med anledning av prop. 1990/91:113 En ny jämställdhetslag, m.m.
Centerns utgångspunkter
Alla människors lika värde och rättigheter är grunden
för centerns politik. Jämställdhetsarbetet måste utgå ifrån
att alla människor visar en ömsesidig respekt för varandras
integritet, egenart och lika värde.
Kvinnors och mäns erfarenheter och värderingar måste
komma till uttryck i samhällsarbetet. Det ger ett breddat
och bättre underlag för ställningstaganden och
beslutsfattande. Det ger det politiska och fackliga arbetet
nya infallsvinklar och dimensioner. Det ger också en
mänskligare arbetsmarknad och en större social och
miljömässig medvetenhet hos näringslivet.
Kvinnor och män måste ha likvärdiga ekonomiska och
sociala möjligheter. Dessa strävanden ställer krav på att var
och en är beredd och ser det som en självklarhet att ta sin
del av föräldraansvar och ett fungerande familjeliv.
För att nå framgång i jämställdhetsarbetet krävs
attitydförändringar. Vid sidan av politiska, ekonomiska och
sociala beslut måste ett långsiktigt arbete bedrivas genom
opinionsbildning, information och ökad
kunskapsspridning. Det är oftast inte möjligt att med enbart
lagar, regler och föreskrifter av olika slag radikalt förändra
människors attityder. Utbildningen spelar här en viktig roll.
Ett framgångsrikt arbete för en ökad jämställdhet
mellan män och kvinnor förutsätter att de förslag och
åtgärder som beslutas upplevs som motiverade. Om en
åtgärd beslutas utan att beakta hur åtgärden mottas kan den
motverka sitt syfte. En viktig del i jämställdhetsarbetet
måste därför vara attitydpåverkan så att förslag om
kvotering, förbud, särregler m.m. kan undvikas eller
minimeras.
Familjepolitiken
Familjepolitiken måste inriktas på att ge alla familjer
ekonomiska möjligheter att välja barnomsorg. Verklig
valfrihet kan bara uppnås när alla har ekonomiska
förutsättningar att välja barnomsorg och laglig rätt till
ledighet för att ta hand om barn. Centerns förslag om ett
beskattat vårdnadsbidrag kombinerat med förbättrade
pensionsvillkor i samband med hemarbete med egna barn
har just denna innebörd.
Det är av en avgörande betydelse från
jämställdhetssynpunkt att samhällets regler formas så att
det är möjligt för den enskilde att med full valfrihet i
barnomsorgen bibehålla sina möjligheter i arbetslivet och
inte förlora social trygghet.
Jämställdhet i utbildningen
Utbildningen är en viktig, kanske den viktigaste, delen i
arbetet att nå ett mer jämställt samhälle. I barnens tidiga år
grundläggs de traditionella könsrollsmönstren. Det är
därför viktigt att utbildningsväsendet präglas av en
jämställdhetssyn. Detta måste gälla såväl förskola, skola
och högre utbildning som utformningen av läromedel och
lärarutbildningen.
Förebilder är viktiga för barn. Det är genom förebilder
de lär sig hur samhället är uppbyggt och fungerar. De lär sig
också genom förebilder vad som är kvinnligt och manligt.
Under förskole-, lågstadie- och mellanstadietiden möter
eleverna nästan bara kvinnliga lärare. Kvinnliga lärare är i
klar majoritet inom såväl lågstadium som mellanstadium.
Den som barnen upplever som chef för skolan är rektorn,
vilken oftast är man. De som serverar maten är oftast
kvinnor. Här grundläggs barnens syn på vad som är
kvinnligt och vad som är manligt.
Det är därför angeläget att uppnå en jämnare
könsfördelning på skolans område. Det är sannolikt ett av
de viktigaste instrumenten för att långsiktigt förändra
attityderna i samhället om vad som är mäns och kvinnors
uppgifter. En viktig åtgärd är att aktivt försöka rekrytera
fler kvinnliga rektorer (skolledare). En annan är att
kraftfulla insatser görs för att få fler män att söka arbete
inom barnomsorg och skola.
