Motion till riksdagen
1990/91:A452
av Rolf Dahlberg (m)

Insatser för Gävleborgs län


Gävleborgs län har under en lång följd av år legat bland
de hårdast drabbade länen i landet vad gäller arbetslöshet,
utflyttning och låg allmän tillväxt.
Den senaste arbetsmarknadsstatistiken för länet är
mycket alarmerande. Länet har den näst högsta
arbetslösheten i landet efter Norrbotten, den näst högsta
deltidsarbetslösheten i landet, den tredje högsta
ungdomsarbetslösheten i landet, det högsta antalet
långtidssjukskrivningar och förtidspensioneringar i landet,
bland de lägsta förvärvsfrekvenserna i landet och bland de
lägsta utbildningsnivåerna i landet.
Gävleborg har kommit i skymundan för andra krislän.
I t.ex. Blekinge, Uddevalla, Norrbotten och Värmland har
extraordinära åtgärder vidtagits från statens sida, medan
Gävleborgs län under hela 80-talet har fått stå tillbaka.
I december 1990 ökade arbetslösheten i länet med 40
procent jämfört med samma månad året före. Totalt var
4 905 personer arbetslösa i december. Samtidigt var antalet
nyanmälda platser färre än i något annat län. Antalet varsel
ligger dessutom runt 600.
Nu behövs krafttag för att stoppa den negativa trenden i
länet. Av tillgängliga medel måste regeringen satsa mera på
arbetsmarknadsutbildning i Gävleborgs län. Detta är ett
viktigt led i att hjälpa arbetslösa att bli mer attraktiva på
arbetsmarknaden och att ge expanderande verksamheter
lättare tillgång till utbildad arbetskraft.
Arbetslösheten är inte jämnt fördelad över länet. En
ökad rörlighet på arbetsmarknaden är därför nödvändig.
Staten kan här göra hjälpinsatser som underlättar denna
rörlighet.
Arbetsförmedlingen har en viktig uppgift i den
nuvarande situationen. Socialdemokraterna motsätter sig
att fristående arbetsförmedlingar etableras. Detta är inte
acceptabelt. Fristående arbetsförmedlingar skulle vara ett
bra komplement till den statliga arbetsförmedlingen.
För dem som drabbas av arbetslöshet skulle vårt krav på
en allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring ge en
grundtrygghet som vissa i dag saknar. Denna fråga måste
snarast lösas.
Statens egen verksamhet i länet spänner över ett stort
fält. Självklart kan regeringen -- om bara viljan finns --
disponera om medel inom olika områden så att en utsatt
region eller län får extra draghjälp. Detta gäller t.ex. inom
högskoleutbildningen, kommunikationerna och
fördelningen av det regionalpolitiska stödet.
I en partimotion från Moderata Samlingspartiet yrkas på
en kraftfull satsning på investeringar inom
kommunikationssektorn. Utöver regeringens förslag
föreslås att ytterligare 500 miljoner satsas på järnvägarna
och 2 000 miljoner ytterligare på landets vägar såväl riks-,
läns- som enskilda vägar. Inom Gävleborgs län finns en rad
projekt som kan startas om riksdagen bifaller detta
motionsyrkande.
För att Gävleborgs län skall kunna hävda sig i
konkurrensen från grannregionerna runt Uppsala,
Arlanda, Stockholm och Mälardalen måste
kommunikationerna med dessa områden förbättras
avsevärt.
SJ:s planerade snabbtåg mellan Stockholm--Gävle och
Sundsvall är den kanske viktigaste åtgärden på detta
område. Projektet bör tidigareläggas så att åtminstone
Gästrikland snabbt knyts ihop med Uppsala och
Storstockholmsregionen. Detta projekt skulle möjliggöra
för många att arbetspendla mellan de aktuella områdena.
Ett ökat utbyte på en rad andra samhällsområden skulle
också bli följden av snabbtågssatsningen.
Europaväg 4 går rakt igenom såväl Gästrikland som
Hälsingland. Standarden är god med undantag av
huvudparten av delen Söderhamn--Hudiksvall.
Länsstyrelsen har beräknat behovet till riksvägarna i länet
totalt till 1 000 miljoner kronor varav 500 miljoner till E 4.
Förutom investeringarna i väg E 4 krävs kraftfulla
insatser på övriga riksvägar, R 83 och R 84 för den
norrgående inlandstrafiken och R 80, R 67 och R 68 för den
sydvästgående trafiken. Dessa insatser krävs för att länets
riksvägar skall få den standard som behövs för att öka
tillgängligheten för länets invånare och att riksvägarna får
en internationell standard.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av insatser i Gävleborgs
län.

Stockholm den 24 januari 1991

Rolf Dahlberg (m)