Vid sidan av flera konkreta förslag som underställts riksdagen
i proposition 1990/91:90 innehåller propositionen också de
ställningstaganden som regeringen i övrigt gör beträffande
miljöpolitiken, såvitt dessa rör propositionens avsnitt 5, som
har remitterats till utrikesutskottet för behandling. Där
återfinns de ställningstaganden som rör mål och riktlinjer för
det internationella miljösamarbetet.
Motionerna
Motioner väckta med anledning av regeringens proposition
1990/91:90
1990/91:U6 av Bengt Hurtig m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om Sveriges agerande i internationella
finansieringsorgan,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om uppbyggnad av kunskap om miljöproblem i
Sovjetunionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om inriktningen av kurser, utbildning och
forskning,
4. att riksdagen anslår ett projektanslag på 25 milj.kr. för
budgetåret 1991/92 till kommuner som bedriver vänortssamarbete
med Sovjetunionen och övriga Östeuropa,
6. att riksdagen till programmet för samarbete med Öst- och
Centraleuropa för budgetåret 1991/92 anvisar 100 milj.kr. utöver
vad regeringen föreslagit i enlighet med vad som anförts i
motionen.
1990/91:U7 av Bengt Hurtig m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om avvisande av EES-avtal vid svårighet att
bibehålla uppnådda skyddsnivåer på miljöområdet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om vikten av att låta medlemsansökan till EG
anstå tills beslutsordningen angående miljöfrågor inom EG
förändrats.
1990/91:U8 av Anna Horn af Rantzien m.fl. (mp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ett
kursprogram utarbetas och utbildningen förverkligas enligt vad
som i motionen anförts.
1990/91:U9 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Sverige i såväl bi- som multilateralt
bistånd bör verka för att de nya måtten på ekonomisk utveckling
(t.ex. HDI och ISEW) används för att beskriva utvecklingen,
2. att riksdagen begär att regeringen tar initiativ i det bi-
och multilaterala biståndet för det som i motionen beskrivits om
"byten av skuld mot natur",
3. att riksdagen begär att regeringen tar initiativ i
Världsbanken för den låneinriktning som beskrivs i motionen med
betoning på lokala projekt som lägger grund för en bärkraftig
utveckling,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att så länge inte Världsbanken reformerats
och demokratiserats skall inget stöd utbetalas till de nya
miljöfonderna (Global Environment Facility och fonden inom ramen
för Montrealprotokollet) -- i stället bör anslagen direkt till
UNEP och UNDP ökas på i motsvarande omfattning,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Sverige inom ramen för
GATT-förhandlingarna verkar för överenskommelser som innebär att
inga nettomiljöskador får uppkomma,
6. att riksdagen begär att regeringen tar initiativ till att
Sverige i bi- och multilateralt bistånd verkar för det som i
motionen anförts om att u-länder ges teknisk hjälp att utveckla
en effektiv energianvändning,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Sverige i alla relevanta
internationella sammanhang verkar för att u-ländernas
skogsvårdsmyndigheter stärks så att de kan kontrollera
avverkning och export och för internationella överenskommelser
som fastställer att skogsbruk bara får bedrivas på ett
ekologiskt hållbart sätt,
8. att riksdagen begär att regeringen tar initiativ i FN och
andra internationella fora för att allt internationellt bistånd
skall vara miljöprövat,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Sverige internationellt bör verka för
överenskommelser som leder till att transnationella företag som
bär huvudansvaret för miljöförstöringen i tredje världen åläggs
att betala för de skador de åstadkommit,
10. att riksdagen hos regeringen begär att den tar initiativ
i Världsbanken och andra relevanta internationella sammanhang
för att stoppa projekt som hotar urbefolkningars existens,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige utvecklar sitt stöd till
rörelser och organisationer i tredje världen som kämpar mot
miljöförstöringen och för rätten till mark och mat.
1990/91:U10 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om de konkreta minskningar av koldioxid och
andra växthusgaser som Sverige bör arbeta för inom ramen för FNs
miljökonferens i Brasilien 1992,
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Jo105.
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om hur frågor rörande nyplantering av skog i
tredje världen skall knytas till det internationella
klimatvårdsarbetet,
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Jo105.
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ett långsiktigt skydd av Antarktis.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Jo105.
1990/91:U11 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
Sverige i det internationella naturvårdsarbetet skall verka för
att Antarktis förklaras som naturpark i enlighet med vad i
motionen anförts,
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Jo113.
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om förstärkningen av miljöbevakningen vid
Sveriges ambassader.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Jo113.
1990/91:U12 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av internationellt miljöarbete för
sjöfartens del.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:T82.
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1991
1990/91:U213 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna att Sverige bör arbeta
för en internationell fond som skall finansiera åtgärder i syfte
att minska klimatgasutsläppen i u-länder.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Jo737.
1990/91:U214 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en global miljöfond,
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Jo739.
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om åtgärder för att bevara tropiska skogar,
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Jo739.
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om skuldbyten för att finansiera
miljövårdsprojekt,
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Jo739.
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om möjligheterna att inom ramen för den s.k.
