I en motion till föregående riksmöte erinrade vi om att
Värmland i många år haft den högsta arbetslösheten i landet
näst Norrbotten, men att utvecklingen på arbetsmarknaden
glädjande nog vänt och att länet då ''endast'' låg på en
femte--sjätte plats vad gällde arbetslösheten i landet. Vi
gladdes åt den ljusare situationen på den värmländska
arbetsmarknaden men varnade för att högkonjunkturen
höll på att vända. Vi kunde konstatera att arbetslösheten
inte längre var i sjunkande och att mörka moln började
segla upp vid horisonten.
När denna motion skrivs kan vi konstatera att
farhågorna för ett försämrat arbetsmarknadsläge tyvärr
besannats och Värmland har nu klättrat uppåt i
''arbetslöshetsligan'' igen.
Som lägst hade Värmland 1,5 procent öppet arbetslösa.
Siffran är idag ca 2,5 procent. Antalet öppet arbetslösa är
ca 4 300
i början av 1991 och antalet beräknas öka.
Länsarbetsnämnden har beräknat att minst 4 procent
kommer att vara öppet arbetslösa i genomsnitt under 1991.
Kanske kommer Värmland att drabbas ännu hårdare av det
''arbetslöshetens stålbad'' som förre finansministern siade
om vid sin avgång?
Vissa kommuner har särskilt höga arbetslöshetssiffror,
t.ex. Storfors, som har 4 procent öppet arbetslösa, Hagfors
3,9, Årjäng och Torsby 3,8, Munkfors 3,7, Eda 3,6 och
Sunne 3,2.
Antalet varsel och uppsägningar ökar... Talet om att
socialdemokratisk politik skulle vara särskilt effektiv för att
motverka arbetslöshet framstår som alltmer ihåligt. Det är
tvärtom så att den socialdemokratiska politiken skapat de
problem som är orsak till arbetslösheten, bl.a. ett alltför
högt kostnadsläge och en kraftig inflation.
Dystra näringslivsprognoser
Enligt konjunkturmätningar som gjorts av SCB för
Wermlandsbankens räkning är prognoserna beträffande det
värmländska näringslivet de dystraste som framlagts under
den senaste sjuårsperioden.
De flesta tecken tyder enligt undersökningen på att
Sverige är på väg in i en lågkonjunktur och att den
nuvarande konjunkturnedgången i Värmland med stor
säkerhet kommer att fortsätta på bred front under år 1991.
Länets byggnadsindustri beräknas t.ex. stå inför
en snabb och kraftig nedgång. Som främsta orsaker till den
kraftigt vikande konjunkturen anges det höga ränteläget,
minskade ränteavdragsmöjligheter och höjd byggmoms
fr.o.m. årsskiftet.
Det mest påfallande i företagens konjunkturbild är
enligt undersökningen att den mycket negativa
utvecklingen av hemmamarknaden fortsätter. De mindre
och medelstora företagens försämring sedan våren 1990
bedöms fortsätta nästa år. Den värmländska
tillverkningsindustrin har kommit in i den djupaste
konjunktursvackan sedan början av 1980-talet.
Trots de mindre och medelstora företagens fallande
produktion visar de värmländska industriföretagens planer
på en oförändrad produktionsnivå under våren 1991. Detta
beror på att den tungt vägande pappers- och
massaindustrin räknar med en viss återhämtning våren
1991. Trävaruindustrin har försvagats snabbt under
hösten 1990 och nedgången på hemmamarknaden
accelererar. Trots denna mörka bild räknar företagen inom
branschen med att kunna hålla sysselsättningen på
nuvarande nivå våren 1991. En strimma av hopp eller en
alltför ljus bedömning av läget?
Verkstadsindustrin befinner sig i en djup
konjunktursvacka och hemmamarknaden rasar.
Utvecklingen under hösten 1990 har t.o.m. varit sämre än
väntat och konjunkturnedgången väntas fortsätta med
oförminskad styrka.
Detaljhandeln har försämrats mera än väntat
under hösten 1990 och branschen räknar med fortsatt
stagnation inför den närmaste framtiden.
Utvecklingen dystrare än väntat
Länsarbetsnämnden anser att utvecklingen under senare
delen av år 1990 är mer negativ än vad länsarbetsnämnden
förutspådde i vårprognosen. Sysselsättningen har stagnerat
eller minskat inom alla branscher med undantag för
landstingets verksamhet.
Länsarbetsnämndens prognos sammanfaller ganska väl
med den prognos som redovisats ovan.
