Motionerna2
I. Sverige och den europeiska utvecklingen10
Inledning10
Samarbetet Sverige--EFTA-EG14
Sveriges vidare Europasamarbete18
II. Rättsliga och institutionella frågor23
III. Handeln med industrivaror27
Handelspolitik och frågan om tullunion27
Tekniska handelshinder30
Kärnkraft32
Konsumentfrågor33
IV. Medborgarnas Europa35
Personers rörlighet, passunion35
Arbetsmarknadspolitiska frågor37
Jämställdhet39
Utbildningsfrågor41
V. Ekonomisk politik, kapitalrörelser, skatter43
VI. Miljöpolitik45
VII. Jordbruk, livsmedel49
VIII. Transporter51
IX. Massmedia och kultur53
X. Närings- och regionalpolitiska frågor56
XI. Sociala frågor57
XII. Den interna organisationen63
Hemställan64
Reservationer68
Bilagor114
Motionerna
1989/90:Fi207 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att jordbrukspolitiken icke skall anpassas till
EG.
Motiveringen återfinns i motion 1989/90:U533.
1989/90:U501 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts beträffande svensk säkerhetspolitik i ett förändrat
Europa,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av att klargöra Sveriges vilja att så
långt vårt säkerhetspolitiska oberoende tillåter delta i det
europeiska samarbetet på ett med medlemsländer likvärdigt sätt.
1989/90:U502 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om inrättande av en grupp som skall bevaka
jämställdhetsaspekterna vid harmoniseringen till EG.
Motiveringen återfinns i motion 1989/90:A802.
1989/90:U503 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts angående stegvis anslutning till Europeiska
gemenskapen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om de riktlinjer som bör gälla för den fortsatta
EES-processen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts angående europeisk passunion,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts angående gemensam europeisk arbetsmarknad,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts angående framtida tullunion,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts angående svensk medverkan i EEA,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts angående analys av förutsättningarna för svenskt
medlemskap i EG.
1989/90:U504 av Karl-Gösta Svenson och Bertil Danielsson (m) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
nuvarande grundregler för industrins råvarukostnadsutjämning med
anpassning till EG skall bibehållas oberoende av ursprungsland.
1989/90:U506 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen begär att regeringen skall tillsätta en särskild
arbetsgrupp för frågan om EG och den offentliga sektorn,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den
i yrkande 1 föreslagna arbetsgruppen i huvudsak skall bestå av
kvinnor.
1989/90:U509 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
Sveriges deltagande i EG:s kultursamarbete.
Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Kr256.
1989/90:U512 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
alkoholpolitiken skall undantas från EG-förhandlingarna.
1989/90:U513 av Maria Hed m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
kooperativ utveckling och konsumentinflytande i Europaperspektiv.
1989/90:U515 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det
krävs en ny alleuropeisk inriktning av den svenska Europapolitiken i
enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen hos regeringen begär att Sverige skall verka för
ett alleuropeiskt parlament organiserat av Europarådet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
Sverige inom EFTA skall verka för att EFTA prioriterar samarbetet med
östra Europa framför EG och även verka för att de östeuropeiska
staterna som så önskar ges tillträde till EFTA,
4. att riksdagen hos regeringen begär att Sverige inom EFTA skall
verka för att riva upp beslutet om godkännandet av den s.k. Cassis De
Dijon-principen, dvs. att om en vara är tillåten i ett land äger den
rätt att exporteras till alla övriga länder inom EES-området,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
Sverige skall verka mot att EFTA-länderna utan översättning och
debatt skall godkänna EG:s redan beslutade regelverk (acquis
communautaire),
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
Sverige skall avvisa krav på tullunion mellan EG och EFTA och i
stället förorda frihandelsavtal,
7. att riksdagen hos regeringen begär att denna till
EG-kommissionen, Europaparlamentet och EG:s ministerråd framför att
Sverige inte kan godta försämringar när det gäller miljön,
arbetsmiljön, konsumentskyddet, den generella välfärdspolitiken,
fackliga rättigheter, jämlikheten mellan kvinnor och män samt det
demokratiska inflytandet,
8. att riksdagen uttalar att Sverige icke kan delta i den
ekonomiska och monetära unionen, då denna strider mot varje stats
rätt att själv bestämma grundläggande delar av sin ekonomiska och
monetära politik.
1989/90:U516 av Gunilla André och Karin Starrin (c) vari yrkas att
riksdagen begär att regeringen tillsätter en arbetsgrupp bestående av
enbart kvinnor med uppgift att analysera vad en harmonisering med EG
kommer att innebära för kvinnornas situation i Sverige.
Motiveringen återfinns i motion 1989/90:A817.
1989/90:U518 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om formerna för europeisk samverkan,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett vidgat EFTA-arbete att omfatta även samarbete
med utomeuropeiska ekonomiska marknader,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om inriktningen av och formerna för det europeiska
ekonomiska samarbetet (EES),
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om formerna för informationsutbyte och kontakter i
övrigt mellan regering och riksdag rörande förhandlingarna mellan
EFTA och EG,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om inriktningen av det fortsatta arbetet i
ESK-processen rörande det andra huvudområdet,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om inrättande av en europeisk kulturfond,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om planering av jordbruksproduktion som kan
garantera en långsiktigt uthållig folkförsörjning i hela Europa.
1989/90:U519 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige bör ta på sig en aktiv brobyggarroll
mellan öst och väst i syfte att bygga nya all-europeiska
samarbetsmodeller utan rötter i det kalla krigets tudelade Europa,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige inom EFTA bör ta initiativ till att
inbjuda demokratiska Östeuropastater till medlemskap,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige inom EFTA bör ta initiativ till att
bereda Danmark möjlighet att aktivt medverka som observatör,
associerad eller medlem i EFTA,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige bör satsa på att utveckla ECE till en
ännu starkare bas för all-europeiskt miljösamarbete än redan är
fallet,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att samarbete med EG bör fortsätta inom
frihandelsavtalets ram i syfte att förbättra för människor att
studera, resa, arbeta och forska fritt,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det
nuvarande förhandlingsarbetet med syfte att göra Sverige till ett
bihang till EG måste upphöra.
1989/90:U520 av Per Westerberg (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om harmonisering av de svenska
hastighetsbegränsningarna med vad som kommer att gälla inom EG,
2. att riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen
med en tidsplan för införandet av till EG anpassade
hastighetsbegränsningar.
1989/90:U521 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att de i motionen citerade, negativa sociala
verkningar som enligt regeringens årsrapport om det europeiska
samarbetet befaras bli en följd av EG-anpassningen icke är ett pris
som Sverige är berett att betala för EG-anpassning,
2. att riksdagen hos regeringen begär besked om exakt vilken
arbetslöshetsnivå den anser vara ett rimligt pris att betala för
EG-anpassning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
EG-anpassningen icke får leda till en försvagning av den aktiva
svenska arbetsmarknadspolitiken,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
Sverige icke kommer att anpassa sig till någon gemensam
alkoholskattesats tillsammans med EG,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
EG-anpassningen icke får leda till någon försvagning av
jämställdheten och kvinnors rätt och möjlighet till förvärvsarbete,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
Sverige icke kommer att frånhända sig sin oinskränkta rätt att självt
fatta beslut om läkemedelsfrågor utan att dessa underställs EG eller
annat överstatligt organ,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
folkpensionen skall förbli en medborgerlig grundrättighet för alla
svenska medborgare,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den
svenska, generella socialförsäkringsmodellen inte får offras för
EG-anpassningens skull.
1989/90:U522 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär klarläggande om att
förhandlingsmandatet med EG ej omfattar handel med vapen,
2. att riksdagen hos regeringen begär klarläggande om att
förhandlingsmandatet med EG ej omfattar handel med kärnteknik,
3. att riksdagen hos regeringen begär klarläggande om att
förhandlingsmandatet med EG ej omfattar handel med miljöfarligt
avfall,
4. att riksdagen hos regeringen begär klarläggande om att
förhandlingsmandatet med EG ej omfattar handel med länder i
förhållande till vilka riksdagen lagstiftat om bojkott,
5. att riksdagen hos regeringen begär klarläggande om att
förhandlingsmandatet ej omfattar harmonisering av
radio-TV-verksamheten,
6. att riksdagen hos regeringen begär klarläggande om att
förhandlingsmandatet med EG ej medger anslutning av Sverige till EMS,
7. att riksdagen hos regeringen begär klarläggande om att
förhandlingsmandatet med EG inte omfattar harmonisering av
socialförsäkringssystemet,
8. att riksdagen hos regeringen begär klarläggande om att
förhandlingsmandatet med EG inte omfattar harmonisering av asyl- och
visumregler,
9. att riksdagen hos regeringen begär klarläggande om att
förhandlingsmandatet med EG inte omfattar harmonisering av
lagstiftningen beträffande medbestämmande för löntagare i aktiebolag,
10. att riksdagen hos regeringen begär klarläggande om att
förhandlingsmandatet med EG inte omfattar harmonisering av
utbildningssystemets läroplaner,
11. att riksdagen hos regeringen begär klarläggande om att
förhandlingsmandatet med EG inte omfattar jordbruket,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
förhandlingsmandatet med EG ej omfattar medlemskap i EG eller annan
organisation med överstatliga befogenheter, t.ex. EES,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
förhandlingsmandatet med EG ej omfattar accepterande av Cassis
Dijon-principen,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
varje EG-regel eller annan lag som avses införlivas med det svenska
regelverket måste föreläggas riksdagen som proposition på svenska
språket i vanlig ordning för utskottsbehandling, kammardebatt och
beslut,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
"osmos" ej är en godtagbar ersättning för verkligt medinflytande för
Sverige inom ramen för varje eventuellt avtal om gemensamt
beslutsfattande med EG,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det
ej ingår i förhandlingsmandatet med EG att ingå avtal som kräver
ändring av den svenska grundlagen för att kunna bli gällande i
Sverige,
17. att riksdagen hos regeringen begär omedelbara åtgärder för att
tillgodose att "allt relevant material" angående EG-anpassningen utan
dröjsmål eller hinder görs tillgängligt för EFTA-delegationens
medlemmar, i enlighet med tidigare fattat riksdagsbeslut med denna
innebörd.
1989/90:U523 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär att det förtäckta samarbetet
mellan Sverige och EG:s s.k. EPS omedelbart upphör,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige inte skall ingå i en gemensam
vapenmarknad med EG,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
anslutning till eller harmonisering med Romavtalets 113 § vore
oförenligt med trovärdig neutralitetspolitik,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
anslutning till eller harmonisering med Kol- och stålunionens 59:3 §
vore oförenligt med en trovärdig neutralitetspolitik,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en
anslutning till eller harmonisering med Euratoms 52:1 § vore
oförenligt med en trovärdig neutralitetspolitik,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en
anslutning eller harmonisering med Romfördragets 75 § vore oförenligt
med en trovärdig neutralitetspolitik.
1989/90:U529 av Charlotte Cederschiöld m.fl. (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
konsumentintresset skulle gynnas av ett svenskt medlemskap i EG.
Motiveringen återfinns i motion 1989/90:L717.
1989/90:U530 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
handikappfrågornas betydelse i Sveriges förhandlingar med EG.
Motiveringen återfinns i motion 1989/90:So296.
1989/90:U531 av Rolf Clarkson m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
EG-bestämmelser.
Motiveringen återfinns i motion 1989/90:T629.
1989/90:U532 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
Sverige skall bibehålla full frihet att självt bestämma över sin
visumpolitik,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
Sverige inte kommer att ändra de grundlagsregler som förbjuder
utvisning av svenska medborgare eller att någon berövas sitt svenska
medborgarskap,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
Sverige inte skall frångå gällande nordiska konventioner om nordiska
medborgares inrese-, uppehålls- m.fl. personliga rättigheter i
Sverige,
4. att riksdagen hos regeringen begär en redovisning av
EG-anpassningens följder för dataintegriteten.
1989/90:U533 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att EG-anpassning av näringslivet riskerar att
leda till handelskrig och massutslagning av företagsenheter, 2.
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att svenska folkets urgamla rätt att sig själv beskatta
skall bestå,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige skall bibehålla oinskränkt rätt att
självt besluta om regionalpolitiskt stöd utan att detta skall behöva
underställas EG:s eller annat överstatligt organs godkännande.
1989/90:U541 av Ingrid Ronne-Björkqvist (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om alkoholfrågan i diskussionen kring ett närmande till EG.
1989/90:U542 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en
försämrad yttre miljö eller arbetsmiljö, ett sämre konsumentskydd
eller en urholkad arbetsmiljö är pris som Sverige inte är berett att
betala för att uppnå EG-anpassning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen refererats från EG:s egen miljöutredning om risken för att
EG:s inre marknad leder till betydande ökningar av allvarliga
miljöproblem,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
försenad avveckling av freoner på grund av EG-anpassningen som
påpekats av naturvårdsverket inte kan godtas,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de
av energi- och miljödepartementet påpekade skillnaderna mellan
Sverige och EG, bl.a. när det gäller miljömotiverad gränskontroll,
kontroll av avgasrening och svavelutsläpp, inte får utjämnas genom
att Sverige sänker sina krav,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de
skillnader i bl.a. barnsäkerhet mellan EG och Sverige som påtalats av
energiverkschefen och konsumentverket icke får utjämnas genom att
svenska säkerhetskrav sänks eller planerade skärpningar försenas,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de
skillnader i arbetarskyddet mellan EG och Sverige som påvisats av
arbetarskyddsstyrelsen icke får utjämnas genom att svenska
säkerhetskrav sänks eller planerade skärpningar försenas,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de
skillnader i livsmedelsnormerna mellan Sverige och EG som påvisats av
livsmedelsverket icke får utjämnas genom att svenska normer försvagas
eller planerade skärpningar försenas,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
EG-anpassningen inte får medföra en ökning av lastbilstrafiken,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de
av vägverket planerade investeringarna i bärighetshöjande åtgärder
som motiveras av EG-anpassning icke skall genomföras,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
EG-anpassningen inte får leda till försening av den beslutade
kärnkraftsavvecklingen,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
Sverige icke i något avseende skall ingå i en gemensam kärnteknisk
marknad med EG,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de
skillnader mellan EG och Sverige beträffande kemikaliekontrollen som
kartlagts av KEMI icke får utjämnas genom att svenska normer
försvagas eller att planerade skärpningar försenas.
1989/90:U544 av Carl Frick och Anita Stenberg (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den
nu klart skall upplysa EG om att Sverige vid en anpassning inte
kommer att tillämpa de prisnivåer som nu är aktuella inom EG,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den
nu klart skall upplysa EG om att Sverige inte kommer att ändra sin
socialt motiverade alkoholpolitik vid en anpassning till EG.
1989/90:U546 av Anita Stenberg m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen
beslutar om att den pågående EG-harmoniseringen inte får leda till
att skatterna på alkoholhaltiga drycker sänks.
Motiveringen återfinns i motion 1989/90:So318.
1989/90:U547 av Åsa Domeij m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om skillnaden mellan kapitalets och människors
frihet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en utvidgning av den gemensamma nordiska
marknaden till EG och EFTA-länderna,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om radikalt förbättrade möjligheter till studier i
andra länder.
1989/90:U548 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
Sveriges relationer till EG och övriga Europa.
Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Fi212.
1989/90:U549 av Karin Israelsson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
vikten av att de svenska alkoholpolitiska principerna upprätthålls
vid förhandlingar med EG.
Motiveringen återfinns i motion 1989/90:So321.
1989/90:U550 av Larz Johansson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts rörande svensk medverkan i Erasmusprojektet.
Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Ub758.
1989/90:U552 av Elisabet Franzén m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att harmoniseringen till EG:s inre marknad skall
upphöra med omedelbar verkan,
Motiveringen återfinns i motion 1989/90:L722.
2. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, som sin mening ger
regeringen till känna att samhället måste kunna garantera att
tillräckliga resurser satsas på att säkra en stark konsumentmakt och
att denna garanti uttrycks i grundlag.
Motiveringen återfinns i motion 1989/90:L722.
1989/90:U554 av Gunnar Hökmark och Nic Grönvall (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om observatörsstatus i Europaparlamentet.
1989/90:U657 av Lars Ernestam m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om svenskt medlemskap i EEA.
I. Sverige och den europeiska utvecklingen
Inledning
Våren 1989 antog riksdagen ett betänkande om Sverige och den
västeuropeiska integrationen (1988/89:UU19), i vilket målen fastslogs
för Sveriges pågående och förestående kontakter med EG. Efter
ytterligare ett år av sonderingar och explorativa samtal mellan EG
och EFTA inleddes i juni 1990 formellt de EES-förhandlingar vilka för
närvarande befinner sig i en intensiv fas.
Under det ett och ett halvt år som gått sedan utskottet senast
behandlade Sveriges förhållande till den västeuropeiska integrationen
har de politiska förhållandena i Europa förändrats i grunden.
Den lika dramatiska som positiva utvecklingen under l989 och l990
har på en med historiska mått kort tid skapat förutsättningar för en
kvalitativt ny europeisk samarbetsordning, vilken inte längre präglas
av ideologiska och säkerhetspolitiska motsättningar mellan öst och
väst. De starkaste symbolerna för den snabba utvecklingen är
Berlinmurens fall i november 1989 och Tysklands enande i oktober
1990.
Flera länder i Central- och Östeuropa har nu genomfört övergången
till ett demokratiskt styrelseskick, bekräftad i allmänna val, och
till ett samhälle baserat på medborgerliga fri- och rättigheter.
Oklarheter om hur långt dessa förändringar nått finns dock ännu i
vissa länder. De nya demokratierna strävar efter att förvandla sina
ekonomier till öppna, marknadsorienterade system baserade på ett
betydande inslag av privat näringsliv och på integration i det
internationella ekonomiska samarbetet. Samtliga länder eftersträvar
också nära anknytning eller tillträde till de västeuropeiska
samarbetsstrukturerna.
Den sovjetiska militära närvaron i Tjeckoslovakien och Ungern
håller på att avvecklas och kommer enligt nuvarande tidtabell att
upphöra före mitten av nästa år. Förhandlingar mellan Polen och
Sovjetunionen om ett sovjetiskt trupptillbakadragande är förestående.
För de sovjetiska styrkorna i östra delen av det enade Tyskland
gäller en tidsfrist till 1994, då tillbakadragandet därifrån senast
skall ha avslutats. Warszawapakten har emellertid i praktiken redan
upphört som militär organisation.
Dessa genomgripande förändringar har sitt främsta ursprung i de
central- och östeuropeiska folkens aldrig uppgivna strävan att själva
få bestämma över sin framtid. Men att utvecklingen kunnat gå så
snabbt och med så få våldsamheter beror ytterst på att det även i
Sovjetunionen pågår reformsträvanden, vilka -- ehuru från ett långt
mera komplicerat utgångsläge -- också ytterst syftar till att befria
landet från den stagnation som är en följd av dess totalitära arv.
Den pågående demokratiseringen och den beslutade övergången till
marknadsekonomi skall enligt reformplanerna leda till att också
Sovjetunionen öppnas och integreras i såväl det ekonomiska som
politiska internationella samarbetet. Den sovjetiska utrikespolitiken
har genomgått en väsentlig förändring som bygger på en omvärdering av
landets säkerhetspolitiska intressen. Landets ledning inser att det
kalla krigets polarisering och Sovjetunionens internationella
isolering inte gav någon ökad säkerhet, och att deltagandet i
kapprustningen hotade att helt undergräva den sovjetiska ekonomin.
Internt pågår också i Sovjetunionen djupgående sociala
förändringsprocesser. Med fria val i delrepublikerna under 1990 har
en helt ny kategori ledare stigit fram som klart tar avstånd från den
gamla samhällsmodellen. Ehuru delvis starka nationella motsättningar
kommit till ytan och ekonomin försämrats ytterligare i takt med att
det gamla systemet upplöses, ter sig en återgång till det
traditionella sovjetiska systemet i dag som utesluten.
På västsidan har den inledningsvis avvaktande inställningen till
den sovjetiska ledningens nya politik allmänt kommit att ersättas av
en aktiv strävan att underlätta och bidra till den inledda
omdaningen. Ett betydande tekniskt och finansiellt bistånd på lång
sikt håller på att utformas. Den s.k. G 24-gruppen, som samordnat
detta arbete, har blivit ett forum där samtliga berörda länder kunnat
samarbeta. Omfattande bilaterala krediter har beviljats av främst
Tyskland men även av andra ledande västmakter, och en Europeisk bank
för återuppbyggnad och utveckling har på kort tid etablerats.
NATO-länderna har vid toppmötet i London i juli 1990 förklarat sig
beredda att omformulera sin hittillsvarande militära doktrin som svar
på de sovjetiska trupptillbakadragandena. NATO-länderna har därtill
förklarat att de generellt önskar ersätta den tidigare motsättningen
till Warszawapaktens medlemmar med nya samarbetsrelationer. Vid
NATO-toppmötet i juli uttalades också att ESK, konferensen om
säkerhet och samarbete i Europa, borde spela en mer framträdande roll
på en rad områden. Motsvarande önskan har lika klart deklarerats av
övriga ESK-stater.
Flera olika faktorer har bidragit till att ge den europeiska
utvecklingen dess dynamik. Hit måste både som förutsättning och
förstärkande faktor räknas den allt intensivare bilaterala dialogen
mellan Förenta Staterna och Sovjetunionen, vilken under det gångna
året ytterligare har fördjupats. Två toppmöten mellan de båda
presidenterna och ett flertal utrikesministermöten har hållits under
1990. I takt med att förtroendet växt har området för samverkan
mellan de båda tidigare motståndarna också vidgats. Det senaste och
mest åskådliga exemplet utgörs av reaktionerna på Iraks invasion av
Kuwait.
Förhandlingarna om reduktioner av de konventionella styrkorna i
Europa har redan resulterat i en överenskommelse om långtgående
minskningar av de offensiva vapensystemen i Centraleuropa. Det s.k.
CFE-avtalet om dessa minskningar, som undertecknades av NATO:s och
Warszawapaktens medlemmar i Paris helt nyligen, innebär en framgång
av historiska dimensioner för nedrustningsansträngningarna i Europa.
De militära förhållandena på kontinenten kommer när avtalet
genomförts att väsentligt ha förändrats, speciellt beträffande
möjligheterna att inleda ett överraskande angrepp. Avtalet kommer
också att få stor betydelse genom det omfattande
verifikationssystemet, vilket i sig kommer att utgöra ett
förtroendeskapande inslag inför de fortsatta mer långtsyftande
nedrustningsförhandlingarna.
Intresset att det enade Tyskland skall förankras i såväl
existerande som nya säkerhetstrukturer samt önskan att engagera
Sovjetunionen och de nya europeiska demokratierna i ett varaktigt
samarbete har givit upphov till en rad olika idéer om framtida former
för europeiskt samarbete.
Utskottet noterar med tillfredsställelse att betydelsefulla
framsteg gjorts inom ramen för ESK. ESK har kommit att bli den
självklara grunden för arbetet på att bygga upp en ny alleuropeisk
säkerhets- och samarbetsordning. Vid det nyligen avhållna toppmötet i
Paris har ett stort steg tagits mot skapandet av permanenta
mekanismer för konfliktförebyggande i Europa.
Genom regelbundna möten på olika politiska nivåer kommer
ESK-arbetet enligt de fattade besluten att få en betydligt fastare
struktur. Uppföljningsmöten på stats- och regeringschefsnivå kommer
normalt att hållas vartannat år. Däremellan kommer medlemsländernas
utrikesministrar att mötas minst en gång om året i form av ett Råd.
Dessa rådsmöten kommer enligt den antagna resolutionen att utgöra
ESK-processens centrala forum för politiska konsultationer. En
särskild kommitté bestående av högre ämbetsmän från medlemsländernas
huvudstäder skall förbereda Rådets möten och genomföra dess beslut.
Till stöd för samarbetet på dessa olika nivåer mellan
medlemsländernas representanter kommer vissa permanenta organ att
etableras. Det administrativa förberedelsearbetet kommer att skötas
av ett permanent sekretariat med säte i Prag. Ett Centrum för
förebyggande av konflikter (CPC), bestående av en konsultativ
kommitté och ett sekretariat, kommer att etableras i Wien. Dess
uppgifter kommer bl.a. att vara övervakning av förtroendeskapande
åtgärders genomförande samt hållandet av möten som kan sammankallas
med anledning av ovanliga militära aktiviteter. Beslut har vidare
fattats om inrättandet av ett särskilt organ, med säte i Warszawa,
med uppgift att övervaka hållandet av fria val i medlemsländerna.
Denna institutionalisering av mötesformer och organ är en del av
det mer strukturerade samarbete i bl.a. säkerhetsfrågor mellan
samtliga deltagarländer som förutses i toppmötets resolution.
Grundstenarna för en stabil och långsiktig säkerhetsstruktur i Europa
är därmed enligt utskottets bedömning lagda.
Ytterligare en stabiliserande och integrerande faktor i det
alleuropeiska samarbetsmönstret är de öst- och centraleuropeiska
ländernas närmande till såväl Europarådet som EG. Jugoslavien,
Sovjetunionen, Ungern, Polen, Tjeckoslovakien och Bulgarien fick
under 1989--1990 gäststatus i Europarådets parlamentariska
församling. Ungern inträdde som fullvärdig medlem i Europarådet i
november i år, och de andra strävar efter att följa efter snarast
möjligt.
Sovjetunionen upprättade redan 1989 formella förbindelser med EG
och önskar ett så brett samarbete som möjligt med organisationen. Med
Polen, Ungern och Tjeckoslovakien har samtal inletts om en
associering till EG av dessa länder senast under 1992. Ungern har
uttalat sin avsikt att söka medlemskap i EG så snart
förutsättningarna härför finns. Ett närmare förhållande mellan EG och
länderna i Central- och Östeuropa utgör i sig en stabiliserande
faktor i Europa. Detsamma gäller det fördjupade samarbete som nu
diskuteras mellan EFTA å ena sidan och Polen--Ungern och
Tjeckoslovakien å den andra.
Som utskottet konstaterat i flera betänkanden under det gångna året
kan avbrott och även bakslag i den inledda utvecklingen i Central-
och Östeuropa inte uteslutas. De svårigheter som de nya demokratierna
står inför är betydande. Sovjetunionen möter å sin sida för
närvarande långtgående inre utmaningar i form av ekonomisk upplösning
och nationella självständighetskrav. Icke desto mindre gäller från
säkerhetspolitisk utgångspunkt att alliansmotsättningen mellan öst
och väst försvunnit i den europeiska politiken och ersatts av en
strävan till samarbete och integration i många olika former såsom ett
medel att skapa inte bara välstånd utan också ett stabilt förhållande
mellan kontinentens länder.
Parallellt med upplösningen av de gamla strukturerna i Östeuropa
och med stärkandet av ESK pågår arbetet på att fördjupa den
framgångsrika integrationen inom Europeiska gemenskapen. Den starka
process av internationalisering som präglar världsekonomin har
påskyndat den fortsatta ekonomiska integrationen i form av beslut om
den inre marknaden och de förestående förhandlingarna om en ekonomisk
och monetär union.
Även om uppfattningarna går isär mellan och inom medlemsländerna om
vart EG:s politiska integration långsiktigt bör syfta, kommer en
särskild regeringskonferens att inledas i december i år kring frågan
om en politisk union mellan EG:s medlemmar. Av den redan pågående
diskussionen framgår att det i första hand torde bli fråga om att
stärka och effektivisera gemenskapens institutionella maskineri och
samtidigt förstärka det demokratiska inslaget samt att knyta samman
det utrikespolitiska samarbetet (EPS) till gemenskapens övriga
samarbete. Andra mer långtgående förslag om militärt och
försvarspolitiskt samarbete har också presenterats. Dessa tankar har
dock stött på betydande motstånd. En sådan förändring kräver dessutom
att beslut fattas med enhällighet bland EG:s samtliga medlemsstater.
Några förutsättningar för att beslut om dylika förändringar skulle
kunna fattas vid den förestående regeringskonferensen torde därför
inte föreligga.
Sammanfattningsvis har utvecklingen i Europa på kort tid öppnat nya
perspektiv såväl för ett fördjupat alleuropeiskt säkerhetspolitiskt
samarbete som för ett ytterligare fördjupat samarbete inom de
västeuropeiska institutioner vilka, till skillnad från sina
östeuropeiska motsvarigheter, har demonstrerat sin livskraft och
utvecklingsförmåga, och vilka alltmer framstår som ett ekonomiskt och
delvis även politiskt gravitationscentrum för flertalet av
kontinentens länder.
Det är naturligt att dessa djupgående förändringar också påverkar
bedömningarna i Sverige av det västliga integrationsarbetet och av
Sveriges möjligheter till deltagande däri. I flera av de motioner
från januari i år som utskottet nu har att behandla föreslås åtgärder
som syftar till ett närmare samarbete med den Europeiska gemenskapen
än vad som ryms inom ramen för de nu pågående EES-förhandlingarna. I
regeringsskrivelse 1990/91:50 uttalar regeringen att den eftersträvar
ett nytt riksdagsbeslut som tydligare och i mer positiva ordalag
klargör Sveriges ambitioner att bli medlem av den Europeiska
gemenskapen.
Innan utskottet behandlar de förslag från allmänna motionstiden
1990 som gäller Sveriges allmänna deltagande i det framtida
Europasamarbetet, vill utskottet först behandla de yrkanden som
direkt gäller de nu pågående förhandlingarna mellan EG och EFTA om en
europeisk ekonomisk samarbetssfär, EES.
Samarbetet Sverige--EFTA--EG
Sammanfattning av motionerna
I motion U503 (m) betonas önskvärdheten att EFTA-länderna uppnår en
så långtgående integration som EG kan acceptera. En EES-lösning är
enligt motionen en på kort sikt nödvändig mellanlösning. På lång sikt
är en sådan lösning otillräcklig eftersom EFTA-länderna inte kan få
det fulla inflytande som ett medlemskap innebär. Motionen uppställer
mål som bör gälla för den fortsatta EES-processen inom ramen för
EES-lösningen: tullunion, gemensam tvistelösning och EES-domstol,
gemensam arbetsmarknad, passfrihet, fria kapitalrörelser,
utbildningssamarbete, samarbete på miljöområdet m.m.
I motion U501 (fp) yrkande 3 redogörs för vikten av att klargöra
Sveriges vilja att så långt vårt utrikespolitiska oberoende tillåter
delta i det europeiska samarbetet på ett med medlemsländer
likvärdigt sätt. Motionen betonar att möjligheten till ett så
omfattande avtal som möjligt mellan EG och EFTA-länderna måste tas
till vara. Det är enligt motionärerna ytterligt angeläget att Sverige
och andra EFTA-länder får ett reellt inflytande över kommande beslut
inom EES.
I yrkande 8 (delvis) i motion U518 (c) redogörs för inriktningen
och formerna för det europeiska ekonomiska samarbetet. Motionen anger
att det varit angeläget att åstadkomma en fördjupning av samarbetet
EG/EFTA utan att begränsa EFTA-ländernas självständighet eller hindra
EG-ländernas samordning. Den historiska och kulturella värdegemenskap
som finns mellan länderna i Västeuropa är viktig att utveckla, och
mänskliga kontakter mellan de västeuropeiska folken har ett
egenvärde, heter det i motionen. Ett område som måste klargöras är
formerna för gemensamt beslutsfattande och kontrollen av
efterlevnaden av ingångna överenskommelser. Frågorna måste lösas så
att Sveriges självständighet bevaras. Avtalet får inte innehålla
beslutsformer av överstatlig karaktär, som skulle kunna leda till att
Sverige påtvingades förhållanden som vi finner oacceptabla. Vidare
bör integrationen inte medföra krav på svensk anpassning som leder
till att viktiga skyddsaspekter sätts åsido. Reformarbete i fråga om
sysselsättning, miljöskydd, regionalpolitik m.m. får inte äventyras,
heter det i motionen.
Även i motion U515 (v) yrkande 7 (delvis) berörs skyddsaspekterna.
Enligt yrkandet bör inte Sverige godta försämringar när det gäller
miljön, arbetsmiljön, konsumentskyddet, den generella
välfärdspolitiken, fackliga rättigheter, jämställdheten och det
demokratiska inflytandet. I motion U548 (v) anges att EG begränsar
folkligt inflytande och urgröper nationell bestämmanderätt. EG:s
planer på en inre marknad 1992 är att skapa en mur kring en del av
Europa. Riksdagen bör uttala sig mot att Sverige underordnar sig EG:s
politik.
Enligt motion U519 (mp) yrkande 8 bör det nuvarande
förhandlingsarbetet med syfte att göra Sverige till ett bihang till
EG upphöra. När det gäller EES-samarbetet finns det enligt motionen
konstitutionella betänkligheter. Vidare kommer EG:s regler att bli de
som tillämpas även inom EES. EES blir inte annat än en skeninrättning
för att möjliggöra ett utsträckande av EG-systemet över EFTA-området.
Yrkande 12 i motion U522 (mp) anför att förhandlingsmandatet med EG
ej skall omfatta medlemskap i EG eller annan organisation med
överstatliga befogenheter, t.ex. EES. I motionen framförs att när
riksdagen fattade beslut om EG-anpassning 1988 var det inte aktuellt
att införa en ny typ av överorganisation (EES) med överstatliga
befogenheter.
Bakgrund
De mål som angavs i de båda tidigare betänkandena om Sverige och
den västeuropeiska integrationen (UU 1987/88:24 och UU 1988/89:19)
ligger till grund för Sveriges deltagande i de förhandlingar som nu
pågår mellan EG och EFTA om att skapa ett västeuropeiskt ekonomiskt
samarbetsområde. Utskottet angav då som ett mål för Sveriges pågående
och förestående kontakter med EG att de om möjligt skulle leda till
samma fördelar och åtaganden för medborgare, institutioner och
företag i Sverige som kommer att gälla i EG när vitbokens intentioner
förverkligats. Utskottet uttalade att syftet måste vara att avskaffa
hindren för människors, varors, tjänsters och kapitalströmmars
rörlighet. Vidare fastslog utskottet att förhandlingarna med EG
skulle vara förutsättningslösa. Avsikten borde vara att bredda och
fördjupa samarbetet med EG på varje område så långt detta är
förenligt med neutralitetspolitiken.
De strävanden mot ökad västeuropeisk integration som utskottets
uttalanden gav uttryck för har en bakgrund som sträcker sig långt
bakåt i tiden. Under 1960- och 1970-talen strävade de båda
organisationerna EFTA och EG mot att skapa en gemensam
industrivarumarknad i Västeuropa. 1972 undertecknades likartade
frihandelsavtal mellan å ena sidan vart och ett av EFTA-länderna och
EG å den andra. Under 1980-talet växte på båda sidor fram ett
intresse av att vidga samarbetet till områden utöver frihandeln med
industrivaror. Efter ett gemensamt ministermöte i Luxemburg 1984
mellan EFTA-länderna, EG:s medlemsländer och EG-kommissionen antogs
en deklaration om att upprätta ett ekonomiskt samarbetsområde
omfattande alla EFTA- och EG-länder. Luxemburgdeklarationen strävade
efter ett samarbete på förutom handelns område även exempelvis inom
utbildning, socialpolitik, miljövård, kultur och transporter.
De mångåriga strävandena efter ökat samarbete mellan EG och EFTA
har varit framgångsrika. Som ovan framgått innefattar detta
samarbete, förutom väl fungerande frihandelsavtal, också områden som
utbildning, forskning, socialpolitik, miljö, kultur, transporter,
konsumentfrågor, finansiella tjänster, bolagsrätt,
telekommunikationer m.m.
Den allt snabbare integrationstakten inom EG under senare hälften
av 1980-talet medförde dock ökade svårigheter för en parallell
utveckling av samarbetet mellan EFTA-länderna och EG inom ramen för
Luxemburgprocessen.
EG-rådet fattade 1985 beslut om Vitbok om fullbordandet av den inre
marknaden 1992. Vitboken innehåller ett handlingsprogram som syftar
till att fullt ut förverkliga Romfördragets målsättningar om fri
rörlighet för varor, tjänster, personer och kapital. För att
åstadkomma detta gjordes ett tillägg till Romfördraget, enhetsakten.
Denna trädde i kraft 1987 och innehåller bl.a. bestämmelser om
beslutsfattande inom gemenskapen med kvalificerad majoritet.
Bl.a. mot denna bakgrund fann EG och EFTA att det förelåg ett behov
av ett mer långtgående och mer strukturerat samarbete. Efter
riksdagens beslut i juni 1988 tog Sverige tillsammans med de övriga
EFTA-länderna kontakt med EG för att uttrycka sitt gemensamma
intresse för ett breddat och fördjupat samarbete. I början av 1989
föreslog EG-kommissionens ordförande Jacques Delors i ett anförande
inför Europaparlamentet "en ny mer strukturerad relation med
gemensamma institutioner för beslutsfattande och administration". Vid
ett toppmöte i mars 1989 gav EFTA:s regeringschefer beskedet att de
var beredda att förhandla om ett "så fullständigt genomförande som
möjligt av den fria rörligheten för varor, tjänster, kapital och
personer i syfte att skapa en dynamisk och homogen europeisk sfär".
Det planerade samarbetsområdet avsågs täcka förutom de fyra
friheterna för varor, tjänster, kapital och personer också
angränsande områden som socialpolitik, utbildning, miljövård,
konsumentfrågor, forskning och utveckling m.m.
Efter ett omfattande förberedande kartläggningsarbete inleddes de
formella förhandlingarna om det europeiska ekonomiska
samarbetsområdet (EES) den 20 juni 1990. Under ledning av en gemensam
förhandlingsgrupp på tjänstemannanivå organiserades förhandlingarna i
fem arbetsgrupper: varor, kapital och tjänster, personers rörlighet,
angränsande områden samt rättsliga och institutionella frågor. Den
gemensamma legala basen i det tänkta avtalet om EES är relevanta
delar av EG:s regelverk (l'acquis communautaire). Sammanlagt har
cirka 1 400 sådana rättsakter identifierats, varav ca hälften är
följdförfattningar. Avtalets konstruktion förutses bli folkrättslig,
dvs. båda parter bibehåller sin nationella beslutsautonomi och
överenskommelser blir rättsligt bindande för EFTA-länderna efter
genomförande på nationell nivå. Målsättningen i förhandlingarna är
att ett EES-avtal skall kunna träda i kraft den 1 januari 1993, dvs.
samtidigt som EG:s inre marknad. (Legala och institutionella frågor
behandlas i betänkandets kapitel II.)
Utskottet
Utskottet vill inledningsvis understryka den stora betydelsen av
att förhandlingarna om ett utvidgat och mer strukturerat samarbete
mellan EG och EFTA snarast kan slutföras med gott resultat och att
ett avtal om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde kan träda i
kraft den 1 januari 1993. En sådan vidareutveckling av det samarbete
som pågått i Västeuropa sedan länge framstår som naturlig och
nödvändig.
Det ekonomiska samarbetet mellan de båda organisationerna är som
tidigare nämnts i betänkandet redan nu mycket omfattande. EFTA och EG
är varandras viktigaste handelspartners. Omfattande flöden av varor,
kapital, tjänster och investeringar understryker det ömsesidiga
beroende som föreligger. I detta sammanhang vill utskottet särskilt
framhålla de ömsesidiga intressen båda parterna, EG och EFTA, har av
framgångsrika förhandlingar och ett gott förhandlingsresultat.
EFTA-länderna har samtliga en hög utvecklingsgrad när det gäller
såväl industrialisering och teknologi som socialpolitik och
miljövård. Tillsammans kan kretsen av länder i EG och EFTA bättre
verka för ekonomisk tillväxt, miljöskydd, sysselsättning och välfärd.
Den harmonisering av bestämmelser och lagar som avtalet skulle
innebära främjar dessa målsättningar.
Det är viktigt att samarbetet inte begränsas till det strikt
ekonomiska området. Länderna inom EG och EFTA förenas i gemensamma
värderingar om demokrati, mänskliga rättigheter, kulturell gemenskap
och social rättvisa. Det är därför tillfredsställande att samarbetet
utvecklas vidare även inom områden som personers rörlighet,
utbildning, miljövård, socialpolitik, forskning, konsumentfrågor,
kultur m.m. Medborgarna i Europa har ett stort intresse av kontakt
över gränserna och av att ta del av varandras värderingar och
erfarenheter. Dessa intressen utgör ett starkt motiv för de pågående
förhandlingarna om ett utvidgat samarbete mellan EG och EFTA.
Utskottet ställer sig bakom förhandlingsmålen såsom de vid flera
tillfällen formulerats av EFTA-ministrarna gemensamt. Utskottet vill
härvid framhålla betydelsen av att avtalet ger en balans mellan
rättigheter och skyldigheter. En rimlig grad av medinflytande bör
därför vara en del av avtalet, även om beslutsautonomin enligt den
avtalskonstruktion som nu diskuteras bibehålls inom EG resp. vart och
ett av EFTA-länderna. De institutioner som kan komma att upprättas i
anslutning till ett avtal bör utformas mot den bakgrunden.
Sverige liksom övriga EFTA-länder har en hög utvecklings- och
skyddsnivå när det gäller områden som miljö, hälsa, arbetsmiljö och
sociallagstiftning. I betänkandet 1988/89:UU19 fastslogs att det
finns anledning för Sverige att slå vakt om vår relativt oförstörda
miljö och rätten att föra en ambitiös miljöpolitik. Den höga
ambitionsnivån bör vidare upprätthållas på exempelvis
arbetsmarknadens, regionalpolitikens och socialpolitikens områden.
I betänkandet angav samtidigt utskottet att det inte fanns någon
särskild grund för antagandet att en anpassning till EG:s regler
skulle behöva innebära en sänkning av våra krav i olika avseenden,
även om det ibland måste bli fråga om förändringar. Dessa uttalanden
av utskottet när det gäller Sveriges samarbete med EG är fortsatt
giltiga. Utskottet erinrade vidare om att medlemsländer har rätt att
upprätthålla strängare krav på ovannämnda områden så länge de inte
utgör handelshinder. Härtill kan fogas en hänvisning till det
uttalande som EG-kommissionen gjorde i november i år i anslutning
till pågående EES-förhandlingar om att EFTA-länderna inte skulle
behöva sänka sina höga skyddsnivåer, förutsatt att den fria
varucirkulationen inte stördes. Slutligen bör nämnas att det i de nu
förda förhandlingarna kan bli fråga om att begära särlösningar i form
av undantag, övergångsbestämmelser eller skyddsregler, i synnerhet i
de fall då ett land kan åberopa fundamentala nationella intressen.
Samtidigt bör erinras om betydelsen av att särlösningarna begränsas i
så stor utsträckning som möjligt och av det grundläggande intresset
av att skapa en gemensam marknad med fri rörlighet i Västeuropa.
Utskottet konstaterar att såväl de legala och de institutionella
frågorna som eventuella särlösningar eller övergångsregler nu är
föremål för förhandlingar. Utskottet vill därför inte nu göra några
mer detaljerade uttalanden. Vidare kan hänvisas till betänkandets
övriga kapitel där olika sakfrågor belyses i anslutning till
EES-processen.
Med det ovan anförda får berörd del av yrkande 3 i motion U501
(fp), yrkande 2 i motion U503 (m), berörd del av yrkande 7 i motion
U515 (v) och berörd del av yrkande 8 i motion U518 (c) anses
besvarade. Yrkande 8 i motion U519 (mp), yrkande 12 i motion U522
(mp) och motion U548 (v) avstyrks.
Sveriges vidare Europasamarbete
De motioner från allmänna motionstiden 1990 som utskottet under
denna rubrik har att behandla täcker ett brett spektrum av Sveriges
Europapolitik. I ett antal yrkanden läggs tonvikten i första hand på
de alleuropeiska samarbetsmöjligheter som finns vid sidan av EG. I
yrkandena 6 och 11 i motion U518 (c) understryks vikten av att
Sverige verkar för en alleuropeisk gemenskap, vilken enligt
motionärerna knappast kan uppstå genom en utvidgning av EG.
Samarbetet bör utvecklas med de nordiska länderna och med de områden
som gränsar till Östersjön. Vikten av ESK-processen, FN:s ekonomiska
kommission för Europa, ECE och Europarådet för det alleuropeiska
samarbetet understryks. EES bör enligt motionärerna kunna bli ett
instrument för de central- och östeuropeiska ländernas ekonomiska
integrering. I yrkande 11 understryks särskilt vikten av
samarbetsområdet handel, teknik, miljö och vetenskap inom
ESK-processen. I yrkande 1 i motion U515 (v) betonas vikten av att
Sverige verkar för ett verkligt alleuropeiskt samarbete i syfte att
göra Europa till en öppen och demokratisk kontinent med respekt för
nationellt och kulturellt självbestämmande. I yrkande 2 i samma
motion föreslås inrättandet av ett riktigt parlament som kan hysa
alla Europas länder, organiserat av det nuvarande Europarådet.
I motion U519 (mp) yrkande 1 föreslås att Sverige bör fungera som
en brobyggare mellan öst och väst för att finna nya alleuropeiska
samarbetsmodeller utan rötter i det kalla krigets tudelade Europa.
Förebilder i denna strävan bör vara det nordiska samarbetet och
EFTA-samarbetet.
I några motioner behandlas en vidareutveckling av just
EFTA-samarbetet. I yrkande 3 i motion U515 (v) föreslås att Sverige
inom EFTA skall verka för att EFTA prioriterar samarbetet med östra
Europa framför EG och även verka för att de östeuropeiska stater som
så önskar ges tillträde till EFTA. Ett liknande förslag framförs i
motion U519 (mp) yrkande 2. I yrkande 3 i samma motion föreslås att
Sverige skall verka för att Danmark bereds tillfälle att aktivt
medverka i EFTA som observatör, associerad eller medlem.
Andra motioner utgår ifrån behovet att etablera närmare relationer
med EG än vad som ryms inom de pågående EES-förhandlingarna. I
yrkande 3, berörd del, i motion U501 (fp) anförs vikten av att
Sveriges vilja klargörs att så långt vårt säkerhetspolitiska
oberoende tillåter delta i det europeiska samarbetet på ett med
medlemsländer likvärdigt sätt. Beträffande förhållandet mellan
neutraliteten och Sveriges relationer med EG anförs i yrkande 1 i
samma motion att om Warszawapaktsländerna upprättar nära förbindelser
med EG och avspänningen mellan militära allianser blir bestående
ändras förutsättningarna för Sveriges säkerhetspolitiska
överväganden, och att det vore till gagn för den europeiska
integrationen i stort om alliansfria länder kunde bli medlemmar i EG
med bibehållen självständighet i avgöranden som rör
säkerhetspolitiken.
Enligt motion U503 (m) kan målsättningen att skapa samma fördelar
och åtaganden för medborgare, institutioner och företag i Sverige som
de vilka gäller inom EG endast förverkligas genom ett svenskt
medlemskap i organisationen. Ett medlemskap bör därför vara det
långsiktiga målet, och Sverige bör enligt yrkande 1 närma sig detta
mål genom en stegvis anpassning till EG på viktiga delområden som
skatter och energi och medlemskap i i särskilda samarbetsformer som
valutasamarbetet EMS och miljövårdsorganet EEA. Med tanke på de
följdverkningar som skulle uppstå för bl.a. svenskt näringsliv om
Sverige på sikt stod utanför EG förordas i yrkande 7 att Sverige
parallellt med EES-processen analyserar förutsättningarna före ett
svenskt medlemskap inkl. konsekvenserna för neutralitetspolitiken.
Sveriges neutralitetspolitik behandlas från olika utgångspunkter i
motion U523 (mp). Enligt yrkande 1 bör Sveriges förtäckta samarbete
med EPS, EG-ländernas politiska samarbete, omedelbart upphöra. Enligt
yrkande 3 vore en anslutning till handelsreglerna i Romavtalets
artikel 113 oförenlig med en trovärdig neutralitetspolitik. Samma sak
gäller enligt yrkande 4 beträffande en anslutning till eller
harmonisering med Kol- och stålunionens artikel 59:3 och enligt
yrkande 5 beträffande en anslutning till eller harmonisering med
Euratoms artikel 52:1.
Enligt yrkande 6 i motion U518 (c) måste neutralitetspolitikens
krav vara en viktig utgångspunkt för Sveriges fortsatta inställning
till den europeiska integrationen. Det innebär enligt motionärerna
att Sverige inte kan bli medlem i ett Europa som utvecklas till en
västeuropeisk politisk union. Neutralitetspolitikens trovärdighet
måste också säkerställas genom bibehållande av en rimlig grad av
ekonomisk självständighet.
Utskottet
Utskottet noterar att riksdagen förutom de ovan refererade
motionerna också har att ta ställning till regeringens skrivelse
1990/91:50, i vilken regeringen uttalar sin strävan att få till stånd
ett nytt riksdagsbeslut, som tydligare och i mer positiva ordalag
uttrycker Sveriges ambition att bli medlem i den Europeiska
gemenskapen. Skrivelsen kommer att i sin helhet behandlas av
finansutskottet. Utskottet vill emellertid som eget initiativ ta upp
frågan om medlemskap i EG.
Utskottet har ett antal gånger tidigare behandlat frågan om
förhållandet mellan neutralitetspolitiken och Sveriges deltagande i
det västeuropeiska integrationsarbetet. I det senaste betänkandet
(l988/89:UU19) konstaterades att Sveriges neutralitetspolitik inte
är fastlagd i något fördrag utan att vi själva bestämmer dess
innehåll. Neutralitetspolitikens syfte är ytterst att minska
sannolikheten för att vi blir indragna i krig. Den bygger på att vi
hos omvärlden skapar respekt och förtroende för vår förmåga att
orubbligt hålla fast vid den valda linjen. Det sker främst genom en
aktiv utrikespolitik och ett starkt försvar.
Det är inte möjligt att i förväg definiera vilka krav som
neutralitetspolitiken och dess trovärdighet i varje given situation
ställer på vårt handlande. Inför varje avgörande utrikespolitiskt
ställningstagande måste en självständig svensk bedömning äga rum. Så
skedde t.ex. när Sverige på l940-talet sökte medlemskap i Förenta
nationerna, och så var också fallet när vi under l960- och 1970-talen
övervägde våra relationer till EG. Så måste även ske inför
l990-talets svenska närmande till EG.
Riksdagen har nyligen fastslagit (l990/91:UU4) att de krav vi
själva ställer på neutralitetspolitikens utformning inte betyder att
den skulle vara statisk eller omöjlig att anpassa till en föränderlig
verklighet. När den grundläggande politiska situationen i vår omvärld
undergår genomgripande förändringar, ändras också förutsättningarna
för utformningen av vår egen fredstida politik. Allteftersom en
fungerande, alleuropeisk säkerhets- och samarbetsstruktur växer fram
blir Sveriges möjligheter att utan förfång för neutralitetspolitiken
delta i ett närmare samarbete av även utrikespolitisk och
säkerhetspolitisk karaktär självfallet större än under tidigare
perioder. Detta kan ske samtidigt som neutralitetspolitikens centrala
syfte ligger fast, nämligen att genom ett konsekvent avstående från
militär samverkan med andra stater framgångsrikt kunna hävda vår
neutralitet i händelse av krig. Ett undantag som denna linje medger
är deltagande i de sanktioner som enligt FN:s stadga kan beslutas av
säkerhetsrådet.
Utskottet har i inledningen till detta kapitel redovisat
huvuddragen av de djupgående förändringar som den politiska
situationen i Europa genomgått under de senaste två åren.
En upplösning har skett av det gamla europeiska mönster vilket
under hela efterkrigstiden dominerats av de två militärallianserna
och som vilat på ekonomiska, ideologiska och militära motsättningar
mellan dessa, och då i synnerhet mellan de två supermakterna. Denna
polarisering har nu upphört, och betydelsefulla steg har tagits mot
en ny europeisk samarbets- och säkerhetsordning. Av särskild
betydelse är de ansträngningar i denna riktning som görs inom ESK:s
ram. I stället för konfrontation domineras Europa av nya
samarbetssträvanden på många områden och inom många organisationer,
strävanden vilka kompletterar och förstärker varandra.
Från svensk sida har under en följd av år uttalats att
neutralitetspolitiken kräver att Sverige i sin utrikespolitik avstår
från sådana bindningar som kan få vår förmåga att genomföra den
deklarerade politiken att framstå som illusorisk. Denna synpunkt har
haft särskild tyngd i tider av starka stormaktsmotsättningar och djup
misstänksamhet mellan blocken, understundom även riktad mot de
alliansfria och neutrala länderna. Mot denna bakgrund uttalade
utskottet i föregående EG-betänkande (1988/89:UU19) att ett
deltagande i EG-ländernas utrikespolitiska samråd EPS skulle kunna
påverka trovärdigheten i vår neutralitetspolitik.
Det finns all anledning för Sverige att stödja och att deltaga i en
utveckling som kan leda till att alla Europas länder blir så
sammanflätade med varandra på samhällslivets alla områden att krig i
vår världsdel framstår som alltmer otänkbart. En sådan situation
föreligger redan mellan de nordiska länderna och, inte minst till
följd av just EG:s integration, mellan de västeuropeiska länderna.
Den mångfald samarbetsrelationer som nu utvecklas över de tidigare
blockgränserna inom ramen för eller i anslutning till ESK, EG,
Europarådet och även på det subregionala planet bidrar alla till att
fördjupa denna integration. Det fortsatta ESK-arbetet efter toppmötet
i Paris innebär att samarbetet om säkerheten i Europa nu förs vidare
med en fastare och bredare struktur och på en kvalitativt ny nivå.
Institutioner för konfliktlösning håller på att utvecklas så att
motsättningar mellan alla Europas länder kan lösas innan
konfrontationer uppstår.
De två militäralliansernas roll och ställning har radikalt
förändrats som ett resultat av den pågående utvecklingen.
Warszawapakten har i praktiken upphört som militärt samarbetsorgan.
Också beträffande dess fortsatta bestånd som politiskt samrådsorgan
råder det starkt skiftande åsikter bland medlemsstaterna. Åtminstone
ett land har redan tillkännagivit sin avsikt att lämna organisationen
helt. Vid NATO:s senaste toppmöte i somras förutskickades en
anpassning av NATO till den nya situationen genom bl.a. en
förstärkning av organisationens politiska roll i syfte att etablera
nya samarbetsrelationer med de tidigare motståndarna i
Warszawapakten. Den tidigare blockuppdelningen är förbi. Härtill
bidrar också det förhållandet att så gott som samtliga stater i
Central- och Östeuropa strävar efter att etablera inte bara
ekonomiska utan även politiska samarbetsrelationer med EG.
Inom kort inleds mellan EG:s medlemsstater två regeringskonferenser
med avsikt att träffa överenskommelser om förändringar av och tillägg
till dels Romfördraget från 1958, dels den Europeiska Enhetsakten
från 1987. Den ena konferensen gäller frågan om en politisk union och
den andra frågan om en ekonomisk och monetär union.
Vad gäller det utrikespolitiska samarbetet kommer
regeringenskonferensen om en politisk union att ge ökad klarhet. En
ökad samordning av det utrikespolitiska agerandet kan förutses.
Samtidigt tyder det mesta på att de tankar som funnits bland några
medlemsländer inom EG att utveckla det utrikespolitiska samarbetet i
riktning mot militära frågor eller mot majoritetsbeslut i centrala
säkerhetspolitiska frågor inte vinner gehör. En sådan förändring
skulle kräva beslut med enhällighet bland EG:s samtliga
medlemsländer.
Det finns dessutom skäl att utgå från att NATO även i
fortsättningen kommer att vara den organisation i vilken huvuddelen
av de västeuropeiska staterna tillsammans med USA och Canada bedriver
sitt försvarspolitiska samarbete. Den vikt som dessa västeuropeiska
nationer fäster vid de säkerhetspolitiska banden till USA talar
starkt för att så kommer att förbli fallet under överskådlig tid.
Sammantaget innebär dessa förhållanden att förutsättningarna är
väsentligt annorlunda än tidigare vad beträffar Sveriges förhållande
till EG bortom de pågående EES-förhandlingarna. Ett svenskt
medlemskap i EG bör enligt utskottets mening mot den skildrade
bakgrunden kunna förenas med de krav som även fortsättningsvis måste
ställas på neutralitetspolitikens utformning.
Utskottet delar regeringens uppfattning att ett svenskt medlemskap
i EG med bibehållen svensk neutralitetspolitik ligger i vårt lands
nationella intresse. Sveriges ekonomi och samhälle är redan mycket
nära knutna till det övriga Europa. Det förefaller klart att EG och
dess medlemsländer kommer att spela en central roll i den fortsatta
utvecklingen av europeiskt samarbete. Våra möjligheter att påverka
och bidra till denna process, politiskt, socialt och ekonomiskt,
skulle självfallet förbättras genom fullt deltagande i
gemenskapsarbetet. På det internationella området skulle ett sådant
deltagande kunna öka möjligheten att vinna gehör för våra nationella
ståndpunkter, däribland Sveriges traditionella strävan att verka för
bättre villkor för tredje världens länder.
Enligt utskottets mening bör därför Sverige eftersträva att bli
medlem i den Europeiska gemenskapen med bibehållen
neutralitetspolitik. Endast som medlem kan vårt land fullt ut delta i
och få inflytande på den Europeiska gemenskapens samarbete. Efter en
samlad bedömning av de utrikes- och säkerhetspolitiska faktorerna och
efter samråd i utrikesnämnden bör regeringen kunna lämna in en svensk
ansökan om medlemskap. Utskottet bedömer det sannolikt att så kan ske
under 1991.
I bedömningen ingår självfallet hänsyn till den fortsatta
utvecklingen i Europa, inkl. EG:s regeringskonferenser,
EES-förhandlingarna och säkerhetspolitiskt viktiga skeenden inom ESK.
Av betydelse är också hänsyn till samarbetet med de nordiska länderna
och de övriga EFTA-länderna.
Regeringen bör återkomma till riksdagen i frågan om
förhandlingarnas uppläggning och konstitutionella aspekter på
medlemskapet. Det är enligt utskottets uppfattning angeläget att
arbetet med att på olika områden belysa konsekvenserna av ett
medlemskap i EG inleds så snart som möjligt. Enligt utskottets mening
bör en parlamentarisk arbetsgrupp ges möjligheter att efter slutförda
EES-förhandlingar löpande följa framtida medlemskapsförhandlingar och
deras förberedelser.
Ett svenskt medlemskap i EG ligger enligt utskottets uppfattning i
linje med strävandena mot en allsidig utveckling av samarbetet mellan
Sverige och samtliga länder i Europa inom ramen för olika
alleuropeiska och regionala sammanslutningar. Med hänsyn till det
europeiska samarbetets mångskiftande karaktär är det naturligt att
detta tar sig flera olika uttryck, liksom att dessa under nya
politiska villkor kompletterar och förstärker varandra. För strävan
att förverkliga målet om en alleuropeisk gemenskap är som utskottet
tidigare understrukit också ESK en naturlig grund.
Utskottet avstyrker härmed yrkande 3 i motion U515 (v), yrkandena 2
och 3 i motion U519 (mp) samt yrkandena 1, 3, 4 och 5 i motion U523
(mp) och föreslår att riksdagen i anledning av yrkande 1 och berörd
del av yrkande 3 i motion U501 (fp), yrkandena 1 och 7 i motion U503
(m), yrkandena 1 och 2 i motion U515 (v), yrkandena 6 och 11 i motion
U518 (c) och yrkande 1 i motion U519 (mp) som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
II. Rättsliga och institutionella frågor
Motionerna
Under denna rubrik behandlas, i anslutning till väckta motioner,
främst frågan om den rättsliga utformningen av det samarbete med EG
som nu diskuteras mellan EG och EFTA-länderna samt det
parlamentariska samarbetet.
I motion U515 (v) anges att Sverige skall verka mot att
EFTA-länderna utan översättning och debatt skall godkänna EG:s redan
beslutade regelverk (l'acquis communautaire).
I motion U522 (mp) anförs att varje EG-regel som avses införlivas
med det svenska regelverket måste föreläggas riksdagen som
proposition på svenska språket i vanlig ordning för
utskottsbehandling, kammardebatt och beslut. Vidare sägs i motionen
att "osmos" inte är en godtagbar ersättning för verkligt
medinflytande för Sverige inom ramen för varje eventuellt avtal om
gemensamt beslutsfattande med EG. Motionen yrkar också på att det
inte skall ingå i förhandlingsmandatet med EG att ingå avtal som
kräver ändring av den svenska grundlagen.
I motion U554 (m) framförs att olika former av
parlamentarikersamverkan bör övervägas inom ramen för ett EES- avtal.
Regeringen bör ta initiativ i frågan. Observatörsskap för
parlamentariker från de olika EFTA-länderna i Europaparlamentet bör
övervägas enligt motionen.
Utskottet
Inledningsvis vill utskottet framhålla att de rättsliga och
institutionella frågor som aktualiserats inom ramen för ett
europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES) för närvarande är föremål
för förhandlingar mellan EG och EFTA-länderna. Hur de slutliga
lösningarna kommer att utformas vad gäller frågor som exempelvis
gemensamt beslutsfattande eller upprättande av institutioner går
därför för närvarande inte att fastslå. Däremot kan en generell
diskussion föras om dels de rättsliga grundförutsättningarna, dels om
Sveriges intressen och mål i detta sammanhang.
I samband med den uppkommande diskussionen om ett utvidgat och
breddat samarbete mellan EG och EFTA-länderna angav EG-kommissionens
ordförande 1989 behovet av en ny och mer strukturerad relation med
gemensamma institutioner för beslutsfattande och administration.
Efter att EFTA-sidan svarat positivt på förslaget har ett omfattande
förberedande kartläggningsarbete gjorts också vad gäller de rättsliga
och institutionella frågorna. En särskild arbetsgrupp för dessa
frågor inrättades. I och med att de formella förhandlingarna inleddes
i juni 1990 omvandlades denna grupp till en gemensam
förhandlingsgrupp.
EFTA-länderna har uttalat som mål om att medinflytandet i
beslutsprocessen som rör EES skall stå i proportion till de åtaganden
som görs i avtalet. Någon form av gemensam mekanism för
beslutsfattande rörande utformning av gemensamma regler skulle därför
krävas.
Med utgångspunkt från det arbete som gemensamt gjorts av EG och
EFTA-länderna i arbets- resp. förhandlingsgrupper går det att i viss
utsträckning redan nu skissera den sannolika rättsliga
grundstrukturen i det EES-avtal som förutses. Det bör återigen
betonas att den slutliga lösningen är föremål för de nu pågående
förhandlingarna.
Parterna är överens om att grunden i avtalet skall vara de för EES
relevanta delarna av EG:s regelverk (l'acquis communautaire).
Identifiering av dessa relevanta delar har visat att det rör sig om
ca 1 400 rättsakter. Dessa avses således införlivas med svensk rätt.
Med denna utgångspunkt skulle ett EES-avtal kunna se ut på följande
sätt. Avtalets huvuddel skulle ange övergripande mål och medel,
bestämmelser om de fyra friheterna och angränsande politikområden
samt reglering av eventuella institutioner. I bilagor till avtalet
skulle de relevanta delarna av EG:s sekundära regelverk tas in för
att på detta sätt integreras i avtalet. Eventuellt kan det här bli
fråga om en referensteknik, dvs. att bestämmelserna inte tas in i
fulltext i själva avtalet. Utskottet har inhämtat att dessa
bestämmelser skall föreläggas riksdagen på svenska språket och
publiceras i sin helhet på svenska. Utskottet vill betona vikten av
att så sker senast vid beslutstillfället. Översättningsarbetet av de
aktuella rättsakterna har enligt vad utskottet erfarit redan
påbörjats.