Inom högskolan är bristen på förebilder lika stor. Endast
ca 20 %
av de forskningsstuderande utgörs av kvinnor. En
mycket liten andel av professorerna är kvinnor. På
grundnivå är däremot drygt hälften av de studerande
kvinnor. En mindre mansdominerad forskarvärld än för
närvarande skulle både vitalisera, bredda och förnya
utbildningens och forskningens inriktning inom universitet
och högskolor.
Ett första steg för ökad jämställdhet måste vara att
försöka få en jämnare könsfördelning på dessa tjänster. En
väg kan vara att få en jämnare fördelning mellan män och
kvinnor i de organ som fördelar forskningsanslag och
tillsätter tjänster i högskolan.
Valen av utbildning inom högskolan är i högsta grad
könsbundna. Kvinnliga studenter är i majoritet i utbildning
till vårdyrken och i klar minoritet i teknisk utbildning.
Dessa könsbundna val hänger naturligtvis samman med de
attityder och förebilder vi tidigare redogjort för. För att
jämna ut könsfördelningen bör omfattande
informationsinsatser göras på grundskola och gymnasium
för att rekrytera det underrepresenterade könet.
Eftersom utbildningen spelar en så stor roll för
jämställdheten är det angeläget att jämställdhetslagen
utformas så att den gäller även inom denna sektor. Därför
föreslår vi senare i denna motion att lagen vidgas till att gälla
alla sektorer i samhället.
Kvinnliga forskare
En viktig del i arbetet för ökad jämställdhet är att
kvinnliga forskare får bättre villkor och större möjligheter
att bedriva forskning. Möjligheterna att bedriva forskning
på ett framgångsrikt sätt bestäms ofta av faktorer vid sidan
av ''forskarsamhället'' såsom t.ex. den sociala situationen,
ekonomin, bostadsförhållanden etc. Det innebär i dagsläget
att kvinnor ofta har betydligt svårare att sammanhängande
kunna ägna sig åt forskning, vilket är nödvändigt om man
skall kunna nå ett resultat och därmed skapa sig
förutsättningar för en forskarkarriär. Enligt vår mening är
således ett förbättrat stöd till forskarstuderande av
avgörande betydelse för att fler kvinnor skall ägna sig åt
forskning.
En annan viktig åtgärd är att omvandla
utbildningsbidrag till doktorandtjänster så att de
ekonomiska förutsättningarna för såväl kvinnor som män
blir bättre. Centern har tidigare i år anslagit 50 milj.kr.
utöver regeringen för att kunna göra denna
omvandling i tillräckligt snabb takt.
Ett problem för de kvinnliga forskarna är att få in sina
resultat i grundutbildningen. Det måste vara en självklarhet
att kvinnors forskningsrapporter bedöms som lika
betydelsefulla som andra. En angelägen uppgift för fora för
kvinnliga forskare är att på institutioner lyfta fram de
resultat som uppnåtts. Detta arbete bör uppmuntras och
stimuleras.
Kvinnor och ekonomi
Den nu genomförda skatteomläggningen leder till
negativa konsekvenser främst för kvinnor och barnfamiljer.
Den har inte hjälpt till att främja jämställdhetsarbetet. De
höjda boendekostnaderna och matkostnaderna
kompenseras inte av sänkta inkomstskatter för de kvinnor
som har låga löner. Enligt propositionen uppgår kvinnors
arbetsinkomst till 78 %
av männens. Detta innebär att kvinnor generellt sett
inte får del av de marginalskattesänkningar som
skatteomläggningen leder till, eftersom dessa främst gynnar
högavlönade.
Skatteomläggningen bör därför omprövas i de delar som
gäller moms på energi, byggande, persontransporter och
mat. Enligt centern ska momsen sänkas på mat och
byggnadsvaror. Moms på persontransporter bör ej utgå.
