Arbetsmarknaden i Bergslagen är av tradition manligt dominerad. Det gäller särskilt bruksorterna med sin tunga industri. Detta har medfört att kvinnornas arbetsmarknad har varit och är begränsad och många, framför allt unga kvinnor, har valt att flytta.
Den hittills förda regionalpolitiken har inte heller hejdat utflyttningen. Kvinnors rätt till arbete och utbildning i anslutning till hemorten har aldrig formulerats som en politisk målsättning.
Inom projektet Kvinnokraft i Bergslagen har man med olika medel försökt att bryta denna negativa trend. Man har startat olika tekniska projekt för flickor i olika åldrar för att bl.a. visa på de intressanta arbetsuppgifter som finns inom det tekniska området.
Att arbeta med kvinnors arbetsmarknad idag innebär mycket ofta att arbeta i projektform. Man arbetar med ''tillfälliga pengar'' och åstadkommer under en kort tid med intensivt arbete goda resultat. Projekten engagerar många kvinnor som tidigare inte känt sig särskilt uppmärksammade på arbetsmarknaden. Tyvärr är det ofta så att när projekttiden är slut faller arbetet och idéerna i glömska. Det finns ingen som tar ett idémässigt eller ett ekonomiskt ansvar så att projektarbetet kommer in i ordinarie verksamhet eller på annat sätt utvecklas.
Utan särskilda kvinnosatsningar kan inte Bergslagen utgöra ett verkligt alternativ för unga kvinnor att stanna kvar eller att återvända till sin hemort. Vi anser därför att det är viktigt med särskilda kvinnosatsningar i Bergslagen.
Vill vi ha en bra regional utveckling måste vi också medverka till att kvinnorna har en differentierad arbetsmarknad och möjligheter till utbildning som gör det möjligt att stanna kvar eller återvända.
Många medelålders kvinnor i Bergslagen har dessutom en låg utbildning och de utgör därför också en riskgrupp i tider av lågkonjunktur.
Ett särskilt resurscentrum för kvinnor i Örebro län och Västmanlands län bör därför skapas för att ha ett övergripande ansvar för att förbättra kvinnors ställning och utbildning i arbetslivet.
Ett resurscentrum som utifrån kvinnoperspektiv också skulle samarbeta med befintliga myndigheter, utbildningsinstanser, företag och utbilda kvinnor som är eller vill bli egna företagare, satsa på utbyggd distansutbildning och arbeta med attitydfrågor och information.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett kvinnligt resurscentrum i Örebro och Västmanlands län.
Stockholm den 22 januari 1991 Maud Björnemalm (s) Ulla Berg (s) Berit Oscarsson (s) Rosa-Lill Wåhlstedt (s) Margareta Israelsson (s)