Nämnden räknar i stort sett med oförändrat antal
anställda våren 1991 inom privata byggnadsindustrin, den
privata tjänstesektorn, järn- och stålindustrin,
elektroindustrin, livsmedelsindustrin, massa- och
pappersindustrin, sågverksindustrin, offentliga sektorn och
varuhandeln. Vad gäller byggnadsindustrin råder stor
osäkerhet efter andra kvartalet 1991. Vi är tyvärr mer
pessimistiska än länsarbetsnämnden, kanske snarare mer
realistiska.
När det gäller verkstadsindustrin beräknas en fortsatt
minskning av antalet anställda.
Övriga branscher -- kemisk industri, trävaruindustri,
transportindustri samt jord- och skogsbruk -- räknar
med en osäker utveckling, som torde leda till en minskad
sysselsättning.
Länsarbetsnämnden bedömer att man som helhet kan
räkna med en ökad arbetslöshet i länet.
Särskilda Värmlandsproblem
Ett av Värmlands största problem är att så stor andel av
arbetskraften arbetar inom den offentliga sektorn.
Landstinget är länets största arbetsgivare med ca 18.000
anställda.
I debatten från socialdemokratiskt håll framhålls att den
offentliga sektorn är någon slags ''motor i värmländskt
näringsliv'' och att den skulle vara särskilt bra för
kvinnorna, som ofta får sin utkomst inom denna sektor.
Detta tal är helt falskt! Visst är det så att många kvinnor får
sin försörjning via den offentliga sektorn, men dessa
kvinnor skulle ju ingalunda vara arbetslösa inom branscher
som vård, omsorg och service om sådan verksamhet kunde
bedrivas inom enskild regi på samma villkor som för det
offentliga! Den ensidiga satsningen på den offentliga
sektorn och monopolställningen för kommuner och
landsting beträffande de nämnda branscherna förhindrar en
sund konkurrens och därmed en sund utveckling av den
privata tjänstesektorn. För glesbygdens kvinnor innebär det
försämrade arbetstillfällen, då den offentliga sektorn
kännetecknats av en viss centralisering till städer och
tätorter.
Mycket talar nu för 0-tillväxt inom den offentliga sektorn
och därför kan inte någon ökning av antalet anställda
påräknas inom denna sektor heller.
Ett annat problem är Värmlands stora beroende av de
stora basindustrierna, som är mycket exportberoende och
konjunkturkänsliga.
Vi har tidigare i våra motioner påtalat att länet kan
drabbas av ytterligare rationaliseringar och
strukturomvandlingar samt att verksamhet kan flytta
utomlands om skatter och avgifter blir alltför betungande --
och kostnadsläget därmed för högt. Våra farhågor har
tyvärr besannats.
Vissa kommuner har särskilt svåra
arbetsmarknadsproblem. Det gäller särskilt norra
Värmland med få arbetstillfällen samt
Bergslagskommunerna. De sistnämnda har tidigare
drabbats hårt av strukturomvandlingar och någon
ersättningsindustri av större omfattning har inte etablerats.
Deltidsarbetslösheten är stor i Värmlands län. För
kvinnornas del har deltidsarbetslösheten gällt cirka 2.500
anställda även under högkonjunkturen. Vi har tidigare
ifrågasatt varför Värmlands läns landsting har så många
deltidsanställda, då efterfrågan på personal inom vård och
omsorg varit stor i hela länet, och då landstinget uttalat
ambitioner att minska deltidsarbetslösheten.
Den höga sjukfrånvaron är inte bara ett
Värmlandsproblem men dock ett arbetsmarknadsproblem
av stor betydelse, då den ökar företagens kostnadsläge
högst väsentligt. Vi har förhoppningen att den nyligen
genomförda besparingen inom sjukförsäkringssektorn ska
visa sig ha positiva effekter beträffande företagens
kostnader. Viktigt är att införa den arbetsgivarperiod, som
riksdagen beslutat om, för att ytterligare få ned det s.k.
sjuktalet genom ökat incitament för arbetsgivaren
beträffande arbetsmiljöerna.
Vissa grupper -- ungdomar, kvinnor, handikappade,
invandrare -- har en särskilt besvärlig
arbetsmarknadssituation. Minskningen av antalet
arbetstillfällen vid länets legoindustrier inom bilindustrin --
bl.a. i Kristinehamn, Säffle, Töcksfors och Koppom -- har
drabbat kvinnorna hårt.
