till de
regionalpolitiska målen. Men i t.ex. banverkets förslag till
investeringar kommer de närmaste årens största belopp att
satsas på sträckan Stockholm--Malmö.
Även skattereformen missgynnar glesbygden eftersom
skattelättnaderna blir mycket måttliga för låg- och
medelinkomsttagare som präglar glesbygden. Bl.a. de, i och
för sig motiverade, pålagorna på bilåkandet som ska
finansiera de rikas skattesänkningar, slår hårt mot
glesbygden.
Transporter
I Västmanland beräknas nästan 2 200 GWh användas för
transporter. Av dessa utgörs 1 450 av bensin, 700 av diesel
och 28 av el. Cirka 170 000 kubikmeter bensin och 75 000
kubikmeter diesel används årligen. I Västmanland finns 149
000 motorfordon, varav 108 000 bilar, 17 000 bussar och 8
300 lastbilar.
Bilismens miljöskadlighet ska förstås i första hand
bekämpas genom att göra den mindre nödvändig. Men
också genom teknisk utveckling, avgasrening och genom
alternativa drivmedel. Här kommer etanol för motordrift in
som ett bra alternativ. Redan i dag blandar man in 5%
etanol i bensin. Ren etanol kan brukas för bussar och andra
tunga fordon i stadsmiljö. Etanol i vanliga dieselmotorer
ger lägre utsläpp av sot, koldioxid, kolväten och
formaldehyd. Etanol baserad på biomassa ökar inte heller
koldioxidutsläppen.
Etanolfabrik till Köping
Redan i slutet av 1970-talet rekommenderade en statlig
utredning att ett blandbränsle av bensin och alkohol skulle
introduceras och en utveckling med enbart alkohol som
drivmedel skulle främjas. Men ointresse tillsammans med
låga bensinpriser har gjort att även de
utvecklingsmöjligheter som funnits i stor utsträckning
försummats. En fullskaleanläggning beräknas ha en
produktionskapacitet på 65 000 m3 etanol per år.
Förutom etanol för inblandning i bensin så ger den
sidoprodukter som foder och stärkelse. Med relativt höga
bensinpriser, jordbrukets omställning, som kommer att
ändra mycket i Mälardalen, samt tillgången till hamn, är
Köping en mycket lämplig lokaliseringsort för denna
anläggning.
Energiskog
Med energiskog menas att man utnyttjar snabbväxande
trädslag som skjuter nya skott efter avverkning.
Företrädesvis används arter av Salixsläktet som pil, sälg och
vide. Energiskogsodling bör starta i rejäl skala, framförallt
i länets södra och östra delar där det behövs alternativ till
spannmålsproduktion. Särskilt i Västerås, Sala, Köping,
Heby och Kungsör finns gott om lämplig mark. Salixodling
innebär, liksom all annan intensiv odling, en del
miljöförändringar. Idag används handelsgödsel och
bekämpningsmedel, det sistnämda dock bara i
etableringsfasen. Å andra sidan så kan läckage av
näringsämnen minska jämfört med t ex spannmålsodling.
Och om askan efter förbränning återförs så tillförs odlingen
näringsämnen på det recirkulerande sätt som måste anses
positivt.
Tåget
Fullfölj satsningen på Bergslagspendeln med en bra
bansträckning, god spårkvalitet och snabbtåg som tillåter
farter upp till 160 km/h. Bygg ut Mälarbanan. Snabbtåg i
upp till 200 km/h Stockholm--Västerås/Eskilstuna--
Örebro--Hallsberg halverar nästan restiden Västerås--
Stockholm. Dessutom beräknas marknaden för
Bergslagspendeln öka med 70%. Avvisa de aktuella
planerna på att lägga ner persontrafiken på Gävle--
Örebrolinjen. I banverkets plan refereras det hela tiden till
''godsstråket'' Storvik--Avesta/Krylbo--Frövi--Hallsberg--
Mjölby. I de aktuella investeringsplanerna så ska
valperiodens största investeringar göras på sträckan
Stockholm--Malmö. Detta är inte en acceptabel
prioritering.
Utarbeta en länsvision för länets utveckling och
transportbehov
Med länsfakta kring befolkning, näringsliv, utbildning
m.m. analyseras problem och möjligheter. Dagens
transportmöjligheter beskrivs och samordning,
miljöpåverkan och resurser analyseras. Utifrån detta görs
en länsvision där järnvägen, sjöfarten och kollektivtrafiken
kraftfullt prioriteras. I Västerås sammanstrålar sjöfart,
järnväg, Europaväg 18 och flygtrafik. Förutsättningar finns
att utveckla Västerås till ett transportnav i och kring
Mälardalen.
Utbildning
Utbildningsnivån är lägre i Västmanland och särskilt i
Bergslagsdelen än i landet som helhet. Befolkningen i
denna del av landet har också mindre tillgång till
personalutbildning än i övriga landet. Därför behövs en
extra satsning på komvux, grundvux och folkhögskolor.
Vuxenstudiestödet måste förstärkas så att det motsvarar
inkomstbortfallet för folk i vanliga inkomstlägen.
Gemensam sektor
Vänsterpartiet är det enda parti som säger nej till en
nedrustning av den offentliga sektorn. En nedrustning de
borgerliga anser önskvärd och socialdemokraterna tydligen
menar vara nödvändig i EG-anpassningens spår. Förutom
att möjliggöra yrkesarbete för framför allt kvinnorna, så är
den offentliga sektorns sjukvård, äldreomsorg, barnomsorg
etc den verkliga sysselsättningsmaskinen för Västmanlands
kvinnor. Efter att man tömt kommunernas och landstingens
reserver genomförs skattestopp. Konsekvenserna ser vi
omkring oss. 1991 avser landstinget att varsla 200 anställda
om uppsägning och i många kommuner är situationen
likartad. Och detta när vi går in i en lågkonjunktur.
