Åtgärder för att förbättra den regionala utvecklingen i Västernorrland
Regeringen har i tilläggsbudgeten 1989 uttalat att
särskilda regionalpolitiska satsningar görs i Västernorrland.
I kontakter och uppvaktningar därefter kvarstår den
bedömningen från regeringen.
Före lågkonjunkturen uppstod besvärande
sysselsättningslägen i främst de tre Ådalskommunerna samt
i Ånge kommun (Ljungaverk). Totalt handlade det om ett
bortfall på 1 300 jobb.
Fortfarande har inte länet en så stabil struktur att
''normala'' förändringar, inklusive nedläggningar, kan
klaras med åtgärder lokalt och regionalt. Statliga insatser
krävs.
Denna situation belyser behovet av att Sverige håller sig
med en regionalpolitik som kan ingripa när kommuner och
län hamnar i stora sysselsättningsproblem.
Regionalpolitikens huvudmål -- regional balans av arbete
och boende i Sverige -- är ännu inte förverkligat. Detta ser
vi tydligt i Västernorrland.
Regeringen presenterade särskilda regionalpolitiska
åtgärder för länet i den s.k. kompletteringspropositionen
1989. Det var positivt. Länet arbetar nu både med sina
problem och med sina möjligheter. Problemen kräver
fortfarande statliga insatser bl.a. för medverkan till nya
jobb. Likaså behövs satsningar i främst infrastrukturen och
länets högskola.
Politik och demokrati tar sikte på att förändra
människornas villkor. I vårt län gäller detta särskilt rätten
till arbete och den trygghet som är knuten till arbetet. Vi
pläderar inte för ett statiskt samhälle där alla människor
alltid kan arbeta och bo på samma plats. Men vi hävdar
bestämt att alla länets sju kommuner har en framtid.
Demokratin och politiken måste mobilisera viktiga
instrument för regional balans. Västernorrland bidrar med
viktiga nationalinkomster, men behöver samtidigt
demokratin och en stark regionalpolitik.
Varken storstaden eller skogslänen skulle tjäna på en ny
stor utflyttningsvåg, typ 1960-talets. Fler fakta kommer
också om hur överhettningen i Stockholmsregionen driver
upp kostnaderna i samhällsekonomin.
Mot den här bakgrunden vill vi föreslå viktiga åtgärder --
på kort och lång sikt -- av stor betydelse för länets
utveckling.
Kommunikationerna
E 4
behöver upprustas till riksstandard. Viktiga projekt är
Sundsvall syd, förbifart Härnösand, ny E 4-bro
i Veda samt förbifart i Örnsköldsvik.
Länsvägnätet är i stort behov av upprustning -- både
ifråga om underhåll och investeringar.
Snabbtåg till Sundsvall/Härnösand. Här behövs
investeringar i betydligt större utsträckning än vad
statsbudgeten nu anvisar.
Ådalsbanan kräver investeringar för koppling till
snabbtåget och för industrins utveckling.
Midlanda flygplats utvecklas i linjer och investeringar.
Västernorrlands högskola
Det blir alltmer uppenbart att en utbyggd högskola, med
fasta forskningsresurser, kan komma att spela en avgörande
roll för länets framtida utveckling. Kvalitet i forskning och
utbildning kan byggas upp -- utanför de stora universiteten.
Ekonomin kan bli bättre i lagom stora högskolor/universitet
i jämförelse med de stora universiteten. Sverige behöver
också mer forskning och högre utbildning -- sett i jämförelse
med omvärlden.
Högre utbildning
Statens skola för vuxna i Härnösand bör utvecklas i
enlighet med de positiva förslag som nu presenteras i
budgetpropositionen.
Kulturen
Människor och företag efterfrågar inte enbart jobb och
företagsmiljö, utan också bra fritid och kultur. Här har
skogslänen ett handikapp i förhållande till storstäderna.
Det är dock möjligt att minska de kulturella skillnaderna
inom landet.
Västernorrland är i dag det enda länet i landet som inte
har något länsmuseum. Landstinget har nu förberett en
nybyggnad. Det är nu angeläget att staten prioriterar
bidragen så att ett länsmuseum snarast kan byggas i
Härnösand.
Teatern och musiken behöver också utvecklas. Staten
har ett särskilt ansvar att fullfölja stödet till Sundsvalls
kammarorkester.
Regionalpolitiska insatser i de olika kommunerna
I en uppvaktning till regeringen i september 1990 har ett
åtgärdsprogram för länets sju kommuner presenterats.
Behoven av insatser har i dag blivit alltmer uppenbara.
Med tanke på statens ägaransvar i NCB och
skogsindustrin i Kramfors, är det angeläget att frågan om
skogsindustrins framtid i Ådalen -- fabrikerna i Väja och
Utansjö -- särskilt uppmärksammas. Skogsindustrins
naturliga förutsättningar i Ådalen måste tillvaratas genom
framsynta satsningar och investeringar. Detta är en
avgörande fråga för Ådalens framtid.
Ånge och Sollefteå är inlandskommuner som behöver
utvecklingsstöd i en aktiv regional- och näringspolitik.
Örnsköldsvik behöver fortsatta satsningar i sin
tjänstesektor. Kommunens satsningar i Arken har lagt en
god grund för nya tjänsteföretag.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder för att förbättra den
regionala utvecklingen i Västernorrland.
Stockholm den 23 januari 1991
Bo Holmberg (s)
Bo Forslund (s)
Rune Jonsson (s)
Sven Lundberg (s)
Britta Sundin (s)
Martin Segerstedt (s)