Energi skall inte beskattas med moms, utan med
punktskatter. Detta leder till sänkta levnadskostnader.
I samband med reformeringen av den offentliga sektorn
ges stora möjligheter till att starta nya företag. Dessa
företag arbetar på ett område som idag domineras av
kvinnoyrken. Därför kommer kvinnligt företagande att ges
ökade möjligheter. Dessa företag skulle ha speciellt stor
betydelse i de områden som har dåligt utbyggd service.
Kvinnligt företagande i s.k. kunskapsintensiva
tjänsteföretag har också en mycket viktig
utvecklingspotential.
Utvecklingsfonderna bör kunna medverka i att hjälpa
kvinnor att starta egna företag. Även om viss uppmjukning
skett är utvecklingsfondernas verksamhet huvudsakligen
inriktad på tillverkningsindustrin och turism. Det är enligt
vår mening viktigt inte minst med tanke på kvinnors
engagemang som företagare, att ytterligare bredda
fondernas verksamhet och ge stöd även åt serviceföretag.
Utvecklingen inom dataområdet gör att det inom
serviceområdet finns stora möjligheter för ett ökat kvinnligt
företagande. Vi anser att kvinnliga företagare som innehar
eller avser att starta företag inom servicenäringarna skall få
möjlighet att i större utsträckning erhålla stöd via
utvecklingsfonderna. Den indragning av 1,6 miljarder kr
från utvecklingsfonderna som regeringen nu gör är
beklaglig. Det minskar förutsättningarna för kvinnor att
starta egna företag. Centern har motsatt sig denna
indragning. Vi föreslår i en motion angående näringspolitik
för tillväxt att utvecklingsfonderna tilldelas ytterligare
medel för hjälp till småföretagares marknadsföringsinsatser
på Europamarknaden.
Kvinnors inflytande
I en fungerande demokrati är det utomordentligt viktigt
att kvinnors och mäns värderingar och erfarenheter får
komma till uttryck i det politiska arbetet. Därför måste
kvinnorepresentationen i beslutande organ inom näringsliv,
fackliga organisationer, politiskt liv m.m. öka. Korporativa
styrelser, t.ex. flertalet statliga styrelser, leder konsekvent
till underrepresentation av ett av könen.
Tillsättningssystemet för dessa måste ses över. De olika
kvinnoorganisationerna har de bästa förutsättningarna att
arbeta för en utjämning. De har dock svårt att påverka de
korporativa styrelserna. Där måste statsmakterna ta sitt
ansvar.
Trygghetssystemen
Arbetsmarknaden är könsuppdelad och kvinnorna har
ett betydligt smalare verksamhetsområde än männen.
Kvinnor arbetar främst inom vård, service och
kontorsyrken och har oftast lägre löner än män. Detta leder
också till ytterligare orättvisor genom att vårt sociala
trygghetssystem är kopplat till lönearbetet på
arbetsmarknaden. Kvinnor arbetar oftare kortare tid och
har dessutom ofta lägre lön för likvärdigt arbete. Detta
medför lägre arbetslöshetsersättning, lägre sjukpenning och
lägre pension. Det är enligt vår mening inte acceptabelt att
i det sociala trygghetssystemet bygga in orättvisor som beror
av arbetsmarknadens utseende och sociala förhållanden
som i mångt och mycket är ett arv från ett samhälle med
andra attityder och värderingar till kvinnors arbete.
Möjligheterna att uppnå mer likvärdiga sociala
trygghetsvillkor mellan kvinnor och män förutsätter att de
sociala trygghetssystemen i större utsträckning utgår från
grundtrygghetsprincipen med möjligheter till individuell
påbyggnad i det sociala skyddet. Allt fler inser att det
nuvarande pensionssystemet missgynnar kvinnor. Därför
måste grundpension införas.