Parisklubben medverka till internationellt förankrade
miljösatsningar av det slag som skisserats i motionen,
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Jo739.
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en internationell miljöskyddsstyrka.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Jo739.
1990/91:U220 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av ett inrättande av en global
miljöfond med uppgifter och finansiering enligt de riktlinjer
som förordas i motionen,
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Jo749.
1990/91:U239 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om globala insatser för att motverka
växthuseffekten på jorden,
1990/91:U241 av Ivar Virgin (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
stöd till aktionsplanen för att återställa de tropiska skogarna.
1990/91:U259 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
2. att riksdagen begär att regeringen tar initiativ till ett
internationellt räddningsarbete för Aralsjön och dess
kringområde,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av ökade kunskaper om
konsekvenserna för den globala livsmedelsförsörjningen av den
s.k. växthuseffekten,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ökat internationellt samarbete kring
bioteknik,
9. att riksdagen begär att regeringen verkar för ett ökat
internationellt engagemang för att bevara den biologiska
mångfalden.
1990/91:U504 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om European Environment Agency.
1990/91:U510 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
Sverige bör ta initiativ till inrättandet av en alleuropeisk
miljömyndighet enligt de riktlinjer som fastlades vid det
alleuropeiska miljömötet i Wien 1990,
1990/91:U525 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas
4. att riksdagen anvisar 1 000 000 000 kr. till en särskild
europeisk miljöfond i enlighet med vad som föreslås i
miljöpartiets motion om internationell solidaritet,
1990/91:U527 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
erforderliga initiativ snarast bör tas i Nordiska rådet för att
få till stånd internationella konventioner som ratificerar
kritiska miljöbelastningsgränser på olika områden liksom
signatärstaternas åtaganden och vilka konventioner som bör
omfatta samtliga länder i Norden och de länder som gränsar till
Östersjön.
1990/91:U604 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om de frågor som Sverige bör prioritera vid FN-konferensen om
miljö och utveckling i Brasilien 1992.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Jo733.
1990/91:U605 av Hugo Bergdahl och Britta Bjelle (fp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om det angelägna i att Sverige driver på
förhandlingarna med Sovjetunionen för att få till stånd en
minskning av utsläppen från den starkt förorenande industrin på
Kolahalvön.
1990/91:U607 av Elving Andersson och Rune Thorén (c) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts angående stängning av
upparbetningsanläggningen Sellafield i England.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Jo721.
1990/91:U622 av Karl Erik Olsson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av miljökompetens i
utvecklingsbankerna,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om överföring av teknik för "ren produktion",
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om prioriterade åtgärder i Sverige, Danmark,
Finland och Tyskland,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om oljeutvinning i Östersjön,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om beslut i Helsingforskommissionen för ett
utvidgat och intensifierat Östersjösamarbete.
1990/91:U624 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Sverige inom FN skall verka för en
internationell miljödomstol som är öppen för nationer och
miljöorganisationer,
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Jo752.
2. att riksdagen hos regeringen begär att samtliga
internationella konventioner som ingåtts av Sverige på miljö-
och naturvårdens område skall få sin motsvarighet i den
nationella rätten,
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Jo752.
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Sverige inom FN skall verka för att en
konvention om fri information om uppgifter som rör miljön
upprättas,
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Jo752.
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Sverige inom FN skall verka för att
etablerade miljöorganisationer får observatörsstatus i de
internationella konventionernas kommissioner,
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Jo752.
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Sverige skall verka för att en
effektiv global konvention om klimatförändringar upprättas,
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Jo752.
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Sverige skall verka för en
världsomfattande havskonvention,
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Jo752.
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Sverige skall arbeta för en
skyddskonvention och göra Antarktis till en världspark,
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Jo752.
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Sverige inte skall ratificera
Mineralkonventionen,
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Jo752.
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Sverige skall verka för att en
internationell konvention upprättas som reglerar all mänsklig
påverkan i Arktis,
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Jo752.
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inrättande av en utomeuropeisk
miljöfond,
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Jo752.
1990/91:U642 av Gösta Lyngå m.fl. (mp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om inrättandet av ett miljöråd vid FN,
1990/91:U662 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas
1. att riksdagen av regeringen begär ökade insatser i FN för
nya och förnybara energikällor, i enlighet med vad som anförts i
motionen,
2. att riksdagen av regeringen begär förslag i FN om vätgas,
i enlighet med vad som anförts i motionen.
1990/91:U664 av Karin Söder och Stina Eliasson (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av en genomgång och belysning av
skadliga miljöeffekter på barn i internationellt organ,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om uppdrag till forskning och undersökning av
miljöpåverkan på barn i särskilt utsatta områden, exempelvis
Baltikum.
1990/91:U665 av tredje vice talman Bertil Fiskesjö (c) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till en
internationell skogskonvention i enlighet med vad som angetts i
motionen.
1990/91:U669 av Börje Hörnlund (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om vikten av att Sverige arbetar för att föra upp biltrafikens
bränsle- och avgasfrågor till "miljöbeslut" på
Miljö-FN-konferensen i Brasilien.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:N458.
