Gävleborgs län har under en lång följd av år legat bland de hårdast drabbade länen i landet vad gäller arbetslöshet, utflyttning och låg allmän tillväxt.
Den senaste arbetsmarknadsstatistiken för länet är mycket alarmerande. Länet har den näst högsta arbetslösheten i landet efter Norrbotten, den näst högsta deltidsarbetslösheten i landet, den tredje högsta ungdomsarbetslösheten i landet, det högsta antalet långtidssjukskrivningar och förtidspensioneringar i landet, bland de lägsta förvärvsfrekvenserna i landet och bland de lägsta utbildningsnivåerna i landet.
Gävleborg har kommit i skymundan för andra krislän. I t.ex. Blekinge, Uddevalla, Norrbotten och Värmland har extraordinära åtgärder vidtagits från statens sida, medan Gävleborgs län under hela 80-talet har fått stå tillbaka.
I december 1990 ökade arbetslösheten i länet med 40 procent jämfört med samma månad året före. Totalt var 4 905 personer arbetslösa i december. Samtidigt var antalet nyanmälda platser färre än i något annat län. Antalet varsel ligger dessutom runt 600.
Nu behövs krafttag för att stoppa den negativa trenden i länet. Av tillgängliga medel måste regeringen satsa mera på arbetsmarknadsutbildning i Gävleborgs län. Detta är ett viktigt led i att hjälpa arbetslösa att bli mer attraktiva på arbetsmarknaden och att ge expanderande verksamheter lättare tillgång till utbildad arbetskraft.
Arbetslösheten är inte jämnt fördelad över länet. En ökad rörlighet på arbetsmarknaden är därför nödvändig. Staten kan här göra hjälpinsatser som underlättar denna rörlighet.
Arbetsförmedlingen har en viktig uppgift i den nuvarande situationen. Socialdemokraterna motsätter sig att fristående arbetsförmedlingar etableras. Detta är inte acceptabelt. Fristående arbetsförmedlingar skulle vara ett bra komplement till den statliga arbetsförmedlingen.
För dem som drabbas av arbetslöshet skulle vårt krav på en allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring ge en grundtrygghet som vissa i dag saknar. Denna fråga måste snarast lösas.
Statens egen verksamhet i länet spänner över ett stort fält. Självklart kan regeringen -- om bara viljan finns -- disponera om medel inom olika områden så att en utsatt region eller län får extra draghjälp. Detta gäller t.ex. inom högskoleutbildningen, kommunikationerna och fördelningen av det regionalpolitiska stödet.
I en partimotion från Moderata Samlingspartiet yrkas på en kraftfull satsning på investeringar inom kommunikationssektorn. Utöver regeringens förslag föreslås att ytterligare 500 miljoner satsas på järnvägarna och 2 000 miljoner ytterligare på landets vägar såväl riks-, läns- som enskilda vägar. Inom Gävleborgs län finns en rad projekt som kan startas om riksdagen bifaller detta motionsyrkande.
För att Gävleborgs län skall kunna hävda sig i konkurrensen från grannregionerna runt Uppsala, Arlanda, Stockholm och Mälardalen måste kommunikationerna med dessa områden förbättras avsevärt.
SJ:s planerade snabbtåg mellan Stockholm--Gävle och Sundsvall är den kanske viktigaste åtgärden på detta område. Projektet bör tidigareläggas så att åtminstone Gästrikland snabbt knyts ihop med Uppsala och Storstockholmsregionen. Detta projekt skulle möjliggöra för många att arbetspendla mellan de aktuella områdena. Ett ökat utbyte på en rad andra samhällsområden skulle också bli följden av snabbtågssatsningen.
Europaväg 4 går rakt igenom såväl Gästrikland som Hälsingland. Standarden är god med undantag av huvudparten av delen Söderhamn--Hudiksvall. Länsstyrelsen har beräknat behovet till riksvägarna i länet totalt till 1 000 miljoner kronor varav 500 miljoner till E 4.
Förutom investeringarna i väg E 4 krävs kraftfulla insatser på övriga riksvägar, R 83 och R 84 för den norrgående inlandstrafiken och R 80, R 67 och R 68 för den sydvästgående trafiken. Dessa insatser krävs för att länets riksvägar skall få den standard som behövs för att öka tillgängligheten för länets invånare och att riksvägarna får en internationell standard.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av insatser i Gävleborgs län.
Stockholm den 24 januari 1991 Rolf Dahlberg (m)