med anledning av proposition 1989/90:157 Regionala fackliga förtroendemän

Regeringen föreslår ändringar i lagen (1974:358)
om facklig förtroendemans ställning på
arbetsplatsen i syfte att ge fackliga företrädare, s.k.
regionala fackliga förtroendemän, rätt att få
tillträde till arbetsplatser där de inte själva är
anställda.

Det motiv regeringen anger är att det varje år
väcks motioner i riksdagen med krav på en lagfäst
tillträdesrätt. Regeringen har däremot inte påvisat
att det skulle föreligga några verkliga problem för
fackliga förtroendemän, t.ex. ombudsmän, att få
tillträde till arbetsplatser, då de avser biträda sina
medlemmar. Inte heller har någon remissinstans
hävdat att det förekommer några påtagliga
problem i sådana sammanhang.

Svensk arbetsmarknadslagstiftning är redan
mycket omfattande. Det finns numera en
medvetenhet om att lagstiftning inte i sig är den
bästa metoden för att skapa förtroendefulla och
effektivitetsfrämjande relationer mellan
arbetsgivare och arbetstagare. Det är därför
anmärkningsvärt att regeringen valt att lägga fram
ett förslag som ytterligare komplicerar den
arbetsrättsliga lagstiftningen.

Det är också märkligt att vissa fackliga
organisationer ställer krav på lagstiftning. Det är en
del av den traditionella svenska
förhandlingsmodellen att de fackligt aktiva
anställda på en arbetsplats kan vända sig till den
fackliga organisationens ombudsmän i olika
förhandlingssituationer. Det har inte framkommit
något i remissmaterialet som tyder på att hinder för
denna typ av konsultationer föreligger till följd av
bristande lagstöd nu.

Vi anser, i likhet med vad regeringen anför i
propositionen, att medbestämmandet 
först och främst skall utövas
inom det enskilda företaget eller den enskilda
myndigheten av de anställda själva och av de lokala
fackliga representanter de har utsett.
Medbestämmanderätten skall vara något som
angår de enskilda arbetstagarna. Den skall utövas
på ett sådant sätt att den enskildes erfarenheter och
kunskaper kan nyttiggöras.

Slutsatsen borde vara att rätt för en facklig
förtroendeman att få tillträde till en arbetsplats, vid
vilken denne inte är anställd, endast borde medges
i de fall det föreligger ett uttryckligt önskemål eller
medgivande härom från medlemmarna på
arbetsplatsen. Det vore därför olyckligt att genom
lagstiftning lägga tolkningsföreträdet på den
fackliga organisationen. En effekt är att fackliga
företrädare skulle få tillträde till en arbetsplats även
under en konflikt, t.ex. en lockout.

Regeringen analyserar inte heller
konsekvenserna av den lagstiftning den lägger
förslag om. Ledighet för facklig verksamhet har
redan nu en stor omfattning och utgör på många
arbetsplatser ett betydande problem. Förslaget kan
förväntas leda till ökat ledighetsuttag för utövande
av facklig verksamhet. Det finns i dag en ökad
medvetenhet om att ledighetslagarna i Sverige
utgör ett problem både för näringslivet och den
offentliga sektorn. Statsmakterna borde därför
iaktta restriktivitet med att införa nya lagregler som
kan stimulera kostnadskrävande ledighet.

Som en del remissinstanser framhåller kan en
lagstadgad rätt för en regional facklig
förtroendeman att få tillträde till en arbetsplats
skapa särskilda problem. Det gäller bl a företagets
skydd av sina företagshemligheter. Regeringen har
tagit lätt på sekretess- och jävsfrågor.

Som arbetsdomstolen framhåller i sitt remissvar
skulle en allmän översyn av 1974 års
förtroendemannalag vara av värde. Moderata
samlingspartiet har i annat sammanhang föreslagit
en parlamentarisk utredning om hela den
arbetsrättsliga lagstiftningen. En sådan utredning
bör även omfatta förtroendemannalagen.

Vi kan inte finna att det nu föreligger skäl att
ändra förtroendemannalagen på det sätt regeringen
föreslår. Regeringens proposition bör därför avslås.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen avslår regeringens proposition
1989/90:157 om regionala fackliga förtroendemän.

Stockholm den 3 september 1990

Sonja Rembo (m)

Anders G Högmark (m)

Mona Saint Cyr (m)

Erik Holmkvist (m)

Ulf Melin (m)

Charlotte Cederschiöld (m)

Lars Ahlström (m)