Nordkalotten, som är en perifer del av Norden, har ett näringsliv som är ytterst ensidigt och därtill också känsligt för konjunktursvängningar. Erfarenheterna visar att denna ensidighet har till följd att den alltför ofta periodvis leder till hög arbetslöshet som i sin tur resulterar i en utflyttning. På olika sätt bör därför ett mera differentierat näringsliv på Nordkalotten stimuleras.
Behovet av en sådan differentiering finns inom hela näringslivet på Nordkalotten. Exempelvis skulle en friare handel inom de tre nordiska länderna med alla Nordkalottprodukter bli en viktig stimulans och också generera nya företag. En friare handel borde även omfatta transportsystemet och även innefatta enhetliga bestämmelser inom hela denna sektor.
All godkänd livsmedelsproduktion på Nordkalotten skulle t.ex. fritt kunna avsättas i de tre nordiska länderna Sverige, Norge och Finland. Den sektorn skulle man också kunna stimulera på sådant sätt att regionen skulle bli mer självförsörjande och beroendet av införsel söderifrån skulle därmed minska. En bredare förädlingsindustri skulle också ge Nordkalotten större konkurrenskraft även på andra marknader.
Sedan länge har man i skilda sammanhang i Norden uttalat sig för frihandel och man har försökt att finna gemensamma lösningar som undanröjer alla sådana hinder. Tempot i detta arbete måste kunna ökas. En lösning är att inledningsvis intensifiera arbetet inom en del av Norden för att finna rationella och snabba lösningar. Initiativ bör därför nu tas och det mot bakgrund av vad som sker ute i Europa till att göra Nordkalotten till försöksområde för en friare handels- och exportadministration.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för en utveckling av Nordkalotten.
Stockholm den 23 januari 1991 Bruno Poromaa (s)