Utrikesutskottets betänkande
1990/91:UU02

Internationella miljöfrågor


Innehåll

1990/91
UU2

Motionerna

1989/90:U208 av Karl Erik Olsson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att ratificera FN:s
havsrättskonvention,
Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Jo749.
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en internationell kustbevakningsstyrka,
Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Jo749.
1989/90:U218 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
Sverige snarast skall uppta förhandlingar i syfte att uppnå
medlemskap i EEA.
Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Jo773.
1989/90:U545 av Eva Johansson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om internationellt arbete för en samordning av
miljökraven på bilar.
Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Jo861.
1989/90:U637 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
Sverige inom FN skall verka för en internationell miljödomstol
som är öppen för nationer och miljöorganisationer,
2. att riksdagen hos regeringen begär att samtliga
internationella konventioner som ingåtts av Sverige på miljö-
och naturvårdens område skall få sin motsvarighet i den
nationella rätten,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
Sverige inom FN skall verka för att en konvention om fri
information till uppgifter som rör miljön upprättas,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
Sverige inom FN skall verka för att etablerade
miljöorganisationer får observatörsstatus i de internationella
konventionernas kommissioner,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
Sverige skall verka för en världsomfattande havskonvention,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen sagts om att Sverige skall arbeta för en
skyddskonvention och göra Antarktis till en Världspark,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
Sverige måste tala om att det inte kommer att ratificera
Mineralkonventionen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
Sverige skall verka för att en internationell konvention
upprättas som reglerar all mänsklig påverkan i Arktis,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att de strängaste miljökraven i något nordiskt land skall vara
riktlinje för andra nordiska länder,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att regeringen bör driva frågan om internationella miljöavgifter
i internationella förhandlingar,
1989/90:U638 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att regeringen tar initiativ till
en global miljöfond i enlighet med vad som anförts i motionen,
Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Jo822.
2. att riksdagen begär att regeringen hos Nordiska
ministerrådet kräver en gemensam nordisk miljölagstiftning
utifrån högsta ambitionsnivå,
Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Jo822.
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en internationell luftvårdsfond,
Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Jo822.
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att den finsk-svenska
gränsälvskommissionen utvidgas till att omfatta även
luftföroreningar,
Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Jo822.
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om internationella åtgärder mot försurningen,
Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Jo822.
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Sverige tar initiativ till att
förklara Antarktis som internationell naturpark,
Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Jo822.
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om initiativ för att rädda regnskogarna,
Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Jo822.
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
Sverige skall ratificera den internationella
havsrättskonventionen från 1982.
Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Jo822.
1989/90:U656 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om inriktningen av FN:s miljökonferens 1992 på
trafikområdet.
Motiveringen återfinns i motion 1989/90:T250.
1989/90:U657 av Lars Ernestam m.fl. (fp) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om regionala konventioner,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att stärka den icke konventionsbundna
miljörätten,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till regler som
möjliggör för Exportkreditnämnden att under vissa villkor sälja
skuldandelar som ett sätt att bidra till miljövårdsinsatser i
låntagarländerna,
6. att riksdagen hos regeringen begär att möjligheterna
prövas att inom ramen för den s.k. Paris-klubben medverka till
internationellt förankrade miljösatsningar av det slag som
skisserats i motionen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en internationell miljöskyddsstyrka,

Utskottet

I ett antal motioner har olika aspekter på det internationella
miljösamarbetet tagits upp. De frågor som berörs gäller
 finansiering av lokala, regionala och globala miljöinsatser,
 stärkande av miljöskyddet, bl.a. det internationella
regelverket på miljöområdet avseende försurning, avgaser,
klimatet och den marina miljön,
 naturvård (Antarktis och Arktis),
 regionalt samarbete,
 samarbete med miljöorganisationer och behovet av information
om miljöfrågor.
Samtliga motioner yrkar på ett intensifierat svenskt
internationellt agerande i syfte att skydda den regionala eller
globala miljön.
Det är viktiga och brådskande frågor som tas upp i motionerna.
Som utskottet tidigare har konstaterat (1989/90:UU15 om
internationellt utvecklingssamarbete) föreligger det en bred
politisk enighet om behovet av fortsatta aktiva svenska insatser
för att skydda miljön och skapa en globalt varaktigt hållbar
utveckling.
Den svenska regeringen är och har under en lång tid varit
mycket aktiv internationellt i syfte att väcka och ena
världssamfundet inför de miljöhot som nu blir alltmer
överhängande. Ett internationellt arbete pågår redan inom
samtliga de områden som aktualiseras i motionerna.
De flesta frågeställningar som tas upp i motionerna har
därtill nyligen behandlats av utrikesutskottet eller av
jordbruksutskottet. I det föreliggande betänkandet kommer
utskottet därför att endast kortfattat och med referens till
tidigare betänkanden gå igenom de av frågeställningarna som
nyligen behandlats.
Bland de frågor som utskottet nyligen har behandlat ingår de
som rör internationella åtgärder mot försurningen och
klimatförändringen samt hotet mot regnskogarna (senast i
1989/90:UU15 om internationellt utvecklingssamarbete).
Det regionala samarbetet på miljöområdet bl.a. inom ramen för
FN:s ekonomiska kommission för Europa (ECE),
Helsingforskonventionen om Östersjöns miljö m.fl. konventioner
till skydd för den regionala marina miljön  har senast
behandlats av utskottet i betänkande 1989/90:UU7 om samarbete
med Östeuropa och vissa internationella miljöinsatser.
Miljövårdssamarbetet med EG har senast behandlats i betänkande
1988/89:UU19 om Sverige och den västeuropeiska integrationen.
Det nordiska miljösamarbetet har behandlats bl.a. i betänkande
1989/90:UU9 om nordiskt samarbete.
Antarktis har senast behandlats av utskottet i betänkande
1989/90:UU4 om Antarktis.
Frågor rörande finanseringen av miljövårdande insatser i
enskilda länder, t.ex. i form av skuldbyten, har utskottet
behandlat tidigare i betänkande 1989/90:UU7 om samarbete med
Östeuropa och vissa internationella miljöinsatser samt i
betänkande 1989/90:UU16 om samarbete med Baltikum, Central- och
Östeuropa.
Jordbruksutskottet har under senare år i ett flertal
betänkanden behandlat det internationella samarbetet avseende
skyddet av miljön. De betänkanden som närmast berör de frågor
som utrikesutskottet nu har att behandla och till vilka
utskottet önskar referera är 1989/90:JoU5 om miljölagstiftningen
m.m., 1989/90:JoU6 om vattenvård m.m. och 1989/90:JoU11 om
naturvård.