Målsättningen för det politiska arbetet måste vara att
utveckla de nuvarande trygghetssystemen i denna riktning.
Detta bör ges regeringen till känna.
Arbetsmiljö
Inom vissa yrkesområden är arbetsmiljön särskilt tung,
både fysiskt och psykiskt. Det gäller t.ex. för
vårdbiträden -- en personalgrupp där arbetsskadorna är
många och personalomsättningen stor. Det är bl.a.
nödvändigt att tekniska hjälpmedel tas fram som minskar
de rent fysiskt tunga momenten inom vård och omsorg. Det
är också nödvändigt att monotoni i arbetet motverkas.
Ensidiga arbetsmoment kan t.ex. innebära betydande risker
för belastningsskador, förslitning m.m., vilket ofta drabbar
kvinnor med monotona och ensidiga arbetsuppgifter. Inom
industrin är arbetsredskap och maskiner ofta inte
utformade för att passa kvinnor.
Arbetsmiljökommissionens redovisning av de mest
utsatta arbetena visar att det oftast är kvinnor som utför
dessa arbeten. Bland dessa finns lokalvårdare,
industriarbetare och olika arbeten inom sjukvården.
Belastningsskador drabbar ofta kvinnor på grund av
ensidiga och monotona arbetsuppgifter.
Dessa belastningsskador leder ofta till långvariga
sjukskrivningar och stort lidande för de drabbade. Bland
många av dessa riskyrken är andelen invandrarkvinnor stor.
Beroende på språksvårigheter och en annan kultur kan
dessa kvinnor ha särskilda problem med att komma till rätta
med sin arbetsmiljö.
Andra problem är arbete vid bildskärm, där det ännu
råder oklarhet om hur omfattande skador bildskärmsarbete
kan ge upphov till. Kvinnor drabbas ofta av diffusa
symptom som är svåra att härleda till en viss sjukdom. Det
finns tecken som tyder på att dessa problem kan ha
samband med kvicksilverförgiftning från t.ex. amalgam.
Dessa samband bör undersökas i en brett upplagd studie.
Centern har medverkat till att Arbetslivsfonden
inrättats. Den skall användas för att förbättra arbetsmiljöer
och rehabilitering av anställda. Enligt vår uppfattning kan
arbetslivsfondens medel komma till stor nytta för att
förbättra kvinnliga arbetsplatser. Där finns idag stora
problem.
Kvinnor som är äldre än 50 år har generellt sett svårare
att få belastningsskador erkända som arbetsskador. Man
hänvisar ofta till att det är åldersförändringar. Vi anser att
enhetliga bedömningsgrunder måste utarbetas för vad som
räknas som arbetsskada, så att man kommer till rätta med
orättvisorna i dagens system.
Gymnastik i skolan är viktigt för att elever ska lära sig
att förebygga arbetsskador. Det är därför angeläget att slå
vakt om gymnastiken i alla skolformer. Dess huvuduppgift
är att få alla elever att sköta sin kropp och sin hälsa samt
stimulera till fortsatt kroppsrörelse på fritid. Ämnet måste
få en ännu starkare inriktning på ergonomi. Ett sätt att
tillvarata flickors intresse är att dela upp klasserna efter kön
i gymnastik.
Arbetstider
Samtidigt som den individuella arbetstiden har minskat,
så har familjernas totala tid för lönearbete ökat kraftigt
under de senaste årtiondena. Det har främst berott på att
kvinnor i ökad utsträckning börjat förvärvsarbeta. Ofta får
kvinnor bära en dubbel börda med ansvar för försörjning
för både hem och familj.
Arbete är mer än lönearbete. Att sköta ett hem, ta hand
om barn eller gamla är också exempel på viktiga
arbetsuppgifter. Arbetstiderna bör i ökad utsträckning
anpassas till livet utanför lönearbetet. Utvecklingen mot
förkortad normalarbetstid måste fortsätta, vilket ger mer
utrymme för vardagliga arbetsuppgifter.
