I denna motion föreslår vi att statsmakterna i samverkan
med länets myndigheter upprättar en plan för lokalisering
av statliga arbetstillfällen i storleksordningen 1 000 nya
arbetstillfällen i en första etapp. Som exempel på
utlokaliseringar till Kalmar län som särskilt bör studeras
anger vi den nya enhet inom SIDA som skall främja
teknikutvecklingen i utvecklingsländerna.
Regionalpolitiska skäl
Det finns tre starka huvudskäl som talar för lokalisering
av statliga arbetstillfällen till Kalmar län.
Det första är regionalpolitiskt. Kalmar län har av
statsmakterna klassats som ett regionalpolitiskt
problemområde. En lokalisering av statliga arbetstillfällen
skulle vara en effektiv och verksam regionalpolitisk åtgärd
för att stärka den regionala utvecklingen. Befolkning och
antal arbetstillfällen ökar.
Lokalisering av statlig verksamhet till Kalmar län
kompletterar såväl den tillkommande verksamheten som
länets befintliga näringsliv på ett utmärkt sätt. Det
underlättar rekryteringssituationen för den tillkommande
verksamheten genom den förhållandevis breda
rekryteringsbas som finns att tillgå i länet. Övrig
verksamhet finns rikligt företrädd i länet genom att andelen
statligt anställda är låg.
Den nya statliga verksamheten skulle också utgöra ett
viktigt komplement vid rekrytering av arbetskraft till
befintliga näringslivs- och sysselsättningssektorer. Därmed
har länets näringsliv ännu bättre förutsättningar att
utvecklas.
De statliga arbetstillfällena genererar också
arbetstillfällen som gör den lokala arbetsmarknaden i länet
mer differentierad och därmed stabilare. Den
tillkommande statliga verksamheten inverkar på grund
därav gynnsamt på den positiva befolkningstrend som länet
nu har. Det är till fördel såväl för den nytillkommande
verksamheten som för Kalmar län och för landet i stort.
Den stora betydelsen av lokalisering av statliga
arbetstillfällen som verksam regionalpolitisk åtgärd har
särskilt betonats av riksdagen. Det är mot bakgrund av de
regionalpolitiska synpunkterna som riksdagen vid åtskilliga
tillfällen betonat vikten av att den statliga verksamheten
decentraliseras. Enligt de senaste årens regionalpolitiska
beslut skall varje nytillkommande verksamhet prövas ur
lokaliseringssynpunkt.
Riksdagen har vidare t o m uttalat prioritet för vissa
områden i landet som i första hand bör komma ifråga vid
lokalisering av statlig verksamhet. Till de prioriterade
områdena hör förutom skogslänen och sjuhäradsbygden
också sydöstra Sverige inklusive Kalmar län.
Rättviseskäl
Det andra huvudskälet är rättviseskäl. Kalmar län är det
län i landet näst Älvsborgs län som har den lägsta andelen
statliga arbetstillfällen i förhållande till
befolkningsstorleken. Det innebär att länets invånare inte
har samma närhet som andra till statlig service och övriga
fördelar som följer av ett högre antal statliga arbetstillfällen
i ett län.
Länets skattebetalare får vara med och via skattsedeln
finansiera den statliga verksamheten. Det är då ett rimligt
rättvisekrav att länets skattebetalare också får tillbaka sin
rättmätiga del genom en rättvisare fördelning av de
arbetstillfällen som skattepengarna genererar.
Detta faktum framstår i än tydligare dager genom
följande jämförelser. Kalmar län har ca 7 500 statligt
anställda. Hade Kalmar läns andel legat på
riksgenomsnittet skulle det funnits ytterligare 5 000 statligt
anställda i Kalmar län. Skulle länet haft samma andel som
Stockholms län eller Norrbottens län skulle länet haft 12 000
fler statligt anställda utöver de 7 500 som nu finns. Ett krav
om ytterligare 1 000 statliga arbetstillfällen i en första etapp
måste mot denna bakgrund ses som ett mycket blygsamt
krav men belyser den verkliga vikten av att det förverkligas.