Utskottet kan vidare konstatera att två utredningar för
närvarande pågår vilka båda har stor relevans för de frågor som
tas upp i motionerna. En redogörelse för dem lämnas därför
inledningsvis nedan.
Översyn av miljöskyddslagstiftningen (dir. 1989:32)
I maj 1990 beslöt regeringen tillkalla en kommitté med
parlamentarisk sammansättning för att se över
miljöskyddslagstiftningen (dir. 1989:32). Enligt direktiven
skall kommittén utreda hur de olika lagar som gäller miljöskydd
kan bli effektivare i arbetet för en bättre miljö. Ändamålet med
utredningen skall vara att utforma förslag till lagstiftning som
bidrar till att miljöhänsynen genomsyrar hela samhället. I det
syftet skall utredningen kartlägga gällande lagstiftning och
föreslå samordnad lagstiftning. Miljöskyddslagens
tillåtlighetsregler bör skärpas. Reglerna för omprövning av
meddelade tillstånd vid ändrade miljöförhållanden bör övervägas
liksom frågan om eventuellt införande av normregler för
utsläppsgränser. Som en konsekvens av förslagen inom de områden
som berörs av översynen kan det bli aktuellt att lägga fram
förslag som också berör miljöskyddets organisation.
Sanktionssystemet enligt brottsbalken och olika miljöskyddslagar
bör harmoniseras och effektiviseras. Kommittén bör vidare
utforma lämplig lagteknisk lösning för att komma till rätta med
trafikens miljöproblem.
Kommittén bör enligt direktiven också kartlägga de
internationella avtal och åtaganden som finns på miljöområdet
och hur den svenska lagstiftningen förhåller sig till dessa.
Enligt beslut av riksdagen den 22 november 1989 överlämnades
till kommittén ett stort antal förslag som hade väckts i
motioner från 1988/89 års riksmöte och som berörde de frågor som
kommittén hade att överväga (1989/90:JoU5, rskr. 30). Bland de
yrkanden som överlämnades ingick yrkanden som tog upp de
frågeställningar avseende gemensamma nordiska miljökrav och
miljölagstiftning och omvandling av internationella konventioner
till svensk nationell lagstiftning vilka tas upp i motionerna
U637 (mp) och U638 (c).
Utskottet finner att dessa yrkanden därmed inte kräver någon
ytterligare åtgärd från riksdagens sida.
Härmed avstyrks yrkande 2 och 13 i motion U637 (mp) och
yrkande 2 i motion U638 (c).
Värdering av det svenska deltagandet i det internationella
miljösamarbetet m.m. (dir.1990:6)
Den andra utredningen som har relevans för detta betänkande är
den enmansutredning som tillkallades den 15 februari 1990 för
att utvärdera det svenska deltagandet i det internationella
miljösamarbetet. Enligt direktiven från miljö- och
energiministern skall följande frågor söka besvaras:
1) Vilken avvägning i stort bör göras mellan nationellt och
internationellt miljöarbete? Frågan bör besvaras bl.a. utifrån
en analys av den utifrån kommande belastningen på den svenska
miljön och av de nationella miljövårdsåtgärderna.
2) Vilken avvägning bör göras mellan olika former av
internationellt miljöarbete? Frågan bör besvaras utifrån en
analys och en värdering av såväl det arbete som nu pågår inom
olika internationella organisationer som rent bilateralt
samarbete.
3) Hur bör arbets- och kompetensfördelningen mellan
regeringskansliet och centrala myndigheter samt inom
regeringskansliet se ut för att på bästa sätt driva det
internationella miljöarbetet?
4) Vilka övergripande principer bör vägleda Sveriges agerande
inom de internationella organ som har störst betydelse för den
svenska miljön som FN:s miljöprogram (UNEP), FN:s ekonomiska
kommission för Europa (ECE), Organisationen för ekonomiskt
samarbete och utveckling (OECD), Allmänna tull- och
handelsavtalet (GATT), FN:s livsmedels- och
jordbruksorganisation (FAO), Världshälsoorganisationen (WHO),
Världsbanken, Världsmeteorologiska organisationen (WMO), den
mellanstatliga expertpanelen rörande klimatförändringar (IPCC),
Montrealprotokollet om ämnen som bryter ner ozonskiktet etc.
Enligt direktiven skall utredarna presentera sina förslag
senast den 25 september 1990 vad avser punkterna 1, 2 och 3 och
den 1 november 1990 vad avser punkt 4.

Finansiering av olika miljöinsatser
Sammanfattning av motionerna
För att kunna avvärja stora globala miljöhot som hotar
mänskligheten krävs vilja, strategi och ekonomiska resurser,
framför centerpartiet i motion U638. Partiet föreslår att en
omfattande global miljöfond inrättas som skall finansieras genom
att industriländerna avsätter en andel av sin
bruttonationalinkomst varje år. Centerpartiet tar även i motion
U638 upp kravet på svenska initiativ rörande inrättande av en
luftvårdsfond. Denna luftvårdsfond skall främst användas för
finansiering av insatser i Europa. I motion U637 yrkar
miljöpartiet att regeringen skall driva frågan om
internationella miljöavgifter i internationella förhandlingar.
I motionen anförs att det i många länder börjar bli allt mer
etablerat att använda ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. Det
är instrument som det även går att använda sig av
internationellt, i synnerhet när det gäller långväga
föroreningar och speciellt globala föroreningar, framhålls det i
motionen.
Utskottet
Utskottet får konstatera att frågor rörande ekonomiska
styrmedel och finansiering får ett allt större utrymme i de
internationella miljödiskussionerna. Det gäller i synnerhet
frågan om u-ländernas behov av utökade finansiella resurser så
att de skall kunna genomföra utvecklingsprogram som tar hänsyn
till den egna och den globala miljön, något som inkluderar
överföring av miljöanpassad teknik. Internationellt diskuteras
även i allt större utsträckning frågan om hur globala
miljöinsatser skall kunna finansieras. I synnerhet diskuteras
i-ländernas ansvar att bistå de länder t.ex. u-länder som inte
själva kan klara av de åtgärder som krävs. Vid 1992 års
konferens om miljö och utveckling skall olika
finansieringsalternativ diskuteras inkl. möjligheten av en
särskild internationell fond.
Vad gäller ekonomiska styrmedel antog de 34 stater som deltog
i det möte som hölls i Bergen den 8--16 maj 1990 som en
uppföljning av Brundtlandskommissionen bl.a. flera åtaganden på
detta område.
