Årets budget innebär att folkrörelsernas arbete äventyras. Det gäller de nya ''flexibla'' regler för s.k. lönebidragsanställda, som föreslås av arbetsmarknadsdepartementet.
I kommunerna finns det ett stort antal anställda inom kultursektorn och folkrörelserna, som i dag skulle varit helt utslagna från arbetsmarknaden om de inte kunnat få meningsfullt arbete. De som fått dessa arbeten har oftast fått yrkesskador från tidigare arbeten eller har funnit harmoni i sin nya arbetsuppgift, efter att tidigare ha varit med om pyskosociala problem på annan arbetsplats.
Bidraget har utgått efter den grunden att staten genom AMS som regel svarat för 90 % av lönen. Det har sedan inte varit ovanligt att kommuner och i vissa fall landstingen fyllt upp med resterande 10 %. Föreningarna och institutionerna har sedan svarat för arbetsledning och övriga kostnader på arbetsplatsen. Även om dessa personer till följd av nedsatt arbetsförmåga inte kunnat arbeta med samma kraft som före sin ''arbetsskada'', så har de betytt mycket för sin nya arbetsgivare. Det har även varit samhällsekonomiskt lönsamt.
Bidragen har haft en betydande regional betydelse. Under omställningen av arbetskraften i det s.k. Uddevallapaketet fick drygt 100 personer plats i föreningar, på länsmuseet och andra institutioner.
I Norrland betyder det enormt mycket för olika folkrörelser, såsom idrottsrörelsen, nykterhetsrörelsen, hembygdsrörelsen m.fl. För länsmuseerna arbetar i snitt en tredjedel av personalen med lönebidrag. Det finns exempel på att upp till 70 % av personalen, Julita gård, arbetar med lönebidrag. För föreningar innebär det, att det är i stort den ende anställde man har. Flera gör ovärderliga insatser i barn- och ungdomsarbetet.
Det beklagliga är att den utvärdering som regeringen beställt av AMS och statskontoret inte har inväntats eller i vart fall utsatts för remissbehandling. Det är ett uppdrag som givits av arbetsmarknadsutskottet och regeringen.
I dagens läge är arbetsmarknaden hårt ansträngd och kommunerna har i vissa fall redan börjat ifrågasätta sina bidrag med 10 %. Eftersom det är uppenbart att effekterna blir förödande för folkrörelserna och framför allt för dem som nu med stor säkerhet kommer att friställas, bör man avvakta den utredning som beställts och det remissarbete och den utvärdering som rimligen bör följa av en så genomgripande reform. I avvaktan härpå bör gällande regler vara oförändrade.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den av arbetsmarknadsutskottet och regeringen beställda utvärderingen bör slutföras och remissbehandlas innan riksdagen föreläggs förslag till beslut avseende lönebidrag.
Stockholm den 25 januari 1991 Karin Israelsson (c)