När riksdagen i juni 1990 beslöt om ny inriktning av
regionalpolitiken godkände man också att ett nytt anslag för
infrastrukturåtgärder inrättades.
Anslaget var på 330 miljoner kronor, varav 130 miljoner
avsåg centralt beslutade infrastrukturåtgärder i prioriterade
regioner. 200 miljoner kronor skulle användas till regionalt
beslutade infrastrukturåtgärder i stödområde 1.
Bakgrunden var att behovet av en förstärkt infrastruktur
är störst i norra Sveriges inland. Ansvaret för att initiera och
genomföra insatserna delegerades till länsstyrelserna i
Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län.
I frågan om användningen av medlen anfördes i den
regionalpolitiska propositionen, vilket även blev riksdagens
beslut, att det gemensamma anslaget för stödområde 1 bör
avse större projekt av gemensam betydelse för hela eller
stora delar av regionen. Det bör därför inte kunna delas upp
mellan berörda länsstyrelser. Exempel på ändamål till vilka
strukturanslaget bör kunna användas är samverkan mellan
flera utbildningsanordnare, teknikspridningsprojekt,
åtgärder för kvinnors företagande, kulturinsatser m.m.
I budgetpropositionen för budgetåret 1991/92 föreslås
detta anslag minskas till 186 miljoner kronor; någon
fördelning mellan centralt och regionalt disponibla medel
anges inte.
Detta sker samtidigt som länsstyrelserna i berörda län
beslutar om program för genomförandet av de
gemensamma infrastruktursatsningarna. Infrastrukturella
satsningar är långsiktig verksamhet och av den anledningen
får det inte bli så att det saknas ekonomiska medel för själva
genomförandet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om möjligheter att genomföra det av
Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län utarbetade
infrastrukturprogrammet.
Stockholm den 23 januari 1991
Sten-Ove Sundström (s)
Roland Brännström (s)
Nils-Olof Gustafsson (s)