Enligt bestämmelserna i 10 kap. 2 § regeringsformen (RF) måste
EES-avtalet som sådant underställas riksdagen för godkännande. Det
formella omsättandet av EES-reglerna till svensk rätt bör därefter i
vanlig ordning ske på den konstitutionella nivå som är naturlig med
hänsyn till EES-reglernas innehåll. Vissa av de EES-regler vartill
hänvisas i de olika bilagorna till avtalet skulle sålunda komma att
införlivas med svensk rätt genom av riksdagen beslutade lagar medan
andra kan införlivas genom regeringsförordningar eller
myndighetsföreskrifter.
Under de förberedande och undersökande samtalen mellan EG och EFTA
har det kommit att framstå som alltmer klart att de beslut som avses
fattas i EES inte kommer att bygga på överlåtelse av
normgivningskompetens utan ålägga de avtalsslutande parterna
folkrättsliga förpliktelser. Detta medför att beslut tagna i ett
eventuellt EES-organ för Sveriges del inte blir direkt tillämpliga i
Sverige och gällande för enskilda och myndigheter på nationell nivå.
För att detta skall ske krävs en mellankommande nationell rättsakt.
Det är regeringen som ingår överenskommelser med främmande stater
och mellanfolkliga organisationer (10 kap. 1 § RF). Regeringen måste
dock inhämta riksdagens godkännande bl.a. om överenskommelsen
föranleder lagändring eller om överenskommelsen är av större vikt
(10 kap. 2 § RF). I vad mån framtida beslut om nya EES-regler, eller
ändringar av befintliga EES-regler, kommer att föranleda
riksdagsbehandling beror således av de aktuella EES-beslutens sakliga
innehåll.
Frågan om medinflytande i framtida beslut som rör EES gäller inte
enbart den formella beslutsprocessen. EFTA-ländernas utgångspunkt i
förhandlingarna har också varit att uppnå delaktighet genom
deltagande i utarbetandet av förslag bl.a. inom ramen för de
kommittéer som verkar inom EG. Detta gäller såväl ändring av
existerande regler som utarbetandet av helt nya regler med bäring på
EES-samarbetet.
Det finns vidare behov av en rättslig prövning på internationell
nivå av tvister som kan uppkomma parterna emellan om tolkningen och
tillämpningen av avtalet. Hur tvistelösnings- och
övervakningsmekanism sker är föremål för förhandlingar.
Utskottet vill mot ovanstående bakgrund erinra om de målsättningar
som formulerats av EFTA-länderna gemensamt om att uppnå ett
medinflytande i beslutsprocessen som skall stå i proportion till de
åtaganden som görs i ett EES-avtal. Detta är viktigt, dels för att
avtalet skall vara politiskt acceptabelt för de nationella
parlamenten, dels för avtalets effektivitet.
Med det ovan anförda får yrkande 5 i motion U515 (v) och yrkandena
14 och 15 i motion U522 (mp) anses besvarade.
I samband med diskussionen om de rättsliga aspekterna av ett
EES-avtal har frågan uppkommit om avtalet skulle kräva en svensk
grundlagsändring. Justitiedepartementet har i en
departementspromemoria (Ds 1990:58), Ett europeiskt ekonomiskt
samarbetsområde (EES) och den svenska grundlagen, belyst hur ett
EES-avtal skulle förhålla sig till regeringsformen.
Remissbehandlingen av promemorian avslutas i dagarna. Skulle
fortsatta överväganden visa att en grundlagsförändring krävs, måste
en sådan ändring enligt huvudregeln anhängiggöras i riksdagen senast
14 december 1990 för att kunna träda i kraft efter nästkommande val.
Det resonemang som förts i departementspromemorian gäller EES. Vid
en svensk medlemskapsansökan i EG måste självfallet en ny genomgång
göras av de rättsliga aspekterna inkl. frågan om grundlagsändring.
Härmed avstyrks yrkande 16 i motion U522 (mp).
Utskottet ansluter sig till vad som i motion U554 (m) anförts om
vikten av kontakter med Europaparlamentet.
Utskottet har erfarit att inom ramen för diskussionerna om ett
EES-avtal har båda parter anfört att parlamenten skall delta i
integrationsarbetet. Målsättningen är att någon form av
samarbetsprocedurer skall etableras för parternas parlament, liksom
för arbetsmarknadens parter. Den slutliga utformningen av
parlamentarikersamarbetet är dock för parlamenten själva att avgöra.
Inom ramen för EFTA:s parlamentarikerkommitté förs diskussioner om
utformningen av det parlamentariska samarbetet mellan EG och EFTA.
Kommittén har regelbundna kontakter med EG-parlamentet i denna fråga.
Utan att föregripa den slutliga utformningen av ett sådant samarbete
vill utskottet för sin del understryka den stora betydelsen av att
EG/EFTA-samarbetet ges en parlamentarisk dimension. Ett nära
samarbete i någon form är av stor betydelse såväl för att
tillförsäkra demokratisk kontroll och insyn i samarbetet som för att
underlätta flödet av information mellan Europaparlamentet och
EFTA-ländernas parlamentariker. Utskottet noterar att
Europaparlamentets roll och ställning inom EG väntas bli stärkt genom
den författningskonferens om den politiska unionen som inleds i
december. Det kan också nämnas att det inom EFTA:s
parlamentarikerkommitté förs diskussioner om kommitténs framtida roll
och verksamhet inkl. en eventuell utvidgning av kommittén inför
EES-avtalets ikraftträdande.
Några svenska riksdagspartier har genom kontakter med resp.
partigrupper i Europaparlamentet givits möjlighet att delta som
observatörer i deras möten. Inom ramen för den svenska
EFTA-delegationens verksamhet utgår ekonomiskt stöd till samtliga
riksdagspartier för att underlätta deras kontakter med
Europaparlamentet. Vidare kan nämnas att Nordiska rådet har
regelbundna kontakter med Europaparlamentet.
Med det ovan anförda får motion U554 (m) anses besvarad.
III. Handeln med industrivaror
Handelspolitik och frågan om tullunion
Motionerna
I motion U503 framförs att för att undanröja gränshinder och
avskaffa gränskontrollerna mellan Sverige och EG krävs att Sverige
ingår en tullunion med EG. Om gränskontroller finns kvar kommer
svenska företag som inte är etablerade inom EG-området aldrig att
betraktas som medlemmar av EG-familjen utan alltid som utomstående.
EES-avtalet måste utformas så att det inte omöjliggör en framtida
tullunion.
I motion U515 (v) anförs att Sverige skall avvisa krav på tullunion
mellan EG och EFTA och i stället förorda frihandelsavtal. Enligt
motionen kommer en tullunion i konflikt med svensk
neutralitetspolitik.
I motion U518 (c) anges att EFTA inte bara skall ses som ett
instrument för ökat samarbete inom Europa. Sverige bör verka för att
EFTA bygger upp ett utvidgat ekonomiskt samarbete också med
utomeuropeiska marknader som Nordamerika, Ostasien etc.
I motion U519 (mp) framförs att samarbetet med EG bör fortsätta
inom frihandelsavtalets ram i syfte att underlätta för människor att
studera, resa, arbeta och forska fritt.
I motion U522 (mp) begärs klarläggande om att förhandlingsmandatet
med EG inte omfattar handel med länder i förhållande till vilka
riksdagen lagstiftat om bojkott.
Bakgrund
En tullunion mellan olika länder innebär enligt den definition som
ges i GATT att tullar och andra restriktiva handelsregleringar (med
vissa angivna undantag) avskaffas internt mellan länderna på i stort
sett all handel. En tullunion innebär också att i stort sett samma
tullar och andra handelsregleringar tillämpas utåt. Deltagande i en
tullunion innebär alltså gemensam yttre tullmur och medför i
praktiken gemensam handelspolitik gentemot länder utanför unionen.
Begreppet tullunion definieras inte i Romfördraget. Enligt
Romfördragets artikel 3 skall EG-länderna upprätta en gemensam
marknad. Denna gemensamma marknad innebär att tullar och kvantitativa
restriktioner liksom avgifter och åtgärder med motsvarande verkan
skall avskaffas mellan medlemsländerna. Även importavgifter för
jordbruksprodukter skall avskaffas inom tullunionen. Det fastslås
vidare i artikel 3 att EG-länderna skall införa en gemensam
tulltariff och gemensam handelspolitik gentemot tredje land.
Förändringar i denna tariff beslutas av EG:s råd som alltså övertagit
medlemsländernas kompetens på detta område liksom deras kompetens på
handelspolitikens område i övrigt. Tullunionen är i princip
genomförd. För de nya medlemsstaterna Spanien och Portugal sker en
successiv anpassning till EG:s gemensamma yttre tulltaxa under en
övergångsperiod som skall vara avslutad år 1992.
Syftet med en inre marknad går emellertid långt utöver målet för en
tullunion. Enligt Romfördraget (artikel 3) är målet att skapa en
ekonomisk gemenskap som förutom gemensam tull- och handelspolitik
även skall avskaffa hindren för den fria rörligheten för personer,
tjänster och kapital mellan medlemsstaterna, införa gemensam
jordbruks- och transportpolitik, skapa ett regelsystem som förhindrar
att konkurrensen på den gemensamma marknaden snedvrids, främja en
samordning av medlemsstaternas ekonomiska politik och förebygga
störningar i deras betalningsbalans, närma ländernas inhemska
lagstiftning i den utsträckning som erfordras för den gemensamma
marknadens funktion, skapa en europeisk socialfond, inrätta en
europeisk investeringsbank samt ansluta översjöiska länder och
områden i syfte att öka varuutbytet och att gemensamt arbeta för
ekonomisk och social utveckling.
Den s.k. vitbok som EG-kommissionen lade fram år 1985 presenterade
förslag om hur Gemenskapens ursprungliga målsättning, sammanfattad i
begreppet inre marknad, borde kunna uppnås. Denna inre marknad skall
enligt vitbokens planer vara genomförd till utgången av år 1992.
1987 enades EG:s medlemsländer om den s.k. europeiska enhetsakten
som förutom en ändring av Gemenskapens beslutsregler också innehåller
bestämmelser om EG:s inre marknad, valutapolitik, regionalpolitik,
forskning och utveckling, utrikes- och säkerhetspolitik,
socialpolitik, miljövård och förhållandet mellan EG:s institutioner.
Enhetsakten skapade de institutionella förutsättningarna för att
genomföra bl.a. vitbokens målsättning
Frihandelsavtalet mellan Sverige och EG
År 1973 ingick Sverige och EG ett frihandelsavtal för
industrivaror. Liknande frihandelsavtal slöts med övriga EFTA-länder.
(Storbritannien, Irland och Danmark blev i stället medlemmar i EG).
Sverige hade inför överläggningarna med EG inga andra förbehåll än
dem som föranleddes av den svenska neutralitetspolitiken. Formen för
samarbete lämnades till att börja med öppen. En tullunion omfattande
alla varor var ett önskemål från svensk sida. Skälet till att Sverige
inte från början stannade vid ett frihandelsområde var inte att
tullunionens specifika egenskaper i sig utgjorde primära svenska
intressen. Anledningen var i stället att en tullunion enligt svenskt
förmenande gav det bästa underlaget för det fasta och varaktiga
ekonomiska samarbete som Sverige eftersträvade och var det bästa
sättet att uppnå likabehandling i olika avseenden för svenska företag
och svenska produkter. Av neutralitetspolitiska skäl förbehöll sig
den svenska regeringen rätten att avstå från ett gemensamt
handelspolitiskt uppträdande i de fall handelspolitiken skulle ges en
utrikespolitisk eller säkerhetspolitisk syftning.
Förhandlingarna kom därför att gälla det frihandelsavtal Sverige
och EG har i dag.
Utskottet
Som framgår av tidigare betänkande har, när det gäller samarbetet
med EG, Sverige sett fördelar med att få till stånd en
tullunionslösning. I betänkandet 1988/89 UU:19 redogörs för några av
fördelarna med tullunion. En tullunion skulle främja en
icke-diskriminerande behandling inom EG av svenska företag och
produkter, bl.a. genom att risken för antidumpningåtgärder skulle
försvinna. Vidare skulle behovet av ursprungsregler i handeln med
EG-länderna undanröjas. Andra fördelar med en tullunionslösning
skulle vara att bearbetning av utomeuropeiska råvaror blir möjlig med
bibehållen tullfrihet vid export till EG. Sverige skulle vidare med
en tullunion kunna få tillträde till EG:s preferensmarknader.
I sin programförklaring 17 januari 1989 pekade
kommissionsordföranden Delors på tullunionen som en
grundförutsättning för EG:s inre samarbete. I diskussionerna mellan
EG och EFTA om ett utvidgat och mer strukturerat samarbete omfattande
de fyra friheterna och angränsande politikområden, är tullunion en
möjlig lösning och således inte på förhand utesluten. I de
förberedande och undersökande samtalen mellan EG och EFTA
identifierades två huvudoptioner, dels ett tullunionsarrangemang,
dels ett avsevärt förbättrat frihandelsområde, som sedermera skulle
kunna utvecklas till en tullunion. De båda optionerna kvarstår som
alternativ även om de förhandlingar som nu förs i huvudsak har ägnats
åt den senare lösningen, dvs. ett förstärkt frihandelsavtal med en
utvecklingsklausul.
Riksdagen har bl.a. angivit som mål för Sveriges pågående och
förestående kontakter med EG att de om möjligt skall leda till samma
fördelar och åtaganden för medborgare, institutioner och företag i
Sverige som kommer att gälla i EG när vitbokens intentioner
förverkligats. I detta sammanhang vill utskottet särskilt framhålla
vikten av att svenska produkter tillförsäkras högsta möjliga grad av
likabehandling på den västeuropeiska marknaden. Ett
tullunionsarrangemang skulle underlätta uppfyllandet av de svenska
målsättningarna vad gäller samarbetet med EG. Tullunionsalternativet
bör därför även i fortsättningen övervägas inom ramen för Sveriges
samarbete med EG. Den närmare utformningen av ett eventuellt
deltagande i tullunion måste givetvis diskuteras och förberedas
noggrant, såväl på svensk sida som i kontakterna med EG.
EFTA-länderna har för närvarande ingen gemensam handelspolitik
gentemot utomeuropeiska länder. Vägledande för EFTA-länderna är att
uppnå likabehandling med EG i de fall där EFTA-länderna är eller
riskerar att bli diskriminerande. Frågan om gemensam handelspolitik
gentemot länder utanför EG och EFTA aktualiseras inte inom ramen för
EES-förhandlingarna.
Med det ovan anförda får yrkande 5 i motion U503, yrkande 7 i
motion U518 och yrkande 4 i motion U522 anses besvarade. Yrkande 6 i
motion U515 och yrkande 7 i motion U519 avstyrks.
Tekniska handelshinder
Motionerna
I motion U515 (v) begärs att Sverige inom EFTA ska verka för att
riva upp beslutet om godkännandet av den s.k. Cassis de
Dijon-principen.
Även i motion U522 (mp) anförs att förhandlingsmandatet med EG ej
bör omfatta Cassis de Dijon-principen. I samma motion begärs
klarläggande om att förhandlingsmandatet med EG ej omfattar handel
med vapen.
I motion U523 (mp) anförs att Sverige inte bör delta i en gemensam
vapenmarknad inom EG.
Utskottet
Med tekniska handelshinder menas oftast problem som uppstår genom
att skilda länder har olika regler för hur produkter skall vara
beskaffade. Det kan gälla t.ex. dimensioner, säkerhetsanordningar,
märkningsbestämmelser osv. Problemen kan ibland lösas genom att
produkterna anpassas till det land som har de strängaste reglerna. I
andra fall är reglerna oförenliga så att det blir nödvändigt att
tillverka olika versioner till export till skilda länder. Detta
fördyrar och försvårar tillverkningen. En annan typ av handelshinder
kan hänga samman med att provning och godkännande av en produkt måste
upprepas i varje land där varan skall säljas, vilket kan bli
tidsödande och dyrbart.
I och med att de klassiska handelshindren, tullar och kvantitativa
begränsningar, har avvecklats för handeln med industriprodukter i
Västeuropa har andra faktorer som t.ex. de tekniska handelshindren
fått en allt större betydelse. Andra icke-tariffära åtgärder som
skapar hinder för det fria varuflödet är t.ex. fysiska handelshinder
i form av kontroller av varor och transportmedel vid gränserna, t.ex.
veterinär- och växtskyddskontroller.
Den s.k. Cassis de Dijon-principen uppfattas allmänt som en regel
med innebörden att produkter som lagligen produceras eller
marknadsförs i ett medlemsland skall kunna säljas fritt också i ett
annat medlemsland. Härvid åsyftas Romfördragets artikel 30 enligt
vilken kvantitativa importrestriktioner och åtgärder med motsvarande
verkan förbjuds. Undantag från denna princip kan enligt Romfördragets
artikel 36 göras i vissa fall, om importlandet anser att en produkt
äventyrar människors, djurs eller växters hälsa liv och säkerhet.
Cassis de Dijon är mer korrekt uttryckt benämningen på ett rättsfall
enligt vilket EG-domstolen bl.a. erkände att det fanns grupper av
legitima nationella regleringsändamål utöver dem i artikel 36,
nämligen s.k. tvingande hänsyn. Som grund för undantag från den fria
varucirkulationen utöver vad som anges i artikel 36 kan därför enligt
rättspraxis åberopas bl.a. miljö- eller arbetsmiljöskäl samt
konsumentskydd, under förutsättning att det inte rör sig om dold
protektionism. De ovan redovisade undantagsmöjligheterna gäller
endast om det inte finns gemensamt överenskomna regler. Slutsatsen är
att vi även i ett EES-samarbete har möjlighet att skydda oss mot
sådana produkter som vi bedömer som farliga.
En av grunderna i den svenska handelspolitiken, inklusive i vårt
samarbete med EG är att åstadkomma en liberalisering av handeln
vilket innebär borttagandet av hinder mot fria handelsströmmar. Ett
grundläggande mål i samarbetet med EG är just att skapa en fri
marknad för varor i Västeuropa. Utskottet kan i sammanhanget inte
ställa sig bakom någon generell reservation mot Cassis de
Dijon-principen inom ramen för samarbetet med EG. Utskottet vill
framhålla målsättningen att EFTA-ländernas och Sveriges höga
ambitionsnivå rörande miljö, hälsa och säkerhet inklusive
produktsäkerhetsaspekterna bör vara vägledande i vårt samarbete med
EG. Det kan i sammanhanget nämnas att en studie om EG-rättens Cassis
de Dijon-princip och vissa andra frågor inom varuhandelns område
nyligen slutförts av urikesdepartementet (Ds 1990:76). En av studiens
slutsatser är att några konstitutionella hinder eller andra avgörande
svårigheter för en effektiv svensk anpassning till EG på varuområdet
inte identifierats.
Som näringsutskottet angivit i sitt yttrande är det angeläget att
förhandlingarna utvecklas på ett sådant sätt att harmoniseringen med
EG inte kommer att innebära att väsentliga svenska säkerhetskrav
behöver uppges. Som också anges i näringsutskottets yttrande kan det
bli aktuellt att i vissa fall söka särskilda lösningar vad gäller
kravnivåerna inom miljö, hälsa och säkerhet.
Härmed avstyrks yrkande 4 i motion U515 och yrkande 13 i motion
U522.
EG-länderna för ingen gemensam politik vad gäller
krigsmaterielexport, utan varje land tillämpar sina egna regler.
Romfördragets artikel 223 ger en medlemsstat möjlighet att utan
hinder av övriga regler i fördraget vidta åtgärder som den finner
erforderliga, till skydd för egna väsentliga säkerhetsintressen i
fråga om tillverkning eller handel med vapen, ammunition och
krigsmateriel. Dessa åtgärder får icke ogynnsamt ändra på
konkurrensvillkoren på den gemensamma marknaden i vad avser produkter
icke avsedda för direkt militära ändamål.
Det har förts vissa diskussioner inom EG i syfte att minska
handelsrestriktionerna och öka konkurrensen inom EG på
krigsmaterielområdet, men några bindande beslut har inte fattats.
Krigsmaterielfrågor berörs inte i EES-förhandlingarna.
1988 års utredning om krigsmaterielexporten har avgivit sitt
betänkande (Utlandssamverkan på krigsmaterielområdet). Riksdagen
kommer senare att få ta ställning till den svenska
krigsmaterielexportpolitiken i samband med en proposition med
anledning av nämnda betänkande.
Härmed avstyrks yrkande 1 i motion U522 och yrkande 2 i motion
U523.
Kärnkraft
Motionerna
I motion U522 yrkande 2 (mp) hemställs att riksdagen begär
klarläggande om att förhandlingsmandatet med EG ej omfattar handel
med kärnteknik.
I motion U542 yrkande 11 (mp) hemställs att riksdagen ger
regeringen till känna att EG-anpassningen inte får leda till
försening av den beslutade kärnkraftsavvecklingen.
I motion U542 yrkande 12 hemställs att riksdagen ger regeringen
till känna att Sverige icke i något avseende skall ingå i en gemensam
kärnteknisk marknad med EG.
Utskottet
I EG:s vitbok om den inre marknaden finns inget direktiv som berör
energifrågorna. Fortfarande står EG långt ifrån en gemensam
energipolitik även om energifrågorna fått successivt ökad
uppmärksamhet under senare tid. Kärnkraftssamarbetet mellan
EG-länderna regleras i ett särskilt fördrag i den europeiska
atomenergigemenskapen, Euratom. Regler för nationella
kärnkraftsprogram för de enskilda medlemsländerna innefattas inte i
detta fördrag eller i EG:s lagstiftning i övrigt. Sålunda kan de
enskilda medlemsländerna själva avgöra vilka energislag de vill
utnyttja i sin energiförsörjning. Näringsutskottet anger i sitt
yttrande att ett samarbete med EG på energiområdet inte skulle betyda
att Sverige behöver frångå beslutet om kärnkraftsavveckling.
Beträffande handel med kärnteknologi har utskottet inhämtat att
import av kärnkraftsteknologi inte är förbjuden för den som har
tillstånd att inneha och driva en kärnteknisk anläggning. Export av
kärnkraftsteknologi är i Sverige liksom i de enskilda EG-länderna
reglerad enligt de s.k. Londonriktlinjerna som överenskoms år 1975
mellan femton stater.
I näringsutskottets yttrande anges att såväl GATTs som EG:s
regelsystem ger utrymme för sådana icke-diskriminerande
handelsbegränsningar som de svenska reglerna rörande export och
import inom kärnteknikområdet är exempel på. Det kan tilläggas att
motsvarande åtgärder beträffande export täcks av bestämmelser i
icke-spridningsavtalet (NPT).
Utrikesutskottet ansluter sig till näringsutskottets yttrande.
Härmed avstyrks yrkande 2 i motion U522 samt yrkande 11 och 12 i
motion U542.
Konsumentfrågor
Sammanfattning av motionerna
I motion U513 (s) anförs att osäkerhet råder beträffande svensk
kooperations ställning i ett Europaperspektiv. I EES-förhandlingarna
bör regeringen vidta åtgärder så att den kooperativa företagsformens
särskilda ställning beaktas. Vidare bör ett bättre
konsumentinflytande eftersträvas.
I motion U529 (m) sägs att svenskt medlemskap i EG vore en viktig
konsumentfrämjande åtgärd. Det skulle bl.a. innebära sänkta
konsumentpriser, ökat utbud och valfrihet för konsumenten. En stor
marknad är till fördel för konsumenternas möjlighet att styra
varuutbudet heter det i motionen.
I motion U542 (mp) yrkas att de skillnader i bl.a. barnsäkerhet
mellan EG och Sverige som påtalats av energiverkschefen och
konsumentverket inte får utjämnas genom att svenska säkerhetskrav
sänks eller planerade skärpningar försenas.
I motion U552 (mp) anförs att harmoniseringen till EG:s inre
marknad skall upphöra. Om en sådan harmonisering ändå kommer till
stånd, måste tillräckliga resurser satsas på att säkra en stark
konsumentmakt.
Utskottet
Sveriges samarbete med EG berör i hög grad konsumentfrågor.
Utgångspunkten är att ett närmare samarbete mellan Sverige och EG
gynnar konsumenten. Den västeuropeiska integrationen avser att främja
tillväxt, hög sysselsättning och fortsatt välstånd. Fri rörlighet av
varor, tjänster, kapital och människor förutses förbättra
konkurrensen. En stor och fri västeuropeisk marknad avses ge ökat
utrymme för privat konsumtion, ökat utbud av varor och tjänster,
bättre kvalitet och service samt pressade priser.
Konsumentfrågorna har fått stor uppmärksamhet inom EG. Det första
konsumentpolitiska programmet blev klart 1975 och följdes av ett
andra program 1981 och ett tredje 1990. Dessa program innefattar en
deklaration om grundläggande rättigheter, som berör bl.a. skydd av
hälsa och säkerhet, reklamation, skadestånd, information, utbildning
samt rätt att vara representerad och bli konsulterad i
konsumentfrågor. I enhetsakten faststlogs att kommissionens förslag
när det gäller gemensamma regler för hälsa, säkerhet, miljö och
konsumentfrågor skall utgå från en hög skyddsnivå. I november 1989
antog EG:s ministerråd en resolution om vad som är viktigast på
konsumentområdet i framtiden. Därvid angavs bättre representation för
konsumenterna, integrering av konsumentpolitiken med andra
politikområden, säkrare produkter, bättre information och utbildning
samt större möjligheter att få rätt i en tvist. I det tredje
konsumentpolitiska programmet understryks att nationell lagstiftning
måste införas så snabbt som möjligt av medlemsländerna i enlighet
med direktiven om vilseledande marknadsföring, produktansvar,
konsumentkrediter, hemförsäljning, livsmedelsmärkning och leksakers
säkerhet. Generellt gäller att EG:s regelverk på konsumentområdet
avser minimistandard som medlemsländerna skall uppfylla. Det står de
enskilda fritt att gå utöver minimikraven.
En viktig fråga för konsumenterna gäller produktsäkerhet.
Standardiseringsarbetet är därför av största betydelse. Syftet är att
harmonisera tekniska regler mellan olika länder bl.a. för att skydda
liv, hälsa och säkerhet. Inom EG är principen att EG fastställer
väsentliga säkerhetskrav och överlåter tekniska detaljlösningar till
de europiska standardiseringsorganen, som CEN eller CENELEC. Sverige
och övriga EFTA-länder är fullvärdiga medlemmar i dessa organ som
således inte är underordnade EG. Vi har således god möjlighet att
påverka de europeiska standarderna. Såväl EG som EFTA har uttalat sig
för ökat deltagande av konsumentföreträdare i
standardiseringsarbetet.
Såväl inom EG, i Sverige och i övriga EFTA-länder finns höga
ambitioner när det gäller produktsäkerheten. Den höga ambitionen bör
vara vägledande i det fortsatta arbetet att stärka konsumentskyddet.
På enstaka områden kvarstår än så länge vissa skillnader i
skyddsnivå. Ett exempel på ett sådant område för svenskt vidkommande
är kemikalier. Sverige har på det området målsättningen att bibehålla
sin höga skyddsnivå. Inom ramen för EES-diskussionerna är Sveriges
och EFTA-ländernas syn att samarbetet inte bör leda till att
säkerhetskrav och nivåer som har uppnåtts på olika områden skall
behöva sänkas. Det är därför inte uteslutet att särskilda lösningar
kan komma att aktualiseras. En grundläggande strävan bör enligt
utskottet dock vara att handelshindren elimineras i så stor
utsträckning som möjligt och att reglerna därför görs enhetliga, i
konsumenternas gemensamma intresse.
Sammanfattningsvis anser utskottet att Sveriges ambitioner på
konsumentområdet i stor utsträckning sammanfaller med EG:s. Samsynen
gäller bl.a. konsumentinflytande, produktsäkerhet, ekonomiskt och
rättsligt skydd, utbildning och information. Detta utgör en god grund
i det fortsatta arbetet på förbättringar. Något generellt hinder för
Sverige att behålla sitt starka konsumentskydd vid ett närmare
samarbete med EG föreligger inte.
Konsumenternas inflytande är en viktig fråga. Inom EG finns ett
konsumentråd (CCC), i vilket nationella konsumentorganisationer är
företrädda. CCC fungerar som en rådgivande kommitté till
kommissionen. Inom EFTA finns en rådgivande undergrupp bestående
bl.a. av företrädare för konsumentorganisationer. För närvarande
pågår diskussioner inom EFTA om ytterligare förstärkning av
konsumentorganisationernas inflytande.
I flera EG-länder har kooperationen en stark ställning. Inom EG som
helhet finns generellt en positiv syn på kooperation och på den
kooperativa företagsformen. Kooperationens arbetsvillkor regleras
främst genom nationell lagstiftning i respektive land. Vissa
gemensamma regler, vars övergripande syfte är att stödja kooperativ
verksamhet, är under utarbetande. Ett närmare samarbete mellan
Sverige och EG bör därför kunna ytterligare främja kooperativ
utveckling i Sverige.
Motion U513 (s), motion U529 (m) och motion U542 (mp) yrkande 6 får
härmed anses besvarade. Motion U552 (mp) yrkandena 1 och 2 avstyrks.
IV. Medborgarnas Europa
Personers rörlighet, passunion
Sammanfattning av motionerna
I motion U503 (m) betonas betydelsen av personers fria rörlighet
inom hela EES-området. Passfrihet bör enligt motionen därför gälla
inom EES-området.
I motion U522 (mp) yrkas att förhandlingsmandatet med EG inte
omfattar harmonisering av asyl- och visumregler. I motion U532 (mp)
anges dels att Sverige skall behålla full frihet att självt bestämma
över sin visumpolitik, dels att Sverige inte skall ändra de
grundlagsregler som förbjuder utvisning av svenska medborgare eller
att någon berövas sitt svenska medborgarskap. Vidare yrkas i motionen
att Sverige inte skall frångå gällande nordiska koventioner om
nordiska medborgares inrese-, uppehålls- m.fl. personliga rättigheter
i Sverige samt begärs en redovisning av EG-anpassningens följder för
dataintegriteten. I motion U547 (mp) betonas vikten av att fritt få
resa, studera, arbeta och bo i Europa.
Utskottet
I betänkande 1988/89:UU19 betonade utskottet att rätten att fritt
bo och arbeta i andra länder hör till det viktigaste för att skapa
förståelse, kulturellt utbyte och mänsklig gemenskap.
Utskottet vill i detta betänkande upprepa sin positiva syn på
ansträngningar att åstadkomma medborgarnas fria rörlighet över
gränserna i Västeuropa. Ett av huvudsyftena med Sveriges samarbete
med EG är just att avskaffa hindren för människors, varors, tjänsters
och kapitalströmmars rörlighet i Västeuropa.
EG har satt upp målet att avskaffa alla gränskontroller mellan
länderna före 1993. En hel del arbete kvarstår inom EG innan målet är
inom räckhåll. Flera frågor återstår således att lösa. För närvarande
diskuteras en gränskontrollkonvention, som avser reglerna för hur
kontrollen vid EG:s yttre gränser ska utformas när de inre gränserna
avskaffas. Immigrations- och flyktingpolitik, terrorism, vapen- och
narkotikasmuggling är exempel på frågor som diskuteras på EG-sidan
inom ramen för detta arbete.
EFTA-länderna har i EES-förhandlingarna om rörlighet för personer
gemensamt förklarat att en överenskommelse bör omfatta också en
förenkling av gränskontrollen för personer. EG-kommissionen saknar
för närvarande mandat att bedriva sådana förhandlingar med EFTA om
gränskontroller, och området kommer därför -- som det nu ser ut --
troligen inte att bli en del av kommande EES-avtal. Såväl i Sverige
som i det nordiska samarbetet och i EFTA-kretsen diskuteras därför
andra tänkbara kanaler för att knyta an till det mellanstatliga
arbete som pågår på området inom EG. Sådana diskussioner har redan
inletts mellan de nordiska länderna och EG.
Inom Norden kan man sedan 1950-talet resa fritt utan passkontroll
bortsett från stickprov under vissa förutsättningar. För Sverige är
den nordiska passunionen en självklar utgångspunkt, och de nordiska
länderna är eniga om att bevara den nordiska passfriheten. Norden
avser gemensamt att verka för att den avveckling av EG:s inre
gränskontroller som så småningom kommer att ske inte leder till
oacceptabla inskränkningar i den nordiska passfriheten. Intresset
från nordisk sida är således att den nordiska
passkontrollöverenskommelsen så långt möjligt samordnas med det
motsvarande system som planeras inom EG.
I det mellanstatliga arbete som pågår inom EG-området berörs som
nämnts också frågorna om invandringspolitik, asylpolitik och
viseringspolitik. Även om dessa frågor sannolikt inte omfattas av ett
EES-avtal, så kommer inte Sverige att undgå att påverkas av en
eventuell samordning av asyl- och flyktingpolitiken inom EG-området.
I detta sammanhang vill utskottet upprepa vad som framhölls i förra
årets betänkande 1988/89:UU19 nämligen vikten av att upprättthålla en
generös och solidarisk svensk flyktingpolitik, både vad gäller
prövning av enskilda asylsökandes ärenden och beträffande överföring
till Sverige av flyktingarna inom ramen för vår flyktingkvot.
Med det ovan anförda får yrkande 3 i motion U503 (m), yrkande 1 i
motion U532 (mp) och yrkande 1 i motion U547 (mp) anses besvarade.
Yrkande 8 i motion U522 (mp) och yrkande 3 i motion U532 (mp)
avstyrks.
Någon grundlagsändring vad gäller utvisning av svenska medborgare
eller fråntagande av svenskt medborgarskap är inte aktuell.
Härmed avstyrks yrkande 2 i motion U532 (mp).
Beträffande integritetsskydd i samband med automatisk
databehandling så föreligger ännu inte några bindande direktiv inom
EG på området. Ett arbete pågår dock inom EG för att gemensamt
reglera inegritetsskyddet. Området är inte föremål för förhandlingar
inom ramen för EES. I Sverige analyserar för närvarande
datalagsutredningen dessa frågor. Enligt utredningens direktiv
(Dir. 1989:26) skall utvecklingen i andra länder, särskilt inom
Norden och i EG beaktas.
Härmed får yrkande 4 i motion U532 (mp) anses besvarat.
Arbetsmarknadspolitiska frågor
Motionerna
Moderata samlingspartiet anför i sin partimotion U503 yrkande 4 att
EFTA-länder bör eftersträva att det bildas en gemensam
EES-arbetsmarknad i enlighet med de regler som kommer att gälla för
EG-arbetsmarknaden.
Vänsterpartiet begär i motion U515, yrkande 7 delvis, att
regeringen till EG-kommissionen, Europaparlamentet och EG:s
ministerråd skall framföra att Sverige inte kan godta försämringar
vad gäller fackliga rättigheter.
I motion U521 yrkande 2 (mp) framförs att riksdagen hos regeringen
begär besked om exakt vilken arbetslöshetsnivå den anser vara ett
rimligt pris att betala för EG-anpassning och i samma motion yrkande
3 anförs att EG-anpassningen inte får leda till en försvagning av den
aktiva svenska arbetsmarknadspolitiken.
I miljöpartiets motion U522, yrkande 9 begärs ett klarläggande från
regeringen om att förhandlingsmandatet med EG inte omfattar
harmonisering av reglerna för medbestämmande och inflytande för
löntagare i aktiebolag.
I motion U547 yrkande 2 (mp) framhåller motionärerna vikten av att
utvidga den gemensamma nordiska arbetsmarknaden till EG- och
EFTA-länderna.
Utskottet
Att verka för en fri västeuropeisk arbetsmarknad är en viktig del i
arbetet för ett utvidgat västeuropeiskt samarbete. Som angavs i
utskottets betänkande 1988/89:UU19 är målet att svenska medborgare
fritt skall kunna flytta och ta arbete i andra länder i hela
Västeuropa och att motsvarande rättigheter skall gälla för andra
västeuropeiska länders medborgare i Sverige.
Utskottet vill markera betydelsen av arbetsmarknadsfrågorna i den
europeiska integrationen och välkomnar att ansträngningarna att skapa
en gemensam arbetsmarknad är föremål för diskussioner och
förhandlingar mellan EG och EFTA.
Det är av största vikt att det parallellt med skapandet av en
gemensam arbetsmarknad etableras ett korresponderande socialt
skyddsnät. Sverige och övriga EFTA-länder har angivit att en
överenskommelse avsende personers rörlighet bör innefatta gemensamma
samordningsregler på socialförsäkringsområdet, baserade på
principerna i EG:s regelverk för samordning av de nationella
socialförsäkringssystemen för personer som flyttar inom EG. Dessa
frågor behandlas i ett särskilt kapitel i betänkandet, (sociala
frågor). Där kommenteras också åtgärder som förutses för att utveckla
den sociala dimensionen, ett begrepp som inom EG i hög grad omfattar
arbetsmarknadsrelaterade frågor.
I arbetsmarknadsutskottets yttrande konstateras att från
EFTA-ländernas sida eftersträvas en gemensam EES-arbetsmarknad.
Enligt utskottets uppfattning är ett EES-avtal med sådan innebörd
betydelsefullt för svensk ekonomi och därmed också för
sysselsättningen i vårt land. Arbetsmarknadsutskottet betonar
fördelarna med att kontakter över gränserna underlättas och att
svenska medborgare kan arbeta i utlandet. För näringslivet är det
också viktigt att utländsk personal kan arbeta i Sverige.
Arbetsmarknadsutskottet anger att under år 1989 uppgick
arbetslösheten till 1,4 % i Sverige och till drygt 9 % inom
EG-området. Utskottet refererar till den inom
arbetsmarknadsdepartementet utarbetade rapporten Svensk
arbetsmarknadspolitik och den västeuropeiska integrationen (Ds
1990:8) vari noteras att den fria arbetsmarknaden hittills inte lett
till någon nämnvärd geografisk utjämning av arbetslösheten. Varför
arbetslöshetsnivåerna varierar så starkt mellan de västeuropeiska
länderna har inte direkt kunnat förklaras. I rapporten redovisas att
åtgärdsarsenalen i den svenska arbetsmarknadspolitiken inte skiljer
sig på något avgörande sätt från de instrument som används inom
EG-länderna.
I rapporten dras slutsatsen att i fråga om statsstöd finns det
ingenting som tyder på att åtgärder inom den svenska
arbetsmarknadspolitiken skulle strida mot EG:s regler. Ingenting
tyder heller på att inskränkningar i den nationella bestämmanderätten
över arbetsmarknadspolitiken skulle vara aktuella.
Arbetsmarknadsutskottet markerar inställningen att en aktiv
arbetsmarknadspolitik är en grundpelare i svensk politik och att vårt
land på detta område bör kunna fungera som inspirationskälla för
andra länder. En EG-integration betyder enligt utskottets uppfattning
att arbetsmarknadspolitiken kommer att spela en alltmer betydelsefull
roll som instrument i den ekonomiska politiken.
Utrikesutskottet vill med hänvisning till yttrandet ansluta sig
till arbetsmarknadsutskottets uttalande. Utrikesutskottet utgår ifrån
att ett övergripande mål i svensk arbetsmarknadspolitik är och
förblir att skapa full sysselsättning.
Härmed får yrkande 4 i motion U503, yrkande 3 i motion U521 och
yrkande 2 i motion U547 anses besvarade. Yrkande 2 i motion U521
avstyrks.
I arbetsmarknadsutskottet berörs även arbetsrättsliga frågor i
anslutning till behandling av motion U515 (v) yrkande 7 (delvis) och
yrkande 9 i motion U522 (mp).
Arbetsmarknadsutskottet anför följande:
Utskottet har inhämtat att vid förhandlingarna skall den höga
svenska ambitionsnivån i dessa frågor vara vägledande. Det finns tre
EG-direktiv på detta område, nämligen Skydd för anställdas
rättigheter vid arbesgivarens konkurs, Kollektiva uppsägningar (skydd
för anställda) och Skydd av anställdas rättigheter vid
företagsöverlåtelser. Reglerna om de anställdas inflytande enligt
dessa direktiv är att se som minimikrav. Inte i något av dessa fall
krävs ändring av svensk lagstiftning för att harmonisering skall
kunna uppnås. Ändringar i lagen om medbestämmande i arbetslivet
(MBL), lagen om anställningsskydd (LAS), lagen om statlig lönegaranti
vid konkurs m.fl. lagar aktualiseras således inte i detta sammanhang.
Arbetsmarknadsutskottet anger att inom EG har förslag till en
förordning lagts fram beträffande den övernationella företagsform som
kallas Europabolag. I ett särskilt förslag till direktiv finns
kompletterande regler för de anställdas deltagande i den långsiktiga
ledningen av Europabolaget. Flera olika alternativa modeller
accepteras. Arbetsmarknadsutskottet betonar vikten av att bevaka att
möjligheterna för arbetstagarna att påverka sina arbetsvillkor inte
försämras. Liksom tidigare (1988/89:AU3y) anser
arbetsmarknadsutskottet att de arbetsrättsliga frågorna måste ägnas
stor uppmärksamhet i samband med dels den ökade integrationen på den
europeiska arbetsmarknaden, dels internationaliseringen av de större
företagen.
Utrikesutskottet ansluter sig till arbetsmarknadsutskottets
yttrande.
Härmed får yrkande 7 (delvis) i motion U515 och yrkande 9 i motion
U522 anses besvarade.
Jämställdhet
Motionerna
Folkpartiet begär i motion U502 yrkande 1 inrättande av en
arbetsgrupp som skall bevaka jämställdhetsaspekterna vid
harmonisering till EG.
I motion U506 av vänsterpartiet föreslås att regeringen tillsätter
en särskild arbetsgrupp för frågan om EG och offentliga sektorn samt
att denna arbetsgrupp i huvudsak skall bestå av kvinnor. Enligt
motionärerna är svenska kvinnor i hög grad beroende av den offentliga
sektorn. Vid en EG-harmonisering med skatteharmonisering som följd
kan statens inkomster minska på ett sådant sätt att den offentliga
sektorn blir hotad enligt motionärerna. Del av denna motion behandlas
även under avsnittet sociala frågor.
Även i motion U516 (c) begärs att regeringen tillsätter en
arbetsgrupp bestående av anbart kvinnor. Uppgiften för denna grupp
skulle vara att analysera vad en harmonisering med EG kommer att
innebära för kvinnornas situation i Sverige.
Miljöpartiet begär i motion U521 yrkande 5 ett tillkännagivande att
EG-anpassningen inte får leda till någon försvagning av
jämställdheten och kvinnors rätt och möjlighet till förvärvsarbete.
Utskottet
Jämställdhetsfrågorna har fått stor uppmärksamhet inom EG. I
Romfördragets artikel 119 slås principen fast att kvinnor och män
skall ha lika lön för lika och likvärdigt arbete. Vägledande för EG:s
arbete inom jämställdhetsområdet har varit de två handlingsprogram
som EG-kommissionen utarbetat vilka innefattar olika åtgärder för att
främja jämställdheten. Ett tredje handlingsprogram för perioden
1991--1995 är under utarbetande.
EG har vidare beslutat om fem direktiv på området. Dessa berör
likalönsprincipen, likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet,
progressivt införande av likabehandling på socialförsäkringsområdet,
kollektiva försäkringar i arbetslivet om socialförsäkringsförmåner
för kvinnor och män sysselsatta i egen verksamhet m.m. Vidare finns
förslag till nya direktiv angående bl.a. rätt till föräldraledighet
och skydd i arbetet för gravida kvinnor.
Arbetsmarknadsutskottet anför i sitt yttrande att
jämställdhetsfrågorna särskilt bevakas dels i arbetsgruppen för
personers rörlighet, dels i den nyligen inrättade
statssekreterargruppen för frågor som rör den sociala dimensionen. I
EES-förhandlingarna behandlas jämställdhetsfrågor i
förhandlingsgruppen IV för angränsande områden. Utskottet och
riksdagen har tidigare ställt sig bakom målet att
kvinnorepresentationen i statliga organ bör ha ökat till 30 % år 1992
(AU 1987/88:17, rskr. 364). Enligt utskottets uppfattning är det
väsentligt att man även inom integrationsarbetet strävar efter att få
en jämn fördelning av kvinnor och män.
Arbetsmarknadsutskottet refererar till den probleminventering som
gjorts på svensk sida inför EES-förhandlingarna (Redovisning av det
svenska integrationsarbetet, april 1990). Av denna framgår att en
harmonisering skulle kräva att den svenska jämställdhetslagen ändras.
Såväl vad gäller EG:s likalönsdirektiv som i fråga om regler om
indirekt diskriminering går EG:s regler längre än den svenska
jämställdhetslagen. EG:s likalönedirektiv slår fast principen om lika
lön för likvärdigt arbete, varvid arbetsvärdering eller motsvarande
utgör utgångspunkten för principens tillämpning. Enligt den svenska
jämställdhetslagen krävs en mellan parterna "överenskommen
arbetsvärdering". Beträffande indirekt diskriminering saknas
bestämmelse i den svenska jämställdhetslagen till skillnad från EG:s
regelverk.
Vad gäller den offentliga sektorn och anpassningen till EG
redovisar arbetsmarknadsutskottet samma uppfattning som motionärerna
i fråga om den offentliga sektorns speciella betydelse för kvinnorna
i Sverige genom att vård- och omsorgssektorn domineras av offentligt
drivna verksamheter. Arbetsmarknadsutskottet framhåller att om vi
vill slå vakt om tillgången till god vård och omsorg, den offentliga
sektorn och om vår välfärd, så är vi beroende av de inkomster som
utrikeshandeln ger oss. En stark ekonomi är enligt utskottets
uppfattning nödvändig för en ambitiös välfärdspolitik i samhället.
Utrikesutskottet ansluter sig till arbetsmarknadsutskottets
uttalande. Utskottet anser att det breddade och fördjupade samarbete
som vi nu förhandlar om är av största vikt för att vi ska kunna
behålla och vidareutveckla vår välfärd. En stark samhällsekonomi är
en förutsättning för en välutbyggd offentlig service och för att vi
ska kunna värna om sysselsättning och den svenska välfärden, till
gagn för såväl kvinnorna som den övriga befolkningen.
Under avsnittet sociala frågor har utskottet redogjort för de
arbetsgrupper som tillsatts för att behandla de frågor som rör den
sociala dimensionen. Utskottet vill i sammanhanget betona att
jämställdhetsfrågorna bör beaktas på samtliga områden och inom alla
de arbetsgrupper som berörs i integrationsarbetet.
Utskottet anser att det är önskvärt och möjligt att bibehålla en
hög ambitionsnivå vad gäller jämställdhetsarbetet inom ramen för ett
närmare samarbete med EG. En fortsatt integration i Västeuropa kan ge
positiva impulser till nya åtgärder på jämställdhetsområdet för alla
deltagande parter. Utskottet noterar i detta sammanhang att
regeringen i början av nästa år avser föreslå en skärpning av
reglerna i den svenska jämställdhetslagen för att likställa de
svenska reglerna med EG:s direktiv vad gäller lika lön och lika
behandling.
Med det anförda anser utskottet yrkande 1 i motion U502 (m) och
yrkande 5 i motion U521 (mp) besvarade. Yrkande 2 i motion U506 (v)
och motion U516 avstyrks.
Utbildningsfrågor
Motionerna
Miljöpartiet begär i motion U522, yrkande 10, klarläggande från
regeringen om att förhandlingsmandatet med EG inte omfattar
harmonisering av utbildningssystemets läroplaner.
I motion U547 (mp) yrkande 4 begärs ett uttalande om radikalt
förbättrade möjligheter till studier i andra länder. Motionärerna
anser att informationen om de olika alternativ som finns att studera
utomlands är dålig, att utbudet bör öka för ungdomar på högstadiet
och i gymnasiet och slutligen att utbytet med Östeuropa bör
förbättras.
I motion U550 (c) krävs ett fullvärdigt svenskt deltagande i
ERASMUS-programmet (European Community Action Scheme for the Mobility
of University Students). Motiven för detta yrkande återfinns i motion
Ub758, där bilaterala avtal om studerandeutbyte förs fram som ett
alternativ för det fall det fulla deltagandet i ERASMUS-programmet
inte skulle visa sig möjligt.
Utskottet
Utskottet vill inledningsvis betona utbildningsfrågornas vikt i det
europeiska samarbetet. Möjligheten att fritt kunna välja studieform
och studieort inom ramen för det stora utbud av utbildningar som
Europas länder sammantaget kan erbjuda värderas högt av medborgarna.
Utskottet kan konstatera att EG gjort omfattande satsningar på
utbildning och forskning. Satsningarna har motiverats såväl av
ekonomiska skäl som med önskemålet att ge unga människor bättre
kunskaper och förståelse för andra kulturer. Tre mål står i centrum
för EG:s utbildningsprogram:
att stärka utbildningens kvalité,
att skapa en bättre yrkesutbildning och
att bredda mångkulturell utbildning inkl. språkutbildning. Däremot
strävar inte EG efter att åstadkomma en allmän harmonisering av
medlemsländernas utbildningssystem. Det har i stället ansetts
värdefullt att bibehålla mångfalden inom EG och varje lands specifika
karaktär.
Utbildningsutskottet understryker i sitt yttrande sin positiva
grundsyn till samarbete och utbyte såväl med EG-länderna som med
andra länder i och utanför Europa. Utbildningsutskottet ser det i
sitt yttrande som helt nödvändigt för kvalitén i verksamheten och för
förståelsen mellan olika kulturer att sådant samarbete etableras i
största möjliga omfattning.
Utbildningsutskottet säger vidare i sitt yttrande att EG-samarbetet
inom utbildningsområdet inte har till syfte att åstadkomma en allmän
harmonisering av medlemsländernas utbildningssystem. Tvärtom brukar
EG:s ministerråd och utbildningsministrar stryka under hur viktigt
det är att behålla det som är specifikt för varje land. Däremot är
både ministerrådet och kommissionen överens om att examina och betyg
skall erkännas och tillgodoräknas mellan medlemsländerna trots stora
skillnader i utbildningssystemen. Enligt utbildningsutskottets
uppfattning finns det således ingen anledning att tro att
utbildnings- eller läroplaner skulle komma att harmoniseras genom
påbud från EG-kommissionen. Däremot kommer naturligtvis det framtida
studerande- och lärarutbytet inom ramen för olika utbildningsprogram
att medföra en ömsesidig påverkan på de deltagande ländernas
utbildningar.
Utrikesutskottet ansluter sig till utbildningsutskottets yttrande.
I det handlingsprogram på utbildningsområdet som EG:s ministerråd
antagit anges ett antal huvudpunkter i EG:s kommande arbete:
yrkesutbildning, förbättrat ungdomsutbyte, ökat universitetssamarbete
(ERASMUS), ömsesidigt erkännande av examina och kvalifikationer,
utbildning för teknologisk förändring (COMETT m.m.), höjd
utbildningskvalitet, utbildning i främmande språk (LINGUA m.m.).
Vidare kan nämnas program för återkommande yrkesutbildning för vuxna,
stipendieprogram på kulturområdet samt utbildningssamarbete med
Östeuropa (TEMPUS).
Såväl Sverige som övriga EFTA-länder strävar efter att delta i
samtliga utbildnings- och ungdomsutbytesprogram inom EG. Sverige har
också målsättningen att nå anslutning till arbetet med erkännande av
examina och kvalifikationer.
Längst har samarbetet nått ifråga om COMETT (främjande av samarbete
mellan universiteten och näringslivet). Sverige deltar i COMETT
under femårsperioden 1990--94. Beträffande ERASMUS (the European
Community Action Scheme for the Mobility of University Students) har
utskottet erfarit att förhandlingarna mellan EG och EFTA om
deltagande i ERASMUS-programmet nu inleds. Förhandlingarna planeras
kunna slutföras till våren, vilket skulle möjliggöra att svenska
studenter deltar i utbytet fr.o.m. höstterminen 1992.
Sammanfattningsvis konstaterar utskottet att utbildngingsfrågor i
bred bemärkelse utgör en viktig del i Sveriges samarbete med EG och i
de pågående EES-förhandlingarna. Det är viktigt att Sverige
fortsätter att verka för att fullt ut delta i EG:s alla program på
utbildningsområdet.
Med det ovan anförda får yrkande 10 i motion U522, yrkande 4 i
motion U547 och yrkande 1 i motion U550 anses besvarade.
V. Ekonomisk politik, kapitalrörelser, skatter
Motionerna
Vänsterpartiet hemställer i motion U515 yrkande 8 att riksdagen
uttalar att Sverige icke kan delta i den ekonomiska och monetära
unionen, då denna strider mot varje stats rätt att själv bestämma
grundläggande delar av sin ekonomiska och monetära politik.
I motion U522 yrkande 6 (mp) hemställs att riksdagen hos regeringen
begär klarläggande om att förhandlingsmandatet med EG ej medger
anslutning av Sverige till EMS.
I motion U533 yrkande 2 (mp) hemställs att riksdagen ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att svenska folkets urgamla rätt
att sig själv beskatta skall bestå.
Utskottet
EG-ländernas stats- och regeringschefer i Europeiska rådet beslöt
1989 att sammankalla en regeringskonferens som ett led i arbetet på
en ekonomisk och monetär union (EMU). Vid regeringskonferensen som
kommer att inledas i december i år, avser EG:s medlemsländer att
fatta beslut om åtgärder för att förverkliga målet om en ekonomisk
och monetär union, en samordnad ekonomisk politik, en enhetlig valuta
och valutapolitik.
Tre faser kan skönjas i detta arbete. Den första fasen, som nu
pågår, syftar till att lägga grunden för den ekonomiska och monetära
unionen genom regeringskonferensen och de eventuella tillägg till
Romtraktaten som där kommer att aktualiseras. Under denna fas kommer
EG att sträva efter att så många länder som möjligt ansluter sig till
växelkursmekanismen (ERM). Under denna fas, som delvis sammanfaller
med den inre marknadens realiserande, förutses friare kapitalrörelser
och ökad samordning av ekonomisk politik. Under den andra fasen, som
planeras inledas 1994, förutses de första stegen tas för att
tillskapa de institutioner som samarbetet bedöms kräva, såsom en
gemensam centralbank, samt i övrigt stärka instrument och procedurer
bl.a. vad gäller valutapolitiken och den enhetliga valutan. Sista
fasen, som sannolikt kan ta sin början mot slutet av 90-talet,
innebär att den ekonomiska och monetära unionen ska träda i funktion
fullt ut med fungerande institutioner.
Det europeiska monetära samarbetet(EMS), i vilket samtliga EG:s
medlemsstater deltar har pågått sedan slutet av 70-talet. I korthet
syftar samarbetet främst till en stabil valuta- och växelkurspolitik
inom EG. Successivt har allt fler EG-stater anslutit sig också till
växelkursmekanismen ERM.
Det kan i sammanhanget nämnas att de pågående förhandlingarna
mellan EG och EFTA inte berör vare sig EMS eller ERM. Däremot finns
önskemålet om ökade icke-bindande ekonomisk-politiska konsultationer
mellan EG och EFTA.
Finansutskottet anför i sitt yttrande följande:
Som utskottet redovisat i betänkande 1989/90:FiU20 är det formellt
möjligt för tredje land att i någon form ansluta sig till EMS, men
samtidigt måste konstateras att förutsättningarna för ett samarbete
på det ekonomiska och monetära området med EG och framför allt inom
EG förändras mycket snabbt. Frågan om en ekonomisk och monetär union
står på dagordningen för en av EG:s regeringskonferenser i december i
år.
Storbritannien som sedan länge deltagit i EMS har nu också anslutit
sig till växelkursmekanismen (ERM) inom systemet. Systemet omfattar
därmed alla EG-länder utom tre. Det kan konstateras att
växelkursstabiliteten ökat de senaste åren och att några
kursjusteringar inte skett sedan 1987.
Det tycks således som om erfarenheterna av det europeiska
växelkurssystemet är goda. Det bör dock framhållas att det inte är
den fasta växelkursnormen i sig som pressat ned inflationstakten på
en låg nivå utan det faktum att normen också följts upp med en stram
penning- och finanspolitik.
I proposition 1990/91:39 om den ekonomiska politiken på medellång
sikt anförs att de nuvarande problemen i den svenska ekonomin skall
lösas genom en intern anpassning av utbud och efterfrågan och genom
att ekonomins funktionssätt förbättras. Det är på detta sätt den
ekonomiska politikens trovärdighet skall förstärkas, anförs det. Att
göra avsteg från valutapolitikens mål om en fast växelkurs är
uteslutet. Sverige har ett starkt intresse av att delta i det
internationella ekonomiska samarbetet, och det ligger i vårt eget
intresse att vi blir en trovärdig samarbetspartner. Detta
understryks, sägs det i propositionen, av den breda uppslutning som
råder om ett utvidgat samarbete med EG genom ett EES-avtal.
Regeringen följer utvecklingen vad gäller det europeiska monetära
samarbetet och bevakar Sveriges möjligheter till ett närmare
samarbete.
Utskottet ansluter sig till finansutskottets yttrande.
Härmed avstyrks yrkande 8 i motion U515 och yrkande 6 i motion U522.
Utskottet kan liksom i förra betänkandet konstatera att EG-länderna
hittills inte enats om någon gemensam skattepolitik. Som framgår av
vad som senare sägs i betänkandet under avsnittet om alkoholpolitik
vad gäller indirekta skatter inom EG, så pågår ett arbete inom EG med
syftet att bl.a. harmonisera den indirekta beskattningen som ett led
i genomförandet av den inre marknaden. PÅ vissa punkter kan Sverige
ha intresse av en samordning med EG även på skatteområdet. Utskottet
vill betona vikten av att noga följa EG:s fortsatta arbete på
skatteområdet.
I skatteutskottets yttrande sägs att de nu pågående förhandlingarna
mellan EFTA och EG, som syftar till att få till stånd ett gemensamt
europeiskt samarbetsområde, enligt vad utskottet erfarit inte har
omfattat beskattningsfrågorna i någon nämnvärd utsträckning, vare sig
på alkoholområdet eller i övrigt. Den framtida utformningen av de
svenska alkoholskatterna är för övrigt för närvarande under utredning
(Fi 1989:06), varvid bl.a. EG-aspekterna skall beaktas (Dir.
1989:51). Denna utredning beräknas vara slutförd senare i år. I fråga
om skatterna på bl.a. alkoholdrycker har utskottet tidigare
understrukit att målet för ett svenskt deltagande i den
västeuropeiska integrationsprocessen bör vara att de sociala och
hälsomässiga strävandena inom den svenska politiken inte får
försvagas.
Utskottet ansluter sig till skatteutskottets yttrande.
Det som ovan anförts om EG:s arbete på skatteområdet innebär inte
att svenska folkets urgamla rätt att sig beskatta skulle hamna i
fara. I likhet med vad som angavs i betänkandet 1988/89:UU19 kommer
enligt utskottets mening beslut om skatter i Sverige även framgent
att fattas av Sveriges riksdag.
Härmed avstyrks yrkande 2 i motion U533.
VI. Miljöpolitik
Sammanfattning av motionerna
I motion U503 (m) betonas att miljöproblemen måste lösas på
övernationell nivå. Vidare anges att EG:s gemensamma miljöpolitik
enligt Romfördraget är inriktad på en hög skyddsnivå. Argumentet att
en EG-integration skulle medföra en försämring av svenska
miljöskyddsregler anges vara felaktigt. I yrkande 6 förordas svenskt
medlemskap i EG:s gemensamma miljövårdsorganisation EEA.
Även i folkpartiets motion U657 förordas en svensk anslutning till
EEA. Vidare betonas i motionen miljöproblemens gränsöverskridande
karaktär som därför måste lösas genom internationellt samarbete. Det
är viktigt att Sverige närmar sig EG för att kunna delta i dagens
europeiska miljösamarbete och för att kunna påverka den framtida
miljöpolitiken.
I motion U518 (c) berörd del anges att Sverige ställer högre
standardkrav än motsvarande regler i EG leder till. Integrationen får
inte medföra krav på svensk anpassning så att viktiga skyddsaspekter
sätts åsido. Fortsatt reformarbete i fråga om bl.a. miljö och
arbetsmiljö får enligt motionen inte försvåras.
I motion U515 (v) anges att miljöproblemen kräver ett alleuropeiskt
samarbete med bindande beslut inom miljöområdet. EG-systemet anses
vara ett hinder för utvecklingen. Enligt yrkande 7, berörd del, bör
Sverige till EG-kommissionen deklarera att försämringar inte kan
godtas när det gäller bl.a. miljö och arbetsmiljö.
I ett antal motioner från miljöpartiet anges en kritisk inställning
till samarbetet med EG vad gäller miljöområdet. I motion U519 (mp)
yrkande 5 anförs att Sverige bör satsa på att utveckla Economic
Commission of Europe (ECE) till en ännu starkare bas för
all-europeiskt miljösamarbete. I motion U522 yrkas att regeringen
skall klarlägga att förhandlingsmandatet med EG ej omfattar handel
med miljöfarligt avfall. I motion U542 (mp), yrkande 1 anges att
försämrad yttre miljö, sämre konsumentskydd eller urholkad
arbetsmiljö är pris som Sverige inte är berett att betala för att
uppnå EG-anpassning. I yrkande 2 anges risken för att EG:s inre
marknad leder till betydande ökning av allvarliga miljöproblem. I
yrkande 4 anges att en försenad avveckling av freoner på grund av
EG-anpassningen inte kan godtas. I yrkande 5 framförs att
skillnaderna mellan Sverige och EG när det gäller miljömotiverad
gränskontroll, kontroll av avgasrening och svavelutsläpp, inte får
utjämnas genom att Sverige sänker sina krav. I yrkande 7 anges att
skillnaderna mellan Sverige och EG i arbetarskyddet inte får utjämnas
genom att svenska normer försvagas eller planerade skärpningar
försenas.
Utskottet
Utskottet vill inledningsvis betona att internationellt samarbete
är en nödvändighet för ett effektivt miljövårdsarbete. Luft-och
vattenföroreningar känner inga nationella gränser. Miljövårdsfrågorna
är högt prioriterade såväl inom EG som bland EFTA-länderna. Under de
senaste åren har EG:s ministerråd fattat ett stort antal viktiga
beslut på miljöområdet. EG höll t.ex. en hög och aktiv profil under
miljövårdskonferensen i Bergen.
I utskottets förra betänkande om den västeuropeiska integrationen
(1988/89:UU19) angavs de ramar som styr EG:s miljöpolitik. Genom
enhetsaktens artikel 130 r fastslås att EG:s miljöpolitik skall ha
till syfte att skydda och förbättra miljön och främja en försiktig
och rationell användning av naturtillgångarna. Det framgår av artikel
130 t att ingenting hindrar ett medlemsland från att vidta strängare
miljöskyddsåtgärder än de gemensamt beslutade, så länge de är
förenliga med Romfördraget i övrigt.
Miljöskyddsfrågorna aktualiseras också när det gäller genomförandet
av EG:s vitbok och förverkligandet av den inre marknaden. Enligt
artikel 100 a i enhetsakten skall medlemsländerna (med kvalificerad
majoritet) besluta om de åtgärder som är nödvändiga för att fullborda
den inre marknaden. Ett medlemsland kan dock åberopa de särskilda
skäl som nämns i artikel 36 i Romfördraget (moral, allmän säkerhet,
hälsoskydd, skydd av nationalskatter m.m.) eller miljöskäl --
inbegripet arbetsmiljö -- för att uppnå undantag från gemensamt
beslutade regler. Anmälan härom skall göras till EG-kommissionen som
kan godkänna åtgärden förutsatt att den inte innebär diskriminering
eller ett dolt handelshinder. I sista hand får EG-domstolen pröva
frågan.
Sverige har sedan 1977 en överenskommelse om samarbete med EG på
miljövårdsområdet. Detta samarbete, som baserar sig på den s.k.
