I budgetpropositionen aviseras om ett mer flexibelt system för anställda med lönebidrag. Detta sägs innebära att fler lönebidragsanställda får möjlighet att övergå till icke subventionerade arbeten bl.a. genom fler placeringar hos arbetsgivare som kan ta ett kostnadsansvar och betala lönen för den som har rehabiliterats och kan hävda sig utan bidraget. Det hävdas vidare att den sökandes egna önskemål om arbete bättre kan tillgodoses. Den som behöver en högre lönesubvention behöver för den skull inte vara hänvisad till anställningar hos statliga myndigheter eller inom organisationer utan kan söka sig också till annan arbetsplats som är lämplig med hänsyn till han eller hennes utbildning, intressen etc.
Dessa tankegångar är på sikt riktiga men kan vid ett snabbt genomförande av nya regler leda till både stora och svåra konsekvenser för såväl myndigheter som organisationer, där anställda med lönebidrag utgör en viktig del för den fortsatta verksamheten.
Som exempel kan nämnas att Julita Gård -- ett kulturellt värdefullt lantbruksmuseum i full skala beläget utanför Katrineholm och som ägs och förvaltas av Nordiska museet: i dag har 78 % av de anställda hundraprocentiga lönebidrag. Vid Kulturarvet i Falun har 90 % av de anställda lönebidrag. Merparten av de anställda vid nämnda anläggningar är människor, som av en eller annan anledning slagits ut från den ordinarie arbetsmarknaden.
Situationen är likartad för många andra museer och organisationer i vårt land.
I arbetsmarknadsutskottets betänkande 1989/90:AU12 Arbetslivsfrågor behandlades bl.a. frågan om flexibla lönebidrag och vilka konsekvenser en omläggning skulle få för museer och allmännyttiga organisationer. ''Ett ytterligare skäl att avvakta'', anförde utskottet ''med genomförandet av ett nytt bidragssystem är de effekter detta får för myndigheter, institutioner och ideella organisationer.'' I en kommande sannolikt svårare arbetsmarknadssituation skulle en alltför snabb ändring av bidragssystemet, som tidigare påpekats, få svåra konsekvenser för såväl den anställde som vitala samhällsfunktioner i vårt land.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lönebidragens betydelse för viktiga samhällsuppgifters fortlevnad och utveckling.
Stockholm den 24 januari 1991 Reynoldh Furustrand (s) Olle Svensson (s) Alf Egnerfors (s) Maria Hed (s) Arne Mellqvist (s)