Landsbygdsutveckling
Det är viktigt att samspelet mellan stad/tätorter och landsbygd/glesbygd fungerar eftersom de är lika viktiga för landet.
Vill vi även i framtiden behålla en social och kulturell mångfald i vårt land är det hög tid att inrikta arbetet på att stärka politiken för glesbygd och landsbygd.
Glesbygdsdelegationen har utarbetat ett program ''Hela Sverige ska leva! -- ett landsbygdsprogram för 90-talet'' (Ds 1990:10), där det föreslås en rad åtgärder för att forma en aktiv landsbygdspolitik.
Inriktningen bör vara:att insatserna för småföretagandet skall stärkas,att lägga ökad vikt vid den lokala infrastrukturen och miljön för att skapa ett gott utvecklingsklimat,att vidta åtgärder för att skapa en miljö som tilltalar kvinnor och ungdomar,att stimulera bostadsbyggandet (främst hyres- och bostadsrätter) och förbättra kommunikationerna,att särskilt uppmärksamma de areella näringarnas betydelse för landsbygden,att stödja teknikutveckling som passar landsbygdens förhållanden,att arbeta för närdemokrati och driva på de processer i samhället som verkar för decentralisering, sektorsamverkan och avbyråkratisering,att stödja det lokala utvecklingsarbetet.
I programmet tas både mer långtgående förslag och konkreta direkt genomförbara förslag upp.
Miljöpartiet de gröna stöder helhjärtat en sådan inriktning och har i en rad motioner under allmänna motionstiden lagt förslag som främjar en sådan utveckling. Bland annat förslag om Närfonder, Ekobyggande, Trafikpolitik (kraftig utbyggnad av järnvägsnätet), Linets utvecklingsmöjliheter, Miljövänlig och småskalig teknik, Grön skattepolitik (t.ex. sänkta arbetsgivaravgifter, skatterabatt till glesbygd, kvittningrätt, återföra fastighetsbeskattningen till kommunerna, taxeringsvärdet i attraktiva områden tar hänsyn till fastboende), Näringspolitik (utförsäljning av Vattenfall till regionerna), Skolpolitik mm.
Regeringen bör ta fasta på delegationens program och hösten 1991 lägga en proposition om landsbygdspolitiken under 90-talet.
Den närmaste tiden är det viktigt att alla de tusentals utvecklingsförslag och projektidéer som kom fram under landsbygdskampanjen från ''folket'' följs upp. Vi menar att landsbygdens mobiliseringsprocess inte får avbrytas och ersättas med besvikelse över att förslagen på lokal nivå inte tas på allvar. Det finns också ett stort behov att stärka den grundläggande servicen i t.ex. byskolor, samlingslokaler och på småvägar.
Vi föreslår ett anslag på 141 miljoner kronor till regionala utvecklingsinsatser för länsstyrelserna att stödja landsbygdsoch glesbygdsutvecklingen. I andra motioner föreslår vi anslag på ytterligare 59 miljoner för landsbygdsutveckling (30 miljoner för miljövänlig och småskalig teknik och 27 milj. kr till linproduktionens utveckling) vilket blir en sammanlagd landsbygdssatsning på 200 milj. kr.
Länsstyrelsen skall stödja det lokala utvecklingsarbetet i nära samarbete med kommuner, bygdekommittéer och byalag.
Folkrörelserådet
Miljöpartiet de gröna vill starkt betona folkrörelserådets roll i det lokala utvecklingsarbetet. På sikt anser vi att det är befogat att folkrörelserna själva i större utsträckning finansierar rådet men att det också är viktigt att samhället medvetet stöder och uppmuntrar folkrörelsearbete. Folkrörelserna borde därför till en del stödjas av civildepartementet.
Vi föreslår att den nya glesbygdsmyndigheten detta budgetår får ytterligare 2 milj. kr. för stöd till folkrörelserådet.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär ett särskilt landsbygdsprogram under hösten 1991, enligt vad i motionen anförts,
2. att riksdagen till utvecklingsinsatser på landsbygden anslår 141
000
000 kr. för uppföljning av ''Hela Sverige ska leva''kampanjen,
3. att riksdagen till anslaget G
7 Glesbygdsdelegationen anslår 2
000
000 kr. för stöd till folkrörelserådet.
Stockholm den 25 januari 1991 Inger Schörling (mp) Anna Horn af Rantzien (mp) Lars Norberg (mp) Carl Frick (mp) Claes Roxbergh (mp)