Luxemburgöverenskommelsen, har bl.a. lett till ett antal
expertseminarier. Vidare har EFTA:s och EG:s miljöministrar träffat
en överenskommelse om samarbete. Regelbundna ministermöten äger rum.
Ett aktuellt exempel på detta samarbete är de beslut angående
begränsning av utsläpp av så kallade växthusgaser som EG:s och EFTA:s
miljöministrar nyligen enades om. Beslutet innebär bl.a. ett
gemensamt åtagande att frysa koldioxidutsläppen fram till år 2000.
Sverige har tillsammans med de övriga EFTA-länderna gjort en
framställan om deltagande i European Environment Agency, EEA. Beslut
om att upprätta EEA har fattats men ännu inte trätt i kraft. EG har
uttalat att organisationen ska stå öppen även för länder utanför EG,
och man har också från EG:s sida markerat intresse för EFTA-ländernas
deltagande. Även Östeuropa har inbjudits att delta. Vidare kan nämnas
att Sverige deltar i forskningssamarbete med EG i miljörelaterade
frågor.
Jordbruksutskottet anger i sitt yttrande att det är angeläget att
söka påverka både EG och enskilda länder i riktning mot ökat
miljömedvetande. Som ett resultat av bl.a. tidigare handelsavtal är
graden av samordning på miljövårdsområdet redan i dag hög mellan
EFTA-och EG-länderna, heter det i yttrandet. Jordbruksutskottet anser
att positionerna på miljövårdsområdet flyttats fram inom EG, och
miljökraven har även mött en allt större förståelse t.ex. inom
kommissionen. Detta torde möjliggöra kommande gemensamma riktlinjer
på miljövårdsområdet, anser jordbruksutskottet.
Utrikeutskottet ansluter sig till jordbruksutskottets uttalanden.
En sammanfattande bedömning är att intresset och ambitionerna för
ökat miljövårdsarbete ökar inom EG. Utskottet vill i sammanhanget
upprepa vad som sades i betänkandet 1988/89:UU19, nämligen att
Sverige inte skall sänka utan höja ambitionerna på miljövårdsområdet.
Samarbetet med EG bör härvid inte betraktas som ett hot utan som en
möjlighet till att med gemensamma ansträngningar nå längre. Det är i
detta sammanhang synnerligen viktigt att uppmärksamma de stora
miljöproblemen i Östeuropa och aktivt medverka till bättre miljö i
dessa länder.
ECE är, jämte andra organ som OECD och Europarådet, ett viktigt
organ för miljösamarbetet och torde så förbli de närmaste åren. Det
går inte att med säkerhet förutse vilka organisatoriska förändringar
eller förskjutningar som kan komma att äga rum på längre sikt när det
gäller miljösamarbetet i Europa.
En rad yrkanden berör på delvis olika sätt behovet av att bibehålla
eller stärka svenska skyddsnormer. Utskottet vill här erinra om att
betänkandet 1988/89:UU19 återgav den ståndpunkt riksdagen slagit
fast, nämligen att en försämrad yttre miljö eller arbetsmiljö är pris
som vi inte är beredda att betala för ett närmare samarbete med EG.
Utskottet anser att denna utgångspunkt, att slå vakt om och att
vidareutveckla existerande höga standard på miljöskyddsområdet,
gäller också i de förhandlingar som nu förs mellan EG och EFTA. På
vissa punkter kan det för Sveriges och andra EFTA-länders del bli
aktuellt med särskilda läsningar exempelvis övergångsregler inom
ramen för EES-avtalet.
Jordbruksutskottet säger i sitt yttrande angående skyddsnivåer att
EFTA-länderna har klargjort vikten av att bibehålla en hög
ambitionsnivå. EG:s inställning är att undantagen måste begränsas
till ett minimum och att alltför omfattande krav på särlösningar
riskerar att urholka innehållet i ett kommande EES-avtal. Båda parter
är eniga om att frågorna skall lösas i själva förhandlingsskedet. Ett
viktigt element härvidlag är att EFTA-länderna ges möjlighet att
delta i utvecklingen av nya internationella regler. Utrikesutskottet
ansluter sig till detta.
Jordbruksutskottet kommenterar också två yrkanden där specifika
exemplifieringar görs, yrkande 4 i motion U542 (mp) angående freoner
och yrkande 3 i motion U522 (mp) angående handel med miljöfarligt
avfall.
Jordbruksutskottet säger beträffande freoner bl.a. att målet för
det svenska avvecklingsprogrammet för CFC-produkter är en total
avveckling av användningen av ozonnedbrytande ämnen inom alla
användningsområden. Riksdagens beslut om att avveckla användningen av
CFC ligger till grund för det fortsatta arbetet, och det finns inte
anledning att ompröva detta beslut.
Beträffande handel med miljöfarliga ämnen refererar
jordbruksutskottet till regeringens proposition 1989/90:100. Avfall
eller andra farliga produkter skall enligt propositionen inte
exporteras till land som saknar reurser att ta hand om avfallet eller
produkten på ett miljöriktigt sätt. Ett samordnat handlande borde
eftersträvas i Västeuropa. Inom såväl OECD som Förenta nationernas
miljöprogram UNEP pågår arbete med konventioner för att
internationellt reglera kontrollen av gränsöverskridande transporter
av avfall som kan hota människors hälsa eller miljö. Vidare
redovisades i propositionen bl.a. det arbete som bedrivs på
kemikalieområdet inom OECD, FN och mellan de nordiska länderna.
Riksdagen anslöt sig till vad som anförts i propositionen om det
internationella samarbetet på avfallsområdet. Utrikesutskottet
ansluter sig till jordbruksutskottets yttrande.
Med det ovan anförda får yrkande 6 i motion U503, yrkande 1 i
motion U657, yrkande 8 berörd del i motion U518, yrkande 7 berörd del
i motion U515, yrkande 5 i motion U519, yrkande 3 i motion U522 och
yrkandena 1, 2, 4, 5, 7 och 13 i motion U542 anses besvarade.
VII. Jordbruk, livsmedel
Sammanfattning av motionerna
I motion U504 (m) yrkas att nuvarande regler för industrins
råvarukostnadsutjämning med anpassning till EG skall bibehållas
oberoende av ursprungsland.
I motion U518 (c) yrkande 13 framförs att jordbruksproduktionen bör
planeras på ett sätt som garanterar en långsiktig uthållig
folkförsörjning i hela Europa.
I motion Fi207 yrkande 5 (mp) sägs att jordbrukspolitiken inte
skall anpassas till EG. I motion U522 (mp) yrkande 11 begärs
klarläggande om att förhandlingsmandatet inte omfattar jordbruket. I
motion U542 (mp) yrkande 8 framförs de skillnader i
livsmedelsnormerna mellan Sverige och EG som inte får utjämnas genom
att svenska normer försvagas eller planerade skärpningar försenas.
Utskottet
Inledningsvis kan konstateras att EFTA-ländernas deltagande i EG:s
gemensamma jordbrukspolitik (CAP) inte ligger inom ramen för de
pågående EES-förhandlingarna. Däremot berörs jordbruket genom att
samarbetet EG/EFTA syftar till att innefatta handeln med bearbetade
jordbruksvaror samt regelverket för livsmedel. Vidare ingår
regelverket för veterinära och fytosanitära (växtsanitära) frågor.
I utskottets betänkande 1988/89:UU19 angavs att de grundläggande
principerna för den svenska jordbrukspolitiken överensstämmer i sina
huvuddrag med EG:s jordbrukspolitik. Enligt utskottets bedömning
skulle ett nära samarbete med EG även på jordbruksområdet ur denna
synvinkel inte behöva möta några allvarliga hinder. Redan under de
kontakter som förekom mellan Sverige och EG i början av 1970-talet
förklarade den svenska regeringen att Sverige utan större problem
skulle kunna tillämpa EG:s gemensamma jordbrukspolitik. Utskottet
framförde vidare vikten av att ta hänsyn till det jordbruk som har
regionalpolitisk betydelse och som bidrar till att bevara särskilda
miljövärden.
Dessa uttalanden äger sin giltighet även i dag.
I jordbruksutskottets yttrande sägs bl.a. att generell frihandel
med jordbruksprodukter inte är aktuell inom EES. Däremot diskuteras
möjligheten att underlätta handeln med specifika produkter med
anknytning till jordbrukssektorn. EG har bl.a. markerat önskvärdheten
av att liberalisera handeln med vissa produkter, såsom grönsaker och
frukt, från de fattigare Medelhavsländerna. EFTA har offensiva
intressen som i första hand ligger inom området bearbetade
jordbruksprodukter. I anslutning härtill diskuteras också nya regler
för råvaruprisutjämning. I den våren 1990 framlagda
livsmedelspolitiska propositionen (1989/90:146) konstaterades att
förhandlingarna mellan EFTA och EG inte omfattar en gemensam
jordbrukspolitik. Samtidigt framhölls att önskemål från EG:s sida om
ökat marknadstillträde för vissa jordbruksprodukter motiverade
lättnader på EG-marknaden för intressanta svenska produkter. Med
åberopande av vad som anförts i propositionen framhöll
jordbruksutskottet i likhet med vissa motionärer att det från
jordbrukets synpunkt var angeläget med ett ökat marknadstillträde
inom EG för svenska livsmedel. Utskottet utgick ifrån att de
lättnader för intressanta produkter som avsågs i propositionen gällde
jordbruksprodukter (1989/90:JoU25).
Utrikesutskottet ansluter sig till vad som anförts av
jordbruksutskottet.
Jordbruksutskottet refererar, med anledning av motion U518 yrkande
13 om planering av långsiktigt uthållig folkförsörjning i Europa, ur
sitt betänkande om livsmedelspolitik (1989/90:JoU25) att det knappast
är möjligt att närmare bedöma i vad mån det fanns anledning att göra
antaganden om den framtida utvecklingen av den globala
livsmedelsförsörjningen som väsentligen avvek från regeringens
bedömning som grundades på FAO:s undersökningar och prognoser.
Samtidigt anslöt sig utskottet till vissa motionärers synpunkter när
det gäller de risker för livsmedelsproduktionen som är förenade med
ekologiska katastrofer och annan negativ miljöpåverkan. Det ansågs ej
meningsfullt att föreslå något bestämt riksdagsuttalande i en fråga
där möjligheterna att dra bestämda slutsatser om den långsiktiga
utvecklingen i hög grad är begränsade.
Urikesutskottet ansluter sig till jordbruksutskottets uttalande.
Utskottet noterar härutöver att en förbättring av
livsmedelsförsörjningen i Central- och Östeuropa kan förväntas efter
en övergång till marknadsekonomi på jordbruksområdet. Det
effektivaste sättet att tillgodose en långsiktig folkförsörjning i
Europa torde således vara, förutom övergång till marknadsekonomi i
vissa länder, en avreglering av jordbruksmarknaderna liksom en
reducering av de höga stödnivåerna. En sådan omställning måste ske
under miljömässigt acceptabla former.
Med anledning av motion U504 om råvarukostnadsutjämning kan
följande sägas. Riksdagen beslutade 9 juni i år (1989/90:JoU25) att
nuvarande system för utjämning av industrins råvarukostnader (RÅK)
bibehålls i avvaktan på resultatet av de förhandlingar som pågår
mellan EFTA och EG om ett enhetligt system.
När det gäller det som anförts i motion U542 yrkande 8 om
skyddsnormer vill utskottet upprepa det som nämnts på flera ställen i
betänkandet och även i inledningsavsnittet, nämligen att det inte
finns någon särskild grund för att en anpassning till EG:s regler
skulle behöva innebära en sänkning av våra krav i olika avseenden,
även om det ibland måste bli fråga om förändringar, samt att
utgångspunkten är att lägre skyddsnormer inkl. minskat konsumentskydd
inte bör accepteras. Frågan är föremål för förhandlingar i vilka det
kan bli fråga om särskilda lösningar.
Med det ovan anförda får motion U504, yrkande 13 i motion U518 och
yrkande 8 i motion U542 anses besvarade. Yrkande 5 i motion Fi207 och
yrkande 11 i motion U522 avstyrks.
VIII. Transporter
Sammanfattning av motioner
I motion U520 (m) framförs med utgångspunkt från önskemål om
förbättrad trafiksäkerhet dels att en harmonisering i Sverige av
gällande hastighetsgränser bör ske till de krav som gäller i övriga
Västeuropa, dels att en tidsplan för införandet av till EG anpassade
hastighetsbegränsningar fastställs.
I motion U523 (mp) anges att en anslutning eller harmonisering med
Romfördragets artikel 75 vore oförenlig med en trovärdig
neutralitetspolitik. Det framförs i motionen att tillämpningen av
artikel 75 skulle kunna innebära att ett EG-land kan tvingas tillåta
genomfart för krigsmateriel och trupper.
I motion U542 (mp) anförs dels att EG-anpassningen inte får medföra
en ökning av lastbilstrafiken, dels att de av vägverket planerade
investeringarna i bärighetshöjande åtgärder som motiveras av
EG-anpassning inte skall genomföras.
Enligt motion U531 (m) måste svensk sjöfartspolitik utformas så att
svenska rederier kan medverka på samma villkor som gäller i
EG-länder. Sverige måste arbeta aktivt så att svenska skepp och
rederier inte utsätts för diskriminering till följd av
konkurrensreglernas tillämpning.
Utskottet
Såväl i trafikutskottets yttrande som i utrikesutskottets
betänkande 1988/89:UU19 refereras till riksdagens beslut den 5 maj
1988 med anledning av proposition 1987/88:50 om trafikpolitiken inför
1990-talet (Sverige och Europa), TU 1987/88:21. I beslutet framhåller
riksdagen att Sverige bör verka för en gemensam europeisk
transportmarknad. Detta innebär att Sverige eftersträvar en
harmonisering av de europeiska ländernas regelsystem i syfte att
utjämna skiljaktigheter vad gäller konkurrensvillkoren för de
internationella transporterna. Den svenska trafikpolitiken bör
utvecklas på ett sätt som gör att den inte avviker från huvuddragen i
EG:s trafikpolitik. Enligt riksdagsbeslutet är det önskvärt med en
enhetlig trafikpolitik där Sverige framför allt ifråga om de
internationella transporterna har samma regler som EG. Samtidigt
fastslås i riksdagens beslut att den gemensamma trafikpolitiken inte
får innebära att avkall görs på väsentliga intressen i fråga om
miljö, säkerhet och hälsa. Vidare anges att utvecklingen av den
internationella kombinerade väg- och järnvägstrafiken bör stödjas och
att en framtida avreglering av den internationella vägtrafiken inte
behöver innebära negativa konsekvenser för järnvägarna och den
kombinerade trafiken.
Trafikutskottet finner i sitt yttrande inga skäl för att göra någon
ändring av de yttranden om gemensam trafikpolitik som gjordes vid
riksdagsbeslutet.
Utrikesutskottet ansluter sig till trafikutskottets yttrande.
Frågan om en gemensam trafikpolitik är föremål för diskussioner inom
ramen för EG/EFTA-samarbetet. Utskottet utgår ifrån att regeringen
söker tillgodose svenska intressen, bl.a. när det gäller
miljöskyddsaspekterna, utan att den grundläggande ambitionen att
finna gemensamma trafikpolitiska bestämmelser åsidosätts.
Härmed avstyrks yrkande 9 i motion U542 (mp).
Trafikutskottet refererar i sitt yttrande till riksdagsbeslutet
1987 (TU19) om ett tioårigt investeringsprogram för
bärighetshöjningar på vissa delar av vägnätet. Dessa åtgärder
bedömdes vara av stor betydelse för svenskt näringsliv, inte minst
för den industri som utnyttjar skogsråvaror. Dessutom innebär
åtgärderna att anpassningen till EG underlättas. Trafikutskottet ser
i sitt yttrande inga skäl att ompröva 1987 års riksdagsbeslut.
Trafikutskottet refererar vidare till sitt betänkande TU 1987/88:20
i vilket anges att utvecklingen av biltrafiken måste ske under
beaktande av kraven på en hög säkerhet och en god miljö. I beslutet
betonas att för att komma till rätta med vägtrafikens miljöproblem
krävs i första hand miljövänligare fordon.
Utrikesutskottet ansluter sig till trafikutskottets yttrande.
Härmed avstyrks yrkande 10 i motion U542 (mp).
I trafikutskottets yttrande anges att EG-staterna ännu inte nått
enighet om harmoniserade hastighetsbegränsningar för
personbilstrafiken. I fråga om lastbilar och bussar föreligger ett
preliminärt förslag men som ännu inte lett till enighet. Utskottet
nämner vidare att en nordisk harmonisering av hastighetsgränserna har
aktualiserats och att trafiksäkerhetsverket på uppdrag av regeringen
utarbetat ett förslag till nya regler för hastighetsbegränsningar i
Sverige. Förslaget bereds för närvarande inom regeringskansliet.
Utrikesutskottet ansluter sig till trafikutskottets yttrande.
Härmed avstyrks yrkandena 1 och 2 i motion U520 (m).
Avsikten med artikel 75 i Romfördraget är att transporter skall
kunna ske på lika villkor ur konkurrensrättlig synvinkel. Detta
innebär inte automatiskt rätt till tillträde till annan stats
territorium. Artikel 75 innebär således inte att krigsmateriel eller
trupp fritt skall kunna föras över gränserna.
Härmed avstyrks yrkande 6 i motion U523 (mp).
Beträffande sjöfart kan utskottet konstatera att förhandlingar för
närvarande pågår mellan EG- och EFTA-länderna inom ramen för
EES-processen. Syftet med förhandlingarna är att uppnå en gemensam
transportmarknad och således motverka diskriminering.
Med det ovan anförda får motion U531 (m) anses besvarad.
IX. Massmedia och kultur
Motionerna
Moderata samlingspartiet tar i motion U509 upp Sveriges deltagande
i kultursamarbetet inom EG. I motiveringen som återfinns i motion
Kr256 påpekas att EG-kommissionen år 1987 antog ett program med
riktlinjer för kultursamarbetet fram t.o.m. år 1992 och att arbetet
på att utforma ett program för tiden därefter har påbörjats.
I motion U518 (c) förordas att den svenska regeringen inom ramen
för ESK-processen skall verka för att en europeisk kulturfond
inrättas.
Enligt motion U522 yrkande 5 (mp) vill motionärerna att riksdagen
skall begära ett klarläggande om att förhandlingsmandatet ej omfattar
harmonisering av radio-TV-verksamheten.
Utskottet
Sverige, övriga EFTA-länder och EG har gemensamma värderingar i
fråga om kulturens roll i samhället och betydelsen av kulturell
mångfald. Detta utgör en god grund för ett utökat samarbete på
kulturområdet.
I kulturutskottets yttrande redogörs för en del av EG:s arbete på
kulturområdet. Kulturutskottet konstaterar att kulturfrågorna inom EG
inte finns inskrivna som ett område för gemenskapspolitik vare sig i
Romtraktaten eller i den europeiska enhetsakten. I samband med
besluten om att genomföra den inre marknaden och behoven att därvid
också definiera ett "Medborgarnas Europa" antog EG-kommissionen det
nämnda programmet för kulturfrågor. I programmet anges fyra områden
som speciellt viktiga, nämligen bokutgivning och översättning,
sponsring, audiovisuella frågor och kulturutbildning. EG:s
ministerråd har inrättat en särskild kulturkommitté för att bereda,
verkställa och följa upp arbetsprogrammet.
Inom EG har en rapport--Culture and the European citizen in the
year 2000--utarbetats av en av kommissionen särskilt tillsatt
kommitté. I rapporten som överlämnades till kommissionen i november
1989 föreslås en rad åtgärder på kulturområdet. Kommissionen har ännu
inte tagit stälning till kommitténs förslag.
I yttrande redogörs vidare för Sveriges arbete när det gäller
kulturfrågorna inom ramen för EG-samarbetet. Utskottet uppger att för
kulturfrågor har en särskild arbetsgrupp -- arbetsgruppen för kultur-
och informationsutbyte med Europa (EKI) -- tillkallats. Arbetsgruppen
-- i vilken ingår representanter för bl.a. utrikesdepartementet och
utbildningsdepartementet -- har genom möten med företrädare för olika
sektorer inom kulturlivet sökt kartlägga hinder och möjligheter för
ökat kulturutbyte med Europa. Arbetsgruppen har i juni 1990
sammanträffat med företrädare på tjänstemannaplanet för Kommissionen
och EG:s ministerråd för fortsatta diskussioner rörande möjligheterna
för kultur- och erfarenhetsutbyte i Europa. En fråga som
uppmärksammas är också hur EG:s regelsystem kan komma att påverka de
svenska kulturpolitiska stödsystemen. Enligt vad utskottet inhämtat
är avsikten att en specialstudie av detta problem skall genomföras
inom utbildningsdepartementet.
I detta sammanhang kan även nämnas att inom Nordiska rådet
diskuteras EG och kulturen i ett nordiskt perspektiv och
möjligheterna för de nordiska länderna att spela en roll som
kulturnationer i framtidens Europa.
Kulturutskottet konstaterar sålunda att det från svensk sida pågår
ett omfattande arbete när det gäller att följa utvecklingen av
kulturfrågor inom EG och att skapa förutsättningar för att det
svenska kulturlivet skall kunna delta i de projekt som planläggs inom
EG.
Utrikesutskottet ansluter sig till kulturutskottets yttrande.
Härtill kan fogas att det är viktigt att främja Sveriges deltagande
i de stipendieprogram på kulturområdet som avses läggas fram inom EG.
Vad gäller förslaget i motion U518 om en europeisk kulturfond anför
kulturutskottet följande:
Den i motionen nämnda konferensen i Budapest 1985 avslutades efter
sex veckors diskussioner utan att enighet hade kunnat uppnås om ett
slutdokument. Som följd härav finns inga förslag från denna
kulturkonferens som senare möten inom ESK-processen haft att ta
ställning till. Enligt vad utskottet inhämtat har förslag om
inrättande av en europeisk kulturfond inte förts fram i den fortsatta
ESK-processen.
Utskottet har i det föregående redogjort för det arbete som pågår
inom EG för att stödja och utveckla kultursamarbetet i Europa. Även
inom Europarådet vidtas olika åtgärder för att stärka den europeiska
kulturen.
Utskottet gör följande bedömning. Resultatet av de pågående
EES-förhandlingerna mellan EG- och EFTA-länderna kan självfallet få
stor betydelse för det framtida kulturella samarbetet i Europa.
Utskottet anser att det inte finns förutsättningar för att medan
förhandlingarna pågår bedöma lämpligheten av att en sådan fond
inrättas, som motionen synes syfta till, nämligen en fond för
kulturellt utbyte mellan länderna i Europa och Nordamerika.
Utrikesutskottet ansluter sig till kulturutskottets yttrande.
Med det ovan anförda får motion U509 (m) och yrkande 12 i motion
U518 anses besvarat.
I motion U522 berörs mediaområdet. I anslutning till behandling av
denna motion erinrar kulturutskottet om utbildningsministerns
uttalande i 1990 års budgetproposition (prop. 1989/90:100 bil. 10 s.
98). Han framhöll vikten av att främja ett ökat utbyte inom Norden
och Europa men menade också att det var viktigt att slå vakt om vår
nationella identitet.
Utbildningsministern bedömde att det viktigaste är att komma fram
till en nationell politik inom främst det audiovisuella området som
tillåter oss att upprätthålla dagens höga ambitionsnivå samtidigt som
den tar hänsyn till att samarbetet med andra länder bör
intensifieras.
Vidare fastslogs att målet för den svenska televisionen även i
fortsättningen bör vara att verka för yttrandefrihet, mångfald och
kvalitet. Det svenska språket och den svenska kulturens ställning bör
värnas, och det nationella TV-utbudet bör vara tillgängligt i hela
landet.
Kulturutskottet utgår från att EES-förhandlingar från svensk sida
bedrivs utifrån det synsätt på massmediepolitiken som ovan
redovisats.
Kulturutskottet erinrar vidare om att på massmedieområdet har
samarbetssträvandena i Europa förra året lett till betydelsefulla
resultat. Den 5 maj 1989 öppnades Europarådets konvention om
gränsöverskridande television för undertecknande. Konventionen har
hitintills skrivits under av tretton medlemsstater, bland dem
Sverige. Den 3 oktober 1989 antog EG:s ministerråd direktivet TV utan
gränser, som vuxit fram i ett komplicerat samspel med den nyssnämnda
konventionen -- EG:s medlemmar formerar ju en majoritet inom
Europarådet.
I månadsskiftet september-oktober 1989, slutligen, avhölls i Paris
på initiativ av Frankrikes president och EG-kommissionen, en
konferens -- de s.k. assises audiovisuelles -- med deltagande av
såväl EG-staterna som övriga västeuropeiska stater damt vissa
öststater. Konferensen följs för närvarande upp med ett antal
konkreta samarbetsprojekt för att stärka den europeiska TV- och
filmproduktionen, det s.k. Audiovisuella Eureka. I sammanhanget kan
nämnas att Europarådet år 1989 inrättade en europeisk fond för stöd
till samproduktion och distribution av film--EURIMAGES. Sverige blev
medlem i fonden under år 1989.
Utskottet ansluter sig till kulturutskottets yttrande.
Härmed avstyrks motion U522 yrkande 5.
Utskottet konstaterar sammanfattningsvis att det enda EG-direktiv
som finns på området och som berörs i Sveriges EG-samarbete "TV utan
gränser" på åtskilliga punkter sammanfaller med Europarådets
konvention om gränsöverskridande TV och som Sverige undertecknade
1989. Den harmonisering som är aktuell i sammanhanget är gemensamma
regler för innehållet i vidaresända program i andra länder samt
eventuella åtgärder för att stärka det europeiska inslaget i
programutbudet. Ett exempel på en fråga som kan komma att
diskuteras i sammanhanget är regler för reklam i vidaresända program.
Utskottet drar slutsatsen att staternas rätt att utforma sin egen
nationella radio- och TV-politik och andra övergripande frågor inte
närmare berörs i EG-samarbetet.
X. Närings- och regionalpolitiska frågor
Motionerna
Miljöpartiet anför i motion U533 yrkande 1 att en EG-anpassning av
svenskt näringsliv riskerar att leda till handelskrig. Vissa väl
förberedda storföretag kan skörda vinster, men många företag som är
sämre rustade för stenhård internationell konkurrens kommer att gå
under.
I yrkande 3 i motion U533 (mp) begärs ett tillkännagivande om att
Sverige skall bibehålla oinskränkt rätt att självt besluta om
regionalpolitiskt stöd utan att detta skall behöva underställas EG:s
eller annat överstatligt organs godkännande.
Utskottet
En av de grundläggande målsättningarna med Sveriges närmande till
EG är att de svenska företagen skall kunna konkurrera på lika villkor
med andra företag på den europeiska marknaden. Skapandet av en
västeuropeisk marknad enligt de riktlinjer som gäller för det
pågående samarbetet mellan EG och EFTA kommer enligt utskottets
bedömning att förbättra förutsättningarna för industriell verksamhet
i Sverige och därigenom underlätta en aktiv närings- och
regionalpolitik. Utskottet anser sammanfattningsvis att det inte
finns belägg för bedömningen att ett närmande till EG skulle leda
till en försämrad regionalpolitisk utveckling i Sverige. Det kan i
sammanhanget konstateras att regionalpolitik fått stor uppmärksamhet
inom EG. Anslagen till EG:s strukturfonder har ökat kraftigt under
senare år. Syftet är att underlätta utvecklingen i de delar av EG som
har en väsentligt lägre utvecklingsnivå än genomsnittet.
Såväl näringsutskottet som arbetsmarknadsutskottet tar i sina
yttranden upp närings- och regionalpolitiska frågor.
Näringsutskottet anför i sitt yttrande att en ökad internationell
konkurrens inte bara är en följd av utan ett av syftena med den
ekonomiska integrationen i Europa. Näringsutskottet tar därför
avstånd från den grundsyn på konkurrensens roll i det ekonomiska
livet som motion U533 ger uttryck för.
I arbetsmarknadsutskottets yttrande refereras vad utskottet anförde
i sitt betänkande Regionalpolitik för 90-talet (1989/90:AU13). Där
framförde utskottet
att med det mycket stora internationella beroende som Sverige och
de svenska företagen lever i finns det all anledning att se till att
eventuella otillbörliga och konkurrenssnedvridande företagsstöd
försvinner.
Det är alltså utskottets uppfattning att vi i Sverige inte kan
driva en regionalpolitik och näringspolitik helt oberoende av
omvärlden.
De nya riktlinjerna i regionalpolitiken innebär bl.a. en
förskjutning från direkt företagsstöd till insatser med syfte att
utveckla infrastrukturen i de sämst ställda regionerna. Ett av
motiven till denna inriktning är anpassning till internationell
standard. Regler på detta område finns såväl i GATT som i EFTA och
EG.
Utrikesutskottet ansluter sig till yttrandena från närings- och
arbetsmarknadsutskotten.
Med hänvisning till det ovan anförda avstyrks yrkandena 1 och 3 i
motion U533.
XI. Sociala frågor
Motionerna
I motion U506 (v) föreslås att regeringen tillsätter en särskild
arbetsgrupp för frågan om EG och offentliga sektorn. I motion U515
yrkande 7 (delvis) anges att Sverige inte kan godta försämringar
bl.a. när det gäller den generella välfärdspolitiken.
Miljöpartiet hemställer i motion U521 yrkande 1 att riksdagen ger
regeringen till känna att de i motionen citerade negativa
verkningarna, som enligt regeringens årsrapport om det europeiska
samarbetet befaras bli en följd av EG-anpassningen, inte är ett pris
som Sverige är berett att betala för EG-anpassningen.
I yrkande 6 i motion U521 hemställs att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna att Sverige inte kommer att frånhända sig
sin oinskränkta rätt att självt fatta beslut om läkemedelsfrågor utan
att dessa underställs EG eller annat överstatligt organ.
Vidare begär miljöpartiet i motion U521 yrkande 7 ett
tillkännagivande om att folkpensionen skall förbli en medborgerlig
grundrättighet för alla svenska medborgare. Motionärerna anför vidare
att en EG-anpassning även leder till en successiv anpassning av de
sociala kostnaderna och därmed av de sociala förmånerna. I yrkande 8
begär motionärerna ett tillkännagivande om att den svenska generella
socialförsäkringsmodellen inte får offras för EG-anpassningens skull.
I motion U522 yrkande 7 anser miljöpartiet att riksdagen hos
regeringen begär klarläggande om att förhandlingsmandatet med EG inte
omfattar harmonisering av socialförsäkringssystemet.
Centern hemställer i motion U530 att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad som anförts om handikappfrågornas betydelse
i Sveriges förhandlingar med EG. Motionärerna framhåller bl.a. att
Sverige sett i ett europeiskt perspektiv har kommit relativt långt
när det gäller stödet till människor med handikapp. I Sverige har
samhället ett ansvar, och de handikappade är inte hänvisade till
frivillig- och välgörenhetsorganisationer för att klara sitt dagliga
liv. Samhällets ansvar för handikappade får inte uttunnas vid ett
närmande till EG.
Utskottet
I december 1989 antog stats- och regeringschefer i elva av EG:s
tolv medlemsländer Gemenskapens stadga om grundläggande sociala
rättigheter för arbetstagare. Stadgan har formen av en högtidlig
deklaration och är inte juridiskt bindande för medlemsstaterna.
Stadgan har dock en stor betydelse som ett politiskt instrument,
eftersom den anger viktiga grundläggande sociala rättigheter för
varje land att respektera.
I stadgan slås arbetstagarnas rättigheter i arbetslivet och deras
rättigheter på den sociala trygghetens område fast. Stadgan utgör en
bas dels för kommande lagstiftningsarbete och programverksamhet inom
EG, dels för nationella åtgärder i medlemsstaterna. EG-kommissionen
har presenterat ett handlingsprogram för implementeringen av stadgan.
I handlingsprogrammet berörs bl.a. frågor rörande arbetsmarknaden,
anställningsförhållanden, löner, social trygghet, medbestämmande,
yrkesutbildning, jämställdhet, hälsa och säkerhet m.m. De direktiv
som antagits eller förutses antas har generellt karaktären av
minimikrav för de samverkande staterna. Den viktiga roll som
arbetsmarknadens parter har framhålls i handlingsprogrammet.
Socialutskottet konstaterar i sitt yttrande att lagstiftningen inom
EG på det sociala området har mycket begränsad omfattning och att
någon ändring för närvarande inte kan förutses. EG har ingen gemensam
socialpolitik.
De sociala frågorna har dock under senare tid ägnats ökad
uppmärksamhet inom EG. Detta har bl.a. resulterat i "EG:s sociala
stadga om grundläggande sociala rättigheter för arbetstagare", ett
icke bindande dokument som antagits av elva av medlemsländerna.
Vidare har EG antagit ett handlingsprogram för tillämpning av den
sociala stadgan innehållande ett antal förslag till åtgärder, som nu
enligt uppgift genomförs.
Socialutskottet nämner att Sverige liksom de flesta EFTA-länderna
och flertalet EG-länder i större eller mindre omfattning anslutit sig
till Europarådets sociala stadga som är bindande och garanterar ett
flertal grundläggande sociala rättigheter.
Socialutskottet anser det angeläget att Sverige nära följer
utvecklingen inom EG när det gäller frågor om den sociala välfärden.
En självklar utgångspunkt måste vara att Sverige i kontakterna med EG
med kraft slår vakt om de resultat som uppnåtts på det sociala
området i vid bemärkelse. Det är också viktigt att Sverige i den
utsträckning det är möjligt deltar i projekt och arbetsgrupper m.m.
på detta område inom EG.
Utrikesutskottet ansluter sig till socialutskottets yttrande.
Utskottet vill i detta sammanhang särskilt betona vikten av den
sociala dimensionen inom ramen för Sveriges samarbete med EG. Den
grundläggande synen är att den höga ambitionsnivån i svensk
socialpoltik skall bibehållas och att det breddade och fördjupade
samarbete med EG som Sverige eftersträvar kommer att gagna social
trygghet och välfärd.
Med anledning av yrkande 1 i motion U506 om att tillsätta en
särskild arbetsgrupp kan följande anföras. Förhandlingarna mellan
Sverige och EG sker inom den förhandlingsgrupp som behandlar
angränsande politikområden. På svensk sida har en särskild
statssekreterargrupp inrättats för att samlat behandla de frågor som
rör den sociala dimensionen inom ramen för samarbetet med EG. Vidare
finns en expertgrupp på området inom EFTA bl.a. för att understödja
förhandlingarna.
Med det ovan anförda får yrkande 1 i motion U506, yrkande 7
(delvis) i motion U515 och yrkande 1 i motion U521 anses besvarade.
Socialförsäkringsutskottet berör i sitt yttrande vissa pensions-
och socialförsäkringsfrågor. Enligt socialförsäkringsutskottet bygger
EG-systemet på principen att alla förvärvsarbetande skall omfattas av
socialförsäkringen i förvärvslandet oavsett i vilket land de är
bosatta. Vidare får ett EG-lands nationella lagstiftning inte göra
skillnad på försäkrade beroende på medborgarskap om de är medborgare
i något EG-land. För att uppfylla dessa principer måste vissa
förändringar göras i den svenska lagstiftningen. En anslutning till
EG:s system nödvändiggör även förändringar i kvalifikationsvillkoren
för svensk folkpension. Riksförsäkringsverket har haft i uppdrag att
utreda möjligheterna att utvidga den skyddade personkretsen enligt
den allmänna försäkringen och anslutande förmånssystem, och uppdraget
har redovisats den 11 juni 1990. Förändringar i folkpensionssystemet
övervägs för närvarande av pensionsberedningen, som väntas avge sitt
slutbetänkande i november 1990.
Eftersom vissa förändringar måste göras i det svenska
socialförsäkringssystemet vid en anpassning till EG framhåller
socialförsäkringsutskottet betydelsen av att man från regeringens
sida med särskilt intresse bevakar socialförsäkringsfrågorna i
EG-sammanhang. Utskottet förutsätter att konsekvenserna för den
svenska socialförsäkringen ytterligare analyseras.
Socialförsäkringsutskottet erinrar vidare om den allmänna bedömning
utrikesutskottet gjorde i sitt av riksdagen godkända betänkande
1988/89:UU19, nämligen att det inte finns någon särskild grund för
antagandet att en anpassning till EG:s regler skulle behöva innebära
en sänkning av våra krav i olika avseenden, även om det ibland måste
bli fråga om förändringar. Vidare angavs att det inte finns anledning
att tro att Sverige ens med ett mycket nära samarbete med EG kommer
att behöva uppge centrala svenska värderingar.
Utskottet ansluter sig till socialförsäkringsutskottets yttrande.
Härmed får yrkandena 7 och 8 i motion U521 anses besvarade med vad
utskottet anfört. Yrkande 7 i motion U522 avstyrks.
Handikappfrågorna behandlas i socialutskottets yttrande. Däri anges
att det inom EG finns ett program för att främja social och ekonomisk
integration, det s.k. HELIOS-programmet (Handicapped People in the
European Community Living Independently in an Open Society) som
omfattar åten 1988--1991. Det skall bidra till att de handikappade
integreras socialt och ekonomiskt. Ungefär 10 % av EG:s befolkning,
eller ca 30 miljoner människor, beräknas ha ett handikapp. 1988--1991
har omkring 150 milj.kr. avsatts för att intensifiera samarbetet med
näringslivet i olika EG-länder. Det finns en oro för att de
handikappades situation kan komma att förvärras under tider med stor
arbetslöshet. Arbetet på EG-nivå skall leda fram till ett förslag
från kommissionen. De handikappade och deras familjer skall ges
tillfälle att yttra sig i två rådgivande organ till kommissionen.
Lokala och nationella ansträngningar skall förhoppningsvis inspireras
av HELIOS-programmet. Ett andra handikapprogram aviseras i det nya
sociala programmet, HELIOS II, för 1992--1996. Ett direktivförslag
för åtgärder för de motoriskt handikappade avses även utarbetas inom
ramen för det nya sociala programmet. Avsikten är att ge de
handikappade förutsättningar för att kunna skaffa sig både
yrkesutbildning och arbete. Sverige har under de gångna åren haft
vissa informella kontakter med HELIOS-programmets sekretariat.
Socialutskottet anser att samhällets ansvar för handikappade inte
får uttunnas vid ett närmare samarbete med EG. Sverige bör också så
långt det är möjligt medverka i EG:s program för social och ekonomisk
integration för handikappade (HELIOS).
Utrikesutskottet ansluter sig till socialutskottets yttrande och
vill framhålla vikten av att handikappfrågorna ges erforderlig
uppmärksamhet inom ramen för samarbetet med EG.
Härmed får motion U530 anses besvarad.
Läkemedelsfrågorna behandlas i socialutskottets yttrande. Där anges
att socialutskottet i sitt yttrande våren 1989 till utrikesutskottet,
1988/89:SoU4y, behandlade en motion om att läkemedelskontroll och
läkemedelspolitik skulle undantas från EG-anpassning. Socialutskottet
redogjorde i yttrandet för den utveckling inom dessa områden som
skett bl.a. inom EG och EFTA.:
Socialutskottet anser att svensk läkemedelsindustri vid upprepade
tillfällen har framhållit behovet av en harmonisering av de svenska
läkemedelsbestämmelserna med EG:s med hänsyn till den svenska
läkemedelsexporten.
Vidare har inhämtats att en genomgång av EG:s olika direktiv m.m.
på detta område gjorts inom socialstyrelsens läkemedelsavdelning. Den
allmänna upfattning inom avdelningen är att skillnaderna mellan EG:s
regler på läkemedelsområdet och motsvarande svenska bestämmelser
sakligt sett inte är stora. En ytterligare svensk harmonisering
skulle inte medföra att kraven på läkemedel i Sverige generellt
skulle minska.
Diskussioner pågår sedan en tid, på svenskt initiativ, mellan
EFTA-länderna om hur ett närmare samarbete med EG borde läggas upp.
EG har också under hand visat intresse för diskussioner med EFTA i
läkemedelsfrågor.
Socialutskottet bedömer att en harmonisering av de svenska
läkemedelsbestämmelserna med EG:s innebär ingen nackdel för den
svenska läkemedelskontrollen. Däremot finns det skäl anta att en
ytterligare harmonisering av de svenska läkemedelsbestämmelserna med
EG:s skulle vara till fördel för den svenska läkemedelsindustrins
möjligheter att exportera läkemedel till EG-länderna.
Socialutskottet kunde inte förorda att läkemedelskontrollen och
läkemedelspolitiken undantogs från en EG-anpassning och föreslog
därför att motionen avslogs.
Utskottet ansluter sig till socialutskottets yttrande.
Härmed avstyrks yrkande 6 i motion U521.
Alkoholfrågor
Motionerna
I vänsterpartiets motion U512 hemställs att riksdagen ger
regeringen till känna vad som anförts om att alkoholpolitiken skall
undantas från EG-förhandlingarna. Motionärerna framhåller att
alkoholpolitiken är dåligt utvecklad i EG-länderna och att den
svenska alkoholpolitiken är i fara. Detta måste de svenska
EG-förhandlarna bli medvetna om.
I miljöpartiets motion U521 yrkande 4 hemställs att riksdagen ger
regeringen till känna att Sverige inte kommer att anpassa sig till
någon gemensam alkoholskattesats tillsammans med EG.
I motion U541 (fp) hemställs att de alkoholpolitiska frågorna bör
tas in som en viktig del i diskussionerna kring ett närmande till EG.
Motionären anför att ett medlemskap medför att vi blir formellt
bundna till beslut som fattas inom gemenskapen. Det skulle kunna få
förödande konsekvenser för folkhälsan om vi inte kan bevara vår
handlingsfrihet på alkoholpolitikens område. Detta bör ges regeringen
till känna.
I motion U544 yrkande 2 (mp) hemställs att riksdagen ger regeringen
till känna att den nu klart skall upplysa EG om att Sverige inte
kommer att ändra sin socialt motiverade alkoholpolitik vid en
anpassning till EG.
I motion U544 yrkande 1 (mp) begärs att riksdagen ger regeringen
till känna att den nu klart skall upplysa EG om att Sverige vid en
anpassning inte kommer att tillämpa de prisnivåer som nu är aktuella
inom EG.
I motion U546 hemställs att den pågående EG-harmoniseringen inte
får leda till att skatterna på alkoholhaltiga drycker sänks.
I motion U549 (c) hemställs att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att de
svenska alkoholpolitiska principerna upprätthålls vid förhandlingar
med EG.
Utskottet
I förra årets betänkande 1988/89:UU19 angavs att alkoholpolitikens
syfte måste vara att bringa ned konsumtionen av alkohol, bl.a. med
hjälp av en verksam prispolitik. Vidare sades att Sverige även inom
ramen för ett närmare samarbete med EG avser föra en självständig
politik med priset som ett viktigt instrument. Denna hållning
kvarstår.
Statsrådet Lindqvist svarade den 16 oktober 1990 på en fråga om
alkoholpolitiken och EG:
Det är tre huvudområden som kan komma att omfattas av
diskussionerna mellan EG och EFTA när det gäller alkoholpolitikens
utformning. Det ena är punktskatterna, det andra är gränshandeln och
det tredje är monopolen.
Gränshandeln har, enligt statsrådet Lindqvist, över huvud taget
ännu icke diskuterats, ännu mindre utifrån ett alkoholpolitiskt
perspektiv. Men den frågan kommer säkert längre fram, enligt svaret.
När det gäller monopolen anfördes i statsrådet Lindqvists svar att
man från EG-kommissionens sida har krävt att en paragraf som
motsvarar Romtraktatets 37 § om att statsmonopol inte får innebära
handelspolitisk diskriminering skall tas upp till diskussion. Vi får,
enligt statsrådet Lindqvists svar, räkna med att en diskussion kommer
kring de alkoholmonopol som finns. Här pågår dels en intern utredning
inom regeringskansliet, dels diskussioner mellan de olika
EFTA-medlemmarna för att finna en gemensam linje. Några förhandlingar
har ännu inte skett på den punkten.
Beträffande punktskatter har utskottet erfarit följande:
Det förslag på skatteområdet som EG internt diskuterar rör i
huvudsak de indirekta skatterna (mervärdeskatten och punktskatterna).
Harmonisering på skatteområdet är dock något som visat sig tillhöra
de allra svåraste frågorna att uppnå enighet kring inom EG. För
närvarande är inriktningen att uppnå en överenskommelse om
minimiskattesatser. En sådan överenskommelse skulle inte hindra ett
land från att använda högre skattesatser. När slutliga beslut kan tas
är för närvarande oklart.
Socialutskottet konstaterar i sitt yttrande angående alkoholpolitik
bl.a. att det inte finns någon gemensam alkoholpolitik inom EG och
inte heller någon gemensam skattepolitik. Diskussioner pågår dock om
skattepolitiken. Inget hindrar ett land från att bedriva en
restriktiv alkoholpolitik, där t.ex. prismekanismen utnyttjas som ett
aktivt alkoholpolitiskt instrument. Socialutskottet vill kraftigt
understryka att integrationsarbetet från svensk sida inte får
bedrivas så att en effektiv svensk alkoholpolitik försvåras.
Utskottet utgår från att regeringen noga bevakar denna fråga.
Skatteutskottet uppger i sitt yttrande att de pågående EES-
förhandlingarna inte i någon nämnvärd utsträckning omfattat
beskattningsfrågorna, vare sig på alkoholområdet eller i övrigt.
Vidare säger skatteutskottet att den framtida utformningen av de
svenska alkoholskatterna är för övrigt för närvarande under utredning
(Fi 1989:06), varvid bl.a. EG-aspekterna skall beaktas (dir.
1989:51). Denna utredning beräknas vara slutförd senare i år. I fråga
om skatterna på bl.a. alkoholdrycker har utskottet tidigare
understrukit att målet för ett svenskt deltagande i den
västeuropeiska integrationsprocessen bör vara att de sociala och
hälsomässiga strävandena inom den svenska politiken inte får
försvagas.
Utskottet ansluter sig till social- och skatteutskottens yttranden.
Härmed får motion U541, motion U546, motion U512, yrkande 4 i
motion U521 och yrkandena 1 och 2 i motion U544 och motion U549 anses
besvarade med vad utskottet anfört.
XII. Den interna organisationen
Motionerna
I motion U518 (c) anförs vikten av att informationsutbytet mellan
riksdagen och regeringen i EG-frågan intensifieras. För att få
bredast möjliga majoritet i riksdagen i frågan är det nödvändigt att
riksdagen får tillfälle att delge regeringen sina synpunkter på
förhandlingsläget innan förhandlingarna inleds.
I motion U522 yrkande 17 (mp) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär omedelbara åtgärder för att tillgodose att "allt
relevant material" angående EG-anpassningen utan dröjsmål eller
hinder görs tillgängligt för EFTA-delegationens medlemmar, i enlighet
med tidigare fattat riksdagsbeslut med denna innebörd.
Utskottet
År 1988 upprättades inom regeringskansliet en organisation för
beredning av integrationsfrågorna inom statsdepartementen. Arbetet
leds av en statsrådsgrupp under statsministerns ordförandeskap.
Därunder svarar en statssekreterargrupp för den löpande styrningen av
arbetet. Ett omfattande analysarbete pågår inom 25 departementala och
interdepartementala arbetsgrupper. Referensgrupper med företrädare
för olika samhällsintressen har knutits till flertalet av de nämnda
arbetsgrupperna. En särskild beredningsgrupp under en
chefsförhandlare samordnar arbetgruppernas arbete.
Samordningsansvaret ligger på utrikesdepartementets handelsavdelning,
i vilken ingår ett särskilt integrationssekretariat (ISEK). Ett råd
för Europafrågor för information och samråd har inrättas i vilket
ingår företrädare för näringslivet, bankerna, fackföreningsrörelsen
och högskoleväsendet.
Som tidigare nämnts i betänkandet har de fem arbetsgrupperna, i
vilka de undersökande samtalen mellan EG och EFTA fördes (varor,
kapital och tjänster, personers rörlighet, angränsande områden samt
rättsliga och institutionella frågor), sedan förhandlingarna formellt
öppnades 20 juni 1990 omvandlats till förhandlingsgrupper.
Förhandlingsarbetet samordnas genom en särskild arbetsgrupp för
chefsförhandlarna.
Kontakt- och informationsutbytet mellan regering och riksdag sker
främst genom utrikesnämnden, utrikesutskottet och riksdagens
EFTA-delegation samt riksdagens kammare. EFTA-delegationen
förstärktes under 1989 med ytterligare tre suppleanter för att ge
alla riksdagspartier möjligheter att delta. Vid EFTA-delegationens
sammanträden ges en löpande och regelbunden information om Sveriges
samarbete med EG inkl. de pågående förhandlingarna mellan EFTA och
EG.
I riksdagens ställs ett växande antal interpellationer och frågor
angående Sveriges samarbete med EG. Härtill har varje riksdagsutskott
möjlighet att inom ramen för löpande ärendeberedning inhämta specifik
information om EG-samarbetet från regering och myndigheter.
Regeringsföreträdare har vid ett antal tillfällen framhållit vikten
av att riksdagen ges bred och löpande information om det svenska
samarbetet med EG och förhandlingarna mellan EG och EFTA.
I sitt betänkande 1989/90:KU30 tog konstitutionsutskottet upp
frågan om information från regering till riksdag i anslutning till
EG-samarbetet. Behandlingen föranleddes av en förfrågan om att få
tillgång till relevant material avseende de svenska kontakterna med
EG. Konstitutionsutskottet betonade vikten och värdet av att
riksdagspartierna genom sina representanter i EFTA-delegationen hålls
underrättade om förhandlingsarbetets utveckling. Vidare angav KU att
partierna kan komma att fästa olika avseende vid olika aspekter av
integrationsarbetet. Härav följer att man också kan ha skilda
uppfattningar om vad som i sammanhanget är relevant material.
Konstitutionsutskottet noterade med tillfredsställelse att det är
regeringens uttalade ambition att så långt möjligt efterkomma
delegationens önskemål om information.
Utskottet finner att informationsflödet rörande EG-samarbetet till
riksdagen fungerar väl med de instrunment som står till buds.
Utskottet utgår ifrån att regeringen även framgent fortlöpande söker
förmedla så bred och aktuell information som möjligt vad gäller
Sveriges samarbete med EG.
Utskottet vill vidare betona betydelsen av att allmänheten ges god
information om Sveriges samarbete med EG. Mot bakgrund av de
uttalanden utskottet gjort tidigare i betänkandet rörande svenskt
medlemskap i EG anser utskottet att ytterligare informationsinsatser
är nödvändiga i syfte att främja en allsidig belysning av och
diskussion om Sveriges Europasamarbete. Utskottet förutsätter att
regeringen inkommer med förslag med denna innebörd.
Med det ovan anförda får yrkande 9 i motion U518 och yrkande 17 i
motion U522 anses besvarade.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande samarbetet Sverige--EFTA--EG
att riksdagen förklarar ifrågavarande del av yrkande 3 i motion
1989/90:U501, yrkande 2 i motion 1989/90:U503, ifrågavarande del av
yrkande 7 i motion 1989/90:U515 och ifrågavarande del av yrkande 8 i
motion 1989/90:U518 besvarade med vad utskottet anfört samt att
riksdagen avslår yrkande 8 i motion 1989/90:U519, yrkande 12 i
motion 1989/90:U522 och motion 1989/90:U548,
res. 3 (v)
res. 4 (mp)
2. beträffande Sveriges vidare Europasamarbete
att riksdagen med anledning av yrkande 1, ifrågavarande del av
yrkande 3 i motion 1989/90:U501, yrkandena 1 och 7 i motion
1989/90:U503, yrkandena 1 och 2 i motion 1989/90:U515, yrkandena 6
och 11 i motion 1989/90:U518 och yrkande 1 i motion 1989/90:U519
och med avslag på yrkande 3 i motion 1989/90:U515, yrkandena 2 och
3 i motion 1989/90:U519 och yrkandena 1, 3, 4 och 5 i motion
1989/90:U523 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
res. 5 (m, fp)
res. 6 (v)
res. 7 (mp)
3. beträffande rättsliga och institutionella frågor
att riksdagen förklarar yrkande 5 i motion 1989/90:U515 och
yrkandena 14 och 15 i motion 1989/90:U522 besvarade med vad utskottet
anfört samt att riksdagen avslår yrkande 16 i motion 1989/90:U522,
res. 8 (mp)
4. beträffande parlamentarikersamverkan
att riksdagen förklarar motion 1989/90:U554 besvarad med vad
utskottet anfört,
5. beträffande frihandel och tullunion
att riksdagen förklarar yrkande 5 i motion 1989/90:U503, yrkande 7
i motion 1989/90:U518 och yrkande 4 i motion 1989/90:U522 besvarade
med vad utskottet anfört samt att riksdagen avslår yrkande 6 i motion
1989/90:U515 och yrkande 7 i motion 1989/90:U519,
res. 9 (v)
res. 10 (mp)
6. beträffande Cassis de Dijon-principen
att riksdagen avslår yrkande 4 i motion 1989/90:U515 och yrkande 13
i motion 1989/90:U522,
res. 11 (v)
res. 12 (mp)
7. beträffande krigsmateriel
att riksdagen avslår yrkande 1 i motion 1989/90:U522 och yrkande 2
i motion 1989/90:U523,
res. 13 (v, mp)
8. beträffande kärnkraft och kärnteknik
att riksdagen avslår yrkande 2 i motion 1989/90:U522 och yrkandena
11 och 12 i motion 1989/90:U542,
res. 14 (c)
res. 15 (mp)
9. beträffande konsumentfrågor
att riksdagen förklarar motion 1989/90:U513, motion 1989/90:U529
och yrkande 6 i motion 1989/90:U542 besvarade med vad utskottet
anfört samt att riksdagen avslår yrkandena 1 och 2 i motion
1989/90:U552,
res. 16 (v)
res. 17 (mp)
10. beträffande personers rörlighet
att riksdagen förklarar yrkande 3 i motion 1989/90:U503, yrkande 1
i motion 1989/90:U532 och yrkande 1 i motion 1989/90:U547 besvarade
med vad utskottet anfört samt att riksdagen avslår yrkande 8 i motion
1989/90:U522 och yrkandena 2 och 3 i motion 1989/90:U532,
res. 18 (v)
res. 19 (mp)
11. beträffande dataintegritet
att riksdagen förklarar yrkande 4 i motion 1989/90:U532 besvarat
med vad utskottet anfört,
res. 20 (v, mp)
12. beträffande arbetsmarknadspolitik
att riksdagen förklarar yrkande 4 i motion 1989/90:U503, yrkande 3
i motion 1989/90:U521 och yrkande 2 i motion 1989/90:U547 besvarade
med vad utskottet anfört samt att riksdagen avslår yrkande 2 i motion
1989/90:U521,
res. 21 (v)
res. 22 (mp)
13. beträffande arbetsrättsliga frågor
att riksdagen förklarar ifrågavarande del av yrkande 7 i motion
1989/90:U515 och yrkande 9 i motion 1989/90:U522 besvarade med vad
utskottet anfört,
res. 23 (v)
res. 24 (mp)
14. beträffande jämställdhet
att riksdagen förklarar yrkande 1 i motion 1989/90:U502 och yrkande
5 i motion 1989/90:U521 besvarade med vad utskottet anfört samt att
riksdagen avslår yrkande 2 i motion 1989/90:U506 och motion
1989/90:U516,
res. 25 (c)
res. 26 (v)
res. 27 (mp)
15. beträffande utbildningsfrågor
att riksdagen förklarar yrkande 10 i motion 1989/90:U522, yrkande 4
i motion 1989/90:U547 och yrkande 1 i motion 1989/90:U550 besvarade
med vad utskottet anfört,
16. beträffande ekonomisk politik och kapitalrörelser
att riksdagen avslår yrkande 8 i motion 1989/90:U515 och yrkande 6
i motion 1989/90:U522,
res. 28 (c)
res. 29 (v)
res. 30 (mp)
17. beträffande skattefrågor
att riksdagen avslår yrkande 2 i motion 1989/90:U533,
res. 31 (v, mp)
18. beträffande miljöfrågor
att riksdagen förklarar yrkande 6 i motion 1989/90:U503,
ifrågavarande del av yrkande 7 i motion 1989/90:U515, ifrågavarande
del av yrkande 8 i motion 1989/90:U518, yrkande 5 i motion
1989/90:U519, yrkande 3 i motion 1989/90:U522, yrkandena 1, 2, 4, 5,
7 och 13 i motion 1989/90:U542 och yrkande 1 i motion 1989/90:U657
besvarade med vad utskottet anfört,
res. 32 (v)
res. 33 (mp)
19. beträffande jordbruk och livsmedel
att riksdagen förklarar motion 1989/90:U504, yrkande 13 i motion
1989/90:U518 och yrkande 8 i motion 1989/90:U542 besvarade med vad
utskottet anfört samt att riksdagen avslår yrkande 5 i motion
1989/90:Fi207 och yrkande 11 i motion 1989/90:U522,
res. 34 (c)
res. 35 (v)
res. 36 (mp)
20. beträffande transport-och trafikfrågor
att riksdagen förklarar motion 1989/90:U531 besvarad med vad
utskottet anfört samt att riksdagen avslår yrkandena 1 och 2 i motion
1989/90:U520, yrkande 6 i motion 1989/90:U523 och yrkandena 9 och 10
i motion 1989/90:U542,
res. 37 (v, mp)
21. beträffande kulturfrågor
att riksdagen förklarar motion 1989/90:U509 och yrkande 12 i motion
1989/90:U518 besvarade med vad utskottet anfört,
res. 38 (c)
22. beträffande massmedia
att riksdagen avslår yrkande 5 i motion 1989/90:U522,
res. 40 (mp)
23. beträffande närings-och regionalpolitik
att riksdagen avslår yrkandena 1 och 3 i motion 1989/90:U533,
res. 41 (c)
res. 42 (v, mp)
24. beträffande sociala frågor
att riksdagen förklarar yrkande 1 i motion 1989/90:U506,
ifrågavarande del av yrkande 7 i motion 1989/90:U515 och yrkande 1 i
motion 1989/90:U521 besvarade med vad utskottet anfört,
res. 43 (v)
res. 44 (mp)
25. beträffande socialförsäkringar
att riksdagen förklarar yrkandena 7 och 8 i motion 1989/90:U521
besvarade med vad utskottet anfört samt att riksdagen avslår yrkande
7 i motion 1989/90:U522,
res. 45 (v, mp)
26. beträffande läkemedel
att riksdagen avslår yrkande 6 i motion 1989/90:U521,
res. 46 (v, mp)
27. beträffande handikappfrågor
att riksdagen förklarar motion 1989/90:U530 besvarad med vad
utskottet anfört,
28. beträffande alkoholfrågor
att riksdagen förklarar motion 1989/90:U512, yrkande 4 i motion
1989/90:U521, motion 1989/90:U541, yrkandena 1 och 2 i motion
1989/90:U544, motion 1989/90:U546 och motion 1989/90:U549 besvarade
med vad utskottet anfört,
res. 47 (v, mp)
29. beträffande intern organisation
att riksdagen förklarar yrkande 9 i motion 1989/90:U518 och yrkande
17 i motion 1989/90:U522 besvarade med vad utskottet anfört.
res. 48 (mp)
Stockholm den 22 november 1990
På utrikesutskottets vägnar
Stig Alemyr
Närvarande: Stig Alemyr (s), Pär Granstedt (c), Evert Svensson
(s), Margaretha af Ugglas (m), Sture Ericson (s), Jan-Erik Wikström
(fp), Alf Wennerfors (m), Karl-Erik Svartberg (s), Axel Andersson
(s), Nils T Svensson (s), Inger Koch (m), Karl-Göran Biörsmark (fp),
Birgitta Hambraeus (c), Per Gahrton (mp), Viola Furubjelke (s), Arne
Mellqvist (s) och Bengt Hurtig (v).
Reservationer
1. Sverige och den europeiska utvecklingen (motiveringen)
Bengt Hurtig (v) anser att den del av utskottets yttrande som
på s. 13 börjar "Parallellt med" och slutar med "inte
föreligga." bort ha följande lydelse:
En analys av det säkerhetspolitiska läget kan dock inte stanna
vid det öst--västliga förhållandet. Det nya politiskt-ekonomiska
maktförhållandet i världen måste analyseras. Viktiga frågor att
besvara i en sådan analys är: Varför har EG snabbt höjt takten i
integrationsprocessen? Vilken roll kommer konflikten
Nord--Syd att spela i framtiden?
Världsekonomin genomgår en mycket snabb internationalisering.
Bakom denna utveckling döljer sig framför allt de
transnationella bolagens alltmer växande makt över
världsekonomin.
De transnationella bolagen agerar övernationellt, och
samtidigt håller tre geografiska maktcentra på att utvecklas:
ett dollar-centrum kring USA/Canada, ett yen-centrum kring
Japan/NIC-länderna i Ostasien och ett EGs ECU-centrum. Mellan
dessa olika imperialistiska krafter pågår en kamp om makt och
inflytande över råvaror och marknader.
Flertalet av de personer som i dag styr EG vill skapa en
superstat -- ett Västeuropas förenta stater. Ett sådant EG
skulle bli en kraft som med större tyngd än i dag kan delta i
kampen om marknader och råvaror.
För att med större kraft kunna hävda sina intressen i världen
finns i EG också planer på en gemensam försvarspolitik och
gemensamma militära styrkor. Tanken är att integrera
försvarsalliansen i den västeuropeiska unionen (WEU) i EG. Det
är sannolikt att det förr eller senare sker, eftersom EG redan
har bestämt sig för att forma en gemensam utrikes- och
säkerhetspolitik.
De som betalar det högsta priset för den internationella
ekonomiska ordningen är folkmassorna i Syd, i tredje världen.
Arbetslöshet, misär, svält och skrämmande hög barnadödlighet är
verklighet för majoriteten av världens befolkning.
EG-ländernas företag och organisationer deltar i plundringen
av den tredje världens resurser. Många fattiga stater har
dessutom stora lån tagna i olika EG-länder. Skuldkrisens effekt
är att de fattiga staternas befolkningsmajoritet dras ned i allt
djupare misär.
Den nuvarande internationella ekonomiska ordningen för oss
allt närmare väpnade Nord-Syd--konflikter. Kuwaitkrisen har i
vissa avseenden drag av en sådan konflikt.
Världsekonomins internationalisering har dessutom medfört att
varje enskilt land också i det rika Nord har svårigheter att
föra en självständig ekonomisk politik. EGs planer på en
gemensam centralbank med stora maktbefogenheter kommer för dess
medlemsstater att innebära att den tendensen förstärks.
2. Sverige och den europeiska utvecklingen (motiveringen)
Per Gahrton (mp) anser att den del av utskottets yttrande som
på s. 13 börjar med "Parallellt med" och på s. 14 slutar med
"medlem av den europeiska gemenskapen" bort ha följande lydelse:
När Berlin-muren föll för snart ett år sedan öppnades alltså
en oerhörd, efterlängtad möjlighet -- att utan bindningar i det
kalla krigets blockmotsättningar skapa ett gränslöst
samarbets-Europa där människor fritt kan resa inte bara mellan
Malmö och Köpenamn och mellan Köln och Bryssel utan lika lätt
och enkelt från Tallinn till Stockholm, från Bukarest till Wien,
från Odessa till Istanbul. När muren föll öppnades möjligheten
för Europa att äntligen skaka av sig alla gamla kolonialistiska
supermaktsambitioner, att ge upp strävan att behärska världen
och i stället ta fasta på det europeiska kulturarvets
humanistiska och civilisatoriska grundvalar.
1992 skulle kunna bli året då Europa en gång för alla gjorde
upp med arvet efter Columbus, slutade upp att uppträda som de
fattigas utsugare och de svagas förtryckare och i stället tog på
sig rollen som en världens "räddare i nöden", som fredsmäklare
och miljöskyddare, demokratiförstärkare och kulturspridare.