Åldersstrukturen är oroande. Flera kommuner har 25
procent invånare som är över 64 år: Munkfors, Torsby,
Filipstad och Sunne. Samma kommuner visar också stora
arbetslöshetssiffror. Filipstad, Hagfors och Kristinehamn
har negativ befolkningsutveckling medan länet i övrigt
numera visar en viss befolkningsökning. Denna består till
stor del av invandring. Länet tillhör landets
befolkningssvagaste.
Värmländskt näringsliv
Det värmländska näringslivet har präglats av de stora
bruken (järn--stål--papper--massa) och gör så fortfarande.
Ändå arbetar ca 67 procent av de anställda i länet vid
företag med mindre än 200 anställda. Det är därför särskilt
oroande att det är just de små och medelstora företagen som
visar de sämsta prognoserna inför den närmaste framtiden.
Värmland har tidigare drabbats av stora
strukturomvandlingar och det förefaller nu som att vi har en
ny strukturkris att vänta.
Trots allt växte en ny företagaranda fram i Värmland
under de svåra åren och det är naturligtvis vår förhoppning
att det värmländska näringlivet inte helt ska präglas av
pessimism de kommande åren.
Arbetslöshet -- och arbetskraftsbrist
Trots att arbetslösheten ökat i Värmland finns det brist
på arbetskraft inom vissa sektorer. Det gäller framförallt
högutbildad personal eller personal inom speciella yrken.
Som svårrekryterade yrken räknar länsarbetsnämnden
högskolelektorer i teknikämnen, ADB, statistik, juridik
och företagsekonomi, naturvetare och jurister,
socialsekreterare, förskollärare, högskoleutbildade
ekonomer samt vårdpersonal och lokalvårdare. Sedan lång
tid tillbaka är det brist på läkare och sjuksköterskor,
sjukgymnaster och arbetsterapeuter inom länets sjukvård.
Hur skall framtiden mötas?
För att en positiv utveckling ska bli möjlig för de
värmländska företagen är det A och O att
kostnaderna kan sänkas. Detta har stor
betydelse därför att många av de värmländska företagen är
extremt exportberoende. Skogsindustrin exporterar t.ex. 85
procent av sina produkter.
En av de viktigaste faktorerna för den värmländska
industrin är hur energipolitiken utformas. Inte minst
vår pappers- och massaindustri är mycket beroende av god
tillgång på billig energi. En för tidig kärnkraftsutveckling
skulle vara något av ett dråpslag för den värmländska
industrin och ytterligare öka arbetslösheten. Vi hälsar med
tillfredsställelse att hotet om en sådan tycks vara avvärjd,
åtminstone vad gäller de närmaste åren.
Vårt län är mycket beroende av den internationella
utvecklingen, särskilt av förhållandet till EG. Ca 60 procent
av skogsindustrins export går till EG-marknaden. Enligt
utredningar som gjorts är Värmland ett av de län som skulle
gynnas starkt av en anslutning till EG.
En sänkning av skattetrycket är en mycket viktig
faktor för företagens utveckling men även att
arbetsgivaravgifterna hålls på en så låg nivå som möjligt.
Många värmländska företag har tråkig erfarenhet av att
välutbildad arbetskraft inte söker sig hit p.g.a. att de höga
kommunal- och landstingsskatterna gör att nettoinkomsten
kan bli 500--600 kr lägre per månad än i en
lågskattekommun.
Ett sänkt skattetryck är långt viktigare än
konstlade åtgärder för att försöka locka företag till
Värmland.
Företagen är beroende av fasta spelregler. De
beslut om arbetsmiljöavgifter och ''turistmoms'' liksom
ändrade avdrags- och avgiftsregler för reseersättningar som
fattats de senaste åren har blivit precis så negativa för vårt
näringsliv som vi förutspådde. Detsamma gäller den
slopade kvittningsrätten mellan inkomster från olika
förvärvskällor liksom den alltför höga bensinskatten.
Turistnäringen skulle kunna vara en av Värmlands
framtidsnäringar, men nu har den positiva utvecklingen
brutits p.g.a. den nytillkomna momsen.
Företagen i Värmland har ofta långa reseavstånd och
höjda bensinskatter liksom försämrade avdrags- och
avgiftsregler har drabbat värmländska företag hårt.
Eftersom de samlade effekterna av ''turistmomsen'' är
negativa för samhällsekonomin föreslår vi att den avskaffas.
Människor på landsbygden har ofta sin inkomst från
olika förvärvskällor, t.ex. från en mindre jord- och
skogsbruksfastighet eller småföretag samt ett lönearbete.