Ett system med friare arbetstider och mer flexibel
organisation av arbetet är önskvärt. Enligt vår mening talar
mycket för att en normal årsarbetstid bör fastställas inom
vilken den enskilde och parterna får stor frihet till ett mer
flexibelt arbetsliv. Målet är en allmän arbetstidsförkortning,
vilket ger utrymme för kortare daglig arbetstid. Varierande
arbete genom kombinationer av olika sysselsättningar och
eget företagande ska uppmuntras.
Arbetstiderna måste dessutom anpassas till individuella
förutsättningar under livets olika skeden. Möjlighet ska
finnas att skjuta på pensionsåldern, eller att gå i pension
tidigare. I första hand måste småbarnsföräldrar få
ekonomiska möjligheter att utnyttja den lagstadgade rätten
till avkortad arbetstid. Detta är en viktig jämställdhetsfråga
för att möjliggöra ett delat ansvar i hemmet.
Det är viktigt att män uppmuntras att ta större del av
föräldraledigheten. Arbetsgivarna måste inse att både män
och kvinnor är eller kan bli föräldrar och ta ut
föräldraledighet. Så länge kvinnorna tar ut den
dominerande delen av föräldraledigheten begränsas deras
möjligheter till arbete. Beslutet om föräldraledighetens
fördelning måste vara upp till den enskilda familjen.
Arbetsmarknaden
Kvinnor och män skall ha lika villkor inom arbetslivet.
Idag finns en markant orättvisa ifråga om kvinnors och
mäns arbetsvillkor och löner. Det är ett av de största
hindren mot ett jämställt samhälle.
Det råder betydande skillnader mellan kvinnors och
mäns yrkesval. Arbetsmarknaden är könsuppdelad och
löneskillnaderna mellan kvinnor och män stora och t.o.m.
växande. Yrkesområden, där kvinnor utgör huvuddelen av
de anställda, har haft en mycket svagare löneutveckling än
områden där män utgör det dominerande antalet anställda.
En bättre arbetsmarknad för kvinnor är av stor betydelse
för utvecklingen av de regioner i Sverige som drabbats hårt
av den socialdemokratiska koncentrationspolitiken. Den
lågkonjunktur som den svenska ekonomin är på väg in i
riskerar att förvärra situationen för kvinnorna.
Lågkonjunkturen kan leda till att arbetsmarknaderna i
många regioner blir ännu mer mansdominerade. För
utvecklingen av en levande landsbygd är det av största vikt
att arbetsmarknader finns för såväl kvinnor som män.
Våld mot kvinnor
I propositionen understryks att kampen för att komma
till rätta med våldsbrott som utövas mot kvinnor är en viktig
del i jämställdhetsarbetet. Från centerpartiets sida har vi i
en stor partimotion understrukit vikten av åtgärder för stöd
till brottsoffer och då särskilt kvinnor som utsatts för
misshandel. Vi har även betonat vikten av insatser för att
komma till rätta med de problem som sexuella trakasserier
mot kvinnor innebär. I lagen föreslås att arbetsgivaren kan
ställas till ansvar för sexuella trakasserier i den mån de är
förenade med hot och/eller försämring av arbetsvillkoren.
Enligt vår mening bör ett sådant ansvar gälla även då
trakasserierna inte direkt påverkar arbetsvillkoren. Själva
förekomsten av sexuella trakasserier måste kunna leda till
att den som trakasserar ställs till ansvar.
I nu föreliggande proposition föreslås att regionalt/lokalt
utvecklingsarbete i frågor som rör våld mot kvinnor skall
komma till stånd. Syftet är att förbättra samarbetet mellan
myndigheter på olika områden samt mellan dessa
myndigheter och frivilliga organisationer.