Tyvärr har EGs utveckling blivit ett hinder för en sådan
all-europeisk fredsutveckling. Om EG hade syftat till att bli en
demokratisk och decentraliserad freds- och miljöorganisation för
hela Europa skulle man givetvis ha reagerat annorlunda på murens
fall. Då skulle man ha sagt: Förutsättningarna har radikalt
förändrats jämfört med EGs barndom. Låt oss samla alla Europas
folk, regioner och nationer till en förutsättningslös konferens
om framtidens samarbetsstruktur!
Alla vet att EG gjorde tvärtom. EG missade Europatåget. Efter
murens fall sa EG: Låt oss påskynda fullbordandet av vårt
supermaktsbygge, låt oss påskynda utvecklingen till en
integrerad union, via gemensam valuta, gemensam ekonomi,
gemensam yttergräns, gemensam utrikes- och säkerhetspolitik och
gemensam militärpolitik! Vid en debatt i EG-parlamentet i somras
undrade en kritiker om EG inte bygger trösklar mot omvärlden.
EGs utrikesminister Andriessen svarade: Jovisst, och det är
meningen, vi behöver högre trösklar nu! EGs Sverigeambassadör
har medgett: EG är inte så öppet som man tror i Sverige.
Utskottet måste konstatera att EG inte är öppet. EG bygger nya
gränser mot Östeuropa och planerar gemensamma stridskrafter mot
framtidsfiender söder och öster om Medelhavet. EG flyttar makt
uppåt, från kommuner, regioner och stater till byråkratin i
Bryssel. EG satsar på en samhällsmodell som -- enligt dess egna
experter -- leder till stora miljöskador. EG försvårar enskilda
regioners möjligheter att utgöra miljöförebilder. Det senaste
exemplet är Vallonien som har förbjudit import av miljöfarligt
avfall; EG-kommissionen har anmält förbudet till EG-domstolen
eftersom man anser att det strider mot frihandelsreglerna.
EG är och förblir en regional västeuropeisk
samarbetsorganisation som syftar till att placera "Europe back
at the top" (titeln på EG-ideologen de Clercs nya bok).
EG blir militärunion
Ett av de allvarligaste tecknen på att EGs utveckling kan
skapa nya hotbilder är ambitionerna att utveckla EG till en ny
supermakt med för medlemsländerna gemensam försvarspolitik.
I EG-kommissionens promemoria (21 oktober 1990) om "Garantier
för enighet och konsekvens i gemenskapens insats på det
internationella planet" heter det (i översättning) bland annat:
"Att garantera enhet och konsekvens i Gemenskapens insats på
internationellt plan är en historiskt utmaning. Kommissionen ser
optimistiskt på Gemenskapens möjlighet för att anta utmaningen.
I det sammanhanget reser sig tre grundläggande frågor:
Menar medlemsstaterna att de har väsentliga gemensamma
intressen och önskar de försvara dem i gemenskap?
Vilken ambitionsnivå har Gemenskapen och dess medlemsstater
och är de beredda att påta sig samtliga ekonomiska och
finansiella konsekvenser av sina beslut?
Skall den gemensamma utrikespolitiken också omfatta
säkerhetsfrågor,vari försvarsfrågor ju ingår som en väsentlig
beståndsdel?
Kommissionen svarar jakande på dessa tre frågor."
Det heter vidare: "Det bör i det nya traktatet ske en allmän
understrykning av orienteringen hän emot en gemensam säkerhets-
och försvarspolitik."
Beträffande vapenhandel sägs: "Det är i medlemsstaternas
gemensamma intresse att produktion av och handel med
försvarsmateriel fullt ut underkastas den gemensamma marknadens
disciplin, vilket bl a innebär upphävande av artikel 223." (I
art 223 tillförsäkras medlemsstaterna rätt att behålla
säkerhetspolitiska hemligheter för sig själva och att själva
kontrollera sin vapenproduktion och sin vapenhandel).
Det förefaller helt klart att EG snabbt rör sig i riktning mot
att bli en fullfjärdrad militär union.
Utrikesutskottet anser att svenskt medlemskap i en
militärunion är helt uteslutet.
3. Samarbetet Sverige--EFTA-EG (mom. 1)
Bengt Hurtig (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.17
börjar med "Utskottet vill inledningsvis" och på s.18 slutar
med "motion U548 (v) avstyrks." bort ha följande lydelse:
Utskottet vill understryka betydelsen av att förhandlingarna
om samarbete mellan EG och EFTA slutförs så att ett EES-(eller
EEA)-avtal kan träda i kraft den 1 januari 1993.
En utveckling av det samarbete som pågått inom ramen för
gällande frihandelsavtal är nödvändig. EG och EFTA
är varandras viktigaste handelspartner. Handelshinder och onödig
tullbyråkrati bör så långt möjligt undanröjas.
EFTA-länderna har samtliga en hög utvecklingsgrad när det
gäller såväl social välfärd som miljövård och teknologi.
Ett avtal mellan EG och EFTA måste emellertid klart och
entydigt utformas så att vårt lands suveränitet respekteras.
Riksdagens beslutsrätt över lagar och skatter, och våra
domstolars självständighet att döma, får inte överlåtas till
överstatliga beslutsstrukturer inom EG.
Dessa EG-strukturer är dessutom i dag odemokratiskt uppbyggda.
Genom omfattande lobbyverksamhet och den starkt centralistiska
uppbyggnaden av EGs beslutsstruktur utövar de stora bolagen ett
avgörande inflytande på EGs utveckling. Det folkliga inflytandet
är starkt kringskuret, och valdeltagandet är lågt i valen till
Europaparlamentet, som dessutom bara är rådgivande till sin
funktion. Det är viktigt att ha denna bild av EG klar för sig
när man diskuterar vilka som styr de överstatliga organen som vi
skall överlåta makt till. Hittills har anpassningsarbetet med EG
varit alltför okritiskt.
Det är inte rimligt att beslutanderätt av den typ och
omfattning som diskuteras inför ett eventuellt EES-avtal
överförs till överstatliga organ av den typ vi ovan beskrivit.
Ett EES-avtal måste därför skrivas så att det är förenligt med
nu gällande svensk grundlag.
Ett EES-avtal får inte innebära försämringar inom vart och ett
av områdena: svenska fackliga rättigheter, jämställdhet mellan
män och kvinnor, arbetsmiljölagar, hälso- och miljölagstiftning,
konsumentskydd, demokratiskt inflytande och sociala rättigheter.
Anslutning till tullunion, ekonomisk och monetär union kan
inte vara aktuell för svensk del.
Samarbete inom områden som utbildning, forskning och miljövård
är angeläget.
Det är emellertid viktigt att samarbetet vidgas till hela
Europa. Det måste bli ett samarbete mellan länder på likvärdiga
villkor utan att vissa länder överordnas andra, på det sätt som
den nya EG-stormakten gör med sina ambitioner att "leda" övriga
Europa.
Hela Europas försörjningsproblem måste lösas.
Massarbetslöshet, sociala klyftor och miljöproblem måste få sin
lösning inte bara i Västeuropa, utan även i Östeuropa.
Därför behövs ett alleuropeiskt samarbete -- mellan öst och
väst -- inom en rad existerande organisationer, t.ex. ESK,
Europarådet, ECE. Det krävs inom miljöområdet bindande beslut
för hela Europa. Det måste handla om minimiregler, som ger
enskilda länder möjlighet att gå vidare och skärpa reglerna.
I betänkandet 1988/89:UU19 fastslogs att det finns anledning
för Sverige att slå vakt om vår relativt oförstörda natur och
rätten att föra en ambitiös miljöpolitik. Den höga
ambitionsnivån bör vidare upprätthållas på exempelvis
arbetsmarknadens, regionalpolitikens och socialpolitikens
områden.
Utskottet konstaterar att den anpassning till EGs regler som
nu håller på att framförhandlas inom EES tyder på att
målsättningen i betänkandet 1988/89:UU19 inte kan uppnås.
När avtalet presenteras kan det därför bli aktuellt att
besluta att nu gällande frihandelsavtal mellan Sverige och EG
förlängs och att förhandlingar om utveckling av detta avtal
upptas.
Med det anförda bifalls ifrågavarande del av yrkande 7 i
motion U515 (v) och motion U548 (v). Yrkande 8 i motion U518
(c), yrkande 12 i motion U522 (mp) och yrkande 8 i motion U519
får härmed anses besvarade, och ifrågavarande del av yrkande 3 i
motion U501 (fp) och yrkande 2 i motion U503 (m) avstyrks.
dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
1. beträffande samarbetet Sverige--EFTA-EG
att riksdagen med bifall till ifrågavarande del av yrkande 7 i
motion 1989/90:U515 och till motion 1989/90:U548 samt med
besvarande av ifrågavarande del av yrkande 8 i motion
1989/90:U518, yrkande 12 i motion 1989/90:U522 och yrkande 8 i
motion 1989/90:U519 samt med avslag på ifrågavarande del av
yrkande 3 i motion 1989/90:U501 och yrkande 2 i motion
1989/90:U503 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
4. Samarbetet Sverige -- EFTA - EG (mom. 1)
Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17
börjar med "Utskottet vill" och på s. 18 slutar med "U548
avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill understryka betydelsen av att det praktiska
samarbete som inletts mellan EFTA och EG inom ramen för den s k
Luxemburgsprocessen och det befintliga frihandelsavtalet för
industrivaror utvidgas och fördjupas så långt det är möjligt
inom ramen för bibehållet svenskt självbestämmande och fortsatt
höjning av ambitionerna för det svenska reformverket, särskilt
beträffande normer för miljö, hälsa, konsumentsäkerhet,
arbetsmiljö, m. m.
Inte minst viktigt är det att samarbetet när det gäller
utbildning och forskning vidareutvecklas. Utskottet noterar med
tillfredsställelse de framsteg som här görs, t.ex. beträffande
möjligheter för svenska studenter att medverka i projekten
Erasmus och Comett.
Utskottet förordar också att möjligheterna för människor att
fritt resa i hela Europa utvidgas. Varje tendens till en ny
järnridå mellan olika delar av Europa måste motarbetas.
Förhandlingarna mellan EFTA och EG har visat att ett s.k.
EES-avtal inte är en framkomlig väg. Dels är det uppenbart att
reellt medinflytande över den framtida beslutsprocessen i ett
eventuellt EES kommer att ensidigt tillfalla EG. Dels har det
visat sig att det inte blir möjligt att göra undantag för
väsentliga svenska intressen som skulle komma i kläm vid en
anpassning till EGs regelverk.
Den 8 maj 1990 upprättade regeringen "Probleminventering EES"
som delgavs EFTA-delegationen, men hemligstämplades. Utskottet
finner det anmärkningvärt att detta dokument varken delgetts
offentligheten eller utrikesutskottet.
Av 52 problempunkter i "Probleminventering" ansågs 35
olösbara, 17 möjliga att lösa. Bland de förmodat lösbara
frågorna fanns fyra där "problemet" utgörs av att EG har mer
avancerade regler än Sverige. I 48 fall handlade det alltså om
befarade försämringar i svensk lagstiftning. Dessa 48 problem
utgjorde en återstående innersta kärna efter omfattande bantning
i förhållande till de hundratals fall där statliga verk har
avstyrkt EG-anpassning.
Den 12 juni beslöt EG-parlamentet att övergångsreglerna för
EFTA-länderna "skall bli av begränsad varaktighet och omfattning
och icke komma att framstå som egentliga dispenser eller
undantag".
Den 20 juni inleddes de formella EG--EFTA-förhandlingarna,
varvid chefsförhandlare Dinkelspiel konstaterade att ett EES
avtal innebär att "EFTA-länderna på kort tid skall anpassa sig
till 30 års EG-lagstiftning".
Ungefär samtidigt spreds ett rykte om att EFTA-länderna redan
före förhandlingarnas påbörjan ensidigt bantat ner sina krav på
undantag radikalt, till bara ett dussin punkter för samtliga sju
länder. Den 31 juli sammanträdde riksdagens EFTA-delegation.
Flera ledamöter begärde att få se den starkt förkortade
undantagslistan. Men utrikeshandelsminister Anita Gradin
vägrade.
Enligt vad utskottet erfar upptar den korta EFTA-listan,
daterad 12 juni 1990 och försedd med påskriften "Strictly
confidential", 12 rubriker. Tillsammans med underavdelningar
omfattar den 22 undantagskrav för EFTA-länderna tillsammans.
Sverige och Finland har kortast undantagslistor, bara 8 punkter.
Längst lista har Schweiz, 16, följt av Norge 14, Lichtenstein
11, Island 10, Österrike 9. Här följer några exempel på problem
enligt Probleminventering EES (förkortad nedan till P-EES) som
en månad senare saknas på EFTAs undantagslista:
Kemikalier. P-EES noterar att EG saknar tre grundbultar för
svensk kemikalielagstiftning: tillverkaransvar, omvänd
bevisbörda och substitutionsprincipen. EFTA-listan nämner bara
"farliga substanser", inte kemikalier överlag.
Bekämpningsmedel. P-EES noterar att den svenska regleringen
bygger på prövning i Sverige vilken kan stå i konflikt med EGs
direktiv. Problemet saknas helt i EFTA-listan.
El-material. Trots att S-märkningen redan har offrats för EGs
skull kvarstår enligt P-EES en skillnad, genom att EG saknar
förhandskontroll av högriskprodukter. Problemet saknas på
EFTA-listan.
Sjuka hus. P-EES noterar som problem att Sverige planerar att
införa nya ansvarsregler för sjuka hus. Saknas på EFTA-listan.
Leksaker. P-EES noterar att EGs leksaksdirektiv skiljer sig
från svenska regler beträffande säkerhetskrav och
provningsmetoder. Leksakssäkerhet finns med på EFTA-listan, men
inte för Sverige, bara för Norge!
Skattekontroll. P-EES menar att en rad svenska regler för
utlandsbetalningar i syfte att förhindra skatteflykt strider mot
vissa EG-regler. Saknas i EFTA-listan.
Utländska förvärv av banker. P-EES noterar att gällande
svenska restriktioner strider mot EGs regler. Saknas i
EFTA-listan.
Kollektiva försäkringar. P-EES noterar att
kollektivavtalsgrundade försäkringar torde sakna motsvarighet i
EG, vilket kan kräva övergångsperiod för arbetsmarknadens
parter. Försäkringar noteras på EFTA-listan, men inte för
Sverige, bara för Finland och Schweiz.
Utflaggning av fartyg. P-EES noterar att EG vill ha EG-flagg i
sjöfarten, medan Sveriges regering och riksdag är negativa.
Saknas i EFTA-listan.
Tunga lastbilar. P-EES påpekar att det medför "mycket höga
kostnader" att anpassa svenska trafikleder till EGs högre
axeltryck. Lastbilstrafiken finns med på EFTA-listan, men inte
för Sverige, bara för Österrike och Schweiz.
Socialförsäkringar. P-EES hävdar att "en anpassning av svensk
lagstiftning till EGs centrala regelverk på området kommer att
kräva betydande lagstiftningsarbete, vilket kan komma att
aktualisera behov av 6-12 månaders övergångsarrangemang för
svensk del". Socialförsäkringar finns på EFTA-listan, men inte
för Sverige, bara för Österrike som vill behålla skydd för
havande kvinnor och arbetande mödrar.
Bolagsrätt/Medbestämmande. P-EES noterar att EGs förslag till
arbetstagarinflytande "förefaller inte ge arbetstagarna lika
stort inflytande som enligt svensk arbetsrätt". Bolagsrätt finns
med i EFTA-listan, men inte för Sverige, bara för Schweiz och
Lichtenstein.
Kärnkraftssäkerhet. P-EES noterar två problem: EGs
handlingsprogram om handhavande och lagring av radioaktivt
avfall och EGs upparbetning av använt kärnbränsle. Saknas helt i
EFTA-listan.
Fast-breederreaktor. P-EES nämner som ett problem att EG har
ett program för att utveckla breederreaktorer. Saknas i
EFTA-listan.
Genmodifierade organismer. P-EES nämner detta som problem, men
noterar att det ej är klarlagt om området är relevant. Saknas i
EFTA-listan.
Dessutom saknas för Sveriges del i EFTA-listan de problem
P-EES nämner om offentlig upphandling, kosmetiska produkter,
etableringslagstiftning, betalningsbalansstatistik,
domstolsprövning av myndighetsbeslut, värdepappermarknaden,
cabotage, telekommunikationer, informationstjänster.
Utrikesutskottet finner det synnerligen anmärkningvärt att
minst 24 stora problemkomplex -- varav de flesta ansågs vara
sådana "för vilka lösningar för närvarande ej kan presenteras"
-- kunnat avfärdas från Sveriges undantagslista mellan den 8 maj
och den 12 juni trots att förhandlingarna med EG inte inleddes
förrän den 20 juni.
En förklaring kan vara att regeringen har insett att EG inte
förhandlar om sakinnehåll, inte om särregler och undantag, bara
om formerna och tidsutsträckningen för övergångsarrangemang.
Regeringen bär ansvaret för att både riksdagen och svenska
folket bibringats uppfattningen att Sverige skulle kunna plocka
russinen ur EG-kakan.
Den sorts öppna förhandlingsmandat som tillämpats i samband
med EES-förhandlingarna har visat sig leda till total
underkastelse från svensk sida.
Utskottet anser att varje form av svensk anslutning till
internationellt samarbete måste ha som utgångspunkt att
grundpelarna i det svenska reformverket inte kan uppges.
Riksdagen måste inför varje förhandlingsskede fastställa tydliga
minimikrav som regeringen inte får frångå utan nytt
riksdagsbeslut.
Regeringen bör därför före varje form av vidare förhandlingar
med EG öppet redovisa vilka problem som kan uppstå om svenska
regler ersätts med EGs regelverk och ge riksdagen möjlighet att
på den grundvalen fastställa ramarna för eventuellt
förhandlingsmandat.
Med det ovan anförda tillstyrks yrkande 8 i motion U519 (mp),
yrkande 12 i motion U522 (mp) och yrkande 7 i motion U515 (v),
medan motion U548 (v) och yrkande 8 i motion U518 (c) får anses
besvarade. Yrkande 3 i motion U501 (fp) och yrkande 2 i motion
U503 (m) avstyrks.
dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
1. beträffande samarbetet Sverige -- EFTA - EG
att riksdagen med bifall till ifrågavarande del av yrkande 7 i
motion 1989/90:U515, yrkande 8 i motion 1989/90:U519, yrkande 12
i motion 1989/90:U522, med besvarande av ifrågavarande del av
yrkande 8 i motion 1989/90:U518 och motion 1989/90:U548 samt med
avslag på yrkande 3 i motion 1989/90:U501 och yrkande 2 i motion
1989/90:U503 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
5. Sveriges vidare Europasamarbete (mom.2, motiveringen)
Margaretha af Ugglas (m), Jan-Erik Wikström (fp), Alf
Wennerfors (m), Inger Koch (m) och Karl-Göran Biörsmark (fp)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23
börjar med "Utskottet bedömer" och slutar med "under 1991." bort
ha följande lydelse:
Utskottet anser att det bör ske under 1991.
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23
börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "deras
förberedelser."bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör en parlamentarisk arbetsgrupp ges
möjligheter att löpande följa detta arbete.
6. Sveriges vidare Europasamarbete (mom. 2)
Bengt Hurtig (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.20
börjar med "Utskottet noterar" och på s.23 slutar med
"utskottet anfört." bort ha följande lydelse:
I regeringsskrivelse 1990/91:50 föreslår regeringen att
rikdagen fattar ett nytt beslut som tydligare och i mer positiva
ordalag klargör Sveriges ambitioner att bli medlem i EG.
Skrivelsen kommer att behandlas av finansutskottet.
Utskottet vill hänvisa till inledningen och dess beskrivning
av den globala politiska situationen med växande nord--sydlig
konflikt och EGs roll i denna konflikt, liksom vad som i
inledningen sagts om de ytterligt inskränkta möjligheterna att
föra en självständig ekonomisk politik inom EG. Dessa skäl talar
klart och tydligt emot att ansöka om medlemskap.
Dessutom talar följande fyra skäl emot en ansökan:
Konstitutionellt: Innan medlemskap kan träda i kraft måste
grundlagen ändras, eftersom ett EG-medlemskap kommer att innbära
att riksdagen överlåter beslutsrätt till överstatliga organ.
Enligt EG-kommissionens president Delors kommer det framtida EG
att fatta upp till 80 % av de beslut som tidigare fattats av
nationella parlament. En så allvarlig försämring av landets
suveränitet kan inte få ske utan omfattande diskussion. Ännu
saknas en bred och omfattande EG-debatt i Sverige. Beslut om
medlemsansökan kan därför inte pressas fram i stor hast. Det
beslut som fattas -- oavsett vilket -- måste vara resultat av en
bred debatt där hela folket getts möjlighet att delta.
Utrikes- och säkerhetspolitiken: EG har redan fattat beslut
att samordna sin utrikes- och säkerhetspolitik. En snar svensk
medlemsansökan är att meddela hela världen att vi avser att inom
några år uppge vår hittills självständigt förda utrikespolitik.
En sådan signal i dagens värld, präglad av tilltagande spänning
mellan Nord och Syd, vore djupt olycklig. Den skulle allvarligt
skada Sveriges anseende och roll i världspolitiken, framför allt
bland den tredje världens utsugna och förtryckta stater.
Bunden anpassningspolitik: Att i nuläget ansöka om medlemskap
vore också att meddela att vi avser att ge upp alla svenska
lagar och regler som strider mot EGs regelverk. På ett flertal
områden innebär detta försämringar som drabbar både människa och
miljö.
Felaktig tidpunkt: Oavsett vad man anser om EG kan man
konstatera att EG inte avser att ta in nya medlemmar förrän den
första centrala integrationsprocessen avslutats l993. Efter 1993
kan det vara aktuellt med nya medlemmar. Sverige har därför
ingen anledning att jäkta fram. Att avvakta beslut om
medlemansökan innebär dessutom att bilden av EG klarnar. 1993
vet vi mycket mer om vilken typ av EG vi har att ta ställning
till. Det kommer också att underlätta den politiska diskussionen
om EG och det definitiva ställningstagandet till ansökan om
medlemskap. Det finns således inga skäl att under stor tidspress
nu hasta fram ett beslut. Ett eventuellt beslut om ansökan om
medlemskap och förhandlingsmandat måste då fattas av Sveriges
riksdag.
Vad gäller EG torde den regeringskonferens som inleds om några
veckor ge ökad klarhet vad beträffar det utrikespolitiska
samarbetet. Men som tidigare framförts måste varje seriös
säkerhetspolitisk analys utgå från inte bara ett europeiskt utan
även ett globalt synsätt.
Östeuropa riskerar i dag att bli något av en bakgård till en
av världens största handelsmakter på ungefär samma sätt som
Latinamerika i dag är visavi USA. Med lån i EG-styrda banker
och i IMF binds Östeuropa upp, och folken får betala med social
nedrustning. En "välfärdsmur" hotar resas på samma plats som
"järnridån" förr stod.
Sverige, Norden och EFTA borde aktivt arbeta för att motverka
en sådan utveckling. EFTA bör planera för att ge samarbetet med
staterna i Östeuropa hög prioritet.
Även om den traditionella öst--väst-konflikten går mot sitt
slut så finns det fortfarande all anledning att slå vakt om
Sveriges självständiga utrikespolitik och roll som alliansfri
neutral nation i dagens värld. Vi vet att nord--syd-konflikten
är i snabbt växande. Sverige har en unik roll i världen, i vissa
avseenden som en "Syds ombudsman" i Nord. Denna roll är vikti-
gare än någonsin att försvara.
Iraks annektering av Kuwait är inte bara ett grovt brott mot
internationell folkrätt, utan har också skapat en situation
där USA kunnat föra över stora militära styrkor till de
strategiska oljekällorna i Mellanöstern. Konflikten har i vissa
avseenden drag av en nord--sydlig konflikt.
Det är uppenbart att EGs utrikes- och säkerhetspolitiska
samordning kraftigt ökat i samband med Kuwaitkrisen. EG-stater
har på USAs inrådan sänt trupper till området. I USA har
statsledningen klargjort att även om Irak drar sig tillbaka från
Kuwait kommer USAs trupper att stanna kvar i gulfen under lång
tid. USA har därigenom fått den militära närvaro nära
oljkällorna som de länge strävat efter, och därigenom har USA
skaffat sig ett avsevärt inflytande över området.
År 1988 uttalade riksdagen att utrikes- och säkerhetspolitisk
samordning inte var möjlig med EG. Den växande
nord--syd-konflikten understryker vikten av att hålla fast vid
detta beslut. EG syftar i dag till att bli en västeuropeisk
superstat. Sverige som alliansfri nation kan under inga
omständigheter ansluta sig till något sådant.
Med anledning av vad som ovan anförts avstyrker utskottet
yrkande 3 (delvis) i motion U501 (fp) och yrkande 7 i motion
U503 (m), förklarar yrkandena 6 och 11 i motion U518 (c)
besvarade med vad utskottet anfört samt tillstyrker yrkandena 1
2 och 3 i motion U515 (v), yrkandena 2 och 3 i motion U519 (mp)
samt yrkandena 1, 3, 4 och 5 i motion U523 (mp).
dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
2. beträffande Sveriges vidare Europasamarbete
att riksdagen med bifall till yrkandena 1, 2 och 3 i motion
1989/90:U515, yrkandena 1, 2 och 3 i motion 1989/90:U519 samt
yrkandena 1, 3, 4 och 5 i motion 1989/90:U523, med besvarande av
yrkandena 6 och 11 i motion 1989/90:U518 samt med avslag på
yrkande 1 och ifrågavarande del av yrkande 3 i motion
1989/90:U501 och yrkandena 1 och 7 i motion 1989/90:U503 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Sveriges vidare Europasamarbete (mom. 2)
Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20
börjar med "Utskottet noterar" och på s. 23 slutar med
"utskottet anfört" bort ha följande lydelse:
Det är ungefär 30 år sedan den första stora politiska striden
om Sveriges relation till EG (EEC) rasade. Likheterna mellan då
och nu är förbluffande stora, framgår det av sista delen av Tage
Erlanders memoarer (1960-talet -- Samtal med Arvid Lagercrantz).
Erlanders varningar för EG
Erlander träffade Socialistinternationalen i Helsingör i juli
1961. Det var, berättar han, "en dyster upplevelse". Han fick
klart för sig att EEC var något mycket mer än en ekonomisk
gemenskap: "Många talade om att EEC var en förstärkning av den
Atlantpakt som vi av politiska skäl inte kunnat ansluta oss
till." Samtidigt ville Sverige gärna ha ett fördjupat ekonomiskt
samarbete: "Här har du vårt dilemma. Vi var intresserade av
samarbete. Vi ville ta bort alla handelshinder. Men vi ville
inte uppge vår självbestämmanderätt."
Erlander påpekar: "Vi befann oss i den farligaste situation
som man kan placera sig i när det gäller utrikespolitiken. Vi sa
oss driva neutralitetspolitik. Samtidigt pågick en
opinionsbildning mot denna politik som vi inte bemötte."
Den 22 augusti 1961 gick Erlander dock till mottattack mot
näringslivets EEC-propaganda. Han höll sitt berömda Metalltal på
Metallarbetarförbundets kongress. Däri tog han naturligtvis upp
neutraliteten. Men, berättar han i memoarerna, "den punkt som
blev mest omdiskuterad i den offentliga debatten var när jag
framhöll att vi ville bevara så mycket som möjligt av vår
självständighet och vårt oberoende även när det gäller vår
inrikespolitik".
Erlander skulle alltså knappast ha skrivit under på någon
EG-anpassningsformel som säger att neutralitetspolitiken utgör
det enda hindret för EG-medlemskap. Han berättar i memoarerna:
"Jag ställde frågan: Skulle vi på 30-talet haft möjlighet att
driva den krispolitik som blev av så stor betydelse för den
svenska ekonomin, om vi hade varit beroende av de övriga
europeiska länderna, där man vid den tidpunkten överallt förde
en mycket mera konservativ politik än vad Sverige gjorde?"
Erlander betonade också i Metalltalet att han ville behålla
svensk beslutanderätt över "den ekonomiska politiken,
skattepolitiken, socialpolitiken, arbetsmarknadspolitiken,
jordbrukspolitiken, kapitalrörelserna, tullarna etc". 1990
skulle han förmodligen ha förlängt uppräkningen med
miljöpolitiken, konsumentpolitiken, hälsopolitiken.
EEC-anhängarna blev upprörda, Bertil Ohlin kallade Metalltalet
för "demagogiskt" och Expressen publicerade en ledare på första
sidan med direkt adress till Metallkongressens ombud där det
hette att "en försämrad konkurrensförmåga på grund av att vi
ställs utanför den gemensamma marknaden kommer i hög grad att
drabba just era medlemmar".
Erlander kommenterar: "Där fanns naturligtvis många som kände
en äkta oro för att 50-talets exempellösa expansion av svensk
industri och handel skulle brytas om vi blev stående utanför
EEC. Där fanns säkert också de som hade hoppats att en fast
anknytning till EEC skulle framtvinga en mera konservativ
inriktning av den ekonomiska politiken i Sverige."
Erlanders syn på EEC kan sammanfattas i fem punkter:
1. För Erlander var det uppenbart att EEC var en
sammanslutning med politisk innebörd, inte bara ekonomisk.
Därför vore EG-medlemskap oförenligt med trovärdig neutralitet.
2. För Erlander var det tydligt att EEC utgjorde ett hot mot
svensk suveränitet.
3. För Erlander var det självklart att svensk anpassning till
EEC inte enbart skulle drabba neutralitet och suveränitet utan
också medföra avbräck för den "svenska modellen" över hela det
politiska fältet, från arbetslöshetsbekämpning till
socialpolitik.
4. För Erlander framstod EEC-anhängarnas motiv som dubbla: han
anade bakom den påstådda omsorgen om Sveriges ekonomi en
politiskt betingad strävan att förändra hela den
socialdemokratiskt präglade "svenska modellen", med ATP, allmän
sjukförsäkring, etc., till en mer konservativt inriktad
EEC-modell.
5. För Erlander stod det klart att EEC knappast skulle ta emot
Sverige som medlem utan betydande svenska uppoffringar eller,
som han uttrycker det i memoarerna: "Jag ställde då frågan om
det var så säkert att de stora makterna ute i Europa var
intresserade av Sverige. Vi kanske inte blir mottagna med öppna
armar om vi försöker behålla mer av vår suveränitet än de andra
europeiska staterna får behålla."
Såvitt utskottet kan finna är problemet 1990 i allt väsentligt
detsamma som 1961 -- men med den försvårande skillnaden att EGs
integration och överstatliga karaktär har fördjupats på ett sätt
som Tage Erlander knappast kunde ana.
Utskottet har ovan s. 21--25 berört EGs utveckling till
militärpakt, vilket givetvis omöjliggör varje form av allvarligt
menad neutralitet för EG-medlemmar. Utskottet konstaterar också
att regeringen varken i nu aktuell skrivelse eller i annat
sammanhang har berört de allvarliga problem för neutraliteten
som uppstår om Sverige skulle bli underkastat de paragrafer
i EG-avtalen som tas upp i motion 523, yrkandena 3, 4 och 5.
Enligt Romfördraget 113 § skall EG-medlemmar bedriva en
"gemensam handelspolitik", vilken skall baseras på "enhetliga
principer, särskilt beträffande tulltariffer, ingående av tull-
och handelsavtal, uppnåendet av enhetlighet beträffande
liberaliseringsåtgärder, exportpolitik och åtgärder för att
skydda handeln, däribland sådana som vidtas vid fall av dumping
eller subsidier". Enligt utskottet är en anslutning till EGs
gemensamma handelspolitik enligt 113 § icke förenlig med
trovärdig neutralitet i Haagkonventionens anda.
Enligt Kol- och Stålunionens stadga 59:3 måste EG-medlemmar
underkasta sig centrala EG-beslut om "allockering av
gemenskapens resurser" vid fall av "allvarlig brist" på någon
produkt inom dess jurisdiktion. Enligt utskottets mening innebär
detta att EG-medlem i kris- eller krigstid kan tvingas leverera
strategiska varor till annan EG-medlem på ett sätt som står i
strid med Haagkonventionen om neutrala staters beteende.
Enligt Euratoms stadga, 52 §, är EG-medlem förpliktad att
underkasta sig Euratoms gemensamma försörjningspolitik och
optionsprivilegium beträffande "malm, råvaror och speciellt
klyvbart material". Enligt utskottets mening är anslutning till
denna paragraf inte förenlig med trovärdig neutralitetspolitik i
Haagkonventionens anda och inte heller med den svenska
uppfattningen att kärnvapen skall förbjudas och att kärnkraften
skall avvecklas.
EG-medlemskap innebär också allvarliga inskränkningar i svensk
suveränitet. Vid ett medlemskap skulle vi få samma status som
t.ex. Danmark, dvs. ett mycket marginellt medinflytande i
EG-organen som belöning för tvång att underkasta oss tusentals
majoritetsbeslut om året. Vid EG-anpassning blir läget mer
komplicerat. EFTA strävar efter formaliserat medinflytande inom
ramen för EES, vilket EG avvisar. I det läget talar EFTA om
medinflytande via "osmos", dvs. en sorts informell
lobbyverksamhet från EFTAs sida inom EG. Man talar om
"tvåpelarmodellen", varmed man menar att EFTA och EG i samma
ärenden skall fatta autonoma beslut som alltid skall bli lika.
Det är detta som Danmarks utrikesminister har raljerat med som
EES-problemet med cirkelns kvadratur. Man kan misstänka att
EES-modellens "osmos", "tvåpelarmodell" , etc. är konstruktioner
som utformats av EG-anhängare i syfte att få fullt EG-medlemskap
att vid en jämförelse framstå som det mindre onda.
EG-medlemskap innebär bl.a. att en ny medlem måste anta hela
den betydande lagstiftning som EG åstadkommit (acquis
communautaires) sedan organisationen bildades, dvs. omkring 80
000 sidor lagtext. Även om vissa övergångsarrangemang kan
godtas, handlar det inte om något ömsesidigt tagande och
givande, utan om ensidig anpassning av den nya medlemsstaten
till EGs regelverk. För den pågående EG-anpassningen gäller
detsamma "i relevanta delar", dvs. beträffande alla "acquis" som
gäller den inre marknaden. För Sveriges del har listor på flera
tusen lagtexter publicerats. En del av dem är naturligtvis
överspelade eller harmlösa, t.ex. rent praktiska standarder som
helt saknar miljö- eller hälsorelevans. Men i hundratals fall
handlar det om regler som syftar till att upprätthålla hög
social, miljömässig eller hälsonivå. Allt från folkpensioner
till resthalter av bekämpningsmedel på tomater berörs. Man kan
alltså konstatera att större delen av den "svenska modellens"
reformverk de senaste 30 åren nu skall ersättas med EGs
regelverk.
Erlander misstänkte att de svenska EEC-anhängarna bakvägen via
EEC ville införa högerns och folkpartiets politik, som förlorat
i val efter val. Var och en som studerar vad det är som Sverige
måste offra av den svenska modellen för att uppnå EG-anpassning
1990 måste komma till slutsatsen att Erlanders misstanke
kvarstår. Det är sannerligen inget politiskt neutralt samhälle
som åstadkoms genom EGs "acquis" utan ett samhälle som präglas
av moderat-liberala värderingar.
Erlander anade att EEC knappast skulle släppa in Sverige om
Sverige kom med stora förbehåll i bagaget. Detsamma gäller i
dag. Den 26 januari 1989 lovade Anita Gradin i riksdagen att
regeringen "inte skulle acceptera någon social nedrustning,
försämrad miljö, minskat konsumentskydd, urholkad arbetsrätt,
eftergifter på jämställdhetsområdet eller försämrade
arbetsvillkor" som pris för EG-anpassningen. Den 22 mars 1989
avgav statsministern ett liknande kategoriskt löfte. De löftena
har senare inte upprepats. Regeringen har nämligen insett att EG
inte tänker tillåta att Sverige plockar russinen är kakan --
vilket man ju kan förstå från EG-synvinkel.
Sammanfattningsvis: De fem centrala problemen för Sverige på
grund av en EG-anslutning, som Tage Erlander pekade på i
Metalltalet 1961, kvarstår oförändrade eller försvårade 1990.
Utskottet vill här ytterligare, med stöd i dokument från
svenska myndigheter och EG-institutioner, belysa två grundpelare
för svenskt samhällsliv som kommer att drabbas negativt av
svenskt EG-medlemskap.
EG skadar svensk demokrati
Den svenska delegationen i Bryssel har ägnat ett 8-sidigt PM
till utrikesdepartementet (1990-07-10) åt att rapportera från en
konferens i Brygge om de institutionella förändringar som nu
pågår inom EG. Till en början fastslås att EG nu håller på att
omvandlas "från ekonomisk integration till en union av politisk
natur". PM-et konstaterar också att utrikespolitiken nu helt
kommer att integreras i EG, medan den hittills formellt
behandlats i ett särskilt regeringssamarbete (EPS) vid sidan om
EG.
PM-et skildrar den interna EG-debatten om demokratin. Efter
enhetsakten och vitboken om den inre marknaden har diskussionen
främst gällt "risken för en tilltagande Bryssel-baserad
centralisering av beslutsmakten och ett s k demokratiskt deficit
i Gemenskapen". Det relativt maktlösa EG-parlamentet har
skissat en modell för "en europeisk union av federal typ" där
parlamentet skulle ha lagstiftande makt. Mot det har
kommissionspresident Delors ställt en kompromiss där
EG-parlamentets inflytande ökas ett tuppfjät. I dag kan
ändringsförslag från EG-parlamentet bli beslut om de dels får
stöd av Kommissionen, dels av två tredjedelar av Rådet; enligt
Delors kompromiss skulle EG-parlamentets ändringsförslag gå
igenom om de får stöd av Kommissionen och får mindre än en
majoritet emot sig i Rådet.
Men, heter det i PM-et," t.o.m. denna relativt blygsamma
ökning av parlamentsinflytandet skulle om man får tro deltagarna
i Brüggekonferensen vara svårt att få gehör för i Rådet".
En särskild aspekt av EG-strukturen är bristen på öppenhet och
offentlighet. Bland annat får inte Rådets ställningstaganden
redovisas för EG-parlamentet. Enligt PM-et lämnar "det
nuvarande systemet ur demokratisk synpunkt mycket övrigt att
önska".
Detta bistra faktum belyses ytterligare bl.a. av läget i
Danmark: av 1472 lagar som antogs med direktverkan i Danmark
1989, hade 1 250 beslutats av EG, bara 222 av danska
folketinget. Drygt 80 % av de lagar som stiftas för danska
folket fastställs alltså av EG. Sammanlagt gäller i EG 33 053
direktiv och förordningar, medan motsvarande antal gällande
danska lagar och förordningar är 6 345. (Källa: Jens Peter
Bonde, "Folkestyret og EF".)
I en rapport från konstitutionsutskottets resa till Danmark
hösten 1990 för att studera Danmarks EG-situation, konstateras
också att den danska regeringen strävar efter att bekämpa det
s.k. "demokratiska underskottet" i EG (Sveriges ambassad i
Köpenhamn, 1990-06-25).
Utskottet måste därför konstatera att EGs nuvarande
medlemsstater må vara demokratier, men EG är ingen demokrati!
Enligt utskottets mening kan Sverige inte gå in som delstat i
en icke-demokratisk union i hopp om att eventuellt senare kunna
medverka till att demokratisera densamma. Det är synnerligen
anmärkningsvärt att regeringen i sin skrivelse inte med ett ord
berör den diskussion om EGs demokratiska "underskott" som förs
inom EG och i rapporter från svenska diplomater i Bryssel.
Utskottet anser det helt omöjligt att förorda svenskt
medlemskap i en överstatlig politisk union som icke är en
demokrati.
EG hotar den fulla sysselsättningen
Enligt vad utskottet erfar visar en färsk rapport från
rådspresidenten Guido Carli till statscheferna i det Europeiska
Rådet, daterad den 27 oktober i år, att EGs ekonomiska och
monetära union kommer att hota den svenska politiken för full
sysselsättning.
Carli beskriver hur EG skall bilda en ekonomisk union med en
enda valuta och gemensam valutapolitik som bygger på
prisstabilitet. Valutapolitiken skall fastställas av en enda
myndighet, som får bestämma penningpolitik och räntepolitik för
alla delstater inom den ekonomiska unionen.
Detta innebär enligt Carli att de enskilda staternas suveränitet
i valuta- och skattepolitiska frågor överlämnas till denna
myndighet.
Han hävdar att målet för den nya samlade ekonomiska unionen är
prisstabilitet. Vid konflikter mellan prisstabilitet och
arbetslöshet skall prisstabiliteten ha företräde.
Underskott i de enskilda ländernas budgetar genom reglering av
penningmängden förbjuds. Skall något göras får det bara göras på
de villkor som den ekonomiska unionens centralbank bestämmer.
Detta innebär att Sverige vid en EG-anslutning förlorar "det
svenska folkets rätt att sig självt beskatta". Våra ekonomiska
förhållanden och vår ekonomiska politik blir inte längre vår;
den blir fastlagd av en centralbank utan demokratisk kontroll.
Vi kommer inte att kunna föra en aktiv arbetsmarknadspolitik
längre. Vi kan inte föra en aktiv konjunkturpolitik eftersom
enskilda länder inte tillåts ha budgetunderskott annat än efter
tillåtelse fråm den stora centralbanken.
Man vill hålla nere inflation genom att hålla hög
arbetslöshet. Hittills har man lyckats bra med det i EG.
Arbetslösheten i EG är i genomsnitt fyra gånger så hög som i
Sverige! Enligt utskottets mening kommer den ekonomiska
politiken i Sverige, om EGs centralbank och ekonomiska union
skall styra, att medföra stor arbetslöshet.
Av intresse är att denna bedömning tycks delas av den danska
regeringen. Enligt ovan nämnda rapport från
konstitutionsutskottets Danmarksbesök heter det att den danska
regeringen har invänt mot "prioriteringen av prisstabilitet" i
EGs planer för EMU och krävt att "målet att uppnå full
sysselsättning skall ha minst lika hög prioritet som
inflationsbekämpningen". Enligt vad utskottet erfar har den
danska regeringen dock inte fått gehör för denna önskan från
övriga EG-regeringar.
Mål för Europasamarbetet
Med anledning av regeringens skrivelse med begäran om ett
"positivt" riksdagsbeslut angående EG-medlemskap vill utskottet
på eget initiativ som sin uppfattning om Europasamarbetet ange
följande grundprinciper:
1. Europasamarbetet skall vara öppet på lika villkor för alla
Europas nationer och regioner; gränser för människors
rörelsefrihet skall rivas på jämlikt sätt i hela världsdelen.
2. Europasamarbetet skall vara öppet mot resten av världen och
inte ta formen av en "Fästning Europa"; inga utomeuropéer skall
få svårare att komma till Samarbets-Europa än de har att komma
till dagens splittrade Europa.
3. Europasamarbetet skall stärka freden och minska risken för
nya militära konfrontationsmönster; Samarbets-Europa skall inte
bli en ny militär supermakt.
4. Europasamarbetet skall stärka demokratin och gynna lokalt
och regionalt självbestämmande; endast beträffande få, viktiga
gränsöverskridande problem (t.ex. beträffande vissa miljöskador
och grundläggande mänskliga rättigheter) bör bindande beslut
fattas på alleuropeisk nivå. I övrigt bör grundregeln vara att
makten flyttas ner till regional och lokal nivå.
5. Europasamarbetet skall ske i former som minskar miljöskador
och sociala klyftor. Gränshinder för varor, kapital och tjänster
skall undanröjas, förutsatt att detta inte leder till risk för
miljöskador och sociala orättvisor.
6. Europasamarbetet skall gynna mångfald och motverka politisk
likriktning; i stället skall enskilda länder och regioner känna
stimulans att fungera som förbilder, t.ex. genom mer avancerat
miljöskydd eller mer solidarisk socialpolitik.
Utskottet konstaterar att Sverige som stat redan i dag är
medlem i minst ett 30-tal mellanstatliga europeiska
samarbetsorganisationer -- från Europarådet till Europeiska
säkerhetskonferensen (ESK) och FNs Ekonomiska kommission för
Europa (ECE). ECE är faktiskt just det många efterlyser,
nämligen en alleuropeisk miljöorganisation med kontrollverktyg.
ECE, som har 33 medlemmar, stod bakom vårens miljökonferens i
Bergen och har åstadkommit flera internationella
miljökonventioner, bl.a. ett avtal om minskning av
gränsöverskridande luftföroreningar som övervakas med hjälp av
95 mätstationer. Vid sidan om statliga organisationer finns
dessutom över 500 ickestatliga europeiska
samarbetsorganisationer med svenska medlemmar. Någon risk för
att Sverige skulle "isoleras" föreligger därför inte.
Europarådet håller på att utvecklas till ESKs parlament. Om
också ECE integreras i en gemensam struktur och en
miljömyndighet efter mönster av Europarådets kommission för
mänskliga rättigheter inrättas, skulle ett permanent
alleuropeiskt nätverk, ett Samarbets-Europa, ett Europas FN,
faktiskt vara på väg.
Enligt utskottet bör Sveriges strävan inriktas på att skapa
ett sådant permanent alleuropeiskt nätverk. Detta bör med bifall
till yrkandena 1 och 2 i motion U515 (v), yrkandena 1, 2 och 3 i
motion U519 (mp), yrkandena 1, 3, 4 och 5 i motion U523 (mp) ges
regeringen till känna. Motion U515 (v), yrkandena 1 och 2,
motion U518 (c) yrkande 6 (delvis) och yrkande 11 får anses
besvarade, medan motionerna U501 (fp) yrkande 3 och motion U503
(m) yrkandena 1 och 7 avstyrks.
dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
2. beträffande Sveriges vidare Europasamarbete
att riksdagen med bifall till yrkandena 1 och 2 i motion
1989/90:U515, yrkandena 1, 2 och 3 i motion 1989/90:U519 och 1,
3, 4 och 5 i motion 1989/90:U523, med besvarande av yrkande 3 i
motion 1989/90:U515 och yrkande 6 och 11 i motion 1989/90:U518
samt med avslag på yrkandena 1 och 3 (delvis) i motion
1989/90:U501 och yrkandena 1 och 7 i motion 1989/90:U503 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Rättsliga och institutionella frågor (mom. 3)
Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24
börjar med "Inledningsvis vill" och på s. 26 slutar med "motion
522 (mp)" bort ha följande lydelse:
Enligt regeringsformen (10:5) kan beslut av visst slag "i
begränsad omfattning" överlåtas till mellanfolklig organisation.
Det betyder, enligt utskottets mening, att medlemskap i EG
strider mot nu gällande regeringsform!
Regeringskansliet har dessutom i en promemoria diskuterat om
ett EES-avtal är förenligt med gällande grundlag. Enligt
regeringskansliet skulle detta vara fallet. Men såväl högsta
domstolen som regeringsrätten anser i remissvar att
grundlagsändring sannolikt är nödvändig för EES-avtal.
Mot denna anledning anser utskottet att regeringens strävan
att förmå riksdagen att ge regeringen fria händer att förhandla
om ett EG-medlemskap -- som alltså nu är grundlagsstridigt -- är
ytterst märkligt. Utskottet finner det också anmärkningsvärt att
regeringen snabbt vill ingå EES-avtal utan att invänta en
grundlagsändring som landets högsta juridiska instanser anser
erforderlig.
Enligt utskottets mening är den rätta turordningen att
grundlagen (om riksdagen och folket så önskar) först ändras så
att den medger EG-medlemskap resp. EES-avtal. Först därefter kan
regeringen, om den så önskar, föreslå riksdagen att besluta om
ansökan om EG-medlemskap eller ingående av EES-avtal.
Detta bör med bifall till motion U515, yrkande 5 och motion
U522, yrkandena 14, 15 och 16 ges regeringen till känna.
dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
3. beträffande rättsliga och institutionella frågor
att riksdagen med bifall till yrkande 5 i motion 1989/90:U515
och yrkandena 14, 15 och 16 i motion 1989/90:U522 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Frihandel och tullunion (mom. 5)
Bengt Hurtig (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.29
börjar med "I diskussionerna" och på s. 30 slutar med "U519
avstyrks." bort ha följande lydelse:
Vid en långtgående anpassning, eller ett eventuellt
medlemskap, torde en tullunion bli oundviklig. Att EG vid ett
mindre långtgående avtal skulle kunna kräva återinförande av de
tullar som nu avvecklas måste anses osannolikt.
En tullunion medför också oacceptabla nackdelar som måste
vägas mot de fördelar som ovan nämnts. En tullunion innebär
gemensam politik mot tredje land och blir därmed ett redskap i
den utrikespolitik som EG avser att föra. Sveriges förmåga att
föra en självständig utrikespolitik skulle ytterligare
undergrävas.
Sverige skulle bli bundet till att använda icke-tarriffära
handelshinder mot länder utanför Västeuropa, t.ex. Japan och
länder i tredje världen. Vårt land skulle sannolikt också
tvingas göra skillnad på de u-länder som en gång varit kolonier
till EG-länder och andra u-länder.
De vinster genom lägre priser på varor som kan uppnås genom
avregleringar av handeln i EES-området kommer delvis att
förloras i ökade kostnader för handeln utom EG. Japanska bilar
kan t.ex. bli dyrare eller mer svåråtkomliga på grund av
importkvotering. Närmare hälften av vår handel gäller länder
utanför EG-området och närmare en tredjedel gäller länder
utanför.
Med det ovan anförda bifalls yrkande 6 i motion U515 och
yrkande 4 i motion U522. Yrkande 7 i motion U518 anses besvarad.
Yrkande 7 i motion U519 och yrkande 5 i motion U503 avstyrks.
dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
5. beträffande frihandel och tullunion
att riksdagen med bifall till yrkande 6 i motion 1989/90:U515
och yrkande 4 i motion 1989/90:U522, med besvarande av yrkande 7
i motion 1989/90:U518 samt med avslag på yrkande 7 i motion
1989/90:U519 och yrkande 5 i motion 1989/90:U503 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Frihandel och tullunion (mom. 5)
Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 29 som
börjar med "Som framgår" och på s. 30 slutar med "U519 avstyrks"
bort ha följande lydelse:
Såsom utskottet framhållit är svenskt medlemskap i en
tullunion i enlighet med Romfördragets stadgar icke förenligt
med trovädig neutralitetspolitik. I stället bör som framhålls i
motion U519 (mp) yrkande 7 samarbetet med EG fortsätta inom
frihandelsavtalets ram i syfte att underlätta för människor att
studera, resa, arbeta och forska fritt.
Utskottet tillstyrker härmed motion U519 (mp) yrkande 7,
motion 522 (mp) liksom motion U515(v). U503 avstyrks, medan U518
anses besvarad.
dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
5. beträffande frihandel och tullunion
att riksdagen med bifall till yrkande 6 i motion 1989/90:U515,
yrkande 7 i motion 1989/90:U519 och yrkande 4 i motion
1989/90:U522, med besvarande av yrkande 7 i motion 1989/90:U518
och med avslag på yrkande 5 i motion 1989/90:U503 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. Cassis de Dijon-principen (mom. 6)
Bengt Hurtig (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.31
börjar med "En av studiens" och slutar med "yrkande 13 i motion
U522." bort ha följande lydelse:
Men då det grundläggande målet med EG är just att skapa en fri
marknad för varor händer det alltför ofta att kommissionen och
EG-domstolen beslutar till nackdel för principer om hälsa, miljö
och säkerhet. Härpå finns ett flertal exempel, inte minst från
vårt eget grannland Danmark.
Att ge efter för EGs Cassis de Dijon-princip i ett EES-avtal
skulle innebära att målsättningen att hålla hög ambitionsnivå
vad gäller hälsa, miljö och säkerhet undergrävs.
Med det ovan anförda yrkas bifall till yrkande 4 i motion U515
och yrkande 13 i motion U522.
dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
6. beträffande Cassis de Dijon-principen
att riksdagen med bifall till yrkande 4 i motion 1989/90:U515
och yrkande 13 i motion 1989/90:U522 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. Cassis de Dijon-principen (mom. 6)
Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31
börjar med "Slutsatsen är" och på slutar med "motion U522",
bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening innebär Cassis de Dijon-principen ett
allvarligt hinder för Sverige att skydda landet mot produkter
som vi anser farliga. Enligt handelshinderutredningen (Ds
1989:61) existerar för närvarande 215 förordningar som stadgar
om gränsformaliteter för varor, varav åtskilliga i syfte att
upprätthålla skydd för miljö, hälsa, osv. Inom dåvarande miljö-
och energidepartementets område finns till 32 sådana
förordningar noterade.
Enligt vad utskottet inhämtat tolkas Cassis de Dijon-principen
som "att huvudregeln i art 30 är att varje EG-stat i princip
måste acceptera importen av varor, vilka lagligen har
tillverkats och marknadsförts i någon annan EG-stat samt en
specificering av de typer av undantag som kan medges från denna
huvudregel" (RUT PM Dnr 90/91:593).
Utskottet erfar också att det uttalande från EG som i
massmedia (bl.a. DN 1990-09-21) presenterades som ett besked
om att EG tänker låta EFTA-länderna behålla strängare regler,
icke innebar något tillmötesgående till EFTA från EGs sida.
Enligt vad utskottet erfar innebär EG-uttalandet enligt
handläggare på UDs handelsavdelning visserligen något nytt,
varvid "det nya består i att EG skapar klarhet rörande sin
ståndpunkt. Däremot handlar det inte om någon ändring av EGs
ståndpunkt" (RUT PM 90/91:593).
Enligt utskottets uppfattning är det således klarlagt att EG
icke har gjort något som helst avsteg från sina grundprinciper,
vilka enligt nämnda RUT-PM formulerats av kommissarie Andriessen
på följande sätt: "EGs huvudlinje är emellertid klar: Inom hela
EES-området får det inte finnas några regler som utgör ett
hinder för frihandeln."
Enligt utskottets uppfattning är det därför omöjligt att godta
Cassis Dijon-principen om Sverige samtidigt vill fritt kunna
upprätthålla högre skyddsnormer för säkerhet, hälsa etc.
Utskottet tillstyrker därför motion U522 (mp) yrkande 13 och
motion 515 (v) yrkande 4.
dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
6. beträffande Cassis de Dijon-principen
att riksdagen med bifall till yrkande 4 i motion 1989/90:U515
och yrkande 13 i motion 1989/90:U522 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. Krigsmateriel (mom. 7)
Bengt Hurtig (v) och Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31
börjar med "EG-länderna" och på s.32 slutar med "motion U523"
bort ha följande lydelse:
Internationaliseringen av svensk vapenindustri går mycket
snabbt. Inom EG pågår förberedelser för en gemensam
försvarsindustrimarknad. Vapenexportlagstiftning torde komma att
harmoniseras. Svensk försvarsindustri blir genom samarbetsavtal
reellt en del av en gemensam EG-vapenmarknad. Inom EG finns inte
samma restriktioner mot vapenexport som i Sverige. Sverige bör
inte ingå i en gemensam vapenmarknad med EG.
Härmed tillstyrks yrkande 1 i motion U522 och yrkande 2 i
motion U523.
dels att moment 7 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
7. beträffande krigsmateriel
att riksdagen med bifall till yrkande 1 i motion U522 och
yrkande 2 i motion U523 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
14. Kärnkraft och kärnteknik (mom. 8)
Pär Granstedt och Birgitta Hambraeus (båda c) anser
dels att det efter det avsnitt som på s. 32 slutar med
"femton stater" bör tilläggas:
Sverige har beslutat avveckla kärnkraften. Det finns ett
uppenbart samband mellan kärnkraftsteknologi för civilt resp.
militärt bruk. Som centerpartiet i annat sammanhang framför bör
därför all export av kärnteknologi från Sverige vara förbjuden.
EG-länderna bör inte vara något undantag från ett sådant förbud.
dels att den del av utskottets yttrande som på s.33
börjar med "Härmed avstyrks" och slutar med "motion U542" bort
ha följande lydelse:
Med det ovan anförda förklaras yrkande 2 i motion U522 (mp)
och yrkandena 11 och 12 i motion U542 (mp) besvarade.
dels att moment 8 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
8. beträffande kärnkraft och kärnteknik
att riksdagen förklarar yrkande 2 i motion 1989/90:U522 och
yrkandena 11 och 12 i motion 1989/90:U542 besvarade med vad
utskottet anfört,
15. Kärnkraft och kärnteknik (mom. 8)
Per Gahrton anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32
börjar med "I EGs" och på s.33 slutar med "motion U542" bort
ha följande lydelse:
Utskottet anser liksom motionärerna att en svensk
EG-anpassning riskerar att beskära vårt lands handlingsfrihet
på det energipolitiska området. Det är därför viktigt att
riksdagen genom att uttala sig i enlighet med motionärernas
förslag klargör för regeringen att en EG-anpassning inte får
påverka eller försena den svenska kärnkraftsavvecklingen och
inte heller leda till åtgärder som förhindrar förbud mot import
och export av kärnkraftsteknologi och kärnavfall. Även om dagens
EG-regler inte skulle medföra svårigheter för en svensk
kärnkraftspolitik kan nya regler som leder till problem för
Sverige inte uteslutas. Det är därför angeläget med en klar
markering från riksdagens sida att regeringen på ett kraftfullt
sätt måste sträva att förebygga en situation där Sverige blir
beroende av sådana regler.
Utskottet får därmed tillstyrka yrkande 2 i motion U522 samt
yrkandena 11 och 12 i motion U542.
dels att moment 8 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
8. beträffande kärnkraft och kärnteknik
att riksdagen med bifall till yrkande 2 i motion 1989/90:U522
och yrkandena 11 och 12 i motion 1989/90:U542 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
16. Konsumentfrågor (mom. 9)
Bengt Hurtig (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34
börjar med "Såväl inom" och på s. 35 slutar med "yrkandena 1 och
2 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att Sverige ställer större säkerhetskrav
på konsumentprodukter än man gör inom EG. Det gäller bl.a.
yttertemperaturen på ugnsluckor, på centrifuger på tvättmaskiner
och på värmeelement på daghem. Utskottet motsätter sig en
försämring av barnsäkerheten genom en sänkning av de svenska
säkerhetskraven eller en försening av planerade skärpningar av
de svenska kraven.
Utskottet tillstyrker yrkande 6 i motion U542. Motion U513,
motion U529 och motion U552, yrkandena 1 och 2 besvaras.
dels att moment 9 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
9. beträffande konsumentfrågor
att riksdagen med bifall till yrkande 6 i motion 1989/90:U542
samt med besvarande av motion 1989/90:U513, motion 1989/90:U529
och yrkandena 1 och 2 i motion 1989/90:U552,
17. Konsumentfrågor (mom. 9)
Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34
börjar med "Såväl inom" och på s. 35 slutar med "yrkandena 1 och
2 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att Sverige ställer större säkerhetskrav
på konsumentprodukter än man gör inom EG. Det gäller bl.a.
yttertemperaturen på ugnsluckor, på centrifuger på tvättmaskiner
och på värmeelement på daghem. Utskottet motsätter sig en
försämring av barnsäkerheten genom en sänkning av de svenska
säkerhetskraven eller en försening av planerade skärpningar av
de svenska kraven.
Utskottet tillstyrker yrkande 6 i motion U542 och yrkandena 1
och 2 i motion U552. Motion U513 och U529 anses besvarade.
dels att moment 9 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
9. beträffande konsumentfrågor
att riksdagen med bifall till yrkande 6 i motion 1989/90:U542
och yrkandena 1 och 2 i motion 1989/90:U552 samt med besvarande
av motion U513 och motion U529 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
18. Personers rörlighet (mom. 10)
Bengt Hurtig (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36
börjar med "Med det ovan" och slutar med "motion U532 (mp)" bort
ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning innebär EGs omfattande polisiära
samarbete inom ramen för TREVI, i vilket också Sverige deltar,
ett hot mot en liberal flyktingpolitik. Sverige bör därför i
enlighet med vad som sägs i motionerna U522 och U532 bibehålla
sina möjligheter att bedriva en självständig flyktingpolitik.
Riksdagen bör uttala att Sverige inte bör ändra de
grundlagsregler som förbjuder utvisning av svenska medborgare
eller att någon berövas sitt medborgarskap.
Med det anförda tillstyrks motion U532, yrkandena 1, 2 och 3.
Motion U503, yrkande 3, motion U522, yrkande 8 och motion U547
yrkande 1 anses besvarade.
dels att utskottets hemställan i moment 10 bort ha
följande lydelse:
10. beträffande personers rörlighet
att riksdagen med bifall till yrkande 8 i motion 1989/90:U522
och yrkandena 1 och 3 i motion 1989/90:U532 samt med besvarande
av yrkande 3 i motion 1989/90:U503, yrkande 2 i motion
1989/90:U532 och yrkande 1 i motion 1989/90:U547 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
19. Personers rörlighet (mom. 10)
Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36
börjar med "Med det ovan" och slutar med "motion U532 (mp)" bort
ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning innebär EGs omfattande polisiära
samarbete inom ramen för TREVI, i vilket också Sverige deltar,
ett hot mot en liberal flyktingpolitik. Sverige bör därför i
enlighet med vad som sägs i motionerna U522 och U532 bibehålla
sina möjligheter att bedriva en självständig flyktingpolitik.
Med det anförda tillstyrks motion U532 yrkandena 1 och 3,
motion U547 yrkande 1 samt U522 yrkande 8 medan motion U503
anses besvarad.
Riksdagen bör uttala att Sverige inte bör ändra de
grundlagsregler som förbjuder utvisning av svenska medborgare
eller att någon berövas sitt medborgarskap.
Härmed tillstyrks motion U532 yrkande 2.
dels att moment 10 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
10. beträffande personers rörlighet
att riksdagen med bifall till yrkande 8 i motion 1989/90:U522
yrkandena 1 och 3 i motion 1989/90:U532 och yrkande 1 i motion
1989/90:U547 samt med besvarande av yrkande 3 i motion
1989/90:U503 och yrkande 2 i motion 1989/90:U532 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
20. Dataintegritet (mom. 11)
Bengt Hurtig (v) och Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36
börjar med "Beträffande integritetsskydd" och på s. 37 slutar
med "anses besvarat" bort ha följande lydelse:
Frågan om dataintegriteten måste uppmärksammas i samband med
analys av EG-harmoniseringens följder. Riksdagen bör hos
regeringen begära en redovisning av EG-anpassningens följder för
dataintegriteten.
Härmed tillstyrks yrkande 4 i motion U532.
dels att moment 11 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
11. beträffande dataintegritet
att riksdagen med bifall till yrkande 4 i motion 1989/90:U532
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
21. Arbetsmarknadspolitik (mom. 12)
Bengt Hurtig (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 38
börjar med "Arbetsmarknadsutskottet anger" och slutar med "U521
avstyrks." bort ha följande lydelse:
Utskottet vill därför framhålla betydelsen av att en
EG-anpassning inte får innebära att den aktiva svenska
arbetsmarknadspolitiken försvagas. Särskilt väsentligt är det
att Sverige även fortsättningsvis kan tillämpa sådana bidrag och
skyddade verksamheter som direkt skapar jobb åt enskilda
människor med svårigheter på arbetsmarknaden. Vidare anser
utskottet att regeringen bör kunna ge besked om vilken
arbetslöshetsnivå som kan anses vara ett rimligt pris i samband
med en EG-anpassning.
