Riksdagen beslöt i våras om ny indelning i
regionalpolitiska stödområden. Beslutet innebar att antalet
stödområdesklasser minskades från tre till två. Det skedde
vidare en begränsning av antalet kommuner som får del av
stödet.
I samband med riksdagsbehandlingen av regeringens
förslag framförde centerpartiet kritik mot regeringen i båda
dessa avseenden. Vi ansåg att det skulle skapas alltför
skarpa gränser mellan de kommuner som ingick i
stödområdet och de som stod utanför. Två kommuner med
likartade problem skulle komma att behandlas olika ur
regional utvecklingssynpunkt från statsmakternas sida.
Såväl i partimotion som i enskild motion framfördes dessa
synpunkter beträffande Kopparbergs län och med betoning
på Hedemora kommun.
Vi fann starka skäl för att göra en annan bedömning av
Hedemora kommuns problembild än vad regeringen och
utskottsmajoriteten gjorde. I allt väsentligt överensstämde
centerns verklighetsbild och förslag med de fakta som
kommunen framförde vid sin uppvaktning i
arbetsmarknadsutskottet.
Nu, ett halvår senare, har tyvärr många av de farhågor
som då framfördes blivit besannade eller riskerar att bli det
inom en snar framtid. Vi rekapitulerar nedan de skäl som
talar för en förändrad syn på Hedemora kommuns
inplacering i stödområde.
Näringslivet i kommunen står inför stora problem den
närmaste tiden genom de besked som givits i vinter.
Följande förändringar är relevanta för den regionalpolitiska
bedömningen.
Gruv- och stålindustrin
Trots omfattande strukturrationaliseringar har gruv- och
stålindustrin varit basen för kommunens näringsliv, för
orter som Garpenberg och Långshyttan helt avgörande.
Från de dominerande företagens närmaste planer är
följande känt:
Avesta AB, som sysselsätter hälften av Klosterverkens
600 anställda, ska minska med 180 personer. Man beräknar
att 140 personer blir friställda. Till detta kommer att Kloster
Speedsteel, det andra stålföretaget, tidigare under 1990
dragit ned arbetsstyrkan med ca 50 anställda. I Garpenberg,
där Boliden Mineral AB är den helt dominerande
arbetsgivaren, har sysselsättningen minskat med ca 150
personer de senaste fem åren. Genom låga priser på
produkterna bedrivs verksamheten under svåra
ekonomiska villkor. Utan omfattande investeringar i
gruvorna, ca 200 mkr, räcker inte de bearbetade
fyndigheterna längre än fyra--fem år. De investeringar som
behövs är ytterst osäkra mot bakgrund av
världsmarknadsläget. En nedläggning innebär en drastisk
minskning av antalet arbetstillfällen.
Offentlig sektor
I Garpenberg finns även en enhet av
lantbruksuniversitetet, den skogsvetenskapliga. Antalet
anställda vid denna enhet har under 80-talet legat något
över 200. Detta är den största koncentrationen av forskare
utanför de stora högskoleorterna. Ett år av
jägmästarutbildningen är förlagd till Garpenberg.
Just nu pågår ett flertal utredningar som berör
verksamheten vid Garpenberg. Vad som kommit ut från
dessa hittills ger skäl till oro för ambitionerna vad gäller
enheten vid Garpenberg.
Vårdsektorn i Hedemora och dess grannkommun Säter
står inför stora förändringar. Den starka tyngdpunkten på
psykiatrisk vård får till följd att stora
personalinskränkningar sker som följd av den i och för sig
riktiga utvecklingen mot mera decentraliserade vårdformer
som sker i snabb takt. Landstingets omsorgsverksamhet
minskar med nästan 250 arbetstillfällen. Neddragningarna
vid Säters sjukhus berör ca 500 personer. Säter och
Hedemora har en mycket integrerad arbetsmarknad.
Jord- och skogsbruk
Förhållandevis många personer i Hedemora har sin
utkomst direkt eller indirekt via jordbrukets
förädlingsindustri och serviceföretag. Dessa är mycket
beroende av jordbrukets utveckling. Lantbruksnämnden i
Dalarna befarar att ca hälften av länets jordbruk kommer
att försvinna under 90-talet.
Sammantaget innebär det ovan beskrivna ett konkret
hot mot kommunens ambitioner att utvecklas. De planer på
neddragning av sysselsättningen som nu finns är av en så
allvarlig karaktär att de påfordrar insatser redan nu.
Statsmakterna har här ett avgörande ansvar.
Enligt vår mening kan det inte hävdas att Hedemora
kommuns situation på något sätt är i ett klart bättre läge än
grannkommunerna i Dalarna och Västmanland. Genom att
dra stödområdesgränsen på fel ställe skapas just den skarpa
gräns som centern varnade för i våras. Detta är olyckligt.
Vi anser även att det mycket positiva inslag i hela
regionens infrastruktur som skogshögskolan utgör inte får
försvagas. I en utvecklingsfas när de areella näringarna och
naturvården står inför både förändringar och utmaningar
vore det förödande att genomföra förändringar som
negativt skulle påverka denna kvalificerade och
decentraliserade högskola i länet. Det finns skäl att
återkomma till denna problematik vid senare tillfälle.
Centerpartiet förordar en harmonisk regional
utveckling. Genom att ge Hedemora kommun en
permanent placering i stödområdesklass 2 kan
statsmakterna bidra till detta.
De senaste 25 åren har stödområdesindelningen ändrats
vart femte år. Detta är inte tillfredsställande ur företagens
synpunkt. Dessa behöver så fasta spelregler som möjligt för
sina investeringsbeslut. Vårens riksdagsbeslut var även i
detta avseende ett misstag beträffande Hedemora kommun.
Det är därför viktigt att så snart som möjligt fatta ett nytt
beslut som rättar till förhållandena och kan bli bestående
för avsevärd tid. En tillfällig inplacering i stödområde 2 är
inte en godtagbar lösning mot bakgrund av ovanstående.
Placeringen bör därför vara permanent på samma sätt som
för de nämnda grannkommunerna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförta hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om permanent inplacering av
Hedemora kommun i stödområdesklass 2.
Stockholm den 22 januari 1991
Göran Engström (c)
Birgitta Hambraeus (c)