Med det ovan anförda avstyrks yrkande 1 i motion U638 (c) och
yrkande 15 i motion U637 (mp).
Jordbruksutskottet behandlade frågan om en internationell
luftvårdsfond i sitt betänkande 1989/90:JoU5. Jordbruksutskottet
konstaterade där att denna fråga vid olika tillfällen behandlats
av riksdagen. JoU anförde vidare: "Våren 1988 uttalade riksdagen
med anledning av motioner (fp, c) att regeringen bör fortsatt
verka för uppbyggnad av en internationell luftvårdsfond för
investeringar i reningsteknik, övergång till miljövänligare
energislag och energieffektivisering. Enligt vad utskottet erfar
utgör denna fråga ett stående inslag i det internationella
förhandlingsarbetet. Utskottet utgår från att regeringen och
dess förhandlare aktivt driver frågan vidare. Något särskilt
riksdagsuttalande med anledning av motionen synes således icke
påkallat."
Utskottet har erfarit att frågan om en luftvårdsfond som
väckts av Sverige i FN:s ekonomiska komission för Europa (ECE)
kommer att behandlas vid ECE:s möte år 1991. Frågan utreds för
närvarande av ECE:s sekretariat.
Därmed avstyrks yrkande 3 i motion U638 (c).

Skuldbyten
I motion U657 (fp) tas frågan upp om möjligheten att omvandla
fordringar som Sverige och andra långivare har på olika u- och
östländer till satsningar på miljövårdsprojekt, s.k.
debt-for-nature-swaps. I motionen yrkas att regeringen skall
föreslå regler som möjliggör för exportkreditnämnden att under
vissa förutsättningar sälja skuldandelar. Vidare yrkas att
möjligheterna att medverka till sådana miljösatsningar bör
prövas inom ramen för den s.k. Parisklubben.
Frågan har tidigare behandlats av utskottet (1989/90:UU7 och
UU16). Utskottet konstaterade då att det genomförts
framgångsrika projekt av detta slag, bl.a. ett SIDA projekt i
Costa Rica där SIDA med utnyttjande av konvertering av privata
fordringar framgångsrikt genomfört ett miljövårdsprojekt.
Utskottet konstaterade vidare i dessa betänkanden att "en rad
förutsättningar måste vara uppfyllda för att önskvärd effekt
skall uppnås med en omvandlig av en skuld i utländsk valuta till
lokal valuta att utnyttjas till ett angeläget projekt, t.ex. på
miljövårdsområdet. Inte minst är de allmänekonomiska
betingelserna i landet i fråga väsentliga. Utbytet i stor skala
mellan skuld i utländsk valuta och en satsning på miljöprojekt i
lokal valuta skulle innebära en påspädning av låntagarlandets
inhemska likviditet. En sådan kan knappast rymmas inom ramen för
en balanserad ekonomisk politik. Hotas balansen kan
penningpolitiska motåtgärder tvingas fram i mottagarlandet med
negativa konsekvenser för andra prioriterade utvecklingsmål.
Effekterna på mottagarlandets ekonomi av ett byte mellan skuld
och miljöinsatser bör därför vägas in i det enskilda fallet.
I detta perspektiv framstår det enligt utskottets mening också
klarare att 'debt-environment-swaps' knappast kan bli ett
huvudmedel vare sig för att lösa skuldkrisen eller
miljöproblemen i u-länder eller östländer. I det enskilda fallet
kan dylika insatser däremot ha positiva effekter, inte minst
genom engagemang från frivilliga organisationers sida.
Skuldbyten kan därför för vissa situationer vara en av flera
alternativa metoder att tillföra finansiering och därmed ha en
positiv betydelse."
Vad gäller samarbetet inom Paris-klubben konstaterade
utskottet att Sverige stöder Paris-klubben i dess strävan att
genom multilateralt samarbete framförhandla en skuldlättnad som
är anpassad till det enskilda skuldlandets betalningsförmåga
samt att tillförsäkra olika kreditorer en rättvis andel av de
betalningar som skuldlandet gör. Utskottet konstaterade vidare i
betänkande 1989/90:UU16: "Paris-klubben har hittills tagit
avstånd från tanken att konvertera offentliga fordringar. För
närvarande har emellertid en diskussion börjat föras om för- och
nackdelar med denna typ av transaktioner. De frågor som ännu är
olösta gäller t.ex. hur den s.k. bördefördelningen mellan
Parisklubbens medlemmar sinsemellan och mellan dem och de
utanförstående kreditorerna kommer att påverkas, liksom vad
konsekvenserna kan bli för ny garantigivning från
långivarländerna. Utskottet finner det angeläget att Sverige
deltar aktivt och konstruktivt i dessa diskussioner."
Sedan utskottet senast behandlade denna fråga har ingenting
skett som föranleder en ändring av utskottets ställningstagande.
Härmed avstyrks yrkande 5 och 6 i motion U657 (fp).
Stärkande av miljöskyddet
Det internationella regelverket
I motion U637 (mp) yrkas att Sverige inom FN skall verka för
en internationell miljödomstol som är öppen för stater och
miljöorganisationer.
Utskottet får konstatera att motionärerna tagit upp en fråga
av principiellt stor betydelse som man nu har börjat diskutera
internationellt. Det mellanstatliga regelverk som hittills
skapats har av nödvändighet tvingats bygga på de medverkande
staternas bredvillighet att komma överens. Alla konventioner som
finns i dag är visserligen bindande men innehåller inga
stadganden om tvistelösning, sanktioner etc. En ökande
medvetenhet om miljöskyddets betydelse, en ökad insikt om
frågans angelägenhet och brådska samt framför allt en ökad
politisk vilja att motverka hoten mot vår planet har emellertid
lett till att vissa regeringar börjar överväga behovet av
sanktioner. Senast diskuterades denna fråga vid ett
internationellt miljörättsligt seminarium som hölls efter
initiativ som togs vid toppmötet 1989 mellan världens sju
största industrinationer. Värd för seminariet var den italienska
regeringen. Fortfarande är dock de länder som förespråkar
användandet av tvingande regler inkl. en överstatlig dömande
instans i minoritet. Frågans natur är också sådan att arbetet
för att kunna komma till rätta med de globala hoten mot miljön
måste inkludera så många av världens stater som möjligt.
Generellt får utskottet också utgå ifrån att fördragsslutande
stater respekterar sina förpliktelser enligt ingångna avtal även
om någon överstatlig dömande instans inte finns. Diskussioner om
eventuella sanktioner vid brott mot bindande internationella
konventioner bör dock föras vidare.
