Särskillnad
mellan psykiskt och fysiskt farliga miljöer
14 7.4
Skyddsombud
15 7.5
Arbetsmiljöfonden
16 8.
Forskning
och utbildning 16 8.1
Arbetsmiljöfondens
forskningsansvar 17 8.2
Arbetslivscentrum
17 8.3
Arbetsmiljöinstitutet
17 9.
Lagstiftning
17 10.
EG
och arbetsmiljö 18
Hemställan 19
1. Sammanfattning
Successivt har arbetsmiljöfrågorna breddats och
kunskapen om de problem och faror som möter enskilda
individer på deras arbetsplatser har förbättrats. Allt större
insatser görs för att skapa goda arbetsmiljöer. Samtidigt
ökar kunskaperna om olika faror och därmed också
skyldigheten att åtgärda skadliga arbetsmiljöer.
Oroande uppgifter om att arbetsmiljön håller på att
försämras förekommer ofta. I de flesta fall grundas denna
slutsats på uppgifter om ökat antal arbetssjukdomar.
Att utifrån arbetsskadestatistiken dra slutsatsen att
arbetsmiljön försämrats under de senaste decennierna är
emellertid förhastat. Orsakerna till det ökade antalet
arbetssjukdomar kan nämligen till stor del sökas i
arbetsskadeförsäkringens utformning och hur
skadeärenden behandlas.
Ansvarsfördelningen för arbetsmiljöfrågor är oklar -- en
lång rad offentliga organ handhar dessa frågor. Därtill
kommer arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna. Det
primära ansvaret för arbetsmiljön måste dock åvila
arbetsgivaren. Det är viktigt att denna princip inte går
förlorad.
Yrkesinspektionen har till uppgift att tillse att gällande
skyddsbestämmelser uppfylls. Dess inspektioner är viktiga.
Däremot är yrkesinspektionen mindre lämpad att lösa
konflikter kring den psykiska arbetsmiljön. Den typen av
frågor måste hanteras av företagshälsovården eller vara en
fråga mellan arbetsgivaren och de fackliga
organisationerna.
Reglerna för företagshälsovården och reglerna för
ersättning från sjukförsäkringen är sådana att sjukvård icke
kan bedrivas inom företagshälsovårdens ram annat än i
begränsad omfattning. Detta är olyckligt eftersom det
motverkar ett företroendefullt förhållande mellan läkare
och anställda. Tiden är mogen för en total överföring av
ansvaret för verksamheten till arbetsgivarna och en tidig
upptäckt och rehabilitering av många arbetsrelaterade
sjukdomar, som då utan statliga styrmedel i samråd med de
anställda kan utforma företagshälsovården efter lokala
behov. Statsbidraget till företagshälsovården bör avvecklas.
Därvid bör arbetarskyddsavgiften sänkas i motsvarande
mån. Vi förutsätter att företagshälsovården nu är så väl
etablerad att verksamheten kommer att fortsätta att drivas
under de lokala parternas ansvar.
2. Inledning
Arbetsmiljöfrågorna berör många människor. Bättre
arbetsmiljö kan inte skapas genom svepande deklarationer
eller hastigt hopsnickrade politiska löften. För att
åstadkomma arbetsmiljöförbättringar krävs goda
kunskaper och omfattande arbete och engagemang på
arbetsplatsen.
Åtta av tio tillfrågade uppger i en Sifo-undersökning,
som tidningen Arbetarskydd låtit göra, att arbetsmiljö i
första hand är en facklig och inte en politisk fråga. Området
hamnade i botten på prioriteringslistan. Det innebär inte att
politiker inte har ansvar för arbetsmiljöfrågor. Liksom på
andra samhällsområden är det en politisk uppgift att dra
upp ramar och ställa minimikrav. Men de praktiska
detaljerna kan i flertalet fall lämnas till arbetsgivarna och
deras anställda.
God arbetsmiljö har under den gångna
högkonjunkturen visat sig vara ett konkurrensmedel för att
få arbetskraft. Även i framtiden kommer god arbetsmiljö
att vara betydelsfull för rekrytering av medarbetare, inte
minst med tanke på de krympande årskullar av ungdomar,
som under de närmaste åren kommer ut på
arbetsmarknaden.
Arbetsgivaren försöker erbjuda inte enbart ett intressant
arbete, en god lön, attraktiva förmåner och bra arbetstider
utan också en god arbetsmiljö. Arbetets organisation och
möjligheten att utvecklas på arbetsplatsen är dessutom
faktorer av betydelse utöver tilltalande lokaler, goda
ljusförhållanden, låg bullernivå, väl avvägd ventilation osv.
I framtiden kommer troligen arbetstagarnas underförstådda
eller direkt uttalade krav på goda arbetsförhållanden att
vara mera betydelsefulla än lagstiftning i arbetet med att
ytterligare förbättra arbetsmiljön vid Sveriges arbetsplatser.
3. Arbetsmiljöarbetets aktörer
Arbetsmiljöskyddet vilar på två fundament: dels en
arbetsmiljölagstiftning, dels ett arbete som baseras på
samarbete mellan arbetsgivarna och de lokala fackliga
organisationerna. Arbetarskyddsstyrelsen med dess
yrkesinspektion är statens organ för att övervaka
laglydnaden. Skyddskommittéer på företagen är grunden för
samarbetet mellan företag och arbetstagarrepresentanter.
Det är rimligt att det finns dels ett offentligt regelverk
för arbetarskyddet, dels organ för att aktualisera de
arbetsmiljöfrågor som inte kan täckas av regelverket.
Det finns dock anledning att ifrågasätta om den
praktiska utformning som detta system har fått under de
senaste decennierna verkligen är ändamålsenlig.