Den slopade kvittningsrätten slår därför hårt mot mindre
företag i glesbygd. Kvittningsrätten mellan olika
förvärvskällor bör därför återinföras.
Vi anser vidare att den faktiska utgiften för resor i
tjänsten bör vara avdragsgill samt att bensinskatten bör
sänkas.
Näringspolitiken skall främja småföretagande och
entreprenörskap.
För att en positiv utveckling av tjänstesektorn ska kunna
ske krävs att de kommunala monopolen upphör och
att det t.ex. blir möjligt att driva eget inom vård samt barn-
och äldreomsorg på samma villkor som för det offentliga.
Detta skulle gagna glesbygdomsrådena som idag tvingas
betala barnomsorgsavgifter till storstadsområdena. Det är
också en viktig jämställdhetsfråga för kvinnorna i vården att
slippa det ''näringsförbud'' som i praktiken råder idag.
I en särskild motion föreslår vi skattelättnader för
småföretagen som väsentligt skulle underlätta ett sådant,
t.ex. borttagande av skatten på arbetande kapital.
Vägar och kommunikationer
I en gemensam borgerlig motion (c + m + fp) framhåller
vi vägnätets och kommunikationernas betydelse som en
viktig del av länets infrastruktur. Vi hänvisar beträffande
våra förslag till denna motion. Vi kan konstatera att några
större satsningar på vägar och kommunikationer inte
möjliggörs i Värmlands län genom regeringens förslag trots
talet om kraftfulla satsningar på infrastrukturen.
Arbetsmarknadspolitiken
Det står nu klart att det inte blir några större satsningar
på beredskapsarbeten och liknande. Regeringen prioriterar
utbildningsinsatser som gör den enskilde bättre rustad på
arbetsmarknaden. Vi delar i princip regeringens
uppfattning i denna fråga men anser att utvecklingen måste
följas noga för Värmlands del. Det finns kommuner som
har ett mycket ensidigt näringsliv och som är beroende av
en eller ett fåtal industrier, som nu varslat eller sagt upp
personal. Sådana kommuner är t.ex. Årjäng, Säffle och
Kristinehamn. Det kan visa sig nödvändigt med ytterligare
arbetsmarknadspolitiska satsningar för att inte länet ska bli
utarmat vad gäller ung arbetskraft. Regeringen bör
uppmärksamt följa utvecklingen av arbetslösheten.
De s.k. trygghetslagarna är bra för dem som redan har
ett arbete. För nytillträdande på arbetsmarknaden --
ungdomar, kvinnor, handikappade och invandrare -- kan de
snarast vara ett hinder. Arbetssökande från dessa grupper
skulle ha större chans om det fanns en generell rätt till
provanställning. Vi anser att en översyn bör göras av
trygghetslagarna men hänvisar i denna fråga till en moderat
kommittémotion.
När det gäller arbetshandikappade kan vi med
tillfredsställelse notera att regeringen nu följt våra tidigare
förslag om ett flexibelt lönebidrag, som är knutet till
individen och inte till arbetsplatsen. Detta bör medge
anställning inom det reguljära arbetslivet på ett annat sätt
än hittills.
Vad beträffar ungdomarnas yrkesutbildning anser vi att
den praktiska yrkesutbildningen bör förläggas direkt ute på
arbetsplatserna i större utsträckning än idag. I denna fråga
hänvisas till en moderat kommittémotion.
En ny kategori arbetssökande är våra invandrare. Det är
ett misslyckande för svensk flykting- och
arbetsmarknadspolitik att de inte har kunnat få arbete i
större utsträckning trots den högkonjunktur som rått.
Kommunerna har nu genom ett nytt ersättningssystem
getts ett större inflytande och ansvar när det gäller
flyktingpolitiken. Vi beklagar att detta inte skedde redan
under högkonjunkturen. Det är viktigt att kommunerna
och arbetsförmedlingarna samarbetar väl för att bereda
invandrarna arbete. Bl.a. behövs direktkontakter med
företagen.
Vi anser också att företag bör kunna ta direktkontakter
med flyktingförläggningarna i länet liksom att privat
arbetsförmedling skall tillåtas.
För övrigt hänvisas i denna fråga till parti- och
kommittémotioner rörande invandrings- och
flyktingpolitiken.
Utvecklingsinsatser
Det bör finnas tillväxtkraft i de värmländska bygderna
inför framtiden förutsatt att näringspolitiken i stort
utformas på ett sådant sätt att den stimulerar till
företagande och ägande. Regeringens politik har hittills
varit negativ för såväl nyföretagande som ägande av
företag. Vi hänvisar bl.a. till vår motion om småföretagens
villkor.