Utskottet utgår från att regeringen även fortsättningsvis
följer utvecklingen på detta område.
Därmed får yrkande 1 i motion U637 (mp) anses besvarat.
Vad gäller stärkandet av den icke konventionsbundna
miljörätten som tas upp i motion U657 får utskottet hänvisa
till sitt betänkande 1989/90:UU7 där utskottet anförde följande:
"En annan viktig del i det internationella arbetet på att bevara
den globala miljön är den icke konventionsbundna miljörätten
vari ingår sic utere-principen (använd din egendom på ett sådant
sätt att den inte skadar någon annan). Denna princip har
återspeglats i 1972 års miljödeklaration
(Stockholmsdeklarationen). Sic utere-principen kan anses som
sedvanerätt.
I Brundtland-rapporten föreslås att tidigare principer skall
kodifieras genom antagandet av en konvention om miljöskydd och
varaktigt hållbar utveckling. Från svensk sida har framförts att
vi ställer oss positiva till en diskussion av denna fråga.
Utskottet utgår från att regeringen aktivt kommer att följa
utvecklingen på detta område."
Sedan utskottet senast behandlade frågan har ingenting skett
som föranleder en ändring av utskottets bedömning. Det kan
tilläggas att frågan kommer att behandlas vid 1992 års konferens
om miljö och utveckling.
Härmed får yrkande 4 i motion U657 (fp) anses besvarat.
Frågan om en internationell miljöskyddsstyrka alternativt
kustbevakningsstyrka som tas upp i motionerna U208 (c) och U657
(fp) har tidigare behandlats av utskottet (1989/90:UU7).
Utskottet konstaterade då: "Frågan om en katastroffond
diskuterades vid 1989 års möte med FN:s miljöstyrelse, och en
resolution antogs med bl.a. svenskt medförslagsställarskap om
att man skulle undersöka möjligheter att skapa ett center för
brådskande miljöinsatser som krävs antingen på grund av en
plötslig olycka eller i ekologiska katastrofområden." Frågan
utreds för närvarande inom FN och förväntas kunna behandlas vid
miljöstyrelsen möte år 1991. Samarbetsåtgärder för att komma
till rätta med föroreningar av den marina miljön, t.ex. den som
förorsakas av sjöfarten eller av verksamhet som bedrivs till
havs, har utarbetats inom den internationella
sjöfartsorganisationen International Maritime Organization
(IMO). IMO:s medlemstater har undertecknat konventioner som
reglerar utsläpp av olja från fartyg. Frågan om en skyddsstyrka
diskuteras. Sverige deltar aktivt. En annan internationell
överenskommelse som innehåller begränsningar av utsläpp av olja
och andra skadliga ämnen från fartyg är den s.k.
MARPOL-konventionen 73/78 eller Havsföroreningskonventionen.
Helsingforskonventionen, som omfattar det s.k. Östersjöområdet
och till vilken samtliga strandstater är anslutna, innehåller
regler för samarbete mellan dessa stater för upprätthållande av
beredskap för bekämpning av föroreningar genom olja och andra
skadliga ämnen till havs. Konventionen innehåller även regler
för formerna för övervakning för att upptäcka och registrera
utsläpp samt för bekämpning av vattenföroreningar från fartyg.
Inom ECE diskuteras en internationell överenskommelse för att
förhindra industriolyckor och ömsesidigt bistå varandra om
sådana inträffar.
Utskottet utgår från att regeringen fortsatt aktivt följer
denna fråga.
Därmed får yrkande 2 i motion U208 (c) och yrkande 7 i motion
U657 (fp) anses besvarade.
I motion U638 (c) betonas behovet av ytterligare
internationella åtgärder mot försurningen. Bl.a. anbefalls att
de internationella protokollen till ECE-konventionen om långväga
gränsöverskridande luftföroreningar för reducering av svavel och
kväve måste revideras och skärpas. Nya överläggningar måste
initieras om svavel och kväveoxidbegränsningar. Nya
överenskommelser bör enligt motionärerna utgå från den
vetenskapliga kunskap som finns i dag om kritiska
belastningsvärden och naturens egna gränser. I motionen tas även
upp krav på initiativ till överläggningar med den danska
regeringen om begränsning av luftföroreningar från Danmark.
Enligt motionärerna bör överläggningar även initieras med
Finland för att få gränsälvskommissionens uppgifter att utvidgas
till att även omfatta luftföroreningar.
Utskottet får konstatera att de frågor som tas upp i motion
U638 för närvarande behandlas inom ramen för ECE. I den
konventionsstyrelse som tillkom för att övervaka efterlevnaden
av konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar
pågår ett löpande arbete på att förbättra och utvidga denna.
Konventionen är en s.k. ramkonvention inom vilken konkreta
åtaganden beträffande utsläppsbegränsningar görs genom särskilda
protokoll eller utfärdade rekommendationer. Sålunda pågår arbete
på ett nytt protokoll avseende ytterligare reduceringar av
svavelutsläppen. Det protokoll som tidigare antagits om en
30-procentig reduktion av svavelutsläppen har ännu inte
undertecknats av samtliga öststater.
År 1988 kunde ett protokoll som fryser utsläppen av
kväveoxider eller dessas gränsöverskridande flöden antas.
Överenskommelsen var det första steget i en process som siktar
mot en reglering av utsläppen. Det andra steget avseende en
begränsning av utsläppen av kväveoxid siktar till att uppnå
utsläppsminskningar som hänför sig till kritiska
belastningsgränser. Förhandlingar pågår redan avseende frågan om
kritiska belastningsgränser, då främst vad avser svavelutsläpp.
Annat arbete inom konventionsstyrelsen pågår för att utarbeta
strategier för begränsningar av utsläpp av föroreningar i
atmosfären och för att utarbeta ett protokoll som skall begränsa
utsläpp av flyktiga organiska ämnen "Volatile, Organic
Compounds" (s.k. VOC).
Försurningsfrågan togs upp vid det möte i Bergen som de 34
medlemsstaterna i ECE på inbjudan av den norska regeringen höll
den 8--16 maj 1990 som en uppföljning till
Brundtlandtkommissionens rapport. Ministrarna underströk behovet
av fortsatt arbete för att begränsa utsläppen av bl.a. svavel
och kväve. Försurningsfrågorna kommer självfallet att tas upp
vid 1992 års konferens om miljö och utveckling.
Utskottet utgår ifrån att det aktiva svenska engagemanget i
dessa frågor kommer att fortsätta.
Därmed avstyrks yrkande 5 i motion U638 (c).
