I regeringens proposition 1990/91:124 om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft föreslås en välkommen legalisering av uthyrning av arbetskraft. Både företag och myndigheter använder sig idag av inhyrd arbetskraft för att kunna fungera. I takt med en allt hårdare internationell konkurrens och en minskad tillväxttakt i ekonomin har det blivit allt viktigare för arbetsgivare att inte ha mer personal än nödvändigt för att klara produktionen. Det gör att företag och myndigheter blivit alltmer sårbara när medarbetare är frånvarande av någon orsak. Behovet av inhyrd arbetskraft har därför ökat.
En snabb och rationell lösning på ersättarproblematiken är också en personalanalytisk nödvändig åtgärd gentemot den fast anställda personalen hos inhyraren. Vetskapen om att det finns kvalificerad hjälp att få snabbt gör att man vid exempelvis vård av sjukt barn ''vågar'' vara hemma utan att få samvetskval gentemot arbetskamrater som annars tvingas ta över arbetsuppgifterna.
Regeringen föreslår emellertid starka inskränkningar i arbetsgivarnas möjligheter att snabbt få tag på ersättare för frånvarande personal. Samtidigt föreslås en begränsning i tiden till fyra månader för det enskilda uthyrningsuppdraget. Det innebär exempelvis att ett inhyrningsuppdrag inte kan utsträcka sig över en barnledighet. Denna tidsbegränsning bör avskaffas.
Ett annat hinder för en rationell lösning på arbetsgivarnas problem att hantera frånvaro är det nya förslaget att all inhyrning av arbetskraft skall förhandlas enligt 38 § MBL.
Inhyrning av arbetskraft är oftast av tillfällig natur och snabbheten att få den frånvarande ersatt avgörande för att hålla produktionen i full gång. Vidare skulle MBL- förhandlingar mellan parterna riskera att ytterligare förvärra problemet med fackliga organisationer som genom sin vetorätt försöker utestänga företag utan kollektivavtal, främst småföretag, från att få arbete. Speciellt utsatta skulle de många kvinnliga enmansföretagarna i skrivbyråbranschen vara. Någon skärpning av 38 § MBL bör med andra ord inte göras.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att uthyrning av arbetskraft inte begränsas till en fyramånaders period inom ramen för det enskilda uthyrningsuppdraget,
2. att riksdagen beslutar att inhyrning av arbetskraft inte behöver MBL-förhandlas enligt 38 § MBL om arbetet är av kortvarig eller tillfällig natur eller kräver särskild sakkunskap,
3. att riksdagen beslutar att sådan ändring görs i 39 § MBL att en arbetstagarorganisation inte ges möjlighet att utestänga företag utan kollektiv/separatavtal från att konkurrera på likvärdiga villkor.
Stockholm den 8 april 1991 Kjell Johansson (fp) Kenth Skårvik (fp) Sten Svensson (m) Marianne Andersson (c) i Vårgårda