med anledning av prop. 1990/91:113 En ny jämställdhetslag, m.m.
(Ur ett scenario av G.Adler-Karlsson, SvD 91 03 14)
Inledning
Brister
finns ännu på många områden i vårt samhälle vad
beträffar jämställdhet mellan män och kvinnor. Att skipa
lagar för att minska orättvisorna på dessa områden är
naturligtvis svårt, ofta omöjligt, då det rör sig om djupt
känsliga frågor med rötter långt ner i historien och om
biologiska skillnader, som ändå inte får stå i vägen för en
rättvis värdering av meriter på olika områden. Vi kan
tvingas att väga och jämföra ojämförbara storheter.
Propositionens lagförslag är i många avseenden en
förbättring av tidigare lag, men i andra avseenden
oacceptabelt svagt. I några fall är
jämställdhetsutredningens förslag bättre än regeringens och
de av regeringen anförda motiven till avvikelserna dåligt
motiverade.
Fler områden bör inlemmas i lagen
Fortfarande är det enbart de jämställdhetsfrågor som rör
arbetslivet som behandlas i lagförslaget. Miljöpartiet anser
att det skulle gynna jämställdheten om den inom andra
områden gavs större tyngd genom lagstatus -- exempelvis
inom politik, skola och forskning och sociala förmåner även
utanför lönearbetslivet, t.ex. ATP för hemarbetande. En
utredning erfordras för att hitta lämpliga vägar för detta. ---
Vi har tidigare lagt en motion, vari vi föreslår att JämO slås
samman med DO (1990/91:K502). Om detta förslag
förverkligas kommer det att bli ännu mer självklart att
regler om jämställdheten inom ovan nämnda områden
arbetas in i lagen. -- Vi vill också påminna om vårt krav i
motion 1990/91:A810 om att jämställdhetslagen bör skärpas
så att samtliga de positioner som enligt maktutredningen
ingår i eliten skall besättas med minst 50 %
kvinnor före år 2000. Detta mål bör alltså beaktas i
den av oss begärda utredningen.
Domstolarnas sammansättning är ännu ett område där
bättre jämställdhet borde vara en självklarhet. Kvotering
kan i vissa fall vara ett verksamt instrument.
EG och jämställdheten
Den nya lagen innebär en anpassning till de
bestämmelser som gäller inom den Europeiska
gemenskapen. -- I EG-kommissionens tredje
handlingsprogram för jämställdhet har reglerna skärpts,
särskilt vad beträffar ensamstående och egenföretagare.
Detta är glädjande. Direktiven avses ingå i EES-avtalet.
Anmärkas bör att framgångarna för jämställdheten som
avspeglas i kommissionens direktiv tycks ha svårt att tränga
igenom i ministerrådet! Inte heller bland beslutsfattarna
finns någon som helst jämvikt mellan könen.
Farhågorna för att svenska kvinnor skulle få en sämre
ställning på jämställdhetsområdet genom närmandet till EG
är av naturliga skäl utbredda. Regeringen avser att ställa 1 milj.kr.
till förfogande för analys och
informationsverksamhet. Eftersom vi upplever en stor
efterfrågan från allmänheten på detta slags information
anser vi att det behövs ytterligare medel och yrkar att
anslaget höjs med 2 milj.kr.
Lagförslag
i utredning och proposition
Regeringen föreslår att lagstiftningen fortfarande skall
vara könsneutral. I utredningen betonar man att lagen skall
sikta till att förbättra främst kvinnornas villkor. Vi i
miljöpartiet tror att detta kommer att verka som en
psykologisk broms för många förslag varför vi stöder
regeringens förslag om könsneutralitet.
Både utredning och regering föreslår att lagstiftningen
fortfarande endast skall gälla arbetslivet. Som framgår av
texten ovan anser miljöpartiet de gröna att vi borde våga ta
ett steg till och utreda möjligheterna för att hjälpa
jämställdheten framåt med lagstiftning också på andra
områden.
Regeringen föreslår att en regel införs i lagen som anger
att arbetstagare och arbetsgivare skall samverka för att
jämställdhet i arbetslivet skall uppnås. Parterna skall
särskilt verka för att utjämna och förhindra skillnader i
löner mellan kvinnor och män som utför arbete som är att
betrakta som lika eller likvärdigt. -- Vi stöder detta.
Regeringen föreslår att arbetsgivaren enligt lag skall
vara skyldig att underlätta för både kvinnor och män att
förena förvärvsarbete och föräldraskap. Vi stöder detta
förslag.
Regeringen följer utredningens förslag vad gäller att
arbetsgivaren skall vara lagligen skyldig att motverka att
arbetstagare utsätts för sexuella trakasserier eller
trakasserier på grund av en anmälan om
könsdiskriminering. Vi stöder detta.
Utredningen har därutöver föreslagit att arbetsgivaren
skall åläggas att särskilt värna om det fysiska och psykiska
välbefinnandet hos arbetstagare som arbetar inom ett
yrkesområde eller i ett arbete som domineras av det
motsatta könet. Arbetsgivaren föreslås också åläggas en
direkt skyldighet att anställa den som tillhör det
underrepresenterade könet, när sökande av olika kön har
likvärdiga eller i det närmaste likvärdiga meriter. -- I dessa
punkter stöder vi utredningens förslag.
Angående lagförslaget om att en jämställdhetsplan skall
upprättas av arbetsgivare som har tio eller fler anställda
stöder vi utredningens förslag om att reglerna skall vara
tvingande och inte kunna ersättas med andra regler i
kollektivavtal. JämO skall ges möjlighet att i
jämställdhetsnämnden begära en prövning om ett avtal
verkligen fyller lagens krav.
