Att kunna få eller behålla ett arbete är en viktig del av livet för många människor i arbetsför ålder. Det är genom arbetet i vår kultur vi skaffar oss en viktig del av vår identitet. Ett arbete är socialt viktigt -- det är inte enbart för vår försörjning vi arbetar. Den sociala tillhörigheten i ett lag är en viktig del av arbetslivet. För att en hörselskadad/vuxendöv skall kunna få eller behålla ett arbete krävs en rad insatser.
I Hörselvårdsutredningen (HVU), som färdigställdes 1989, framfördes ett stort behov från berörda brukargrupper om att det vid AMS bör finnas konsulenter med speciell kompetens beträffande hörselskadade/vuxendöva, motsvarande de konsulenter som finns för barndomsdöva. (Det finns 11 ''dövkonsulent''- tjänster, vilka i dag är knutna till länsarbetsnämnderna och har ett regionalt arbetsområde, så att hela landet täcks in.) Lyckas man tidigt ge den hörselskadade/vuxendöva personen service, så att han/hon ej får problem på arbetet, ej blir arbetssökande eller behöver någon yrkesrehabilitering, innebär detta för den enskilde individen en stärkt livssituation och för samhället en besparing jämfört med de insatser som annars kan bli aktuella. Även för hörselskadade elever vid grund-, gymnasie-, hög- och folkhögskolor finns ett behov av förmedlingspersonal med specialkompetens exempelvis vid val av utbildningsväg och arbete, anskaffning av praktikplatser.
Erfarenheter visar att ökade satsningar på arbetsförmedlingars/länsarbetsnämnders service till handikappade ger mycket goda resultat. Det är därför viktigt att deras resurser för att ge bl.a. hörselskadade/vuxendöva stöd kan förstärkas både kvalitativt och kvantitativt.
Det är viktigt att olika stödinsatser ges utifrån den hörselskadades behov och förutsättningar och för detta krävs att den som ska ge servicen också har kunskap och erfarenhet av hörselskadade/vuxendöva.
I AMS utredning (nov 1990) om Ami-S resurser och organisation har de förslag utredningen lagt grundat sig på bl.a. följande utgångspunkt: ''Varje län har ansvar för kompetensuppbyggnad för respektive handikappgrupp. I detta ansvar ligger inte enbart en successiv utveckling av kompetensen i hela länsorganisationen, utan också bildandet av ett nätverk mellan enskilda handläggare och experter inom och utom vår egen organisation.''
I regeringens budgetproposition 1990/91 står angående mål och inriktning av arbetsmarknadspolitiken för budgetåret att arbetsförmedlingarna och länsarbetsnämnderna måste intensifiera sina insatser för arbetshandikappade, då behovet av särskilda arbetsmarknadsåtgärder för dessa kan väntas vara fortsatt stort. Fortsättningsvis säger man i budgetpropositionen att det ställs stora krav på förmedlarnas kompetens för att bl.a. kunna begränsa långtidsarbetslösheten för utsatta grupper.
AMS utredning och regeringens mål för arbetsmarknadspolitiken 1990/91 ligger därmed i linje med det förslag Hörselvårdsutredningen framlade, nämligen att det vid länsarbetsnämnderna måste finnas personal som har kompetens beträffande hörselskadade/vuxendövas behov och förutsättningar. Rätten till kompetent service för hörselskadade/vuxendöva måste säkerställas och det bör vara länsarbetsnämndernas ansvar att så sker.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kompetens beträffande hörselskadade/vuxendöva inom länsarbetsnämnderna.
Stockholm den 24 januari 1991 Nils T Svensson (s)