En förvirrande mångfald av myndigheter och andra
organ är delaktiga i eller ansvariga för miljöarbetet:
arbetsgivaren som har huvudansvaret för
arbetsmiljön skyddsombudet
som skall göra arbetsgivaren
uppmärksam på uppenbara brister, så att dessa undanröjs
och som har rätt att stoppa arbetet vid överhängande fara huvudskyddsombudet
som skall samordna de
olika skyddsombudens arbete inom ett företag eller en
anläggning regionala
skyddsombud som skall stödja
arbetstagarsidans arbetsmiljöarbete på mindre
arbetsplatser utan egen skyddskommitté
skyddskommittén där arbetsgivarföreträdare och
arbetstagare skall dryfta arbetsmiljön inom företaget arbetarskyddsstyrelsen
som utfärdar
bestämmelser och rekommendationer om
arbetsmiljöfrågor yrkesinspektionen
som kontrollerar att dessa
bestämmelser efterlevs kemikalieinspektionen
som skall faställa olika
kemiska ämnens giftighet och utfärda instruktioner om
deras handhavande sprängämnesinspektionen
som skall ingripa när
det finns risk för explosionsolyckor polisen
som utreder svårare olyckor på
arbetsplatser samt brott mot lagstiftningen
åklagarmyndigheten som kan besluta om åtal mot
arbetsgivare som bryter mot lagstiftningen
Svensk Bilprovning och polisen som skall ingripa
mot farliga fordon i yrkesmässig trafik arbetsmiljöinstitutet
som forskar kring
arbetsmiljöfrågor arbetslivscentrum
som också bedriver forskning
kring arbetsmiljö och arbetsförhållanden forskningsinstitutioner
vid universitet och
högskolor arbetsmiljöfonden
som bl.a. finansierar forskning
kring arbetsmiljöfrågor och utbildning företagshälsovården
som arbetar huvudsakligen
med arbetssjukdomar, arbetsskador och förebyggande
hälsovård landstingen
som svarar för huvuddelen av
öppenvården och nästan all sjukhusvård yrkesmedicinska
kliniker som bedriver forskning
och ger vård till yrkesskadade försäkringskassorna
som utreder anspråk på
arbetssjuk- och arbetskadeersättning och som skall svara
för rehabiliteringsinsatser arbetsmarknadsförsäkringar
som ger ekonomisk
utfyllnad utöver arbetsskadeförsäkringen trygghetsrådet
(för SAF--PTK-området) som ger
ekonomisk trygghet vid t.ex. förtidspension och som svarar
för viss rehabilitering trygghetsfonden
(för SAF--LO-området) som ger
ekonomisk utfyllnad vid t.ex. förtidspension trygghetsstiftelsen
(för det statliga avtalsområdet)
som ger ekonomisk utfyllnad vid t.ex. förtidspension förnyelsefonden
för statlig sektor som ger stöd till
utvecklingsprojekt för förändrade villkor i arbetslivet trygghetsfonden
för kommuner och landsting som
ger stöd till utvecklingsprojekt för förändrade villkor i
arbetslivet arbetsförmedlingen
som har till uppgift att finna
nya arbetsuppgifter för en arbetsskadad som inte kan arbeta
kvar hos sin tidigare arbetsgivare arbetsmarknadsinstituten
som utvärderar och
praktiskt arbetstränar en arbetsskadad inför återinträdet på
arbetsmarknaden arbetsmarknadsutbildningen
som svarar för
omskolning arbetslivsfonden
som skall lämna bidrag till
yrkesinriktade rehabiliterings- och
arbetsanpassningsåtgärder
Det är föga troligt, att arbetsmiljöarbetet gagnas genom
denna mängd av fonder och organ.
Arbetsmiljöområdet utgör ett bra exempel på den slags
korporativism som byggts upp av socialdemokraterna -- ett
stort antal organ med myndighets- och partskaraktär agerar
inom samma område. För den enskilde framstår detta ofta
som svårbegripligt, samtidigt som de olika organen har svårt
att följa varandras verksamhet. I en del fall förekommer
också kollisioner mellan arbetsmiljökrav och krav som
myndigheter uppställer med hänsyn till bl.a. yttre miljö,
hygien, eller energibesparingsmål.
De olika organen inom arbetsmiljöområdet går delvis in
i varandras områden. Det ger sammantaget en oklar bild av
ansvarsfördelningen. På sikt måste en bättre och tydligare
ordning eftersträvas. Detta påpekas f.ö. i statskontorets
Rapport 1990:11, som beställdes av
arbetsmiljökommissionen för att kartlägga aktörerna på
arbetsmiljöområdet:''En målsättning skulle kunna vara att
bara ha en fondaktör på myndighetsnivån.''
Att omedelbart reducera antalet organ och myndigheter
som är engagerade inom arbetsmiljöområdet är naturligtvis
inte möjligt, men på sikt bör hela området bli föremål för
en förutsättningslös översyn i syfte att skapa klarare
ansvarsfördelning och att underlätta för såväl anställda som
företag.
4. Arbetsmiljöproblemen
Undermåliga arbetsmiljöer har under senare år utpekats
som den huvudsakliga orsaken till den bekymmersamma
situation, som rått på arbetsmarknaden under större delen
av 1980-talet.
Orsaken till att arbetsmiljöproblemen uppmärksammats
mera under de senaste åren beror på det ökade antalet
anmälda arbetssjukdomar, den höga frånvaron och den
höga utslagningen i form av långtidssjuka och
förtidspensionerade.
Att tolka dessa siffror som om arbetsmiljön på svenska
arbetsplatser håller på att försämras vore dock förhastat.
Det vore orimligt om antalet skadade ökade samtidigt som
mera resurser än någonsin förut satsas på att undvika
skador.
Det torde finnas två huvudsakliga anledningar till det
ökade antalet anmälda arbetsskador: dels att
ersättningspraxis förändrats, dels att enskilda personer i
ökad utsträckning, riktigt eller felaktigt, anser att en skada
eller ett sjukdomstillstånd uppstått på arbetsplatsen. I viss
utsträckning kan det dessutom förekomma att personer, på
samma sätt som uppenbarligen förekommer inom
sjukförsäkringssystemet, lämnar vilseledande uppgifter till
försäkringskassorna. Den viktigaste orsaken är dock att
ändrad praxis har skapat en stor osäkerhet även bland
läkare över vilka kriterier som skall gälla för
arbetsskadeersättning.
En bidragande orsak till det ökade antalet arbetsskador
kan också vara att andelen förvärvärvsarbetande kvinnor
under de senaste decennierna har ökat kraftigt. En stor del
av de arbetssjuka finns nämligen bland de kvinnor som
rekryterades till arbetsmarknaden under 1960-talet. Det var
''hemmafruar'' som tog anställningar som de saknade
egentliga förutsättningar och adekvat utbildning för att
klara i längden samtidigt som de skötte hemarbetet i full
utsträckning.
Alla typer av arbetsplatser är nu i större eller mindre
omfattning föremål för forskning, uppmärksamhet,
utbildning, information och åtgärder beträffande
arbetsmiljö. Arbetet med att motverka arbetsmiljöproblem
har breddats. Åtgärder mot tunga, olycksdrabbade
arbetsuppgifter har kompletterats med åtgärder mot
kemiska ämnens skadeeffekter och insatser för förbättrade
ergonomiska förhållanden. Även de psykosociala
problemen i arbetslivet uppmärksammas genom en
fokusering på arbetets organisation och innehåll.
Samtidigt som kunskaperna om arbetsmiljöproblemen
ökar, blir det allt svårare för lekmän att förstå olika
orsakssammanhang. Det är inte lätt för individen att skilja
mellan vad som är välmotiverade försiktighetskrav och vad
som är obefogad oro. Oron i sig kan då utgöra ett
arbetsmiljöproblem för en del individer. Det understryker
vikten av en saklig debatt och information kring
arbetsmiljöfrågor.
