Den höga efterfrågan på arbetskraft under senare delen av 1980-talet medverkade till ett starkt ökat allmänt intresse för att skapa arbetsmöjligheter för de utsatta grupperna på arbetsmarknaden. Detta gällde inte minst arbetshandikappade och förtidspensionärer. Genom centerns medverkan har arbetslivsfonden inrättats. Denna kommer att kunna finansiera aktivare insatser inom rehabiliterings- och arbetsmiljöområdet. Dessa insatser förutsätts bidra till att bryta den nu under flera år negativa trenden med allt fler förtidspensionärer och långtidssjukskrivna. Detta är dock effekter som kan förväntas bli märkbara först på några års sikt. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att dessa nya insatser primärt riktar sig till redan anställda och därmed till dem som redan har en anknytning till arbetslivet.
Nu är situationen på arbetsmarknaden på väg att drastiskt försämras. Vi vet av erfarenhet att en ökad arbetslöshet slår särskilt hårt mot de grupper som har en svag förankring i arbetslivet. För de arbetshandikappade som står utanför blir det ännu svårare att ta sig in på arbetsmarknaden. 1989 års handikapputredning har i sin kartläggning visat på att nästan tre av fyra svårt handikappade saknar arbete eller annan daglig sysselsättning utanför hemmet. Samtidigt blir det nu svårare att komma tillbaka för de arbetshandikappade som slås ut vid nedläggningar och neddragningar.
För att i tid kunna värna om jobben för arbetshandikappade krävs därför snabba och kraftfulla insatser inom arbetsmarknadspolitiken. Det är därför med stor oro vi nu åser den pågående minskningen av antalet arbetshandikappade anställda såväl med lönebidragsanställningar som i Samhall. Enligt vår mening är det självklart att dessa insatser nu istället bör ökas. Dagens utveckling kommer annars säkerligen att leda till att antalet förtidspensioneringar ökar ytterligare. Detta är oacceptabelt sett till såväl den enskildes situation som vår för närvarande ansträngda samhällsekonomi. Samhällsekonomiska studier har visat på klara samhällsekonomiska vinster av att skapa fler Samhalljobb för att undvika förtidspensioneringar. En studie som externa forskare genomförde 1985 visade på en samhällsekonomisk vinst i storleksordningen 20--30 000 kronor per nytt arbetstillfälle. Samhallverksamhetens utveckling sedan dess torde innebära att den samhällsekonomiska vinsten av Samhalljobben är ännu högre idag.
I nuvarande situationen med ökade allmänna svårigheter på arbetsmarknaden är det särskilt viktigt att värna om de arbetstillfällen för arbetshandikappade som Samhall kan erbjuda. Vi har också tidigare påtalat betydelsen av att Samhalls kapacitet i detta avseende utnyttjas fullt ut. Med Samhall har statsmakterna skapat ett effektivt instrument för att bereda arbete åt arbetshandikappade där behoven finns runt om i landet. För en del kan en kortare tids arbete inom Samhall vara en snabb väg ut eller tillbaka i arbetslivet. För andra kan arbetet inom Samhall vara ett mer långsiktigt alternativ till en förtidspension. Samhall kan härigenom på ett unikt sätt erbjuda utveckling och rehabilitering genom arbete.
Inför budgetåret 1990/91 beslöt riksdagsmajoriteten att den ram som reglerar antalet arbetstillfällen för arbetshandikappade anställda inom Samhall skulle ligga kvar på en oförändrad nivå. I praktiken innebär detta nu att antalet arbetstillfällen drastiskt måste minskas inom Samhall. Ett positivt resultat av insatserna för att minska sjukfrånvaron, färre övergångar till arbeten hos andra arbetsgivare och arbetsförmedlingarnas fortsatta höga efterfrågan på arbetstillfällen inom Samhall har lett till ett behov av fler arbetstimmar än vad den nuvarande ramen för Samhall medger. För att möta detta omdisponerade Samhall, med regeringens medgivande, 0,375 miljoner timmar för treårsperioden 1988/89--1990/91 till 1989/90. Vidare infördes anställningsstopp, vilket ledde till att 500 arbetstillfällen inom Samhall drogs in under våren 1990. Trots detta hade Samhall vid utgången av 1989/90 30 400 arbetshandikappade anställda, vilket var ca 270 för många. På grund av detta och omdisponeringen av timramen för 1989/90 måste Samhall nu minska antalet arbetstillfällen för arbetshandikappade med ytterligare ca 1 800 fram till och med juni 1991. Enligt uppgift från Samhall har man under hösten infört anställningsstopp för att åstadkomma denna ytterligare neddragning.
För att till viss del undvika detta gjorde Samhall redan i juni 1990 en framställning hos regeringen om en viss justering av den ram som reglerar antalet arbetstimmar för arbetshandikappade anställda inom Samhall. Denna justering om 0,375 miljoner timmar avsåg först och främst att kompensera den positivt ökade närvaron bland Samhallanställda. Regeringen beslutade först i oktober 1990 att inte ge Samhall någon som helst kompensation för detta. Även om Samhall skulle ha fått denna kompensation krävdes ändå en neddragning av antalet anställda under 1990/91 med i storleksordningen 800 anställda.
Samhall har redovisat att man har kommersiella möjligheter och kapacitet att under 1990/91 bibehålla och något lite öka antalet arbetshandikappade anställda med ca 200 personer jämfört med situationen i juni 1990. Enligt Samhall skulle ett undvikande av neddragningen med ca 1 800 anställda under 1990/91 kosta statsmakterna ca 85 miljoner kronor i merkostnadsersättning. Ökningen med 200 anställda skulle därtill kosta ca 20 miljoner kronor.
Mot bakgrund av dagens negativa utveckling på arbetsmarknaden är det enligt vår mening ytterst angeläget att antalet arbetstillfällen för arbetshandikappade inom Samhall åtminstone kan bibehållas på en oförändrad nivå. Vi anser att Samhall måste kompenseras för den ökade volymen arbetstimmar för arbetshandikappade anställda som den ökade närvaron medför. Det måste anses ingå som en väsentlig del i Samhalls rehabiliterande uppgift att verka för en minskning av sjukfrånvaron bland de anställda. I det fall Samhall lyckas med detta skall det inte bestraffas. Vi anser att Samhall under 1991/92 bör ges möjlighet att utnyttja sin kommersiella och organisatoriska förmåga att bereda arbetshandikappade arbete fullt ut. Det betyder att en timram om 32,350 miljoner bör fastslås av riksdagen. Därigenom skulle en mycket olycklig neddragning med 1 800 arbetstillfällen undvikas och 200 nya arbetstillfällen tillkomma i år till en kostnad av 100 milj kr.
Med hänvisning till det ovan anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att för Samhalls verksamhet för 1991/92 skall gälla en ram för antalet arbetstimmar för arbetshandikappade anställda om 32
350
000 arbetstimmar,
2. att riksdagen till C 8 Bidrag till stiftelsen Samhall för budgetåret 1991/92 anvisar 100
000
000 kr. utöver vad regeringen föreslagit eller således 4
657
000
000 kr.
Stockholm den 25 januari 1991 Börje Hörnlund (c) Per-Ola Eriksson (c) Roland Larsson (c) Göran Engström (c) Kersti Johansson (c) Gunhild Bolander (c) Kjell Ericsson (c) Ivar Franzén (c) Håkan Hansson (c) Jan Hyttring (c) Sven-Olof Petersson (c) Marianne Andersson (c) i Vårgårda