Lönebidragsreformens effekter på kulturinstitutionernas verksamhet
En betydande nedrustning av våra museer och arkiv
hotar att bli följden av årets budgetproposition. Skälet är
dels statliga besparingar, dels anslagstekniska förändringar i
arbetsmarknadspolitiken. Därför finns det risk att följderna
inte blir tillräckligt diskuterade.
Många av landets viktigaste kulturinstitutioner
finansieras genom en kombination av reguljära anslag från
huvudmännen och s.k. lönebidrag. Det senare innebär att
AMS betalar lönen för personal som, i regel på grund av
något handikapp, har svårt att finna arbete i öppna
marknaden. Statliga institutioner erhåller 100 %
bidrag, allmännyttiga organisationer, t.ex.
länsmuseerna, får 90 %.
Samarbetet
mellan kulturinstitutionerna och AMS har
pågått under lång tid och har haft stor betydelse inte bara
för institutionerna, utan också för den berörda personalen,
som här har glädjen av ansvar för viktiga och stimulerande
arbetsuppgifter.
Nu föreslås övergång till ''flexibla lönebidrag'', där
bidragsnivån ska bedömas efter individens arbetsförmåga,
inte efter arbetsgivarens betalningsförmåga. Vid
uppkommande vakanser blir bidragsnivån avsevärt lägre än
tidigare. Eftersom kulturinstitutionerna inte har några
medel att ersätta bortfallet med måste man successivt
avsäga sig sina nuvarande lönebidragsplatser, om man inte
får ekonomisk kompensation.
Museer och arkiv skulle gradvis försättas i en ohållbar
ekonomisk situation. Många som har glatt sig åt
länsmuseernas framväxt till moderna, aktiva
kulturinstitutioner anar säkert inte hur ekonomiskt
bräckliga de är, och att stödet från AMS är en
grundförutsättning för den nuvarande verksamheten. I
genomsnitt var tredje fast anställd vid länsmuseerna avlönas
med 90 %
lönebidrag. Vid flera museer är det mer än varannan
anställd.
De lönebidragsanställda svarar för en rad viktiga
grundfunktioner, som ständigt måste vara bemannade, t.ex.
för reception och öppethållande, för telefonväxel, för
driften av museernas arkiv, bibliotek och fastigheter samt
för skötseln av samlingarna. För många av dessa
verksamheter finns ofta överhuvudtaget ingen annan
personal. Vid många av länsmuseerna svarar
lönebidragsanställda också för viktiga specialistfunktioner,
hos flertalet för t.ex. den fotografiska verksamheten.
Länsmuseerna är som korthus, där en del av kortleken
kommer från AMS.
Minst lika hårt skulle landsarkiven drabbas. Här är de
lönebidragsanställda proportionsvis ännu flera, nära hälften
av den totala personalen. För några av de mindre
landsarkiven skulle förändringen snabbt innebära en ren
katastrof.
Också flera av de statliga museerna är beroende av
lönebidragsanställd personal, som kan uppgå till 30--40 %
av samtliga anställda. Flest finns vid Nordiska museet,
Naturhistoriska riksmuseet, Tekniska museet och
Arkitekturmuseet. Här äventyras inte institutionernas
bestånd, men däremot kan man tvingas lägga ned delar av
verksamheten. Vid Nordiska museet får man t.ex. inga
möjligheter att fortsätta verksamheten vid Julita gård och
museer och inte heller vid Kulturarvet i Falun. Vid båda
består nästan hela personalen av lönebidragsanställda.
Frågan om förändring av lönebidragsreglerna har
diskuterats i flera år. Lyckad försöksverksamhet har
genomförts, men konsekvenserna för t.ex.
kulturinstitutionerna har inte belysts, trots att regeringen
utlovat att AMS och statskontoret skulle undersöka och
redovisa dessa innan förslag lades om förändring av
reglerna för statsbidrag.
Arbetsmarknadsutskottet behandlade frågan i
1989/90:AU12 med anledning av motioner avgivna bl.a. av
vpk. Utskottet skrev:
Man kan dock inte bortse från att en omläggning av
denna innebörd kommer att vålla svårigheter för de statliga
och allmännyttiga arbetsgivarna, som i dag tillsammans
sysselsätter merparten av de lönebidragsanställda. Därför
är det tillfredsställande att AMS i samråd med statskontoret
även skall belysa konsekvenserna av bidragsomläggningen
för de mest berörda verksamheterna. Med hänvisning till
det uppdraget och till ställningstagandet ovan beträffande
tidpunkten för övergången till ett nytt system anser
utskottet att det inte är behövligt att nu ta ställning till
konsekvenserna i de i motionerna angivna hänseendena.
Utskottet förutsätter att frågeställningarna kommer att få
övervägas närmare i samband med att riksdagen tar
ställning till det av regeringen förutskickade förslaget till ett
nytt bidragssystem.
Vänsterpartiet anser att det nu är viktigt att slå larm och
upprepa vpk:s krav från januari 1990 att de statliga och
allmännyttiga organisationerna ska undantas från de av
regeringen föreslagna förändringarna av lönebidragen tills
staten funnit former för att ekonomiskt kompensera
institutionerna för bortfallet av lönebidragen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar att statliga och allmännyttiga
kulturinstitutioner undantas från de av regeringen
föreslagna förändringarna av lönebidraget i enlighet med
vad som anförts i motionen.
Stockholm den 21 januari 1990
Alexander Chrisopoulos (v)
Elisabeth Persson (v)
Björn Samuelson (v)
Karl-Erik Persson (v)