Vad gäller det finsk-svenska gränsälvssamarbetet enligt den
överenskommelse som gjordes mellan länderna år 1971 och vad
yrkande 4 i motion U638 anför om en utvidgning av kommissionens
uppgifter till att också omfatta luftföroreningar, får utskottet
hänvisa till jordbruksutskottets betänkande 1989/90:JoU5.
Jordbruksutskottet anför bl.a.: "Utskottet har erfarit att man
från de svenska och finska regeringarnas sida uppmärksamt följer
utvecklingen i gränsälvsområdet. Miljöfrågornas betydelse i
området har därvid särskilt uppmärksammats. Enligt utskottets
mening synes anledning icke föreligga att utvidga
överenskommelsens innehåll till att omfatta frågor om luftvård.
Syftet med motionen kan bäst tillgodoses inom ramen för ett
sådant samarbete mellan de nordiska länderna som innefattas i
den nordiska miljöskyddskonventionen (SÖ 1974:99). Däremot anser
utskottet att det finns skäl som talar för att regeringen
överväger möjligheten att till gränsälvskommissionen tillföra
sakkunskap även på miljövårdsområdet." Utskottet ansluter sig
till jordbruksutskottets yttrande.
Därmed avstyrks yrkande 4 i motion U638 (c).
I motion U638 tas olika åtgärder till skydd för de tropiska
regnskogarna upp. Utskottet delar den oro för de tropiska
regnskogarna som ligger bakom yrkandet. Utskottet har tidigare
uttalat sig om behovet av kraftfulla internationella åtgärder på
detta område (1988/89:UU18 och 1989/90:UU15). Utskottet får
hänvisa till dessa betänkanden och liksom då framhålla den höga
prioriteringsgrad som skyddet av den tropiska regnskogen måste
ha. Vad som anförs i motionen om att svenska biståndsinsatser
bör ges ökad miljöinrikting och bidra till att framkalla en
positiv attityd till biologisk mångfald överensstämmer med
regeringens politik. Sverige agerar vidare aktivt för att öka
mijömedvetandet och ansvaret inom internationella organisationer
inkl. Världsbanken samt bidrar till forskningsprojekt och
kunskapsöverföring.
En konvention om skydd av regnskog skulle enligt utskottets
uppfattning kunna vara ett sätt att skydda denna omistliga
naturresurs. För att en sådan konvention skall få största
möjliga anslutning och bli effektiv krävs emellertid att de
stater inom vilkas territorium regnskogarna ligger konstruktivt
engagerar sig i frågan.
För frågan om ett totalstopp för svensk import av tropiskt
timmer och produkter därav får utskottet hänvisa till
näringsutskottets betänkande 1989/90:NU8. Näringsutskottet anför
bl.a. rörande restriktioner av importen från u-länder: "Denna
intressemotsättning illustreras genom diskussionen om social-
och miljöklausuler. Ett krav från i-länderna att sådana
klausuler skall tillämpas eller tillskapas kan i vissa u-länder
uppfattas som cyniskt men framför allt som ett utslag av
protektionism. Det torde mot denna bakgrund vara mer
ändamålsenligt att, åtminstone inledningsvis, driva hithörande
frågor på en principiell bas och i andra organ än GATT.
Utskottet vill erinra om det angelägna i att tredje världens
länder, där regnskogarna huvudsakligen är belägna, får
möjligheter att utveckla ett rationellt och miljövänligt
skogsbruk med de tropiska trädslagen som en viktig resurs. En
förutsättning för detta är att en marknad finns för tropiska
träprodukter. Ett generellt importförbud skulle motverka en
sådan utveckling.
Frågorna om hoten mot den tropiska regnskogen har bevakats
under en följd av år i internationella sammanhang. Utskottet
noterar emellertid nu ett avsevärt ökat intresse för ämnet.
Arbetet i internationella timmerorganisationen ITTO har
engagerat ett stort antal länder, företrädande såväl producent-
som konsumentintressen. Sverige deltar aktivt i detta arbete.
Inom ITTO förhandlas och godkänns projekt som har till syfte att
åstadkomma skydd av den tropiska regnskogen, bl.a. genom s.k.
uthålligt skogsbruk. Flera av de förslag till åtgärder som
därvid har kommit fram kan förutsättas ha goda möjligheter att
leda till målet att en miljövänlig och uthållig produktion av
tropiskt timmer skall komma till stånd, vilket också är syftet
med kraven i motionerna. Enligt utskottets mening bör den
angelägna strävan att förhindra fortsatt förstörelse av
regnskogen i första hand kanaliseras genom ITTO."
Utskottet ansluter sig till näringsutskottets yttrande.
Med det ovan anförda avstyrker utskottet yrkande 8 i motion
U638 (c).
I motion U656 (c) krävs att Sverige skall agera kraftfullt i
internationella fora för att få till stånd begränsningar av
fossila bränslen bl.a. för att minska trafikens försurande
inverkan på luft och hav. Vid 1992 års konferens måste frågan
tas upp anser motionärerna. I motion U545 (s) yrkas på
internationell samordning av miljökraven på bilar.
Utskottet får med anledning av motionerna konstatera att
åtgärder för att motverka och minska de skadliga effekter som
trafiken, i synnerhet bilavgaserna, har på jordens klimat är
en fråga av mycket hög prioritet för den svenska regeringen. Vid
det möte som hölls i Bergen den 8--16 maj 1990 som en
uppföljning av Brundtlandkommissionen drev Sverige denna fråga.
Trafikens inverkan på luft och havsmiljöer kommer även att
behandlas vid 1992 års konferens om miljö och utveckling.
Regeringen följer noga utvecklingen inom EG på detta området.
Inom OECD behandlas bilavgasfrågor inom bl.a. expertgruppen
luftvård (Air Management Policy Group). Vid det ministermöte som
hölls den 26 april 1990 diskuterades bl.a. arbetet rörande
bilavgaser. Dessa frågor diskuteras även inom ECE. Utskottet
utgår från att regeringen även fortsättningsvis aktivt driver
denna fråga.
Därmed får motion U656 (c) och motion U545 (s) anses
besvarade.
Behovet av fri och utökad information om uppgifter som rör
miljön och ökat officiellt medverkande av olika
miljöorganisationer i det internationella miljösamarbetet tas
upp i motion U637 (mp).
Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion U637 om
att en förutsättning för att det internationella rättssystemet
skall bli effektivt är att det finns en fri och öppen
information om de olika ländernas åtgärder och avsaknad av
åtgärder. Frågan har tagits upp inom Nordiska rådet, vilket även
påpekas i motionen, och vid miljömötet i Bergen. Vid ett
internationellt expertmöte som anordnades av den holländska
regeringen har ett förslag utarbetats till stadga rörande
delaktighet i information om miljöåtgärder etc. Frågan kommer
även att behandlas vid 1992 års konferens om miljö och
utveckling.