Regeringens förslag om att förbudet mot
könsdiskriminering uttryckligen skall omfatta såväl direkt
som indirekt diskriminering stöds av miljöpartiet. Det är
självklart att begreppen definieras i lagtexten som
utredningen föreslår.
Regeringen föreslår att förbudet mot
könsdiskriminering skall utvidgas till att också omfatta fall
när arbetsgivaren vid anställning utser någon framför en
annan av motsatt kön som har likvärdiga sakliga
förutsättningar för arbetet, om det är sannolikt att syftet
med arbetsgivarens beslut är att missgynna någon på grund
av kön. En sådan diskriminering skall inte anses föreligga
om beslutet är ett led i strävanden att främja jämställdhet i
arbetslivet eller om det är berättigat av hänsyn till ett sådant
ideellt eller annat särskilt intresse som uppenbart inte bör
vika för intresset av jämställdhet i arbetslivet. Utredningen
vill att denna regel också skall kunna tillämpas när det finns
bara en enda sökande. Vi stöder regeringens förslag,
kompletterat med utredningens tillägg.
Regeringens förslag om att vad som är lika eller
likvärdigt arbete i ett eventuellt fall av lönediskriminering
skall kunna prövas också när kollektivavtal, praxis eller
överenskommen arbetsvärdering saknas eller ger
otillräcklig ledning. Vi stöder detta.
Vi stöder regeringens förslag att arbetsgivaren förbjuds
att utsätta en arbetstagare för trakasserier på grund av att
arbetstagaren har avvisat arbetsgivarens sexuella
närmanden eller anmält arbetsgivaren för
könsdiskriminering. Förslaget bör dock kompletteras med
utredningens uteslutna förslag om att förbudet också skall
omfatta sådana situationer där en arbetsgivare utsätter en
arbetstagare eller arbetssökande för sexuella trakasserier.
Påföljden för överträdelse av diskrimineringsförbuden
föreslås som tidigare vara skadestånd. Detta regeringens
förslag bör enligt utredningen utgå med väsentligt högre
belopp än vad som nu är praxis. Detta stöds av
miljöpartiet. -- Domstolarna bör, som regeringen föreslår,
ha friheten att bedöma det enskilda fallet.
Angående överklagande och skadeståndstalan i s.k.
dubbla processer på det offentliga området stöder vi
utredningens förslag att inte ändra rådande ordning (SOU
1990:41).
En arbetsgivare skall även i fortsättningen vara skyldig
att på uppmaning av JämO lämna uppgifter om
förhållanden i arbetsgivarens verksamhet som kan vara av
betydelse för ombudsmannens tillsyn över lagens
efterlevnad. Kompletterat med utredningens förslag om att
kollektivavtalsbundna arbetsgivare skall vara
uppgiftsskyldiga även beträffande förhållanden som JämO
inte har tillsyn över, stöder vi förslaget.
Jämställdhetsnämnden bör tillsvidare vara kvar. Med
den nya lagen kommer troligen även nämnden att få en
viktigare roll. Däremot kan dess sammansättning och
ledamöternas antal omprövas efter de nya förhållandena.
Förslaget från utredning och regering stöds av miljöpartiet.
Angående lagens ikraftträdande och kostnader stöder vi
regeringens förslag.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att arbetsgivaren skall vara
lagligen skyldig att motverka att arbetstagare utsätts för
sexuella trakasserier eller trakasserier på grund av anmälan
om könsdiskriminering,
2. att riksdagen beslutar att arbetsgivaren i lag åläggs att
värna om fysiskt och psykiskt välbefinnande hos
arbetstagare som arbetar inom ett yrke eller på en
arbetsplats, dominerad av det motsatta könet,
3. att riksdagen beslutar att arbetsgivaren i lag åläggs att
anställa den som tillhör det underrepresenterade könet, när
sökande av olika kön har likvärdiga eller i det närmaste
likvärdiga meriter,
4. att riksdagen beslutar att en arbetsgivare med tio eller
fler arbetstagare enligt lag måste upprätta en
jämställdhetsplan; detta enligt tvingande regler,
5. att riksdagen beslutar att JämO i lag ges möjlighet att
i jämställdhetsnämnden begära prövning om ett avtal enligt
4 fyller uppställda krav,
6. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts
beslutar om utvidgning av förbudet mot könsdiskriminering
till att också gälla fall när någon utses framför någon annan
av motsatt kön som har likvärdiga sakliga förutsättningar
om det är sannolikt att syftet med arbetsgivarens beslut är
att missgynna någon på grund av kön -- med vissa i texten
angivna undantag,
7. att riksdagen stöder förslaget om förbud för
arbetsgivaren att utsätta en arbetstagare för sexuella
trakasserier i sådana fall som anges i motionen,
8. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts
beslutar om högre skadeståndsbelopp för överträdelse av
diskrimineringsförbud,
9. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts
beslutar om oförändrad ordning vad gäller överklagande
och skadeståndstalan i s.k. dubbla processer,
10. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts
beslutar om uppgiftslämnande till JämO,
11. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts
beslutar om att jämställdhetsnämnden tills vidare ej
avskaffas,
12. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om
förutsättningarna för en utvidgning av
jämställdhetslagstiftningen till områden utanför arbetslivet
så som föreslagits i motionen,
13. att riksdagen hos regeringen begär ytterligare
medel --- 2
milj.kr. -- för analys och information till Sveriges kvinnor
om EGs jämställdhetspolitik.
Stockholm den 13 mars 1991
Anna Horn af Rantzien (mp)
Marianne Samuelsson (mp)
Ragnhild Pohanka (mp)
Inger Schörling (mp)
Eva Goe s (mp)
Claes Roxbergh (mp)