Det anförda innebär att utskottet tillstyrker yrkande 2 och 3
i motion U521. Yrkande 4 i motion U503 och yrkande 2 i motion
U547 får anses besvarade.
dels att utskottets hemställan i moment 12 bort ha
följande lydelse:
12. beträffande arbetsmarknadspolitik
att riksdagen med bifall till yrkandena 2 och 3 i motion
1989/90:U521 och med besvarande av yrkande 4 i motion
1989/90:U503 och yrkande 2 i motion 1989/90:U547 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
22. Arbetsmarknadspolitik (mom. 12)
Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 38
börjar med "Arbetsmarknadsutskottet anger" och slutar med "U521
avstyrks." bort ha följande lydelse:
Statistiken visar med brutal tydlighet sanningen om
arbetslöshetsläget i EG och i Sverige.
Arbetslöshet i procent av yrkesverksam befolkning i EG (1988)
Land Alla Ungdomar under
24 år
Spanien 19,0 41,1
Irland 17,6 24,1
Italien 12,4 35,4
Belgien 10,8 20,5
Frankrike 10,4 22,2
Holland 10,0 14,3
England 8,7 12,3
Grekland 8,0 27,6
Danmark 6,5 9,5
Västtyskland 6,4 6,4
Portugal 5,9 13,6
Luxemburg 2,5 4,9
Sverige 1,9 3,3
Ett mycket tydligt exempel på EGs förödande effekt på
sysselsättningen är Danmark, som har dubbelt så hög arbetslöshet
som Finland, tre gånger så hög som Island.
En analys av EG-anpassningens effekter som gjorts inom
arbetsmarknadsdepartementet (mars 1989) visar att när det gäller
aktiva åtgärder intar Sverige trots sin låga arbetslöshet en
tätposition. Det gäller särskilt s.k. efterfrågeskapande
åtgärder, dvs. olika bidrag och skyddande verksamheter som
direkt skapar jobb åt människor som har svårt att av egen kraft
klara sig i konkurrensen, inte minst handikappade och ungdomar.
Frågan är: Hur kommer den sortens arbetsmarknadsstöd att
betraktas av EG i framtiden?
Utskottet vill därför framhålla betydelsen av att en
EG-anpassning inte får innebära att den aktiva svenska
arbetsmarknadspolitiken försvagas. Särskilt väsentligt är det
att Sverige även fortsättningsvis kan tillämpa sådana bidrag och
skyddade verksamheter som direkt skapar jobb åt enskilda
människor med svårigheter på arbetsmarknaden. Vidare anser
utskottet att regeringen bör kunna ge besked om vilken
arbetslöshetsnivå som kan anses vara ett rimligt pris i samband
med en EG-anpassning.
Det anförda innebär att utskottet tillstyrker yrkandena 2 och
3 i motion U521 och yrkande 2 i motion U547. Yrkande 4 i motion
U503 får anses besvarat med vad utskottet anfört.
dels att moment 12 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
12. beträffande arbetsmarknadspolitik
att riksdagen med bifall till yrkandena 2 och 3 i motion
1989/90:U521, yrkande 2 i motion 1989/90:U547 och med besvarande
av yrkande 4 i motion 1989/90:U503 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
23. Arbetsrättsliga frågor (mom. 13)
Bengt Hurtig (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.38
börjar med "Utskottet har inhämtat" och på s.39 slutar med "i
detta sammanhang." bort ha följande lydelse:
Utskottet fastslår att Sverige inte kan godta försämringar när
det gäller de fackliga rättigheterna, arbetsmiljö- och
arbetsrättslagstiftningen. Dessa har generellt en högre nivå i
Sverige och är en grundförutsättning för svenskt arbetsliv.
Bedömningarna i hur stor grad en EG-anpassning påverkar
arbetsrätten är olika. Men genom att fastslå att vi inte
accepterar någon försämring av fackliga rättigheter,
arbetsmiljö- och arbetsrätt så klargör vi en viktig princip för
såväl svenska arbetstagare som för EG.
dels att den del av utskottets yttrande som på s.39
börjar med "Utrikesutskottet ansluter sig" och slutar med "U522
anses besvarade" bort ha följande lydelse:
Yrkande 7 (delvis) i motion U515 och yrkande 9 i motion U522
tillstyrks.
dels att moment 13 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
13. beträffande arbetsrättsliga frågor
att riksdagen med bifall till ifrågavarande del av yrkande 7 i
motion 1989/90:U515 och yrkande 9 i motion 1989/90:U522 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
24. Arbetsrättsliga frågor (mom. 13)
Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 39
börjar med "Utrikesutskottet ansluter" och slutar med "anses
besvarade" bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet ansluter sig till andemeningen i
arbetsmarknadsutskottets yttrande men anser vad
medbestämmanderätten för löntagare i aktiebolag beträffar att
riksdagen hos regeringen bör begära ett klarläggande av att
förhandlingsmandatet med EG över huvud taget inte omfattar
harmonisering av lagstiftningen beträffande medbestämmande för
löntagare i aktiebolag.
Härmed tillstyrks yrkande yrkande 7 (delvis) i motion U515 (v)
och yrkande 9 i motion U522.
dels att moment 13 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
13. beträffande arbetsrättsliga frågor
att riksdagen med bifall till yrkande 7 (delvis) i motion
1989/90:U515 och yrkande 9 i motion 1989/90:U522 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
25. Jämställdhet (mom. 14)
Pär Granstedt och Birgitta Hambraeus (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.41
börjar med "Med det" och slutar med "U516 avstyrks" bort ha
följande lydelse:
Utskottet instämmer emellertid i motionskraven att en särskild
arbetsgrupp bör tillsättas som är helt inriktad på att bevaka
konsekvenserna för kvinnor av EG-anpassning och ett eventuellt
medlemskap. Enligt utskottets uppfattning är det naturligt att
en sådan grupp kommer att vara sammansatt av kvinnor. Detta är
desto mer angeläget som kvinnorna är starkt underrepresenterade
i de redan befintliga arbetsgrupper som sysslar med
integrationsfrågorna.
Detta bör med bifall till motion U516 ges regeringen till
känna.
Motionerna U502 yrkande 1, U506 yrkande 2 och U521 yrkande 5
får anses besvarade med vad utskottet anfört.
dels att moment 14 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
14. beträffande jämställdhet
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:U516, med
besvarande av yrkande 1 i motion 1989/90:U502 och yrkande 2 i
motion 1989/90:U506 och yrkande 5 i motion 1989/90:U521 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
26. Jämställdhet (mom. 14)
Bengt Hurtig (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.40
börjar med "Utrikesutskottet ansluter" och på s.41 slutar med
"motion U516 avstyrks." bort ha följande lydelse:
EGs integrationsprocess innefattar dock även en strävan att
harmonisera de indirekta skatterna. Detta arbete har visat sig
mycket svårt. Men kapitalets fria rörlighet -- marknaden --
ordnar detta själv.
När företag och kapital kan röra sig fritt justeras skatterna
automatiskt nedåt, eftersom inget land vågar riskera att bli
tömt på kapital och resurser.
I Sveriges fall kan detta på sikt innebära en förlust på upp
till 40 miljarder kronor ur statskassan. Det skulle få
allvarliga konsekvenser för svensk offentlig sektor, och i sin
förlängning för många av landets kvinnor. Ur detta perspektiv
kan jämnställdhetsarbetet ställas inför stora problem.
dels att moment 14 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
14. beträffande jämställdhet
att riksdagen med bifall till yrkande 1 i motion 1989/90:U502,
yrkande 2 i motion 1989/90:U506, motion 1989/90:U516 och yrkande
5 i motion 1989/90:U521 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
27. Jämställdhet (mom. 14)
Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 40 som
börjar med "Utrikesutskottet ansluter" och på s. 41 slutar med
"U516 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet kan ej ansluta sig till arbetsmarknadsutskottets
uttalande. Utskottet anser att Sverige skulle riskera alltför
många av de förmåner med betydelse för jämställdheten som har
skapats på den svenska arbetsmarknaden för att en anpassning
till EG skulle vara meningsfull. Trots EG-direktiven är
kvinnosynen inom många av EG-länderna fortfarande konventionell
och traditionalistisk. Utskottet vill betona att en EG-anpassing
inte får leda till någon försvagning av jämställdheten och
kvinnors ställning på arbetsmarknaden i Sverige.
Utskottet tillstyrker yrkande 5 i motion U521. Yrkande 1 i
motion U502, yrkande 2 i motion U506 och motion U516 får anses
besvarade.
dels att moment 14 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
14. beträffande jämställdhet
att riksdagen med bifall till yrkande 5 i motion 1989/90:U521
och med besvarande av yrkande 1 i motion 1989/90:U502, yrkande 2
i motion 1989/90:U506 och motion 1989/90:U516 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
28. Ekonomisk politik och kapitalrörelser (mom. 16)
Pär Granstedt och Birgitta Hambraeus (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 44 som
börjar med "Utskottet ansluter" och slutar med "motion U522"
bort ha följande lydelse:
Samtidigt konstaterar utskottet att deltagande i EMS i
praktiken inte står öppet annat än för medlemmar i EG. Detsamma
torde komma att gälla samarbetet inom EMU. Detta samarbete
innebär dessutom en så långtgående samordning av den ekonomiska
politiken att det knappast vore möjligt för Sverige att ingå
utan att ha de inflytandemöjligheter som ett medlemskap ger.
Med det anförda får yrkande 8 i motion U515 och yrkande 6 i
motion U522 anses besvarade.
dels att moment 16 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
16. beträffande ekonomisk politik och kapitalrörelser
att riksdagen förklarar yrkande 8 i motion 1989/90:U515 och
yrkande 6 i motion 1989/90:U522 besvarade med vad utskottet
anfört,
29. Ekonomisk politik och kapitalrörelser (mom. 16)
Bengt Hurtig (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.44
börjar med "I proposition 1990/91:39" och slutar med "yrkande 6
i motion U522." bort ha följande lydelse:
Utskottet måste understryka att rätten till arbete som är ett
mål för vårt lands ekonomiska politik inte är det i EG. I
stället betonar EG endast prisstabiliteten.
Planen på en gemensam centralbank för EG kommer när den
genomförs att innebära att beslutsrätt i en mängd ekonomiska
frågor förs från de nationella parlamenten till EG-banken.
I den s.k. Delorsplanen heter det bl.a.: "Det blir nödvändigt
att utveckla bindande regler och procedurer för budgetpolitiken
som bl.a. innefattar:
effektiva övre gränser för budgetunderskott hos enskilda
medlemsstater, hinder mot tillgång till direkta
centralbankskrediter och andra former för monetär finansiering,
gränser för lån i icke-EGvaluta.
fastställande av en övergripande skattepolitik på medellång
sikt, inbegripet storleken och finansieringen av de olika
budgetposterna, såväl på nationell som EG-nivå."
Detta innebär enligt utskottet en oacceptabel centralisering
av beslutanderätten i ekonomiska frågor, t.ex. skattepolitiken,
till övergripande organ inom EG. Av denna anledning menar
utskottet att riksdagen redan i dag kan uttala att Sverige inte
kommer att delta i EGs EMS-samarbete.
Med tanke på att ett EG-medlemskap innebär en kraftig
inskränkning av den nationella beslutanderätten över den
ekonomiska politiken är naturligtvis ett EG-medlemskap
uteslutet.
Med anledning av ovanstående yrkar utskottet bifall till
yrkande 8 i motion U515 och yrkande 6 i motion U522.
dels att moment 16 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
16. beträffande ekonomisk politik och kapitalrörelser
att riksdagen med bifall till yrkande 8 i motion 1989/90:U515
och yrkande 6 i motion 1989/90:U522 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
30. Ekonomisk politik och kapitalrörelser (mom. 16)
Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 44
börjar med "Utskottet ansluter" och slutar med "U522" bort ha
följande lydelse:
Utskottet kan ej ansluta sig till finansutskottets yttrande.
Den pågående integrationsprocessen gentemot EG innebär ett
påtagligt hot mot Sveriges möjligheter att föra en självständig
ekonomisk politik och besluta om sina egna ekonomiska
förhållanden.
I Delorsplanen heter det bl.a.: "Det blir nödvändigt att
utveckla bindande regler och procedurer för budgetpolitiken som
bl.a. innefattar:
effektiva övre gränser för budgetunderskott hos enskilda
medlemsstater; hinder mot tillgång till direkta
centralbankskrediter och andra former för monetär finansiering;
gränser för lån i icke-EG-valuta;
fastställande av en övergripande skattepolitik på medellång
sikt, inbegripet storleken och finansieringen av de olika
budgetposterna, såväl på nationell som på EG-nivå."
Detta innebär enligt utskottets mening en oacceptabel
centralisering av beslutanderätten i ekonomiska frågor, t.ex.
skattepolitiken, till övergripande organ inom EG där Sverige
inte får något inflytande. Sverige har i det pågående samarbetet
med EG i alltför hög grad prioriterat kapitalets frihet i
Europa. Det är enligt utskottets mening nödvändigt att denna
utveckling hejdas och ges en annan inriktning, där i stället
människors frihet prioriteras och där samarbetet inte begränsas
till EG utan omfattar hela Europa. Utskottet anser därför i
likhet med vad som anförs i yrkande 6 i motion U522 (mp) att
riksdagen hos regeringen begär klarläggande om att
förhandlingsmandatet med EG ej medger anslutning av Sverige till
EMS. Ett närmande till EMS vore ett steg i fel riktning. I
stället bör Sverige hävda sin nationella självbestämmanderätt
och utveckla samarbetet med hela Europa, med sikte på att skapa
fri rörlighet för människorna. I likhet med yrkande 9 i samma
motion anser utskottet att riksdagen hos regeringen begär
klarläggande att förhandlingsmandatet med EG inte heller
omfattar harmonisering av lagstiftningen beträffande
medbestämmande för löntagare i aktiebolag.
Med det anförda yrkar utskottet bifall till yrkande 8 i motion
U515 och yrkande 6 i motion U522.
dels att moment 16 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
16. beträffande ekonomisk politik och kapitalrörelser
att riksdagen med bifall till yrkande 8 i motion 1989/90:U515
och yrkande 6 i motion 1989/90:U522 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
31. Skattefrågor (mom. 17)
Bengt Hurtig (v) och Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 45
börjar med "På vissa" och slutar med "motion U533" bort ha
följande lydelse:
Sverige har emellertid inget intresse av en samordning med EG
på skatteområdet. För att kunna bibehålla nationell
självständighet i fiskala frågor krävs att den svenska
regeringen behåller sin förmåga att opåverkad av främmande
nationers intressen utforma sin egen skattepolitik.
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 65
börjar med "Utskottet ansluter" och slutar med "motion U533"
bort ha följande lydelse:
Utskottet kan ej ansluta sig till skatteutskottets yttrande.
Svenska folkets urgamla rätt att sig självt beskatta måste
enligt utskottets uppfattning bestå.
Härmed ansluter sig utskottet till yrkande 2 i motion U533.
dels att moment 17 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
17. beträffande skattefrågor
att riksdagen med bifall till yrkande 2 i motion 1989/90:U533
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
32. Miljöfrågor (mom. 18)
Bengt Hurtig (v) anser
dels att det efter det avsnitt i utskottets yttrande som
på s.47 slutar med "EG-domstolen pröva frågan" bör tilläggas:
Problemet för miljöfrågorna i EG är således den överordnade
principen om varornas fria rörlighet. Grunden för en
framgångsrik miljöpolitik måste bygga på principen att skyddet
av en människovänlig miljö är viktigare än varornas fria
rörlighet.
Fortsättningsvis är det viktigt att Sverige bryter sin låga
profil i EES-förhandlingarna gällande miljöfrågorna och med
skärpa klargör att vi inte kan godta försämringar för svensk del
när det gäller miljön.
Alla miljöuppgörelser i EES måste bygga på att enskilda länder
inte får försämra sin miljölagstiftning och inte heller får
senarelägga planerade förbättringar/skärpningar av
lagstiftningen.
dels att den del av utskottets yttrande som på s.47
börjar med "Samarbetet med EG" och slutar med "miljösamarbetet i
Europa" bort ha följande lydelse:
Miljöproblemen är globala och åtgärder kan inte inskränkas
till ett nationellt plan. Det krävs en utveckling av de
internationella och europeiska organ som arbetar med miljöskydd.
EG-, EFTA- och östeuropeiska stater måste gemensamt angripa de
stora miljöproblemen genom beslut om bindande åtgärder på ett
europeiskt plan. ECE, ESK eller Europarådet skulle kunna utgöra
de organ där sådana beslut fattas.
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 48
börjar med "Utrikesutskottet ansluter" och slutar med "anses
besvarade" bort ha följande lydelse:
Utskottet tillstyrker yrkande 7 i motion U515, yrkande 5 i
motion U519, yrkande 3 i motion U522, yrkandena 1, 2, 4, 5, 7
och 13 i motion U542. Yrkande 6 i motion U503, yrkande 1 i
motion U657 och yrkande 8 i motion U518 anses besvarade.
dels att den mening på s.48 som börjar med "På vissa
punkter" och slutar med "EES-avtalet" bort utgå.
dels att moment 18 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
18. beträffande miljöfrågor
att riksdagen med bifall till ifrågavarande del av yrkande 7 i
motion 1989/90:U515, yrkande 5 i motion 1989/90:U519, yrkande 3
i motion 1989/90:U522, yrkandena 1, 2, 4, 5, 7 och 13 i motion
1989/90:U542 och med besvarande av yrkande 6 i motion
1989/90:U503, yrkande 8 (delvis) i motion 1989/90:U518 och
yrkande 1 i motion 1989/90:U657 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
33. Miljöfrågor (mom. 18)
Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 48
börjar med "Utrikesutskottet ansluter" och på s. 49 slutar med
"anses besvarade" bort ha följande lydelse:
EG kommer inte att acceptera ett svenskt fasthållande vid
hundratals "särregler" i det fortsatta arbetet med
EG-anpassningen. Tvärtom kräver EG att alla länder som vill
komma i åtnjutande av den inre marknadens fördelar också måste
acceptera hela EGs samlade regelverk, den s.k. acquis
communautaire, som omfattar allt vad EG enats om sedan år 1957.
Sverige håller i det pågående arbetet på att avsäga sig
möjligheterna att föra en självständig miljöpolitik. Riksdagen
bör enligt utskottet därför bl.a. ge regeringen till känna att
en försämrad yttre miljö är ett pris som Sverige inte är berett
att betala för att uppnå EG-anpassning.
I november 1989 redovisades en av EG-kommissionen beställd
expertrapport som förutspådde kraftigt ökande miljöproblem på
grund av den inre marknadens dynamiska tillväxteffekter. De i
rapporten refererade riskerna för att EGs inre marknad leder
till betydande ökningar av allvarliga miljöproblem bör enligt
utskottets mening ges regeringen till känna. Vidare bör
framhållas att de av energi- och miljödepartementet påpekade
skillnaderna mellan Sverige och EG, bl.a. när det gäller
miljömotiverad gränskontroll, kontroll av avgasrening och
svavelutsläpp, inte får utjämnas genom att Sverige sänker sina
krav. Kemikaliekontrollen inom EG är på olika sätt snävare. Det
innebär bl.a. att färre ämnen klassas som cancerframkallande
inom EG än i Sverige och att EG har högre farlighetströskel.
EG saknar vidare regler om uppgiftsskyldighet. Skillnaderna
mellan EG och Sverige beträffande kemikaliekontrollen får inte
utjämnas genom att svenska normer försvagas eller att planerade
skärpningar försenas. Naturvårdsverket har i ett förslag till
importregleringar av produkter som framställts med hjälp av CFC
(freoner) konstaterat att det trots EG-beslut om anslutning till
Montreal-protokollet inte för närvarande är möjligt att
harmonisera de svenska reglerna med EGs bestämmelser. En
försenad avveckling av freoner på grund av EG-anpassningen kan
enligt min mening inte godtas. EFTA har lovat EG att man i
framtiden skall avstå från alla restriktioner beträffande bl.a.
export, import, återexport, territoriella skyddsregler och
oberättigade säljförbud. Undantag för t.ex. export av
miljöfarligt avfall har inte gjorts. Utskottet anser att
riksdagen hos regeringen bör begära ett klarläggande om att
förhandlingsmandatet med EG ej omfattar handel med miljöfarligt
avfall.
Utskottet är vidare av den uppfattningen att Sverige skall
satsa på att utveckla ECE (Economic Commission for Europe) till
en ännu starkare bas för all-europeiskt miljösamarbete. Globalt
och regionalt samarbete krävs för att sanera miljön och möta
hoten mot vår överlevnad. Varje land skall kunna skydda naturen,
miljön och sina invånares hälsa och vägra handla med miljö- och
hälsovådliga produkter och produkter som framställs under
omständigheter som strider mot de mänskliga rättigheterna eller
innebär ekologisk dumpning. Ökat samarbete mellan öst och väst
är särskilt viktigt för att underlätta bl.a. ekologisk
återuppbyggnad. Europarådet och ECE bör medverka i detta arbete.
Även EG kan med förändrade ambitioner utgöra en byggsten inom
ramen för det all-europeiska samarbetet.
Utskottet tillstyrker därför yrkande 7 (delvis) i motion U515,
yrkande 5 i motion U519 (mp), yrkande 3 i motion U522 (mp) samt
yrkandena 1, 2, 4, 5, 7 och 13 i motion U542 (mp). Yrkande 6 i
motion U503, yrkande 1 i motion U657, yrkande 8 (delvis) i
motion U518, anses besvarade.
dels att moment 18 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
18. beträffande miljöfrågor
att riksdagen med bifall till yrkande 7 (delvis) i motion
1989/90:U515, yrkande 5 i motion 1989/90:U519, yrkande 3 i
motion 1989/90:U522, yrkandena 1, 2, 4, 5, 7 och 13 i motion
1989/90:U542 och med besvarande av yrkande 6 i motion
1989/90:U503, yrkande 8 (delvis) i motion 1989/90:U518 och
yrkande 1 i motion 1989/90:U657 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
34. Jordbruk och livsmedel (mom. 19)
Pär Granstedt och Birgitta Hambraeus (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 50
börjar med "Utrikesutskottet ansluter" och slutar med
"acceptabla former" bort ha följande lydelse:
Det råder livsmedelskris i flera östeuropeiska länder.
Statsminister Ingvar Carlsson lovade nyligen vid ESK-mötet i
Paris att Sverige skulle ställa livsmedel till förfogande till
Sovjetunionen, som hotas av svält.
Matförsörjningen beror inte enbart på ekonomiska och
organisatoriska faktorer. Det är också nödvändigt att ta hänsyn
till jordens produktionsförmåga. Världens spannmålslager
beräknas nu enbart räcka för två månader. Stora delar av jordens
bördigaste områden brukas på ett icke uthålligt sätt. Av USAs 20
miljoner hektar konstbevattnade areal får en femtedel sitt
vatten genom ett överutnyttjande av grundvatten.
Omfattande arealer jordbruksmark i Sovjetunionen går inte
längre att bruka. Omkring 100 000 ha försvinner om året i
jorderosion. Två tredjedelar av de odlade områdena har redan
drabbats av minskande bördighet på grund av vind och
vattenerosion. 40% av Sovjetunionens bevattnade areal får sitt
vatten från Aralsjön. Försaltning, kemiska och radioaktiva
föroreningar skapar stora problem.
Om miljöförstöringen i öst inte kan hejdas finns det risk för
att produktiviteten i det östeuropeiska jordbruket inte kan
förbättras, oberoende av ekonomiskt och tekniskt system. Det kan
bli nödvändigt att importera livsmedel under lång tid för att
garantera folkförsörjningen. Inom EG- och EFTA-länderna planerar
regeringarna nu för en snabb reducering av den brukade arealen
för att eliminera överskottet av jordbruksprodukter.
EG-kommissionen konstaterade att något överskottslager inte
fanns att disponera för livsmedelsbistånd till Polen.
Med anledning av den totala livsmedelssituationen i världen
och situationen i våra östeuropeiska grannländer anser utskottet
att regeringen i samordningsarbetet med EG omedelbart bör ta upp
frågan om en jordbruksproduktion som kan garantera en
långsiktigt uthållig folkförsörjning i hela Europa.
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 51
börjar med "Med det" och slutar med "U522 avstyrks" bort ha
följande lydelse:
Motion U518 yrkande 13 tillstyrks. Motionerna U504 och U522
yrkande 8 får anses besvarade. Yrkande 5 i motion Fi207 och
yrkande 11 i motion U522 avstyrks.
dels att moment 19 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
19. beträffande jordbruk och livsmedel
att riksdagen med bifall till yrkande 13 i motion
1989/90:U518, med besvarande av motion 1989/90:U504, yrkande 8 i
motion 1989/90:U542 och med avslag på yrkande 5 i motion
1989/90:Fi207 och yrkande 11 i motion 1989/90:U522 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
35. Jordbruk och livsmedel (mom. 19)
Bengt Hurtig (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 49
börjar med "I utskottets" och på s. 50 slutar med "av
jordbruksutskottet" bort ha följande lydelse:
En EG-harmonisering av livsmedelskontrollen skulle bl.a. leda
till förändringar som strider mot vetenskapligt baserade kost-
och hälsoprinciper. Vidare kan en anpassning leda till
försämringar beträffande märkningsprinciper,
innehållsdeklarationer, datummärkning och bestrålning av
livsmedel. Enligt utskottet får de skillnader i
livsmedelsnormerna mellan EG och Sverige som påvisats av
livsmedelsverket inte utjämnas genom att svenska säkerhetskrav
sänks eller planerade skärpningar försenas.
dels att en del av utskottets yttrande som på s. 50 börjar
med "Utrikesutskottet ansluter" och på s. 51 slutar med "U522
avstyrks" bort ha följande lydelse:
dels att utskottets hemställan i moment 19 bort ha
följande lydelse:
19. beträffande jordbruk och livsmedel
att riksdagen med bifall till yrkande 8 i motion 1989/90:U542
och med besvarande av motion 1989/90:U504, yrkande 13 i motion
1989/90:U518, yrkande 11 i motion 1989/90:U522 och yrkande 5 i
motion 1989/90:Fi207,
36. Jordbruk och livsmedel (mom. 19)
Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 49
börjar med "I utskottets" och på s. 50 slutar med "av
jordbruksutskottet" bort ha följande lydelse:
Jordbruket är inte uteslutet från EG-anpassningen. EFTA har i
visst sammanhang låtit förstå att av EG-kommissionen omnämnda
eftergifter rörande jordbruksprodukter kommer att behandlas med
ett öppet sinnelag och med beredskap för förhandlingar om
konkreta förslag. Den svenska jordbrukspolitiken skall enligt
utskottet inte anpassas till EG. Sverige måste behålla ett
livskraftigt jordbruk över hela landet med biologiskt-organiskt
brukningssätt. Riksdagen bör hos regeringen begära ett
klarläggande om att förhandlingsmandatet med EG inte omfattar
jordbruket. En EG-harmonisering av livsmedelskontrollen skulle
bl.a. leda till förändringar som strider mot vetenskapligt
baserade kost- och hälsoprinciper. Vidare kan en anpassning leda
till försämringar beträffande märkningsprinciper,
innehållsdeklarationer, datummärkning och bestrålning av
livsmedel. Enligt utskottet får de skillnader i
livsmedelsnormerna mellan EG och Sverige som påvisats av
livsmedelsverket inte utjämnas genom att svenska säkerhetskrav
sänks eller planerade skärpningar försenas.
dels att en del av utskottets yttrande som på s. 50 börjar
med "Utrikesutskottet ansluter" och på s. 51 slutar med "U522
avstyrks" bort ha följande lydelse:
dels att moment 19 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
19. beträffande jordbruk och livsmedel
att riksdagen med bifall till yrkande 11 i motion 199/90:U522,
yrkande 8 i motion 1989/90:U542 och yrkande 5 i motion
1989/90:Fi207 och med besvarande av motion 1989/90:U504 och
yrkande 13 i motion 1989/90:U518 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
37. Transport- och trafikfrågor (mom. 20)
Bengt Hurtig (v) och Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 51
börjar med "Såväl i" och på s. 52 slutar med "yrkande 10 i
motion U542 (mp)" bort ha följande lydelse:
EGs trafikpolitik främjar enligt utskottets mening i alltför
hög grad bilismens utveckling. I Västtyskland har t.ex. under
åren 1960--1988 trafikandelen för järnväg sjunkit från 42,2%
till 26,2%, för insjöfart från 33,6 % till 22,1 %, medan
lastbilstrafiken har ökat från 19,7% till 45,9%. Enligt det
västtyska trafikministeriets beräkningar kommer EGs inre marknad
att leda till ett ytterligare bortfall av järnvägstransporter
med 5% och en resultatförsämring för Deutsche Bundesbahn med
upp till 800 miljoner DM årligen.
En sådan trafikpolitik bör, enligt utskottets uppfattning,
Sverige inte anpassa sig till. Utskottet delar motionärernas
uppfattning att en EG-anpassning inte får leda till en ökning av
lastbilstrafiken.
Det EG-anpassade s.k. bärighetspaketet på ca 6 miljarder
kronor innebär enligt utskottets mening ett enormt slöseri med
landets resurser. I likhet med just-in-time-transporterna leder
de bärighetshöjande åtgärderna till en ökning av tunga
landsvägstransporter och ökat slitage på miljön och på vägarna.
Enligt utskottets mening bör regeringen snarast möjligt
utfärda föreskrifter enligt vilka landsvägsfordons högsta
tillåtna bruttovikt och längd reduceras från nuvarande 56 ton
resp. 24 m till 40 ton resp. 18 m. Vidare bör högsta tillåtna
drivaxeltryck begränsas till 10 ton. Med sådana bestämmelser
behövs inte de särskilda bärighetshöjande åtgärderna -- med
påföljd att programmet härför kan avbrytas.
Med det ovan anförda tillstyrker utskottet yrkandena 9 och 10
i motion U542 (mp). Övriga motioner avstyrks.
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 53
börjar med "Avsikten med artikel 75" och slutar med "motion U523
(mp) bort ha följande lydelse:
I Romfördragets artikel 75 finns regler som ger EG-rådet makt
att med majoritetsbeslut fastställa gemensamma regler för in-
och utfart till samt genomgångstrafik genom ett EG-land. Detta
betyder att ett EG-land skulle kunna tvingas att tillåta
genomfart för krigsmateriel och trupper, vilket inte vore
förenligt med svensk neutralitetspolitik.
Härmed tillstyrker utskottet yrkande 6 i motion U523.
dels att moment 20 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
20. beträffande transport- och trafikfrågor
att riksdagen med bifall till yrkande 6 i motion 1989/90:U523
och yrkandena 9 och 10 i motion 1989/90:U542, med besvarande av
motion 1989/90:U531 och med avslag på yrkandena 1 och 2 i motion
1989/90:U520 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
38. Kulturfrågor (mom. 21)
Pär Granstedt och Birgitta Hambraeus (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 54
börjar med "Utskottet gör" och slutar med "anses besvarat" bort
ha följande lydelse:
Det förändrade läget i Europa ger stora möjligheter att få
gehör för behovet av en kulturfond för att främja kulturellt
utbyte mellan länderna i Europa och Nordamerika.
Utskottet anser att förslaget bör aktualiseras vid
förhandlingarna mellan EFTA och EG samt i ESK-processen.
dels att moment 21 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
21. beträffande kulturfrågor
att riksdagen med bifall till yrkande 12 i motion 1989/90:U518
och med besvarande av motion 1989/90:U509 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
39. Kulturfrågor (mom. 21, motiveringen)
Bengt Hurtig (v) och Per Gahrton (mp) anser att den del av
utskottets yttrande som på s. 53 börjar med "Sverige, övriga"
och slutar med "på kulturområdet" bör utgå.
40. Massmedia (mom. 22)
Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 55
börjar med "Utrikesutskottet ansluter" och slutar med "i
EG-samarbetet" bort ha följande lydelse:
Utskottet kan ej ansluta sig till kulturutskottets yttrande.
Miljöpartiet har vid flera tillfällen framfört kritiska
synpunkter på Europarådets konvention om gränsöverskridande
television (se bl.a. KUs betänkande 1989/90:KU8, motion
1989/90:K436). Utskottet delar i allt väsentligt den uppfattning
som miljöpartiet då gett uttryck för. Från svensk kultur- och
mediepolitiks synpunkt innehåller konventionen klara brister.
Europarådskonventionen är emellertid från svensk synpunkt sett
bättre än EG-direktivet på ifrågavarande område. Som exempel kan
nämnas att i EG-direktivet saknas bestämmelse om att reklam som
i någon omfattning riktas till ett särskilt land inte får
kringgå reklamreglerna för landet.
Enligt det i motionen åberopade hemliga dokumentet skulle EFTA
vara berett att gå med på att de nationella monopolen skall
anpassas till de krav som ställs på fri rörlighet för varor och
tjänster. Detta är ägnat att inge betydande oro. En annan
möjlighet är att man vid förhandlingarna utgår från att
Europarådskonventionen bör gälla i stället för EG-direktivet.
Inte heller ett sådant handlande får anses rimligt med hänsyn
till svensk kultur- och mediepolitik. Radio- och TV-verksamhet
bör sålunda lämnas helt utanför anpassningen till EG.
Mot bakgrund av det anförda tillstyrker utskottet yrkande 5 i
motion U522 (mp).
dels att moment 22 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
22. beträffande massmedia
att riksdagen med bifall till yrkande 5 i motion 1989/90:U522
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
41. Närings- och regionalpolitik (mom. 23)
Pär Granstedt och Birgitta Hambraeus (båda c) anser
dels att den del av utskottet yttrande som på s.57
börjar med "Med hänvisning" och slutar med "motion U533" bort ha
följande lydelse:
Utrikesutskottet vill för sin del framhålla att det med hänsyn
till de kriterier som hittills tillämpats i EGs regionalpolitik
inte är sannolikt att Sverige skulle få någon mer betydande del
av EGs regionalpolitiska stöd, även om regionalpolitiken skulle
ingå i det framtida samarbetet. Det blir således våra egna
insatser som avgör om vi förmår upprätthålla en regional balans.
Därför är det viktigt att EES-samarbetet utformas så att det
inte försvårar en aktiv regionalpolitik. Det kan dessutom bli
nödvändigt med förstärkta regionalpolitiska insatser för att
motverka de koncentrationstendenser som EG-samarbetet kan föra
med sig.
Med vad som här anförts får yrkandena 1 och 3 i motion U533
anses besvarade.
dels att moment 23 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
23. beträffande närings- och regionalpolitik
att riksdagen förklarar yrkandena 1 och 3 i motion
1989/90:U533 besvarade med vad utskottet anfört.
42. Närings- och regionalpolitik (mom. 23)
Bengt Hurtig (v) och Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 56 som
börjar med "En av" och på s. 57 slutar med "motion U533" bort ha
följande lydelse:
Det berörda yrkandet i motion 1989/90:U533 (mp) riktar
uppmärksamheten på en allvarlig risk med en sådan ohämmad
EG-anpassning som även regeringen numera tycks förespråka. De
handelspolitiska och allmänt näringspolitiska konsekvenserna av
en sådan utveckling kan, som motionärerna understryker, bli
dramatiska. Riksdagen bör enligt utskottet genom ett uttalande
pålägga regeringen en förpliktelse att beakta de restriktioner
för integrationssträvandena som följer av ett rimligt
hänsynstagande till det svenska näringslivet och den svenska
folkförsörjningen.
Därmed tillstyrks yrkandena 1 och 3 i motion U533 (mp).
dels att moment 23 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
23. beträffande närings- och regionalpolitik
att riksdagen med bifall till yrkanden 1 och 3 i motion
1989/90:U533 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
43. Sociala frågor (mom. 24)
Bengt Hurtig (v) anser
dels att det efter det avsnitt som på s.59 slutar med
"understödja förhandlingarna." bör tilläggas:
I det nätverk av arbetsgrupper som arbetar med
integrationsfrågorna och konsekvenser för svenska förhållanden
finns emellertid ingen arbetsgrupp som analyserar konsekvenserna
för den offentliga sektorn. En sådan särskild arbetsgrupp måste
tillsättas. Arbetsgruppen bör ha ett stort inslag av kvinnor.
Yrkande 1 i motion U506, yrkande 7 (delvis) i U515 och yrkande 1
i motion U521 tillstyrks.
dels att moment 24 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
24. beträffande sociala frågor
att riksdagen med bifall till yrkande 1 i motion 1989/90:U506,
ifrågavarande del av yrkande 7 i motion 1989/90:U515 och yrkande
1 i motion 1989/90:U521 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
44. Sociala frågor (mom. 24)
Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 58
börjar med "I december 1989" och slutar med "och välfärd",
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 60
börjar med "Med det" och slutar med "anses besvarade" bort ha
följande lydelse:
"För att inte förvärra de regionala skillnaderna,
arbetslösheten, ojämnheten mellan könen och den nya fattigdomen
när den inre marknadsprocessen påskyndas genom
företagssammanslagninger, jordbruksnedläggningar och övrig
strukturomvandling krävs dämpande sociala åtgärder på kortare
sikt."
Så står det på s. 99 i den svenska regeringens årsrapport 1989
om Europasamarbetet. Därmed uttalar regeringen vad en
EG-anpassning får för konsekvenser. På vanlig svenska betyder
det att regeringen säger att "den inre marknadsprocessen" leder
till
ökade regionala skillnader,
ökad arbetslöshet,
ökad ojämlikhet mellan könen,
ökad nyfattigdom,
fler företagssammanslagningar,
fler jordbruksnedläggningar.
Arbetet med "den sociala dimensionen" inom EG har stannat vid
en icke bindande rekommendation i form av en "social stadga"
jämte ett av EG-kommissionen utarbetat handlingsprogram. Detta
tillkortakommande kan inte skyllas på att enstaka personer,
såsom Thatcher, bromsar den inre marknadens huvudsyfte och
struktur.
Utskottet anser att den höga ambitionen i svensk socialpolitik
skall bibehållas och inte får äventyras genom anpassningen till
EG.
Med det ovan anförda tillstyrker utskottet yrkande 7 (delvis)
i motion U515 och yrkande 1 i motion U521 samt förklarar yrkande
1 i motion U506 besvarat.
dels att moment 24 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
24. beträffande sociala frågor
att riksdagen med bifall till ifrågavarande del av yrkande 7 i
motion 1989/90:U515, yrkande 1 i motion 1989/90:U521 och med
besvarande av yrkande 1 i motion 1989/90:U506 och som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
45. Socialförsäkringar (mom. 25)
Bengt Hurtig (v) och Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.59
börjar med "Utskottet ansluter" och slutar med "U522 avstyrks"
bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets tolkning innebär EGs principer att ett
EG-lands nationella lagstiftning inte får göra åtskillnad på
försäkrade beroende på medborgarskap om dessa är medborgare i
något EG-land. För att uppfylla denna princip måste förändringar
göras i kvalifikationsvillkoren för svensk folkpension. Enligt
utskottets mening kan det inte accepteras att en svensk
medborgare, som bott utomlands under hela eller delar av sin
yrkesverksamma tid men som vid pensioneringen flyttar hem till
Sverige, inte får full folkpension. Utskottet anser därför att
folkpensionen måste förbli en medborgerlig grundrättighet för
alla svenska medborgare, och detta bör med bifall till motion
U521 yrkande 7 ges regeringen till känna. Utskottet kan inte
heller acceptera en försämring av det svenska
socialförsäkringssystemet i övrigt utan anser i likhet med
motionärerna i motion U521 yrkande 8 att principen om en
generell socialförsäkring fortfarande skall gälla. Även detta
bör ges regeringen till känna.
Yrkandena 7 och 8 i motion U521 och yrkande 7 i motion U522
tillstyrks.
dels att moment 25 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
25. beträffande socialförsäkringar
att riksdagen med bifall till yrkandena 7 och 8 i motion
1989/90:U521 och yrkande 7 i motion 1989/90:U522 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
46. Läkemedel (mom. 26)
Bengt Hurtig (v) och Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 60
börjar med "En ytterligare" och på s. 61 slutar med "motion
U521" bort ha följande lydelse:
Utskottet befarar emellertid att en EG-anpassning av
läkemedelslagstiftningen leder till att Sverige förlorar sitt
självbestämmande i läkemedelsfrågor. En analys av
socialstyrelsens läkemedelsavdelning (numera läkemedelsverket)
av EG-anpassningens inverkan på läkemedelspolitiken visar bl.a.
följande:
Enligt EG får "s.k. behovsparagrafer inte förekomma i
nationell läkemedelslagstiftning". Det blir omöjligt för Sverige
att stämma i läkemedelsfloden genom att skärpa kraven på
tillverkaren så att denne för att få registrering måste visa att
det finns ett otillfredsställt medicinskt behov av läkemedlet.
EG tillåter s.k. parallellimport, dvs. en sorts okontrollerad
import av läkemedel som liknar sådana som tidigare blivit
godkända. Parallellimport är inte tillåten i Sverige.
Parallellimport av den nuvarande typen i EG skulle få negativa
konsekvenser för den svenska läkemedelsförsörjningen, eftersom
identiteten med det ursprungligen godkända läkemedlet inte kan
garanteras.
EG ställer inte heller samma strikta krav som Sverige när det
gäller kombinationsprodukter.
Utskottet anser att Sverige vid ett närmande till EG inte får
frånhända sig rätten att självt fatta beslut i läkemedelsfrågor.
Vad utskottet anfört med anledning av motion U521 (mp) yrkande
6 bör enligt utskottet ges regeringen till känna.
dels att moment 26 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
26. beträffande läkemedel
att riksdagen med bifall till yrkande 6 i motion 1989/90:U521
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
47. Alkoholfrågor (mom. 28)
Bengt Hurtig (v) och Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 62 som
börjar med "Utrikesutskottet ansluter" och på s. 63 slutar med
"utskottet anfört" bort ha följande lydelse:
Inom EG har man emellertid en mycket liberal syn på
alkoholkonsumtion. En svensk EG-anpassning kan medföra kraftigt
sänkta priser på alkoholhaltiga drycker i Sverige. Den svenska
prisnivån skulle betraktas som ett handelshinder, eftersom den
är och har till syfte att vara konsumtionsdämpande. Den svenska
EG-anpassningen kan då komma att medföra att Sverige ställs
inför allvarliga sociala problem, eftersom sänkta priser på
alkoholhaltiga drycker erfarenhetsmässigt leder till ökad
förbrukning och ett ökat antal alkoholister. Vår mångåriga och i
grunden accepterade alkoholpolitik riskerar att raseras vid en
anpassning till EG.
Härmed tillstyrks motion U541 (fp), motion U546 (mp), motion
U512 (v), yrkande 4 i motion U521 (mp) och yrkandena 1 och 2 i
motion U544 (mp).
dels att moment 28 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
28. beträffande alkoholfrågor
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:U512, yrkande 4 i
motion 1989/90:U521, motion 1989/90:U541, yrkandena 1 och 2 i
motion 1989/90:U544, motion 1989/90:U546 och med besvarande av
motion 1989/90:U549 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
48. Intern organisation (mom. 29)
Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.64
börjar med "I sitt betänkande" och slutar med "samarbete med EG"
bort ha följande lydelse:
Tyvärr har det visat sig att informationen om
EG-harmoniseringen inte fungerar så som avsett i riksdagens
beslut. Relevanta handlingar görs inte på begäran tillgängliga
för EFTA-delegationens ledamöter.
dels att den del av utskottets yttrande som på s.64
börjar med "Med det" och slutar med "anses besvarade" bort ha
följande lydelse:
Utskottet tillstyrker motion U522 yrkande 17.
dels att moment 29 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
29. beträffande intern organisation
att riksdagen med bifall till yrkande 17 i motion 1989/90:U522
och med besvarande av yrkande 9 i motion 1989/90:U518 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilt yttrande
Sveriges vidare Europasamarbete (mom. 2)
Pär Granstedt och Birgitta Hambraeus (båda c) anför:
Vi godtar att Sverige nu aktivt prövar förutsättningarna för
medlemskap i EG på det sätt utskottet anger. Vi förutsätter dock
att regeringen återkommer till riksdagen med frågan om
medlemsansökan om utvecklingen skulle leda till förändrade
förutsättningar.
Reservationer
1. Sverige och den europeiska utvecklingen (v), motiveringen
2. Sverige och den europeiska utvecklingen (mp),
motiveringen
3. Samarbetet Sverige--EFTA-EG (v)
4. Samarbetet Sverige--EFTA-EG (mp)
5. Sveriges vidare Europasamarbete (m, fp), motiveringen
6. Sveriges vidare Europasamarbete (v)
7. Sveriges vidare Europasamarbete (mp)
8. Rättsliga och institutionella frågor (mp)
9. Frihandel och tullunion (v)
10. Frihandel och tullunion (mp)
11. Cassis de Dijon-principen (v)
12. Cassis de Dijon-principen (mp)
13. Krigsmateriel (v, mp)
14. Kärnkraft och kärnteknik (c)
15. Kärnkraft och kärnteknik (mp)
16. Konsumentfrågor (v)
17. Konsumentfrågor (mp)
18. Personers rörlighet (v)
19. Personers rörlighet (mp)
20. Dataintegritet (v, mp)
21. Arbetsmarknadspolitik (v)
22. Arbetsmarknadspolitik (mp)
23. Arbetsrättsliga frågor (v)
24. Arbetsrättsliga frågor (mp)
25. Jämställdhet (c)
26. Jämställdhet (v)
27. Jämställdhet (mp)
28. Ekonomisk politik och kapitalrörelser (c)
29. Ekonomisk politik och kapitalrörelser (v)
30. Ekonomisk politik och kapitalrörelser (mp)
31. Skattefrågor (v, mp)
32. Miljöfrågor (v)
33. Miljöfrågor (mp)
34. Jordbruk och livsmedel (c)
35. Jordbruk och livsmedel (v)
36. Jordbruk och livsmedel (mp)
37. Transport- och trafikfrågor (v, mp)
38. Kulturfrågor (c)
39. Kulturfrågor (v, mp), motiveringen
40. Massmedia (mp)
41. Närings- och regionalpolitik (c)
42. Närings- och regionalpolitik (v, mp)
43. Sociala frågor (v)
44. Sociala frågor (mp)
45. Socialförsäkringar (v, mp)
46. Läkemedel (v, mp)
47. Alkoholfrågor (v, mp)
48. Intern organisation (mp)
Särskilt yttrande
Sveriges vidare Europasamarbete (c)
Finansutskottets yttrande
1990/91:FiU1y
Bilaga 1
Sverige och EG
Till utrikesutskottet
Utrikesutskottet har den 29 maj 1990 beslutat bereda
finansutskottet tillfälle att yttra sig över följande motioner
om EG:
1989/90:Fi207 av Inger Schörling m.fl. (mp), i vad avser
yrkande 5,
1989/90:U501 av Bengt Westerberg m.fl. (fp),
1989/90:U502 av Bengt Westerberg m.fl. (fp), i vad avser
yrkande 1,
1989/90:U503 av Carl Bildt m.fl. (m), i vad avser yrkandena
1--6,
1989/90:U504 av Karl-Gösta Svenson och Bertil Danielsson (m),
1989/90:U506 av Lars Werner m.fl. (vpk),
1989/90:U509 av Carl Bildt m.fl. (m),
1989/90:U510 av Margaretha af Ugglas m.fl. (m),
1989/90:U511 av Nic Grönvall och Bertil Persson (m),
1989/90:U512 av Lars Werner m.fl. (vpk),
1989/90:U513 av Maria Hed m.fl. (s),
1989/90:U515 av Lars Werner m.fl. (vpk),
1989/90:U516 av Gunilla André och Karin Starrin (c),
1989/90:U518 av Olof Johansson m.fl. (c), i vad avser
yrkandena 1, 2 och 6--13,
1989/90:U519 av Inger Schörling m.fl. (mp), i vad avser
yrkandena 1--5 och 7--8,
1989/90:U520 av Per Westerberg (m),
1989/90:U521 av Inger Schörling m.fl. (mp),
1989/90:U522 av Inger Schörling m.fl. (mp),
1989/90:U523 av Inger Schörling m.fl. (mp),
1989/90:U529 av Charlotte Cederschiöld m.fl. (m),
1989/90:U530 av Olof Johansson m.fl. (c),
1989/90:U531 av Rolf Clarkson m.fl. (m),
1989/90:U532 av Inger Schörling m.fl. (mp),
1989/90:U533 av Inger Schörling m.fl. (mp),
1989/90:U541 av Ingrid Ronne-Björkqvist (fp),
1989/90:U542 av Inger Schörling m.fl. (mp), i vad avser
yrkandena 1, 2 och 4--13,
1989/90:U544 av Carl Frick och Anita Stenberg (mp),
1989/90:U546 av Anita Stenberg m.fl. (mp),
1989/90:U547 av Åsa Domeij m.fl. (mp), i vad avse yrkandena 1,
2 och 4,
1989/90:U548 av Lars Werner m.fl. (vpk),
1989/90:U549 av Karin Israelsson m.fl. (c),
1989/90:U550 av Larz Johansson m.fl. (c), i vad avser yrkande
1,
1989/90:U552 av Elisabet Franzén m.fl. (mp),
1989/90:U554 av Gunnar Hökmark och Nic Grönvall (m),
1989/90:U657 av Lars Ernestam m.fl. (fp), i vad avser yrkande
1.
Finansutskottet har i betänkandet 1989/90:FiU20 behandlat
andra yrkanden i ovanstående motioner som remitterats till
finansutskottet och som berör valutaregleringen och det
europeiska monetära samarbetet (EMS).
Avgränsning av yttrandet
Finansutskottet behandlar i detta yttrande följande
motionsyrkanden i de delar de berör finansutskottets
beredningsområde.
1989/90:U503 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om de riktlinjer som bör gälla för den
fortsatta EES-processen.
1989/90:U515 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas
8. att riksdagen uttalar att Sverige icke kan delta i den
ekonomiska och monetära unionen, då denna strider mot varje
stats rätt att själv bestämma grundläggande delar av sin
ekonomiska och monetära politik.
1989/90:U518 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om inriktningen av och formerna för det
europeiska ekonomiska samarbetet (EES).
1989/90:U522 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas
6. att riksdagen hos regeringen begär klarläggande om att
förhandlingsmandatet med EG ej medger anslutning av Sverige till
EMS.
1989/90:U533 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att svenska folkets urgamla rätt att sig
själv beskatta skall bestå.
1989/90:U547 av Åsa Domeij m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om skillnaden mellan kapitalets och
människors frihet.
Motionernas motiveringar
I motion U503 av Carl Bildt m. fl. (m) anförs att Sverige
varken kan eller bör stå utanför det europeiska samarbetet.
Sverige bör fullt ut delta i den västeuropeiska integrationen.
Sverige bör utforma en strategi för en stegvis anslutning till
den europeiska gemenskapen.
EES kan bara vara ett steg på vägen mot ett fullt deltagande i
EG. Sverige måste parallellt med EES-processen analysera
förutsättningarna för svenskt medlemskap.
Sverige bör eftersträva en anknytning till valutasamarbetet i
EMS. Om pågående utvecklingssamarbete med sikte på en ekonomisk
monetär union (EMU) skulle utgöra hinder för anslutning till EMS
kan Sverige ensidigt anknyta till växelkursmekanismen (Exchange
Rate Mechanism, ERM) genom att deklarera att växelkursen skall
stå i viss relation till Ecun (European currency unit).
I ett gemensamt valutaområde, EMU, är samma valuta legalt
betalningsmedel i alla länder. Det innebär att de enskilda
länderna inte längre får samma möjligheter att utforma en egen
penningpolitik. Även finanspolitiken måste samordnas. Då krävs
en gemensam europeisk centralbank. Med en gemensam valuta
elimineras växelkursriskerna.
I motion U518 av Olof Johansson m.fl. (c) betonas vikten
av EFTA-samarbetet och utvecklingen av det Europeiska Ekonomiska
Samarbetsområdet (EES) mellan EFTA och EG.
Neutralitetspolitiken måste vara avgörande för Sveriges hållning
till den europeiska integrationen. Det innebär enligt
motionärerna att Sverige inte kan bli medlem i ett EG som
utvecklas till en västeuropeisk politisk union. Det är viktigt
att vi behåller en rimlig grad av ekonomisk självständighet för
att säkerställa neutralitetspolitikens trovärdighet.
Sverige ska också i fortsättningen vara en suverän stat och
behålla sin rätt till självbestämmande, anförs det. Det är
viktigt att vi behåller våra möjligheter till en fortsatt
reformpolitik på viktiga samhällsområden som sysselsättning,
regionalpolitik, arbetsmiljö, miljö och folkhälsa.
Beslutsordningen inom EES måste utformas så att vi kan påverka
utformningen av nya förslag. Centern utgår från att
förhandlingsmandatets närmare utformning blir föremål för
överläggningar mellan de politiska partierna.
Motionärerna framhåller vidare att utvecklandet av det
monetära samarbetet till en valutaunion skulle kräva ett
långtgående ekonomiskt-politiskt samarbete och samordnad
budgetpolitik. Det skulle i sin tur få mycket långtgående
följder för de deltagande ländernas möjligheter att föra en
självständig ekonomisk politik. Motionärerna konstaterar att den
svenska växelkursens anknytning till omvärldens valutor har
fungerat tillfredsställande och att en svensk anknytning till
EMS därför saknar aktualitet.
I motion U515 av Lars Werner m.fl. (vpk) anförs att det
avgörande steget för att bilda den nya superstaten, den
politiska EG-unionen, med EFTA som släpvagn, är skapandet av den
ekonomiska och monetära unionen. Den skulle innebära att
växelkursen låses, valutan blir gemensam samt att budgetreglerna
skall vara bindande. Ett centralbanksråd kommer att bildas som
skall kunna gå in och ändra enskilda länders finans- och
budgetpolitik.
Sveriges deltagande i EMS skulle bli ett oåterkalleligt steg i
processen att skapa den ekonomiska monetära unionen.
Motionärerna varnar för denna utveckling och anser att Sverige
inte bör delta i detta samarbete, eftersom det skulle strida mot
vår rätt att själva bestämma grundläggande delar av vår
ekonomiska och monetära politik. I stället bör EFTA utvecklas
och breddas anser motionärerna.
Även i motionerna U522 och U533 av Inger Schörling
m.fl. (mp) ställer man sig mycket kritisk till att Sverige
skulle delta i samarbetet mot en europeisk monetär union. Det
skulle innebära alltför långtgående inskränkningar i den
nationella självbestämmanderätten. I motion U547 av Åsa
Domeij m.fl. (mp) anförs att Sverige i sin
förhandlingsinriktning i alltför stor utsträckning ägnat sig åt
att underlätta för kapitalet att röra sig fritt. Det är enligt
motionärerna betydligt mer angeläget att skapa möjligheter för
människorna att röra sig fritt.
Utskottet
Riktlinjerna för integrationsarbetet lades fast av riksdagen
våren 1988. Målet för förhandlingarna och kontakterna med EG
angavs vara att de om möjligt skall leda till samma fördelar och
åtaganden för medborgare, institutioner och företag i Sverige
som kommer att gälla i EGs medlemsländer när vitbokens
intentioner förverkligas. Syftet är att bredda och fördjupa
samarbetet med EG på varje område så långt detta är förenligt
med neutralitetspolitiken.
Riksdagen konstaterade också att ett svenskt medlemskap inte
är ett mål för de förestående diskussionerna.
Ett viktigt steg i samarbetet med EG togs i december 1989 då
EFTA-ländernas och EGs ministrar fattade beslut om att inleda
förhandlingar om upprättande av ett europeiskt ekonomiskt
samarbetsområde (EES) som syftar till att främja
samhällsutvecklingen i ett brett europeiskt perspektiv.
Målet är att uppnå fri rörlighet för varor, tjänster, kapital
och personer. Samarbetet skall dessutom omfatta angränsande
områden och även syfta till att utjämna sociala och regionala
olikheter i EES-området.
Resultaten av de utredande samtalen under våren 1990 tyder på
att förhandlingarna i första hand kommer att avse två
huvudfrågor. Den ena rör avtalets rättsliga grundval och
formerna för gemensamt beslutsfattande. Det är som utskottet ser
det ytterst angeläget att EFTA-länderna får ett reellt
inflytande, eftersom beslut inom EES i framtiden kommer att
påverka regelsystemet i vårt land.
Den andra huvudfrågan berör fastställandet av vilka EG-regler
som skall ligga till grund för EES-avtalet. Identifieringen av
EES-regler är direkt förknippad med frågan om EFTA-ländernas
behov av särlösningar i form av undantag eller
övergångsåtgärder. EFTA-länderna har klargjort vikten av att
bibehålla en hög ambitionsnivå när det gäller hälso-,
säkerhets-, konsument- och miljöfrågor. En motsvarande hållning
kan förväntas från EG på de områden där man har högre normer
jämfört med EFTA-länderna. Det ligger därför i båda parters
intresse att undantagen begränsas så långt som möjligt, eftersom
innehållet annars kan undergrävas och balansen rubbas i ett
EES-avtal.
Förhandlingarna har nu gått in i ett avgörande skede.
Riksdagen har preciserat regeringens mandat för dessa
förhandlingar. Utskottet förutsätter att regeringen fortlöpande
kommer att hålla riksdagen informerad i syfte att brett förankra
de ställningstaganden som görs. Finansutskottet ser mot denna
bakgrund från sina utgångspunkter inte anledning att nu förorda
någon ändrad inriktning av det fortsatta ekonomiska samarbetet.
Motionerna U503 yrkande 2 och U518 yrkande 8 i här berörda delar
bör därför avstyrkas av utrikesutskottet.
Vad gäller särskilt det ekonomiska och monetära samarbetet
vill utskottet anföra följande. Som utskottet redovisat i
betänkande 1989/90:FiU20 är det formellt möjligt för tredje land
att i någon form ansluta sig till EMS, men samtidigt måste
konstateras att förutsättningarna för ett samarbete på det
ekonomiska och monetära området med EG och framför allt inom EG
förändras mycket snabbt. Frågan om en ekonomisk och monetär
union står på dagordningen för en av EGs regeringskonferenser i
december i år.
Storbritannien som sedan länge deltagit i EMS har nu också
anslutit sig till växelkursmekanismen (ERM) inom systemet.
Systemet omfattar därmed alla EG-länder utom tre. Det kan
konstateras att växelkursstabiliteten ökat de senaste åren och
att några kursjusteringar inte skett sedan 1987.
Det tycks således som om erfarenheterna av det europeiska
växelkurssystemet är goda. Det bör dock framhållas att det inte
är den fasta växelkursnormen i sig som pressat ned
inflationstakten på en låg nivå utan det faktum att normen också
följts upp med en stram penning- och finanspolitik.
I proposition 1990/91:39 om den ekonomiska politiken på
medellång sikt anförs att de nuvarande problemen i den svenska
ekonomin skall lösas genom en intern anpassning av utbud och
efterfrågan och genom att ekonomins funktionssätt förbättras.
Det är på detta sätt den ekonomiska politikens trovärdighet
skall förstärkas, anförs det. Att göra avsteg från
valutapolitikens mål om en fast växelkurs är utslutet. Sverige
har ett starkt intresse av att delta i det internationella
ekonomiska samarbetet och det ligger i vårt eget intresse att vi
blir en trovärdig samarbetspartner. Detta understryks, sägs det
i propositionen, av den breda uppslutning som råder om ett
utvidgat samarbete med EG genom ett EES-avtal. Regeringen följer
utvecklingen vad gäller det europeiska monetära samarbetet och
bevakar Sveriges möjligheter till ett närmare samarbete.
Utskottet anser mot denna bakgrund att motionerna U503 yrkande
2 i här berörd del, U515 yrkande 8, U518 yrkande 8 i här berörd
del, U522 yrkande 6, U533 yrkande 2 samt U547 yrkande 1 inte bör
föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. Finansutskottet
förordar därför från sina utgångspunkter att utrikesutskottet
avstyrker dessa motioner.
Stockholm den 16 oktober 1990
På finansutskottets vägnar
Hans Gustafsson
Närvarande: Hans Gustafsson (s), Anne Wibble (fp), Roland
Sundgren (s), Lars Tobisson (m), Arne Andersson i Gamleby (s),
Gunnar Björk (c), Per Olof Håkansson (s), Rune Rydén (m), Iris
Mårtensson (s), Lisbet Calner (s), Arne Kjörnsberg (s), Filip
Fridolfsson (m), Lars De Geer (fp), Carl Frick (mp), Marianne
Carlström (s), Gunilla André (c) och Maggi Mikaelsson (v).
Avvikande meningar
1. Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson (alla
m) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med
"Riktlinjerna för" och slutar med "dessa motioner" bort ha
följande lydelse:
Sverige är i ekonomiskt och kulturellt hänseende en del av
Europa. Sverige bör därför vara en fullvärdig deltagare i det
europeiska integrationssamarbetet. Vi har inte råd att inte vara
med i det nya Europa som håller på att skapas. De nationella
gränserna för människor, företag och institutioner håller på att
avvecklas. Skapandet av den inre marknaden kommer att vara en
betydelsefull stimulans för EG-ländernas ekonomier. Det
ekonomiska välståndet väntas öka påtagligt som resultat av att
olika gränshinder avvecklas.
Det är utskottets slutsats att Sverige varken kan eller bör
stå utanför det europeiska samarbetet. Uskottet delar således
uppfattningen som framförs i motion U503 (m) att Sverige fullt
ut bör delta i den västeuropeiska integrationen. Sverige bör
därför utforma en strategi för en stegvis anslutning till den
Europeiska gemenskapen.
De pågående EES-förhandlingarna bör leda fram till ett avtal
som är så omfattande som möjligt. EES kan därigenom bli ett
betydelsefullt steg på vägen mot integration. Det är utskottets
uppfattning att Sverige bör genomföra EES-processen med sikte på
att senare bli fullvärdig medlem i EG. Sverige bör därför
parallellt med EES-processen analysera förutsättningarna för ett
svenskt medlemskap.
Ett betydelsefullt steg i denna process vore också en svensk
anslutning till det europeiska monetära systemet (EMS). Det
pågående utvecklingsarbetet med sikte på en ekonomisk monetär
union (EMU) kan emellertid utgöra hinder för en sådan lösning,
varför Sverige i stället borde överväga att anknyta till det
europeiska växelkurssamarbetet (ERM) inom EMS genom att
deklarera att växelkursen skall stå i viss relation till ECU
(European Currency Unit). En sådan deklaration skulle, som
framhålls i motion U503 (m), vara ett tecken på att Sverige
eftersträvar en integration med EG och skulle bana vägen för en
senare formell anslutning till ERM. Därmed skulle ett viktigt
steg tas mot fasta växelkurser och en gemensam valuta. Detta
skulle innebära betydelsefulla fördelar för handelsutbytet och
för att hålla tillbaka inflationen.
Finansutskottet anser från de utgångspunkter utskottet har att
beakta att den inriktning av EES-processen som förordas i motion
U503 bör tillstyrkas av utrikesutskottet. Detta
ställningstagande innebär att motionerna U515 (vpk), U518 (c),
U522 (mp), U533 (mp) och U547 (mp) bör avstyrkas av
utrikesutskottet.
2. Anne Wibble och Lars De Geer (båda fp) anser att den
del av finansutskottets yttrande som börjar med "Förhandlingarna
har" och slutar med "dessa motioner" bort ha följande lydelse:
Förhandlingarna har nu gått in i ett avgörande skede.