Utskottet utgår från att regeringen fortsatt driver denna
fråga.
Detsamma gäller de etablerade miljöorganisationernas möjlighet
att få observatörsskap i de internationella konventionernas
kommissioner. Detta är enligt utskottets uppfattning en rimlig
begäran, som, enligt vad utskottet erfar, redan i många fall
tillgodosetts. Utskottet noterar att regeringarna och de
frivilliga miljöorganisationerna i allt högre grad samarbetar på
miljöområdet. Ett exempel var den första delen av
Bergen-konferensen där regeringsrepresentanter, forskare,
näringsliv och miljöorganisationer möttes och gemensamt sökte
formulera målsättningar på miljöområdet.
Därmed får yrkande 3 och 4 i motion U637 (mp) anses besvarade.
Den marina miljön
Sammanfattning av motionerna
I två motioner U208 (c) och U638 (c) yrkar centerpartiet att
Sverige ratificerar FN:s havsrättskonvention. Miljöpartiet yrkar
i motion U637 (mp) att Sverige skall verka för en
världsomspännande havskonvention.
Utskottet får konstatera att det i många avseenden fortfarande
saknas en heltäckande internationell reglering till skydd för
den marina miljön. Ett internationellt antagande av
havsrättskonventionens miljöbestämmelser vore därför att
välkomna. Konventionen innehåller emellertid bestämmelser som
reglerar andra ämnesområden med anknytning till världshaven. Den
återger många av de regler som tidigare fastställts i de fyra
s.k. Genèvekonventionerna från 1958 rörande det fria havet,
fisket, territorialhavet och kontinentalsockeln. Konventionen
innehåller bl.a. regler om geografiskt missgynnade staters
rättigheter, marin forskning och överföring av djuphavsteknologi
m.m. Konventionen innehåller även stadganden rörande begreppet
ekonomisk zon och en regim om djuphavsutvinning av mineraler på
bottnarna utanför nationell jurisdiktion.
Det är framför allt de finansiella implikationerna av ett
deltagande i den enligt konventionen föreslagna
havsbottenregimen som visat sig göra det svårt för Sverige och
flertalet andra länder att ratificera konventionen.
Havsrättskonventionen undertecknades år 1982 av Sverige och
drygt 100 andra stater. Endast 43 stater har emellertid hittills
ratificerat konventionen. För att den skall träda i kraft krävs
60 ratifikationer. USA, Storbritannien och Västyskland m.fl.
i-länder har inte ens undertecknat konventionen, främst på grund
av motstånd mot konventionens regler rörande djuphavsutvinning
av vissa mineraler.
Mot denna bakgrund anser utskottet att yrkande 1 i motion U208
(c) och yrkande 9 i U638 (c) om ratificering av FN:s
havsrättskonvention inte föranleder någon åtgärd från riksdagens
sida.
Härmed avstyrks yrkande 1 i motion U208 (c) och yrkande 9 i
motion U638 (c).
Enligt vad som framgår bl.a. av jordbruksutskottets betänkande
1989/90:JoU6 är det internationella samarbetet på
havsmiljöområdet mycket omfattande och ständigt föremål för nya
avtal och överenskommelser. En världsomfattande konvention
till skydd för världshaven, enligt vad som framförs i motion
U637 (mp), bör självfallet vara ett mål för det internationella
förhandlingsarbetet i den mån regionala överenskommelser inte
kan anses komma att täcka behovet av skydd för den marina
miljön.
Som utskottet anfört ovan innehåller 1982 års
havsrättskonvention flera internationellt täckande bestämmelser
till skydd för den marina miljön. Utan att utskottet i förväg
vill precisera utformningen och den geografiska omfattningen  är
det utskottets uppfattning att regeringen bör fortsätta sitt
arbete på internationellt täckande regleringar till skydd för
den marina miljön.
Härmed får yrkande 5 i motion U637 (mp) anses besvarat.
Antarktis och Arktis
Sammanfattning av motionerna
I motion U637 (mp) yrkas att Sverige skall arbeta för en
skyddskonvention för Antarktis och för att Antarktis görs till
en världspark. Motionärerna i motion U638 (c) yrkar att
Antarktis skall förklaras vara en internationell naturpark.
Syftet är detsamma; att skydda Antarktis miljö. Samma oro för
Arktis sårbara och alltmer utsatta miljö ligger bakom yrkandet i
motion U637 att Sverige skall arbeta för en internationell
konvention som reglerar all mänsklig påverkan i Arktis.
Utskottet delar den oro inför en miljöförstörande exploatering
som hotar de känsliga och för den globala forskningen omistliga
resurserna som utgörs av jordklotets båda isklädda poler. Denna
oro har även tidigare framförts i olika betänkanden, senast i
1989/90:UU4 om Antarktis.
Utskottet får hänvisa till detta betänkande med tillägget att
vad som där anförs om en utveckling bland Antarktisfördragets
medlemsstater i riktning mot en allt större förståelse för
nödvändigheten av ett rigoröst miljöskydd nu gäller i ännu högre
grad. Förutsättningarna att nå en överenskommelse om
miljöskyddet av Antarktis är nu enligt utskottets uppfattning
gynnsammare än någonsin tidigare. Hösten 1990 skall
Antarktisfördragets parter hålla ett möte om miljöfrågorna.
Sverige har alltsedan tillträdet till Antarktisfördraget år 1984
konsekvent arbetat för att stärka miljöskyddet på den sydliga
kontinenten i en riktning som benämningen "världspark" eller
"internationell naturpark" kan sägas vara ett uttryck för.
En ratificering av mineralkonventionen, vilket tas upp i motion
U637, saknar aktualitet för svensk del. Det svenska intresset
för mineralkonventionen har aldrig varit förknippat med
mineralutvinning utan med en strävan att uppnå ett så rigoröst
skydd för Antarktis miljö som möjligt. Mineralkonventionen var
ett första steg för att hejda en exploatering av Antarktis.
Utskottet ser det som naturligt att Sverige nu eftersträvar ett
mer långsiktigt skydd av det slag som motionen efterlyser.
Därmed får yrkandena 6 och 7 i motion U637 (mp) och yrkande 7
i motion U638 (c) anses besvarade.
