Det finns ett stort antal människor som har handikapp
som gör att de långsamt försämras, t ex de med reumatism,
muskeldystrofier, multipel skleros men också många med
olika slag av skador som i unga år klarar sig bra men inte
klarar den belastning som ett normalt åldrande innebär. De
kräver inte sjukskrivning eller ens behandling utan skulle
kunna klara sig med förbättrade arbetshjälpmedel och/eller
bättre anpassning av arbetsplatsen. Detta kan ändå bli
kostsamt för arbetsgivaren och ekonomin borde i detta fall
inte vara avgörande om en sådan arbetstagare skall bli
tvungen att friställas. Små företag kanske inte orkar med en
sådan ytterligare ekonomisk belastning. Större företag
borde kunna klara av en sådan satsning på den anställde.
Konsekvensen kan bli en ökad utslagning från
arbetsmarknaden av människor med funktionshinder.
I arbetsmarknadsdepartementets bilaga till
budgetpropositionen föreslås vissa förändringar när det
gäller möjligheterna att få bidrag till arbetsplatsanpassning
och arbetshjälpmedel. Endast kostnader som överstiger 50 000
kronor skulle enligt innevarande års budget komma
ifråga för ett bidrag. Regeringens förslag är att dessa
kostnader helt skall åvila arbetsgivaren och att bidraget i
fortsättningen endast skall utgå vid nyanställning. Detta är
ett hårt slag mot de handikappade. Regeringen förslag kan
leda till ökad utslagning från arbetsmarknaden och t o m en
ökad diskriminering av de handikappade. Dessutom
innebär förslaget en begränsning av funktionshindrades
möjligheter att byta arbetsuppgifter inom ett företag, att få
ett mer stimulerande arbete eller rent av att få ett bättre
betalt arbete. För en icke handikappad är detta fullständigt
självklara rättigheter. Vid konkurrens om ett arbete blir den
handikappade en belastning för arbetsgivaren ekonomiskt
sett i förhållande till konkurrenterna.
Att installera en handikapptoalett, att installera en hiss
eller lift eller att på annat sätt förändra en arbetsplats kan
göra att arbetsgivaren sorterar bort den handikappade
arbetssökanden.
Nödvändiga medel bör därför anvisas för ev behov av
arbetsplatsanpassning och arbetshjälpmedel för redan
anställda.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att medel för
arbetsplatsanpassning och arbetshjälpmedel anslås för
redan anställda.
Stockholm den 24 januari 1991
Anita Stenberg (mp)
Anna Horn af Rantzien (mp)
Ragnhild Pohanka (mp)
Carl Frick (mp)