1990/91:U670 av Carl Frick (mp) vari yrkas
1. att riksdagen begär att regeringen skall se till att
HELCOM (Helsingforskommissionen) skall fungera som bas för
samordning av Östersjöländernas interna miljölagstiftning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
Sverige skall verka för att Helsingforskonventionen utvecklas,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
lika stränga krav på lokalisering, teknik och utsläpp bör gälla
i samtliga Östersjöstater,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
HELCOM skall se till att bindande kvalitetsnormer för luft och
vatten fastställs inom Helsingforskonventionens
tillämpningsområde,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
HELCOM skall se till att varje Östersjöstat skall upprätta en
genomförandeplan som fastställs av HELCOM,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
genomförandeplanerna får rättsverkan och blir bindande för
Sverige och de övriga Östersjöstaterna,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
Helsingforskonventionens bestämmelser måste vara bindande och
inte endast utgöras av rekommendationer,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
HELCOM fortlöpande skall övervaka tillämpningen av konventionen,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
den internationella rätten skall kompletteras med
efterlevnadskontroll och med påföljder för fördragsbrott.
Utskottet
Växthuseffekten
Sammanfattning av motionerna
I motion U10 (m), yrkande 1, föreslås att Sverige, inom ramen
för den av regeringen i propositionen En god livsmiljö
(1990/91:90) uttalade målsättningen att verka för en bindande
konvention om klimatförändringar, bör arbeta för preciserade
mål för olika ländergrupper vad avser koldioxidutsläpp och
CFC-användning. Enligt motionärerna bör i-ländernas
koldioxidutsläpp stabiliseras på kort sikt, för att därefter
minska. Vidare bör Torontokonferensens krav på en 20-procentig
minskning till år 2005 vara riktmärke för det fortsatta arbetet.
I motion U213 (v) föreslås att Sverige i internationella
sammanhang bör verka för en internationell fond som skall
finansiera åtgärder i u-länder som syftar till att begränsa de
framtida utsläppen av klimatgaser. Fonden skall byggas upp av
medel från i-länder i proportion till resp. i-lands utsläpp av
klimatgaser.
I motion U239 (mp), yrkande 16, föreslås att Sverige
internationellt och nationellt bör verka för effektivare
energiutnyttjande och förnybara energikällor. Enligt
motionärerna bör utsläppen av koldioxid och klorerade fluorerade
kolväten minska. Vidare bör åtgärder vidtagas för att bevara
regnskogarna, som spelar en stabiliserande roll för jordens
klimatsystem.
I motion U259 (v), yrkande 6, föreslås att Sverige skall verka
för att kunskaperna om effekterna på jordens
livsmedelsproduktion av de klimatologiska förändringarna ökar.
Enligt motionärerna bör alla tänkbara åtgärder sättas in för att
minska växthusgasernas effekter.
I motion U624 (mp), yrkande 5, föreslås att Sverige skall
verka för att en effektiv global konvention om
klimatförändringar upprättas. För att visa att Sverige menar
allvar med sitt initiativ till denna konvention föreslår
motionärerna att Sverige snarast upprättar en nationell
avvecklingsplan för fossila bränslen.
Utskottet
Utskottet konstaterar att klimatfrågan utgör ett av de
centrala förhandlingsområdena inför FNs konferens om miljö och
utveckling i Rio de Janeiro år 1992. Regeringen har i
propositionen En god livsmiljö (1990/91:90) uttalat att den
kommer att verka för att konferensen, till vilken Sverige har
varit initiativtagare, bl.a. skall leda till bindande
konventioner om klimatförändringar, biologisk mångfald och
skogsfrågor. Den förberedande kommittén för konferensen höll sin
andra session i mars--april 1991. I den mellanstatliga
förhandlingsgruppen för en klimatkonvention har märkbara
framsteg gjorts. Arbetet med ett konventionsutkast har inletts,
och frågan kommer att vidare diskuteras vid nästa session i
Genève den 17--28 juni.
Klimatfrågan intar, enligt utskottets mening, en särställning
i miljöarbetet. Problemet är, i likhet med uttunningen av
ozonskiktet, ett globalt problem där i-länderna bär ett tungt
ansvar för att lösa de problem som har uppstått. U-länderna
bidrar till att problemen förvärras, men det är i i-länderna som
de huvudsakliga orsakerna till miljöbelastningen återfinns. Det
är också framför allt i i-länderna som forskningen kring
alternativa, icke miljöförstörande drivmedel och energikällor
m.m. kan finansieras.
Det är enligt utskottet av vikt att problemen inte förringas
på grund av osäkerhet bland forskare om tidsskalan och storleken
av de befarade klimatförändringarna, liksom om effekterna i
olika regioner. Effekterna uppträder gradvis och under en
utdragen tidsperiod. Det är därför naturligt och viktigt att
även mindre tecken på klimatförändringar och skador på
ozonskiktet leder till omedelbara åtgärder, trots att effekterna
av sådana åtgärder i sin tur inte kan iakttagas förrän längre
fram i tiden.