Från centerpartiets sida ser vi detta som en mycket
angelägen verksamhet för att stödja, skydda och hjälpa
kvinnor som utsatts för olika former av våldsbrott. Vi anser
därför att de ekonomiska resurserna till detta bör förstärkas
med 2 milj kr utöver regeringens förslag, bl.a. med hänsyn
till att detta förbättrar möjligheterna att ta regionala hänsyn
vid fördelningen av de ekonomiska resurserna för dessa
insatser.
Jämställdhetslagen
En könsneutral lagstiftning
Regeringen föreslår att lagstiftningen skall vara
könsneutral men att det skall framgå att den siktar till att
förbättra främst kvinnors villkor i arbetslivet.
Vi anser att lagstiftningen skall vara könsneutral. Detta
har också stöd hos de flesta remissinstanser till utredningen
och hos lagrådet.
Som regeringen mycket riktigt påpekar bör
jämställdhetsarbetet inriktas på det kön vars villkor i
förhållande till det motsatta könets är i störst behov av att
förbättras. Med dagens situation innebär det att det är
kvinnors situation som främst ska förbättras.
Vi anser emellertid att lydelsen i 1 § lagförslaget fått en
utformning som kan ifrågasättas. Lagrådet har också vid sin
granskning av lagen uttryckt tveksamhet över
formuleringen av 1
§ 2 mom
och pekat på att det knappast är förenligt med
stadgande i 2 kap
16
§
RF. Innehållet i den föreslagna bestämmelsen är också,
som lagrådet påpekat, till sin typ ett motivuttalande som
beror av faktiska förhållanden som kan ändras från tid till
annan och föreslår att bestämmelsen skall utgå ur lagen. Vi
delar lagrådets tveksamhet och anser därför att denna
bestämmelse ej bör tas med i lagen.
Vi anser att ett uttalande i förarbetena till lagen och i
beslutet i riksdagen är ett lämpligare sätt att uttala att lagen
främst siktar till att förbättra kvinnors situation.
Vi föreslår därför att 1
§ i den föreslagna JämL ändras till:
Denna lag har till ändamål att främja kvinnors och mäns
lika rätt i fråga om arbete, anställnings- och andra
arbetsvillkor samt utvecklingsmöjligheter i arbetet
(jämställdhet i arbetslivet).
Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna
att lagen främst siktar till att förbättra kvinnors situation.
Lagstiftningens tillämpningsområden
Enligt centerns uppfattning finns det anledning att
överväga om jämställdhetslagen (JämL) bör gälla för ett
större område än det arbetsrättsliga. I första hand bör
utbildningsområdet komma i fråga. Detta område har den
största betydelsen för att åstadkomma ett jämställt
samhälle. Det är av särskild vikt att JämL får gälla just på
utbildningsområdet eftersom det råder ett viktigt samband
mellan utbildning och arbetsliv.
Regeringen bör därför återkomma med förslag till
riksdagen som syftar till att bredda JämL:s
tillämpningsområde.
Jämställdhetsplan
Regeringen föreslår att arbetsgivare som har tio eller fler
anställda i lag skall åläggas att varje år upprätta en plan för
jämställdhetsarbetet under det kommande året.
Regeringen anför att jämställdhetsplanerna bl.a.
behandlar åtgärder som arbetsgivaren enligt lagen är
skyldig att vidta. Vi anser att arbetsmarknadens
organisationer måste ta aktiv del i att bevaka att lagarna
följs.
Jämställdhetsarbetet ska bedrivas vid alla företag, men
att lagstifta om inrättande av årliga planer kan enligt vår
mening uppfattas som ett byråkratiskt tvång som riskerar
att motverka sitt syfte.
Däremot bör det vara i företagets eget intresse att i
samråd med de fackliga organisationerna utforma en policy
för jämställdhetsåtgärder som följs upp och revideras med
jämna mellanrum. Detta bör emellertid ske på
frivillighetens väg och inte genom lagstiftning.
Jämställdhetsarbetet måste vara en naturlig del av
arbetslivet.