Enskilda individer har olika förutsättningar att klara
fysiska och psykiska påfrestningar på en arbetsplats --
förutsättningar som kan göra att arbetstagaren skadas,
fysiskt eller psykiskt, av att fortsätta med samma
arbetsuppgifter. Därför är det väsentligt att
arbetsmarknaden är så flexibel att en person som av olika
skäl anser att arbetsuppgiften inte passar, eller som inte trivs
på sin arbetsplats, har möjlighet att byta arbete. I detta
perspektiv kan man frukta att de s.k. inlåsningseffekterna
på arbetsmarknaden kan medverka till att personer arbetar
kvar med arbetsuppgifter som i ett längre tidsperspektiv kan
vara skadliga för hälsan.
Individen möter både teknik och andra människor på
arbetsplatsen. Med den snabba tekniska och
organisatoriska utveckling som sker måste kunskap och
metoder ständigt utvecklas. Det kräver förutseende och
kunskaper hos de ansvariga -- i första hand arbetsledningar
men också myndigheter och leverantörer av utrustning,
liksom även fackliga organisationer -- för att kunna skapa
en arbetsorganisation och förutsättningar i övrigt som
främjar god miljö.
Hittills har arbetsmiljöproblemen i alltför stor
utsträckning förknippats med arbetsskador. Arbetsskador
är en viktig indikation på dålig arbetsmiljö men, som ovan
framhållits, finns det inte anledning att tro att arbetsmiljöer
överlag försämrats trots att arbetsskadeanmälningarna
ökat. Andra faktorer kan ligga bakom.
Det är nödvändigt att analysera varför individer är
frånvarande från sitt arbete, eller försvinner från
arbetsmarknaden. Det krävs en helhetssyn. Det sätt som
problemen hittills har angripits på har inte tagit hänsyn till
sambandet mellan olika slags problem.
4.1 Sjukfrånvaro
Reglerna för utbetalning av sjukpenning har lett till en
kraftig ökning av såväl sjukfrånvaron som kostnaderna för
sjukförsäkringen. Som framgår av tabell 1 nedan har antalet
sjukdagar stigit under åren 1983--1988. Även kostnaderna
har snabbt ökat -- vilket illustreras av diagram 1 nedan.
Systemet för kompensation vid sjukdom var såväl
kostnadsdrivande som demoraliserande. Felaktiga
utbetalningar vid korttidsfrånvaro, till fördel eller nackdel
för den sjukskrivne, uppskattas förekomma i nio fall av tio.
I merparten av dessa fall blev resultatet en
överkompensation. Personer som egentligen borde
betraktas som arbetslösa kunde uppbära sjukersättning
under jämförelsevis långa perioder.
Nu kommer sjukersättningen vid korta sjukdomsfall att
sänkas, till stor del i enlighet med ett moderat förslag.
Riksdagen har också, utifrån våra förslag beslutat om en
s.k. arbetsgivarperiod i sjukförsäkringen. Vi förutsätter att
regeringen kommer att lägga förslag som möjligör att en
arbetsgivarperiod kan införas från årsskiftet. Dessa
förändringar kommer att få stor betydelse.
På det individuella planet kan hög sjukfrånvaro vara en
viktig indikation på att en person utsätts för en
arbetsmiljöpåverkan som skadar personens hälsa. Genom
en arbetsgivarperiod kommer sådana fall att kunna
uppmärksammas på ett tidigare stadium.
4.2 Arbetsskador
Antalet anmälningar av arbetssjukdomar och
arbetsskador har ökat. De uppgår nu till ca 250 000 per år.
Medan mindre än en tredjedel av anmälningarna
godkändes som arbetsskada i början av 1980-talet godkänns
i dag omkring 90 procent av alla anmälningar. Särskilda
utredningar, som görs för skador med en varaktighet över
90 dagar, har under 1980-talet ökat från ca 40 000 till
omkring 100 000. Den största ökningen hänförs till anmälda
arbetssjukdomar. Nästan hälften av sjukdomarna avser
rygg- och ledbesvär.
Det finns anledning att tro att en lång rad sjukdomar och
skador som i arbetsskadeförsäkringshänseende ofta bedöms
som orsakade av yrkesverksamheten även kan förekomma
frekvent hos personer vars förvärvsarbetsbakgrund inte ger
anledning till några skador. Samtidigt kan det dock i enstaka
fall förekomma att sjukdomar som en person ådragit sig till
följd av arbete inte klassas som arbetssjukdom.
Om en person skall erhålla ersättning beror i hög grad
på omständigheterna under vilka den skadade eller sjuke
anmält skadan och hur behandlande läkare bedömt fallet.
Arbetsskadebegreppet är svårdefinierat. Ännu svårare
är det att avgöra vilka sjukdomstillstånd som kan betraktas
som arbetssjukdom. Ett antal domstolsutslag har medfört
att det inte längre entydigt måste påvisas att en skada eller
sjukdom har orsakats av arbete. Praxis har utvecklats så att
försäkringen träder in även i fråga om tillstånd med diffus
koppling till den skadades eller sjukes yrkesutövning.
En utredning som riksdagens revisorer genomfört
påvisade att arbetsskadeförsäkringen har allvarliga brister.
Revisorerna menade att den inte går att tillämpa på ett
rättvist sätt och att den i jämförelse med andra
socialförsäkringar högre ersättningsnivån tillsammans med
de långa handläggningstiderna i systemet kan motverka
rehabilitering. Revisorerna menade vidare att dess
betydelse för det skadeförebyggande arbetet är starkt
begränsad, och att arbetsskadeförsäkringen inte utgör
grund för en tillfredsställande arbetsskadestatistik.
4.3 Förtidspension
Över 350 000 personer är i dag förtidspensionerade eller
uppbär sjukbidrag.
Regeringen har själv redovisat att antalet
förtidspensionärer under 1980-talet överstigit ökningen av
arbetskraften. Bakom siffrorna om förtidspension döljer sig
tragiska människoöden -- personer som på grund av mindre
skador eller sjukdomar fått lämna arbetslivet och nu står
utan utsikter att åter få arbeta. Men bland de
förtidspensionerade finns också en del missbrukare som de
sociala myndigheterna bedömt som icke rehabiliteringsbara
och som därefter tilldelats en arbetsfri inkomst i form av
förtidspension under resten av livet. I inget av fallen
fungerar förtidspensionen på ett bra sätt.
Det har också varit möjligt för personer som fyllt 60 år
att erhålla förtidspension av arbetsmarknadsskäl. Även
bland andra förtidspensionärer har ofta arbetslöshet varit
den verkliga orsaken till att pensionen beviljats. Hur stor
andel av de förtidspensionerade som vid
pensioneringstillfället skulle haft förutsättningar att
förvärvsarbeta är svårt att uppskatta. Bedömningar i början
av 1980-talet pekade på att arbetslöshet kunde vara skälet
för upp till en tredjedel av de då förtidspensionerade.
5. Moderata förslag i andra motioner 5.1
Sjukförsäkring
Socialdemokraterna måste nu äntligen bestämma sig och
sluta byta uppfattning beträffande sjukförsäkringen. Den
bör i enlighet med riksdagens beslut snarast lägga beslut om
att införa arbetsgivarperiod på 14 dagar i sjukförsäkringen
från årsskiftet.
