I januari 1990 mottog länsarbetsnämnden i
Västmanlands län inga varsel om permittering, men 61 om
uppsägning. 1991 är situationen en helt annan. Redan i
januari har 127 varsel om permittering inkommit, och över
700 om uppsägning.
Ungdomarna drabbas dubbelt i dagens situation. Dels
löper de, som sist anställda, störst risk att förlora jobbet,
dels försvåras deras möjligheter att komma in på
arbetsmarknaden.
Arbetsförmedlingarna ska motverka
långtidsarbetslöshet genom snabb handläggning. Detta
goda syfte motverkas emellertid av reglerna för vissa av de
åtgärder man har att ta till.
För att hjälpa in en arbetslös på arbetsmarknaden finns
rekryteringsstöd och beredskapsarbeten.
Rekryteringsstödet ger en arbetsgivare 50 %
av lönen till en nyanställd under högst 6 månader.
Detta får dock endast användas för långtidsarbetslösa.
Personalen vid arbetsförmedlingarna känner att de måste
invänta tragedin av långtidsarbetslöshet, innan de kan vidta
åtgärder.
Arbetsmarknadsministern föreslår i årets
budgetproposition en sammanläggning av ett flertal anslag
för arbetsmarknadspolitiska åtgärder. En omläggning av
anslagsstrukturen enligt förslaget medför en stor frihet för
arbetsförmedlingen att i varje situation välja den
lämpligaste åtgärden för en sökande.
Resurstilldelningen till arbetsmarknadspolitiska
åtgärder är under innevarande år god, men
arbetsförmedlingarna har svårt att fullt ut utnyttja den del
av anslaget som är avsedd för beredskapsarbeten.
Kommunerna ställer sig många gånger ovilliga till att ta sin
40-procentiga andel av kostnaderna för beredskapsarbeten,
men tvingas istället öka anslagen för socialbidrag.
Vi ser det därför som betydelsefullt om
arbetsmarknadsministern tar initiativ till någon form av
samtal mellan Kommunförbundet och
arbetsmarknadsverket, för att finna former för ett
samarbete som ger fler beredskapsarbeten inom
kommunerna.
Istället för att skicka tillbaka de delar av anslaget för
beredskapsarbeten som man inte kunnat utnyttja borde
arbetsförmedlingarna få möjlighet att använda medlen för
arbetsmarknadsutbildning eller rekryteringsstöd.
Samtidigt bör personalen ges möjlighet att anvisa till
rekryteringsstöd något friare. Istället för att invänta
långtidsarbetslösheten, bör medlen kunna användas för att
förhindra den. Med sin erfarenhet kan arbetsförmedlarna
avgöra när stor risk för långtidsarbetslöshet föreligger.
Då det inte finns någon brist på tilldelningen av resurser,
kommer inte detta att kräva några extra statliga insatser.
Hemställan
Med hänvisning till ovanstående hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en friare användning av
arbetsmarknadspolitiska resurser.
Stockholm den 25 januari 1991
Margareta Israelsson (s)
Roland Sundgren (s)
Berit Oscarsson (s)
Göran Magnusson (s)