Motion till riksdagen
1990/91:A264
av Börje Hörnlund m.fl. (c)

Ökat statsbidrag till Samhall


Den höga efterfrågan på arbetskraft under senare delen
av 1980-talet medverkade till ett starkt ökat allmänt intresse
för att skapa arbetsmöjligheter för de utsatta grupperna på
arbetsmarknaden. Detta gällde inte minst
arbetshandikappade och förtidspensionärer. Genom
centerns medverkan har arbetslivsfonden inrättats. Denna
kommer att kunna finansiera aktivare insatser inom
rehabiliterings- och arbetsmiljöområdet. Dessa insatser
förutsätts bidra till att bryta den nu under flera år negativa
trenden med allt fler förtidspensionärer och
långtidssjukskrivna. Detta är dock effekter som kan
förväntas bli märkbara först på några års sikt. Samtidigt är
det viktigt att komma ihåg att dessa nya insatser primärt
riktar sig till redan anställda och därmed till dem som redan
har en anknytning till arbetslivet.
Nu är situationen på arbetsmarknaden på väg att
drastiskt försämras. Vi vet av erfarenhet att en ökad
arbetslöshet slår särskilt hårt mot de grupper som har en
svag förankring i arbetslivet. För de arbetshandikappade
som står utanför blir det ännu svårare att ta sig in på
arbetsmarknaden. 1989 års handikapputredning har i sin
kartläggning visat på att nästan tre av fyra svårt
handikappade saknar arbete eller annan daglig
sysselsättning utanför hemmet. Samtidigt blir det nu svårare
att komma tillbaka för de arbetshandikappade som slås ut
vid nedläggningar och neddragningar.
För att i tid kunna värna om jobben för
arbetshandikappade krävs därför snabba och kraftfulla
insatser inom arbetsmarknadspolitiken. Det är därför med
stor oro vi nu åser den pågående minskningen av antalet
arbetshandikappade anställda såväl med
lönebidragsanställningar som i Samhall. Enligt vår mening
är det självklart att dessa insatser nu istället bör ökas.
Dagens utveckling kommer annars säkerligen att leda till att
antalet förtidspensioneringar ökar ytterligare. Detta är
oacceptabelt sett till såväl den enskildes situation som vår
för närvarande ansträngda samhällsekonomi.
Samhällsekonomiska studier har visat på klara
samhällsekonomiska vinster av att skapa fler Samhalljobb
för att undvika förtidspensioneringar. En studie som
externa forskare genomförde 1985 visade på en
samhällsekonomisk vinst i storleksordningen 20--30 000 
kronor per nytt arbetstillfälle.
Samhallverksamhetens utveckling sedan dess torde
innebära att den samhällsekonomiska vinsten av
Samhalljobben är ännu högre idag.
I nuvarande situationen med ökade allmänna
svårigheter på arbetsmarknaden är det särskilt viktigt att
värna om de arbetstillfällen för arbetshandikappade som
Samhall kan erbjuda. Vi har också tidigare påtalat
betydelsen av att Samhalls kapacitet i detta avseende
utnyttjas fullt ut. Med Samhall har statsmakterna skapat ett
effektivt instrument för att bereda arbete åt
arbetshandikappade där behoven finns runt om i landet.
För en del kan en kortare tids arbete inom Samhall vara en
snabb väg ut eller tillbaka i arbetslivet. För andra kan
arbetet inom Samhall vara ett mer långsiktigt alternativ till
en förtidspension. Samhall kan härigenom på ett unikt sätt
erbjuda utveckling och rehabilitering genom arbete.
Inför budgetåret 1990/91 beslöt riksdagsmajoriteten att
den ram som reglerar antalet arbetstillfällen för
arbetshandikappade anställda inom Samhall skulle ligga
kvar på en oförändrad nivå. I praktiken innebär detta nu att
antalet arbetstillfällen drastiskt måste minskas inom
Samhall. Ett positivt resultat av insatserna för att minska