Det innebär att arbetsgivaren betalar sjuklön under de
första 14 dagarna av sjukdomsperioden. I gengäld bör
sjukförsäkringsavgiften reduceras med mellan 2,5 och 3
procentenheter.
En sådan förändring bör medföra att arbetsgivare
känner ett större engagemang för de personer som på grund
av bl.a. fysiska eller psykiska arbetsskador inte arbetar utan
erhåller sjukersättning. Om man på arbetsplatsen på ett
tidigt stadium blir medveten om vad som orsakar frånvaron
kan det finnas både kunskaper och ekonomiska incitament
att angripa orsakerna. Om bortovaron förorsakas av
arbetsmiljöskäl, motiverar detta tidiga motåtgärder med
förebyggande effekter.
5.2 Arbetsskadeförsäkring
I en särskild kommittémotion ''Arbetskadeförsäkringen''
av Gullan Lindblad m.fl. (m) lägger vi fram förslag till
förändringar av arbetsskadeförsäkringen.
En ändring av arbetsskadeförsäkringen får inte tolkas
som att arbetsskador tolereras -- tvärtom bör en sådan
förändring kunna skapa bättre förutsättningar att kartlägga
det verkliga arbetsmiljöläget och sätta in åtgärder för att
förhindra uppkomsten av skador.
För att förstärka arbetsgivarnas incitament att
föranstalta om en arbetsmiljö som leder till färre
arbetsskador och sjukdomar direkt orsakade av
arbetsförhållanden måste det finnas en direkt koppling
mellan den enskilde arbetsgivarens utgifter för
arbetsskadeförsäkringen och skadeutfallet.
Det kan åstadkommas genom att den nuvarande
försäkringen ersätts med en obligatorisk, lagfäst
arbetsskadeförsäkring. Alla arbetsgivare skulle ha en
lagstadgad skyldighet att teckna en sådan försäkring för
samtliga anställda. Skyldigheten kan jämföras med
bilägares skyldighet att ha en trafikförsäkring.
Denna nya försäkring skall kunna tecknas hos enskilda
försäkringsbolag. Till skillnad från dagens
arbetsskadeförsäkring som baseras på ett likformigt uttag
av avgifter baserade på lönesumman, bör
försäkringsbolagen kunna sätta premier som relateras till
det förväntade skadeutfallet. Därigenom skulle ett ökat
intresse för aktiva miljöåtgärder och en hälsobefrämjande
utformning av arbetsmetoder m.m. uppstå vid företagen.
Det skulle då ligga i företagens och försäkringsbolagens
intresse att snabbt rehabilitera personal, som idag är
långtidssjukskriven, utbränd och passiviserad.
I motsats till dagens huvudsakliga fokusering på akuta
skador, måste i framtiden jämväl större hänsyn tas till de på
lång sikt smygande skadorna -- kroniska förgiftningar,
yrkesrelaterad cancer, silikos, asbestos och allergier.
Hur en arbetsskadeförsäkring skall vara utformad bör
regleras i särskild lag. Målsättningen med densamma bör
vara att nedbringa riskerna på arbetsmarknaden genom
förbättrad organisation, utbildning, rutiner och utrustning.
En utredning bör ta ställning till hur en sådan försäkring
mera i detalj kan vara uppbyggd. Utredningen bör ta
ställning till vilka kriterier som den ovannämnda lagen skall
uppställa beträffande orsakssambandet mellan ett
sjukdomstillstånd och ersättningsrätten. Som ovan
redovisats föreligger i den nuvarande försäkringen enbart
svaga krav på orsakssamband. Särskild uppmärksamhet bör
också ägnas livräntefallen.
Utredningen bör även studera de ideella ersättningarna,
t.ex. för lyte och men, som i dag handhas av de s.k.
trygghetsförsäkringarna.
6. Arbetsmiljöproblemen
All mänsklig aktivitet innebär risker. Det kommer alltid
att finnas arbeten där de anställda utsätts för större risker
än normalt. Målsättningen måste dock vara att genom
förbättrade rutiner och utrustning försöka nedbringa
riskerna. Det är också viktigt att alla som har den typen av
arbetsuppgifter är väl medvetna om riskerna. Den enskilde
individen är till slut den ende som kan väga en bedömning
av riskerna mot de fördelar hon eller han ser i ett visst
arbete. Men riskerna är alltid en nackdel och därför måste
de reduceras så långt det är möjligt.
Med den permanent höga efterfrågan på kvalificerad
arbetskraft som råder, är god arbetsmiljö ett
konkurrensmedel.
6.1 Belastningsskador
Belastningsskadorna prioriteras för närvarande av
arbetsmarknadens parter och de statliga
tillsynsmyndigheterna. Att förebygga belastningsskador är
av speciellt intresse för kvinnor. Kvinnor har relativt sett
fler anmälda belastningssjukdomar än män. Tre fjärdedelar
av alla arbetssjukdomar bland kvinnor orsakas av
belastningsfaktorer.
I många yrken där en stor del av kvinnorna är
sysselsatta, medför arbetet statisk muskelbelastning.
Tempoarbeten vid löpande band är ett typexempel.
Belastningsskador bland kvinnor förorsakas ofta av att
verktyg och maskiner är anpassade efter männens
kroppsmått. Relativt sett blir arbetet därmed mer tröttande
för kvinnor. Höj- och sänkbara arbetsytor och -utrustning
liksom en genomtänkt arbetsrotation kan ge variation i
såväl arbetsställningar som arbetsuppgifter, vilket kan
förebygga belastningsskador. Det behövs också en
ergonomisk helhetssyn särskilt på monotona
arbetsuppgifter.
Många kvinnor är med hänsyn till barn inte
förvärvsarbetande på heltid. Däremot lägger givetvis
många ner mycket tid på arbetsuppgifter i hemmet. Detta
förhållande belyses givetvis inte i arbetsskadestatistiken.
Kombinationen av yrkes- och hemarbete kan medverka till
att framkalla eller förvärra skador. Detsamma gäller skador
i samband med idrott och andra fritidsaktiviteter.
I läkares grundutbildning föreligger stora brister i att
diagnosticera och behandla dessa sjukdomstillstånd. Många
sjuka blir därför felaktigt bedömda. Ortopedisk medicin är
ett viktigt kunskapsområde härvidlag. Det är därför
angeläget att kunskapsområdet ortopedisk medicin
kommer in i grundutbildningen för läkare samt tillämpas i
framför allt primärvård och företagshälsovård.
Ämnesområdet bör utvecklas inom den vetenskapliga
traditionen och förankras vid lärosäte som egen specialitet.
6.2 Psykosociala problem
Ett angeläget arbetsmiljöproblem utgör de s.k.
psykosociala problemen. Psykosociala faktorer förklarar
förmodligen en del av den ökade sjukskrivningen och även
den ökade frekvensen rapporterade arbetsskador. Att finna
lösningar på dessa psykosociala problem är givetvis ofta
svårare än att åtgärda arbetsmiljöer som ger upphov till
direkta fysiska skador.