Ett stort antal länder, däribland Sverige, har förbundit sig
att vidta åtgärder som skyddar ozonskiktet. Åtagandena har
formaliserats genom Wienkonventionen för skydd av ozonskiktet
från år 1985 och det därtill knutna Montrealprotokollet från år
1987. I förhandlingar i London 1990 beslutade parterna om
skärpningar av protokollet. Efter en stegvis nedtrappning av
användningen av CFC, haloner och koltetraklorid skall de
till protokollet knutna länderna totalt avveckla bruket av dessa
ämnen till år 2000. För 1,1,1-trikloretan (metylkloroform, ett
av de klorerade lösningsmedlen) beslutades att en avveckling
skall ha skett till år 2005. De länder som kan bör, enligt
mötets rekommendationer, genomföra avvecklingen i snabbare takt.
Genom upprättandet av en finansiell mekanism inom ramen för
Montrealprotokollet för stöd till tekniköverföring till
u-länderna har i-länderna accepterat sitt ansvar för uttunningen
av ozonskiktet och möjliggjort för u-länderna att medverka i
avvecklingen av CFC-användningen. Mot bakgrund av studier som
har gjorts i vissa u-länder har fondens storlek fastställts till
160 miljoner USD för perioden 1991--1993. Genom utvidgad
anslutning till protokollet av större utvecklingsländer kan en
50-procentig utökning av fondens kapital ske. Sveriges bidrag
följer FNs bidragsskala och kommer att bli 1,42 % av den totala
fonden. Visst bilateralt och regionalt samarbete kan räknas som
bidrag till fonden, dock högst 20 % av det nationella bidraget.
Regeringen föreslår i propositionen en samlad strategi för
minskad klimatpåverkan. Utsläppen av samtliga klimatpåverkande
gaser skall begränsas inom alla samhällssektorer. Sverige skall
verka för att de totala koldioxidutsläppen i Västeuropa år 2000
inte överstiger nuvarande nivå för att därefter minska.
Utskottet stöder denna målsättning.
För att ekosystemen skall kunna anpassa sig till
klimatförändringar bör, enligt regeringens proposition,
temperaturökningen inte överstiga 0,1°C per decennium under den
närmaste framtiden. Det tar över 100 år innan ett utsläpp av
koldioxid har försvunnit ur atmosfären och i stället omvandlats
eller bundits i havsdjupen. För att temperaturökningen skall
kunna begränsas till 0,1°C per decennium måste enligt
expertgruppen IPPC (Intergovernmental Panel on Climate Change)
användningen av CFC-föreningar avvecklas till år 2000 och
koldioxidutsläppen halveras till år 2050.
Vid en konferens i november 1990 förklarade bl.a. EG-länderna
att deras samlade utsläpp av koldioxid skall stabiliseras på
nuvarande nivå år 2000. Vid samma tillfälle enades EFTA och EG
om att undersöka förutsättningarna för att gemensamt arbeta för
samma målsättning.
Utskottet konstaterar att om koldioxidutsläppen från
energisektorn skall hållas på en så låg nivå som möjligt måste
energiförsörjningen på sikt klaras genom ett effektivt
utnyttjande av varaktiga och miljövänliga, helst förnybara,
energikällor. Hushållning med energi samt en ökad användning av
förnybara energikällor är avgörande inslag i en strategi för
minskad klimatpåverkan.
Med det ovan anförda får yrkande 1 i motion U10 (m), motion
U213 (v) samt yrkandena 16 i motion U239 (mp), 6 i motion U259
(v) och 5 i motion U624 (mp) anses vara besvarade.
Skogsfrågor
Sammanfattning av motionerna
I yrkande 7 i motion U9 (v) föreslås att Sverige i alla
relevanta internationella sammanhang verkar för att u-ländernas
skogsvårdsmyndigheter stärks så att de kan kontrollera
avverkning och export samt för internationella överenskommelser
som fastställer att skogsbruk endast får bedrivas på ett
ekologiskt hållbart sätt.
I motion U10 (m), yrkande 2, föreslås med hänvisning till
behovet av nyplantering av skog i tredje världen att
skogsfrågorna skall kunna knytas till förhandlingsarbetet om
klimatfrågorna.
I yrkande 2 i motion U214 (fp) föreslås att Sverige skall
arbeta för en global konvention för skydd av tropiska skogar.
I motion U241 (m) föreslås på liknande sätt att Sverige bör ge
sitt stöd till den översiktliga aktionsplan för att återställa
de tropiska skogarna som har utarbetats av Världsbanken, FNs
biståndsorgan UNDP och den fristående organisationen WRI, World
Resources Institute.
I motion U665 (c) föreslås att Sverige bör förbereda förslag
till en internationell konvention för bevarandet av regn- och
urskogar.
