Förhållandena på svensk arbetsmarknad regleras av tradition, sedan Saltsjöbadsavtalet, genom kollektivavtal. Det innebär att kollektivavtal gäller för arbetskraft sysselsatt hos arbetsgivare, som är bunden av sådant avtal, med de undantag avtalsparterna är överens om. Såväl medbestämmandelagen som lagen om anställningsskydd och förtroendemannalagen är byggda på detta förhållande.
I det förslag till ny arbetsförmedlingslag som nu föreligger öppnas möjligheter att, i stället för att anställa arbetskraft, hyra sådan. Lagens begränsningar förefaller lätta att kringgå. Det sätt varpå lagen är konstruerad gör att det kan bli svårt att kontrollera verksamheten för såväl fackliga organisationer som myndigheter. Förslaget är oprövat och kan få följder för både arbets- och skatterättslig lagstiftning. Det är väl dokumenterat vilken stor och omfattande skattebrottslighet, som ofta döljer sig bakom verksamhet med uthyrning av arbetskraft. Det senaste stora exemplet är den s.k. Mondaffären i samband med Globenbygget. Sådan verksamhet innebär också allvarliga skadeverkningar för seriös företagsamhet. Också utomlands -- i Europa -- har sådana verkningar visat sig. I västra Tyskland, där uthyrning varit tillåten, har sedan några år tillbaka uthyrning av arbete helt förbjudits inom byggnadsverksamhet.
Vi är väl medvetna om de problem som finns. Ett utbyggt system med uthyrning av arbetskraft genom skrivbyråer har tillåtits växa upp. Avbytarverksamhet för mjölkbönder är en verksamhet som funnits ett antal år och som till och med kan vara socialt angelägen.
Det förslag som föreligger, begränsar sig emellertid inte till dessa sektorer, utan öppnar möjlighet för uthyrning över hela arbetsmarknaden. De konsekvenser detta kan få, går inte att överblicka. Det är därför vår mening att frågorna bör lösas på det sätt som är tradition på svensk arbetsmarknad, nämligen genom överenskommelser mellan arbetsmarknadens parter. Först om detta inte visar sig vara en framkomlig väg -- vilket det i och för sig inte finns någon anledning att anta -- finns skäl att genom lagstiftning helt reglera denna redan existerande verksamhet.
Därför bör det i lagtexten klart framgå att anlitande av uthyrd arbetskraft endast får ske med stöd av kollektivavtal som har slutits eller godkänts av en central arbetstagarorganisation och att det i sådant avtal får göras avvikelser från 9 § 1 och 2 samt 10 § första meningen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förändring i proposition 1990/91:124 om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft, m.m.
Stockholm den 28 mars 1991 Birgitta Johansson (s) Sven-Åke Nygårds (s) Mats Lindberg (s) Rinaldo Karlsson (s) Bo Finnkvist (s)