Psykosociala problem för en individ kan dels orsakas av
individuella faktorer dels av påverkan från den omgivning
man arbetar i.
För psykosociala problem är det också svårt att särskilja
arbetsmiljöns effekter från de individuella variationerna
och påverkan av det sociala livet också utanför
arbetsplatsen. Därför är det svårt att fördela det moraliska
ansvaret mellan olika parter i individens omgivning.
Arbetsgivaren, arbetskamraterna, familjen, vänner och den
offentliga vården kan genom sitt agerande hjälpa en person
med psykosociala problem att komma ur sitt
sjukdomstillstånd.
I frågor rörande psykosociala problem kan såväl MBL
som arbetsmiljölagstiftningen tillämpas. I vissa fall kan
detta leda till direkta kollisioner mellan de olika
regelsystemen. Arbetsmarknadens parter är medvetna om
denna problematik men en översyn av lagstiftningen är
ändå motiverad. Vi har i annat sammanhang begärt en
översyn av den arbetsrättsliga lagstiftningen.
6.2.1 Arbetsorganisationen
I en del fall orsakas de psykosociala problemen av
arbetsorganisationen. I en miljö där de anställda utsätts för
stora krav samtidigt som de inte upplever att de får stöd från
arbetsgivaren uppstår lätt både konflikter och depressioner.
De s.k. utbrändhetsproblemen har uppmärksammats
mycket bland annat bland personer som arbetar med vård
och omsorg.
Den offentliga sektorns organisationsstrukturer bidrar
till problemen. Arbetsplatser inom stat och kommun
karakteriseras ofta av att förhållandena på arbetsplatsen i
hög grad avgörs av beslut som fattas långt från arbetsplatsen
och i hög grad är orelaterade till de anställdas
arbetsinsatser. Chefer inom den offentliga sektorn har
oftast begränsade möjligheter att besluta om förändringar.
Faktorer som möjlighet till återkoppling och eget ansvar
är ofta viktiga. Det är även viktigt att den enskilde
arbetstagaren kan förstå sin egen betydelse för
verksamheten. Denna typ av arbetsorganisatoriska frågor
har ofta stor betydelse för personalens trivsel och
arbetsglädje. Förbättrad stämning medverkar till att
psykosociala problem hos enskilda individer kan bemästras.
6.2.2 Mobbning
En allt mer uppmärksammad orsak till psykosociala
problem är mobbning. Utredningar har visat att mobbning
på arbetsplatser är förhållandevis vanligt. Alltför många får
inte möjlighet att känna arbetsgemenskap. Mobbning tar
sig många olika uttryck och förekommer på alla slags
arbetsplatser. Den gemensamma nämnaren är brist på
respekt för medmänniskor.
Den som inte accepteras av sina närmaste
arbetskamrater eller överordnade kan oftast inte heller göra
någon god arbetsinsats. Det ligger således i arbetsgivarens
intresse att försöka ordna förhållanden där alla de anställda
visar respekt för sina arbetskamrater. Även de fackliga
organisationerna har ett moraliskt ansvar att tillse att
mobbning av anställda på en arbetsplats inte förekommer.
Det huvudsakliga sättet att angripa psykosociala
problem på arbetsplatserna bör vara genom åtgärder inom
företaget. Ibland är det dock omöjligt att finna en
tillfredsställande lösning inom företaget. Dessvärre
karakteriseras den svenska arbetsmarknaden av
inlåsningseffekter. Det gör att en anställd, trots att hon eller
han vantrivs på en arbetsplats, ofta inte vågar ta steget att
söka sig till en annan anställning.
6.3 Alkohol- och narkotikamissbruk
Missbruksproblemen gör sig gällande även inom
arbetslivet. Många personer med missbruksproblem finns
under en övergångstid kvar i arbetslivet -- en del kan dölja
sitt missbruk under många månader eller ibland år. Förr
eller senare uppenbarar sig dock missbrukets effekter i form
av olyckor, nedsatt arbetsprestation, olämpligt
uppträdande och oförklarlig sjukfrånvaro.
Allt fler arbetsgivare är nu medvetna om att det är
viktigt att i tid förebygga ett missbruk som annars ofta
resulterar i social utslagning. Ett ökat arbetsgivaransvar för
sjukersättningen skulle medverka till att ge ett ytterligare
incitament för företagen att försöka hjälpa den anställde.
Företag har också börjat bli medvetna om riskerna för
olyckor i samband med haschmissbruk. SAAB-Scania i
Södertälje har genomfört rutinmässiga kontroller av
nyanställda i syfte att upptäcka haschmissbrukare. Vid SCA
har företaget och de fackliga organisationerna utarbetat ett
handlingsprogram för att spåra upp missbrukare och se till
att dessa får vård. Därmed hindras de från att orsaka
olyckor.
Betydelsen av kamratkontakter i detta sammanhang bör
understrykas. Arbetskamrater känner ofta till ett missbruk,
som är dolt för arbetsledare och arbetsgivare. I arbetet med
alkoholmissbrukare har de s.k. ALNA-grupperna gjort en
god insats. Dessa grupper av arbetskamrater stödjer och
hjälper personer med missbrukstendenser på den egna
arbetsplatsen.
7. Arbetsmiljöarbetet
Arbetsmiljökommissionens uppdrag att identifiera de
400 000 farligaste jobben i vårt land har nu slutförts och en
proposition har aviserats till mars månad i år. Riksdagen har
beslutat om ännu en rikstäckande
arbetsmiljöorganisation -- arbetslivsfonden.
Det finns ännu kvar en del mycket farliga
arbetsmiljöer -- dessa är i regel kända och omfattar inte 400
000 personer. Därtill kommer emellertid en mängd
arbetsplatser där anställda, mer eller mindre motiverat,
anser att arbetet innebär hälsorisker. Om dessa
arbetsmiljöer är kunskapen betydligt sämre. Skulle det visa
sig att antalet hälsovådliga arbeten överstiger 400 000 finns
det givetvis ingen anledning att sätta stopp vid detta antal.
Farliga arbetsplatser bör identifieras och missförhållanden
rättas till.
Talet om de 400 000 farligaste jobben var mera anpassat
till de socialdemokratiska valtalarnas behov av lockande
vallöften än till arbetsmiljöfrågornas verklighet. Tyvärr är
arbetsmiljökommissionen betecknande för
socialdemokraternas syn på arbetsmiljöfrågorna. Genom
att skapa nya organ och nya fonder vill man ge intrycket av
handlingskraft och av att området är prioriterat.