Länsanslagen har höjts något på senare år och
dessa får numera användas friare än tidigare, vilket är bra.
Länsstyrelsen bedriver en rad projekt tillsammans med
kommuner och myndigheter och på detta sätt kan lokala
idéer tas tillvara på ett positivt sätt.
Särskilt glesbygdsanslaget har visat positiva
resultat. Det är en flexibel stödform, som syftar till att
stimulera sysselsättning och upprätthålla en god servicenivå
på landsbygden. Det är t.ex. viktigt att lanthandlarna på
detta sätt kan fortsätta sin verksamhet samtidigt som
pensionärer kan få sina varor hemsända. Affären kan också
vara ett serviceorgan för t.ex. apoteket och systembolaget.
Glesbygdsstödet kan vara en positiv stimulans för
landsbygdsbefolkningen när det gäller att kanalisera ut idéer
och förslag till förmån för hembygden.
Det är viktigt att människor i glesbygd ska kunna ha
kombinationssysselsättningar, t.ex. jord- och skogsbruk vid
sidan om en anställning samt slöjd och konsthantverk vid
sidan om jordbruket o.s.v. Den förda politiken bör ta
hänsyn till detta vid beskattningen genom bibehållen
kvittningsrätt, vilket vi framfört ovan samt i vår motion om
småföretagen.
Ytterst är den värmländska landsbygdens överlevnad
beroende av de många enskilda människornas idéer och
engagemang. Den förda politiken bör därför stödja och
stimulera och inte drabba glesbygdsbefolkningen som idag.
Några aktuella exempel på detta är bebyggelsehinder,
ökade bensinpriser, slopad kvittningsrätt, turistmoms och
minskade reseavdrag.
Olika glesbygdsprojekt har bedrivits på olika
platser i länet, t.ex. i Sunne, Torsby, Hagfors och Säffle
kommuner.
''Hela Sverige ska leva''- kampanjen under år 1989 gav
Värmland möjlighet att ''visa upp sig'' i samband med
festligheterna på Skansen i Stockholm. Det är dock inte
kampanjer av olika slag som skapar Värmlands framtid.
Den förda politiken bör stämma överens med de vackra
orden!
Vi anser att lokaliseringsstöd, glesbygdsstöd och
projektmedel varit och är till nytta för länet. Länsanslagen
bör därför ökas och ges en än mer regionalpolitisk profil
med tanke på vårt läns speciella struktur.
Högskolan -- en viktig regionalpolitisk resurs
All erfarenhet visar att en väl fungerande högskola är av
utomordentligt stor betydelse för ett län när det gäller att
rekrytera och behålla välutbildad arbetskraft. Med sina ca
4.000 elever och utbildning i teknik, ekonomi och
humaniora samt lärar- och vårdutbildningar är högskolan
utan tvekan den viktigaste regionalpolitiska satsningen i
vårt län.
Högskolan har ett mycket nära samarbete med länets
näringsliv. Det s.k. ''Hjärnbruket'' vid högskolan ger god
möjlighet att utveckla den kreativa miljön.
I en särskild motion har vi utvecklat de faktorer, som vi
anser vara viktigast för högskolans närmaste framtid.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att en god tillgång till billig energi
är av avgörande betydelse för den framtida utvecklingen av
värmländsk industri och värmländsk
arbetsmarknad,1]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att en sänkning av skattetrycket
är nödvändig för en positiv näringslivsutveckling,2]
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att arbetsgivaravgiften bör
sänkas,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att monopol, t.ex. inom barn-
och äldreomsorg samt vård skall avskaffas i syfte att främja
tjänstesektorn,3]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om nödvändigheten av att
invandrare snabbt kommer i arbete,4]
[att riksdagen beslutar att den s.k. ''turistmomsen'' skall
avskaffas,2]
[att riksdagen beslutar att den faktiska utgiften för resor
i tjänsten skall vara avdragsgill,2]
[att riksdagen beslutar att kvittningsrätten mellan olika
förvärvskällor skall återinföras,2]
[att riksdagen beslutar att bensinskatten skall
sänkas,2]
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att utvecklingen på den
värmländska arbetsmarknaden noga bör följas och att
åtgärder vid behov bör insättas,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att länsanslagen bör ges en än
mer regionalpolitisk profil och att de skall kunna användas
fritt av länsstyrelserna.
Stockholm den 24 januari 1991
Gullan Lindblad (m)
Göthe Knutson (m)