I förra årets budget beslutades att arbetsgivare inte
längre skulle få bidrag till anpassning av arbetshjälpmedel
om kostnaderna understeg 50 000 kr. för redan anställda.
Nu föreslås att inga bidrag skall ges till anpassning av
arbetsplatsen till redan anställda. Det innebär en besparing
av 75 milj. kr. Däremot skall bidrag kunna utgå vid
nyanställning. Dessutom förbereder regeringen förslag som
skall underlätta för långtidssjukskrivna att komma tillbaka
till arbetslivet.
Det kan finnas skäl som talar för att arbetsgivarna skall
ges ett större ansvar för sina anställda. Samtidigt måste man
vara medveten om vilka konsekvenser just det här förslaget
kan få.
Det finns människor med progredierande sjukdomar,
vars rörelseförmåga successivt avtar. Det betyder inte att de
automatiskt blir långtidssjukskrivna. I många fall kan de
fortsätta att arbeta trots att sjukdomen påverkar dem
alltmer i den praktiska arbetssituationen. Om regeringens
förslag godtas av riksdagen kan det innebära stora problem
för dem på arbetsplatsen. Sjukdomen kanske innebär att
både hiss och handikapptoalett måste installeras. Om
arbetsgivaren är ett litet företag, så kan dessa kostnader bli
mer eller mindre omöjliga att klara av. Alternativet för den
handikappade blir då sjukskrivning. Om det finns möjlighet
kan den handikappade personen söka anställning hos en
annan arbetsgivare, som då har rätt att få bidrag till
kostnaderna.
Förslaget kan således innebära stora problem i det
enskilda fallet.
Ett annat problem är att det blir olika huvudmän för
hjälpmedlen i arbetslivet.
För större företag behöver förslaget om att
arbetsgivaren skall stå för anpassningskostnaderna inte
innebära några problem. Men små företag kan ha svårt att
ekonomiskt klara av anpassningen. Den enskilde
människan som behöver en anpassning av arbetsplatsen kan
också komma i lojalitetskonflikt med arbetsgivaren, när
arbetsplatsen är liten.
Förslaget i propositionen får därför inte innebära att det
blir absolut omöjligt för mindre företag att få bidrag till dyra
anpassningar. En viss flexibilitet måste finnas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av flexibilitet vad gäller
arbetshjälpmedel.
Stockholm den 22 januari 1991
Margareta Persson (s)
Jan Andersson (s)
Ingvar Björk (s)
Ingegerd Anderlund (s)
Börje Nilsson (s)