7.1 Effektivare företagshälsovård
Företagshälsovården är en utveckling av
företagsläkarsystemet som var till för att ge de anställda vid
större företag tillgång till läkare vid sjukdomar. Den
nuvarande företagshälsovårdsorganisationen syftar
emellertid inte till att förmedla sjukvård -- dess uppgifter
skall enligt lagstiftningen vara att förebygga arbetsskador
samt att behandla och rehabilitera arbetsskadade. Detta
framställdes som en förbättring när den nuvarande formen
av företagshälsovård infördes. Till företagshälsovården
utgår ett statsbidrag som uppgår till ca 280 kronor per
ansluten arbetstagare. Statistiken visar att
företagshälsovården nu omfattar över 80 procent av de
anställda.
I många fall innebar företagshälsovårdsreformen dock
ingen förbättring för den anställde. I stället för att ha god
tillgång till en läkare vid olika sjukdomstillfällen blev den
enskilde anställde som drabbades av sjukdom hänvisad till
landstingens öppenvårdscentraler eller det fåtaliga antalet
försäkringskasseanslutna privatpraktiserande läkare. Det
innebär normalt långa väntetider och ofta en ny läkare vid
varje besök.
Sjukvård är en viktig informationskälla till vilka
problem, som förekommer inom företaget. Det arbetssätt
som utvecklats inom företagshälsovården har medfört, att
vissa medicinska kunskapsområden som exempelvis
belastningssjukdomar har sitt främsta kunnande och sin
mest utvecklande kraft inom just denna vårdform.
Med den utbyggnadsvolym som företagshälsovården i
dag uppnått borde tiden vara mogen för en större frihet för
företagen att lösa sin företagshälsovård på det sätt som
passar respektive arbetsställe bäst. Erfarenheter har gjorts
under åren och det ena företaget är inte det andra likt.
Styrningen från statsmakterna riskerar att bli till en
likriktning, som försämrar effektivitet och utveckling.
Det statsbidrag som idag villkorar verksamheten täcker
bara en mindre del av företagens kostnader.
Det är viktigt att de anställda upplever
företagshälsovården som relevant och viktig. Vi anser att
det vore naturligt att företagshälsovårdens läkare för många
var den naturliga läkaren att vända sig till vid sjukdom.
Genom att ofta träffa de anställda kan företagshälsovårdens
läkare tidigt få indikationer på brister i arbetsmiljön som
kan medverka till en viss sjukdom eller skada.
Därför bör inga hinder föreligga för företagshälsovården
att ge sjukvård. Denna sjukvård skall kunna ges på samma
villkor som vi anser skall gälla för alla privatpraktiserande
läkare. Våra förslag angående sjukförsäkringen återfinns i
kommittémotionen Vård på människors villkor av Sten
Svensson m.fl. (m).
Sjukvård är en nödvändig del av företagshälsovården.
Den utvecklar och ställer krav på företagsläkaren. Utan
sjukvårdsanknytningen mister läkaren sin professionella
kompetens och förlorar i anseende. Det kan också bli svårt
att rekrytera personal. Företagsläkaren har möjlighet att
utveckla en dubbel kompetens dels vanlig öppenvård, dels
yrkesrelaterade skador och rehabilitering.
Företagshälsovården måste även framgent känna ansvar
för det förebyggande arbetsmiljöarbetet. Hur detta skall
läggas upp bör kunna avgöras lokalt mellan
företagshälsovårdens ledning, den anslutna arbetsplatsen
och de anställda, i förekommande fall inom
skyddskommitténs ram.
Alla arbetsgivare bör ordna en väl fungerande
företagshälsovård för sina anställda. Formerna och
omfattningen för denna företagshälsovård bör fastställas i
samförstånd mellan ledningen och de anställdas
representanter.
Därför föreslår vi att statsbidraget på 285 kronor per
anställd tas bort. Det innebär att arbetarskyddsavgiften kan
sänkas med ca 0,19 procentenheter.
Vi förutsätter att den minskade kostnadsbelastning som
arbetsgivaren får genom denna sänkning kommer
företagshälsovården till del. Det är viktigt att alla anställda
tillförsäkras tillgång till företagshälsovård. Med de
förändrade regler vi förelår kommer det att uppstå ett ökat
intresse för och en ökad press från arbetstagarna på
arbetsgivare att ordna god företagshälsovård. Därför finner
vi det inte aktuellt att överväga obligatorium. Utvecklingen
bör dock följas.
Dessa synpunkter bör beaktas i den aviserade
propositionen om arbetsmiljön.
7.2 Yrkesinspektionens roll
Yrkesinspektionens ca 500 yrkesinspektörer har över 250
000 registrerade arbetsställen att utöva tillsyn över. Detta är
givetvis inte möjligt om man kräver att yrkesinspektionen
skall göra detaljerade inspektioner på alla arbetsplatser.
Nya metoder utarbetas därför i syfte att inrikta tillsynen på
arbetsgivarens eget arbetsmiljöarbete. Organisation,
planering och rutiner granskas närmare.
En gränsdragning mellan myndighets- och egenkontroll
måste göras. För att den eftersträvade systemtillsynen skall
kunna lyckas krävs kunskap och utbildning hos
inspektörerna. Den utbyggda företagshälsovården har
banat väg för ökad egenkontroll, eftersom kompetens och
möjligheter nu erbjuds genom denna. Det är dock viktigt
att skyddsombud och de arbetsmiljöansvariga kan utbyta
erfarenheter med yrkesinspektionen och fråga om råd.
Inriktningen på systemtillsyn är tidsödande och blir mot
den bakgrunden också ett trubbigt instrument, menar
många inspektörer. Ett klarläggande av yrkesinspektionens
framtida roll bör därför göras i samband med den
förestående arbetsmiljöpropositionen. Inspektörsrollen bör
konkretiseras såväl vad gäller tillsynen som den rådgivande
verksamheten. Det torde vara ofrånkomligt att integrera
den kunskapsförmedlande delen med uppföljning och
kontroll, dvs. inspektionsverksamhet. Tyngdpunkten bör
ligga på inspektionsverksamhet.
Vi tillstyrker regeringens förslag att utöka antalet
inspektörer.
7.3 Särskillnad mellan psykiskt och fysiskt farliga miljöer
Medvetenheten om att psykiska problem orsakar
kroppsliga symptom som betecknas som arbetsskador har
höjt medvetandet om hur viktigt det psykiska
välbefinnandet är. En stor del av de psykiska problemen på
arbetsplatser är relaterade till enskilda personers problem
att fungera i arbetsgemenskapen. Det kan bero på
personens egna problem, men även på att arbetskamrater
och arbetsledare behandlar personen på ett sätt som skadar
honom eller henne psykiskt.
I en del fall kan förhållandena på en arbetsplats vara
sådana att många anställda upplever ångest inför arbetet.
Det kan bero på arbetets organisation, arbetsbelastning
eller arbetsledningen. I många sammanhang talar man om
''utbrändhet''. Detta förekommer i Sverige i stor
utsträckning inom omsorg och utbildning. Små eller
obefintliga möjligheter att påverka beslut, oklara
chefsstrukturer och brist på uppskattning från överordnade
bidrar till så kallad utbrändhet.
