Örebro län har drabbats hårt av den stora
strukturomvandling som skett inom stål- och gruvindustrin.
I huvudsak har denna omvandling av näringslivet ägt rum
under perioden 1970--1987.
Den fortsätter dock under 1991 i Hällefors kommun, där
Ovako Steel planerar att säga upp 400 personer med en
början 15 januari då 95 personer har sagts upp.
Utan stöd kommer det att slå oerhört hårt mot en
kommun vars totala befolkning är 9 390.
Ortsnamnen Ljusnarsberg, Hällefors, Karlskoga,
Degerfors förknippas med instabil sysselsättning.
Även andra orter har ett hot hängande över sig. Örebro
slipper inte heller undan, även om problemen där är relativt
sett mindre än på mindre orter.
Arbetslöshetssiffrorna väntas stiga ytterligare i länet,
framför allt bland ungdomen, där genomsnittet för länet
ligger på hela 9,5 procent.
Därefter har nu en rad problem uppstått inom
verkstadsindustrin och andra stora industrier i skilda
branscher. Men det har inte på samma sätt som stålet varit
krisbranscher. Det är mer att hänföra till
ägandeförändringar och sammanslagningar av olika företag
och tillverkare, dvs till monopoliseringsprocessen. I några
fall har transnationaliseringen och det utländska ägandet
varit direkt avgörande för nedläggningar. Man kan även
skönja andra motiv än rent lönsamhetsrelaterade till
nedläggningarna eller inskränkningarna i verksamheten.
Koncentrationsprocessen och klipp- och
spekulationsekonomin har också drabbat Örebro läns
näringsliv i ökad grad.
Vi vet att denna utveckling kommer att förstärkas,
särskilt nu när valutaregleringen är helt avskaffad. Det högt
industrialiserade Örebro län kommer att åderlåtas av denna
utveckling, eftersom industrin kommer att flyttas ut. Man
kan då se att förändringarna har varit följande.
Grundläggande strukturella. Främst inom basindustrin.
Ägarrelaterade. Spekulation i att köpa och sälja företag.
Transnationalisering/utlandsägande. Ett led i kapitalets
internationella arbetsdelning och strävan till
marknadsherravälde.
Parallellt med detta skeende har den allmänna
geografiska koncentrationstendensen missgynnat
Bergslagen och Örebro län. Nyetableringar har inte helt
uteblivit, men lokaliseringarna har med eller utan statens
hjälp i huvudsak skett i andra områden. EG-
förväntningarna hos näringslivet spelar här en stor roll,
eftersom de vill etablera sig i anslutning till de ekonomiska
centra som de också politiskt försöker främja. Scan-Link
och Öresundsbron är som bekant populära
''näringslivsprojekt'' i politiken. EG-fanatismens
genomslag i politiken kommer att tömma Bergslagen på
arbetstillfällen om inte en motstrategi formuleras. De
regionala problemen är som bekant stora också inom EG.
EG-länderna ställer stora krav på en fullständig
omläggning/skrotning av den svenska regionalpolitiken.
Den allmänna politik som regeringen har fört har
inneburit eftergifter gentemot storkapitalets strukturplaner.
Alternativa perspektiv för industrin har saknats.
Löntagarkonsulter har kämpat utan stöd.
Omstruktureringen av stålindustrin innebar stora gåvor och
eftergifter till ägarna utan krav om motprestation.
Regeringen talar ofta om ''ägarnas ansvar'' utan att sätta
press på dem. Följaktligen har regeringspolitiken under
lång tid varit helt verkningslös. Någon övergripande strategi
för Bergslagsutvecklingen har inte funnits. Man har hoppats
på den allmänna tillväxten. Statliga etableringar lyser
fortfarande med sin frånvaro.
Sammanfattningsvis kan sägas att på statlig nivå har
passiviteten varit påfallande. Mer positivt är
Bergslagskommunernas egna försök till samarbete och
utveckling, men även där har egenintresset kunnat skönjas,
vilket naturligtvis försvårar gemensamt och enhetligt
uppträdande.
Den ekonomiska tvångströjan på kommuner och
landsting har inneburit att samhällsservicen sviktar. Trots en
oerhörd vinstutveckling inom landets näringsliv har medel
saknats för en rejäl utbyggnad av barnomsorgen,
kollektivtrafiken och annan samhällsservice som kan främja
utvecklingen.
Den offentliga sektorns relativa stagnation innebär
också att arbetsmarknaden för många kvinnor sviktar. Man
kan tala varmt för förändring av kvinno- och
mansdominerade yrken, men hittills är det ett faktum att
kvinnor finns i denna sektor. En pressad offentlig sektor
inverkar också på rekryteringsmöjligheterna för manlig
personal eftersom normalhushållet behöver två inkomster
för att överleva.
Men det krävs av ovan redovisade skäl mer än enbart
tilltro till självuppfyllande förväntningar. Framtida
strukturkriser måste mötas i förtid genom åtgärder.
Ägarnas oinskränkta rätt att placera sina investeringar
utomlands eller i ''heta'' områden måste inskränkas.
Samhällsekonomiska, ekologiska och humanistiska skäl
talar mot fortsatt koncentration av produktion och ägande.
Spekulationsekonomin och ägarklippen måste bromsas
upp. Den inhemska produktionen och den inhemska
marknaden måste få större tyngd i den ekonomiska
politiken. EG-fixeringen måste brytas. Infrastrukturen och
allsidig utbildning fri från företagsstyrning måste främjas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en konkret politik för
att möta framtida strukturproblem i Örebro län,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om styrning av näringslivets
investeringar,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en politik för att hävda rätten till
en svensk regionalpolitik utan utländsk inblandning.
Stockholm den 23 januari 1991
Karl-Erik Persson (v)