Proposition till våren
Eftersom en proposition om arbetsmiljö utlovats till våren -91 kommer vi här bara att ge en bild av hur vi ser på den framtida goda arbetsmiljön och några konkreta förslag till hur vi kan förbättra dagens arbetsmiljö. Många förslag har sin bakgrund i det gedigna utredningsmaterial som tagits fram under senare år.
Människan i det goda arbetet
Det goda arbetet och den goda arbetsmiljön är naturligtvis beroende av varandra. I miljöpartiet de grönas samhälle betonar vi den mänskliga skalan som en viktig komponent i det goda arbetet, företag i mänsklig, överblickbar storlek och med möjligheter att ta ansvar och beslut inom företaget. Vi ser till att barnen redan från det de är små och genom hela skoltiden tränas att våga både ta och ge ansvar. -- Alla betydelsefulla beslut måste vara väl grundade på allsidig analys av följderna för miljö, individ och samhälle.
För att få fram detta samspel krävs tid för eftertanke och analys. Den gröna synen på mera valfrihet i arbetstid och på ekonomisk tillväxt är därför av avgörande betydelse för arbetets kvalitet och för trivsel och hälsa på arbetsplatsen.
Det förslag om fadderverksamhet mot mobbning och psykiska problem av annan karaktär på arbetsplatsen, som stöddes av samtliga partier har utvecklats och förverkligats. -- Ett annat förslag som presenterats av socialstyrelsen och riksrevisionsverket, ''Lönar sig samarbetssamtal'', handlar om hur samarbetssamtal kan lösa exempelvis vårdnadstvister och ge samhällsekonomiska vinster. Idén kan vara värd att pröva även i företag för att lösa tvister och öka förståelsen mellan människorna i företaget. -- Ett sätt för den enskilda människan att hitta tillbaka till sig själv efter påfrestningar av olika slag ges genom möjligheten att för en tid dra sig tillbaka till ett ''retreat'' -- en tillflykt -- ett enkelt och lugnt ställe, där stödjande samtals- och rådgivningshjälp finns att få och där man är säker på att få det mått av avskildhet, som man behöver. Många olika typer av sådana tillflyktsorter finns för att var och en skall finna den plats, som passar bäst.
Naturligtvis prioriterar vårt samhälle den förebyggande hälsovården med goda arbetsställningar, pausgymnastik, observans vad gäller nyinförd teknik mm. Resultatet visar sig i minskad sjukfrånvaro som i sin tur får gynnsamma följder. De arbetsplatser som tidigare hade hög frekvens av arbetsskador har antingen försvunnit eller förbättrats.
Den förstärkta yrkesinspektionen hinner med sitt arbete; inspektörerna är för det mesta välkomna på företagen. De betonar vikten av kunskap även om den yttre miljön och hur den yttre miljön, arbetslokalernas miljö och den kroppsliga och psykiska miljön tillsammans påverkar människan. Några klara gränser dem emellan finns inte. -- Ett annat viktigt diskussionsämne yrkesinspektör, arbetare och arbetsledning emellan är att se till att produktionen sker i cirkulära, ej som tidigare i linjära processer.
Högteknologin är en uppskattad arbetshjälp. Man har lärt sig att ta vara på det bästa och godtar inte allt utan analyserar kritiskt konsekvenserna. Kommunikationsteknologin har bl a medfört att många arbetare kan genomföra delar av sitt arbete hemma. Det sparar restid, och arbetaren har större tidsfrihet för andra göromål. Många har funnit att de genom den större tidsfriheten kan kosta på sig att minska sin arbetstid med två eller fyra timmar. Möjligheten att anpassa sin arbetstid efter sin livssituation har ökat, mycket tack vare den avancerade tekniken men också tack vare att begreppet livskvalitet fått självklarhetens prägel och befriat de flesta från många tidigare ''måsten''.
Vi behöver en ny syn på arbete, arbetstid och arbetsmiljö, på vinst och konkurrens. I vårt gröna samhälle är konkurrens inte längre ett hedersord eftersom det visat sig att förlusterna i arbetsmiljö och människor översteg de ekonomiska vinsterna. Arbetarna känner sig inte längre som innestängda i ett allt snabbare snurrande tillväxtens ekorrhjul. Konkurrens innebar tidigare ofta att produktens kvalitet blev lidande i satsningen på den kvantitetsproduktion, som var ett krav i den ekonomiska tillväxtens och vinstmaximeringens samhälle. Förbrukningen av råvaror och energi blev onödigt stor. Den konkurrens som fortfarande lever består i en tävlan om att göra för natur och människa långlivade, återvinningsbara och behövliga produkter. Vinstsyftet har fått en andraplacering och tillväxt talar man mest om som människans tillväxt i kunskap, känsla och kreativitet. -- Återbruket har fått högre dignitet och gynnar ekonomi såväl som ekologi.
Det som förr kallades personalomsättning har minskat. Även det nedsättande begreppet ''sysselsättning'' har bytt namn och benämns nu arbete -- lönearbete, friarbete, bytesarbete alltefter sin karaktär. Friarbete och bytesarbete motsvarar byråkratspråkets informella sektor.
Den fulla sysselsättningen var ett förledande begrepp, som slätade över den dolda arbetslösheten. Visst var det bra att de arbetslösa togs om hand och fick utbildning, men alltför ofta innebar omhändertagandet att människor som trivts på sin hemort och med sitt arbete dirigerades in i en främmande omgivning och i ett för honom/henne meningslöst arbete. I dag löser vi det problemet genom att ge den arbetslösa en möjlighet att själv planera sin framtid med för henne/honom vettigt arbete inom verksamhetsområden, som är viktiga för människor och samhälle, och viktiga för vår miljö.
Tid för omvärdering
Nu, i 1900-talets slutskede, befinner vi oss i en känslig och smärtsam övergångstid, ett kaotiskt utvecklingsskede. Vi tvingas omvärdera många hundraåriga ''sanningar'' när de kan ses i det världsvida perspektiv, som den moderna tekniken gett oss. Den har gett oss möjlighet att utnyttja världens tillgångar och vi har utnyttjat den möjligheten utan tanke på framtida fattigdom och utan tanke på att den lämnar efter sig en miljö som hotar allt liv.
Detta försätter oss i en svår situation. De som byggt upp sitt liv på högteknologi och tillväxtekonomi vill naturligtvis inte lämna sin bekväma värld; samtidigt hopar sig argumenten för att de borde och måste underkänna mycket av sitt eget handlande, sin världssyn. Kluvenhet och rädsla för den osäkra framtiden försätter dem -- djupt kränkta -- i försvarsposition. Allt som smakar ''alternativ'' förhånas eller förtigs fram till den dag då medvetenheten om den nödvändiga förändringen blir så stark att de vågar ta språnget in i det nya.
De som av olika skäl på ett tidigt stadium vågar ge sig i kast med att kritisera etablerade sanningar blir ofta nedslagna av att förändringsklimatet är så kärvt, att så få vill lyssna och samarbeta, att så mycken dumhet och enfald hindrar dem från att ''rädda världen'' i tid, att förändringarna går så långsamt, att ''den andra sidan'' på sin höjd går med på små punktvisa förändringar i stället för de radikala grepp, som behövs.
Miljöpartiet de gröna presenterar i en annan motion vår syn på arbetstid.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen begär att regeringen i vårens proposition om arbetsmiljö beaktar de i motionen framförda förslagen om vägar till en bättre arbetsmiljö.
Stockholm den 18 januari 1991 Claes Roxbergh (mp) Anna Horn af Rantzien (mp) Inger Schörling (mp)