Utvecklingstendenserna för Blekinge de senaste åren
har såväl positiva som negativa sidor.
Till det positiva kan räknas att befolkningsutvecklingen
vände till plussiffror för första gången sedan 1975, att
högskolan Karlskrona/Ronneby startade 1 juli 1989, att det
första havsbaserade vindkraftverket har startats, att
spirande kontakter har tagits med andra Östersjöstater, att
beslut tagits för att behålla och upprusta Blekinge kustbana.
Till det negativa hör den regionala obalansen med en
näringslivsstruktur som inger farhågor när ekonomin går in
i en konjunkturnedgång. Varje vecka läggs nu varsel om
uppsägningar. Blekinge är ett län med en industristruktur
som först drabbas av konjunkturnedgång. Bedömningar
från länsarbetsnämnden pekar på en arbetslöshet på 6 %
efter semestern 1991 och för ungdomar upp till 15 %.
Blekinge
har många goda förutsättningar för att
utvecklas. I Blekinge finns attraktiv natur, tät ortsstruktur
längs kusten och goda boendemiljöer och dessutom
lägesmässiga förutsättningar för att fungera som en
kommunikationsknutpunkt i Östersjön när det geopolitiska
läget ändras i Östersjöområdet och Centraleuropa.
Länsstyrelsen i Blekinge har 1989 tagit fram en vision,
''Blekingevision, transporter och samhällsfunktioner'', med
en tidshorisont på 20 år. I visionen tecknas en bild av
Blekinge som ett attraktivt storstadsalternativ med
differentierat näringsliv, robust arbetsmarknad med goda
valmöjligheter och en god boendemiljö, en knutpunkt för
kommunikationer och transporter i ett län med hög
kompetens- och kunskapsnivå. Detta skall inte behöva vara
en utopi. För att Blekinge skall kunna uppfylla dessa roller
erfordras en väl genomtänkt regional utvecklingsstrategi för
kommunikationer, näringsliv, utbildning och
arbetsmarknad.
Regionalpolitikens mål
Den aktiva lokaliseringspolitik som inleddes i mitten av
1960-talet innebar att man införde statligt ekonomiskt stöd
för att påverka industrins lokalisering. Vid en samlad
utvärdering av de senaste årtiondenas regionalpolitik måste
man ställa sig tveksam till i vilken utsträckning som målet
har uppfyllts. Den alltmer tydliga tendensen är att den
industriella utvecklingen och befolkningskoncentrationen
har skett och fortfarande sker i de tre storstadsområdena.
Norrlands inland, skogslänen, Bergslagen och
Sydostsverige har hamnat i skuggan av denna utveckling.
Av flera skäl, t ex miljömässiga, sociala och
trafikekonomiska, borde Sverige stå på flera ben, varav ett
bör vara Blekinge (Sydostsverige) i strävan att uppnå
regional balans.
De övergripande målen för regionalpolitiken säger att
människor oavsett var de bor i landet skall ges tillgång till
arbete, service och en god miljö. Vid riksdagsbehandlingen
våren 1990 av regeringens proposition (1989/90:76) om
regionalpolitik för 90-talet så preciserades målsättningen
bland annat med att politiken skall främja en rättvis
fördelning av välfärden mellan människor i olika delar av
landet, en balanserad befolkningsutveckling så att en
betydande valfrihet i boendet åstadkommes samt att
produktionen sker rationellt, varigenom en god ekonomisk
tillväxt kan uppnås. Regionalpolitiken skall således främja
rättvisa, valfrihet och ekonomisk tillväxt.
De regionala problemen kan formuleras utifrån olika
utgångspunkter. Det går att beskriva problembilder med
hjälp av befolkningsutvecklingen,
arbetsmarknadssituationen eller med mått på olika
servicefunktioner, t ex tillgång till utbildning för ungdomar
och vuxna. Vilken utgångspunkt vi än tar så är Blekinge
missgynnat. Förhållandet gäller hela Sydostsverige
(Kronoberg, Kalmar och Blekinge län).
