Gävleborgs län har under många år dränerats på
arbetstillfällen inom tillverkningsindustrin.
De förlorade arbetstillfällena har inte kompenserats
genom tillväxt i andra sektorer. Länet ligger sämre till än
riksgenomsnittet inom alla relevanta mätområden,
kopplade till arbetsmarknad och sysselsättning.
Det är en komplex problembild. Stora basindustrier
rationaliserar med minskat personalbehov som följd. Den
offentliga sektorn, liksom byggsektorn och jord- och
skogsbruk, har stor betydelse för sysselsättningen i länet.
Inom samtliga dessa sektorer kommer färre människor att
sysselsättas framöver. Från den 1 juli 1990 har varsel
inkommit för nära 3 000
personer. Av dessa är 1 500
uppsagda. Antalet uppsagda har drastiskt ökat
under november månad 1990.
Antalet konkursdrabbade företag är bland det högsta i
landet. Fortsatta rationaliseringar inom
tillverkningsindustrin och den offentliga sektorn är att
vänta. Detta kommer att innebära ökade svårigheter för
främst kvinnor och ungdomar att erhålla jobb.
Konjunkturinstitutets bedömning av
arbetslöshetsutvecklingen i länet för 1992--1993 innebär en
ökning till omkring 5 procent. Det är en oacceptabel
utveckling.
Under 1989 arbetade länsstyrelsen tillsammans med
länsmyndigheter, organisationer och näringsliv fram en
samlad länsstrategi. I strategin framhålls bl.a. betydelsen av
en utvecklad arbetsmarknad och utökade insatser på
utbildningsområdet. Förhoppningen är att med
gemensamma krafter och ökad samverkan få en positiv
utveckling av länet.
Avsikten är nu att genom konkreta åtgärder fullfölja de
delar i länsstrategin som rör det arbetsmarknadspolitiska
området. Ytterligare kraftfulla insatser behöver självklart
också ske inom andra politikområden för att uppnå full
effekt på utveckling och sysselsättning.
Länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingarna har
goda erfarenheter från genomförda och pågående
samverkansprojekt där samordning av resurserna
personellt och ekonomiskt kunnat ske. Med förhållandevis
små medel kan ett gynnsamt utvecklingsklimat erhållas i
lokala projektgrupper.
Länsstyrelsen/arbetsförmedlingen har under några år
jobbat med flera lokala utvecklingsprojekt i nära samarbete
med kommuner och övriga berörda länsmyndigheter.
Ett exempel på åtgärdsförslag från genomförda projekt
är ''Tvillingprojektet'' -- avslutat den 30 juni 1989 -- ett
samverkansprojekt mellan Söderhamn och Järfälla
kommuner.
Ett annat är Hovalanprojektet -- avslutat 30 juni 1989 --
ett samverkansprojekt med Hovalan -- Hofors kommun,
Ovako Steel och länsstyrelsen/arbetsförmedlingen.
Ett tredje är Norrhälsingeprojektet, som ska pågå t.o.m.
den 30 juni 1991. Det är företags- och utbildningsinsatser i
Hudiksvall, Ljusdal och Nordanstigs kommuner.
Erfarenheterna av dessa projekt och andra liknande
projekt är mycket goda. Det är nu nödvändigt att behålla
uppnådda effekter och stimulera till ytterligare insatser.
Detta är särskilt viktigt i en vikande konjunktur. För att
kunna förverkliga framkomna förslag krävs extra åtgärder.
Det är viktigt att Gävleborgs län får känna stöd från statens
sida vid en medelsfördelning.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om arbetsmarknadspolitiska
åtgärder i Gävleborgs län.
Stockholm den 22 januari 1991
Axel Andersson (s)
Karl Hagström (s)
Iris Mårtensson (s)
Olle Östrand (s)
Sinikka Bohlin (s)