Motion till riksdagen
1990/91:A28
av Alf Wennerfors (m)

med anledning av prop. 1990/91:113 En ny jämställdhetslag, m.m.


Fakta
I Sverige finns 1 240 statliga företag, 3 269 kommunala
och 563 847 övriga (=privata)
386 257 privata företag har
0 anställda
55 888  ''   ''   ''
1 anställd
65 532  ''   ''   ''
2--4  anställda
28 152  ''   ''   ''
5--9    ''
14 567  ''   ''   ''
10--19   ''
8 453  ''   ''   ''
20--49   ''
2 544  ''   ''   ''
50--99   ''Av de drygt 500 000 privata företagen har 25 000 
mellan 10 och 99 anställda.
2 454 företag har 100 och fler anställda!
(Källa: SCBs företagsregister)
Planer ger inte jämställdhet!
Den föreslagna lagen har vissa brister. Bland annat
ålägger den företag med 10 och fler anställda att årligen
göra skriftliga planer för sitt jämställdhetsarbete. En
redovisning av hur de planerade åtgärderna genomförts
skall enligt lagförslaget ingå i planen för kommande år.
Inte någon arbetsgivare, alltså inte heller de med endast
familjemedlemmar anställda, undgår skyldigheten att även
utan fastställd plan bedriva ett planmässigt arbete för att
främja jämställdheten i verksamheten. Dvs. även små
familjeföretag omfattas!
Kravet att småföretag skall göra planer för sitt aktiva
jämställdhetsarbete blir inte bara administrativt
betungande. Det riskerar också att bli direkt
kontraproduktivt. Mycket talar för att jämställdhetsarbetet
i stället skulle få en defensiv inriktning. Planen som sådan
blir ett självändamål.
Den som har någon insikt i de mindre företagens
situation och i företagarnas synsätt inser att dessa åtgärder
inte gagnar vare sig jämställdheten eller småföretagen.
Jag anser att plankravet bör slopas helt. Med hänvisning
till resonemanget ovan om planer som kontraproduktiva är
alternativet att höja gränsen kraftigt inte intressant.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar avslå förslaget i lagen om
jämställdhet att arbetsgivaren varje år skall upprätta en
plan för sitt jämställdhetsarbete (10
§).

Stockholm den 14 mars 1991

Alf Wennerfors (m)