Utskottet
Regeringen har, som ovan nämnts, i propositionen uttalat att
den agerar för att en bindande konvention även skall antas om
världens skogsresurser. I den förberedande kommittén för
FN-konferensen om miljö och utveckling i Rio de Janeiro 1992
diskuteras för närvarande även skogsfrågan intensivt. Vid det
andra mötet i mars 1992 enades man om att söka uppnå en
"internationell samsyn" i skogsfrågan. Beslutets innehåll pekar
mot någon form av global reglering, men en bindande konvention
redan vid 1992 års konferens är knappast realistiskt. Sveriges
linje har varit att det behövs en konvention om skog och
skogsbruk som komplement till de två planerade konventionerna om
biologisk mångfald och klimatförhållandena. En sådan
överenskommelse bör enligt Sveriges syn främja ett varaktigt
hållbart skogsbruk i både i- och u-länder. Utskottet stöder
denna målsättning.
Enligt World Resources Institute har jorden sedan tiden före
jordbrukssamhällenas uppkomst förlorat cirka en femtedel av sina
skogsresurser. Skogsavverkningen har lett till en arealminskning
från fem till fyra miljarder hektar. I dag återfinns drygt
hälften av jordens skogsresurser i u-länderna. Under perioden
1850 (före industrirevolutionen) till 1980 har den största
skogsförlusten skett i Nordafrika (minus 60%), Sydasien (minus
43 %) och Kina (minus 39 %). Den procentuellt högsta
avverkningstakten återfinns i dag i Sydamerika (1,3 % förlust
per år) och Asien (0,9 % per år). 1985 introducerade UNDP
tillsammans med flera bilaterala utvecklingsorgan, Världsbanken
och andra internationella finansieringsinstitut m.fl. en ny
strategi för den globala skogshanteringen, den s.k. Tropical
Forestry Action Plan (TFAP).
I de förberedande förhandlingarna inför FNs konferens för
miljö och utveckling 1992 har framkommit att flera
utvecklingsländer känner viss tveksamhet inför vissa i-länders
alltför markerade intresse för bevarandet av just de tropiska
skogarna. Även om den biologiska artrikedomen är omfattande i de
tropiska skogarna och bevarandet av dessa skogar har stor
betydelse för att hindra en negativ global växthusutveckling
är enligt vissa u-länder utvecklingen i de boreala och
tempererade skogarna väl så betydelsefull. Även vissa
OECD-länder visar viss tveksamhet om nödvändigheten av
internationella överenskommelser och åtaganden på skogsområdet.
Sverige har i det bilaterala utvecklingssamarbetet ägnat
skogsvården stor uppmärksamhet, bl.a. i Indien och Nicaragua.
Utskottet har tidigare uttalat sig om behovet av kraftfulla
internationella åtgärder på detta område (1988/89:UU18,
1989/90:UU15 och 1990/91:UU2). Utskottet får hänvisa till dessa
betänkanden och liksom då framhålla den höga prioritetsgrad som
skyddet av den tropiska regnskogen måste ha. Utskottet vill
understryka u-ländernas legitima behov av ett varaktigt hållbart
skogsbruk. I-länderna bör bidra till att överföra tekniska och
andra resurser till u-länderna för detta ändamål. Skogsfrågan
kan enligt utskottets uppfattning inte ses isolerad från
u-ländernas sociala och ekonomiska utveckling.
Därmed får yrkandena 7 i motion U9 (v), 2 i motion U10 (m) och
yrkande 2 i motion U214 (fp) samt motionerna U241 (m) och U665
(c) anses vara besvarade.
Den marina miljön
Sammanfattning av motionerna
Internationell havskonvention
I yrkande 6 i motion U624 (mp) föreslås att en
världsomfattande havskonvention måste skapas som gäller för alla
hav. Denna konvention skall, enligt motionärerna, innehålla
regler för all verksamhet till havs och även innefatta övrig
verksamhet som direkt påverkar havsmiljön, alltså även
landbaserad verksamhet. Denna konvention bör kompletteras med
regionala överenskommelser.
Helsingforskonventionen
I motion U670 (mp), yrkande 2, föreslås att Sverige skall
verka för att Helsingforskonventionen utvecklas. I yrkande 7 i
samma motion föreslås att Helsingforskonventionens bestämmelser
skall vara bindande och inte endast utgöras av rekommendationer.
I yrkande 6 i motion U622 (c) föreslås att
Helsingforskonventionen skall kompletteras med samarbete på
naturvårdsområdet, som skydd för den biologiska mångfalden och
skyddsvärda områden.
Helsingforskommissionen (HELCOM)
I motion U622 (c), yrkande 6, föreslås också att
Helsingforskommissionens verksamhetsområde skall utvidgas på
följande sätt:
Miljöövervakningsprogrammet för Östersjön bör också gälla
floder och sjöar i direkt anslutning till Östersjön.
De baltiska republikerna skall ges fullvärdig representation i
HELCOM.
Deltagande av miljöorganisationerna som observatörer vid
HELCOMs olika möten skall bli möjligt.
Samarbetet mellan HELCOM och de olika nationella och
internationella finansieringsorganen skall utvidgas.
HELCOM-sekretariatet skall ges utökade resurser.
Regler bör införas i HELCOM för informations- och samrådsplikt
vid större miljöpåverkande projekt, syftande till lika
behandling av alla medlemsländerna i resp. länders domstolar.