Näringsliv
Blekinges näringslivsstruktur karakteriseras av en hög
industriandel och markant storföretagsdominans med klar
exportinriktning. Erfarenheterna från 1970- och 80-talen
visar att Blekinge är känsligt för både strukturförändringar
och konjunktursvängningar. Under 1990-talet kan en
fortsatt nedgång i industrisysselsättningen väntas.
Länsstyrelsen har i sin prognos beräknat att cirka 2 500
industriarbetstillfällen kommer att försvinna i länet fram till
1996. Vissa av länets industriföretag är verksamma i
sysselsättningsintensiva branscher med mogna produkter
och här förutses en fortsatt tillbakagång. Det stora
bilindustriberoendet inger särskilda farhågor. (Vi nås nu i
dagarna av besked om ytterligare nedskärningar inom
bilindustrin.) Även med en växande produktion kommer
sysselsättningen att minska inom industrin genom
förbättrad produktionsteknik och ökad produktivitet.
Även med en ökad tjänstesektor som recept för att
kompensera nedgången inom de varuproducerande
näringarna så kommer betydande inomregionala obalanser
att uppstå. Försvarssysselsättningen kommer sannolikt att
fortsätta nedåt i Karlskrona kommun. Bilindustrins
nedgång väntas ge negativa effekter på sysselsättningen i
Olofströms kommun. De areella näringarnas nedgång ger
negativa effekter i Sölvesborgs kommun.
Blekinge har goda förutsättningar att få till stånd bra
relationer med övriga Östersjöstater. Karlskrona som i
slutet av 1700-talet var Sveriges största stad som knutpunkt
i den svenska flottan, skulle i framtiden återigen -- men i
fredliga sammanhang -- kunna bli en knutpunkt i Östersjön.
Några områden för dessa samarbetssträvanden kan vara
miljöområdet, inom energi- och miljöteknik och olika
handelskontakter med färjeförbindelser. Högskolan i
Karlskrona/Ronneby kan få en betydande roll att utveckla
energi- och miljöteknisk forskning.
En annan viktig förutsättning är att länet får god tillgång
på moderna kommunikationer såväl till och från
Östersjöländerna som utvecklade transportstråk inom
Sverige till och från Blekinge.
Det är nödvändigt att kraftfulla strukturella insatser görs
för att vända utvecklingen i Blekinge. Det gäller dels att
minska beroendet av storföretagen genom satsningar på
utveckling av medelstora och små företag inom många
branscher. Dels att skapa en långsiktig robust och samtidigt
dynamisk arbetsmarknad genom strategisk utlokalisering
av statlig verksamhet och satsningar i tjänstesektorn.
Särskild vikt måste läggas vid att skapa fler arbetstillfällen
för kvinnor.
Befolkningsutvecklingen -- arbetskraftstillgång
Blekinge har sedan 1975 haft en betydande
befolkningsminskning. Förändringar i befolkningens
storlek och ålderssammansättning har betydelse för den
ekonomiska utvecklingen och de krav som medborgarna
ställer på samhället i flera avseenden. Utflyttning av yngre
människor, särskilt kvinnor, från Blekinge till
storstadsregionerna får långsiktiga negativa effekter genom
dess påverkan på bland annat könsfördelning,
åldersstruktur och barnafödande.
Regionalpolitiken och andra politiska beslut har hittills
varit otillräckliga för att skapa förutsättningar för kvinnor
och ungdomar att stanna kvar i hembygden. Risken är stor
att utflyttningarna fortsätter om inte kraftfulla åtgärder
sätts in för att motverka detta. I Blekinge var brist på
arbetskraft inte något stort problem under 80-talet utan
Blekinge har istället haft en relativt stor arbetslöshet för
vissa kategorier. Utöver hög arbetslöshet har Blekinge låg
förvärvsgrad för kvinnor. Den svaga och i vissa delar
ensidiga arbetsmarknaden bidrar givetvis till den låga
förvärvsgraden, men även brister i tillgången på
barnomsorg och bristfälliga kommunikationer bidrar.