Riksdagen har preciserat regeringens mandat för dessa
förhandlingar. Utskottet förutsätter att regeringen fortlöpande
kommer att hålla riksdagen informerad i syfte att brett förankra
de ställniningstaganden som görs. Enligt utskottets mening är
det viktigt att Sverige går vidare i det nordiska samarbete,
stärker EFTA och breddar och fördjupar samarbetet med EG så
långt detta är förenligt med neutralitetspolitiken. Ett huvudmål
för det svenska samarbetet med EG bör vara att svenska
medborgare, institutioner och företag behandlas på samma sätt
som sina motsvarigheter inom EG på den inre marknaden. Det är
önskvärt att Sverige kan inträda som fullvärdig medlem i EG. För
att det skall bli möjligt för EFTA-länderna att få del av
fördelarna i EGs inre marknad förutsätts givetvis reciprocitet
från Sveriges och andra EFTA-länders sida. Det bör vara en
väsentlig uppgift för den svenska regeringen att hos våra
samarbetspartner i EG skapa en verklighetstrogen bild av Sverige
som en aktiv och engagerad partner i det europeiska
integrationsarbetet. Detta bör enligt finansutskottets
uppfattning riksdagen med anledning av motionerna U503 yrkande 2
och U518 yrkande 8 i här berörda delar som sin mening ge
regeringen till känna.
Vad gäller särskilt det ekonomiska och monetära samarbetet
vill utskottet anföra följande. Målet är och förblir en fast
växelkurs. Sedan ett tiotal år tillbaka anges växelkursen i
förhållande till en korg av utländska valutor. I praktiken har
emellertid den svenska kronans värde påverkats av de stora
kurssvängningarna för dollarn, som har givits dubbel vikt i
korgen. EMS erbjuder en fastare punkt att knyta kronan till. Ett
medlemskap i EMS är i princip möjligt även för centralbanker i
länder som ej är medlemmar i EG, men situationen kompliceras av
pågående överläggningar kring skapandet av en ekonomisk monetär
union (EMU). Som nämns i motion U503 (m) är en ensidig
förklaring om anslutning av valutakursen till EMS-systemet fullt
möjlig även om man därigenom inte får tillgång till de
stödmöjligheter som förekommer i systemet. Genom en
EMS-anslutning skulle Sverige ytterligare markera att
inflationsmål och valutakursnormer måste tas på allvar. Därvid
skulle både anti-inflationspolitiken och närmandet till EG öka i
trovärdighet. Vad finansutskottet anfört med anledning av motion
U503 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Detta ställningstagande innebär att finansutskottet från de
utgångspunkter utskottet har att bedöma anser att
utrikesutskottet bör avstyrka motionerna U515 yrkande 8, U518
yrkande 8 i här berörd del, U522 yrkande 6, U533 yrkande 2 samt
U547 yrkande 1.
3. Carl Frick (mp) och Maggi Mikaelsson (v) anser att den
del av utskottets yttrande som börjar med "Riktlinjerna för" och
slutar med "dessa motioner" bort ha följande lydelse:
Den pågående integrationsprocessen gentemot EG innebär ett
påtagligt hot mot Sveriges möjligheter att föra en självständig
ekonomisk politik och att besluta om sina egna ekonomiska
förhållanden.
I Delorsplanen heter det bl.a.: "Det blir nödvändigt att
utveckla bindande regler och procedurer för budgetpolitiken som
bl. a. innefattar:
effektiva övre gränser för budgetunderskott hos enskilda
medlemsstater; hinder mot tillgång till direkta
centralbankskrediter och andra former för monetär finansiering;
gränser för lån i icke-EG-valuta.
fastställande av en övergripande skattepolitik på medellång
sikt, inbegripet storleken och finansieringen av de olika
budgetposterna, såväl på nationell som EG-nivå."
Detta innebär enligt utskottets mening en oacceptabel
centralisering av beslutanderätten i ekonomiska frågor, t.ex.
skattepolitiken, till övergripande organ inom EG där Sverige
inte får något inflytande. Sverige har i det pågående samarbetet
med EG i alltför hög grad prioriterat kapitalets frihet i
Europa. Det är enligt utskottets mening nödvändigt att denna
utveckling hejdas och ges en annan inriktning där i stället
människors frihet prioriteras och där samarbetet inte begränsas
till EG utan omfattar hela Europa. Utskottet anser i likhet med
vad som anförs i motionerna U515 (vpk), U522 (mp), U533 (mp) och
U547 (mp) att det nuvarande samarbetet med sikte på en ekonomisk
monetär union (EMU) bör avbrytas. Ett närmande till EMS vore
följaktligen ett steg i fel riktning. I stället bör vi hävda vår
nationella självbestämmanderätt och utveckla samarbetet med hela
Europa med sikte på att skapa fri rörlighet för människorna.
Vad utskottet här anfört bör utrikesutskottet föreslå
riksdagen att som sin mening ge regeringen till känna.
Finansutskottet kan således från sina utgångspunkter inte ställa
sig bakom den inriktning av det ekonomiska samarbetet som
förordas i motionerna U503 (m) och U518 (c) och förordar därför
att dessa avstyrks av utrikesutskottet.
Särskilt yttrande
Gunnar Björk och Gunilla André (båda c) anför:
Vi instämmer i utskottets beskrivning av nuläget och
utskottets bedömningar av möjligheterna till ett svenskt
deltagande i EMS.
Sedan början av året har de ekonomiska och politiska
förutsättningarna för den svenska valutapolitiken ändrats.
Sverige tvingas till ett högt ränteläge för att hejda
valutautflöde och för att kompensera för
devalveringsförväntningar. Storbritannien deltar nu även i ERM
vilket för Sveriges del innebär ett ökat inslag av EMS-valutor i
den svenska valutakorgen.
Den fortsatta utvecklingen av den svenska valutapolitiken bör
gå i riktning mot en ökad anknytning till starka valutor. Vi
anser det eftersträvansvärt att för Sveriges del komma närmare
det europeiska valutasamarbetet. Ett närmare ställningstagande
bör dock inte göras förrän resultat föreligger från EGs
regeringskonferens i december om den ekonomiska och monetära
unionen.
Deltagande i en ekonomisk och monetär union (EMU) sådan den
skisserats inför ministermötet kräver EG-medlemskap och saknar
därför aktualitet för Sveriges vidkommande.
Att göra avsteg från valutapolitikens mål om en fast växelkurs
är uteslutet.
Utrikesutskottet har berett berörda utskott -- däribland
skatteutskottet -- tillfälle att yttra sig över ett antal under
den allmänna motionstiden 1990 väckta motioner som berör
Europeiska Gemenskaperna (EG) och Sveriges förhållande till EG.
Skatteutskottet, som konstaterar att endast en mindre del av de
aktuella motionerna berör frågor inom skatteutskottets
ämnesområde, får med anledning härav anföra följande.
I motion U503 av Carl Bildt m.fl. (m) begärs ett
tillkännagivande om bl.a. vikten av att EES-förhandlingarna
resulterar i ett så omfattande avtal som möjligt men enligt
motionärerna bör målet vara Sveriges fulla deltagande i EG.
Sverige måste därför, anser de, parallellt med EES-processen
analysera förutsättningarna för ett svenskt medlemskap.
I motion U501 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) behandlas framför
allt de säkerhetsmässiga aspekterna av en eventuell svensk
anslutning till en europeisk integration. Motionärerna anser att
regeringen bör klargöra att Sveriges mål är att så långt vår
alliansfria säkerhetspolitik tillåter på ett med medlemsländerna
likvärdigt sätt delta i integrationen. De begär ett
tillkännagivande härom.
Enligt motion U518 av Olof Johansson m.fl. (c) bör det
nordiska samarbetet ligga till grund för det europeiska
samarbetet. Integrationssträvandena bör enligt motionärerna
vidgas till att omfatta såväl EFTA och EG-länderna som
medlemmarna i SEV. Sverige bör, menar de, arbeta för ett friare
och ökat flöde av varor, tjänster och kapital mellan Europas
länder. Vikten av EFTA-samarbetet och utvecklingen av
EES-avtalet mellan EFTA och EG betonas och det sägs vidare att
det bör vara självklart för Sverige att som huvudmål för sin
Europapolitik sträva efter en alleuropeisk gemenskap. I motionen
begärs ett uttalande med denna innebörd.
Lars Werner m.fl. (v) vänder sig i motion U548 -- med
hänvisning till motion Fi212 -- mot att Sverige underordnar sig
EGs politik. Målsättningen mot EG bör enligt motionärerna vara
densamma som mot andra stater, dvs. beredskap till samarbete och
frihandel men inte underordning och beroende. Samtidigt bör,
anser motionärerna, Sverige verka för en världsordning som
gynnar den tredje världens sociala utveckling. Spridning av
handelsrelationer, samarbete i hela Europa, EFTA-samarbete och
ökat nordiskt samarbete bör -- menar de -- vara
huvudinriktningen. I motion U515 av Lars Werner m.fl. (v)
förespråkas ett frihandelsavtal i valet mellan en tullunion
eller ett utvidgat frihandelsavtal. En tullunion, menar
motionärerna, innebär en gemensam politik gentemot tredje part
och blir ett redskap för utrikespolitik, sanktioner m.m. som
skulle komma i konflikt med svensk neutralitetspolitik. I
motionerna begärs tillkännagivanden med nu nämnd innebörd.
I motion U519 av Inger Schörling m.fl. (mp) förordas ett ökat
samarbete inom Norden, med Europas alla länder och med världens
alla folk. Detta ökade samarbete skall enligt motionärerna syfta
till att rädda miljön, skapa en rättfärdig hushållning med
jordens resurser, åstadkomma jämlikhet och fördjupad demokrati,
skydda folkens kulturella särarter och utplåna svälten och nöden
i världen. De anser att man, för att bidra till en nödvändig
miljömässig rekonstruktion av Europa, på lång sikt bör sträva
efter ett minskat behov av handel och ett minskat transportbehov
jämfört med dagens situation. De yrkar i motionen att riksdagen
gör ett tillkännagivande härom.
I några av motionerna berörs särskilt alkoholpolitiken och
alkoholskatterna. I motion U541 av Ingrid Ronne-Björkqvist (fp)
uttalas att Sverige bör bevara sin handlingsfrihet på
alkoholpolitikens område och att alkoholfrågan bör tas in som en
viktig del i diskussionerna kring ett närmande till EG. Karin
Israelsson m.fl. (c) anser enligt motion U549 -- med hänvisning
till motion SoU321 -- att de svenska alkoholpolitiska
principerna bör upprätthållas i de kommande förhandlingarna med
EG. I motion U512 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas ett
tillkännagivande om att Sverige bör undanta alkoholpolitiken
från integrationsförhandlingarna med EG. Slutligen begärs i
motion U544 av Carl Frick och Anita Stenberg (båda mp) att
regeringen upplyser EG om att Sverige vid en anpassning till EG
inte kommer att tillämpa de prisnivåer på alkoholhaltiga drycker
som nu är aktuella inom EG och att Sverige inte kommer att ändra
sin socialt motiverade alkoholpolitik och i motion U546 av Anita
Stenberg m.fl. (mp) -- med hänvisning till So318 -- att den
pågående EG-harmoniseringen inte får leda till att skatterna på
alkoholhaltiga drycker sänks.
De allmänna uttalandena i partimotionerna berör i huvudsak
endast indirekt förhållandena på skatteområdet. Däremot görs i
de ovan relaterade alkoholmotionerna mera precisa uttalanden
rörande alkoholpolitiken och alkoholbeskattningen.
De nu pågående förhandlingarna mellan EFTA och EG, som syftar
till att få till stånd ett gemensamt europeiskt samarbetsområde,
har enligt vad utskottet erfarit inte omfattat
beskattningsfrågorna i någon nämnvärd utsträckning, vare sig på
alkoholområdet eller i övrigt. Den framtida utformningen av de
svenska alkoholskatterna är för övrigt för närvarande under
utredning (Fi 1989:06), varvid bl.a. EG-aspekterna skall beaktas
(dir. 1989:51). Denna utredning beräknas vara slutförd senare i
år. I fråga om skatterna på bl.a. alkoholdrycker har utskottet
tidigare understrukit att målet för ett svenskt deltagande i den
västeuropeiska integrationsprocessen bör vara att de sociala och
hälsomässiga strävandena inom den svenska politiken inte får
försvagas.
Mot den angivna bakgrunden är det enligt skatteutskottets
mening inte för närvarande aktuellt med ett ställningstagande
till de frågor inom utskottets ämnesområde som berörts i
motionerna. Utrikesutskottet bör därför enligt skatteutskottets
uppfattning avstyrka motionerna i dessa delar.
Stockholm den 9 oktober 1990
På skatteutskottets vägnar
Lars Hedfors
Närvarande: Lars Hedfors (s), Bo Lundgren (m), Bo Forslund
(s), Torsten Karlsson (s), Kjell Johansson (fp), Görel Thurdin
(c), Hugo Hegeland (m), Bruno Poromaa (s), Yvonne Sandberg-Fries
(s), Sverre Palm (s), Karl-Gösta Svenson (m), Leif Olsson (fp),
Gösta Lyngå (mp), Karl Hagström (s), Håkan Hansson (c), Maggi
Mikaelsson (v) och Marianne Andersson i Gislaved (s).
Avvikande meningar
1. Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla
m) anför:
Beträffande mervärdeskatten vill vi peka på följande.
Finansministrarna i EGs medlemsländer har i december 1989 enat
sig om att behålla nuvarande principer under en övergångstid.
Enligt ett senare av kommissionen framlagt direktivförslag skall
övergångsperioden vara fram t.o.m. 1996. Därefter skall en mera
grundläggande omläggning äga rum med målsättningen att ett nytt
EG-mervärdeskattesystem skall vara i bruk från 1997. För tiden
1993--1996 innebär förslaget bl.a. att gränskontrollåtgärder för
skatteändamål vid handel inom EG slopas, att mervärdeskatt vid
importaffärer påförs vid förvärvet i importlandet och redovisas
av importören i samband med den vanliga redovisningen av
mervärdeskatten och att vissa särregler under övergångstiden
införs för bl.a. postorderförsäljning och bilhandel. Olika
arbetsgrupper inom EG är för närvarande sysselsatta med att
bearbeta reglerna för övergångsperioden.
Det anförda visar enligt vår mening att Sverige bör ha en god
framförhållning när det gäller bl.a. beskattningsfrågorna. De
pågående förhandlingarna, som bl.a. syftar till att erhålla fri
rörelse för varor, personer, tjänster och kapital, kommer
oundvikligen att aktualisera överenskommelser även på
skattesidan, och man kan inte utesluta att ensidiga
anpassningsåtgärder från svensk sida måste övervägas.
Som framhålls i den moderata partimotionen U503 är det viktigt
att EES-förhandlingarna resulterar i ett så omfattande avtal som
möjligt. Om Sverige och de andra EFTA-länderna inte erhåller en
tullunion med EG kommer gränskontroller och andra gränshinder
inte att kunna hävas. Svenska företag får därmed inte likvärdiga
konkurrensvillkor med företagen inom EG. Genom att Sverige
ställs utanför beslutsprocessen inom EG kommer Sverige inte
heller att i någon väsentlig utsträckning kunna göra sitt
inflytande gällande i den europeiska politiken.
Vi delar moderata samlingspartiets uppfattning att målet bör
vara Sveriges fulla deltagande i EG. När EGs inre marknad är i
funktion 1993 torde EG komma att ta ställning till Österrikes
medlemsansökan, och i det sammanhanget finns det enligt vår
bedömning också förutsättningar för fler länder att vinna
inträde i EG. Sverige måste därför parallellt med EES-processen
analysera förutsättningarna för svenskt medlemskap.
Det anförda bör enligt vår mening riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. Vi tillstyrker följaktligen motion U503 i
berörd del och avstyrker övriga motioner.
2. Kjell Johansson och Leif Olsson (båda fp) anför:
Från folkpartiets sida har vi tidigare betonat vikten av att
Sverige går vidare i det nordiska samarbetet, stärker EFTA och
breddar och fördjupar samarbetet med EG så långt detta är
förenligt med neutralitetspolitiken. Vi har också framhållit att
ett huvudmål för det svenska samarbetet med EG bör vara att
svenska medborgare, institutioner och företag behandlas på samma
sätt som sina motsvarigheter inom EG på den inre marknaden. Det
är önskvärt att Sverige kan inträda som fullvärdig medlem i EG.
För att det skall bli möjligt för EFTA-länderna att få del av
fördelarna i EGs inre marknad förutsätts givetvis reciprocitet
från Sveriges och andra EFTA-länders sida. Som framhålls i
fp-motionen U501 är det en väsentlig uppgift för den svenska
regeringen att hos våra samarbetspartner i EG skapa en
verklighetstrogen bild av Sverige som en aktiv och engagerad
partner i det europeiska integrationsarbetet. Detta bör enligt
vår uppfattning riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna. Det innebär att vi i berörda delar tillstyrker motion
U501 och avstyrker övriga motioner.
3. Görel Thurdin och Håkan Hansson (båda c) anför:
Centern har tidigare betonat att den europeiska integrationen
från svensk synpunkt inte bara är fråga om relationerna till EG
utan till Europa i dess helhet. Integrationssträvandena måste
således nu vidgas till att omfatta såväl EFTA och EG-länderna
som medlemmarna i SEV. Gemensamma ansträngningar i olika
internationella organ, där EFTA är en viktig del, kan medverka
till att skapa öppenhet inom olika områden i hela Europa. Vi bör
arbeta för ett friare och ökat flöde av varor, tjänster och
kapital mellan Europas länder. EFTA bör dock inte bara ses som
ett instrument för ökat samarbete inom Europa. Sverige bör
tvärtom verka för att EFTA bygger upp ett utvidgat ekonomiskt
samarbete också med andra marknader som Nordamerika, Ostasien
etc.
Vi delar vidare den uppfattning som förs fram i motion U549
att de svenska alkoholpolitiska principerna bör upprätthållas i
förhandlingarna med EG. Av folkhälsoskäl är det nödvändigt att
Sverige utan begränsningar bibehåller sin rätt till
punktbeskattning av alkoholdrycker.
Inte heller bör enligt vår mening Sverige ge upp sin
självständiga beslutanderätt när det gäller energipolitiken och
miljöpolitiken. På dessa områden har bl.a. punktskatter och
miljöavgifter betydelse för samhällets möjligheter att påverka
energianvändningens utveckling och inriktning och att minska
förbrukningen av miljöfarliga ämnen och varor.
Vad vi nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. Det innebär att vi i berörda delar
tillstyrker motionerna U518 och U549 och avstyrker övriga
motioner.
4. Maggi Mikaelsson (v) anför:
Från vänsterpartiets sida vill vi redovisa en i grunden
annorlunda syn på svensk Europapolitik och svensk internationell
politik än den officiellt förda. För vänsterpartiet är hela
Europatanken vägledande. Efter utvecklingen i Östeuropa är detta
än mer aktuellt. Sverige bör stanna upp i sitt
integreringsarbete med EG och på allvar arbeta för en
Europalösning med alla länder och satsa på konstruktiva insatser
i t.ex. Östeuropa.
Inom vänsterpartiet instämmer vi därför i att riksdagen bör
uttala sig mot att Sverige underordnar sig EGs politik.
Målsättningen mot EG bör vara densamma som mot andra stater,
dvs. beredskap till samarbete och frihandel men inte
underordning och beroende. Sverige bör verka för en
världsordning som gynnar den tredje världens sociala utveckling.
Spridning av handelsrelationer, samarbete i hela Europa,
EFTA-samarbete och ökat nordiskt samarbete bör vara
huvudinriktningen.
En utveckling enligt dessa riktlinjer skulle inte motverkas av
att Sverige genomför vårt krav att i likhet med flertalet
EG-länder införa differentierad mervärdeskatt med lägre eller
helt slopad mervärdeskatt på mat.
I valet mellan en tullunion och ett utvidgat frihandelsavtal
med EG förordas ett frihandelsavtal. En tullunion innebär en
gemensam politik gentemot tredje part och blir ett redskap för
utrikespolitik, sanktioner m.m. som skulle komma i konflikt med
svensk neutralitetspolitik. En självklar utgångspunkt är vidare
att alkoholpolitiken och den alkoholpolitiskt motiverade
beskattningen av alkoholdrycker undantas från
integrationsförhandlingarna. En anpassning av alkoholskatterna
till en sådan nivå som är vanlig inom EG, dvs. en avsevärd
minskning av skatten, skulle enligt vänsterpartiet leda till en
kraftig konsumtionsökning och ett totalt uppgivande av
riksdagens tidigare uttalade målsättning att minska den totala
konsumtionen.
Vad nu har anförts bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna. Det innebär att motionerna U548, U515 och U512
tillstyrks i berörda delar.
5. Gösta Lyngå (mp) anför:
I stället för att söka i allt anpassa sig till EG vill
miljöpartiet de gröna att Sverige skall öka samarbetet inom
Norden, med Europas alla länder och med världens alla folk.
Detta ökade samarbete skall syfta till bättre miljö, bättre
hushållning med världens resurser, ökad jämlikhet och fördjupad
demokrati. Vidare bör man sträva efter att skydda folkens
kulturella särarter och utplåna svälten och nöden i världen.
När det gäller Europa bör som framhålls i mp-motionen U519
politiken långsiktigt syfta till att befrämja självtillit och
egenförmåga och verka för ett decentraliserat och allsidigt
näringsliv i bärkraftiga regioner. Insatser för att understödja
den folkliga mobilisering som skett i Östeuropa till förmån för
demokratin måste för närvarande ges mycket hög prioritet. Aktiva
politiska och ekonomiska stödåtgärder måste nu vidtas av Sverige
och andra länder för att befästa demokratin och lägga grunden
för en ekonomisk utveckling i Östeuropa. Som vidare framhålls i
den nämnda mp-motionen bör man också, för att bidra till en
nödvändig miljömässig rekonstruktion av Europa, eftersträva ett
minskat behov av handel jämfört med dagens situation, liksom ett
minskat transportbehov.
En svensk anpassning till EG på det alkoholpolitiska området
kommer att medföra att Sverige ställs inför allvarliga sociala
problem. Inom EG har man en mycket liberal syn på
alkoholkonsumtion, och man strävar efter att öka den för att få
avsättning för den stora vintillverkningen. En svensk anpassning
till EGs normer på detta område kommer att medföra kraftigt
sänkta priser på alkoholhaltiga drycker i Sverige. Detta kommer
i sin tur erfarenhetsmässigt att leda till en ökad förbrukning
och en ytterligare ökning av det redan alltför stora antalet
alkoholister. De alkoholrelaterade sociala problemen -- i motion
U544 har nämnts misshandel, trafikolyckor, arbetsolycksfall och
utslagning -- kommer att öka i omfattning.
Regeringen bör upplysa EG om att Sverige vid en anpassning
till EG inte kommer att tillämpa de prisnivåer på alkoholhaltiga
drycker som nu är aktuella inom EG och att Sverige inte kommer
att ändra sin socialt motiverade alkoholpolitik. Den pågående
EG-harmoniseringen får inte leda till att skatterna på
alkoholdrycker sänks.
Sammanfattningsvis anser miljöpartiet de gröna att det
nuvarande förhandlingsarbetet med syfte att göra Sverige till
ett bihang till EG måste upphöra. Sverige bör i stället ta
initiativ till att snabbt utvidga Europasamarbetet till att
omfatta alla Europas demokratier. Samarbetet med EG bör
fortsätta inom frihandelsavtalets ram i syfte att förbättra
möjligheterna för alla människor att studera, resa, arbeta och
forska fritt. Riksdagen bör med bifall till mp-motionerna U519,
U544 och U546 som sin mening ge regeringen det anförda till
känna.
Särskilt yttrande
Görel Thurdin och Håkan Hansson (båda c) anför:
Från centerns sida har vi nu i flera år av bl.a.
fördelningspolitiska skäl förordat en sänkning av
mervärdeskatten på livsmedel. Härigenom skulle låginkomsttagare,
som är nödsakade att lägga en förhållandevis stor andel av sin
inkomst på matinköp, ges en skattesänkning inom ramen för ett
konstant skattetryck. Den i våras beslutade skattereformen gör
det ännu mera motiverat för oss att fortsätta att driva frågan,
eftersom sänkningen av marginalskatterna gynnar
höginkomsttagarna, vilka får de största skattesänkningarna. Även
stabiliseringspolitiska skäl kan åberopas till förmån för en
sådan åtgärd som skulle förbilliga konsumtionen av inhemskt
producerade livsmedel.
Centerns krav får nu ytterligare tyngd mot bakgrund av de
pågående EES-förhandlingarna. På livsmedelsområdet finns inom EG
skilda skattesatser, och de harmoniseringssträvanden som i andra
sammanhang förespråkas borde även vara giltiga på detta område.
En på detta sätt differentierad mervärdeskatt skulle således
innebära en bättre samstämmighet med reglerna inom EG-området.
Inom centern kommer vi även i fortsättningen att med kraft
driva detta angelägna krav. I lämpligt sammanhang kommer vi att
återkomma till frågan.
Socialförsäkringsutskottets yttrande
1990/91:SfU1y
Bilaga 3
Sverige och den västeuropeiska integrationen
Till utrikesutskottet
Utrikesutskottet har den 29 maj 1990 beslutat bereda berörda
utskott tillfälle att yttra sig över ett antal motioner om EG.
Socialförsäkringsutskottet begränsar sitt yttrande till
yrkandena 7 och 8 i motion U521 av Inger Schörling m.fl. samt
yrkandena 1 och 3 i motion U532 av Inger Schörling m.fl.
I motion U521 anförs att en anpassning till EGs regelsystem av
det svenska folkpensionssystemet kan leda till att svenskar, som
bott utomlands under hela eller delar av sin yrkesverksamma tid
men som efter eller i anslutning till pensioneringen flyttat hem
till Sverige, får lägre folkpension än i dag. Motionärerna begär
därför i yrkande 7 ett tillkännagivande om att folkpensionen
skall förbli en medborgerlig grundrättighet för alla svenska
medborgare. Motionärerna anför vidare att en EG-anpassning även
leder till en successiv anpassning av de sociala kostnaderna och
därmed av de sociala förmånerna. I yrkande 8 begär motionärerna
ett tillkännagivande om att den svenska generella
socialförsäkringsmodellen inte får offras för EG-anpassningens
skull.
Utskottet vill anföra följande.
EG-systemet bygger på principen att alla förvärvsarbetande
skall omfattas av socialförsäkringen i förvärvslandet oavsett i
vilket land de är bosatta. Vidare får ett EG-lands nationella
lagstiftning inte göra skillnad på försäkrade beroende på
medborgarskap om de är medborgare i något EG-land. För att
uppfylla dessa principer måste vissa förändringar göras i den
svenska lagstiftningen. En anslutning till EGs system
nödvändiggör även förändringar i kvalifikationsvillkoren för
svensk folkpension. Riksförsäkringsverket har haft i uppdrag att
utreda möjligheterna att utvidga den skyddade personkretsen
enligt den allmänna försäkringen och anslutande förmånssystem,
och uppdraget har redovisats den 11 juni 1990. Förändringar i
folkpensionssystemet övervägs för närvarande av
pensionsberedningen, som väntas avge sitt slutbetänkande i
november 1990.
Eftersom vissa förändringar måste göras i det svenska
socialförsäkringssystemet vid en anpassning till EG vill
utskottet framhålla betydelsen av att man från regeringens sida
med särskilt intresse bevakar socialförsäkringsfrågorna i
EG-sammanhang. Utskottet förutsätter att konsekvenserna för den
svenska socialförsäkringen ytterligare analyseras, och utskottet
anser att något uttalande om folkpensionssystemet i enlighet med
yrkande 7 inte bör göras. Vad gäller yrkande 8 om den svenska
generella socialförsäkringsmodellen vill utskottet erinra om den
allmänna bedömning utrikesutskottet gjorde i sitt av riksdagen
godkända betänkande 1988/89:UU19, nämligen att det inte finns
någon särskild grund för antagandet att en anpassning till EGs
regler skulle behöva innebära en sänkning av våra krav i olika
avseenden, även om det ibland måste bli fråga om förändringar.
Vidare angavs att det inte finns anledning att tro att Sverige
ens med ett mycket nära samarbete med EG kommer att behöva uppge
centrala svenska värderingar. Socialförsäkringsutskottet anser
att det mot denna bakgrund inte finns anledning att göra något
tillkännagivande till följd av yrkande 8.
Utskottet föreslår således att utrikesutskottet avstyrker
bifall till motion U521 yrkandena 7 och 8.
I motion U532 tas upp vissa aspekter på den svenska flykting-
och invandringspolitiken. Motionärerna anför bl.a. att EG kommer
att upprätta en gemensam yttre gräns och att EG-länderna därför
måste komma överens om gemensamma visumkrav. Motionärerna begär
i yrkande 1 ett tillkännagivande om att Sverige skall behålla
sin frihet att självt bestämma över sin visumpolitik.
Motionärerna åberopar även vissa påståenden om att medborgare i
annat nordiskt land som inte är med i EG måste berövas de
rättigheter som de nu har enligt de nordiska konventionerna och
i stället reduceras till "gästarbetare". I yrkande 3 begär de
ett tillkännagivande om att nordiska medborgare skall ha kvar
sin rätt att bl.a. resa in i och uppehålla sig i Sverige.
Utskottet vill understryka vad utrikesutskottet anförde i sitt
betänkande 1988/89:UU19, nämligen vikten av att en generös och
solidarisk svensk flyktingpolitik skall upprätthållas, både vad
gäller prövning av enskilda asylsökandes ärenden och beträffande
överföring till Sverige av flyktingarna inom ramen för vår
flyktingkvot. Enligt utrikesutskottet är det därför viktigt att
vi breddar och fördjupar samarbetet på detta område.
Utrikesutskottet anförde vidare att det även är mycket viktigt
att den successiva avvecklingen av EGs inre gränskontroller, som
kommer att ske, inte leder till inskränkningar i den nordiska
passfriheten.
Socialförsäkringsutskottet anser att något ytterligare
uttalande från riksdagens sida med anledning av motion U532
yrkandena 1 och 3 inte är påkallat.
Stockholm den 23 oktober 1990
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Doris Håvik
Närvarande:
Doris Håvik (s), Gullan Lindblad (m), Ulla Johansson (s), Sigge
Godin (fp), Karin Israelsson (c), Lena Öhrsvik (s), Margit
Gennser (m), Nils-Olof Gustafsson (s), Ingegerd Elm (s),
Margareta Persson (s), Barbro Sandberg (fp), Rune Backlund (c),
Margó Ingvardsson (v), Ragnhild Pohanka (mp), Maud Björnemalm
(s), Christina Pettersson (s) och Bertil Persson (m).
Avvikande mening
Margó Ingvardsson (v) och Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar med
"EG-systemet" och slutar med "och 8." bort ha följande lydelse:
Enligt EGs principer får ett EG-lands nationella lagstiftning
inte göra skillnad på försäkrade beroende på medborgarskap om de
är medborgare i något EG-land. För att uppfylla denna princip
måste förändringar göras i kvalifikationsvillkoren för svensk
folkpension. Enligt utskottets mening kan det inte accepteras
att en svensk medborgare, som bott utomlands under hela eller
delar av sin yrkesverksamma tid men som vid pensioneringen
flyttar hem till Sverige, inte får full folkpension. Utskottet
anser därför att folkpensionen måste förbli en medborgerlig
grundrättighet för alla svenska medborgare, och detta bör med
bifall till motion U521 yrkande 7 ges regeringen till känna.
Utskottet kan inte heller acceptera en försämring av det svenska
socialförsäkringssystemet i övrigt utan anser i likhet med
motionärerna i motion U521 yrkande 8 att principen om en
generell socialförsäkring fortfarande skall gälla. Även detta
bör ges regeringen till känna.
dels att den del av utskottets yttrande som börjar med
"Utskottet vill" och slutar med "är påkallat." bort ha följande
lydelse:
För att EG skall kunna upprätta en gemensam yttre gräns måste
EG-länderna komma överens om gemensamma visumkrav. Utskottet
anser emellertid att Sverige även vid ett närmande till EG skall
behålla sin frihet att självt bestämma över sin visumpolitik.
Viktigt är även att nordiska medborgare liksom i dag skall ha
rätt att resa in i och uppehålla sig i Sverige. Det anförda bör
riksdagen med bifall till motion U532 yrkandena 1 och 3 ge
regeringen till känna.
Utrikesutskottet har berett berörda utskott tillfälle att
yttra sig över följande motioner om EG: 1989/90:Fi207 yrkande 5,
U501, U502 yrkande 1, U503 yrkandena 1--6, U504, U506, U509,
U510, U511, U512, U513, U515, U516, U518 yrkandena 1, 2 och
6--13, U519 yrkandena 1--5, 7 och 8, U520, U521, U522, U523,
U529, U530, U531, U532, U533, U541, U542 yrkandena 1, 2 och
4--13, U544, U546, U547 yrkandena 1, 2 och 4, U548, U549, U550
yrkande 1, U552, U554 och U657 yrkande 1.
Socialutskottet begränsar sitt yttrande till motionerna U503,
U512, U515 yrkande 7, U521 yrkandena 1, 4 och 6, U530, U541,
U542 yrkande 6, U544, U546 och U549.
Socialpolitiken i stort
I motion U521 av Inger Schörling m.fl. (mp) hemställs att
riksdagen ger regeringen till känna att de i motionen citerade,
negativa verkningarna som enligt regeringens årsrapport om det
europeiska samarbetet befaras bli en följd av EG-anpassningen
inte är ett pris som Sverige är berett att betala för
EG-anpassningen (yrkande 1).
Enligt motionärerna medger regeringen i årsrapporten
Sverige--EFTA--EG 1988 att "den inre marknadsprocessen" leder
till bl.a. ökad nyfattigdom och ökade regionala skillnader.
Svårigheterna att ge EG en social dimension kan enligt
motionärerna inte skyllas på enstaka bromsare utan problemet
ligger djupare i EGs och den inre marknadens grundstruktur.
I motion U515 av Lars Werner m.fl. (vpk) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär att denna till EG-kommissionen,
EG-parlamentet och EGs ministerråd framför att Sverige inte kan
godta försämringar bl.a. när det gäller den generella
välfärdspolitiken. Sverige har enligt motionärerna i
EG--EFTA-förhandlingarna när det gäller undantag haft en
exempellös låg profil (yrkande 7).
I motion U503 av av Carl Bildt m.fl. (m) redovisas
moderata samlingspartiets syn på socialpolitikens utveckling vid
ett kommande EG-samarbete. Motionen innehåller dock inget
yrkande som faller inom socialutskottets ansvarsområde.
Motionärerna framhåller bl.a. följande:
Hittills har de sociala frågorna inte ingått i EG-samarbetet.
Att EG nu håller på att skapa en social dimension innebär inte
att sociallagstiftningen kommer att bli likformig. Varje land
kommer även i framtiden att kunna avgöra de sociala förmånernas
utformning inom ramen för de minimiregler som nu samlas i en
social stadga.
Dessa minimiregler kan påskynda utbyggnaden av sociala
förmåner i Medelhavsländerna. För Sveriges del kommer en
framtida social stadga knappast att innebära några höjda krav.
Motståndare till europeisk integration hävdar ofta att svensk
socialpolitik skulle försämras om Sverige deltar i
integrationsarbetet. Det är fel. EG-samarbetet har inskränkts
till att tillse att reglerna är sådana att det inte
diskriminerar invånare från ett annat EG-land. För övrigt står
Sverige inte alls i någon särställning beträffande sociala
förmåner -- flera länder i Västeuropa erbjuder sina invånare ett
motsvarande och ibland bättre skydd.
I utrikesdepartementets årsbok Sverige--EFTA--EG 1988 som
åberopas av motionärerna i motion U521 sägs bl.a. följande (s.
109).
Redan i Romtraktaten finns inskrivet att den ekonomiska
utvecklingen skall leda till förbättrade sociala villkor. För
att inte förvärra de regionala skillnaderna, arbetslösheten,
ojämlikheten mellan könen och den nya fattigdomen när den inre
marknadsprocessen påskyndas genom företagssammanslagningar,
jordbruksnedläggningar och övrig strukturomvandling krävs
dämpande sociala åtgärder på kortare sikt. Insikten finns om att
de rikare länderna inte kan fortsätta att vara rika om de
fattigare inte hjälps till en högre nivå. Socialpolitikens
hörnstenar är alltså åtgärder mot arbetslösheten, stimulans åt
vissa kategoriers rörlighet, regionalutjämning med hjälp av
strukturfonderna, utbildning och solidaritet med mindre gynnade
grupper samt inflytande för anställda och bättre tillvaratagande
av "den sociala dialogen" mellan arbetsmarknadens parter och
kommissionen.
I årsboken Sverige--EFTA--EG 1989 sägs bl.a. följande om
behandlingen inom EG av frågan om den sociala dimensionen (s. 24
f.).
Vikten av att den sociala utvecklingen sker i takt med den
ekonomiska utvecklingen och den inre marknadens framväxt har
många gånger framhållits av kommissionspresidenten Delors. EG:s
stats- och regeringschefer har vid sina möten såväl under 1988
som 1989 givit uttryck för samma inställning. Den "sociala
dimensionen" av den inre marknaden är ett vittomfattande begrepp
som flitigt debatterats under 1989, och den som fått en mer
konkret innebörd genom arbetet med att utforma en "social
stadga" på EG-nivå. EG:s ekonomiska och sociala kommitté -- som,
på uppdrag av Jacques Delors, i februari 1989 presenterade sina
förslag till vad en sådan stadga skulle innehålla -- liksom
Europaparlamentet och i hög grad ETUC och UNICEF, har under det
gångna året aktivt deltagit i diskussionerna om den sociala
dimensionen och framfört synpunkter på kommissionens arbete med
den sociala stadgan.
Storbritannien, som hela tiden ställt sig avvisande till idén
om en social stadga på EG-nivå, kunde inte förmås att acceptera
det utarbetade förslaget, trots ihärdiga ansträngningar från
kommissionens och det franska ordförandeskapets sida under
hösten 1989.
Således var det stats- och regeringscheferna i elva
medlemsländer som vid Europeiska rådets möte i Strasbourg 8--9
december antog en "EG:s sociala stadga", eller -- med den
fullständiga titeln -- "den Europeiska gemenskapens stadga om
grundläggande sociala rättigheter för arbetstagare".
Stadgan, som antogs i form av en "högtidlig deklaration", är
inte något juridiskt bindande dokument utan mer ett politiskt
instrument som innebär "moraliska förpliktelser" för
medlemsländerna att se till att de grundläggande sociala
rättigheter som stadgan behandlar garanteras i respektive land.
Samtidigt ger stadgan en uppmaning till, och stöd för
kommissionen att -- inom sitt kompetensområde -- lägga fram
erforderliga förslag till direktiv, rekommendationer och andra
instrument för implementeringen av den sociala stadgan.
Kommissionen hade också, redan innan stadgan antogs,
presenterat sitt handlingsprogram för implementeringen av den
sociala stadgan. Handlingsprogrammet upptar ett antal förslag
till åtgärder som avses presenteras 1990--92, och som
kommissionen ser som nödvändiga för att garantera tillämpningen
av viktiga, grundläggande rättigheter som omfattas av den
sociala stadgan, och härigenom utveckla den sociala dimensionen
av den inre marknaden.
Den mycket viktiga roll arbetsmarknadens parter har när det
gäller denna utveckling framhålls i programmet.
De i handlingsprogrammet föreslagna åtgärderna grupperas inom
13 områden, bl.a. förbättring av levnads- och arbetsvillkor,
social trygghet, äldre personer och handikappade.
För närvarande genomförs åtgärderna i handlingsprogrammet.
När det gäller Sveriges och EFTAs behandling av dessa frågor,
vilket berörs i motion U515, sägs i årsboken för 1989 bl.a.
följande (s. 109):
I de riktlinjer riksdagen fastställt för Sveriges fortsatta
medverkan i det västeuropeiska integrationsarbetet framhålls det
att Sverige skall verka för att den sociala dimensionen ges en
ökad tyngd i det västeuropeiska samarbetet.
Den sociala dimensionen är ett mycket vittomfattande begrepp
som berör flera departements och arbetsgruppers ansvarsområden.
I syfte att inför de kommande förhandlingarna ta ett samlat
grepp om de frågor som ryms inom den sociala dimensionen har en
särskild statssekreterargrupp inrättats (februari 1990) för
dessa frågor med representanter för andra berörda departement.
Inom -- och i samråd mellan -- berörda departement planeras
nu nationella seminarier för ett informations- och åsiktsutbyte
kring olika ämnen inom den sociala dimensionens område.
Inom ramen för Oslo/Bryssel-processen har under 1989
EFTA-länderna gemensamt deklarerat -- först vid toppmötet i Oslo
och därefter inom ramen för den arbetsgrupp (WG IV) som
behandlar "angränsande politikområden" -- att ett utvidgat
ekonomiskt samarbete måste åtföljas av framsteg avseende den
sociala dimensionen, som skall uppnås i samarbete med
arbetsmarknadens parter. EFTA-länderna har här också uttryckt
sin ambition att aktivt bidra till utvecklingen av den sociala
dimensionen av det europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
Vid WG IV:s möte den 7 december 1989 beslöts -- på svenskt
förslag -- att sammankalla en ny ad hoc-grupp med EFTA-experter
på "social policy"-området. Denna grupp har -- i likhet med en
rad andra, existerande expertgrupper på olika områden -- fått i
uppgift att bistå WG IV inför de kommande förhandlingarna.
Den nya expertgruppen, som höll sitt första möte i januari
1990, har i ett första skede sökt identifiera "relevant acquis"
i form av fördragsbestämmelser, existerande och föreslagna
EG-direktiv, institutioner, kommittéer, programverksamhet m.m.
som bör beaktas inför förhandlingarna. Även hälsopolitiska
"acquis" behandlas i den aktuella gruppen.
På den sociala dimensionens område torde det i stor
utsträckning bli fråga om att genom olika former av samarbete --
i programverksamhet, informations- och erfarenhetsutbyte m.m. --
främja en ur social synvinkel positiv utveckling i det
europeiska samarbetet.
Av stor vikt är också att finna lämpliga former för
EFTA-ländernas anknytning till viktiga kommittéer och andra
organ, i syfte att skapa goda förutsättningar för EFTA-ländernas
aktiva medverkan i utvecklingen av den sociala dimensionen i ett
framtida EES.
Den ekonomiska och sociala undergruppen till EFTAs
rådgivande kommitté färdigställde hösten 1989 en rapport om
den sociala dimensionen av EES.
Ett gemensamt EFTA/EG-seminarium om den sociala dimensionen
har anordnats den 18 och 19 oktober 1990.
Utrikesutskottet anförde i sitt betänkande 1988/89:UU19
följande om de sociala frågorna inom EG med anledning av två
motionsyrkanden.
De sociala frågorna har ägnats ökad uppmärksamhet av
EG-organen under senare år. En starkt bidragande orsak härtill
är att kampen mot den höga arbetslösheten framstått som alltmer
angelägen. I september 1988 presenterade kommissionen en rapport
om den inre marknadens sociala dimension -- ett slags vitbok på
det sociala området. De åtgärder som föreslås i den saknar
emellertid en fast tidsplan. Rapporten omfattar en rad skilda
områden: sysselsättning, de sociala aspekterna av den fria
rörligheten för personer, jämställdhetsfrågor,
utbildningsfrågor.
EG har alltså ännu inte någon gemensam socialpolitik men
ambitionerna finns att i gemenskapsarbetet få med allt fler av
de sociala frågorna. Gemenskapens sociala och ekonomiska råd har
fått i uppdrag att framlägga idéer om vad en "social stadga" för
EG skulle kunna innehålla.
Utskottet delar uppfattningen i motion U561 (c) att det är
viktigt att Sverige nära följer utvecklingen på de områden som
sammanfattas under uttrycket "den sociala dimensionen". Som
framhålls i motionen måste en utgångspunkt vara att vi i vårt
samarbete med de västeuropeiska länderna slår vakt om det vi
uppnått på det sociala området i vid bemärkelse. Sverige bör
enligt utskottets bedömning kunna påräkna stöd inom EG för denna
föresats. Det är även de västeuropeiska ländernas uppfattning
att integrationsarbetet syftar till att skapa ett tryggare
samhälle för Västeuropas medborgare.
Härmed ansågs motionsyrkandena besvarade.
Med anledning av två andra motionsyrkanden anförde
utrikesutskottet följande.
De socialpolitiska frågorna omfattas liksom andra områden av
regeringens breda översyn av våra relationer till EG. Häri ingår
också EG-samarbetets potentiella inverkan på de sociala förmåner
för pensionärer, barnfamiljer, sjuka och handikappade. Utskottet
ser emellertid inga skäl till att regeringen inom ramen för
denna översyn också skulle ompröva grunderna för den svenska
socialpolitiken, vilket tycks vara innebörden av motion U565
(m).
I likhet med socialutskottet avstyrkte utrikesutskottet det
sistnämnda yrkandet medan det andra fick anses besvarat.
Socialutskottet konstaterar att lagstiftningen inom EG på det
sociala området har mycket begränsad omfattning och att någon
ändring för närvarande inte kan förutses. EG har ingen gemensam
socialpolitik.
De sociala frågorna har dock under senare tid ägnats ökad
upmärksamhet inom EG. Detta har bl.a. resulterat i "EG:s sociala
stadga om grundläggande sociala rättigheter för arbetstagare",
ett icke bindande dokument som antagits av elva av
medlemsländerna. Vidare har EG antagit ett handlingsprogram för
tillämpning av den sociala stadgan innehållande ett antal
förslag till åtgärder, som nu enligt uppgift genomförs.
Från regeringens sida har vid upprepade tillfällen framförts
bl.a. av statsministern i riksdagen att social nedrustning är
ett pris som vi i förhandlingarna med EG inte är beredda att
betala.
Det bör i sammanhanget nämnas att Sverige liksom de flesta
EFTA-länderna och flertalet EG-länder i större eller mindre
omfattning anslutit sig till Europarådets sociala stadga som är
bindande och garanterar ett flertal grundläggande sociala
rättigheter.
Utskottet anser det angeläget att Sverige nära följer
utvecklingen inom EG när det gäller frågor om den sociala
välfärden. En självklar utgångspunkt måste vara att Sverige i
kontakterna med EG med kraft slår vakt om de resultat som
uppnåtts på det sociala området i vid bemärkelse. Det är också
viktigt att Sverige i den utsträckning det är möjligt deltar i
projekt och arbetsgrupper m.m. på detta område inom EG. Några
sådana initiativ som begärs i motionerna U521 (mp) yrkande 1 och
U515 (vpk) yrkande 7 behövs inte enligt utskottet, som föreslår
att motionerna avslås.
Handikappolitik
I motion 1989/90:U530 av Olof Johansson m.fl. (c)
hemställs att riksdagen ger regeringen till känna vad som
anförts om handikappfrågornas betydelse i Sveriges förhandlingar
med EG. (Motiveringen finns i motion 1989/90:So296).
Motionärerna framhåller bl.a. att Sverige sett i ett europeiskt
perspektiv har kommit relativt långt när det gäller stödet till
människor med handikapp. I Sverige har samhället ett ansvar, och
de handikappade är inte hänvisade till frivillig- och
välgörenhetsorganisationer för att klara sitt dagliga liv.
Samhällets ansvar för handikappade får inte uttunnas vid ett
närmare till EG.
Av årsböckerna Sverige--EFTA--EG 1988 och 1989 framgår bl.a.:
Inom EG finns ett program för att främja social och ekonomisk
integration, det s.k. HELIOS-programmet (Handicapped People in
the European Community Living Independently in an Open Society)
som omfattar åren 1988--1991. Det skall bidra till att de
handikappade integreras socialt och ekonomiskt. Ungefär 10 % av
EGs befolkning, eller ca 30 miljoner människor, beräknas ha ett
handikapp. 1988--1991 har omkring 150 milj.kr. avsatts för att
intensifiera samarbetet med näringslivet i olika EG-länder. Det
finns en oro för att de handikappades situation kan komma att
förvärras under tider med stor arbetslöshet. Arbetet på EG-nivå
skall leda fram till ett förslag från kommissionen. De
handikappade och deras familjer skall ges tillfälle att yttra
sig i två rådgivande organ till kommissionen. Lokala och
nationella ansträngningar skall förhoppningsvis inspireras av
HELIOS-programmet. Ett andra handikapprogram aviseras i det nya
sociala programmet, HELIOS II för 1992--1996. Ett
direktivförslag för åtgärder för de motoriskt handikappade avses
även utarbetas inom ramen för det nya sociala programmet.
Avsikten är att ge de handikappade förutsättningar för att kunna
skaffa sig både yrkesutbildning och arbete. Sverige har under de
gångna åren haft vissa informella kontakter med
HELIOS-programmets sekretariat.
Utskottet delar motionärernas inställning att samhällets
ansvar för handikappade inte får uttunnas vid ett närmare
samarbete med EG. Sverige bör också så långt det är möjligt
medverka i EGs program för social och ekonomisk integration för
handikappade (HELIOS). Något sådant initiativ som motionärerna
begär behövs inte enligt utskottet, som föreslår att motion U530
(c) avslås.
Alkoholpolitik
I flera motioner tas olika alkoholfrågor upp, främst pris- och
skattefrågor. Vissa motioner faller inom skatteutskottets
beredningsområde. Socialutskottet behandlar dock samtliga
motioner med hänsyn till utskottets ansvar för alkoholpolitiken
i stort.
I motion 1989/90:U512 av Lars Werner m.fl. (vpk) hemställs
att riksdagen ger regeringen till känna vad som anförts om att
alkoholpolitiken skall undantas från EG-förhandlingarna.
Inom EG-länderna är alkoholpolitiken dåligt utvecklad,
framhåller motionärerna. Inget land har tagit några större
initiativ för allmänna begränsningar av alkoholkonsumtionen.
Danmark och Irland utgör undantag. Båda länderna har relativt
höga priser, dock mera betingade av ekonomiska intressen än av
alkoholpolitiska strävanden.
Den omfattande gränshandel som i dag förekommer mellan Danmark
och Västtyskland ger enligt motionärerna en tydlig bild av att
det är omöjligt att på sikt, för ett land som tillhör EG,
tillämpa en avsevärt annorlunda prissättning på alkohol än de
andra medlemsländerna. Särskilt om man betänker att all
gränskontroll skall upphöra efter 1993.
Den svenska alkoholpolitiken är enligt motionärerna i fara och
de svenska EG-förhandlarna måste bli medvetna om detta. En
kraftfull markering från riksdagens sida om att alkoholpolitiken
skall undantas från integrationsförhandlingarna är därför
nödvändig.
I motion 1989/90:U521 av Inger Schörling m.fl. (mp)
hemställs att riksdagen ger regeringen till känna att Sverige
inte kommer att anpassa sig till någon gemensam
alkoholskattesats tillsammans med EG (yrkande 4).
EG-anpassning innebär enligt motionärerna i princip utjämning
av alkoholbeskattningen. I dag skiftar den väldigt mellan olika
EG-länder. EG-kommissionen har enligt motionärerna föreslagit en
utjämning så att priserna skulle öka i lågprisländerna och
sjunka i högprisländer. EG-parlamentet har enligt motionärerna
uttryckligen beslutat att vinkonsumtionen bör öka i de
icke-vinproducerande EG-länderna. EG-domstolen har beslutat att
icke-vinproducerande länder inte får beskatta vin högre än öl.
Motionärerna frågar sig hur det då i praktiken skall vara
möjligt för t.ex. Sverige att efter en EG-anpassning värja sig
mot en flod av billigt importvin. Hur skall Sverige då kunna
uppnå målsättningen att minska alkoholkonsumtionen i enlighet
med WHOs mål med 25 % till år 2005?
I motion 1989/90:U541 av Ingrid Ronne-Björkqvist (fp)
hemställs att riksdagen ger regeringen till känna vad som
anförts om alkoholfrågan i diskussionen kring ett närmande till
EG. Ett medlemskap skulle enligt motionären kunna få förödande
konsekvenser för folkhälsan om vi inte kan bevara vår
handlingsfrihet på alkoholpolitikens område. Hittills har
regeringen enligt motionären haft en låg profil när det gäller
att lyfta fram de alkoholpolitiska frågorna i
integrationsarbetet. Alkoholfrågan bör tas in som en viktig del
i diskussionerna kring ett närmande till EG.
I motion 1989/90:U544 av Carl Frick och Anita Stenberg (båda
mp) hemställs att riksdagen ger regeringen till känna dels att
den nu klart skall upplysa EG om att Sverige vid en anpassning
inte kommer att tillämpa de prisnivåer som nu är aktuella inom
EG (yrkande 1), dels att den nu klart skall upplysa EG om
att Sverige inte kommer att ändra sin socialt motiverade
alkoholpolitik vid en anpassning till EG (yrkande 2).
Svensk solidarisk alkoholpolitik hotas av en EG-anpassning,
anför motionärerna. Den svenska EG-anpassningen kommer att
medföra att Sverige ställs inför allvarliga sociala problem.
Inom EG har man en mycket liberal syn på alkoholkonsumtion. Man
strävar efter att öka den för att kunna klara den stora
vintillverkningen.
En svensk EG-anpassning innebär enligt motionärerna att
Sverige skall följa de principer som har fastlagts i EGs vitbok
§§ 13 och 58. Detta innebär att det kommer att bli kraftigt
sänkta priser på alkoholhaltiga drycker i Sverige vid en
anpassning. Den svenska prisnivån skulle betraktas som ett
handelshinder eftersom den är och har till syfte att vara
konsumtionsdämpande. Regeringen måste göra en konsekvensanalys
av hur en EG-anpassning kommer att påverka prisbildningen när
det gäller alkoholhaltiga drycker, och vilka sociala och
statsfinansiella konsekvenser de lägre priserna på alkohol får.
I motion 1989/90:U546 av Anita Stenberg m.fl. (mp)
hemställs att riksdagen beslutar att den pågående
EG-harmoniseringen inte får leda till att skatterna på
alkoholhaltiga drycker sänks.
I motion 1989/90:U549 av Karin Israelsson m.fl. (c)
hemställs att riksdagen ger regeringen till känna vad som
anförts om vikten av att de svenska alkoholpolitiska principerna
upprätthålls vid förhandlingar med EG. (Motiveringen finns i
motion 1989/90:So321.)
Ett närmande till EG kan enligt motionärerna innebära att
alkoholbeskattningen måste harmoniseras. Inom EG försöker man
harmonisera de olika skatterna länderna emellan. Detta skulle
för Sveriges del kunna leda till en kraftig sänkning av våra
dryckesskatter. Detta skulle medföra en kraftig höjning av
alkoholkonsumtionen som i sin tur torde leda till ett större
antal alkoholbetingade skador. I de kommande förhandlingarna med
EG är det väsentligt att de svenska alkoholpolitiska principerna
upprätthålls.
I sitt yttrande till utrikesutskottet med anledning av
proposition 1987/88:66 Sverige och den västeuropeiska
integrationen (SoU 1987/88:5y) anförde socialutskottet
bl.a. följande.
Riksdagens alkoholpolitiska beslut år 1977 innebär bl.a. att
prismekanismen bör utnyttjas som ett aktivt alkoholpolitiskt
instrument. Enligt dessa riktlinjer måste därför priserna på
alkoholdrycker vara höga och minst följa med i den allmänna
prisutvecklingen. Utskottet förutsätter att integrationsarbetet
i förhållande till EG inte bedrivs på ett sådant sätt att det
försvårar en effektiv svensk alkoholpolitik. Det sagda hindrar
självfallet inte ett internationellt samarbete på alkoholområdet
syftande till minskad konsumtion.
Skatteutskottet framhöll i sitt yttrande till
utrikesutskottet (SkU 1987/88:3y) följande.
När det gäller vissa punktskatter, som är utformade efter
andra utgångspunkter än rent statsfinansiella, skulle en
långtgående anpassning till EG-standard innebära problem.
Utskottet tänker närmast på de svenska skatterna på
alkoholdrycker som bl.a. har till syfte att bidra till en
dämpning av konsumtionen av dessa varor.
-- -- --
Enligt utskottet bör målet för ett svenskt deltagande i den
västeuropeiska integrationsprocessen vara att de sociala och
hälsomässiga strävanden som vägleder den svenska politiken på
dessa områden inte försvagas.
Utrikesutskottet slutligen framhöll följande
(1987/88:UU24).
Utskottet instämmer i social- och skatteutskottens synpunkt
att de sociala och hälsomässiga strävanden som vägleder den
svenska skattepolitiken på alkoholens -- -- -- område inte bör
försvagas genom ett samarbete med EG. Enligt utskottets mening
bör det vara möjligt att få förståelse för dessa synpunkter i
kommande kontakter med EG, där det också finns en opinion som
alltmer uppmärksammar -- -- -- alkoholbrukets skadliga
verkningar. Utskottet kan emellertid inte förorda att alkohol-
-- -- --beskattningen redan i utgångsläget undantas från
integrationsarbetet.
Riksdagen följde utrikesutskottet.
I sitt yttrande våren 1989 till utrikesutskottet
1988/89:SoU4y framhöll socialutskottet följande.
Enligt uppgift kommer alkoholfrågorna att studeras ytterligare
i integrationsarbetet inom regeringskansliet.
Enligt vad utskottet inhämtat finns ingen gemensam
alkoholpolitik inom EG. Varje land driver sin egen politik utan
några begränsningar i form av direktiv e.d. på området. Något
hinder för ett land att bedriva en restriktiv alkoholpolitik
finns därför inte. När det gäller frågor om den indirekta
beskattningen är läget oförändrat sedan frågan behandlades av
riksdagen för ett år sedan.
Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning i dessa frågor.
Utskottet förutsätter att integrationsarbetet i förhållande till
EG inte bedrivs på ett sådant sätt att det försvårar en effektiv
svensk socialpolitik. Detta hindrar självfallet inte ett
internationellt samarbete på alkoholområdet, syftande till
minskad konsumtion.
Socialutskottet avstyrkte de då behandlade motionerna.
Utrikesutskottet ville i betänkandet 1988/89:UU19 till
vad socialutskottet anfört lägga att det inte heller finns någon
gemensam skattepolitik inom EG och att avgöranden på de av
vitbokens områden som gäller skattefrågor tills vidare inte
fattas med majoritetsbeslut. Utrikesutskottet anförde vidare:
Strävan torde dock vara att efter hand nå fram till för
medlemsländerna gemensamma regler för punktskatter, inkl. skatt
på alkohol. Detta ändrar dock inte den svenska uppfattningen att
alkoholpolitikens syfte måste vara att bringa ned konsumtionen
av alkohol, bl.a. med hjälp av en verksam prispolitik. Som
framgår av regeringens redovisning av det svenska
integrationsarbetet avser Sverige att även inom ramen för ett
närmare samarbete med EG föra en självständig alkoholpolitik med
priset som ett viktigt instrument. Utskottet anser inte att det
nu finns anledning för riksdagen att ta närmare ställning till
de olika restriktioner som berörs i de föreliggande yrkandena.
Motionsyrkandena fick anses besvarade med hänvisning till vad
utrikesutskottet anfört om den svenska alkoholpolitiken.
Riksdagen följde utrikesutskottet.
Statsrådet Lindqvist svarade den 16 oktober 1990 på en
fråga i riksdagen om den svenska alkoholpolitiken och EG.
Statsrådet anslöt sig till vad utrikesutskottet anfört i
betänkandet UU 1987/88:24 och tillade därutöver följande:
Det är tre huvudområden som kan komma att omfattas av
diskussionerna mellan EG och EFTA när det gäller
alkoholpolitikens utformning. Det ena är punktskatterna, det
andra är gränshandeln och det tredje är monopolen.
När det gäller skatterna råder det utomordentliga svårigheter
inom EG att finna en gemensam linje för hur punktskatterna skall
utformas. Det man hittills har lyckats med inom EG är att bli
överens om att vissa miniminivåer skall finnas hos alla, vilket
lämnar öppet för länderna att gå uppåt i skattenivå om de så
vill.
Gränshandeln har över huvud taget ännu icke diskuterats, ännu
mindre utifrån ett alkoholpolitiskt perspektiv. Men den frågan
kommer säkert längre fram.
När det gäller monopolen har man från EG-kommissionens sida
krävt att en paragraf som motsvarar Romtraktatets 37 § om att
statsmonopol inte får innebära handelspolitisk diskriminering
skall tas upp till diskussion. Vi får räkna med att en
diskussion kommer kring de alkoholmonopol som finns. Här pågår
dels en intern utredning inom regeringskansliet, dels
diskussioner mellan de olika EFTA-medlemmarna för att finna en
gemensam linje. Några förhandlingar har ännu inte skett på den
punkten.
Socialutskottet konstaterar nu på nytt att det inte finns
någon gemensam alkoholpolitik inom EG och inte heller någon
gemensam skattepolitik. Diskussioner pågår dock om
skattepolitiken. Inget hindrar ett land från att bedriva en
restriktiv alkoholpolitik där t.ex. prismekanismen utnyttjas som
ett aktivt alkoholpolitiskt instrument. Utskottet vill kraftigt
understryka att integrationsarbetet från svensk sida inte får
bedrivas så att en effektiv svensk alkoholpolitik försvåras.
Utskottet utgår från att regeringen noga bevakar denna fråga.
Några sådana initiativ som begärs i motionerna U512 (vpk), U521
(mp) yrkande 4, U541 (fp), U544 (mp), U546 (mp) och U549 (c)
behövs dock inte enligt utskottet, varför utskottet föreslår att
dessa motioner avslås.
Läkemedelspolitik
I motion 1989/90:U521 av Inger Schörling m.fl. (mp)
hemställs att riksdagen ger regeringen till känna att Sverige
inte kommer att frånhända sig sin oinskränkta rätt att självt
fatta beslut om läkemedelsfrågor utan att dessa underställs EG
eller annat överstatligt organ (yrkande 6).
Socialstyrelsens analys av EG-anpassningens inverkan på
läkemedelspolitiken (Sverige och EG, läkemedelsfrågor,
jämförelse mellan EG-regler och svenska bestämmelser,
Socialstyrelsens läkemedelsavdelning, 1989-02-03) visar enligt
motionärerna bl.a. följande:
Enligt EG får "s.k. behovsparagraf inte förekomma i nationell
läkemedelslagstiftning". Om man alltså i Sverige skulle vilja
stämma i läkemedelsfloden genom att skärpa kraven på att
tillverkaren måste visa att det finns ett otillfredsställt
medicinskt behov, blir det inte möjligt på grund av EG-reglerna.
Om den svenska läkemedelsindustrin inte skall bli
diskriminerad på EG-marknaden måste Sverige bli fullvärdig
medlem i EGs organ för gemensam läkemedelskontroll, CPMP. Om så
sker kommer självständig svensk läkemedelskontroll inte att vara
möjlig.
EG tillåter s.k. parallellimport, dvs. en sorts okontrollerad
import av läkemedel som liknar sådana som tidigare blivit
godkända. Motsvarande är inte tillåtet i Sverige.
"Parallellimport av den nuvarande typen i EG skulle få
konsekvenser för den svenska läkemedelsförsörjningen av negativ
art, då identitet med det ursprungligen godkända läkemedlet ej
kan garanteras", konstaterar socialstyrelsen.
"En principiell skillnad mellan EG:s krav och de svenska
gäller synen på kombinationsprodukter. EG ställer inte samma
strikta krav som Sverige."
EGs regler betyder också att "de svenska särreglerna för
naturmedel för injektion och övriga naturmedel måste upphöra".
En genomgång av EGs olika direktiv på läkemedelskontrollens
område har som framgår av motionen skett inom socialstyrelsens
läkemedelsavdelning (numera läkemedelsverket) inför de kommande
EG/EFTA-förhandlingarna. EFTA-länderna har utsett observatörer
som från årsskiftet deltar i EGs arbetsgrupper inom
läkemedelsområdet.
Socialutskottet behandlade i sitt yttrande våren 1989 till
utrikesutskottet 1988/89:SoU4y en motion om att
läkemedelskontroll och läkemedelspolitik skulle undantas från
EG-anpassning. Socialutskottet redogjorde i yttrandet för den
utveckling inom dessa områden som skett bl.a. inom EG och EFTA.