I motion U670 (mp), yrkande 1, föreslås att HELCOM skall
fungera som bas för samordning av Östersjöländernas interna
miljölagstiftning. I yrkande 4 i samma motion föreslås att
HELCOM skall se till att bindande kvalitetsnormer för luft och
vatten fastställs inom Helsingforskonventionens
tillämpningsområde. I motionens yrkande 5 föreslås att HELCOM
skall se till att varje Östersjöstat skall upprätta en
genomförandeplan som fastställs av HELCOM. I yrkande 6 föreslås
att genomförandeplanerna får rättsverkan och blir bindande
för Sverige och de övriga Östersjöstaterna. I yrkande 8 föreslås
att HELCOM fortlöpande skall övervaka tillämpningen av
konventionen.
Sjöfarten och miljön
I motion U12 (mp) föreslås att Sverige aktivt skall prioritera
internationellt miljöarbete för sjöfartens del.
Utskottet
Internationell havskonvention
Frågan om en global konvention till skydd för världshaven
behandlades i utskottets senaste betänkande om internationella
miljöfrågor (1990/91:UU2). Utskottet konstaterade i detta
betänkande att det i många avseenden fortfarande saknas en
heltäckande internationell reglering till skydd för den marina
miljön, samt att ett internationellt antagande av
havsrättskonventionens miljöbestämmelser vore en välkommen
utveckling. Sverige har tillsammans med de övriga nordiska
länderna tagit initiativ i denna riktning. Konventionen
innehåller bestämmelser som reglerar andra ämnesområden med
anknytning till världshaven och återger många av de regler som
tidigare fastställts i de fyra s.k. Genèvekonventionerna från
1958 rörande det fria havet, fisket, territorialhavet och
kontinentalsockeln. Havsrättskonventionen undertecknades av
Sverige år 1982. Endast 43 stater, i huvudsak u-länder, har
ratificerat konventionen.
Som konstateras i propositionen har det internationella
miljöarbetet ökat kraftigt de senaste decennierna, även på det
marina området. Ett tiotal överenskommelser reglerar hanteringen
av föroreningarna i havsområden som berör Sverige och
Nordeuropa. Helsingforskonventionen reglerar skyddet i
Östersjöområdet, Pariskonventionen reglerar utsläpp från
landbaserade källor i Nordsjön och nordöstra Atlanten, medan
Oslokonventionen reglerar dumpning och förbränning av avfall
till havs i samma områden. Miljöministrarna i länderna runt
Nordsjön har hållit tre särskilda Nordsjökonferenser och därvid
enats om gemensamma åtgärdsprogram för att begränsa föroreningen
av Nordsjön. Dessutom finns en rad överenskommelser om mera
avgränsade vattenområden.
I september 1990 hölls på initiativ av de svenska och polska
regeringscheferna en särskild konferens i Ronneby på
regeringschefsnivå. Vid mötet uppnåddes enighet om målet att
återställa Östersjöns ekologiska balans. En arbetsgrupp har
bildats för att utarbeta ett gemensamt åtgärdsprogram baserat på
nationella program. Världsbanken och andra internationella
finansieringsinstitut deltar i detta arbete.
I fråga om det globala skyddet av den marina miljön finns en
konvention rörande dumpning av avfall i havet
(Londonkonventionen). Londonkonventionens parter har nyligen
fattat beslut om total avveckling av sådan dumpning. Vidare
finns en konvention inom internationella sjöfartsorganisationen
(IMO) om föroreningar från fartyg. Denna har förstärkts flera
gånger. För ett antal känsliga regionala havsområden finns
konventioner som täcker flera olika slags källor.
Utskottet konstaterar emellertid att den största belastningen
på den marina miljön kommer från källor på land. För sådana
källor saknas global reglering och de är även ofullständigt
behandlade i flera regionala konventioner. En intensiv
diskussion pågår därför inom den förberedande kommittén för 1992
års konferens om framtida åtgärder mot föroreningar och andra
skador på den marina miljön som härrör från källor på land. Ett
särskilt expertmöte i frågan hålls i Halifax i maj 1991. Sverige
har också tagit initiativet till att FNs miljöprogram skall ta
vid efter Halifaxmötet med sikte på mellanstatligt överenskomna
texter som skall kunna antas 1992. I diskussionerna ingår frågan
om en global konvention, och mycket talar för att en sådan blir
nödvändig.
Därmed får yrkande 6 i motion U624 (mp) anses besvarat.
Helsingforskonventionen
Utskottet konstaterar att arbete pågår med att revidera såväl
Helsingforskonventionen som Paris- och Oslokonventionerna. Ett
syfte med översynen av Helsingforskonventionen är att göra den
mer bindande. Regeringen konstaterar i propositionen dessutom
att det regionala konventionsarbetet för att skydda känsliga
havsområden behöver förstärkas. Utskottet förutsätter att
regeringen i sitt arbete tar hänsyn till den starka opinion som
finns i länderna kring Östersjön för ett stärkande av det
folkrättsliga skyddet för den regionala miljön.
