Trots att arbetsmarknadsläget varit gott har
arbetslösheten bland invandrare och flyktingar varit hög, i
storleksordningen dubbelt så stor som för infödda svenskar.
Detta gäller även akademikergruppen. För denna grupp
tillkommer att flertalet, som fått jobb, inte arbetar inom det
område de har utbildning för. När nu arbetsmarknadsläget
generellt försämras kan vi förutse, att invandrare och
flyktingar drabbas hårdast.
I invandrarakademikergruppen finner vi dem med
utländsk examen, som varit länge i landet och är svenska
medborgare, men också nyanlända flyktingar. Till gruppen
hör också de som har avlagt svensk högskoleexamen.
Invandrarakademikerna har oavsett utländsk eller
svensk utbildning stora svårigheter på arbetsmarknaden.
Arbetsgivarna har en skeptisk attityd, särskilt till
invandrare från öst- och centraleuropeiska stater samt
arabisktalande länder. Särskilt stora problem har de som
varit arbetslösa en längre tid.
Av en enkät, som för något år sedan genomfördes av
invandrarakademikernas egen intresseorganisation SIPA --
Swedish International Professional Association -- framgick
utöver den stora felsysselsättningen att diskriminering är
mycket vanlig. Hellre väljer en arbetsgivare en lägre
utbildad infödd svensk än en högutbildad invandrare eller
flykting. T o m andra generationens invandrare drabbas.
Även om arbetslösheten är relativt hög och
felsysselsättningen stor -- akademiker arbetar som
sjukvårdsbiträde, städare, busschaufför och liknande -- har
situationen något förbättrats under de sista åren.
Regeringen, statliga myndigheter och arbetsmarknadens
parter har genomfört olika insatser.
Förstärkningar av ett par insatser är i nuläget särskilt
angelägna. Viktigast är att öka och förbättra möjligheterna
till provanställningar. Får arbetsgivaren möjlighet att följa
arbetstagaren under viss tid och bedöma hans/hennes
förmåga ökar utsikterna till tillsvidareanställning.
Rekryteringsstödet, som syftar till att underlätta
anställning av långtidsarbetslösa, lämnas med 50 % av
totala lönekostnaden under högst 6 månader. I ökad
utsträckning måste de individuella förutsättningarna få
avgöra hur de arbetsmarknadspolitiska insatserna bör
utformas. 6 månader är som regel en för kort tid för att
bedöma en akademikers kompetens.
Arbetsuppgifterna i många akademikeryrken handlar i
hög grad om att kunna strukturera och bearbeta
information på rätt sätt, en förmåga som kräver att man
behärskar den miljö man befinner sig i. Att förvärva dessa
kunskaper tar tid, även för svenskar. Ju mer kvalificerade
arbeten man börjar på, desto längre tid kan det ta innan
man kan påvisa konkreta resultat. För högutbildade
invandrare bör därför rekryteringsstödet kunna utgå i högst
12 månader vid provanställning.
En annan angelägen insats är marknadsföringen av
invandrarakademikerna. Denna måste ytterligare
förstärkas för att påverkan på grund av fördomar och
negativa attityder skall få så begränsad effekt som möjligt.
Särskilt angeläget är det att påverka den offentliga sektorn
att anställa invandrarakademiker i kvalificerade
befattningar.
Det är ett resursslöseri, att inte utnyttja
invandrarakademikernas språkliga och fackliga kompetens.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder för att förbättra
arbetsmarknadssituationen för invandrarakademikerna.
Stockholm den 24 januari 1991
Berndt Ekholm (s)
Karl-Erik Svartberg (s)
Erkki Tammenoksa (s)
Lena Boström (s)