I Kalmar län genomgår industrin en accelererande strukturomvandling. Där finns ett stort behov av att bygga upp nya eller utveckla redan existerande företag mot en högre teknisk och allmän kompetensnivå. Möjligheter att stödja denna utveckling genom investeringsbidrag har under ett antal år funnits, men upphörde genom det regionalpolitiska beslutet 1990.
Investeringsbidraget har haft god effekt, och varit en bidragande orsak till att en rad investeringar i mindre och medelstora företag kommit till stånd. Sammanlagt har sedan 1982 ca 11 miljoner kronor beviljats som investeringsbidrag i Kalmar län. Den samlade investeringsvolymen kan uppskattas till mellan 80 och 100 miljoner kronor. Bidragsandelen har varit maximerad till 15 % av det godkända investeringsunderlaget. Bidragsbeloppet per nytt sysselsättningstillfälle har under de senaste åren legat strax under 30 000 kronor. Den regionalpolitiska effekten av insatta resurser får därför anses vara mycket god.
För länsstyrelsen i Kalmar län finns nu två ändamål för vilket stöd kan utgå, nämligen projektstöd och glesbygdsstöd. Dessa möjligheter är värdefulla, men stödmöjligheterna kringskäres genom att investeringsbidrag inte längre får användas som stödform. Denna inskränkning är olycklig och hämmar länsstyrelsens möjligheter att på effektivaste sätt stimulera företagsamheten i länet.
Behovet av ändamålsenliga insatser är stort i Kalmar län. Andelen av tillverkande företag med mogna produkter eller med låg teknisk nivå är betydande. Den analys som Expertgruppen för forskning om Regional Utveckling (ERU) presenterade som underlag för 1987 års regionalpolitiska kommittés överväganden visade att en kraftig strukturomvandling av industrin i sydöstra Sverige är att vänta under 1990-talet.
Kommittén förslog mot denna bakgrund att företagsstöd skulle kunna utgå i sydöstra Sverige till investeringar i samband med nyetableringar och till förnyelse av marknader, processer och produktutveckling inom befintliga företag. En sådan inriktning av företagsstödet hade varit möjlig utan att den totala ramen för företagsstödet hade behövt höjas mer än vad riksdagen beslutade.
Inom ramen för en samordnad länsförvaltning har länsstyrelsen fått ett ökat ansvar för samordning av länens resurser. Ett av inslagen i dessa strävanden är att decentralisera beslut från central nivå ner till länsnivå. Mot denna bakgrund borde det vara naturligt och självklart att anslaget för regionala utvecklingsinsatser m.m. får användas så att bästa resultat uppnås.
Länsstyrelserna bör därför ges rätt att utanför allmänt stödområde och enligt fastlagda regler besluta om investeringsbidrag till företag.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att länsstyrelserna inom ramen för anslaget för Regionala utvecklingsinsatser m.m. medges rätt att besluta om investeringsbidrag till företag inom den privata sektorn,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att regler för investeringsbidragets användning bör fastläggas i särskild förordning.
Stockholm den 22 januari 1991 Bertil Danielsson (m)