I moderna företag måste jämställdhet ses som ett viktigt
mål för att skapa en attraktiv arbetsplats. Därför måste det
ligga i såväl arbetsgivares som arbetstagares intresse att
följa lagarna och därutöver frivilligt vidta fler åtgärder för
större jämställdhet.
Kollektivavtal
Regeringen föreslår att reglerna om aktiva åtgärder
alltjämt skall kunna ersättas med andra regler i
kollektivavtal. Det innebär att parterna kan avtala bort
delar av lagen och JämO:s inflytande. Detta kan leda till att
avtalen inte får den skärpa som lagen har, speciellt som
förhandlingarna om avtal ofta sköts av män.
Vi motsätter oss detta förslag. Kollektivavtal ska inte
kunna skydda delar av arbetsmarknaden från JämO:s
tillsyn. Dessutom måste JämO få möjlighet till insyn och
rätt att inhämta uppgifter från arbetsgivare. Vi föreslår att
lagen skall gälla hela arbetsmarknaden och inte kunna
ersättas med regler i kollektivavtal.
På detta vis får också JämO möjlighet att följa
efterlevnaden av lagstiftningen på hela
arbetsmarknadsområdet.
Lönediskriminering
Centern har tidigare krävt att en parlamentarisk
kommitté tillkallas med direktiv att genomföra en
arbetsvärdering av olika yrkessektorer för att kartlägga
skillnader och analysera bakgrunden till att
kvinnodominerade yrken oftast värderas lägre än yrken där
män dominerar. Ett system med arbetsvärdering finns idag
inom EG.
Regeringen aviserar nu att en särskild utredare skall
tillkallas, bl.a. för att göra en analys av möjligheterna att
använda arbetsvärdering som ett instrument för jämförelser
av arbeten. Vi anser att tiden är mogen att genomföra
arbetsvärdering. Den utredning som avses tillsättas bör
därför få direktiv att genomföra detta i enlighet med vad
som ovan anförts. Detta innebär en harmonisering till de
regler som gäller inom EG.
Lika lön för lika eller likvärdigt arbete är ett viktigt mål
för arbetet med jämställdhet på arbetsmarknadens område.
Statistiken visar att mycket arbete kvarstår att göra innan
målet uppnåtts.
Centern anser att aktiva insatser bör göras för att
påskynda arbetet för att nå målet om lika lön för lika arbete.
Ett sätt är att ålägga arbetsmarknadens parter att årligen
redovisa vilka åtgärder som vidtagits för att nå målet.
Redovisningen bör ske till JämO.
Det är viktigt att arbetsmarknadens parter tar sitt ansvar
för att målsättningen om lika lön för lika eller likvärdigt
arbete ska kunna uppnås. Statsmakterna kan med hjälp av
ovan föreslagna redovisningsskyldighet påskynda arbetet.
Vad som ovan anförts om redovisningsskyldighet för
arbetsmarknadens parter bör ges regeringen till känna.
Påföljder
Vi anser att skadestånden bör höjas för brott mot JämL.
Den situation som råder, där Arbetsdomstolen mycket
sällan vågar döma i den diskriminerades riktning, leder till
att många blir utan rimlig ersättning. Skadeståndet måste
ligga på en nivå som avskräcker från att bryta mot JämL.
Eftersom det är svårt att ha en annan nivå på det allmänna
skadeståndet än i andra mål anser vi att även ett ekonomiskt
skadestånd som kompensation för utebliven lön och andra
utlägg ska kunna utdömas. Detta bör maximeras till sex
gånger den uteblivna lönen.
Jämställdhetsnämnden
Vi föreslår att jämställdhetsnämnden avskaffas. Den
fyller ingen funktion och har inte avgjort ett enda ärende
sedan den inrättades. Nämnden skriver själv i sitt
remissyttrande att ''...nämnden för egen del känt stark
tveksamhet beträffande sitt existensberättigande''.