Vad gäller Arktis saknas en övergripande multinationell
överenskommelse. Senare tids utnyttjande av området har
emellertid medfört ett ökat medvetande om behovet av att skydda
miljön. I september 1989 hölls på finskt initiativ ett möte i
Rovaniemi där berörda polarstater, dvs. de nordiska länderna,
Sovjetunionen, Canada och USA, diskuterade former för miljöskydd
och miljösamarbete i Arktis. Vid mötet beslutades att genomföra
studier av miljöläget i Arktis, om utarbetande av ett
övervakningssystem för regionen och en strategi för
miljöåtgärder på kort och lång sikt. Ett andra möte har nyligen
hållits i Canada med deltagande även av Storbritannien och
Västtyskland samt av representanter för urbefolkningarna i
polarområdet. Ett tredje möte skall hållas i Sverige år 1991.
Utskottet utgår från att Sverige aktivt deltar i arbetet.
Därmed får yrkande 8 i motion U637 (mp) anses besvarat.
Regionalt samarbete
I motion U657 anförs att Sverige bör verka för fler regionala
konventioner eftersom det har visat sig att konventioner som
omfattar mindre områden både är lättare att förhandla färdigt
och lättare att få mer långtgående.
Utskottet har tidigare behandlat denna fråga (1989/90:UU7).
Utskottet konstaterade då att det delade den uppfattning om
betydelsen av regionalt samarbete på miljövårdsområdet som
framfördes i den berörda motionen. "Det samarbete som sker i
Europa såväl regionalt som över hela Europa inom ramen för det
nordiska samarbetet, Östersjöstaterna, Nordsjöstaterna, ECE, ESK
etc. resulterar i konventioner och andra former av
mellanstatliga överenskommelser.
Ett liknande arbete äger rum inom andra regioner runt om i
världen. Sverige stöder generellt regionalt samarbete och
naturligtvis regionala konventioner ägnade att skydda miljön.
Det kan dock inte anses ankomma på Sverige att driva denna fråga
utan på de i regionerna ingående länderna själva."
Utskottet vidhåller denna uppfattning.
Därmed får yrkande 3 i motion U657 (fp) anses vara besvarat.
Vad gäller svenskt medlemskap i European Environmental Agency
som framförs i motionerna U218 (m) får utskottet konstatera att
detta är just vad den svenska regeringen tillsammans med övriga
EFTA-staters regeringar eftersträvar. Vid det möte mellan
miljöministrarna i EFTA-länderna som ägde rum i april 1990
uttalade samtliga EFTA-länder önskemål om att bli medlemmar i
EEA.
Därmed får yrkande 3 i motion U218 anses besvarat.

Hemställan

Utskottet hemställer
1. beträffande miljölagstiftning
att riksdagen avslår yrkandena 2 och 13 i motion 1989/90:U637
och yrkande 2 i motion 1989/90:U638,
2. beräffande global miljöfond
att riksdagen avslår yrkande 15 i motion 1989/90:U637 och
yrkande 1 i motion 1989/90:U638,
res. 1 (fp, c, v, mp)
3. beträffande luftvårdsfond
att riksdagen förklarar yrkande 3 i motion 1989/90:U638
besvarat med vad utskottet anfört,
4. beträffande skuldbyten
att riksdagen avslår yrkandena 5 och 6 i motion 1989/90:U657,
res. 2 (fp, c, mp)
5. beträffande miljödomstol
att riksdagen förklarar yrkande 1 i motion U637 besvarat med
vad utskottet anfört,
6. beträffande den icke-konventionsbundna miljörätten
att riksdagen förklarar yrkande 4 i motion 1989/90:U657
besvarat med vad utskottet anfört,
7. beträffande internationell miljöskyddsstyrka
att riksdagen förklarar yrkande 2 i motion 1989/90:U208 och
yrkande 7 i motion 1989/90:U657 besvarade med vad utskottet
anfört,
8. beträffande försurning
att riksdagen avslår yrkande 5 i motion 1989/90:U638,
res. 3 (c)
9. beträffande gränsälvsöverenskommelsen
att riksdagen avslår yrkande 4 i motion 1989/90:U638,
res. 4 (c)
10. beträffande tropiska regnskogar
att riksdagen avslår yrkande 8 i motion 1989/90:U638,
res. 5 (fp, c, v, mp)
11. beträffande trafikens skadliga effekter
att riksdagen förklarar motion 1989/90:U656 och motion
1989/90:U545 besvarade med vad utskottet anfört,
12. beträffande information och medverkan
att riksdagen förklarar yrkandena 3 och 4 i motion
1989/90:U637 besvarade med vad utskottet anfört,
13. beträffande ratificering av FN:s havsrättskonvention
att riksdagen avslår yrkande 1 i motion 1989/90:U208 och
yrkande 9 i motion 1989/90:U638,
res. 6 (c, v, mp)
14. beträffande den marina miljön
att riksdagen förklarar yrkande 5 i motion 1989/90:U637
besvarat med vad utskottet anfört,
15. beträffande Antarktis
att riksdagen förklarar yrkandena 6 och 7 i motion
1989/90:U637 och yrkande 7 i motion 1989/90:U638 besvarade med
vad utskottet anfört,
16. beträffande Arktis
att riksdagen förklarar yrkande 8 i motion 1989/90:U637
besvarat med vad utskottet anfört,
17. beträffande regionalt samarbete
att riksdagen förklarar yrkande 3 i motion 1989/90:U657
besvarat med vad utskottet anfört,
18. beträffande medlemskap i EEA
att riksdagen förklarar yrkande 3 i motion 1989/90:U218 och
besvarat med vad utskottet anfört.

Stockholm den 29 maj 1990
På utrikesutskottets vägnar
Stig Alemyr
Närvarande: Stig Alemyr (s), Pär Granstedt (c), Evert
Svensson (s), Sture Ericson (s), Maj Britt Theorin (s), Alf
Wennerfors (m), Karl-Erik Svartberg (s), Axel Andersson (s),
Nils T Svensson (s), Inger Koch (m), Karl-Göran Biörsmark (fp),
Birgitta Hambraeus (c), Bertil Måbrink (vpk), Per Gahrton (mp),
Viola Furubjelke (s), Eva Björne (m) och Håkan Holmberg (fp).

Reservationer

1. Global miljöfond (mom. 2)
Pär Granstedt (c), Karl-Göran Biörsmark (fp), Birgitta
Hambraeus (c), Bertil Måbrink (v), Per Gahrton (mp) och Håkan
Holmberg (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar
med "Vad gäller" och slutar med "i motion U637 (mp)." bort ha
följande lydelse:
Centermotionens förslag om en omfattande global miljöfond,
finansierad genom att industriländerna avsätter en del av sin
bruttonationalinkomst varje år bör enligt utskottets uppfattning
föras fram i detta sammanhang. Medlen skulle användas för att
möta de från global synpunkt allvarligaste miljöhoten, som
utplåning av regnskog, ökenutbredningen, jordförstöringen m.m.