Utskottet anförde vidare:
Utskottet har inhämtat att svensk läkemedelsindustri vid
upprepade tillfällen har framhållit behovet av en harmonisering
av de svenska läkemedelsbestämmelserna med EG:s med hänsyn till
den svenska läkemedelsexporten.
Vidare har inhämtats att en genomgång av EG:s olika direktiv
m.m. på detta område gjorts inom socialstyrelsens
läkemedelsavdelning. Den allmänna uppfattning inom avdelningen
är att skillnaderna mellan EG:s regler på läkemedelsområdet och
motsvarande svenska bestämmelser sakligt sett inte är stora. En
ytterligare svensk harmonisering skulle inte medföra att kraven
på läkemedel i Sverige generellt skulle minska.
Diskussioner pågår sedan en tid, på svenskt initiativ, mellan
EFTA-länderna om hur ett närmare samarbete med EG borde läggas
upp. EG har också under hand visat intresse för diskussioner med
EFTA i läkemedelsfrågor.
Såvitt nu kan bedömas innebär en harmonisering av de svenska
läkemedelsbestämmelserna med EG:s ingen nackdel för den svenska
läkemedelskontrollen. Däremot finns det skäl anta att en
ytterligare harmonisering av de svenska läkemedelsbestämmelserna
med EG:s skulle vara till fördel för den svenska
läkemedelsindustrins möjligheter att exportera läkemedel till
EG-länderna.
Utskottet kunde inte förorda att läkemedelskontrollen och
läkemedelspolitiken undantogs från en EG-anpassning och föreslog
därför att motionen avslogs. Även utrikesutskottet avstyrkte
motionen (1988/89:UU19). Riksdagen följde utrikesutskottet.
Socialutskottet vidhåller sin tidigare inställning i fråga om
harmoniseringen när det gäller läkemedelslagstiftningen och
föreslår därmed att motion U521 (mp) yrkande 6 avslås.
Barnsäkerhetsfrågor
I motion 1989/90:U542 av Inger Schörling m.fl. (mp)
hemställs att riksdagen ger regeringen till känna att de
skillnader i bl.a. barnsäkerhet mellan EG och Sverige som
påtalats av energiverkschefen och konsumentverket inte får
utjämnas genom att svenska säkerhetskrav sänks eller planerade
skärpningar försenas (yrkande 6).
Som exempel på normer för konsumentprodukter som kan komma att
försämras nämner motionärerna normer om yttertemperatur på
ugnsluckor, centrifuger på tvättmaskiner och värmeelement i
daghem. Enligt motionärerna kan svenska säkerhetskrav bli
nedröstade i EGs organ genom majoritetsbeslut.
En redogörelse för arbetet inom EG med barnsäkerhetsfrågorna
finns i Fakta Europa -- Konsumenterna i ett nytt Europa -- En
jämförelse mellan Sveriges och EG:s regler på konsumentområdet,
UD Stockholm 1990 (s. 28 och 29).
I sitt yttrande till utrikesutskottet våren 1989
(1988/89:SoU4y) redogjorde socialutskottet med anledning
av en liknande motion för utvecklingen inom EG och inom det
nordiska samarbetet på området. Utskottet citerade också ett
frågesvar av statsrådet Wallström i riksdagen den 16 mars 1989.
Statsrådet anförde i sitt svar bl.a. följande.
De nordiska konsumentministrarna uttalade för ett år sedan att
anpassningen till EG:s inre marknad inte bör medföra en sänkning
av den nuvarande höga nordiska nivån i konsumentskyddet. I den
mån säkerhetskraven för konsumentprodukter fastställs på
europeisk nivå är det därför angeläget att Sverige deltar i
arbetet. Detta gör vi både genom överläggningar med
EG-kommissionen och genom deltagande i det europeiska
standardiseringsarbetet. Till detta har vi anslagit nya resurser
och vet redan att sådant arbete kan medföra att svenska
säkerhetssynpunkter vinner gehör.
Samtidigt måste sägas att det inte är givet att Sverige på
alla områden som rör konsumentprodukter har de bäst genomtänkta
säkerhetsnormerna. Frågan om en anpassning av svenska
konsumentskyddsbestämmelser får därför prövas från fall till
fall.
Som ett exempel på att Sverige varit med och drivit på
utvecklingen pekade statsrådet på frågan om säkerheten när det
gäller leksaker.
Socialutskottet, som delade inställningen i frågesvaret såvitt
rör barnsäkerhetsarbetet, föreslog att den då behandlade
motionen skulle avslås.
Även lagutskottet yttrade sig över motionen
(1988/89:LU4y).
Utrikesutskottet instämde i betänkandet 1988/89:UU19 i
vikten av att Sverige engagerar sig i det västeuropeiska
samarbetet på konsumentskyddsområdet. Även i övrigt anslöt sig
utskottet till vad som anförts av lag- och socialutskotten.
Riksdagen följde utrikesutskottet.
Statsrådet Wallström erinrade i ett frågesvar i riksdagen den
7 november 1989 om produktsäkerhetsnormer vid anpassning till EG
om riksdagens uttalande och tillade:
Regeringen har i linje med detta som ett viktigt förbehåll i
de diskussioner som nu pågår fört fram att de säkerhetskrav och
nivåer som har uppnåtts på olika områden inte skall behöva
sänkas.
Vi har ett bra konsumentskydd i Sverige, och det skall vi
värna, men det är inte alltid så att vi har de bästa reglerna. I
vissa fall råder en strängare ordning inom EG. Det kan också
handla om att vi har samma mål som EG men att vi arbetar med
olika medel.
Det går ännu inte att dra några generella slutsatser om hur en
harmonisering av reglerna kommer att påverka den svenska
produktsäkerheten. Givetvis kan den föranleda lagändringar. Det
är riksdagens sak att ta ställning till sådana.
Det är inte bara de gällande EG-direktiven som är intressanta
i detta sammanhang utan också de planerade. Vi eftersträvar
tidig information och erfarenhetsutbyte om nya EG-regler. På
konsumentområdet har kontakter etablerats med EG-kommissionen
och olika EFTA-expertgrupper. Vi kan också från svensk sida
påverka produktsäkerhetsregler, eftersom vi som fullvärdiga
medlemmar redan deltar i de europeiska
standardiseringsorganisationernas arbete.
Statsrådet betraktade inte EG-harmoniseringen på
konsumentområdet som något stort problem.
Utskottet vidhåller sin tidigare inställning och föreslår att
motion U542 (mp) yrkande 6 avslås.
Stockholm den 25 oktober 1990
På socialutskottets vägnar
Daniel Tarschys
Närvarande: Daniel Tarschys (fp), Bo Holmberg (s), Anita
Persson (s), Sten Svensson (m), Ingrid Andersson (s), Per
Stenmarck (m), Johnny Ahlqvist (s), Rinaldo Karlsson (s),
Ingegerd Anderlund (s), Ingrid Hemmingsson (m), Ingrid
Ronne-Björkqvist (fp), Rosa Östh (c), Gudrun Schyman (vpk), Jan
Andersson (s), Maj-Inger Klingvall (s), Göran Engström (c) och
Paul Ciszuk (mp).
Avvikande meningar
1. Socialpolitiken i stort
Gudrun Schyman (v) och Paul Ciszuk (mp) anser att sista
stycket i avsnittet "Socialpolitiken i stort" i utskottets
yttrande bort ha följande lydelse:
Utskottet befarar att en EG-anpassning kommer att leda till
bl.a. en ökad nyfattigdom och ökade regionala skillnader.
Utskottet anser att Sverige inte kan godta att ett närmare
samarbete med EG leder till försämringar av den generella
välfärden. Regeringen måste till EG-komissionen, EG-parlamentet
och EGs ministerråd framföra detta.
Vad utskottet anfört bör enligt utskottets mening ges
regeringen till känna med anledning av motionerna U515 (vpk)
yrkande 7 och U521 (mp) yrkande 1.
2. Handikappolitik
Rosa Östh och Göran Engström (båda c) anser att sista stycket
i avsnittet "Handikappolitik" i utskottets yttrande bort ha
följande lydelse:
Sett i ett europeiskt perspektiv har Sverige kommit relativt
långt när det gäller stödet till människor med handikapp.
Samhället har ett ansvar, och de handikappade är inte hänvisade
till frivillig- och välgörenhetsorganisationer för att klara
sitt dagliga liv. Utskottet anser att samhällets ansvar för
handikappade inte får uttunnas vid ett närmande till EG.
Vad utskottet anfört bör enligt utskottet ges regeringen till
känna med anledning av motion U530 (c).
3. Alkoholpolitik
Gudrun Schyman (v) och Paul Ciszuk (mp) anser att sista
stycket i avsnittet "Alkoholpolitik" i utskottets yttrande bort
ha följande lydelse:
Inom EG har man en mycket liberal syn på alkoholkonsumtion. En
svensk EG-anpassning kan innebära att det kommer att bli
kraftigt sänkta priser på alkoholhaltiga drycker i Sverige. Den
svenska prisnivån skulle betraktas som ett handelshinder
eftersom den är och har till syfte att vara konsumtionsdämpande.
Den svenska EG-anpassningen kan då komma att medföra att Sverige
ställs inför allvarliga sociala problem, eftersom sänkta priser
på alkoholhaltiga drycker erfarenhetsmässigt leder till ökad
förbrukning och ett ökat antal alkoholister. Vår mångåriga och i
grunden accepterade alkoholpolitik riskerar att raseras vid en
anpassning till EG.
Vad utskottet anfört med anledning av motionerna U512 (vpk),
U521 (mp) yrkande 4, U541 (fp), U544 (mp), U546 (mp) och U549
(c) bör enligt utskottet ges regeringen till känna.
4. Läkemedelspolitik
Gudrun Schyman (v) och Paul Ciszuk (mp) anser att sista
stycket i avsnittet "Läkemedelspolitik" i utskottets yttrande
bort ha följande lydelse:
Utskottet befarar att en EG-anpassning av
läkemedelslagstiftningen leder till att Sverige förlorar sitt
självbestämmande i läkemedelsfrågor. En analys av
socialstyrelsens läkemedelsavdelning (numera läkemedelsverket)
av EG-anpassningens inverkan på läkemedelspolitiken visar bl.a.
följande:
Enligt EG får "s.k. behovsparagrafer inte förekomma i
nationell läkemedelslagstiftning". Det blir omöjligt för Sverige
att stämma i läkemedelsfloden genom att skärpa kraven på
tillverkaren så att denne för att få registrering måste visa att
det finns ett otillfredsställt medicinskt behov av läkemedlet.
EG tillåter s.k. parallellimport, dvs. en sorts okontrollerad
import av läkemedel som liknar sådana som tidigare blivit
godkända. Parallellimport är inte tillåten i Sverige.
Parallellimport av den nuvarande typen i EG skulle få negativa
konsekvenser för den svenska läkemedelsförsörjningen eftersom
identiteten med det ursprungligen godkända läkemedlet inte kan
garanteras.
EG ställer inte heller samma strikta krav som Sverige när det
gäller kombinationsprodukter.
Utskottet anser att Sverige vid ett närmande till EG inte får
frånhända sig rätten att självt fatta beslut i läkemedelsfrågor.
Vad utskottet anfört med anledning av motion U521 (mp) yrkande 6
bör enligt utskottet ges regeringen till känna.
5. Barnsäkerhetsfrågor
Gudrun Schyman (v) och Paul Ciszuk (mp) anser att sista
stycket i avsnittet "Läkemedelsfrågor" i utskottets yttrande
bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att Sverige ställer större säkerhetskrav
på konsumentprodukter än man gör inom EG. Det gäller bl.a.
yttertemperaturen på ugnsluckor, på centrifuger på tvättmaskiner
och på värmeelement på daghem. Utskottet motsätter sig en
försämring av barnsäkerheten genom en sänkning av de svenska
säkerhetskraven eller en försening av planerade skärpningar av
de svenska kraven.
Vad utskottet anfört med anledning av motion U542 (mp) yrkande
6 bör enligt utskottets mening ges regeringen till känna.
Kulturutskottets yttrande
1990/91:KrU1y
Bilaga 5
Vissa EG-frågor
Till utrikesutskottet
Utrikesutskottet har den 29 maj 1990 beslutat bereda
kulturutskottet tillfälle att yttra sig över ett antal motioner
som avser ett stort antal EG-frågor. Motionerna har väckts under
allmänna motionstiden 1990.
Kulturutskottet yttrar sig i det följande över motionerna,
såvitt de rör kultur- och och massmediefrågor, nämligen
motionerna 1989/90:U509, U518 yrkande 12 och U522 yrkande 5.
Utskottet
Kultur
Företrädare för moderata samlingspartiet tar i motion U509 upp
Sveriges deltagande i kultursamarbetet inom de Europiska
gemenskaperna (EG). I den motivering som motionärerna lämnar i
motion Kr256 påpekas att EG-kommissionen år 1987 antog ett
program med riktlinjer för kultursamarbetet fram t.o.m. 1992 och
att arbetet på att utforma ett program för tiden därefter har
påbörjats.
Motionärerna hävdar att för Sverige och svenska medborgare är
möjligheterna att komma i åtnjutande av det stipendiesystem som
inrättats för bl.a. översättning av litteratur och
filmproduktion nästan obefintliga. Särskilt svårt har det blivit
att upprätthålla vetenskapliga kontakter inom kulturområdet.
Sverige bör verka för att få delta i EGs kultursamarbete.
Med anledning av motionen vill utskottet anföra följande.
Inom EG finns kulturfrågorna inte inskrivna som ett område för
gemenskapspolitik vare sig i Romtraktaten eller i den europeiska
enhetsakten. I samband med besluten om att genomföra den inre
marknaden och behoven att därvid också definiera ett
"Medborgarnas Europa" antog EG-kommissionen det nämnda
programmet för kulturfrågor. I programmet anges fyra områden som
speciellt viktiga, nämligen bokutgivning och översättning,
sponsring, audiovisuella frågor och kulturutbildning. EGs
ministerråd har inrättat en särskild kulturkommitté för att
bereda, verkställa och följa upp arbetsprogrammet.
Inom EG har en rapport -- Culture and the European citizen in
the year 2000 -- utarbetats av en av kommissionen särskilt
tillsatt kommitté. I rapporten som överlämnades till
kommissionen i november 1989 föreslås en rad åtgärder på
kulturområdet. Kommissionen har ännu inte tagit ställning till
kommitténs förslag.
Riksdagens beslut våren 1988 om riktlinjerna för Sveriges
medverkan i den västeuropeiska integrationen har följts av ett
brett upplagt beredningsarbete inom regeringskansliet avseende
alla de områden som berörs av integrationsfrågan, nämligen fri
rörlighet för människor, varor, tjänster och kapital. Inför de
pågående förhandlingarna mellan EG- och EFTA-länderna rörande
ett avtal om ett strukturerat samarbete -- European Economic
Space (EES) -- har ett antal arbetsgrupper upprättats inom
regeringskansliet.
För kulturfrågor har en särskild arbetsgrupp -- arbetsgruppen
för kultur- och informationsutbyte med Europa (EKI) --
tillkallats. Arbetsgruppen -- i vilken ingår representanter för
bl.a. utrikesdepartementet och utbildningsdepartementet -- har
genom möten med företrädare för olika sektorer inom kulturlivet
sökt kartlägga hinder och möjligheter för ökat kulturutbyte med
Europa. Arbetsgruppen har i juni 1990 sammanträffat med
företrädare på tjänstemannaplanet för kommissionen och EGs
ministerråd för fortsatta diskussioner rörande möjligheterna för
kultur- och erfarenhetsutbyte i Europa. En fråga som
uppmärksammas är också hur EGs regelsystem kan komma att påverka
de svenska kulturpolitiska stödsystemen. Enligt vad utskottet
inhämtat är avsikten att en specialstudie av detta problem
skall genomföras inom utbildningsdepartementet.
I detta sammanhang kan även nämnas att inom Nordiska rådet
diskuteras EG och kulturen i ett nordiskt perspektiv och
möjligheterna för de nordiska länderna att spela en roll som
kulturnationer i framtidens Europa.
Utskottet konstaterar således att det från svensk sida pågår
ett omfattande arbete när det gäller att följa utvecklingen av
kulturfrågor inom EG och att skapa förutsättningar för att det
svenska kulturlivet skall kunna delta i de projekt som planläggs
inom EG.
Med hänvisning till vad som anförts finner utskottet att
motionärernas förslag om ett aktivt svenskt deltagande i
kulturarbetet i Europa i allt väsentligt överensstämmer med de
åtgärder som nu vidtas från regeringens sida. Någon
framställning från riksdagens sida är alltså inte nödvändig.
Utskottet förordar därför att motion U509 avstyrks.
I motion U518 (c) förordas att den svenska regeringen inom
ramen för ESK-processen skall verka för att en europeisk
kulturfond inrättas. Motionärerna anför bla följande.
I anslutning till "Kulturforum" i Budapest 1985, en konferens
inom ramen för ESK-processen, väcktes förslag om inrättande av
en europeisk kulturfond. Förslaget föranledde inga beslut. Det
förändrade läget i dag ger dock nya möjligheter att nå consensus
i frågan. Frågan om inrättande av en europeisk kulturfond för
att främja kulturellt utbyte mellan länderna i Europa och
Nordamerika bör därför aktualiseras vid uppföljningskonferensen
i Wien under året.
Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK), vars
första sammanträde ägde rum i Helsingfors år 1975, sammanträder
vart tredje år. Det senaste mötet mellan signatärmakterna på
toppnivå ägde rum i Wien hösten 1989, och nästa möte på toppnivå
skall alltså äga rum år 1992. Med hänsyn till utvecklingen under
1989 i Östeuropa skall dock ett särskilt toppmöte äga rum redan
den 21 november 1990 i Paris. En förberedande kommitté (Prep
Com) har sammanträtt under augusti och september 1990 i Wien för
att förbereda detta möte.
Den i motionen nämnda konferensen i Budapest 1985 avslutades
efter sex veckors diskussioner utan att enighet hade kunnat
uppnås om ett slutdokument. Som följd härav finns inga förslag
från denna kulturkonferens som senare möten inom ESK-processen
haft att ta ställning till. Enligt vad utskottet inhämtat har
förslag om inrättande av en europeisk kulturfond inte förts fram
i den fortsatta ESK-processen.
Utskottet har i det föregående redogjort för det arbete som
pågår inom EG för att stödja och utveckla kultursamarbetet i
Europa. Även inom Europarådet vidtas olika åtgärder för att
stärka den europeiska kulturen.
Utskottet gör följande bedömning. Resultatet av de pågående
EES-förhandlingarna mellan EG- och EFTA-länderna kan självfallet
få stor betydelse för det framtida kulturella samarbetet i
Europa. Utskottet anser att det inte finns förutsättningar för
att medan förhandlingarna pågår bedöma lämpligheten av att en
sådan fond inrättas, som motionen synes syfta till, nämligen en
fond för kulturellt utbyte mellan länderna i Europa och
Nordamerika. Med hänsyn härtill och då det i första hand får
ankomma på regeringen att inför den fortsatta ESK-processen
bedöma vilken inriktning krav på kulturområdet bör ha från
svensk sida avstyrker utskottet motion U518 yrkande 12.
Massmedieområdet
I motion U522 (mp) ifrågasätts uppläggningen av
EES-förhandlingarna. Motionärerna hävdar att från EFTA-ländernas
sida är beredvilligheten att anpassa sig till EG betydligt mer
långtgående än vad som öppet har medgivits. De åberopar en
hemlig promemoria från EFTA-sekretariatet från oktober 1989
enligt vilken EFTA skulle gå med på att "de nationella monopolen
skall anpassas till de krav som ställs av fri rörlighet för
varor och tjänster". Motionärerna anför att det inte tidigare
meddelats att t.ex. Sveriges Radio-TVs ställning skulle påverkas
av EG-anpassningen. Motionärerna vill att riksdagen skall begära
ett klarläggande av innehåll att förhandlingsmandatet ej
omfattar harmonisering av radio-TV-verksamheten.
Inledningsvis vill utskottet erinra om att
utbildningsministern i 1990 års budgetproposition (prop.
1989/90:100 bil. 10 s. 98) framhöll att den situation som kan
förutses inom massmedieområdet rymmer många möjligheter. Vi har
all anledning, sade han, att på olika sätt främja ett ökat
utbyte inom Norden och Europa. Vi bör emellertid också vara på
vår vakt mot utvecklingstendenser som om de får fortgå ohämmat
kan utgöra ett hot mot vår nationella identitet.
Utbildningsministern bedömde att det viktigaste är att komma
fram till en nationell politik inom främst det audiovisuella
området som tillåter oss att upprätthålla dagens höga
ambitionsnivå samtidigt som den tar hänsyn till att samarbetet
med andra länder bör intensifieras.
Han slog fast att målet för den svenska televisionen bör även
i fortsättningen vara att verka för yttrandefrihet, mångfald och
kvalitet. Det svenska språket och den svenska kulturens
ställning bör värnas, och det nationella TV-utbudet bör vara
tillgängligt i hela landet.
Förhandlingarna mellan EG- och EFTA-länderna om EES-avtal
omfattar -- som nämnts i det föregående -- fyra områden och
bedrivs i fem olika arbetsgrupper. Massmediefrågorna
(audiovisuella tjänster) hör till området kapital och tjänster.
Utskottet -- som har anledning utgå från att förhandlingar från
svensk sida bedrivs utifrån det synsätt på massmediepolitiken
som ovan redovisats -- har inhämtat att de förhandlingar som
påbörjades i juni i år bedöms kunna avslutas i början av år
1991. Med hänsyn härtill avstyrker utskottet motion U522 yrkande
5.
I detta sammanhang vill utskottet erinra om att på
massmedieområdet har samarbetssträvandena i Europa förra året
lett till betydelsefulla resultat. Den 5 maj 1989 öppnades
Europarådets konvention om gränsöverskridande television för
undertecknande. Konventionen har hitintills skrivits under av 13
medlemsstater, bland dem Sverige. Den 3 oktober 1989 antog EGs
ministerråd direktivet TV utan gränser, som vuxit fram i ett
komplicerat samspel med den nyssnämnda konventionen -- EGs
medlemmar formerar ju en majoritet inom Europarådet.
I månadsskiftet september-oktober 1989, slutligen, avhölls i
Paris på initiativ av Frankrikes president och EG-kommissionen
en konferens -- de s.k. assises audiovisuelles -- med deltagande
av såväl EG-staterna som övriga västeuropeiska stater samt vissa
öststater. Konferensen följs för närvarande upp med ett antal
konkreta samarbetsprojekt för att stärka den europeiska TV- och
filmproduktionen, det s.k. Audiovisuella Eureka. I sammanhanget
kan nämnas att Europarådet år 1989 inrättade en europeisk fond
för stöd till samproduktion och distribution av film --
EURIMAGES. Sverige blev medlem i fonden under år 1989.
Stockholm den 4 oktober 1990
På kulturutskottets vägnar
Ingrid Sundberg
Närvarande: Ingrid Sundberg (m), Åke Gustavsson (s), Maja
Bäckström (s), Berit Oscarsson (s), Lars Ernestam (fp), Jan
Hyttring (c), Anders Nilsson (s), Lars Ahlmark (m), Sylvia
Pettersson (s), Leo Persson (s), Stina Gustavsson (c), Alexander
Chrisopoulos (v), Kaj Nilsson (mp), Ingegerd Sahlström (s), Ulla
Berg (s), Göran Åstrand (m) och Lola Björkquist (fp).
Avvikande meningar
1. Sveriges deltagande i EGs kultursamarbete
Ingrid Sundberg, Lars Ahlmark och Göran Åstrand (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar med
"Utskottet konstaterar" och slutar med "U509 avstyrks" bort ha
följande lydelse:
Det principprogram för kultursamarbetet fram t.o.m. 1992 som
EG-kommissionen lade fram år 1987 innebar att kulturfrågor
inlemmades i EG-samarbetet. Arbetet på att utforma ett
kulturprogram för tiden därefter har nu påbörjats. Målsättningen
för samarbetet på kulturområdet är att hjälpa européerna att
utveckla sin lokala och regionala egenart, att upptäcka
grannländernas kultur och att vårda det gemensamma europeiska
arvet.
Det är enligt utskottets mening viktigt att Sverige deltar i
det samarbete på olika kulturområden som växer fram inom EG.
Utskottet vill i sammanhanget framhålla att ett möte mellan
kulturer ökar kraven på insatser för att bevara det egna landets
kulturarv och föra det vidare. Utskottet tillstyrker således
motion U509.
2. Inrättande av en europeisk kulturfond
Jan Hyttring och Stina Gustavsson (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar med
"Utskottet gör" och slutar med "U518 yrkande 12" bort ha
följande lydelse:
Resultatet av de pågående förhandlingarna mellan EG och EFTA
kan självfallet få stor betydelse för det framtida kulturella
samarbetet i Europa. Enligt utskottets mening är det dock
viktigt att det arbete på kulturområdet som pågår inom ramen för
ESK-processen uppmärksammas och får stöd. Det förslag om
inrättande av en europeisk kulturfond som fördes fram år 1985
vid en konferens inom ramen för ESK-processen bör nu ånyo tas
upp. En sådan kulturfond skulle kunna bidra till att främja
kulturellt utbyte mellan länderna i Europa och Nordamerika.
Utrikesutskottet bör med anledning av motion U518 yrkande 12
föreslå att riksdagen som sin mening ger regeringen detta till
känna.
3. Omfattningen av radio- och TV-verksamheten i
Europasamarbetet
Kaj Nilsson (mp) anser att den del av utskottets yttrande som
börjar med "Förhandlingarna mellan" och slutar med "yrkande 5"
bort ha följande lydelse:
Miljöpartiet har vid flera tillfällen framfört kritiska
synpunkter på Europarådets konvention om gränsöverskridande
television (se bl.a. KUs betänkande 1989/90:KU8, motion
1989/90:K436). Utskottet delar i allt väsentligt den uppfattning
som miljöpartiet då gett uttryck för. Från svensk kultur- och
mediepolitiks synpunkt innehåller konventionen klara brister.
Europarådskonventionen är emellertid från svensk synpunkt sett
bättre än EG-direktivet på ifrågavarande område. Som exempel kan
nämnas att i EG-direktivet saknas bestämmelse om att reklam som
i någon omfattning riktas till ett särskilt land inte får
kringgå reklamreglerna för landet.
Enligt det i motionen åberopade hemliga dokumentet skulle EFTA
vara berett att gå med på att de nationella monopolen skall
anpassas till de krav som ställs på fri rörlighet för varor och
tjänster. Detta är ägnat att inge betydande oro. En annan
möjlighet är att man vid förhandlingarna utgår från att
Europarådskonventionen bör gälla i stället för EG-direktivet.
Inte heller ett sådant handlande får anses rimligt med hänsyn
till svensk kultur- och mediepolitik. Radio- och TV-verksamhet
bör sålunda lämnas helt utanför anpassningen till EG.
Mot bakgrund av det anförda tillstyrker utskottet motion U522
yrkande 5.
Utrikesutskottet har den 29 maj 1990 beslutat att bereda
utbildningsutskottet tillfälle att yttra sig över vissa motioner
från allmänna motionstiden 1990 om EG.
Utbildningsutskottet begränsar sitt yttrande till de
motionsyrkanden som uttryckligen berör internationella
utbildnings- och forskningsprogram inom EG m.m. och behandlar
således motionerna 1989/90:U503 yrkande 2 delvis, 1989/90:U515
yrkande 2 delvis, 1989/90:U518 yrkande 1 delvis, 1989/90:U522
yrkande 10, 1989/90:U547 yrkande 4 och 1989/90:U550 yrkande 1 i
detta yttrande.
Utbildningsutskottet vill inledningsvis erinra om de båda
yttranden om forsknings- och utbildningssamarbete med EG som
utskottet lämnat till utrikesutskottet dels under riksmötet
1987/88 (UbU 1987/88:3y), dels under riksmötet 1988/89
(1988/89:UbU2y). Utskottet vill återigen understryka den
positiva grundsyn som utskottet har till samarbete och utbyte
inom forskning och utbildning såväl med EG-länderna som med
andra länder i och utanför Europa. Utskottet ser det som helt
nödvändigt för kvaliteten i verksamheten och för förståelsen
mellan olika kulturer att sådant samarbete etableras i största
möjliga omfattning. Enligt utbildningsutskottets mening manar de
resultat som hittills uppnåtts i förhandlingarna med EG -- bl.a.
deltagande i EGs program COMETT (Community Action Programme in
Education and Training for Technology) och SCIENCE (Stimulation
des Coopérations Internationales et des Echanges Nécessaires aux
Chercheurs Européens) -- till fortsatta ansträngningar på
utbildnings- och forskningsområdena.
Utskottet vill i detta sammanhang även erinra om de resurser
-- 5 milj.kr. per år -- som riksdagen anslagit till ökat
studerandeutbyte med länder såväl inom som utanför EG under
riksmötena 1988/89 (bet. 1988/89:UbU18 s. 20, rskr. 194) och
1989/90 (bet. 1989/90:UbU18 s. 20--21, rskr. 228). Därtill
kommer kostnaderna för COMETT-programmet, för närvarande ca 10
milj.kr. per år.
Vidare vill utskottet erinra om de riktlinjer för
resursförstärkningar om sammanlagt 126 milj.kr. under åren
1990/91--1992/93 till internationella forskningsändamål som
riksdagen beslöt om under föregående riksmöte (prop. 1989/90:90,
bet. UbU25 s. 41--43, rskr. 328). Av dessa medel utgör 70
milj.kr. utvidgat deltagande i EGs nuvarande ramprogram och 56
milj.kr. förstärkningar av bilaterala insatser. Till dessa
insatser kommer enligt propositionen om forskning ett åtagande
från regeringens sida att när underlag föreligger återkomma med
förslag om täckande av kostnaderna för upp till fullständigt
medlemskap i EGs ramprogram för forskning för perioden
1990--1994. Kostnaderna för deltagande i programmet på samma
nivå som EG-länderna uppskattades i propositionen (s. 118) till
närmare 400 milj.kr. årligen.
Tre motionsyrkanden rör Sveriges deltagande i EGs
forsknings- och utbildningsprogram.
I motion 1989/90:U503 (m) yrkande 2, som avser vilka
riktlinjer som bör gälla för den fortsatta EES-processen, krävs
bl.a. fullt deltagande i EGs forsknings- och utbildningsprogram.
Ett fullvärdigt svenskt deltagande i ERASMUS-programmet
(European Community Action Scheme for the Mobility of University
Students) krävs också i motion 1989/90:U550 (c) yrkande 1.
Motiven för detta yrkande återfinns i motion 1989/90:Ub758, vari
bilaterala avtal om studerandeutbyte förs fram som ett
alternativ för det fall det fulla deltagandet i
ERASMUS-programmet inte skulle visa sig möjligt. Motionsyrkandet
om resurser för sådant utbyte har utbildningsutskottet, som
tidigare nämnts, behandlat i sitt betänkande 1989/90:UbU18.
Vad gäller EGs ramprogram för forskning och teknisk utveckling
under åren 1990--1994 anfördes redan i propositionen om
forskning (s. 118) att det är viktigt att Sverige med kraft
eftersträvar ytterligare och förstärkt medverkan i det
europeiska FoU-samarbetet. Målsättningen för Sveriges -- liksom
övriga EFTA-länders -- deltagande är enligt propositionen ett
fullt deltagande i programmet, vilket tydligt klargjorts för
EG-kommissionen. Enligt vad utskottet inhämtat gäller samma
utgångspunkt för de förhandlingar mellan EFTA- och EG-länderna
om deltagande i ERASMUS-programmet som beräknas kunna starta
under hösten 1990. Utbildningsutskottet finner för sin del att
det inte är påkallat att riksdagen gör några uttalanden inför de
aktuella förhandlingarna om EGs forsknings- eller
utbildningsprogram.
I motion 1989/90:U522 (mp) yrkande 10 begärs klarläggande från
regeringen om att förhandlingsmandatet med EG inte omfattar
harmonisering av utbildningssystemets läroplaner. Motionärerna
hänvisar till en promemoria från EFTA-sekretariatet som stöd för
misstanken att detta skulle komma att ingå i förhandlingarna.
Utskottet vill påpeka att EG-samarbetet inom
utbildningsområdet inte har till syfte att åstadkomma en allmän
harmonisering av medlemsländernas utbildningssystem. Tvärtom
brukar EGs ministerråd och utbildningsministrar stryka under hur
viktigt det är att behålla det som är specifikt för varje land.
Däremot är både ministerrådet och kommissionen överens om att
examina och betyg skall erkännas och tillgodoräknas mellan
medlemsländerna trots stora skillnader i utbildningssystemen.
Enligt utskottets uppfattning finns det således ingen anledning
att tro att utbildnings- eller läroplaner skulle komma att
harmoniseras genom påbud från EG-kommissionen. Däremot kommer
naturligtvis det framtida studerande- och lärarutbytet inom
ramen för olika utbildningsprogram att medföra en ömsesidig
påverkan på de deltagande ländernas utbildningar.
Med hänvisning till det anförda föreslår utbildningsutskottet
att utrikesutskottet hemställer att riksdagen avslår motionerna
1989/90:U503 yrkande 2 i här behandlad del, 1989/90:U522
yrkande 10 och 1989/90:U550 yrkande 1.
Tre motionsyrkanden rör utbildningssamarbete utanför
EG-länderna.
I motion 1989/90:U515 (vpk) yrkande 2 begärs att Sverige skall
verka för ett alleuropeiskt parlament organiserat av
Europarådet. Motionärerna hävdar att Europarådet i så fall
förutom sina traditionella frågor måste ta sig an bl.a.
utbildningsfrågor för hela Europa.
Det ankommer inte på utbildningsutskottet att uttrycka någon
uppfattning om huruvida ett alleuropeiskt parlament skall
organiseras av Europarådet. Men om så skulle ske finner
utskottet det naturligt att utbildningsfrågorna får spela en
framträdande roll i detta parlament. Redan i dag spelar
utbildningsfrågorna vid sidan av kulturfrågorna en framträdande
roll i Europarådet.
I motion 1989/90:U518 (c) hävdas att grunden för det
europeiska samarbetet ligger i ett förstärkt nordiskt samarbete
och att detta bör vidgas till de övriga länderna runt Östersjön.
I yrkande 1 begärs ett uttalande av riksdagen om inriktningen av
det nordiska samarbetet, bl.a. syftande till en fördjupad
integration inom utbildningsområdet.
Utbildningsutskottet finner ingen anledning att uttala sig om
huruvida ett förstärkt nordiskt samarbete kommer att underlätta
eller försena ett europeiskt samarbete i övrigt. Vad gäller
samarbetet på utbildningsområdet vill utskottet endast peka på
de olika delprogram som finns under den samlande rubriken En
nordisk utbildningsgemenskap. De ansträngningar som görs syftar
bl.a. till ömsesidiga erkännanden av examina på såväl gymnasial
nivå som högskolenivå. Därutöver kan erinras om det nordiska
studerandeutbytet NORDPLUS, som startade under år 1989 efter
mönster från ERASMUS-programmet och som omfattar både
högskolestuderande och gymnasieelever.
I motion 1989/90:U547 (mp) yrkande 4 begärs ett uttalande om
radikalt förbättrade möjligheter till studier i andra länder.
Motionärerna anser att informationen om de olika alternativ som
finns att studera utomlands är dålig, att utbudet bör öka för
ungdomar på högstadiet och i gymnasiet och slutligen att utbytet
med Östeuropa bör förbättras.
Utskottet vill liksom motionärerna framhålla att möjligheten
att få studiemedel för studier utomlands väsentligt har
förbättrat förutsättningarna för sådana studier. Trots detta
kvarstår informationsproblem, attitydskillnader mellan olika
grupper av ungdomar och ett i viss mån nyvaknat intresse för
Östeuropa. Det senare har dock redan uppmärksammats av EG genom
programmen EFT, som är en stiftelse för att främja
yrkesutbildningen i Östeuropa, och TEMPUS, som är ett
samarbetsprogram på universitetsområdet som bygger på ERASMUS,
COMETT och LINGUA. Samtliga här nämnda problem har beskrivits
mer ingående i utredningen SOU 1990:42 Internationellt
ungdomsutbyte. Utredningsförslagen bereds för närvarande i
civildepartementet, varför utbildningsutskottet inte ser någon
anledning för riksdagen att nu uttala sig i denna fråga.
Med hänvisning till det anförda föreslår utbildningsutskottet
att utrikesutskottet hemställer att riksdagen avslår motionerna
1989/90:U515 yrkande 2 och 1989/90:U518 yrkande 1 i här
behandlade delar samt 1989/90:U547 yrkande 4.
Stockholm den 25 oktober 1990
På utbildningsutskottets vägnar
Lars Gustafsson
Närvarande: Lars Gustafsson (s), Larz Johansson (c), Helge
Hagberg (s), Ann-Cathrine Haglund (m), Bengt Silfverstrand (s),
Lars Leijonborg (fp), Lars Svensson (s), Ingvar Johnsson (s),
Birger Hagård (m), Carl-Johan Wilson (fp), Björn Samuelson (v),
Eva Goës (mp), Ingegerd Wärnersson (s), Jan Björkman (s), Ulf
Melin (m), Marianne Jönsson (c) och Sinikka Bohlin (s).
Trafikutskottets yttrande
1990/91:TU1y
Bilaga 7
Vissa motioner om EG
Till utrikesutskottet
Utrikesutskottet har berett berörda utskott tillfälle att
senast den 25 oktober 1990 yttra sig över följande motioner om
EG: 1989/90:Fi207 yrkande 5, U501, U502 yrkande 1, U503
yrkandena 1--6, U504, U506, U509, U510, U511, U512, U513, U515,
U516, U518 yrkandena 1--2 och 6--13, U519 yrkandena 1--5 och
7--8, U520, U521, U522, U523, U529, U530, U531, U532, U533,
U541, U542 yrkandena 1--2 och 4--13, U544, U546, U547 yrkandena
1--2 och 4, U548, U549, U550 yrkande 1, U552, U554 och U657
yrkande 1.
Motionsyrkanden som har samband med trafikutskottets
beredningsområde
1989/90:U520 av Per Westerberg (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om harmonisering av de svenska
hastighetsbegränsningarna med vad som kommer att gälla inom EG,
2. att riksdagen begär att regeringen återkommer till
riksdagen med en tidsplan för införandet av till EG anpassade
hastighetsbegränsningar.
1989/90:U531 av Rolf Clarkson m.fl. (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motion
1989/90:T629 anförts om EG-bestämmelser.
1989/90:U542 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att EG-anpassningen inte får medföra en ökning av
lastbilstrafiken,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att de av vägverket planerade investeringarna i bärighetshöjande
åtgärder som motiveras av EG-anpassning icke skall genomföras.
Trafikutskottets ställningstaganden
I motion U520 (m) framhålls att det pågår en omfattande
harmonisering av fartgränserna inom EG-området. Detta
innebär -- säger motionären -- i de olika länderna omväxlande
höjningar resp. sänkningar allt efter den standard en väg skall
hålla för att ha viss hastighetsbegränsning. Huvudsyftet med
harmoniseringen är att en väg med viss hastighetsbegränsning
skall hålla en viss standard avseende såväl väg som total
trafikmiljö, oavsett i vilket EG-land man befinner sig. De
hastighetsbegränsningar som föreslås är i huvudsak 40, 60, 80,
100 och 120 km/tim. Införandet sker -- framhålls det i motionen
-- stegvis under ett antal år. En harmonisering i Sverige av
gällande hastighetsgränser till de krav som gäller i övriga
Västeuropa är därför angelägen, avslutar motionären sin
framställning.
Enligt vad utskottet erfarit har EG-staterna ännu inte nått
någon enighet om harmoniserade hastighetsbegränsningar för
personbilstrafiken. Det är för närvarande ovisst om och när så
kan ske. I fråga om trafiken med lastbilar och bussar föreligger
ett preliminärt förslag som diskuteras men som ännu inte lett
till någon enighet. I sammanhanget förtjänar nämnas att en
nordisk harmonisering av hastighetsgränserna har aktualiserats
och att trafiksäkerhetsverket på uppdrag av regeringen utarbetat
ett förslag till nya regler för hastighetsbegränsningar i den
svenska landsvägstrafiken. Förslaget bereds för närvarande inom
regeringskansliet.
Med hänvisning till det anförda kan trafikutskottet inte
finna någon riksdagens åtgärd erforderlig med anledning av
motionen, varför utskottet för sin del avstyrker ett bifall till
densamma.
I motion U531 (m) framhålls att det inom EG pågår ett arbete
med att skapa en gemensam sjöfartspolitik som skall göra det
möjligt för rederier i EG-länderna att på ett aktivt sätt delta
i internationell sjöfart. Motionärerna framhåller att även
svensk sjöfartspolitik måste utformas så att svenska rederier
kan medverka på samma villkor som gäller i EG-länder. Sverige
måste -- betonas det -- aktivt arbeta så att svenska skepp och
rederier inte utsätts för diskriminering till följd av
konkurrensreglernas tillämpning.
Enligt vad trafikutskottet erfarit omfattar de pågående
överläggningarna mellan EG och EFTA om ett EES-avtal även
sjöfartsfrågor. Från berörda EFTA-staters sida söker man bl.a.
säkerställa att skepp och rederier från dessa stater inte skall
utsättas för diskriminering till följd av en tillämpning av
Romfördragets konkurrensregler. Med hänvisning till det anförda
och i avvaktan på resultatet av överläggningarna avstyrker
trafikutskottet för sin del motionsyrkandet.
I motion U542 (mp) yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna dels att EG-anpassningen inte får
medföra en ökning av lastbilstrafiken, dels att de av
vägverket planerade investeringarna i bärighetshöjande
åtgärder som motiveras av EG-anpassning inte skall genomföras.
Enligt riksdagens trafikpolitiska beslut år 1988 (prop.
1987/88:50 bil. 1, bet. TU20, rskr. 297) väntas vägtrafiken även
under 1990-talet spela en dominerande roll i det svenska
transportsystemet. I beslutet understryks att utvecklingen av
biltrafiken måste ske under beaktande av kraven på en hög
säkerhet och en god miljö. Vägnätet skall förbättras från
trafiksäkerhetssynpunkt. Vid byggande och drift av vägar skall
höga miljökrav ställas. För att komma till rätta med
vägtrafikens miljöproblem krävs -- betonas det i beslutet -- i
första hand miljövänligare fordon.
Av det trafikpolitiska beslutet framgår också att Sverige
bör verka för en gemensam europeisk transportmarknad (prop.
1987/88:50 bil. 1, bet. TU21, rskr. 248). Detta får dock inte
innebära att avkall görs på väsentliga intressen i fråga om
miljö, säkerhet och hälsa. Sverige bör -- heter det vidare i
beslutet -- fortsatt verka för en liberalisering av den
internationella vägtrafiken och för att enhetliga kör- och
vilotidsregler skall gälla för den internationella
landsvägstrafiken i Europa. Utvecklingen av den internationella
kombinerade väg- och järnvägstrafiken bör stödjas.
Trafikutskottet finner inga skäl att göra någon ändring i de
sålunda återgivna uttalandena och avstyrker mot bakgrund härav
för sin del yrkandet om ett riksdagsuttalande att en
EG-anpassning av den svenska trafikpolitiken inte får medföra en
ökning av lastbilstrafiken.
Riksdagen beslutade år 1987 om ett tioårigt
investeringsprogram för bärighetshöjningar på vissa delar av
vägnätet i syfte att så långt möjligt anpassa detta till den
standard som gäller inom EG (prop. 1986/87:100 bil. 8, bet.
TU19, rskr. 235). En sådan anpassning bedömdes vara av stor
betydelse för svenskt näringsliv, inte minst för den industri
som utnyttjar skogsråvaror. Kostnaden för programmet beräknades
till 5750 milj.kr. -- utöver ordinarie vägbyggnadsmedel -- i
1988 års prisnivå. För finansieringen beslutade riksdagen i
april 1987 (prop. 1986/87:82, bet. SkU35, rskr. 194) om en
höjning av fordonsskatten för vissa lastbilar och släpvagnar.
Åtgärderna skulle enligt programmet inriktas på huvudvägnätet --
riksvägar och primära länsvägar -- samt dessutom övriga
länsvägar i skogslänen. Investeringsprogrammet har gjort det
möjligt att i en första etapp höja de tillåtna fordonsvikterna
på betydande delar av vägnätet i skogslänen och huvudvägarna i
övrigt från 51,4 tons bruttovikt till 56 tons bruttovikt.
Omkring år 1995 beräknas den maximalt tillåtna fordonsvikten
kunna höjas ytterligare till 60 tons bruttovikt, samtidigt som
det tillåtna boggitrycket kan höjas till 18 ton.
Trafikutskottet ser inga skäl att ompröva 1987 års
riksdagsbeslut och avstyrker följaktligen för sin del yrkandet
om att bärighetsprogrammet bör avbrytas.
Stockholm den 23 oktober 1990
På trafikutskottets vägnar
Birger Rosqvist
Närvarande: Birger Rosqvist (s), Ove Karlsson (s), Olle
Östrand (s), Kenth Skårvik, (fp), Sven-Gösta Signell (s), Görel
Bohlin (m), Rune Johansson (s), Sten-Ove Sundström (s), Sten
Andersson i Malmö (m), Hugo Bergdahl (fp), Rune Thorén (c),
Viola Claesson (v), Roy Ottosson (mp), Jarl Lander (s), Yngve
Wernersson (s), Tom Heyman (m) och Eva Rydén (c).
Avvikande meningar
1. Ökning av lastbilstrafiken
Viola Claesson (v) och Roy Ottosson (mp) anser att den del av
trafikutskottets yttrande som börjar med "Enligt riksdagens" och
slutar med "av lastbilstrafiken" bort ha följande lydelse:
EGs trafikpolitik främjar enligt trafikutskottets mening i
alltför hög grad bilismens utveckling. I Västtyskland har t.ex.
under åren 1960--1988 trafikandelen för järnväg sjunkit från
42,2% till 26,2%, för insjöfart från 33,6 % till 22,1 %,
medan lastbilstrafiken har ökat från 19,7% till 45,9%.
Enligt det västtyska trafikministeriets beräkningar kommer EGs
inre marknad att leda till ett ytterligare bortfall av
järnvägstransporter med 5% och en resultatförsämring för
Deutsche Bundesbahn med upp till 800 miljoner DM årligen.
En sådan trafikpolitik bör, enligt trafikutskottets
uppfattning, Sverige inte anpassa sig till. Utskottet delar
motionärernas uppfattning att en EG-anpassning inte får leda
till en ökning av lastbilstrafiken.
Det sålunda anförda bör enligt trafikutskottets mening
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
2. Bärighetshöjande åtgärder
Viola Claesson (v) och Roy Ottosson (mp) anser att den del av
trafikutskottets yttrande som börjar med "Riksdagen beslutade"
och slutar med "bör avbrytas" bort ha följande lydelse:
Det EG-anpassade s.k. bärighetspaketet på ca 6 miljarder
kronor innebär enligt trafikutskottets mening ett enormt slöseri
med landets resurser. I likhet med just-in-time-transporterna
leder de bärighetshöjande åtgärderna till en ökning av tunga
landsvägstransporter och ökat slitage på miljön och på vägarna.
Enligt trafikutskottets mening bör regeringen snarast
möjligt utfärda föreskrifter enligt vilka landsvägsfordons
högsta tillåtna bruttovikt och längd reduceras från nuvarande 56
ton resp. 24 m till 40 ton resp. 18 m. Vidare bör högsta
tillåtna drivaxeltryck begränsas till 10 ton. Med sådana
bestämmelser behövs inte de särskilda bärighetshöjande
åtgärderna -- med påföljd att programmet härför kan avbrytas.
Det anförda bör riksdagen, enligt trafikutskottets mening, som
sin mening ge regeringen till känna.
Jordbruksutskottets yttrande
1990/91:JoU2y
Bilaga 8
Sverige och den västeuropeiska integrationen
Till utrikesutskottet
Utrikesutskottet har den 29 maj 1990 berett jordbruksutskottet
m.fl. utskott tillfälle att avge yttrande över vissa under den
allmänna motionstiden 1990 väckta motioner om Sverige och den
västeuropeiska integrationen.
I yttrandet behandlar jordbruksutskottet följande motioner:
1989/90:Fi207 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att jordbrukspolitiken icke skall anpassas
till EG.
1989/90:U503 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts angående svensk medverkan i EEA.
1989/90:U515 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas
7. att riksdagen hos regeringen begär att denna till
EG-kommissionen, Europaparlamentet och EGs ministerråd framför
att Sverige inte kan godta försämringar när det gäller miljön,
arbetsmiljön, konsumentskyddet, den generella välfärdspolitiken,
fackliga rättigheter, jämlikheten mellan kvinnor och män samt
det demokratiska inflytandet.
1989/90:U518 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om planering av jordbruksproduktion som
kan garantera en långsiktigt uthållig folkförsörjning i hela
Europa.
1989/90:U519 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Sverige bör satsa på att utveckla ECE
till en ännu starkare bas för all-europeiskt miljöarbete än
redan är fallet.
1989/90:U522 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas
3. att riksdagen hos regeringen begär klarläggande om att
förhandlingsmandatet med EG ej omfattar handel med miljöfarligt
avfall,
11. att riksdagen hos regeringen begär klarläggande om att
förhandlingsmandatet med EG inte omfattar jordbruket.
1989/90:U542 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
en försämrad yttre miljö eller arbetsmiljö, ett sämre
konsumentskydd eller en urholkad arbetsmiljö är pris som Sverige
inte är berett att betala för att uppnå EG-anpassning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
som i motionen refererats från EGs egen miljöutredning om risken
för att EGs inre marknad leder till betydande ökningar av
allvarliga miljöproblem,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
försenad avveckling av freoner på grund av EG-anpassningen som
påpekats av naturvårdsverket inte kan godtas,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
de av energi- och miljödepartementet påpekade skillnaderna
mellan Sverige och EG, bl.a. när det gäller miljömotiverad
gränskontroll, kontroll av avgasrening och svavelutsläpp, inte
får utjämnas genom att Sverige sänker sina krav,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
de skillnader i livsmedelsnormerna mellan Sverige och EG som
påvisats av livsmedelsverket icke får utjämnas genom att svenska
normer försvagas eller planerade skärpningar försenas,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att de skillnader mellan EG och Sverige beträffande
kemikaliekontrollen som kartlagts av KEMI icke får utjämnas
genom att svenska normer försvagas eller att planerade
skärpningar försenas.
Hearing
Utskottet har anordnat en utfrågning med representanter för
utrikesdepartementets handelsavdelning, jordbruksdepartementet
och miljödepartementet i syfte att erhålla information om det
västeuropeiska integrationsarbetet.
Utskottet
Miljöpolitik m.m.
Enligt motionärerna i motion U515 (v) kan de enskilda
nationalstaterna inte lösa alla avgörande problem som finns i
Europa. Miljöhoten känner inga gränser. Det krävs ett
alleuropeiskt samarbete med för hela Europa bindande beslut inom
miljöområdet. Det är viktigt att det rör sig om minimiregler
som ger enskilda länder möjlighet att ensamma eller tillsammans
med andra länder gå vidare och skärpa reglerna. Enligt
motionärerna är EG-systemet här ett hinder för en positiv
utveckling. Detta beror på att varornas fria rörlighet är en
överordnad princip inom gemenskapen. Enligt motionärerna har
Sverige i EG--EFTA-förhandlingarna när det gäller undantag haft
en exempellöst låg profil. Sverige bör klart och tydligt
deklarera till EG-kommissionen, Europaparlamentet och EGs
ministerråd att vi inte kan godta försämringar för svensk del
när det gäller bl.a. miljön (yrkande 7 delvis).
I motion U542 (mp) framhålls att EG inte kommer att acceptera
ett svenskt fasthållande vid hundratals "särregler" i det
fortsatta arbetet med EG-anpassningen. Tvärtom kräver EG att
alla länder som vill komma i åtnjutande av den inre marknadens
fördelar också måste acceptera hela EGs samlade regelverk, den
s.k. acquis communautaire, som omfattar allt vad EG enats om
sedan år 1957. Enligt motionärerna håller Sverige i det pågående
arbetet på att avsäga sig möjligheterna att föra en självständig
miljöpolitik. Rikdagen bör ge regeringen till känna att bl.a. en
försämrad yttre miljö är ett pris som Sverige inte är berett att
betala för att uppnå EG-anpassning (yrkande 1, delvis). I
november 1989 redovisades en av EG-kommissionen beställd
expertrapport som förutspådde kraftigt ökande miljöproblem på
grund av den inre marknadens dynamiska tillväxteffekter. De i
rapporten refererade riskerna för att EGs inre marknad leder
till betydande ökningar av allvarliga miljöproblem bör enligt
motionärerna ges regeringen till känna (yrkande 2). Vidare
framhålls i motionen att de av energi- och miljödepartementet
påpekade skillnaderna mellan Sverige och EG, bl.a. när det
gäller miljömotiverad gränskontroll, kontroll av avgasrening och
svavelutsläpp, inte får utjämnas genom att Sverige sänker sina
krav (yrkande 5). Kemikaliekontrollen inom EG är enligt
motionärerna på olika sätt snävare. Det innebär bl.a. att färre
ämnen klassas som cancerframkallande inom EG än i Sverige och
att EG har högre farlighetströskel. EG saknar vidare regler om
uppgiftsskyldighet. Skillnaderna mellan EG och Sverige
beträffande kemikaliekontrollen får inte utjämnas genom att
svenska normer försvagas eller att planerade skärpningar
försenas (yrkande 13).
Utskottet vill för sin del framhålla att alla länder måste
samarbeta för att bemästra de regionala och globala
miljöproblemen. Inom många internationella organisationer
bedrivs ett intensivt miljösamarbete, och Sverige har alltid
aktivt verkat för att miljöhänsyn skall tas vid utformningen av
organisationernas rekommendationer och beslut. Det
internationella samarbetet på miljöområdet har under senare år
förstärkts, och betydande framsteg har gjorts. Genom de
samarbetsformer som etablerats torde de institutionella
förutsättningarna finnas för en ansvarsfull hushållning med
naturresurser och till en djupare insikt och bättre omsorg om
miljön. Det är för framtiden angeläget att söka påverka både EG
och enskilda länder i riktning mot ytterligare ökat
miljömedvetande. Som ett resultat av bl.a. tidigare
frihandelsavtal är graden av samordning på miljövårdsområdet
redan i dag hög mellan EFTA- och EG-länderna. Under senare år
har positionerna på miljövårdsområdet flyttats fram inom EG, och
miljökraven har även mött en allt större förståelse t.ex. inom
kommissionen. Detta torde enligt utskottets mening möjliggöra
kommande gemensamma riktlinjer på miljövårdsområdet. Inför
EES-förhandlingarna har vissa problemområden identifierats.
EFTA-länderna har klargjort vikten av att bibehålla en hög
ambitionsnivå när det exempelvis gäller hälso-, säkerhets-,
konsument- och miljöfrågor. För redovisade problemkategorier kan
det bli aktuellt att förhandla fram undantag. EGs inställning är
att undantagen måste begränsas till ett minimum. Alltför
omfattande krav på särlösningar riskerar att urholka innehållet
i ett kommande EES-avtal. Båda parter är dock eniga om att
frågan skall lösas i själva förhandlingsskedet. Ett viktigt
element härvidlag är att EFTA-länderna ges möjlighet att delta i
utvecklingen av nya internationella regler. Mot bakgrund av vad
som här anförts om det internationella miljösamarbetet torde
syftet med motionerna U515 yrkande 7 delvis, U542 yrkandena 1
delvis, 2, 5 och 13 i allt väsentligt kunna bli tillgodosett.
Motionsyrkandena kan därmed lämnas utan riksdagens vidare
åtgärd.
I motion U519 (mp) yrkande 5 framförs krav på att Sverige
skall satsa på att utveckla ECE (Economic Commission for Europe)
till en ännu starkare bas för all-europeiskt miljösamarbete.
Globalt och regionalt samarbete krävs för att sanera miljön och
möta hoten mot vår överlevnad. Varje land skall kunna skydda
naturen, miljön och sina invånares hälsa och vägra handla med
miljö- och hälsovådliga produkter och produkter som framställs
under omständigheter som strider mot de mänskliga rättigheterna
eller innebär ekologisk dumpning. Ökat samarbete mellan öst och
väst är särskilt viktigt nu för att underlätta bl.a. ekologisk
återuppbyggnad. Europarådet och ECE bör medverka i detta arbete.
Även EG kan med förändrade ambitioner utgöra en byggsten inom
ramen för det all-europeiska samarbetet.
Av redogörelsen ovan framgår att det arbete som bedrivs inom
internationella fora i allt väsentligt är ägnat att tillgodose
syftet med motion U519 yrkande 5. Motionsyrkandet bör således
inte medföra någon riksdagens vidare åtgärd.
Miljöpartiet hävdar i motion U522 att EFTA lovat EG att man i
framtiden skall avstå från alla restriktioner beträffande bl.a.
export, import, återexport, territoriella skyddsregler och
oberättigade säljförbud. Undantag för t.ex. export av
miljöfarligt avfall har inte gjorts. Riksdagen bör hos
regeringen begära ett klarläggande om att förhandlingsmandatet
med EG ej omfattar handel med miljöfarligt avfall (yrkande 3).
Utskottet erinrar om de riktlinjer för integrationsarbetet som
lades fast som ett resultat av riksdagens behandling under våren
1988 av propositionen om Sverige och den västeuropeiska
integrationen (prop. 1987/88:66, UU24, rskr. 245).
Förhandlingarna med EG skulle vara förutsättningslösa och
avsikten borde vara att bredda och fördjupa samarbetet med EG på
varje område så långt detta är förenligt med
neutralitetspolitiken. Inget område borde vara undantaget från
förhandlingar. De allmänna målen för Sveriges samarbete med EG
bekräftades av riksdagen våren 1989 (1988/89:UU19). I
regeringens proposition 1989/90:100, bil. 16 såvitt avser vissa
avfallsfrågor konstaterades att avfall eller andra farliga
produkter inte skall exporteras till land som saknar resurser
att ta hand om avfallet eller produkten på ett miljöriktigt
sätt. Ett samordnat handlande borde eftersträvas i Västeuropa.
Inom såväl OECD som Förenta nationernas miljöprogram, UNEP,
pågår arbete med konventioner för att internationellt reglera
kontrollen av gränsöverskridande transporter av avfall som kan
hota människors hälsa eller miljö. Vidare redovisades bl.a. det
arbete som bedrivs på kemikalieområdet inom OECD, Förenta
nationerna och mellan de nordiska länderna. Riksdagen anslöt sig
till vad som anförts i propositionen om det internationella
samarbetet på avfallsområdet. Samtidigt erinrades om det
nordiska samarbetet som har bedrivits parallellt med EGs
motsvarande arbete (1989/90:JoU16, rskr. 241). Mot bakgrund av
det anförda är jordbruksutskottet inte berett att tillstyrka ett
särskilt riksdagsuttalande med anledning av motion U522 yrkande
3. Motionen avstyrks i berörd del.
I motion U503 (m) framhålls att förmågan att komma till rätta
med miljöproblemen kommer att bli avgörande för Europas framtid.
De stora miljöproblemen måste lösas på övernationell nivå. I det
framtida arbetet med att skapa ett renare Europa kommer EG att
spela en betydelsefull roll. EG håller på att etablera en
gemensam miljövårdsorganisation, European Environment Agency
(EEA). Organisationen skall även vara öppen för länder utanför
EG och enligt motionärerna bör Sverige ansöka om medlemskap
(yrkande 6).
Vid utskottets utfrågning framkom bl.a. att EGs gemensamma
miljövårdsorganisation EEA (European Environment Agency) kommer
att vara öppen för andra länder utanför gemenskaperna.
EFTA-länderna har klart manifesterat sitt intresse för ett
medlemskap. Även från EG har ett sådant intresse uttalats.
Utskottet förutsätter att frågan om ett svenskt medlemskap i EEA
kommer att aktualiseras när organisationen formellt har
upprättats. Syftet med motion U503 yrkande 6 torde således i
allt väsentligt komma att tillgodoses och motionen bör därför
inte föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.
Enligt motion U542 (mp) yrkande 4 har naturvårdsverket i ett
förslag till importregleringar av produkter som framställts med
hjälp av CFC (freoner) konstaterat att det trots EG-beslut om
anslutning till Montrealprotokollet inte för närvarande är
möjligt att harmonisera de svenska reglerna med EGs
bestämmelser. En försenad avveckling av freoner på grund av
EG-anpassningen kan enligt motionärerna inte godtas.
EG anslöt sig under hösten 1988 till det s.k.
Montrealprotokollet om en successiv minskning av fem
fullständigt halogenerade CFC-föreningar samt en frysning av
användningen av förekommande bromerad motsvarighet, s.k.
haloner. Genom en förordning som trädde i kraft den 1 januari
1989 har EG fullföljt dessa åtaganden. Förordningen äger
tillämpning på import, export, produktion och förbrukning av CFC
och haloner. Fr.o.m. den 1 januari 1990 förbjuds import av dessa
ämnen och från den 1 januari 1993 förbjuds import av produkter
innehållande dessa ämnen från land som inte är part i
Montrealprotokollet. Därtill har uppmanats till frivilliga
överenskommelser med industrin för att eliminiera eller
ytterligare begränsa användningen. I mars 1989 beslutade EG att
konsumtion och tillverkning av de ämnen som täcks av
Montrealprotokollet helt skall vara eliminerade före år 2000. En
reducering med 85 % skall ske så snabbt som möligt.
Beträffande det svenska avvecklingsprogrammet för
CFC-produkter m.m. vill utskottet erinra om att målet för denna
plan är en total avveckling av användningen av ozonnedbrytande
ämnen inom alla användningsområden. Avvecklingsplanen är
tvingande och straffsanktionerad och bygger på dagens
förutsättningar, kunskaper och teknik samt på tillgången till
alternativa produkter m.m. Utskottet kan konstatera att det
svenska avvecklingsprogrammet internationellt sett är mycket
långtgående. Enligt vad utskottet erfarit följer regeringen
frågan med uppmärksamhet och erhåller fortlöpande information om
utvecklingen av alternativa produkter och processer som kan
påskynda avvecklingen av samtliga ozonnedbrytande ämnen. I juli
1989 framlade naturvårdsverket förslag om förbud mot import av
sådana freonprodukter och produkter tillverkade med hjälp av
freon som avses omfattas av det förbud som skall gälla fr.o.m.
den 1 januari 1991. I sin rapport nr 3716 redovisar
naturvårdsverket åtgärder till skydd för ozonskiktet och lämnar
förslag om förbud mot nyinstallationer och portabla
halonbrandsläckare. Enligt vad utskottet erfarit bereds frågan i
regeringskansliet. Den 20 september 1990 fattade regeringen
beslut om förbud mot import fr.o.m. den 1 januari 1991 av vissa
skumplastprodukter tillverkade med hjälp av CFC.
Naturvårdsverket har i uppdrag att senast vid årsskiftet
1990-1991 avge förslag om vilka ytterligare varugrupper som
skall omfattas av ett eventuellt importförbud fr.o.m. den
1 januari 1995. I likhet med vad miljöministern anförde i
samband med en frågestund i riksdagen den 13 februari 1990
(prot. 1989/90:66) anser utskottet att riksdagens beslut att
anta regeringens förslag om att avveckla användningen av CFC
ligger till grund för det fortsatta arbetet och att det inte
finns anledning att ompröva detta beslut. Utskottet upprepade
nyligen sin tidigare uttalade inställning om det angelägna i att
detta arbete snarast slutförs (1990/91:JoU3). Med hänsyn härtill
och mot bakgrund av vad som i övrigt anförts bör motion U542
yrkande 4 kunna avstyrkas i den mån den inte kan anses
tillgodosedd.