Den funktion som berättigar nämndens existens är
vitesföreläggande enligt 9
§ första stycket JämL. Vi anser att denna funktion kan
läggas över på JämO. Detta bör ges regeringen till känna.
Arbetsdomstolen
Sammansättningen av arbetsdomstolen har stor
betydelse för jämställdhetsarbetet eftersom domstolen
beslutar i jämställdhetsmål. Kvinnors arbete och liv skiljer
sig från mäns. Detta ger skilda erfarenheter och
referensramar för värderingar. Eftersom domstolen idag
domineras av män finns en stor risk att domstolen inte fattar
de beslut som skulle ha fattats med en mer allsidig
sammansättning.
Vi föreslår därför att regeringen ska återkomma med
förslag till åtgärder för att förbättra kvinnorepresentationen
i arbetsdomstolen. Det kan övervägas om en laglig reglering
av domstolarnas sammansättning vad gäller antalet
kvinnliga och manliga ledamöter är nödvändig i mål enligt
JämL.
Vidare måste utbildningen för domare förbättras. Det
krävs särskilda utbildningsinsatser för att öka domarnas
kunskaper och medvetenhet i frågor som rör jämställdhet
mellan kvinnor och män. Sådan utbildning finns i t.ex. USA
och Spanien, men saknas i Sverige.
Regeringen bör få i uppdrag att ta fram förslag till
förbättrad domarutbildning i detta avseende.
Till Arbetsdomstolen bör experter kallas när domstolen
har att döma enligt JämL.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om jämställdhetspolitikens fortsatta
inriktning avseende kvinnors roll i ekonomin, jämställdhet
mellan kvinnor och män på arbetsmarknaden, i
utbildningen och i familjen samt kvinnors inflytande i
samhället,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utformningen av de sociala
trygghetssystemen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om jämställdhet i utbildningen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ökat kvinnligt företagande som
del av den offentliga sektorns förnyelse,
5. att riksdagen till Särskilda jämställdhetsåtgärder för
budgetåret 1991/92 anvisar 2
000
000 kr. utöver regeringens förslag eller således 15
369
000 kr. att disponeras i enlighet med vad i motionen
anförts,
6. attriksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om insatser för att bekämpa våld och
sexuella trakasserier mot kvinnor,
7. att riksdagen beslutar att 1
§ jämställdhetslagen skall ges följande lydelse: ''Denna
lag har till ändamål att främja kvinnors och mäns lika rätt i
fråga om arbete, anställnings- och andra arbetsvillkor samt
utvecklingsmöjligheter i arbetet (jämställdhet i
arbetslivet).'',
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om motiv och mål för
jämställdhetslagstiftningen,
9. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en
lagstiftning på jämställdhetsområdet som gäller hela
samhällslivet i enlighet med vad i motionen anförts,
10. att riksdagen med avslag på propositionen i denna del
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att jämställdhetsplaner ej skall vara
obligatoriska,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att kollektivavtal ej skall kunna
ersätta jämställdhetslagen,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om arbetsvärdering,
13. attriksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att arbetsmarknadens parter
skall ha redovisningsskyldighet till JämO vad avser åtgärder
för att nå målet om lika lön för lika eller likvärdigt arbete,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en höjning av nivåerna på
skadestånd vid brott mot jämställdhetslagen,
15. att riksdagen med avslag på proposition 1990/91:113
i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att jämställdhetsnämnden avskaffas,
16. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
förbättrad domarutbildning i enlighet med vad i motionen
anförts.
Stockholm den 14 mars 1991
Kersti Johansson (c)
Börje Hörnlund (c)
Per-Ola Eriksson (c)
Roland Larsson (c)
Göran Engström (c)
Kjell Ericsson (c)
Ivar Franzén (c)
Håkan Hansson (c)
Jan Hyttring (c)
Sven-Olof Petersson (c)
Gunhild Bolander (c)
Marianne Andersson (c)
i Vårgårda