Därmed får yrkandena 2 och 7 i motion U670 (mp) samt yrkande 6
(delvis) i motion U622 (c) anses vara besvarade.
Helsingforskommissionen
Utskottet konstaterar att det är naturligt att även
Helsingforskommissionens uppgifter ses över i samband med det
pågående arbetet med revideringen av Helsingforskonventionen.
Vid Ronnebykonferensen om Östersjön i september 1990 angavs som
mål att återställa Östersjöns ekologi. Detta innebär att det
tidigare målet för miljöarbetet kring Östersjön har utvidgats
från att endast reglera utsläpp av skadliga substanser till att
även omfatta miljöbelastningsgränser. Vid Ronnebykonferensen
tillsattes också en aktionsgrupp (task force) under svenskt
ordförandeskap. Med utgångspunkt från nationalrapporter och
särskilda konsultstudier skall aktionsgruppen fastställa en
särskild aktionsplan för Östersjön. De tre baltiska
regeringarna kommer att beredas tillfälle att nominera oberoende
experter till aktionsgruppens möten, vilket utskottet hälsar med
tillfredsställelse.
Utskottet utgår från att regeringen verkar för att
Helsingforskommissionens verksamhet är effektiv samt att
kommissionens sekretariat ges tillräckliga resurser. Enligt
utskottets åsikt torde det inte finnas några hinder för att även
miljöorganisationer skall kunna deltaga som observatörer i
Helsingforskommissionens möten, så länge den eftersträvade
effektiviteten kan upprätthållas. Organisationen Greenpeace
deltar redan i kommissionens möten.
Därmed får yrkande 6 (delvis) i motion U622 (c) och yrkande 8
i motion U670 (mp) anses vara besvarade.
Helsingforskommissionens verksamhetsmandat kan av
folkrättsliga skäl inte ges sådan omfattning att den inkräktar
på de suveräna staternas nationella lagstiftningsområden. De
enskilda staterna har av egen fri vilja anslutit sig till
konventionen. Eftersom konventionen i sig är bindande utgår
utskottet från att de berörda staterna anpassar sin lagstiftning
till de åtaganden man har gjort. Kravet att kommissionen skall
fungera som bas för samordning av Östersjöländernas interna
miljölagstiftning är, enligt utskottets mening, delvis redan
tillgodosett i det sätt kommissionen arbetar. Sverige och de
övriga berörda staterna är anslutna till fler konventioner som
direkt eller indirekt berör Östersjöregionens miljö. Att ge
Helsingforskommissionen en särställning i vad avser
Östersjöländernas miljölagstiftning förefaller enligt utskottet
inte rationellt.
Därmed avstyrks yrkande 1 i motion U670 (mp).
De bindande kvalitetsnormer för luft och vatten som efterlyses
i yrkande 4 i motion U670 (mp) tillfredsställs enligt utskottet
genom de miljöbelastningsgränser som regeringen diskuterar i
propositionen och som Ronnebykonferensens länder eftersträvar.
Vissa föroreningar är emellertid gränsöverskridande och härrör
från länder som inte är anslutna till Helsingforskonventionen.
Arbetet i den ovan nämnda arbetsgruppen (task force) syftar
vidare till att etablera nationella genomförandeplaner för
nödvändiga miljöåtgärder i Östersjöländerna. Ett ministermöte
kommer under våren 1992 att närmare diskutera de
genomförandeplaner som har upprättats av de nationella
regeringarna.
Därmed får yrkandena 4, 5 och 6 i motion U670 (mp) anses
besvarade.
Sjöfarten och miljön
Den internationella sjöfartens förhållande till miljön
regleras främst via International Maritime Organization (IMO).
Även Helsingforskommissionens arbete är av stort värde. De mest
betydelsefulla konventionerna som gäller havsföroreningar är
MARPOL 73/78 och Helsingforskonventionen. Utanför dessa
regelsystem finns FNs havsrättskonvention som bl.a. innehåller
bestämmelser om vilka åtgärder enskilda länder får vidta inom
sjöfartsområdet. Konventionen innehåller också bestämmelser om
skydd för den marina miljön. Dessa internationella regelverk
medför att utrymmet för svenska särlösningar med högre krav för
sjöfarten är begränsat.
På inbjudan av IMO hölls i november 1990 en internationell
konferens i London om åtgärder mot oljeföroreningar i ett
globalt perspektiv. Vid konferensen enades länderna om en
konventionstext om beredskap för, samt insatser och samarbete
vid föroreningar genom oljeutsläpp. Arbetet med dessa frågor kan
resultera i en senare utvidgning av konventionen till att
omfatta även andra skadliga ämnen än olja. Sverige undertecknade
konventionen i april 1991.
Sjöfartens förhållande till miljön diskuteras inom ramen för
de marina frågorna vid förberedelsearbetet inför FNs konferens
om miljö och utveckling 1992.
Därmed får motion U12 (mp) anses vara besvarad.
Övriga Östersjöfrågor
Sammanfattning av motionerna
I motion 622 (c), yrkande 4, föreslås att Danmark, Finland,
Sverige och Tyskland bör inrikta sina insatser på följande
åtgärder:
Komplettering av befintliga reningsverk för att höja
fosforreningen och införa kväverening i åtminstone de större
verken.