Jordbrukspolitik m.m.
Enligt motionärerna i motion U522 (mp) yrkande 11 är
jordbruket inte helt uteslutet från EG-anpassningen. EFTA har i
visst sammanhang låtit förstå att av EG-kommissionen omnämnda
eftergifter rörande jordbruksprodukter kommer att behandlas med
ett öppet sinnelag och med beredskap för förhandlingar om
konkreta förslag. Riksdagen bör hos regeringen begära ett
klarläggande om att förhandlingsmandatet med EG inte omfattar
jordbruket. Även i motion Fi207 kräver miljöpartiet att den
svenska jordbrukspolitiken inte skall anpassas till EG
(yrkande 5). Sverige skall behålla ett livskraftigt jordbruk
över hela landet med biologiskt-organiskt brukningssätt. Därför
måste det slås fast att en anpassning till EG inte kommer att
bli aktuell.
Utrikesdepartementets handelsavdelning (UDH) har i sin rapport
Redovisning av det svenska integrationsarbetet (april 1990)
sammanfattat förberedelsearbetet inför de formella
förhandlingarna med EG. I rapporten redovisas bl.a.
avgränsningen av det materiella innehållet i ett kommande
EES-avtal. Förhandlingarna mellan EFTA och EG omfattar inte ett
EFTA-deltagande i EGs gemensamma jordbrukspolitik (CAP).
Generell frihandel med jordbruksprodukter är således inte
aktuell inom EES. Däremot diskuteras möjligheten att underlätta
handeln med specifika produkter med anknytning till
jordbrukssektorn. EG har bl.a. markerat önskvärdheten av att
liberalisera handeln med vissa produkter, såsom grönsaker och
frukt från de fattigare medelhavsländerna. EFTA har offensiva
intressen som i första hand ligger inom området bearbetade
jordbruksprodukter. I anslutning härtill diskuteras också nya
regler för råvaruprisutjämning. I den våren 1990 framlagda
livsmedelspolitiska propositionen (1989/90:146) konstaterades
att förhandlingarna mellan EFTA och EG inte omfattar en gemensam
jordbrukspolitik. Samtidigt framhölls att önskemål från EGs sida
om ökat marknadstillträde för vissa jordbruksprodukter
motiverade lättnader på EG-marknaden för intressanta svenska
produkter. Med åberopande av vad som anförts i propositionen
framhöll jordbruksutskottet i likhet med vissa motionärer att
det från jordbrukets synpunkt var angeläget med ett ökat
marknadstillträde inom EG för svenska livsmedel. Utskottet
utgick ifrån att de lättnader för intressanta produkter som
avsågs i propositionen gällde jordbruksprodukter
(1989/90:JoU25). Med det anförda bör motionerna U522 yrkande 11
och Fi207 yrkande 5 anses besvarade. Motionsyrkandena bör därför
inte föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.
Enligt motionärerna i motion U518 (c) tyder uppgifterna om
miljöförstöringen i Sovjetunionen på att omfattande arealer
jordbruksmark är obrukbara. Om miljöförstöringen i öst inte kan
hejdas finns det risk för att produktiviteten i det
östeuropeiska jordbruket inte kan förbättras. Detta oavsett om
näringen får tillgång till modern teknik och nya effektiva
produktionsmetoder. En sådan framtid kommer att medföra
långvariga behov av att importera livsmedel för att garantera
folkförsörjningen. Inom EG- och EFTA-länderna planerar
regeringarna nu för en snabb reducering av den brukade arealen
för att eliminera överskottet av jordbruksprodukter. Med
anledning av den nya situationen i våra östeuropeiska
grannländer är det enligt motionärerna viktigt att regeringen i
samordningsarbetet med EG omedelbart aktualiserar frågan om en
jordbruksproduktion som kan garantera en långsiktigt uthållig
folkförsörjning i hela Europa (yrkande 13).
Jordbruksutskottet konstaterade i samband med behandlingen av
den framtida livsmedelspolitiken våren 1990 (1989/90:JoU25) att
det knappast var möjligt att närmare bedöma i vad mån det fanns
anledning att göra antaganden om den framtida utvecklingen av
den globala livsmedelsförsörjningen som väsentligen avvek från
regeringens bedömning som grundades på FAOs undersökningar och
prognoser. Samtidigt anslöt sig utskottet till vissa motionärers
synpunkter när det gäller de risker för livsmedelsproduktionen
som är förenade med ekologiska katastrofer och annan negativ
miljöpåverkan. Det ansågs ej meningsfullt att föreslå något
bestämt riksdagsuttalande i en fråga där möjligheterna att dra
bestämda slutsatser om den långsiktiga utvecklingen i hög grad
är begränsade. Med det anförda och med hänsyn till vad utskottet
redovisat ovan beträffande avgränsningen av ett eventuellt
EES-avtal avstyrks motion U518 yrkande 13.
I miljöpartiets motion U542 yrkande 8 framhålls att en
EG-harmonisering av livsmedelskontrollen bl.a. skulle leda till
förändringar som strider mot vetenskapligt baserade kost- och
hälsoprinciper. Vidare kan en anpassning leda till försämringar
beträffande märkningsprinciper, innehållsdeklarationer,
datummärkning och bestrålning av livsmedel. Enligt motionärerna
får de skillnader i livsmedelsnormerna mellan EG och Sverige som
påvisats av livsmedelsverket inte utjämnas genom att svenska
säkerhetskrav sänks eller planerade skärpningar försenas.
Enligt UDHs ovan (s. 10) nämnda rapport har EGs och
EFTA-ländernas olika kravnivåer på bl.a. livsmedelsområdet
identifierats som ett problemområde inför EES-förhandlingarna.
Olika regler finns bl.a. för märkning (innehåll) samt för
livsmedelstillsatser. För dessa problemkategorier kan det bli
aktuellt att förhandla fram undantag, övergångsarrangemang eller
andra former av lösningar. Ett kommande EES-avtal syftar till
ökad samhandel genom sänkt gränsskydd mellan EG och EFTA och som
utskottet framhållit ovan (s. 5) är det mycket viktigt att
EFTA-länderna ges möjlighet att delta i utvecklingen av nya
regler inom ramen för ett eventuellt EES-avtal. Härutöver anser
utskottet det inte meningsfullt att -- innan förhandlingarna
slutförts -- förorda ett särskilt riksdagsuttalande med
anledning av motion U542 yrkande 8. Motionen avstyrks i berörd
del.
Motionerna föranleder i övrigt inget särskilt uttalande av
jordbruksutskottet.
Stockholm den 16 oktober 1990
På jordbruksutskottets vägnar
Jan Fransson
Närvarande: Jan Fransson (s), Håkan Strömberg (s), Sven
Eric Lorentzon (m), Martin Segerstedt (s), Bengt Rosén (fp),
Jens Eriksson (m), Margareta Winberg (s), Åke Selberg (s), Inge
Carlsson (s), Ingvar Eriksson (m), Lennart Brunander (c), Annika
Åhnberg (v), Marianne Samuelsson (mp), Kaj Larsson (s), Karin
Starrin (c) och Dag Ericson (s).
Avvikande meningar
1. Sven Eric Lorentzon, Jens Eriksson och Ingvar Eriksson
(alla m) anför:
Som anförts i motion U503 yrkande 6 kommer förmågan att komma
till rätta med miljöproblemen att bli avgörande för Europas
framtid. De stora miljöproblemen måste lösas på övernationell
nivå. I det framtida arbetet med att skapa ett renare Europa
kommer EG att spela en betydelsefull roll. EG håller på att
etablera en gemensam miljövårdsorganisation, European
Environment Agency (EEA). Organisationen skall även vara öppen
för länder utanför EG och vi anser att Sverige bör ansöka om
medlemskap.
2. Lennart Brunander och Karin Starrin (båda c) anför:
Uppgifterna om miljöförstöringen i Sovjetunionen tyder på att
omfattande arealer jordbruksmark är obrukbara. Om
miljöförstöringen i öst inte kan hejdas finns det risk för att
produktiviteten i det östeuropeiska jordbruket inte kan
förbättras. Detta oavsett om näringen får tillgång till modern
teknik och nya effektiva produktionsmetoder. En sådan framtid
kommer att medföra långvariga behov av att importera livsmedel
för att garantera folkförsörjningen. Inom EG- och EFTA-länderna
planerar regeringarna nu för en snabb reducering av den brukade
arealen för att eliminera överskottet av jordbruksprodukter. Med
anledning av den nya situationen i våra östeuropeiska
grannländer är det enligt vår mening viktigt att regeringen i
samordningsarbetet med EG omedelbart aktualiserar frågan om en
jordbruksproduktion som kan garantera en långsiktigt uthållig
folkförsörjning i hela Europa. Utskottet borde således ha
tillstyrkt motion U518 yrkande 13.
3. Annika Åhnberg (v) anför:
Som framhållits i motion U515 yrkande 7 (delvis) kan de
enskilda nationalstaterna inte lösa alla avgörande problem som
finns i Europa. Miljöhoten känner inga gränser. Det krävs ett
alleuropeiskt samarbete med för hela Europa bindande beslut inom
miljöområdet. Det är viktigt att det rör sig om minimiregler som
ger enskilda länder möjlighet att ensamma eller tillsammans med
andra länder gå vidare och skärpa reglerna. Enligt min mening är
EG-systemet här ett hinder för en positiv utveckling. Detta
beror på att varornas fria rörlighet är en överordnad princip
inom gemenskapen. Sverige har i EG--EFTA-förhandlingarna när det
gäller undantag haft en exempellöst låg profil. Sverige bör
klart och tydligt deklarera till EG-kommissionen,
Europaparlamentet och EGs ministerråd att vi inte kan godta
försämringar för svensk del när det gäller bl.a. miljön. I
likhet med vad som anförts av miljöpartiet anser jag att
förhandlingsmandatet med EG inte bör omfatta handeln med
miljöfarligt avfall och att den svenska avvecklingen av
freonanvändningen inte får försenas på grund av EG-anpassningen.
Vidare anser jag att de skillnader i livsmedelsnormerna mellan
Sverige och EG som påvisats av livsmedelsverket inte får
utjämnas genom att de svenska normerna försvagas eller att
planerade skärpningar försenas. Utskottet borde enligt min
mening ha tillstyrkt motionerna U515 yrkande 7, U522 yrkande 3
och U542 yrkandena 4 och 8.
4. Marianne Samuelssson (mp) anför:
EG kommer inte att acceptera ett svenskt fasthållande vid
hundratals "särregler" i det fortsatta arbetet med
EG-anpassningen. Tvärtom kräver EG att alla länder som vill
komma i åtnjutande av den inre marknadens fördelar också måste
acceptera hela EGs samlade regelverk, den s.k. acquis
communautaire, som omfattar allt vad EG enats om sedan år 1957.
Sverige håller i det pågående arbetet på att avsäga sig
möjligheterna att föra en självständig miljöpolitik. Riksdagen
bör bl.a. ge regeringen till känna att en försämrad yttre miljö
är ett pris som Sverige inte är berett att betala för att uppnå
EG-anpassning. I november 1989 redovisades en av EG-kommissionen
beställd expertrapport som förutspådde kraftigt ökande
miljöproblem på grund av den inre marknadens dynamiska
tillväxteffekter. De i rapporten refererade riskerna för att EGs
inre marknad leder till betydande ökningar av allvarliga
miljöproblem bör enligt min mening ges regeringen till känna.
Vidare bör framhållas att de av energi- och miljödepartementet
påpekade skillnaderna mellan Sverige och EG, bl.a. när det
gäller miljömotiverad gränskontroll, kontroll av avgasrening och
svavelutsläpp, inte får utjämnas genom att Sverige sänker sina
krav. Kemikaliekontrollen inom EG är på olika sätt snävare. Det
innebär bl.a. att färre ämnen klassas som cancerframkallande
inom EG än i Sverige och att EG har högre farlighetströskel. EG
saknar vidare regler om uppgiftsskyldighet. Skillnaderna mellan
EG och Sverige beträffande kemikaliekontrollen får inte utjämnas
genom att svenska normer försvagas eller att planerade
skärpningar försenas. Naturvårdsverket har i ett förslag till
importregleringar av produkter som framställts med hjälp av CFC
(freoner) konstaterat att det trots EG-beslut om anslutning till
Montrealprotokollet inte för närvarande är möjligt att
harmonisera de svenska reglerna med EGs bestämmelser. En
försenad avveckling av freoner på grund av EG-anpassningen kan
enligt min mening inte godtas. EFTA har lovat EG att man i
framtiden skall avstå från alla restriktioner beträffande bl.a.
export, import, återexport, territoriella skyddsregler och
oberättigade säljförbud. Undantag för t.ex. export av
miljöfarligt avfall har inte gjorts. Miljöpartiet anser att
riksdagen hos regeringen bör begära ett klarläggande om att
förhandlingsmandatet med EG ej omfattar handel med miljöfarligt
avfall.
Miljöpartiet kräver också att Sverige skall satsa på att
utveckla ECE (Economic Commission for Europe) till en ännu
starkare bas för all-europeiskt miljösamarbete. Globalt och
regionalt samarbete krävs för att sanera miljön och möta hoten
mot vår överlevnad. Varje land skall kunna skydda naturen,
miljön och sina invånares hälsa och vägra handla med miljö- och
hälsovådliga produkter och produkter som framställs under
omständigheter som strider mot de mänskliga rättigheterna eller
innebär ekologisk dumpning. Ökat samarbete mellan öst och väst
är särskilt viktigt för att underlätta bl.a. ekologisk
återuppbyggnad. Europarådet och ECE bör medverka i detta arbete.
Även EG kan med förändrade ambitioner utgöra en byggsten inom
ramen för det all-europeiska samarbetet.
Jordbruket är inte uteslutet från EG-anpassningen. EFTA har i
visst sammanhang låtit förstå att av EG-kommissionen omnämnda
eftergifter rörande jordbruksprodukter kommer att behandlas med
ett öppet sinnelag och med beredskap för förhandlingar om
konkreta förslag. Den svenska jordbrukspolitiken skall inte
anpassas till EG. Sverige skall behålla ett livskraftigt
jordbruk över hela landet med biologiskt-organiskt
brukningssätt. Riksdagen bör hos regeringen begära ett
klarläggande om att förhandlingsmandatet med EG inte omfattar
jordbruket. En EG-harmonisering av livsmedelskontrollen skulle
bl.a. leda till förändringar som strider mot vetenskapligt
baserade kost- och hälsoprinciper. Vidare kan en anpassning leda
till försämringar beträffande märkningsprinciper,
innehållsdeklarationer, datummärkning och bestrålning av
livsmedel. Enligt min mening får de skillnader i
livsmedelsnormerna mellan EG och Sverige som påvisats av
livsmedelsverket inte utjämnas genom att svenska säkerhetskrav
sänks eller planerade skärpningar försenas.
Mot bakgrund av det anförda borde utskottet ha tillstyrkt
motionerna Fi207 yrkande 5, U519 yrkande 5 och U522 yrkandena 3
och 11 samt U542 yrkandena 1, 2, 4, 5, 8 och 13.
Näringsutskottets yttrande
1990/91:NU1y
Bilaga 9
Sverige och den västeuropeiska integrationen
Till utrikesutskottet
Utrikesutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att
yttra sig över ett stort antal motioner om Sverige och den
västeuropeiska integrationen.
Våren 1989 behandlade näringsutskottet motionsyrkanden inom
samma ämnesområde i ett utförligt yttrande till utrikesutskottet
(1988/89:NU4y), vilket återgavs och åberopades i
utrikesutskottets betänkande 1988/89:UU19. Med hänvisning till
integrationsfrågornas centrala betydelse för svensk industri och
handel tog näringsutskottet då i ett särskilt avsnitt upp vissa
övergripande frågor rörande inriktningen av Sveriges
handelspolitiska agerande och organisationen av
samarbetssträvandena. I anslutning till motioner från moderata
samlingspartiet, folkpartiet och centerpartiet diskuterades där
frågor om vidareutveckling av riktlinjerna för Sveriges
medverkan i det västeuropeiska samarbetet. Härvidlag rådde olika
uppfattningar, vilket kom till uttryck genom fyra avvikande
meningar (m; fp och c; vpk; mp).
De motioner som föreligger i år synes inte ge näringsutskottet
anledning till en motsvarande framställning. Under de nio
månader som har gått sedan de väcktes har såväl de
internationella förhandlingarna rörande den västeuropeiska
integrationen som den interna svenska debatten om Sveriges
framtida relationer till EG fortsatt. Endast i begränsad
utsträckning berör motionerna sådana speciella industri- och
handelspolitiska aspekter som näringsutskottet främst bör ägna
uppmärksamhet åt.
Med utgångspunkt i vad nu har sagts kommenterar
näringsutskottet i det följande de motionsyrkanden som mera
direkt gäller ämnen inom utskottets beredningsområde. Utskottet
avstår från att därvid söka registrera i vad mån ståndpunkter i
dessa ämnen framförs i andra motioner utan att sammanfattas i
särskilda yrkanden.
EES-förhandlingarna m.m.
Beträffande riktlinjer för Sveriges deltagande i de pågående
förhandlingarna om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde,
EES, finns yrkanden i motionerna 1989/90:U503 (m) och
1989/90:U518 (c). I det senare fallet gäller frågan närmast hur
Sverige skall ställa sig till krav på beslutsformer av
överstatlig karaktär; detta generella problem går
näringsutskottet inte in på. Vissa synpunkter på olika
sakområden framförs i den förstnämnda motionen. Som en
utgångspunkt anges att EFTA-länderna bör sträva efter att genom
förhandlingarna uppnå en så långtgående integration som EG kan
acceptera. En del praktiska aspekter på samarbetet borde därvid
prioriteras. Regler som garanterar medborgarnas rätt att flytta
kapital liksom rätt att förvärva företag och fast egendom inom
EES borde garanteras. EFTA-länderna borde eftersträva att fullt
ut kunna medverka i EGs forsknings- och utbildningsprogram. Vad
gäller varuhandel borde frihandelsavtalet utformas så att det
inte omöjliggör en framtida tullunion.
Fri rörlighet för kapital liksom för varor, tjänster och
personer är ett mål för EES-förhandlingarna. I anslutning till
proposition 1989/90:90 om forskning har riksdagen behandlat
frågor om svenskt deltagande i europeiskt forskningssamarbete
(1989/90:UbU25, 1989/90:NU40).
I utrikesdepartementets redovisning i april 1990 av det
svenska integrationsarbetet meddelades att den handelspolitiska
ramen för en fri varucirkulation inom EES hade lämnats öppen vid
de överläggningar i en arbetsgrupp som fördes mellan EG och
EFTA-länderna. Två huvudoptioner hade identifierats: ett
tullunionsarrangemang och ett avsevärt förbättrat
frihandelsområde. Man hade också diskuterat möjligheten att utgå
från ett frihandelsområde, som sedermera skulle kunna utvecklas
till en tullunion. Diskussionen hade i första hand ägnats åt den
avsevärt förbättrade frihandelsoptionen. De preliminära
överläggningarna har sedermera avlösts av förhandlingar mellan
parterna. Enligt vad utskottet har erfarit innebär detta inte
någon förändring av det förhållandet att båda de angivna
huvudoptionerna är föremål för uppmärksamhet.
Mot bakgrund av vad här har sagts anser näringsutskottet att
det inte är erforderligt med några särskilda rekommendationer
till regeringen på grundval av det nu berörda yrkandet i motion
1989/90:U503 (m). Med hänvisning till vad som har anförts om
frihandelsområde kontra tullunion avstyrker näringsutskottet
även det yrkande i motion 1989/90:U515 (vpk) som går ut på att
Sverige skall avvisa krav på en tullunion mellan EG och
EFTA-länderna och i stället förorda ett frihandelsavtal.
Näringspolitiska aspekter på integrationsfrågan tas upp i
motion 1989/90:U533 (mp), där ett yrkande är att riksdagen skall
som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts
om att EG-anpassning av näringslivet riskerar att leda till
handelskrig och massutslagning av företagsenheter.
En ökad internationell konkurrens är inte bara en följd av
utan ett av syftena med den ekonomiska integration i Europa som
det förs överläggningar om. Motionen ger uttryck för en grundsyn
på konkurrensens roll i det ekonomiska livet som utskottet tar
avstånd från.
Cassis de Dijon-principen
För vissa slags varor genomförs inom EG en harmonisering av
tekniska föreskrifter. I övrigt gäller inom EG principen om
ömsesidigt erkännande av nationella regler. Produkter som
lagligen produceras eller marknadsförs i ett medlemsland skall
kunna säljas fritt också i ett annat medlemsland. Denna princip
har -- efter ett rättsfall -- fått benämningen Cassis de
Dijon-principen. Undantag från denna kan göras i vissa fall, om
importlandet anser att en produkt äventyrar människors, djurs
eller växters hälsa, liv och säkerhet. Som grund för undantag
från den fria varucirkulationen kan enligt rättspraxis åberopas
bl.a. miljö- och arbetsmiljöskäl samt konsumentskydd, allt under
förutsättning att det inte rör sig om en dold protektionism.
I två motioner föreslås att riksdagen skall göra uttalanden
med sikte på att Sverige skall verka för att EFTA-länderna inte
godtar Cassis de Dijon-principen såsom giltig inom det
tillämnade europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Sverige bör
inom EFTA verka för att beslutet om godkännande av denna princip
rivs upp, hävdas det i motion 1989/90:U515 (vpk). Enligt motion
1989/90:U522 (mp) får mandatet för förhandlingar med EG inte
innefatta ett accepterande av principen från EFTA-ländernas
sida.
Näringsutskottet finner inte en sådan hållning som
motionärerna rekommenderar vara realistisk. Utskottet anser det
emellertid angeläget att förhandlingarna utvecklas på sådant
sätt att harmoniseringen med EG inte kommer att innebära att
väsentliga svenska säkerhetskrav behöver uppges. EFTA-länderna
har i olika sammanhang sagt sig vilja slå vakt om viktiga
skyddsnormer. Enligt utrikesdepartementets redovisning av det
svenska integrationsarbetet är EGs och EFTA-ländernas olika
kravnivåer rörande miljö, hälsa och säkerhet inom vissa sektorer
ett av de problemområden beträffande vilka det kan bli aktuellt
att söka särskilda lösningar. Ett viktigt element härvidlag är,
framhålls det, att EFTA-länderna ges möjlighet att delta i
utvecklingen av nya regler.
Kärnkraft och handel med kärnteknik
Miljöpartiet de gröna har i två motioner tagit upp frågor om
hur en EG-anpassning kan påverka Sveriges möjligheter att föra
en självständig politik på kärnkraftsområdet. I motion
1989/90:U542 yrkas att riksdagen skall göra uttalanden till
regeringen av innebörd dels att EG-anpassningen inte får leda
till försening av den beslutade kärnkraftsavvecklingen, dels att
Sverige inte i något avseende skall ingå i en gemensam
kärnteknisk marknad med EG. Ett klarläggande av att mandatet för
förhandlingar med EG inte omfattar handel med kärnteknik begärs
i motion 1989/90:U522.
Näringsutskottet hänvisar till sin behandling av detta ämne
våren 1989 (1988/89:NU4y). Såväl GATTs som EGs regelsystem
torde, framhöll utskottet, ge utrymme för sådana
icke-diskriminerande handelsbegränsningar som de svenska
reglerna rörande import och export inom kärnteknikområdet är
exempel på. Utskottet upprepar sitt konstaterande att ett
samarbete med EG på energiområdet inte skulle betyda att Sverige
behöver frångå beslutet om en kärnkraftsavveckling. Något
uttalande på grundval av de berörda motionsyrkandena torde
således, även utifrån motionärernas energipolitiska
utgångspunkt, inte vara motiverat.
Kooperation
Kooperativ utveckling och konsumentinflytande i ett
Europaperspektiv är ämnet för motion 1989/90:U513 (s). En
förutsättning för att den svenska kooperationen skall kunna stå
stark i detta perspektiv är, anför motionärerna, att
lagstiftningen ger den reell möjlighet att verka. Den
kooperativa företagsformen måste, säger de vidare, ges
arbetsvillkor likvärdiga med aktiebolagsformens, med respekt för
kooperationens särart; detta borde beaktas vid
EES-förhandlingarna. Det finns nu, hävdar motionärerna, risk
för att den federativa organisationsform som kooperationen
representerar angrips av konkurrenslagstiftningen.
Motionen har starkt släktskap med två motioner rörande
kooperativ verksamhet som näringsutskottet i våras behandlade i
ett betänkande (1989/90:NU30 s.83f.) om vissa
näringspolitiska frågor. Härvid refererades
konkurrensutredningens delbetänkande (SOU 1990:25) Konkurrensen
inom livsmedelssektorn. Vidare framhölls att en utredning om den
kooperativa företagsformens utvecklingsmöjligheter på nya
områden hade tillsatts enligt beslut av regeringen och att det
inom regeringskansliet pågick en översyn i fråga om bl.a. hinder
av legal natur för kooperativ verksamhet. På näringsutskottets
förslag gjorde riksdagen ett uttalande att, i den mån
konkurrenslagstiftningen skulle behöva förändras för att
skadliga konkurrensbegränsningar ytterligare skulle kunna
motverkas, detta måste ske med respekt för kooperationens
karaktär av demokratisk folkrörelse. Enligt en reservation (m,
fp) borde inget sådant uttalande ha kommit till stånd. De skäl
som i olika sammanhang åberopades för en särställning för sådan
kommersiell verksamhet som drivs i kooperativ form saknade
enligt reservanterna all bärkraft.
När näringsutskottet nu på grundval av motion 1989/90:U513 (s)
har kommit in på samma fråga, har uppdelningen på de båda
angivna meningsriktningarna visat sig vara bestående.
Ekonomiskt samarbete i Nordeuropa
Centerpartiet påyrkar i motion 1989/90:U518 ett uttalande av
riksdagen till regeringen "om inriktningen av ett samarbete i
Nordeuropa att omfatta de nordiska länderna och länderna runt
Östersjön". Sveriges exportråd bör, menar motionärerna, få i
uppdrag att ta fram ett program för att underlätta samarbete
mellan svenska småföretag och företag i våra grannländer runt
Östersjön. Regeringen skulle anmodas att förelägga riksdagen
förslag till de resursförstärkningar som erfordras för
genomförandet av ett sådant program.
Exportrådet anför i sin anslagsframställning för budgetåret
1991/92 bl.a. följande. Östeuropa möter en fortsatt stark
företagsefterfrågan på service från Exportrådet, även om den
avtagit något under senare tid. Ett enmanskontor i Tallinn har
etablerats. Den baltiska marknaden kommer att följas uppmärksamt
för att rådet senare skall kunna ta ställning till behovet av en
motsvarande representation i Riga. Polen erbjuder intressanta
exportmöjligheter. Exportrådet kommer i bearbetningen av den
östeuropeiska marknaden att följa den inriktning som har
uttryckts i en skrivelse till utrikesdepartementet i juni 1990
från Exportrådet och vissa centrala näringslivsorganisationer.
Riksdagen bör i januari 1991 få förslag från regeringen
rörande anslag för budgetåret 1991/91 till exportfrämjande
åtgärder. Frågan om en åtgärd av det slag som det nu aktuella
motionsyrkandet syftar till bör lämpligen behandlas i anslutning
till detta budgetärende.
Samarbete mellan EFTA och utomeuropeiska länder
EFTA bör, anförs det i motion 1989/90:U518 (c), inte ses bara
som ett instrument för ökat samarbete inom Europa. Sverige borde
tvärtom verka för att EFTA bygger upp ett utvidgat ekonomiskt
samarbete också med andra marknader, såsom Nordamerika och
Ostasien. Motionärerna vill att riksdagen skall göra ett
uttalande till regeringen av denna innebörd.
EFTA-länderna driver, vill näringsutskottet framhålla, ingen
gemensam handelspolitik gentemot utomeuropeiska länder. En
princip har varit att de enskilda EFTA-länderna skall ha frihet
i sina handelsrelationer med sådana länder. Frågor om ett för
EFTA-länderna gemensamt samarbete med utomeuropeiska länder får
därför behandlas från fall till fall. En strävan är att
EFTA-länderna skall uppnå likabehandling med EG i fall där de är
eller riskerar att bli diskriminerade i förhållande till EG.
Sverige spelar därvid en pådrivande roll inom EFTA-kretsen.
Näringsutskottet anser inte att riksdagen har anledning att
påfordra några särskilda åtgärder från regeringens sida i här
aktuellt hänseende.
Stockholm den 25 oktober 1990
På näringsutskottets vägnar
Hadar Cars
Närvarande: Hadar Cars (fp), Rune Jonsson (s), Per
Westerberg (m), Nic Grönvall (m), Inga-Britt Johansson (s), Bo
Finnkvist (s), Reynoldh Furustrand (s), Gunnar Hökmark (m),
Gudrun Norberg (fp), Rolf L Nilson (v), Lars Norberg (mp), Leif
Marklund (s), Kjell Ericsson (c), Barbro Andersson (s), Leo
Persson (s), Björn Kaaling (s) och Sven-Olof Petersson (c).
Avvikande meningar
1. Handelspolitisk ram
Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Nic Grönvall (m), Gunnar
Hökmark (m) och Gudrun Norberg (fp) anser att den del av
yttrandet -- under rubriken EES-förhandlingar m.m. -- som börjar
med "Mot bakgrund" och slutar med "ett frihandelsavtal" bort ha
följande lydelse:
Näringsutskottet vill framhålla som angeläget att
EES-förhandlingarna resulterar i en långtgående integration i
handelspolitiskt avseende, så att Sverige får de fördelar som
följer av ett mera fullständigt tillträde till EGs inre marknad.
Enligt utskottets mening är därför tullunion den samarbetsform
som i första hand bör eftersträvas. Riksdagen bör på grundval av
det berörda yrkandet i motion 1989/90:U503 (m) rikta en
rekommendation av här angiven innebörd till regeringen. Det
sagda innebär att näringsutskottet avstyrker det yrkande i
motion 1989/90:U515 (vpk) som går ut på att Sverige skall avvisa
krav på en tullunion mellan EG och EFTA-länderna och i stället
förorda ett frihandelsavtal.
2. Näringspolitiska konsekvenser
Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser att den del av
yttrandet -- under rubriken EES-förhandlingar m.m. -- som börjar
med "En ökad" och slutar med "avstånd från" bort ha följande
lydelse:
Det berörda yrkandet i motion 1989/90:U533 (mp) riktar
uppmärksamheten på en allvarlig risk med en sådan ohämmad
EG-anpassning som även regeringen numera tycks förespråka. De
handelspolitiska och allmänt näringspolitiska konsekvenserna av
en sådan utveckling kan, som motionärerna understryker, bli
dramatiska. Riksdagen bör genom ett uttalande pålägga regeringen
en förpliktelse att beakta de restriktioner för
integrationssträvandena som följer av ett rimligt hänsynstagande
till det svenska näringslivet och den svenska folkförsörjningen.
3. Cassis de Dijon-principen
Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser att den del av
yttrandet -- under rubriken Cassis de Dijon-principen -- som
börjar med "Näringsutskottet finner" och slutar med "nya regler"
bort ha följande lydelse:
Näringsutskottet vill understryka att en EG-anpassning kan
medföra negativa konsekvenser genom att i praktiken undanröja
bestämmelser som i de enskilda länderna har lagts fast till
skydd för miljö, säkerhet och hälsa. De svenska företagens
intresse av att automatiskt få tillträde till EG-ländernas
marknader med produkter tillverkade enligt svenska bestämmelser
får inte tillmätas sådan betydelse att Sverige accepterar
tillämpningen av Cassis de Dijon-principen. Riksdagen bör
följaktligen göra ett uttalande till regeringen i anslutning
till de båda nu aktuella yrkandena i motionerna 1989/90:U515
(vpk) och 1989/90:U522 (mp).
4. Kärnkraft och handel med kärnteknik
Lars Norberg (mp) anser att den del av yttrandet -- under
rubriken Kärnkraft och handel med kärnteknik -- som börjar med
"Näringsutskottet hänvisar" och slutar med "vara motiverat" bort
ha följande lydelse:
Näringsutskottet anser liksom motionärerna att en svensk
EG-anpassning riskerar att beskära vårt lands handlingsfrihet
på det energipolitiska området. Det är därför viktigt att
riksdagen genom att uttala sig i enlighet med motionärernas
förslag klargör för regeringen att en EG-anpassning inte får
påverka eller försena den svenska kärnkraftsavvecklingen och
inte heller leda till åtgärder som förhindrar förbud mot import
och export av kärnkraftsteknologi och kärnavfall. Även om dagens
EG-regler inte skulle medföra svårigheter för en svensk
kärnkraftspolitik kan nya regler som leder till problem för
Sverige inte uteslutas. Det är därför angeläget med en klar
markering från riksdagens sida att regeringen på ett kraftfullt
sätt måste sträva att förebygga en situation där Sverige blir
beroende av sådana regler.
Arbetsmarknadsutskottets yttrande
1990/91:AU1y
Bilaga 10
EG-frågor
Till utrikesutskottet
Utrikesutskottet har berett arbetsmarknadsutskottet tillfälle
att yttra sig över motioner om EG. Aktuella motionsyrkanden inom
arbetsmarknadsutskottets beredningsområde återfinns i
folkpartiets motion 1989/90:U502, moderata samlingspartiets
motion 1989/90:U503, vänsterpartiets motioner 1989/90:U506 och
1989/90:U515, motion 1989/90:U516 av Gunilla André och Karin
Starrin (båda c) samt motionerna 1989/90:U519, 1989/90:U521,
1989/90:U522, 1989/90:U533 och 1989/90:U542 av Inger Schörling
m.fl. (mp).
I den följande framställningen tar utskottet upp EG-frågor i
samband med arbetsmarknadspolitik, arbetsmiljö och arbetsrätt,
jämställdhet och regionalpolitik.
Inledning
Enligt riksdagens beslut (UU 1987/88:24, rskr. 245 resp.
1988/89:UU19) är det ett mål för Sveriges kontakter med EG att
de om möjligt skall leda till samma fördelar och åtaganden för
medborgare, institutioner och företag i Sverige som kommer att
gälla inom EG. Syftet är att avskaffa hindren för människors,
varors, tjänsters och kapitalströmmars rörlighet i Västeuropa.
Vidare fastslogs i riksdagsbeslutet att förhandlingarna med EG
skall vara förutsättningslösa samt att svenskt medlemskap inte
är ett mål för de diskussioner med EG som nu förestår.
Det pågående integrationsarbetet innebär förhandlingar mellan
EFTA-länderna och EG om tillskapandet av ett europeiskt
ekonomiskt samarbetsområde, EES (European Economic Space). Målet
med ett EES-avtal är att skapa ett europeiskt samarbetsområde,
där varor, tjänster, människor och kapital skall kunna röra sig
fritt inom hela EG--EFTA-området och att utveckla och bredda
samarbetet på angränsande politikområden. Avsikten är att ett
EES-avtal skall kunna träda i kraft den 1 januari 1993, dvs.
samtidigt som den inre marknaden i EG skall vara genomförd.
Förhandlingarna mellan EFTA och EG har organiserats i fem
förhandlingsgrupper under ledning av en gemensam
förhandlingsgrupp på tjänstemannanivå (High Level Negociation
Group, HLNG). De fem förhandlingsgrupperna har undergrupper för
skilda sektors- eller sakfrågor. Arbetsmarknadsutskottets
ämnesområden återfinns inom följande grupper.
Förhandlingsgruppen I diskuterar förutsättningarna för den fria
varucirkulationen inom EES, varvid man bl.a. kommer in på
tekniska handelshinder (krav på miljö, hälsa och säkerhet på
vissa områden) samt frågor om statsstöd, däribland
regionalpolitiska stöd. Förhandlingsgruppen III svarar för
personers rörlighet och frågor om en gemensam arbetsmarknad.
Förhandlingsgruppen IV omfattar bl.a. områden som bolagsrätt
inkl. arbetstagarinflytande, arbetsmiljö och arbetsrätt samt
jämställdhetsfrågor. EFTA-länderna talar med en röst i dessa
sammanhang, varvid ordförandeskapet varierar mellan olika
EFTA-länder.
Förhandlingarna sker med siktet att resultat skall kunna
uppnås under första halvåret 1991. I den svenska
beslutsprocessen följer sedan riksdagsbehandling.
Beträffande organisationen för integrationsfrågorna i
regeringskansliet finns liksom tidigare ledningsgrupper och ett
25-tal arbetsgrupper. Inom arbetsmarknadsutskottets ämnesområden
finns tre arbetsgrupper, nämligen Arbetsliv och arbetsmiljö,
Närings- och regionalpolitik samt Personers rörlighet. I syfte
att vid förhandlingarna kunna ta ett samlat grepp om de frågor
som ryms inom den s.k. sociala dimensionen har i februari 1990
en särskild statssekreterargrupp inrättats för dessa frågor.
Ordförande är statssekreteraren för arbetsmarknadsfrågor i
arbetsmarknadsdepartementet.
Arbetsmarknadsfrågor
Frågor om arbetsmarknadspolitik och EG tas upp i tre motioner.
I moderata samlingspartiets motion U503 (yrkande 4) framhålls
att deltagande i den europeiska integrationen i realiteten är en
förutsättning för att kunna upprätthålla hög sysselsättning i
Sverige i framtiden. Det är riktigt enligt motionärerna att den
genomsnittliga arbetslösheten inom EG-länderna ligger högre än i
Sverige, men det finns också länder med arbetslöshetstal på
svensk nivå, om man tar hänsyn till arbetsmarknadspolitiska
åtgärder och förtidspensionering i Sverige. Det finns inget som
hindrar en aktiv arbetsmarknadspolitik om Sverige deltar i
integrationsarbetet, anför motionärerna.
Miljöpartiet begär i motion U519 (yrkande 7 delvis) att
samarbetet med EG bör fortsätta inom frihandelsavtalets ram i
syfte att förbättra för människor att bl.a. kunna arbeta fritt
över gränserna. Miljöpartiet begär vidare i motion U521 (yrkande
2) besked av regeringen om exakt vilken arbetslöshetsnivå den
anser vara ett rimligt pris att betala för EG-anpassning samt (i
yrkande 3) ett tillkännagivande att EG-anpassningen inte får
leda till en försvagning av den aktiva svenska
arbetsmarknadspolitiken. Ett mycket tydligt exempel på EGs
förödande effekt på sysselsättningen är Danmark som har
betydligt högre arbetslöshetstal än övriga nordiska länder,
anför motionärerna. Frågan är enligt miljöpartiet hur EG kommer
att se på olika bidrag och skyddade verksamheter som direkt
skapar jobb åt människor som har svårt att av egen kraft klara
sig.
Utskottet kan konstatera att EG nu är i färd att genomföra den
öppna inre marknaden. EG och EFTA-länderna har inlett
förhandlingar om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde, EES.
En utgångspunkt för förhandlingarna är att de s.k. fyra
friheterna skall ingå i ett EES-avtal, bland dem den fria
arbetskraftsrörligheten. Från EFTA-ländernas sida eftersträvas
en gemensam EES-arbetsmarknad. Enligt utskottets uppfattning är
ett EES-avtal med sådan innebörd betydelsefull för svensk
ekonomi och därmed också för sysselsättningen i vårt land.
Utskottet vill betona fördelarna med att kontakter över
gränserna underlättas och att svenska medborgare kan arbeta i
utlandet. För näringslivet är det också viktigt att utländsk
personal kan arbeta i Sverige.
Under år 1989 uppgick arbetslösheten till 1,4 % i Sverige och
till drygt 9 % inom EG-området. I den inom
arbetsmarknadsdepartementet utarbetade rapporten Svensk
arbetsmarknadspolitik och den västeuropeiska integrationen (Ds
1990:8) noteras att den fria arbetsmarknaden hittills inte lett
till någon nämnvärd geografisk utjämning av arbetslösheten.
Varför arbetslöshetsnivåerna varierar så starkt mellan de
västeuropeiska länderna har inte direkt kunnat förklaras. I
rapporten redovisas att åtgärdsarsenalen i den svenska
arbetsmarknadspolitiken inte skiljer sig på något avgörande sätt
från de instrument som används inom EG-länderna.
I rapporten dras slutsatsen att i fråga om statsstöd finns det
ingenting som tyder på att åtgärder inom den svenska
arbetsmarknadspolitiken skulle strida mot EGs regler. Ingenting
tyder heller på att inskränkningar i den nationella
bestämmanderätten över arbetsmarknadspolitiken skulle vara
aktuella. Utskottet vill markera sin inställning att en aktiv
arbetsmarknadspolitik är en grundpelare i svensk politik och att
vårt land på detta område bör kunna fungera som
inspirationskälla för andra länder. En EG-integration betyder
enligt utskottets uppfattning att arbetsmarknadspolitiken kommer
att spela en alltmer betydelsefull roll som instrument i den
ekonomiska politiken.
Med hänvisning till det anförda finner utskottet att
motionerna U503 (m), U519 (mp) och U521 (mp) i aktuella delar
inte bör föranleda något riksdagens uttalande.
Arbetsmiljö och arbetsrätt
EG-anpassning och arbetsmiljön tas upp i två motioner.
Vänsterpartiet anför i motion U515 (yrkande 7 delvis) att
Sverige i EG--EFTA-förhandlingarna haft en exempellös låg
profil. Sverige bör enligt motionärerna klart och tydligt
deklarera till EG-kommissionen, Europaparlamentet och EGs
ministerråd att vi inte kan godta försämringar för svensk del
när det gäller bl.a. arbetsmiljön.
I motion U542 (yrkandena 1 delvis och 7) av Inger Schörling
m.fl. (mp) begärs tillkännagivanden att en försämrad eller
urholkad arbetsmiljö är ett pris som Sverige inte är berett att
betala för att uppnå EG-anpassning samt att de skillnader i
arbetarskyddet mellan EG och Sverige som påvisats av
arbetarskyddsstyrelsen inte får utjämnas genom att svenska
säkerhetskrav sänks. Inte heller får planerade skärpningar
försenas. Motionärerna anser att statsministern gett ett
kategoriskt löfte i mars 1989 att försämrad arbetsmiljö m.m. är
ett pris som vi inte är beredda att betala och att löftet senare
har blivit urvattnat i regeringsförklaringen i oktober 1989. I
motionen hänvisas till att arbetarskyddsstyrelsen sagt att
EG-anpassning skulle leda till sämre arbetarskydd beträffande
bl.a. asbest och lösningsmedel.
Utskottet vill anföra följande. Det fortlöpande arbetet inom
EG beträffande arbetsmiljö- och arbetslivsfrågor har under 1989
resulterat i att flera nya direktiv blivit klara eller förts
framåt i beslutsgången. Bl.a. finns ramdirektiv angående
förbättringar av arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet (OJ
L 183/1989), vilket anger generella minimikrav för hur
säkerhetsarbetet skall ske. Det gäller i princip för alla
arbetsplatser, inom alla arbetsmarknadssektorer och för alla
typer av arbetsuppgifter. I direktivet behandlas arbetsgivarnas
resp. arbetstagarnas ansvar, organisationen av skyddsverksamhet
på arbetsplatsen, samråd m.m. Alla bestämmelser är minimikrav,
som måste uppfyllas men ej hindrar medlemsländerna från att ha
strängare krav. Ramdirektivet följs upp av särdirektiv -- också
de i form av minimidirektiv -- som rör särskilda arbetsplatser.
Utskottet vill liksom i sitt yttrande 1988/89:AU3y betona
angelägenheten av att de svenska föreskrifterna så långt som
möjligt samordnas med motsvarande EG-direktiv, så att tekniska
handelshinder undviks. Utskottet utgår därvid ifrån den
självklara förutsättningen att reglerna bedöms vara
tillfredsställande ur hälso- och säkerhetssynpunkt. De frågor
som motionerna tar upp ingår i EES-förhandlingarna. Sverige
liksom övriga EFTA-länder har i dessa förhandlingar markerat sin
vilja att slå vakt om existerande höga standard på bl.a.
arbetsmiljöområdet. Beträffande den i motion U542 aktualiserade
frågan om arbetarskydd i samband med asbest och lösningsmedel
har utskottet inhämtat att EG rör sig i den svenska
färdriktningen. I sådana fall kan det bli aktuellt att förhandla
fram undantag, övergångsarrangemang eller andra former av
lösningar.
Med hänvisning till det nyss anförda samt till riksdagens
tidigare nämnda beslut om förutsättningslösa förhandlingar
avstyrker utskottet motionerna U515 (v) och U542 (mp) i
behandlade delar.
I två motioner berörs frågor om EG och arbetsrätt.
Vänsterpartiet begär i motion U515 (yrkande 7 delvis) att
regeringen till EG-kommissionen, Europaparlamentet och EGs
ministerråd skall framföra att Sverige inte kan godta
försämringar vad gäller fackliga rättigheter.
I miljöpartiets motion U522 (yrkande 9) begärs ett
klarläggande från regeringen om att förhandlingsmandatet med EG
inte omfattar harmonisering av reglerna för medbestämmande och
inflytande för löntagare i aktiebolag.
Utskottet har inhämtat att vid förhandlingarna skall den höga
svenska ambitionsnivån i dessa frågor vara vägledande. Det finns
tre EG-direktiv på detta område, nämligen Skydd för anställdas
rättigheter vid arbetsgivarens konkurs, Kollektiva uppsägningar
(skydd för anställda) och Skydd av anställdas rättigheter vid
företagsöverlåtelser. Reglerna om de anställdas inflytande
enligt dessa direktiv är att se som minimikrav. Inte i något av
dessa fall krävs ändring av svensk lagstiftning för att
harmonisering skall kunna uppnås. Ändringar i lagen om
medbestämmande i arbetslivet (MBL), lagen om anställningsskydd
(LAS), lagen om statlig lönegaranti vid konkurs m.fl. lagar
aktualiseras således inte i detta sammanhang.
Inom EG har förslag till en förordning lagts fram beträffande
den övernationella företagsform som kallas Europabolag. I ett
särskilt förslag till direktiv finns kompletterande regler för
de anställdas deltagande i den långsiktiga ledningen av
Europabolaget. Flera olika alternativa modeller accepteras. I
den redovisning av det svenska integrationsarbetet som
utrikesdepartementets handelsavdelning gett ut i april 1990
anges att bolagsrätten kan innebära ett potentiellt problem
eftersom de föreslagna bestämmelserna inte förefaller ge
arbetstagarna lika stort medinflytande som gällande svensk
arbetsrätt. Utskottet vill i detta sammanhang betona vikten av
att bevaka att möjligheterna för arbetstagarna att påverka sina
arbetsvillkor inte försämras. Liksom tidigare (1988/89:AU3y)
anser utskottet att de arbetsrättsliga frågorna måste ägnas stor
uppmärksamhet i samband med dels den ökade integrationen på den
europeiska arbetsmarknaden, dels internationaliseringen av de
större företagen.
Med hänvisning till vad som anförts anser utskottet att
motionerna U515 och U522 i behandlade delar inte bör föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Jämställdhetsfrågor
Jämställdhetsfrågor tas upp i fyra motioner.
Folkpartiet begär i motion U502 (yrkande 1) inrättande av en
arbetsgrupp som skall bevaka jämställdhetsaspekterna vid
harmonisering till EG. De av regeringen tillsatta
arbetsgrupperna är helt mansdominerade.
I motion U506 av vänsterpartiet (yrkandena 1 och 2) föreslås
att regeringen tillsätter en särskild arbetsgrupp för frågan om
EG och offentliga sektorn samt att denna arbetsgrupp i huvudsak
skall bestå av kvinnor. Enligt motionärerna är svenska kvinnor i
hög grad beroende av den offentliga sektorn. Vid en
EG-harmonisering med skatteharmonisering som följd kan statens
inkomster minska på ett sådant sätt att den offentliga sektorn
blir hotad enligt motionärerna.
Även i motion U516 av Gunilla André och Karin Starrin (båda c)
begärs att regeringen tillsätter en arbetsgrupp bestående av
enbart kvinnor. Uppgiften för denna grupp skulle vara att
analysera vad en harmonisering med EG kommer att innebära för
kvinnornas situation i Sverige. För närvarande är det nästan
uteslutande män som arbetar med harmoniseringsfrågorna.
I motion U521 av Inger Schörling m.fl. (mp) begärs (i yrkande
5) ett tillkännagivande att EG-anpassningen inte får leda till
någon försvagning av jämställdheten och kvinnors rätt och
möjlighet till förvärvsarbete.
Utskottet vill anföra att jämställdhetsfrågorna särskilt
bevakas dels i arbetsgruppen för personers rörlighet, dels i den
nyligen inrättade statssekreterargruppen för frågor som rör den
sociala dimensionen. I EES-förhandlingarna behandlas
jämställdhetsfrågor i förhandlingsgruppen IV för angränsande
områden. Utskottet och riksdagen har tidigare ställt sig bakom
målet att kvinnorepresentationen i statliga organ bör ha ökat
till 30 % år 1992 (AU 1987/88:17, rskr. 364). Enligt utskottets
uppfattning är det väsentligt att man även inom
integrationsarbetet strävar efter att få en jämn fördelning av
kvinnor och män.
Av den probleminventering som gjorts på svensk sida inför
EES-förhandlingarna (Redovisning av det svenska
integrationsarbetet, april 1990) framgår att en harmonisering
skulle kräva att den svenska jämställdhetslagen ändras. Såväl
vad gäller EGs likalönsdirektiv som i fråga om regler om
indirekt diskriminering går EGs regler längre än den svenska
jämställdhetslagen. EGs likalönedirektiv slår fast principen om
lika lön för likvärdigt arbete, varvid arbetsvärdering eller
motsvarande utgör utgångspunkten för principens tillämpning.
Enligt den svenska jämställdhetslagen krävs en mellan parterna
"överenskommen arbetsvärdering". Beträffande indirekt
diskriminering saknas bestämmelse i den svenska
jämställdhetslagen till skillnad från EGs regelverk.
I betänkandet (SOU 1990:41) Tio år med jämställdhetslagen har
utredaren bl.a. belyst hur den svenska jämställdhetslagen
stämmer överens med EGs regler på detta område. Beträffande
lönediskriminering och indirekt diskriminering av kvinnor
föreslås i betänkandet vissa ändringar, vilka skulle innebära
att den svenska lagstiftningen anpassas till EGs regler. Bl.a.
föreslår utredaren att olika metoder för arbetsvärdering bör
kunna tillämpas även i Sverige samt att lagen uttryckligen
inkluderar begreppet indirekt diskriminering. Enligt utskottets
uppfattning är det positivt att de berörda frågorna ytterligare
blir belysta -- inte minst i ett EG-perspektiv -- genom
regeringskansliets beredningsarbete.
Vad gäller den offentliga sektorn och anpassningen till EG har
utskottet samma uppfattning som motionärerna i fråga om den
offentliga sektorns speciella betydelse för kvinnorna i Sverige
genom att vård- och omsorgssektorn domineras av offentligt
drivna verksamheter. Utskottet vill i detta sammanhang framhålla
att om vi vill slå vakt om tillgången till god vård och omsorg,
den offentliga sektorn och om vår välfärd, så är vi beroende av
de inkomster som utrikeshandeln ger oss. En stark ekonomi är
enligt utskottets uppfattning nödvändig för en ambitiös
välfärdspolitik i samhället. I detta sammanhang kan pekas på att
EG-administrationen har varit mycket aktiv på
jämställdhetsområdet och att ett tredje jämställdhetsprogram nu
är under utarbetande inom EG.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna
U502 (fp), U506 (v), U516 (c) och U521 (mp) i aktuella delar.
Regionalpolitik
I miljöpartiets motion U533 (yrkande 3) begärs ett
tillkännagivande om att Sverige skall bibehålla oinskränkt rätt
att självt besluta om regionalpolitiskt stöd utan att detta
skall behöva underställas EGs eller annat överstatligt organs
godkännande. Bakgrunden är en rapport enligt vilken EGs
industripolitik "i ringa mån kunnat främja balansen mellan de
olika regionerna. De mest utvecklade regionerna har dragit till
sig arbetskraft och kapital, medan regioner baserade på
tillbakagående aktiviteter har fått svåra sociala och ekonomiska
problem."
Riksdagen har nyligen behandlat nya riktlinjer inom
regionalpolitiken (prop. 1989/90:76, bet. AU13, rskr. 346). I
sitt betänkande Regionalpolitik för 90-talet framförde utskottet
följande.
Liksom industriministern anser utskottet att med det mycket
stora internationella beroende som Sverige och de svenska
företagen lever i finns det all anledning att se till att
eventuella otillbörliga och konkurrenssnedvridande företagsstöd
försvinner.
Det är alltså utskottets uppfattning att vi i Sverige inte kan
driva en regionalpolitik och näringspolitik helt oberoende av
omvärlden.
De nya riktlinjerna i regionalpolitiken innebär bl.a. en
förskjutning från direkt företagsstöd till insatser med syfte
att utveckla infrastrukturen i de sämst ställda regionerna. Ett
av motiven till denna inriktning är anpassning till
internationell standard. Regler på detta område finns såväl i
GATT som i EFTA och EG.
Enligt den tidigare nämnda redovisningen av det svenska
integrationsarbetet från april 1990 syftar de nuvarande
EES-förhandlingarna bl.a. till att skapa likvärdiga
konkurrensvillkor. Det konstateras att EFTA-länderna liksom EG
önskar vidmakthålla sin handlingsfrihet på det regionalpolitiska
området. Dock bör snedvridning av handeln undvikas, anförs det.
Utskottet står fast vid den uppfattning som utskottet
framförde i maj detta år. Med hänvisning härtill och vad som i
övrigt anförts avstyrker utskottet det aktuella yrkandet.
Stockholm den 23 oktober 1990
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Lars Ulander
Närvarande: Lars Ulander (s), Elver Jonsson (fp), Kjell
Nilsson (s), Sonja Rembo (m), Marianne Stålberg (s), Börje
Hörnlund (c), Lahja Exner (s), Anders G Högmark (m), Sten
Östlund (s), Bo Nilsson (s), Charlotte Branting (fp), Kersti
Johansson (c), Karl-Erik Persson (v), Anna Horn af Rantzien (mp)
Monica Öhman (s), Erik Holmkvist (m) och Ines Uusmann (s).
Avvikande meningar
1. Arbetsmarknadsfrågor
Anna Horn af Rantzien (mp) anser att den del av utskottets
yttrande i avsnittet Arbetsmarknadsfrågor som börjar med
"Utskottet kan" och slutar med "riksdagens uttalande" bort ha
följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning är det riktigt att verka för att
människor skall få röra sig fritt över gränserna för att studera
och söka arbete. Det är också viktigt med en fri och rättvis
handel på villkor som låter sig förenas med de villkor naturen
ställer. EGs nuvarande arbete kommer emellertid att leda till
ännu fler fusioner, monopol och företagsuppköp vilket inte
gagnar arbetstagarna.
Utskottet vill framhålla betydelsen av att en EG-anpassning
inte får innebära att den aktiva svenska arbetsmarknadspolitiken
försvagas. Särskilt väsentligt är det att Sverige även
fortsättningsvis kan tillämpa sådana bidrag och skyddade
verksamheter som direkt skapar jobb åt enskilda människor med
svårigheter på arbetsmarknaden. Vidare anser utskottet att
regeringen bör kunna ge besked om vilken arbetslöshetsnivå som
kan anses vara ett rimligt pris i samband med en EG-anpassning.
Det anförda innebär att utskottet tillstyrker motionerna U519
(yrkande 7 delvis) samt U521 (yrkandena 2 och 3). Motion A503
(yrkande 4) avstyrks.
2. EG-anpassning och arbetsmiljön
Karl-Erik Persson (v) och Anna Horn af Rantzien (mp) anser att
den del av utskottets yttrande i avsnittet Arbetsmiljö och
arbetsrätt som börjar med "Utskottet vill anföra" och slutar med
"behandlade delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet kan konstatera att regeringen på våren 1989 avgav
ett kategoriskt löfte att försämrad arbetsmiljö är ett pris som
vi inte är beredda att betala för en EG-anpassning. När
arbetsgruppernas rapporter lades fram under sommaren 1989 stod
det emellertid klart för regeringen att hundratals särregler
inte skulle accepteras av EG. Enligt utskottets uppfattning är
det emellertid viktigt att vårt land kan föra en självständig
arbetsmiljöpolitik. Sveriges strängare krav på
arbetsmiljöområdet bör inte ändras därför att man försöker ta
bort tekniska handelshinder mellan olika länder. Sverige bör
klart och tydligt deklarera sin inställning i EG-sammanhang och
stå fast vid den.
Av vad som anförts framgår att utskottet tillstyrker de
aktuella yrkandena i motion U515 (v) och U542 (mp).
3. EG och arbetsrätt
Anna Horn af Rantzien (mp) anser att den del av utskottets
yttrande i avsnittet Arbetsmiljö och arbetsrätt som börjar med
"Utskottet har" och slutar med "riksdagens åtgärd" bort ha
följande lydelse:
Förslag har lagts fram inom EG beträffande en övernationell
företagsform som kallas Europabolag. I den redovisning av det
svenska integrationsarbetet som utrikesdepartementets
handelsavdelning gett ut i april 1990 anges att bolagsrätten kan
innebära ett potentiellt problem eftersom de föreslagna
bestämmelserna inte förefaller ge arbetstagarna lika stort
medinflytande som gällande svensk arbetsrätt. Enligt utskottets
uppfattning är det viktigt att klarlägga att de svenska
bestämmelserna i fråga om bl.a. arbetstagarnas medbestämmande
och insyn inte omfattas av harmonisering. Utskottet tillstyrker
därför motion U522 i denna del. Yrkandet i motion U515 (v)
avstyrks i den mån det inte tillgodoses med det anförda.
4. EG och arbetsrätt
Karl-Erik Persson (v) anser att den del av utskottets yttrande
i avsnittet Arbetsmiljö och arbetsrätt som börjar med "Inom EG"
och slutar med "riksdagens åtgärd" bort ha följande lydelse:
I likhet med motion U515 (v) anser utskottet att Sverige inte
kan godta försämringar när det gäller fackliga rättigheter. De
fackliga rättigheterna i vårt land är en grundförutsättning i
svenskt arbetsliv och detta bör Sverige bestämt deklarera till
EG-kommissionen, Europaparlamentet och EGs ministerråd.
Utskottet tillstyrker därför det nämnda kravet i motion U515.
Yrkandet i motion U522 (mp) avstyrks i den mån det inte
tillgodoses med det anförda.
5. Jämställdhetsfrågor
Karl-Erik Persson (v) anser att den del av utskottets yttrande
i avsnittet Jämställdhet som börjar med "Utskottet vill" och
slutar med "aktuella delar" bort ha följande lydelse:
Som anförs i motion U506 (v) är två tredjedelar av alla
kvinnor som yrkesarbetar i Sverige sysselsatta inom den
offentliga sektorn. Detta gör kvinnorna sårbara eftersom
statliga besparingar drabbar kvinnor i egenskap av anställda.
För att över huvud taget kunna arbeta är kvinnorna också
beroende av den offentliga sektorn för att få omsorg om barn och
gamla. En skatteharmonisering med EG kan väntas innebära
kraftigt minskade inkomster för staten och därmed en minskande
offentlig sektor. Följden kan bli en gigantisk privatisering av
vård och omsorg, vilket i hög grad påverkar kvinnors arbetsliv.
Med detta perspektiv för ögonen anser utskottet att det
svenska integrationsarbetet bör utökas med en arbetsgrupp för
frågan om EG och den offentliga sektorn. Denna arbetsgrupp bör i
huvudsak bestå av kvinnor. Motion U506 tillstyrks därmed. Övriga
i sammanhanget behandlade motionsyrkanden bör -- i den mån de
inte tillgodoses av utskottets förslag -- inte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
6. Jämställdhetsfrågor
Anna Horn af Rantzien (mp) anser att den del av utskottets
yttrande i avsnittet Jämställdhet som börjar med "Utskottet
vill" och slutar med "aktuella delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med motion U521 (mp) att när det
gäller olika förmåner med betydelse för jämställdheten, t.ex.
föräldraledighetsförmåner, så har Sverige inte mycket att vinna
på en EG-anpassning. Trots EG-direktiven är det så att
kvinnosynen inom EG-länderna ofta är konventionell och
traditionalistisk. Utskottet vill därför betona att en
EG-anpassning inte får leda till någon försvagning av
jämställdheten och kvinnors ställning på arbetsmarknaden i
Sverige.
Utskottet tillstyrker alltså motion U521 i denna del. Övriga
behandlade motionsyrkanden avstyrks.
7. Jämställdhetsfrågor
Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser att den
del av utskottets yttrande i avsnittet Jämställdhet som börjar
med "Med hänvisning" och slutar med "aktuella delar" bort ha
följande lydelse:
Utskottet har tidigare framfört uppfattningen att det är
väsentligt att man även i integrationsarbetet strävar efter att
få en jämn fördelning av kvinnor och män. Ingen av de nuvarande
grupperna har dock till uppgift att särskilt bevaka
jämställdhetsfrågorna. Utskottet vill därför i likhet med motion
U502 (fp) framhålla att en arbetsgrupp som särskilt skall bevaka
jämställdhetsaspekterna vid harmonisering till EG bör inrättas.
Utskottet tillstyrker därför motion U502 i aktuell del.
Yrkandena i motionerna U506, U516 och U521 avstyrks i den mån de
inte tillgodoses med vad som nu föreslagits.
8. Regionalpolitik
Anna Horn af Rantzien (mp) anser att den del av utskottets
yttrande i avsnittet Regionalpolitik som börjar med "Riksdagen
har" och slutar med "aktuella yrkandet" bort ha följande
lydelse:
Utskottet har uppfattningen att ökade regionala obalanser kan
förväntas bli en effekt av EGs "stormarknad". Hittills har EGs
industripolitik inte lyckats främja balansen mellan de olika
områdena. EG-anpassning skulle för Sveriges del kunna innebära
att Sverige får betala till EGs regionalpolitik utan att själv
få något stöd samt att EG-kommissionens godkännande kommer att
krävas för införande av svenska regionalpolitiska åtgärder.
Utskottet anser i likhet med motion U533 (mp) att Sverige skall
slå vakt om sin rätt att bedriva en självständig
regionalpolitik. De svenska regionalpolitiska åtgärderna skall
inte behöva underställas EG eller annat överstatligt organ.
Med hänvisning till vad utskottet anfört tillstyrker utskottet
det aktuella yrkandet.
Särskilda yttranden
1.Jämställdhetsfrågor
Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anför:
Utskottet har tidigare framfört uppfattningen att det är
väsentligt att man även i integrationsarbetet strävar efter att
få en jämn fördelning av kvinnor och män. Utskottet vill
framhålla betydelsen av att bringa klarhet i vad EG kommer att
innebära för kvinnorna. En tänkbar metod är att tillsätta en
särskild arbetsgrupp, t.ex. bestående av enbart kvinnor med
uppgift att klarlägga, bevaka och analysera
jämställdhetsaspekterna ur ett kvinnoperspektiv vid ett
närmande till EG.
2. Regionalpolitik
Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anför:
Vi vill peka på att vi i samband med utskottets behandling av
proposition 1989/90:76 om regionalpolitik för 90-talet har gett
vår syn på regionalpolitiska stöd och internationella regler (s.
303 i AU13). I detta sammanhang har vi även uttryckt vår
uppfattning att en utredning bör tillkallas för att se över
reglerna om transportstöd (s. 315 i nämnda betänkande). Vi vill
hänvisa till dessa synpunkter.