sjukfrånvaron, färre övergångar till arbeten hos andra
arbetsgivare och arbetsförmedlingarnas fortsatta höga
efterfrågan på arbetstillfällen inom Samhall har lett till ett
behov av fler arbetstimmar än vad den nuvarande ramen för
Samhall medger. För att möta detta omdisponerade
Samhall, med regeringens medgivande, 0,375 miljoner
timmar för treårsperioden 1988/89--1990/91 till 1989/90.
Vidare infördes anställningsstopp, vilket ledde till att 500
arbetstillfällen inom Samhall drogs in under våren 1990.
Trots detta hade Samhall vid utgången av 1989/90 30 400 
arbetshandikappade anställda, vilket var ca 270 för
många. På grund av detta och omdisponeringen av
timramen för 1989/90 måste Samhall nu minska antalet
arbetstillfällen för arbetshandikappade med ytterligare ca 1 800 
fram till och med juni 1991. Enligt uppgift från
Samhall har man under hösten infört anställningsstopp för
att åstadkomma denna ytterligare neddragning.
För att till viss del undvika detta gjorde Samhall redan i
juni 1990 en framställning hos regeringen om en viss
justering av den ram som reglerar antalet arbetstimmar för
arbetshandikappade anställda inom Samhall. Denna
justering om 0,375 miljoner timmar avsåg först och främst
att kompensera den positivt ökade närvaron bland
Samhallanställda. Regeringen beslutade först i oktober
1990 att inte ge Samhall någon som helst kompensation för
detta. Även om Samhall skulle ha fått denna kompensation
krävdes ändå en neddragning av antalet anställda under
1990/91 med i storleksordningen 800 anställda.
Samhall har redovisat att man har kommersiella
möjligheter och kapacitet att under 1990/91 bibehålla och
något lite öka antalet arbetshandikappade anställda med ca
200 personer jämfört med situationen i juni 1990. Enligt
Samhall skulle ett undvikande av neddragningen med ca 1 800 
anställda under 1990/91 kosta statsmakterna ca 85
miljoner kronor i merkostnadsersättning. Ökningen med
200 anställda skulle därtill kosta ca 20 miljoner kronor.
Mot bakgrund av dagens negativa utveckling på
arbetsmarknaden är det enligt vår mening ytterst angeläget
att antalet arbetstillfällen för arbetshandikappade inom
Samhall åtminstone kan bibehållas på en oförändrad nivå.
Vi anser att Samhall måste kompenseras för den ökade
volymen arbetstimmar för arbetshandikappade anställda
som den ökade närvaron medför. Det måste anses ingå som
en väsentlig del i Samhalls rehabiliterande uppgift att verka
för en minskning av sjukfrånvaron bland de anställda. I det
fall Samhall lyckas med detta skall det inte bestraffas. Vi
anser att Samhall under 1991/92 bör ges möjlighet att
utnyttja sin kommersiella och organisatoriska förmåga att
bereda arbetshandikappade arbete fullt ut. Det betyder att
en timram om 32,350 miljoner bör fastslås av riksdagen.
Därigenom skulle en mycket olycklig neddragning med 1 800 
arbetstillfällen undvikas och 200 nya arbetstillfällen
tillkomma i år till en kostnad av 100 milj kr.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att för Samhalls verksamhet för
1991/92 skall gälla en ram för antalet arbetstimmar för
arbetshandikappade anställda om 32
350
000 arbetstimmar,
2. att riksdagen till C 8 Bidrag till stiftelsen Samhall för
budgetåret 1991/92 anvisar 100
000
000 kr. utöver vad regeringen föreslagit eller således 4
657
000
000 kr.

Stockholm den 25 januari 1991

Börje Hörnlund (c)

Per-Ola Eriksson (c)

Roland Larsson (c)

Göran Engström (c)

Kersti Johansson (c)

Gunhild Bolander (c)

Kjell Ericsson (c)

Ivar Franzén (c)

Håkan Hansson (c)

Jan Hyttring (c)

Sven-Olof Petersson (c)

Marianne Andersson (c)
i Vårgårda