Arjeplogs kommun i Norrbottens län är en av landets ur
arbetsmarknadssynpunkt mest utsatta kommuner. De
fysiska restriktioner som införts på en rad områden har i
stor omfattning bidragit till detta och därmed begränsat
basen för kommunens existens nämligen att utnyttja de rika
naturresurserna. Exempelvis är inte mindre än en tredjedel
av skogsmarken avsatt för andra intressen än skogsbrukets.
Hoten mot kommunens existens förstärks med den av
riksdagen antagna naturresurslagen, som kan förhindra en
fortsatt exploatering av Bolidens blygruva som i
förlängningen har sin malmkropp under sjön Laisan. Om
den fyndigheten inte kan exploateras enligt de av Boliden
upprättade planerna hotas 90 procent av kommunens
industrisysselsatta av arbetslöshet. Någon större uttalad
entusiasm från företrädare för de flesta riksdagspartierna
om en förändring av naturresurslagen finns inte, varför
sannolika skäl talar mot en fortsatt gruvdrift i Laisvall.
Allt pekar på att Arjeplogs kommun på grund av
riksdagens fattade beslut om restriktioner och ett ev. nej till
ovannämnda projekt kommer att gå en dyster framtid till
mötes. Enligt vårt förmenande får riksdag och regering av
den anledningen ej frånhända sig ansvaret för denna
kommuns fortlevnad. Skyndsamma, extraordinära åtgärder
för sysselsättningen i Arjeplogs kommun måste vidtagas
genom att en speciell arbetsgrupp tillsätts för Arjeplogs
kommuns utveckling som skall ha i uppdrag att arbeta såväl
med kortsom långsiktiga lösningar. Denna grupp bör ha en
regionalpolitisk inriktning och således organisatoriskt
tillhöra industridepartementets ansvarsområde.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder för Arjeplogs kommuns
utveckling.
Stockholm den 16 januari 1991
Bruno Poromaa (s)
Leif Marklund (s)