Arbetsmarknadsverket arbetar sedan flera år aktivt efter den s.k. arbetslinjen vilket innebär att den arbetssökande snarast bör komma i arbete. Resultaten har varit goda och tillsammans med en långvarig högkonjunktur har många arbetslösa placerats i arbete.
Arbetslinjen betonas även i årets budgetproposition. Detta är särskilt betydelsefullt i det arbetsmarknadsläge som vi nu befinner oss i. Arbetslinjen skall stärkas bl.a. med jobbsökar-aktiviteter. Anpassningen på arbetsmarknaden skall också effektiviseras genom ökad utbildning.
En ytterligare åtgärd som vi motionärer, båda med erfarenhet från arbetsförmedlingsarbete, tycker är för litet beaktad är fördelningen av aktiviteter under ersättningsperioden.
Det är viktigt för en människa som blir arbetslös att känna att han eller hon har en viss tid på sig för att finna nytt arbete, undersöka utbildningsmöjligheter etc. I samarbetet med arbetsförmedlingen försöker parterna naturligtvis snarast lösa situationen.
I dag är ersättningsperioden i arbetslöshetskassan 300 dagar. Eftersom ersättning utgår för fem dagar per vecka innebär 300 dagar drygt ett år. En del arbetssökande tycker att de har mycket god tid på sig -- och det skall man ha i vissa fall -- att ordna sin situation. Men i vissa andra fall blir den arbetssökande pga. periodens längd istället passiviserad. Sökningsaktiviteten går ner även om den för många stimuleras med jobbsökarkurser. Det är svårt för förmedlaren att få gehör för utbildningsinsatser, byte av bransch eller flyttning till annan ort.
Vi vill därför föreslå att man provar att indela stämplingstiden i tre perioder om 100 dagar vardera. Efter första perioden gör arbetsförmedlaren och den arbetslöse en noggrann genomgång och utvärdering av vidtagna åtgärder. Planer för den närmaste tidens jobbsökaraktiviteter görs upp och först därefter beslutas om nästa 100-dagarsperiod. Samma förfarande används ånyo efter 200 dagar inför den tredje 100-dagarsperioden. För arbetssökande över 60 år skall omprövningen inte behöva göras.
Avsikten med vårt förslag är självfallet inte att försämra den arbetssökandes villkor. Tvärtom syftar förslaget till att få in ytterligare ett medel för en ännu aktivare arbetsförmedling i det sämre arbetsmarknadsläge som vi nu befinner oss i och som dessutom troligen kommer att förvärras.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till omprövning av arbetslöshetsersättningens tidsgränser i arbetslöshetskassan.
Stockholm den 22 januari 1991 Sigge Godin (fp) Ingrid Hasselström Nyvall (fp)