Stålet
Även i framtiden kommer stålet att ha en stark ställning
som material och stålproduktion att vara viktigt för
samhället. För stora delar av den i Västmanland och Sverige
så viktiga verkstadsindustrin, så är tillgången på bra
stålprodukter viktig. Det är därför ett nationellt intresse att
det finns en offensiv och framtidsinriktad stålindustri och att
där finns ett starkt samhälleligt inflytande. I ''Svenska
metallbolaget'' bör gruvbolagen samt stål- och smältverken
sammanföras för att genomföra den nödvändiga
planmässiga utvecklingen av det svenska stålet. Med
stigande skrotpriser och ökat importberoende blir
järnsvamp alltmer intressant. Järnsvamp är rent järn med
''svampig'' struktur. Byggandet av ett mindre sådant verk
ger ca 200 arbetstillfällen och driften beräknas sedan
sysselsätta ca 90 personer. Överskottsvärmen som bildas
kan driva ett kulsinterverk. Två sådana anläggningar, en i
Norrbotten och en i Bergslagen kunde trygga
råvarutillgången. Prospektering efter nya sulfidmalmer,
industrimineraler och legeringsmetaller måste intensifieras.
Processer som ELRED och PLASMA bör utvecklas och
komma till användning i Sverige.
Löntagarfonderna
Löntagarfonderna, vart tog de vägen? Har t ex
Mellanfonden haft någon som helst positiv betydelse för
Västmanlands län? Inför en hotande lågkonjunktur måste
fondernas resurser aktiveras för regionalpolitiska
satsningar. Framförallt bör fondernas kapital användas för
t ex de stora och nödvändiga framtidsinvesteringarna på
järnvägssidan, hellre än att som nu delta i aktiegaloppen.
Fonderna bör engagera sig i vårt läns energiproduktion och
förädling av landets råvaror inom metallurgin och
träområdet, hellre än att spekulera på köp i televerket.
Löntagarna ska väl inte behöva köpa ett samhällsägt företag
en gång till?
Avslutning
De demokratiska aspekterna av att människor ska få
leva och bo där de själva väljer, är självklara. Men
demokratin bör även förbättras med avseende på alla de
svåröverskådliga organ som handlägger frågor om regionalt
stöd. Vidare får det minskade manöverutrymmet på
regionalpolitikens område som EG-harmoniseringen för
med sig inte glömmas bort.
Regionalpolitiska satsningar får inte ske till priset av en
försämrad miljö, detta förstör bara betingelserna för ett gott
liv på sikt. Därför hänger förslagen om sysselsättning intimt
samman med dem på trafik-, miljö- och energiområdena.
Jorden är inget vi ärver från våra föräldrar, utan något vi
lånar från våra barn. Därför måste ett ekologiskt synsätt
byggt på recirkulerande processer prägla jordbruket. Bl a
för att minska på transporterna och deras miljöförstöring så
måste produktionen bli mera lokal. Det nationella
oberoendet såväl som det globala ansvaret måste medföra
en betydande jordbruksproduktion i vårt land och län.
Mycket av utvecklingen i glesbygden föreslås bygga på
principer om självförvaltning. Jämfört med den privata
tjänsteproduktionen så har den gemensamma sektorns
utbyggnad under tidigare decennier varit relativt hyggligt
fördelad över landet. Men i dessa nedrustningstider hotar
denna ryggrad i regionalpolitiken att bryta samman. Att
regionalpolitiken självklart är en viktig rättvisefråga
behöver knappast sägas, men något som ofta glöms bort är
rättvisan mellan kvinnor och män.
Arbete är centralt i detta sammanhang och den
gemensamma sektorn är oerhört viktig för kvinnorna --
både för att möjliggöra yrkesarbete och för att erbjuda
arbetstillfällen. Men även fritids- och utbildningsutbudet är
av stor vikt. Det finns många orsaker till det
kvinnounderskott som t ex Bergslagen lider av. Bergslagen,
brukar det sägas, är en bygd, byggd av män för män, och
det märks. För att differentiera arbetsmarknaden mot fler
jobb i tjänstesektorn och skapa ''kvinnoarbeten'' kan t ex
postgirot utlokaliseras till Hallstahammar. Även inom länet
kan en decentralisering ske; varför ska t ex
skogsvårdsstyrelsen ligga på Stora Gatan i Västerås?
Utbyggnad av naturgasnät har på andra håll i Europa
bidragit till industrietableringar nära ledningen.
Järnvägssatsningarna på bl a Mälarbanan skapar
sysselsättning och bör inför den väntade lågkonjunkturen
snarast komma till stånd. Enbart Mälarbanan beräknas ge 1
800 jobb i fem år med allt ifrån anläggningsarbeten,
insatsvaror som pålar och armeringsjärn, råmaterial som
stålämnen till transporter och andra tjänster. Energisidan
med satsningar på biobränslen, etanolfabrik och
förgasningsanläggning för biobränslen ger också värdefulla
tillskott till arbetsmarknaden. En utveckling av
serietillverkade skördetröskor för energiskog beräknas
kunna sänka den totala produktionskostnaden med 25%. I
Västmanlands län finns en tradition av liknande produktion
som kanske kunde användas nu när energiskogen växer,
bokstavligt såväl som i betydelse.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder för
ett utvecklingsprogram för Västmanlands län i enlighet med
vad som anförts i motionen.
Stockholm den 23 januari 1991
Jan-Olof Ragnarsson (v)