I januari 1990 mottog länsarbetsnämnden i Västmanlands län inga varsel om permittering, men 61 om uppsägning. 1991 är situationen en helt annan. Redan i januari har 127 varsel om permittering inkommit, och över 700 om uppsägning.
Ungdomarna drabbas dubbelt i dagens situation. Dels löper de, som sist anställda, störst risk att förlora jobbet, dels försvåras deras möjligheter att komma in på arbetsmarknaden.
Arbetsförmedlingarna ska motverka långtidsarbetslöshet genom snabb handläggning. Detta goda syfte motverkas emellertid av reglerna för vissa av de åtgärder man har att ta till.
För att hjälpa in en arbetslös på arbetsmarknaden finns rekryteringsstöd och beredskapsarbeten. Rekryteringsstödet ger en arbetsgivare 50 % av lönen till en nyanställd under högst 6 månader. Detta får dock endast användas för långtidsarbetslösa. Personalen vid arbetsförmedlingarna känner att de måste invänta tragedin av långtidsarbetslöshet, innan de kan vidta åtgärder.
Arbetsmarknadsministern föreslår i årets budgetproposition en sammanläggning av ett flertal anslag för arbetsmarknadspolitiska åtgärder. En omläggning av anslagsstrukturen enligt förslaget medför en stor frihet för arbetsförmedlingen att i varje situation välja den lämpligaste åtgärden för en sökande.
Resurstilldelningen till arbetsmarknadspolitiska åtgärder är under innevarande år god, men arbetsförmedlingarna har svårt att fullt ut utnyttja den del av anslaget som är avsedd för beredskapsarbeten. Kommunerna ställer sig många gånger ovilliga till att ta sin 40-procentiga andel av kostnaderna för beredskapsarbeten, men tvingas istället öka anslagen för socialbidrag.
Vi ser det därför som betydelsefullt om arbetsmarknadsministern tar initiativ till någon form av samtal mellan Kommunförbundet och arbetsmarknadsverket, för att finna former för ett samarbete som ger fler beredskapsarbeten inom kommunerna.
Istället för att skicka tillbaka de delar av anslaget för beredskapsarbeten som man inte kunnat utnyttja borde arbetsförmedlingarna få möjlighet att använda medlen för arbetsmarknadsutbildning eller rekryteringsstöd.
Samtidigt bör personalen ges möjlighet att anvisa till rekryteringsstöd något friare. Istället för att invänta långtidsarbetslösheten, bör medlen kunna användas för att förhindra den. Med sin erfarenhet kan arbetsförmedlarna avgöra när stor risk för långtidsarbetslöshet föreligger.
Då det inte finns någon brist på tilldelningen av resurser, kommer inte detta att kräva några extra statliga insatser.
Med hänvisning till ovanstående hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en friare användning av arbetsmarknadspolitiska resurser.
Stockholm den 25 januari 1991 Margareta Israelsson (s) Roland Sundgren (s) Berit Oscarsson (s) Göran Magnusson (s)