Arbetslivets miljö blir allt mer komplicerad. I huvudsak
finns all kunskap om de fysiska riskerna. Trots detta
förkommer utslagning och arbetsmiljöskador av människor
på grund av dessa faktorer. Under sjuttiotalet och framför
allt åttiotalet har förslitning och belastningsskador, och
därmed utslagning, haft ett stort samband med den s.k.
psykosociala miljön. I 1978 år arbetsmiljölag sköts de
psykosociala frågorna på framtiden. Makten över
arbetsplatsen är alltjämt oinskränkt i arbetsgivarens
händer.
En effekt av bristerna i den psykosociala miljön är den
tilltagande vuxenmobbningen på arbetsplatserna.
Problem med mobbning är i och för sig inget nytt, men
problemen ökar idag. Några orsaker till det är bland annat
att den ekonomiska pressen som vilar på varje anställd har
ökat. En annan orsak är att toleransen mot medmänniskor
som på något sätt är annorlunda förefaller att sjunka.
Olikheter i utbildning och en allmän ökning av konkurrens
och individualisering i arbetslivet är andra orsaker.
Exempel på psykosociala riskfaktorer som kan nämnas
är:Dålig arbetsledning, okunniga eller ointresserade
cheferBristande kommunikation, särskilt vertikalt
Övervältrandet av det ekonomiska ansvaret på alltför låg
nivå.Verksamhetens mål och medel ej tillräckligt väl
definieradeFrånvaro av beröm om något lyckas samt
frånvaro av ärlig kritik när något är snettEnkla
vardagspsykningar som att kalla alla utom en person till ett
personalmöte
Mobbningen är ett så allvarligt problem på många
arbetsplatser att det särskilt måste uppmärksammas.
Mobbningen innebär att den anställde utsätts för psykiska
trakasserier av arbetsgivarna eller arbetskamraterna.
Konsekvenserna för den drabbade kan ofta bli mycket
allvarliga. Enligt forskare uppskattas till exempel antalet
självmord på grund av mobbning till 100--300/år i Sverige.
Det rättsliga skyddet för den som utsätts för mobbning
är svagt. Ett svagt skydd finns i arbetsgivarens skyldighet att
i kollektivavtalsreglerade förhållanden utöva
arbetsledningen i överensstämmelse med god sed på
arbetsmarknaden. Det är mycket svårt både för den
enskilde och för de fackliga organisationerna att vinna
framgång i domstol med åberopande av denna grund.
I arbetsmiljölagens 2 kap 1 § stadgas om allmän
skyldighet för arbetsgivaren att se till att arbetsmiljön är
tillfredsställande och att arbetsförhållandena skall anpassas
till människans förutsättningar i fysiskt och psykiskt
avseende. Denna paragraf i arbetsmiljölagen bör tillföras
ett tredje stycke i vilket anges att arbetsgivaren dessutom
ges en skyldighet att förebygga uppkomsten av
psykiska trakasserier på arbetsplatserna.
Arbetarskyddsstyrelsen får sedan utfärda preciserade
föreskrifter i anslutning till denna lagbestämmelse.
Yrkesinspektionen bör med stöd av den nya
lagbestämmelsen och föreskrifterna kunna meddela
förelägganden eller förbud i enskilda ärenden. I
föreskrifterna bör det understrykas att det ofta kan vara
lämpligt att Yrkesinspektionen anlitar en psykolog i dessa
ärenden.
Åtalsregeln i Brottsbalken 5 kapitel 5 § bör kompletteras
genom en bestämmelse, att åklagare får åtala för förtal,
grovt förtal och förolämpning på en arbetsplats om
Yrkesinspektionen anmäler brottet till åtal.
Vi kommer aldrig att komma ifrån all mobbning i
arbetslivet. Däremot kan vi med klara regler för
arbetsmiljön förhindra det mesta av mobbningens grund.
Den fackliga parten måste få en klar och entydig roll, med
maktbefogenheter som gör att en bra arbetsmiljö kan
åstadkommas. Till exempel skall ett skyddsombuds och en
facklig organisations rätt att stänga en arbetsplats stärkas
vid psykosociala missförhållanden. Facket bör dessutom ges
tolkningsföreträde i tvistefrågor.
Enligt vänsterpartiet är det nödvändigt att den
psykosociala arbetsmiljön beaktas i högre grad än vad som
sker i dag. Psykosociala riskfaktorer skall identifieras,
kartläggas och åtgärdas. En förstärkt ställning för den
fackliga organisationen och de konkreta åtgärder vi föreslår
mot mobbning och trakasserier på arbetsplatsen är
nödvändiga åtgärder.
Men det kommer trots de föreslagna åtgärderna ändå
alltid att finnas kvar en gråzon, där facket har svårt att
agera. Det kan vara i personalkonflikter på en arbetsplats,
där fackmedlemmar står mot fackmedlemmar. Då kan en
opartisk instans som är helt fristående både från facket och
arbetsgivaren behövas. Eftersom dessutom inte alla
mobbningfrågor enbart kan inordnas under partskonflikter
föreslår vänsterpartiet att en särskild och opartisk instans
inrättas, en arbetslivets mobbningsombudsman.
Vi har ansett att Yrkesinspektionen skall kunna inta
rollen som en arbetslivets mobbningsombudsman.
En följd av våra förslag är att Yrkesinspektionen i den nu
pågående förstärkningen av resurser bör kunna fylla
funktionen som arbetslivets mobbningsombudsman.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring i arbetsmiljölagen att det klart framgår att
arbetsgivaren har en skyldighet att förebygga psykiska
trakasserier på arbetsplatsen,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring
av 5 kap. 5
§ brottsbalken enligt vad som i motionen anförts,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring i arbetsmiljölagen att rätten för skyddsombud och
facklig organisation att stänga arbetsplatser förstärks när
det gäller psykosociala missförhållanden enligt vad som i
motionen anförts,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om yrkesinspektionens roll som
arbetslivets mobbningsombudsman.
Stockholm den 15 januari 1991
Lars-Ove Hagberg (v)
Maggi Mikaelsson (v)
Karl-Erik Persson (v)
Jan-Olof Ragnarsson (v)