Antalet arbetsplatser i Stockholms stad och län har ökat
med en tredjedel från 1960 och fram till 1980-talet. Detta
innebär att antalet sysselsatta har ökat med cirka 200 000
från 1960 och fram till 1980. Samtidigt konstaterar vi
att arbetsmarknaden i vår region genomgått en kraftig
omstrukturering.
Antalet sysselsatta inom varuproduktionen har minskat
med 75 000
under perioden 1960--1980. Under samma period
har antalet arbetande inom tjänsteproduktionen ökat med
cirka 275 000
inom Stockholmsregionen. En bidragande orsak till
denna omstrukturering har varit utflyttning av
tillverkningsindustri inom Stockholmsregionen till andra
delar av landet. Denna utflyttning var under 1960-talet
ganska omfattande. På senare tid har flera företag flyttat
tillverkning till utlandet. Svårigheter att bygga ut i
Stockholmsområdet har varit en av orsakerna till
utflyttningen.
Redan i länsstyrelsens ''Länsprogram 1980'' ansågs att
åtgärder bör vidtas för att motverka utflyttning och
nedläggning av industriell verksamhet i
Stockholmsområdet. Minskningen av
industrisysselsättningen förutsågs bli nästan en procent per
år. Denna siffra reviderades redan 1983, då
minskningstakten beräknades till minst 1,5 % per år.
Räknat i antal sysselsatta innebär detta en minskning med 1 800--2 000
industrijobb per år.
Enligt ''Regionplan 90'' kan denna minskning av antalet
sysselsatta inom tillverkningsindustrin fortsätta. En fortsatt
sådan utveckling innebär att näringslivet i Stockholms stad
och län blir än mer tjänstemannaregion. En fortsatt
minskning av arbetstillfällen inom tillverkningsindustrin
kan också få till följd en ökad utslagning från
arbetsmarknaden. Ett kraftigt minskat utbud av
arbetstillfällen inom varuproduktion kan innebära svårighet
för många att erhålla arbete.
AMS-statistik visar att varslen om inskränkningar och
nedläggningar i Stockholms län till största delen berör
tillverkningsindustrin.
Kraftfulla åtgärder måste därför vidtas för att vi ska
kunna ha kvar tillverkningsindustrin i Stockholmsregionen
även i framtiden. Detta kan ske på olika sätt, bl.a. genom
lättnader på ränte- och kapitalmarknaden. En uppmjukning
av reglerna för byggrestriktioner och
investeringsbeskattningar, som nu gäller för byggnation av
industri- och kommersiella lokaler inom
Stockholmsregionen, bör också ske. Detta gäller i särskilt
hög grad för verkstadsindustrin dels för att kunna behålla
en etablerad tillverkningsindustri, dels för att få möjligheter
till utbyggnad och nyetablering.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder för att tillgodose
behovet av tillverkningsindustri i Stockholmsområdet.
Stockholm den 22 januari 1991
Anita Johansson (s)
Hans Göran Franck (s)
Barbro Evermo Palmerlund (s)
Sören Lekberg (s)
Björn Ericson (s)
Sven-Åke Nygårds (s)