Arbetet för att få till stånd en global miljösatsning bör enligt
utskottets uppfattning få högsta prioritet i Sveriges
utrikespolitik, såväl i internationella organ som vid bilaterala
kontakter. Vad utskottet här anfört bör riksdagen med bifall
till yrkande 1 i motion U638 och till yrkande 15 i motion U637
(mp) som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan i moment 2 bort ha följande
lydelse:
2. beträffande global miljöfond
att riksdagen med bifall till yrkande 15 i motion 1989/90:U637
och yrkande 1 i motion 1989/90:U638 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Skuldbyten för att finansiera miljövårdsprojekt (mom. 4)
Pär Granstedt (c), Karl-Göran Biörsmark (fp), Birgitta
Hambraeus (c), Per Gahrton (mp) och Håkan Holmberg (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar
med "Sedan utskottet" och slutar med "U657 (fp)." bort ha
följande lydelse:
Riksdagen bör nu, enligt utskottets mening, med bifall till
yrkande 5 i motion U657 hos regeringen begära förslag till
regler som möjliggör för exportkreditnämnden att under vissa
villkor sälja skuldandelar som ett sätt att finansiera
miljövårdsinsatser i låntagarländerna. På samma sätt bör
riksdagen nu, med bifall till yrkande 6 i samma motion, uppdra
åt regeringen att aktivt pröva möjligheterna att inom ramen för
den s.k. Parisklubben medverka till internationellt förankrade
miljösatsningar av det slag som skisseras i motionen.
dels att utskottets hemställan i moment 4 bort ha följande
lydelse:
4. beträffande skuldbyten
att riksdagen med bifall till yrkandena 5 och 6 i motion
1989/90:U657 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
3. Försurning (mom. 8)
Pär Granstedt och Birgitta Hambraeus (båda c) anser
dels att utskottets yttrande på s. 10 som börjar med
"Utskottet utgår" och slutar med "i motion U638 (c)." bort ha
följande lydelse:
Utskottet delar emellertid motionärernas uppfattning att
ytterligare initiativ bör tas för internationella åtgärder mot
försurningen. Åtgärder av det slag som föreslås i motionen bör
därvid komma i fråga.
dels att utskottets hemställan i moment 8 bort ha följande
lydelse:
8. beträffande försurning
att riksdagen med bifall till yrkande 5 i motion 1989/90:U638
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Gränsälvsöverenskommelsen (mom. 9)
Pär Granstedt och Birgitta Hambraeus (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som
börjar med "Vad gäller det" och slutar på s. 11 med "i motion
U638 (c)." bort ha följande lydelse:
Vad gäller det finsk-svenska gränsälvssamarbetet enligt den
överenskommelse som gjordes mellan länderna år 1971 och vad
yrkande 4 i motion U638 anför om en utvidgning av kommissionens
uppgifter till att också omfatta luftföroreningar, finner
utskottet motionens förslag befogat. Jordbruksutskottet har i
sitt betänkande 1989/90:Jo5 utalat sig för att
gränsälvskommissionen tillförs sakkunskap även på miljöområdet.
Att uttryckligen inkludera luftmiljöfrågorna i uppdraget vore en
ytterligare åtgärd för att betona miljöfrågornas betydelse i
gränsälvssamarbetet. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med
bifall till yrkande 4 i motion U638 ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan i moment 9 bort ha följande
lydelse:
9. beträffande gränsälvsöverenskommelsen
att riksdagen med bifall till yrkande 4 i motion 1989/90:U638
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Tropiska regnskogar (mom. 10)
Pär Granstedt (c), Karl-Göran Biörsmark (fp), Birgitta
Hambraeus (c), Bertil Måbrink (v), Per Gahrton (mp) och Håkan
Holmberg (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som
börjar med "Utskottet ansluter" och slutar med "i motion U638
(c)." bort ha följande lydelse:
För egen del vill utskottet framhålla att åtgärder för att
rädda de tropiska regnskogarna blir alltmer brådskande. Målet
måste vara en internationell konvention till skydd för
regnskogarna. För att detta skall bli möjligt utan svåra
ekonomiska konsekvenser och därav följande politiskt motstånd
från de berörda länderna, krävs att industriländerna tar ett
ekonomiskt ansvar. Den globala miljöfond som utskottet behandlar
på annan plats i detta betänkande skulle kunna vara ett sätt att
finansiera sådana insatser. I avvaktan på en sådan fond krävs
bilaterala insatser och stöd genom existerande kanaler som UNDP
och UNEP. Ett program för att kompensera de berörda länderna
ekonomiskt och utveckla ett ekologiskt skogsbruk bör lämpligen
förenas med åtgärder mot import av tropiskt timmer som inte
producerats på ett ekologiskt godtagbart sätt.
Vad utskottet här anför bör riksdagen, med bifall till yrkande
8 i motion U638 ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan i moment 10 bort ha
följande lydelse:
10. beträffande tropiska regnskogar
att riksdagen med bifall till yrkande 8 i motion 1989/90:U638
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Ratificering av havsrättskonventionen (mom. 13)
Pär Granstedt och Birgitta Hambraeus (båda c), Bertil Måbrink
(v) och Per Gahrton (mp) anser
dels att utskottets yttrande på s. 13 som börjar med "Mot
denna bakgrund" och slutar med "i motion U638 (c)." bort ha
följande lydelse:
Utskottet finner det anmärkningsvärt att Sverige ännu inte
ratificerat avtalet. Det är ett agerande som strider mot vårt
lands utrikespolitiska traditioner, såväl våra strävanden
allmänt att främja ett internationellt samarbete byggt på
rättsprinciper fastlagda i internationella konventioner som
Sveriges pådrivande roll när det gäller internationella miljö-
och naturresursfrågor. Regeringen bör utan ytterligare dröjsmål
vidta åtgärder så att konventionen kan ratificeras.
Detta bör riksdagen med bifall till yrkande 1 i motion U208
(c) och yrkande 9 i motion U638 (c) ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan i moment 13 bort ha
följande lydelse:
13. beträffande ratificering av FN:s havsrättskonvention
att riksdagen med bifall till yrkande 1 i motion 1989/90:U208
och yrkande 9 i motion 1989/90:U638 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.