Det är viktigt att samspelet mellan stad/tätorter och
landsbygd/glesbygd fungerar eftersom de är lika viktiga för
landet.
Vill vi även i framtiden behålla en social och kulturell
mångfald i vårt land är det hög tid att inrikta arbetet på att
stärka politiken för glesbygd och landsbygd.
Glesbygdsdelegationen har utarbetat ett program ''Hela
Sverige ska leva! -- ett landsbygdsprogram för 90-talet'' (Ds
1990:10), där det föreslås en rad åtgärder för att forma en
aktiv landsbygdspolitik.
Inriktningen bör vara:att insatserna för
småföretagandet skall stärkas,att lägga ökad vikt vid den
lokala infrastrukturen och miljön för att skapa ett gott
utvecklingsklimat,att vidta åtgärder för att skapa en
miljö som tilltalar kvinnor och ungdomar,att stimulera
bostadsbyggandet (främst hyres- och bostadsrätter) och
förbättra kommunikationerna,att särskilt
uppmärksamma de areella näringarnas betydelse för
landsbygden,att stödja teknikutveckling som passar
landsbygdens förhållanden,att arbeta för närdemokrati
och driva på de processer i samhället som verkar för
decentralisering, sektorsamverkan och
avbyråkratisering,att stödja det lokala
utvecklingsarbetet.
I programmet tas både mer långtgående förslag och
konkreta direkt genomförbara förslag upp.
Miljöpartiet de gröna stöder helhjärtat en sådan
inriktning och har i en rad motioner under allmänna
motionstiden lagt förslag som främjar en sådan utveckling.
Bland annat förslag om Närfonder, Ekobyggande,
Trafikpolitik (kraftig utbyggnad av järnvägsnätet), Linets
utvecklingsmöjliheter, Miljövänlig och småskalig teknik,
Grön skattepolitik (t.ex. sänkta arbetsgivaravgifter,
skatterabatt till glesbygd, kvittningrätt, återföra
fastighetsbeskattningen till kommunerna, taxeringsvärdet i
attraktiva områden tar hänsyn till fastboende),
Näringspolitik (utförsäljning av Vattenfall till regionerna),
Skolpolitik mm.
Regeringen bör ta fasta på delegationens program och
hösten 1991 lägga en proposition om landsbygdspolitiken
under 90-talet.
Den närmaste tiden är det viktigt att alla de tusentals
utvecklingsförslag och projektidéer som kom fram under
landsbygdskampanjen från ''folket'' följs upp. Vi menar att
landsbygdens mobiliseringsprocess inte får avbrytas och
ersättas med besvikelse över att förslagen på lokal nivå inte
tas på allvar. Det finns också ett stort behov att stärka den
grundläggande servicen i t.ex. byskolor, samlingslokaler
och på småvägar.
Vi föreslår ett anslag på 141 miljoner kronor till
regionala utvecklingsinsatser för länsstyrelserna att stödja
landsbygdsoch glesbygdsutvecklingen. I andra motioner
föreslår vi anslag på ytterligare 59 miljoner för
landsbygdsutveckling (30 miljoner för miljövänlig och
småskalig teknik och 27 milj. kr till linproduktionens
utveckling) vilket blir en sammanlagd landsbygdssatsning
på 200 milj. kr.
Länsstyrelsen skall stödja det lokala utvecklingsarbetet i
nära samarbete med kommuner, bygdekommittéer och
byalag.
Folkrörelserådet
Miljöpartiet de gröna vill starkt betona folkrörelserådets
roll i det lokala utvecklingsarbetet. På sikt anser vi att det
är befogat att folkrörelserna själva i större utsträckning
finansierar rådet men att det också är viktigt att samhället
medvetet stöder och uppmuntrar folkrörelsearbete.
Folkrörelserna borde därför till en del stödjas av
civildepartementet.
Vi föreslår att den nya glesbygdsmyndigheten detta
budgetår får ytterligare 2 milj. kr. för stöd till
folkrörelserådet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär ett särskilt
landsbygdsprogram under hösten 1991, enligt vad i
motionen anförts,
2. att riksdagen till utvecklingsinsatser på landsbygden
anslår 141
000
000 kr. för uppföljning av ''Hela Sverige ska
leva''kampanjen,
3. att riksdagen till anslaget G
7 Glesbygdsdelegationen anslår 2
000
000 kr. för stöd till folkrörelserådet.
Stockholm den 25 januari 1991
Inger Schörling (mp)
Anna Horn af Rantzien (mp)
Lars Norberg (mp)
Carl Frick (mp)
Claes Roxbergh (mp)