I denna motion föreslår vi att statsmakterna i samverkan med länets myndigheter upprättar en plan för lokalisering av statliga arbetstillfällen i storleksordningen 1 000 nya arbetstillfällen i en första etapp. Som exempel på utlokaliseringar till Kalmar län som särskilt bör studeras anger vi den nya enhet inom SIDA som skall främja teknikutvecklingen i utvecklingsländerna.
Regionalpolitiska skäl
Det finns tre starka huvudskäl som talar för lokalisering av statliga arbetstillfällen till Kalmar län.
Det första är regionalpolitiskt. Kalmar län har av statsmakterna klassats som ett regionalpolitiskt problemområde. En lokalisering av statliga arbetstillfällen skulle vara en effektiv och verksam regionalpolitisk åtgärd för att stärka den regionala utvecklingen. Befolkning och antal arbetstillfällen ökar.
Lokalisering av statlig verksamhet till Kalmar län kompletterar såväl den tillkommande verksamheten som länets befintliga näringsliv på ett utmärkt sätt. Det underlättar rekryteringssituationen för den tillkommande verksamheten genom den förhållandevis breda rekryteringsbas som finns att tillgå i länet. Övrig verksamhet finns rikligt företrädd i länet genom att andelen statligt anställda är låg.
Den nya statliga verksamheten skulle också utgöra ett viktigt komplement vid rekrytering av arbetskraft till befintliga näringslivs- och sysselsättningssektorer. Därmed har länets näringsliv ännu bättre förutsättningar att utvecklas.
De statliga arbetstillfällena genererar också arbetstillfällen som gör den lokala arbetsmarknaden i länet mer differentierad och därmed stabilare. Den tillkommande statliga verksamheten inverkar på grund därav gynnsamt på den positiva befolkningstrend som länet nu har. Det är till fördel såväl för den nytillkommande verksamheten som för Kalmar län och för landet i stort.
Den stora betydelsen av lokalisering av statliga arbetstillfällen som verksam regionalpolitisk åtgärd har särskilt betonats av riksdagen. Det är mot bakgrund av de regionalpolitiska synpunkterna som riksdagen vid åtskilliga tillfällen betonat vikten av att den statliga verksamheten decentraliseras. Enligt de senaste årens regionalpolitiska beslut skall varje nytillkommande verksamhet prövas ur lokaliseringssynpunkt.
Riksdagen har vidare t o m uttalat prioritet för vissa områden i landet som i första hand bör komma ifråga vid lokalisering av statlig verksamhet. Till de prioriterade områdena hör förutom skogslänen och sjuhäradsbygden också sydöstra Sverige inklusive Kalmar län.
Rättviseskäl
Det andra huvudskälet är rättviseskäl. Kalmar län är det län i landet näst Älvsborgs län som har den lägsta andelen statliga arbetstillfällen i förhållande till befolkningsstorleken. Det innebär att länets invånare inte har samma närhet som andra till statlig service och övriga fördelar som följer av ett högre antal statliga arbetstillfällen i ett län.
Länets skattebetalare får vara med och via skattsedeln finansiera den statliga verksamheten. Det är då ett rimligt rättvisekrav att länets skattebetalare också får tillbaka sin rättmätiga del genom en rättvisare fördelning av de arbetstillfällen som skattepengarna genererar.
Detta faktum framstår i än tydligare dager genom följande jämförelser. Kalmar län har ca 7 500 statligt anställda. Hade Kalmar läns andel legat på riksgenomsnittet skulle det funnits ytterligare 5 000 statligt anställda i Kalmar län. Skulle länet haft samma andel som Stockholms län eller Norrbottens län skulle länet haft 12 000 fler statligt anställda utöver de 7 500 som nu finns. Ett krav om ytterligare 1 000 statliga arbetstillfällen i en första etapp måste mot denna bakgrund ses som ett mycket blygsamt krav men belyser den verkliga vikten av att det förverkligas.
Hade den statliga verksamheten varit företrädd med så hög andel och med så tät förekomst av verk och myndigheter i Kalmar län, som i de senare exemplen, hade det naturligtvis icke funnits tillräckligt starka skäl för att ytterligare lokalisera ett enda statligt arbetstillfälle till Kalmar län. Men nu är förhållandet det omvända vilket talar för Kalmar län.
Till detta kan läggas den i och för sig riktiga bantningen av flera statliga sektorsorgan som t ex länsskolnämndernas nedläggning. Det åderlåter länet på ytterligare statliga arbetstillfällen. Dessa åtgärder slår särskilt hårt i län där sysselsättningen redan är bekymmersam. En decentralisering och utlokalisering för att möta denna nedgång bör därför i första hand riktas mot län som Kalmar.
Kalmar län väl lämpat
Till dessa två huvudskäl kommer ett tredje mycket viktigt skäl, nämligen Kalmar läns utmärkta fördelar ur lokaliseringssynpunkt, både för verksamheten i fråga och för de människor som kommer att arbeta och bo i länet, som följd av lokaliseringen.
Kalmar län har utmärkta flygförbindelser med omvärlden. Från tre av länets flygplatser finns sammanlagt 14 dubbelturer med huvudstaden dagligen samt dessutom förbindelser med flera andra viktiga knutpunkter.
Länet har också en jämförelsevis gynnsam och fördelaktig bostadsmarknad att erbjuda. I länet finns en hög andel villabebyggelse och ett marknära och miljövänligt boende som utgör ett attraktivt boendealternativ inte minst för dagens barnfamiljer.
Länets differentierade näringslivs- och bebyggelsestruktur ger också närhet mellan bostad, arbete och service på ett helt annat sätt än storstadens mycket långa och tröttande pendlande mellan dessa tre vardagsnära nödvändigheter.
Kalmar län har en fin naturmiljö med rika möjligheter till avkoppling och rekreation. Länet är därför ett av landets främsta turistlän med kända turistområden som Öland, Kalmarsund, Glasriket, Blå kusten med Västervik och Tjusts skärgård, inlandskommunerna Hultsfred med Emils Lönneberga och Astrid Lindgrens Vimmerby.
Länet har en väl utbyggd serviceapparat med 4 akutsjukvårdsenheter och en decentraliserad primärvårdsutbyggnad med minst en modern öppenvårdsenhet med flerläkarbemanning och sjukhemsplatser i varje kommun. Länet har förutom egen högskola i Kalmar nära samverkan på universitetsnivå med såväl Lund som Linköping.
Den nya myndigheten för teknikutveckling i u-länderna
Mot ovan angivna skäl föreslår vi att statsmakterna i samverkan med länets myndigheter utarbetar en plan för lokalisering av minst 1 000 statliga arbetstillfällen till Kalmar län i en första etapp. Därvid bör särskilt prövas som lämpligt en utlokalisering av den nya myndighet inom SIDA med 45 anställda som skall arbeta med teknikutveckling i utvecklingsländer. Denna enhet är enligt förslagen en ny myndighet och skall som varje annan nytillkommande verksamhet enligt riksdagens tidigare beslut prövas ur lokaliseringssynpunkt.
Länets närhet till utvecklingsproblemen i öststaterna och Baltikum talar också för en lokalisering av denna myndighet till Kalmar län.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar att hos regeringen anhålla om åtgärder så att en plan utarbetas i samverkan med länets myndigheter för lokalisering av minst 1 000 statliga arbetstillfällen till Kalmar län i en första etapp,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den nya myndigheten för teknikutveckling i utvecklingsländerna bör lokaliseras till Kalmar län.1 ]
Stockholm den 10 januari 1991 Agne Hansson (c) Marianne Jönsson (c)
1 1990/91:U201