Regionalpolitik för kvinnor
Regionalpolitikens utformning har missgynnat
kvinnorna. Vid redovisningen av olika slags statistik över
utvecklingen under 80-talet har man förbisett
könsaspekten. Om man skall leva upp till målsättningen att
kvinnor skall ha likvärdig tillgång till arbete, service, kultur
och fritid måste man börja med att beskriva verkligheten.
Det regionalpolitiska stödet måste omprioriteras och
under kommande år gå till kvinnor i större utsträckning,
eftersom läget är kritiskt just för kvinnor, särskilt unga
kvinnor. Det är kvinnorna som flyttar först. Eftersom den
offentliga sektorn har så stor betydelse för kvinnorna och
deras möjligheter att få arbete borde regionalpolitiska
medel kunna användas till satsningar på offentlig sektor
inom utsatta regioner. Det behövs forskning om kvinnor i
glesbygden, vilka villkor de lever under och vad som krävs
av regionala satsningar. En förutsättning för att människor
skall kunna stanna kvar i glesbygden är att den sociala
servicen fungerar.
Industrins struktur i Blekinge, med verkstadsindustrin
som dominerande bransch, svag tillväxt inom den offentliga
och privata tjänstesektorn är de främsta skälen till att
Blekinge har lägst förvärvsgrad för kvinnor i landet. För att
Blekinge skall uppnå den genomsnittliga förvärvsgrad som
gäller för kvinnor i hela riket skulle ytterligare 2 000
kvinnoarbetstillfällen skapas. Det kan också konstateras att
Blekinge efter Norrbottens län har den högsta andelen
arbetslösa kvinnor i landet.
Servicefunktioner
I ett övergripande perspektiv är serviceförsörjningen ett
viktigt regionalpolitiskt mål.Utbildning. Det finns ett
mönster som framträder att utbildningsnivån är lägre i de
delar av landet som behöver regionalpolitiskt stöd. Denna
snedfördelning finns såväl för korttidsutbildade som vid
tillgång på högskolestudier. Kompetensutveckling inom
högre utbildning har blivit en allt viktigare förutsättning för
regionens utveckling. En jämförelse med övriga delar av
landet visar att Blekinge är i stort behov av ökad
kompetensförsörjning för att klara den nödvändiga
strukturomvandlingen av näringslivet. År 1986/87 hade
länet 3 årsstudieplatser per 1 000 invånare, vilket kan
jämföras med riksgenomsnittet på 17 årsstudieplatser.
Genom den nya högskoleutbildningen ligger
jämförelsetalet 1990 på cirka 7 årsstudieplatser.
För att stärka högskolans roll och betydelse för regionen
pågår arbetet för att bilda ett nätverksuniversitet i sydöstra
Sverige.
Järnvägen. Järnvägarna i länet har under lång tid varit
eftersatta. Det har inneburit ständigt försämrad turtäthet,
restid och komfort vad beträffar persontrafiken.
Godstrafiken har gått kraftigt tillbaka och är -- trots
näringslivets inriktning på varuproduktion -- av ringa
betydelse.
Bättre kommunikationer är av avgörande betydelse för
länets utveckling. Behovet av snabba och bra förbindelser
till Malmö/Lundområdet är stort liksom utökad samverkan
inom sydöstra Sverige.
Länsstyrelsen har i den tidigare nämnda
''Blekingevisionen'' visat på de restidsvinster som erhålls
om kustbanan upprustas till en standard som medger en
hastighet av 160 km/tim. Restiden mellan Karlskrona och
Malmö skulle exempelvis förkortas från cirka 3 timmar och
20 minuter till 2 timmar. Standardförbättringarna av
järnvägsförbindelserna beräknas ge avsevärda
resandeökningar.