Psykiska problem måste tas på allvar. I dagens
lagstiftning och regelverk saknas emellertid användbara
definitioner på psykiskt olämpliga arbetsmiljöer. Det torde
dock knappast vara möjligt att skriva sådana definitioner.
Likväl nyttjas detta regelverk när yrkesinspektionen gör
inspektioner på arbetsplatser efter det att skyddsombud
anmält skadlig psykisk arbetsmiljö.
Det är självklart att yrkesinspektionen inte vid ett
kortvarigt inspektionstillfälle kan skapa sig en egen
uppfattning om de anställdas arbetssituation. Att därtill ta
hänsyn till enstaka individer är givetvis inte möjligt.
Lagstiftning och ingrepp från yrkesinspektionen är
mindre lämpliga medel för att skapa bättre psykiska
miljöer. Sådana problem, vare sig de rör en enskild
arbetstagares problem eller problem som omfattas av flera
anställda på en arbetsplats, bör i första hand lösas inom
företaget av företagsledning och de anställda med hjälp av
företagshälsovården, som ofta också har tillgång till
beteendevetare.
En förändring av lagstiftningen i detta hänseende bör
därför övervägas.
7.4 Skyddsombud
Ett viktigt inslag i arbetet med en bättre arbetsmiljö är
skyddsombuden och huvudskyddsombuden.
Uppbyggnaden av systemet med skyddsombud är dock ett
exempel på hur svensk arbetsmarknadslagstiftning oftast
utformats utifrån förutsättningarna för de
kollektivanställda i de stora industriföretagen. Det innebär
problem när en allt större andel av sysselsättningen finns
inom andra sektorer än industrin. I många branscher
fungerar knappast systemet med skyddsombud, än mindre
huvudskyddsombud. Det innebär problem i samband med
skadliga arbetsmiljöer inom bl.a. serviceverksamhet.
Det finns därför anledning att understryka
arbetsgivarens övergripande ansvar för arbetsmiljön.
Samtidigt måste de enskilda arbetstagarna ta sin del av
ansvaret för att arbetet utförs i enlighet med givna
instruktioner.
Inom en del företag kan nya former för kontroll av
arbetarskyddet vara mera ändamålsenliga. Det bör utredas
om lagstiftningen behöver anpassas till nya förhållanden.
Målsättningen skall vara att skapa förutsättningar för en
god arbetsmiljö vid alla slags arbetsplatser samtidigt som
det bör öppnas möjlighet för olika organisatoriska
modeller.
Det finns även s.k. regionala skyddsombud. Dessa, som
huvudsakligen återfinns inom LO-området, har till uppgift
att stötta det lokala skyddsombudet på de små
arbetsplatser, där skyddskommitté saknas. Detta system har
aldrig utvärderats ordentligt. En sådan översyn bör ske i
samband med den ovan föreslagna utredningen.
7.5 Arbetsmiljöfonden
Arbetsmiljöfonden finansieras genom
arbetarskyddsavgiften som uttas med 0,35 procent av
lönesumman. Arbetsmiljöfonden finansierar dels forskning
och utveckling på arbetsmiljöområdet, dels forskning,
utbildning och information angående medbestämmande.
Dessutom betalar fonden verksamheten med regionala
skyddsombud samt utbildning för de fackliga ledamöterna i
bolagsstyrelser. Fonden finansierar även Arbetslivscentrum
och delvis Arbetsmiljöinstitutet.
Fonden erhåller över 800 miljoner kronor om året.
Beslutanderätten över dess medel ligger delvis hos
regeringen och delvis hos arbetsmiljöfondens styrelse.
Fondens styrelse återspeglar väl den svenska korporativa
modellen. Styrelsen består av tio representanter för
arbetsmarknadens parter och en representant för
arbetsmarknadsdepartementet.
Arbetsmiljöfondens verksamhet bör delvis förändras.
En del av den verksamhet som fonden nu finansierar bör
kunna lyftas av fonden.
Utbildningen i medbestämmandefrågor som fonden
finansierar beräknas belasta fonden med 262 miljoner
kronor för 1991/92. Enligt vår mening bör bidraget till
utbildning i medbestämmandefrågor avskaffas.
Medbestämmandeprocessen bör ses som en naturlig
verksamhet inom företaget. I den mån det krävs särskild
utbildning bör företaget och de lokala
arbetstagarorganisationerna svara för kostnaderna.
Övergripande information kring medbestämmandefrågor
kan finansieras av arbetsmarknadens centrala
organisationer. Därför bör arbetsmiljöfondens bidrag till
detta ändamål upphöra.
De medel, ca 200 miljoner kronor, som är innestående
på det särskilda konto för rekvirering av medel bör
utbetalas till organisationerna för att underlätta
omställningen.
Arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen
finansieras delvis genom att en andel av
arbetarskyddsavgiften överförs till arbetarskyddsverket.
Regeringen föreslår i proposition 1990/91:69 att denna
andel skall höjas från 8,7 procent till 9,7 procent av influtna
medel. Höjningen motiveras med medelsbehovet för att
finansiera de nya tjänsterna som yrkesinspektörer.
Enligt vår mening är det rimligt att hela kostnaden för
arbetarskyddsverket belastar arbetarskyddsavgiften.
8. Forskning och utbildning
Goda kunskaper är en förutsättning för framgångsrika
åtgärder mot arbetsmiljöproblem.
Det är en självklarhet att alla åtgärder som vidtas inom
detta område måste vara förankrade i och baserade på
fakta. Detsamma gäller den lagstiftning som skall ange
minimikraven för arbetsmiljön.
Det finns en risk för att ogrundad fruktan för vissa
företeelser i arbetsmiljön leder dels till att onödiga
arbetsmiljöåtgärder vidtas, dels till att reella
arbetsmiljöproblem därmed undanskyms. Denna risk
motverkas bäst genom att det i alla sammanhang ställs höga
krav på vetenskaplig förankring av arbetsmiljöforskningen.
8.1 Arbetsmiljöfondens forskningsansvar
Regeringen har nu i den föreliggande propositionen
(1990/91:69) om arbetslivsforskningens organisation
föreslagit att arbetsmiljöfonden skall ha ett övergripande
ansvar för att följa forskningen på arbetsmiljöområdet,
samt att det inrättas ett vetenskapligt råd inom fonden.
Vi kan i denna del ansluta oss till regeringens förslag.
Det bör dock understrykas att det är viktigt att det
vetenskapliga rådet får konkreta uppgifter att tillse att den
arbetsmiljöforskning som fonden finansierar håller hög
kvalitet.
8.2 Arbetslivscentrum
Arbetslivscentrum ALC bedriver s.k. tvärvetenskapligt
forsknings- och utvecklingsarbete som rör individer och
grupper i arbetslivet, relationer mellan arbetsmarknadens
parter, inflytande i arbetslivet och arbetsorganisation.
