Stöd för en positiv regionalpolitisk utveckling inom Södermanlands län
Södermanland är ett attraktivt län för bosättning. Det
visar siffrorna för utvecklingen av folkmängden 1990/91.
Det är bara Uppsala, Hallands och Malmöhus län som har
högre procentuell ökning än vårt län.
Befolkningsökningen uppgår totalt till 2 350
personer, varav 610 kommer från andra delar av
Sverige och 920 utgör invandrare. Samtliga kommuner
utom Oxelösund har ökat sin folkmängd.
Det är intressant att se tillbaka på förändringarna för
Södermanland i ett längre perspektiv. Under 60-talet ökade
befolkningen i betydande utsträckning för att stagnera
under 70-talet. Under 80-talets sju första år minskade
Södermanland folkmängd varje år för att under de tre
senaste åren öka på nytt.
Vad denna utveckling visar är att det föreligger ett klart
samband mellan sysselsättning och befolkningsminskning
under nedgångsperioden.
Samma samband föreligger inte lika klart i nuläget. Det
beror bl.a. på den omfattande arbetspendlingen. Som
exempel kan nämnas att ca 9 000
personer pendlar till Stockholmsområdet. Dessutom
finns det arbetspendlare i båda riktningarna mellan
Eskilstuna och Västerås, Strängnäs--Eskilstuna,
Nyköping--Oxelösund m.fl. orter. Det kan påpekas att ca 75
% av alla som arbetspendlar använder bilen för sina resor.
Vad vi här sagt om en positiv befolkningsutveckling i
länet får inte locka till missuppfattningen att alla problem är
övervunna för Södermanlands del. Den
konjunkturförsämring som är att vänta under 1991 kommer
att bli djupt kännbar. Av länsarbetsnämndens rapport från
november 1990 framgår att arbetslösheten ännu inte slagit
igenom men att antalet varsel är rekordhögt och att det
skett en dramatisk minskning av de lediga platserna.
För att motverka arbetslöshet krävs därför även inom
vårt län omfattande insatser från statsmakternas sida.
Liksom tidigare är det särskilt viktigt med sådana satsningar
på utbildningsområdet och kommmunikationerna. Viktiga
krav på dessa områden framförs i andra motioner från
socialdemokratiska länsriksdagsgruppen.
I detta sammanhang vill vi framhålla att enligt prognoser
som Regionalplanekontoret i Stockholm har tagit fram,
kommer ca 280 000
arbetsplatser och 30 000
lägenheter att lokaliseras till Stockholmsregionen
under de närmaste 30 åren.
Detta betyder att regionens gränser successivt kommer
att skjutas söder och västerut, mot bl.a. Södermanlands län.
Mot bakgrunden av denna utveckling har SJ framlagt ett
förslag till regionaltågsystem, som har stor betydelse från
strategisk utgångspunkt för vårt län. Detta skulle nämligen
omfatta sörmländska orter som Nyköping, Katrineholm,
Flen, Vingåker och Eskilstuna. Restiden till de längst bort
belägna orterna har beräknats till drygt en timme.
En fördel med en sådan utbyggnad skulle bli att
arbetspendlingen kunde i större utsträckning ske med
järnväg i stället för
som för närvarande med bil. Detta skulle få mycket
positiva effekter för miljön.
För vårt län är det vidare av stor betydelse att
Svealandsbanan kommer till stånd så snart som möjligt. Ur
sörmländsk synvinkel är det nödvändigt att banverkets
totala investeringsram utökas så att planerna om en utbyggd
järnväg inom vårt område kan förverkligas utan onödigt
dröjsmål. Regeringens aviserade proposition om utbyggd
infrastruktur avvaktas med stort intresse.
Andra angelägna kommunikationsfrågor av betydelse
för länet är önskemålet om en utbyggnad av verksamheten
vid Oxelösunds hamn och vid Stockholm--Skavsta flygplats.
En central fråga för länets utveckling är att tillräckliga
resurser tilldelas högskolan Eskilstuna/Västerås. I en
särskild motion motiverar vi behovet av åtgärder för att
eliminera det underläge Södermanland befinner sig i då det
gäller att erbjuda utbildning för våra ungdomar. För
närvarande tvingas många flytta till arbete och utbildning i
andra regioner. Bland grannlänen har Östergötland under
80-talet haft en mera positiv utveckling, vilket
sammanhänger med expansionen i universitetsstaden
Linköping.
Ett för Södermanland negativt förhållande är att den
statliga verksamheten präglats av tillbakagång under senare
år. Den försvarspolitiska utvecklingen kommer att leda till
en bantning av verksamheten både inom
fortifikationsförvaltningen och FFV-koncernen.
Det är för dagen svårt att överblicka konsekvenserna av
den tillkännagivna fusionen mellan FFV och Bofors. Oron
gäller följderna för både personal inom huvudkontoret och
gevärsfaktoriet i Eskilstuna samt verksamheterna i
Vingåker och Åker. Här måste en beredskap för
motåtgärder finnas för att undvika att arbetstillfällen
förloras.
Även Studsvik AB står inför ett förändringsarbete. Det
kunnande som där finns måste tas tillvara i samband med de
satsningar som förestår inom energipolitiken.
Sammanfattningsvis vill vi framhålla att Södermanlands
län har goda utvecklingsmöjligheter. Det är samtidigt
nödvändigt med centrala insatser på utbildningens och
kommunikationernas områden. Likaså behövs ytterligare
lokalisering till länet av statlig verksamhet.
Hemställan
nMed hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av åtgärder till stöd för
en positiv regionalpolitisk utveckling inom Södermanlands
län.
Stockholm den 22 januari 1991
Olle Svensson (s)
Anita Persson (s)
Reynoldh Furustrand (s)
Alf Egnerfors (s)
Maria Hed (s)