Under våren 1990 antogs av riksdagen proposition
1989/90:76 om regionalpolitik för 90-talet. Det innebar en
förändring av stödområdesindelningen, stödområdena A, B
och C blev stödområdena 1 och 2. Av beslutet framgår att
Älvsbyn ej får någon permanent placering i stödområde 1.
Riksdagen har visserligen ansett det rimligt att
regeringen vid behandling av angelägna projekt inom
Älvsby kommun tillämpar högre stödprocent än vad som är
brukligt inom stödområde 2. Men denna skrivning är ej
tillräcklig. Älvsbyn har sin plats i stödområde 1.
Mot bakgrund av kommunens specifika närings- och
arbetsmarknadsmässiga situation samt geografiska läge
med länets, sett proportionellt, största utpendling, har
Älvsbyn sin naturliga tillhörighet med inlandet dvs.
stödmråde 1 (dvs. som Arjeplog, Arvidsjaur och Jokkmokk
och Gällivare).
Länsstyrelsen i Norrbotten har i sitt yttrande till Rek 87
uttryckt, att vid en sammanslagning av stödområdena A och
B förutsätts att Arvidsjaur och Älvsbyn ingår i det
sammanslagna området. Samma uppfattning finns i
Norrbottens landstings yttrande.
Förslag om förändring av nedsatt arbetsgivaravgift
skulle därmed också slå mindre hårt mot Älvsbyn om
kommunen tillfördes stödområde 1.
Enligt alla redovisningar vad gäller befolknings- och
sysselsättningsaspekter som arbetslöshet är det klart
motiverat att Älvsbyn bör placeras i stödområde 1.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inplacering av Älvsbyns kommun
i stödområde 1.
Stockholm den 16 januari 1991
Leif Marklund (s)
Åke Selberg (s)
Bruno Poromaa (s)