Inplacering av Hallstahammars kommun i stödområde 2

Den 12 juni 1990 fattade riksdagen beslut om
arbetsmarknadsutskottets betänkande AU 13
Regionalpolitik för 90-talet. Genom detta beslut togs
Hallstahammars kommun ur stödområdet. Kommunen
hade sedan mitten av 1980-talet varit inplacerad i dåvarande
stödområde C.

I propositionen 1989/90:76 om regionalpolitik för 90-
talet föreslogs att Hallstahammars kommun skulle lyftas ur
stödområdet. I fyra motioner, 1989/90:A44 (m),
1989/90:A87 (s), 1989/90:A105 (v) och 1989/90:A118 (c),
krävdes permanent inplacering av Hallstahammars
kommun i stödområde. Arbetsmarknadsutskottets
majoritet avstyrkte motionerna. Riksdagen beslöt i enlighet
med utskottets majoritet.

Hallstahammars kommun har haft och har fortfarande
ett ensidigt näringsliv. Genom sitt ensidiga näringsliv kan
strukturförändringar inom industrisektorn få stora negativa
verkningar för hela kommunen. Redan i början av 1980-
talet var läget prekärt för kommunen. Kommunen
drabbades hårt av ''stålkrisen''. Risken är stor för fortsatta
rationaliseringar och indragningar inom industrisektorn.

I och med inplaceringen av kommunen i stödområde i
mitten på 1980-talet förbättrades kommunens möjligheter
att differentiera näringslivet. Men arbetet med att öka
differentieringen av en kommuns näringsliv tar tid. Därför
var det mycket olyckligt att Hallstahammar togs ur
stödområdet, vilket medförde att kommunen fick sämre
möjligheter att konkurrera om sysselsättningstillfällena
med övriga Bergslagskommuner.

Alltsedan 1970-talet har Hallstahammar haft en negativ
befolkningsutveckling. Under perioden 1980--1990
minskade Hallstahammar sin befolkning med nära 10 %.

För att bryta den negativa utvecklingen är det
nödvändigt att Hallstahammar återförs till stödområde.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar att placera Hallstahammars
kommun inom stödområde 2.

Stockholm den 10 januari 1991

Birger Andersson (c)