Hade den statliga verksamheten varit företrädd med så
hög andel och med så tät förekomst av verk och
myndigheter i Kalmar län, som i de senare exemplen, hade
det naturligtvis icke funnits tillräckligt starka skäl för att
ytterligare lokalisera ett enda statligt arbetstillfälle till
Kalmar län. Men nu är förhållandet det omvända vilket
talar för Kalmar län.
Till detta kan läggas den i och för sig riktiga bantningen
av flera statliga sektorsorgan som t ex länsskolnämndernas
nedläggning. Det åderlåter länet på ytterligare statliga
arbetstillfällen. Dessa åtgärder slår särskilt hårt i län där
sysselsättningen redan är bekymmersam. En
decentralisering och utlokalisering för att möta denna
nedgång bör därför i första hand riktas mot län som Kalmar.
Kalmar län väl lämpat
Till dessa två huvudskäl kommer ett tredje mycket
viktigt skäl, nämligen Kalmar läns utmärkta fördelar ur
lokaliseringssynpunkt, både för verksamheten i fråga och
för de människor som kommer att arbeta och bo i länet, som
följd av lokaliseringen.
Kalmar län har utmärkta flygförbindelser med
omvärlden. Från tre av länets flygplatser finns sammanlagt
14 dubbelturer med huvudstaden dagligen samt dessutom
förbindelser med flera andra viktiga knutpunkter.
Länet har också en jämförelsevis gynnsam och
fördelaktig bostadsmarknad att erbjuda. I länet finns en hög
andel villabebyggelse och ett marknära och miljövänligt
boende som utgör ett attraktivt boendealternativ inte minst
för dagens barnfamiljer.
Länets differentierade näringslivs- och
bebyggelsestruktur ger också närhet mellan bostad, arbete
och service på ett helt annat sätt än storstadens mycket
långa och tröttande pendlande mellan dessa tre vardagsnära
nödvändigheter.
Kalmar län har en fin naturmiljö med rika möjligheter
till avkoppling och rekreation. Länet är därför ett av landets
främsta turistlän med kända turistområden som Öland,
Kalmarsund, Glasriket, Blå kusten med Västervik och
Tjusts skärgård, inlandskommunerna Hultsfred med Emils
Lönneberga och Astrid Lindgrens Vimmerby.
Länet har en väl utbyggd serviceapparat med 4
akutsjukvårdsenheter och en decentraliserad
primärvårdsutbyggnad med minst en modern
öppenvårdsenhet med flerläkarbemanning och
sjukhemsplatser i varje kommun. Länet har förutom egen
högskola i Kalmar nära samverkan på universitetsnivå med
såväl Lund som Linköping.
Den nya myndigheten för teknikutveckling i u-länderna
Mot ovan angivna skäl föreslår vi att statsmakterna i
samverkan med länets myndigheter utarbetar en plan för
lokalisering av minst 1 000 statliga arbetstillfällen till
Kalmar län i en första etapp. Därvid bör särskilt prövas som
lämpligt en utlokalisering av den nya myndighet inom SIDA
med 45 anställda som skall arbeta med teknikutveckling i
utvecklingsländer. Denna enhet är enligt förslagen en ny
myndighet och skall som varje annan nytillkommande
verksamhet enligt riksdagens tidigare beslut prövas ur
lokaliseringssynpunkt.
Länets närhet till utvecklingsproblemen i öststaterna och
Baltikum talar också för en lokalisering av denna myndighet
till Kalmar län.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar att hos regeringen anhålla om
åtgärder så att en plan utarbetas i samverkan med länets
myndigheter för lokalisering av minst 1 000 statliga
arbetstillfällen till Kalmar län i en första etapp,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att den nya myndigheten för teknikutveckling i
utvecklingsländerna bör lokaliseras till Kalmar län.1 ]
Stockholm den 10 januari 1991
Agne Hansson (c)
Marianne Jönsson (c)