Rehabiliteringsprogram för arbetstagare som utsatts för mobbning
Det psykiska våldet är ''det glömda våldet'' i vårt
samhälle. Sådant våld har inte rönt tillräcklig
uppmärksamhet trots att detta kanske har större utbredning
i såväl öppen som dold form än den fysiska misshandeln.
Dessutom kan psykiskt våld många gånger skada mer än
fysiskt våld. Det handlar då framförallt om mobbning i
skilda former i både skolor och i hemmen men inte minst på
arbetsplatserna.
De allvarliga problem som är förknippade med psykiskt
våld i samhället måste åtgärdas på bred front.
Som en del borde ingå en översyn av gällande
straffrättsliga reglering. Under hösten 1990 biföll
justitieutskottet en motion med begäran om sådan översyn.
Mot denna bakgrund beslutade riksdagen att ge regeringen
till känna att en sådan är erforderlig.
Nästa steg måste bli att vidtaga åtgärder på arbetslivets
område.
I utslagningen från arbetslivet möter man i ökad grad
människor som på grund av den psykosociala miljön fått
skador för livet. Till denna grupp kan hänföras människor
som drabbats av mobbning i arbetslivet. Samhället gör i dag
stora insatser för att förbättra arbetsmiljön.
Arbetslivsfonderna förfogar över miljarder kronor.
Försäkringskassorna och arbetsmarknadsorganisationen
har tillgång till såväl medel som insatser, men det
huvudsakliga arbetet läggs ner på de traditionella
handikappgrupperna. Mycket litet, eller snarare ingenting
görs för de nya grupper som slås ut från arbetsmarknaden.
Gruppen människor som på grund av mobbning slås ut
från arbetslivet drabbas ofta svårt och blir som regel stora
vårdkonsumenter. Av olika skäl har denna grupp av
människor mycket sällan räddats från utslagning. Ofta löses
fallen genom ekonomisk kompensation med kvarstående
bitterhet vilken ger en dålig livskvalitet. Vid enbart
psykologisk rehabilitering går som regel inte terapin att
slutföra när den drabbade upplever att det inte går att
återvända till arbetsplatsen. Rehabilitering av en
arbetstagare som drabbats av mobbning är inte och får inte
heller behandlas som enbart en juridisk och ekonomisk
fråga.
Pågående statistiskt säkerställda undersökningar visar
att 3,5 % (350 000) av den arbetande befolkningen är utsatt
för mobbning. Åtminstone 100 förmodligen 300 personer
tar årligen livet av sig till följd av förhållandena i arbetslivet.
Kostnaderna för utslagningen i form av sjukskrivningar,
nedsatt arbetsresultat eller sjuklön har beräknats från 250
000 kr. upp till knappt 2 milj.kr. per person. Såväl de
medmänskliga som de ekonomiska aspekterna är därför
oacceptabla. Trots detta görs inga reella insatser för denna
grupp.
Nya rön visar att med rätt utformade
rehabiliteringsprogram kan krissituationerna lösas upp och
den drabbade slipper att slås ut från arbetslivet.
Rehabiliteringsprogrammen bygger på analys av de
omständigheter som kommit fram vid utredning. Utöver
traditionella rehabiliteringsinsatser krävs ett aktivt
medlingsarbete på arbetsplatsen. Insatserna har endast ett
syfte: att återföra den drabbade till ett meningsfullt yrkesliv.
För individen skall det resultera i arbetsrehabilitering och
återgång till arbetslivet. För samhället och arbetsgivaren
skall rehabiliteringen innebära att de orimliga kostnaderna
som är förenade med utslagningen skall undvikas.
Kunskaperna om mobbning i arbetslivet är bristfälliga.
Det är därför av vikt att nya vägar prövas för att människor
skall kunna återföras till ett givande och effektivt yrkesliv.
De nya behandlingsformer som utvecklats bör därför
utnyttjas inom det nuvarande sjukförsäkringssystemets ram
genom satsningar på särskilda rehabiliteringsprogram.
Härigenom skulle man även undvika att gruppen göms
undan i sjuk- och pensionssystemet.
Hemställan
Med hänvisning till ovanstående hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om rehabiliteringsprogram för
arbetstagare som utsatts för mobbning.
Stockholm den 23 januari 1991
Sigge Godin (fp)
Bengt Harding Olson (fp)