Från moderat sida har vi ett flertal gånger instämt i den
kritik som riktats mot kvaliteten och relevansen i
Arbetslivscentrums verksamhet.
Regeringen har i den nu föreliggande propositionen
(1990/91:69) om arbetslivsforskningens organisation
föreslagit att Arbetslivscentrum krymps och ombildas till ett
renodlat forskningsinstitut.
Flera remissinstanser har föreslagit att ALC skall
integreras med universitets- och högskolesystemet. Vi
ansluter oss till detta.
ALC bör avvecklas. De resurser som ALC nu erhåller
från arbetsmiljöfonden bör via det vetenskapliga rådet
fördelas till de universitet och högskolor som har
forskningskompetens inom området.
8.3 Arbetsmiljöinstitutet
Arbetsmiljöinstitutet bedriver forskning inom
arbetsmiljöområdet. Det finansieras delvis av
arbetsmiljöfonden. Enligt vår mening är det i samband med
den förändring av arbetsmiljöfondens uppgifter som ovan
beskrivits också naturligt att fonden övertar hela ansvaret
för arbetsmiljöinstitutet. Fonden kan sedan fördela medel
för arbetsmiljöforskningen dels mellan forskare vid
universitet och högskolor dels till arbetsmiljöinsititutet. Det
ger på lång sikt bättre förutsättningar att få en kvalitativt
god arbetsmiljöforskning. Denna förändrade finansiering
bör kunna tillämpas från kommande budgetår.
9. Lagstiftning
Lagregler är nödvändiga för att skapa en god
arbetsmiljö. Under en lång rad av år har lagstiftningen
utökats. I dagens läge är det däremot tveksamt om det är
mer lagstiftning som behövs.
En övertro på lagstiftningsmakten kan hämma
utvecklingsarbetet. Alltför detaljerad reglering blir ofta
hinder i stället för hjälp då lagstiftningen skall omsättas i
praktiken. Lagstiftarna och myndigheterna måste med
förtroende överlåta åt de lokala parterna att inom ramen för
lagarna själva svara för tillämpningen av dessa och
spridning av insikten om att god miljö lönar sig.
Det är arbetsgivarens ansvar att svara för en god miljö i
enlighet med utfärdad lagstiftning. Eftersom lagarna givits
ramkaraktär uppstår emellertid behov av
tillämpningsföreskrifter. Fördelen med ramlagstiftning på
det här området är att det är möjligt att förhållandevis
snabbt ta hänsyn till ny teknik eller nya forskningsrön.
Samtidigt har emellertid myndigheternas normgivning i
enlighet med ramlagen tenderat att bli alltför rikhaltig.
Därmed riskerar bestämmelserna att undanskymma det
övergripande målet.
Alla myndighetsbeslut som syftar till att utöka
regleringen på arbetsmiljöområdet måste följas upp. Detta
bör ske genom konsekvensbeskrivningar, som redovisar de
uppnådda målen, kostnader och eventuella
följdverkningar. Nya förslag till kungörelser förbereds på
detta sätt. Självklart ska de sedan också utsättas för en
jämförande utvärdering för att fastställa om de önskade
effekterna uppnåtts. På så vis kan en alltför yvig regelflora
undvikas och lagstiftningen göras till ett rationellt
instrument i strävandena efter en god arbetsmiljö.
10. EG och arbetsmiljö
Frågan om arbetsmiljöskyddets utveckling i samband
med svenskt deltagande i det europeiska
integrationsarbetet debatteras ofta. Motståndarna till
europeiskt samarbete hävdar ofta att ett medlemskap i EG
skulle innebära att arbetsmiljöreglerna i Sverige skulle
försämras.För det första pågår det inom EG ett arbete på
att införa ett system med lägsta acceptabla krav på
arbetsmiljöområdet. EG avser att de gemensamma kraven
skall vara hårda. Olika länder har dock olika krav, vilket
medför att många svenska regler sträcker sig längre än EG:s
gemensamma regelverk. I en del fall kan dock Sverige
behöva skärpa en del regler för att nå de kommande EG-
kraven.För det andra kommer inget land att behöva
sänka sina arbetskrav på arbetsmiljön. I Romfördragets
artikel 100A garanteras rätten för de enskilda länderna att
ställa högre krav. Vårt svenska regelsystem för arbetsmiljön
skiljer sig i några avseenden från det som i dag byggs upp
inom EG. Detta får enligt EG:s konkurrensregler dock inte
utnyttjas som ett handelshinder.
Under 1990 inleddes EEA-processen (European
Economic Area). Det är alltjämt oklart om dessa
förhandlingar kommer att leda till ett EEAS-avtal, och i så
fall om detta kommer att inkludera samarbete kring
arbetsmiljöfrågor.
Moderata samlingspartiet anser att Sverige skall bli
medlem av EG. En medlemskapsansökan bör inlämnas
under detta år. Därmed finns det möjlighet att Sverige kan
inträda som medlem den 1 januari 1995. Ett EEA-avtal är
bara ett steg på vägen mot medlemskap.
Det är angeläget att Sverige så snabbt som möjligt kan
delta i det praktiska arbetet inom EG, bl.a. på
arbetsmiljöområdet. Genom detta kan Sverige få
möjligheter att medverka i och ta ställning till det arbete
som bedrivs inom EG på arbetsmiljöområdet och ifråga om
teknisk standardisering. Det ger möjlighet för Sverige att
försöka att bli normbildande på de områden där Sverige
ligger långt framme. Det bör ankomma på utskottet att
utforma erforderliga förändringar i 8 § lagen (1981:691) om
socialavgifter.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om principerna för arbetet med
arbetsmiljöfrågorna,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om yrkesinspektionens uppgifter,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ansvaret för psykosociala
problem på arbetsplatserna,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om företagshälsovården i övrigt,
5. att riksdagen beslutar att statsbidraget till
företagshälsovården skall upphöra från den 1 januari 1992 i
enlighet msom anförts i motionen,
6. att riksdagen beslutar att arbetsmiljöinstitutets
verksamhet i fortsättningen skall finansieras genom beslut
av arbetsmiljöfonden i enlighet med vad som anförts i
motionen,
7. att riksdagen beslutar att kostnader för
arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen helt skall
finansieras genom bidrag till staten av influtna
arbetarskyddsavgifter i enlighet med vad som anförts i
motionen,
8. att riksdagen beslutar att fastställa
arbetarskyddsavgiften för 1992 till 0,16 procentenheter,
9. att riksdagen hos regeringen begär en utredning av
systemet med skyddsombud och regionala skyddsombud,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om konsekvensbeskrivningar
av de bestämmelser som utfärdas i enlighet med
arbetsmiljölagen.
Stockholm den 25 januari 1991
Sonja Rembo (m)
Anders G Högmark (m)
Mona Saint Cyr (m)
Erik Holmkvist (m)
Ulf Melin (m)
Charlotte Cederschiöld (m)
Lars Ahlström (m)