Av stort intresse är den ökade arbetspendling som kunde
komma till stånd vid upprustning och ökad turtäthet.
En ny järnvägssträckning, ''Sydostkustbanan'', från
Östergötland, längs ostkusten till Karlskrona bör övervägas
i ett längre perspektiv. En sådan järnvägsutbyggnad skulle
kunna få stor betydelse för att stärka utvecklingen i området
och bygga ut handelsutbytet med Östeuropa.
Regionalpolitiken i strukturomvandlingens tjänst
Långtidsutredningen 1990 framhåller att
strukturomvandlingen under 1990-talet bedöms bli snabb,
bland annat mot bakgrund av den ökade integrationen med
omvärlden och de åtgärder som kan väntas inom miljö- och
energipolitiken. I näringslivets kunskapsintensiva delar,
bland annat delbranscherna maskin-, elektro- och
instrumentindustri, bedöms tillväxten kunna bli drygt 4 %.
Det talar för att behovet av utbildning kommer att
öka under 1990-talet. Den kapitalintensiva industrin
beräknas växa med endast 0,5 %
per år. Antalet sysselsatta beräknas sjunka. Ökade
investeringar inom transport- och kommunikationsområdet
är nödvändiga både för att underlätta näringslivets tillväxt
samt av miljöpolitiska skäl, betonar långtidsutredningen.
Arbetsmarknadsutskottet uttalade i sitt betänkande
1989/90:AU13 sidan 65:
Infrastrukturfrågor såsom tex forskning, utbildning,
vägar, järnvägar, telekommunikation och energi spelar en
avgörande roll inte bara för näringslivets utveckling utan
också för samhällsutvecklingen i stort. Det är därför också
utskottets uppfattning att ökade satsningar på dessa
områden är av utomordentlig betydelse för framtiden.
Regionalpolitiken kräver en mer långsiktig planering
som ställs mot uppsatta mål. Det krävs rejäla
styrmekanismer och radikala tag för att nå målen. Den
regionala obalansen har förvärrats trots 25 års lokaliserings-
och regionalpolitik. Problemen har inte lösts av
högkonjunktur och stora företagsvinster. Resurserna har
istället dragits in mot centrum (storstadsområdena) och
bort från periferierna (Norrlands inland, Bergslagen och
sydöstra Sverige).
Sammanfattning och förslag till åtgärder
Blekinge län bör prioriteras speciellt eftersom det i vissa
avseenden uppvisar liknande problem som Norrlands
inland.
Blekinge måste få del av datateknisk industri och
tjänstesektor. Det har pratats i 15 år om vilka möjligheter
datatekniken ger att spridas i glesbygd, men ingen bransch
är idag så koncentrerad. Tekniköverföringen till de perifera
regionerna måste gå betydligt snabbare än idag.
Högskolan måste byggas ut kvalitativt, tex i form av
forskarbyar på miljö- och energiområdet.
Vänsterpartiet anser att statliga insatser på
energiområdet har goda möjligheter att kombinera
miljöhänsyn med positiva regionala åtgärder. Ett centrum
för byggande av vindkraftverk samt en större satsning på
havsbaserad vindkraftproduktion bör kunna bli aktuella.
Man kan även se på möjligheten av statliga
utlokaliseringar till sydöstra Sverige.
Blekinge måste få del av de nya framtidsinriktade
industrigrenarna och informationssamhällets nya näringar
och jobb.
Andra förslag som vi vill framföra är:att få medel till
länet för generella åtgärder för att öka intresset för små och
medelstora företagslokaliseringar,att satsa på utbildning
på korttidsutbildade i en lågkonjunktur,att kustbanan får
medel för en rejäl upprustning,att ett Östersjöinstitut
med laboratorium förläggs till Karlskrona,
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att utveckla Blekinge län.
Stockholm den 24 januari 1991
Bertil Måbrink (v)
Rolf L Nilson (v)
Jan Strömdahl (v)