Begränsning av läckaget av näringsämnen från jordbruket.
Bevarande av befintliga och restaurering av förstörda
våtmarker.
Främja miljövänliga transportsystem.
Avveckling av utsläppen av klororganiska föreningar från bl.a.
pappers- och massaindustrin.
Reningsinsatser för att minska utsläppen av tungmetaller.
I samma motions yrkande 5 föreslås att Sverige i
internationella förhandlingar bör följa en linje som, vad gäller
oljeutvinning i Östersjön, innebär att prospektering för
kartläggning av möjlig oljeutvinning bör kunna ske, samtidigt
som oljeutvinning i normal fall ej skall kunna äga rum, eftersom
riskerna är alltför stora.
I motion U670 (mp), yrkande 3, föreslås att lika stränga krav
på lokalisering, teknik och utsläpp bör gälla i samtliga
Östersjöstater.
Utskottet
Frågan om tillförseln av fosfor och kväve i Östersjöområdet är
något som Ronnebykonferensens deltagarländer har att ta hänsyn
till när de strävar efter att återställa Östersjöns ekologi.
Utöver det samarbete som förekommer bland Ronnebykonferensens
deltagarländer finns sedan länge ett fungerande samarbete mellan
de nordiska länderna på miljöområdet, dels genom det utvecklade
samarbetet inom Nordiska ministerrådet och Nordiska rådet, dels
genom att de nordiska staterna ofta agerar gemensamt i
internationella sammanhang. Det nordiska miljösamarbetet
institutionaliserades under Nordiska ministerrådet 1972, dvs.
samma år som FNs globala miljökonferens hölls i Stockholm. Det
kanske viktigaste resultatet av det nordiska samarbetet är den
nordiska miljöskyddskonvention som antogs 1974 och som trädde i
kraft 1976. Genom konventionen likställdes grannländernas
miljöskyddsintressen med det egna landets vid prövning av
tillstånd för miljöfarlig verksamhet. Luft- och havsföroreningar
har diskuterats intensivt inom ramen för det nordiska
samarbetet. Som ett resultat av dessa diskussioner har ett
nordiskt program mot havsföroreningar antagits.
Utskottet konstaterar vad gäller restaurering och bevaring av
våtmarker att Sverige sedan år 1974 är anslutet till den s.k.
våtmarkskonventionen. Syftet med konventionen är att hindra
förstörelsen av våtmarkerna. Definitionen av våtmark är vid och
innefattar även vissa grunda sjöar och havsområden. Till
konventionen hör en lista över särskilt värdefulla våtmarker av
internationell betydelse (den s.k. CW-listan, "Convention of
Wetlands of International Importance, especially as Waterfowl
Habitat", "Konventionen om våtmarker av internationell
betydelse, i synnerhet som boplatser för vattenfåglar"). De
avtalsslutande parterna förbinder sig att särskilt slå vakt om
dessa områden. I Sverige finns ett trettiotal områden,
tillsammans omfattande ca 400 000 hektar, på denna lista.
Vad avser främjandet av miljövänliga transportsystem är
Sverige aktivt i en rad internationella fora. Inom Nordiska
ministerrådet samverkar de nordiska ländernas regeringar i
arbetet med trafikens miljöfrågor. Nordiska ämbetsmannakommittén
för transportfrågor, Nordiska ämbetsmannakommittén för
miljöfrågor och Nordiska ämbetsmannakommittén för energifrågor
arbetar alla med detta ämnesområde. Sverige har också använt
sitt medlemskap i OECD för att där främja en sund utveckling i
dessa frågor. I den permanenta europeiska
transportministerkonferensen, CEMT, har Sverige verkat aktivt.
Sverige hade under 1990 ordförandeskapet i organisationen. EGs
arbete för en gemensam transportmarknad fr.o.m. år 1993 berör
också Sverige. Inom ramen för EES-förhandlingarna pågår
överväganden om att utforma handlingsprogram för arbetet inom
trafikmiljöområdet. Sverige medverkar också i ECEs (FNs
regionala organ för Europa) arbete. Inom ramen för ECE har bl.a.
internationella överenskommelser om reduktion av svavel- och
kväveoxidutsläpp träffats. En särskild arbetsgrupp för miljö och
transporter kommer att tillsättas under 1991.
Utskottet konstaterar att det inom ramen för
Helsingforskommissionen också finns rekommendationer om
utsläppsbegränsningar vid oljeutvinning i Östersjön.
Överenskommelsen förutsätter att en eventuell framtida
oljeutvinning sker genom att både olja och produktionsvatten via
rörledningar förs i land och renas där. För oljeutvinning i
Nordsjön är kraven betydligt mindre långtgående.
Utskottet anser det vara självklart att Sverige genom
internationella överenskommelser strävar efter att bästa
tillgängliga teknologi skall användas i samtliga Östersjöstater.
Med det ovan anförda får yrkandena 4 och 5 i motion U622 (c)
samt yrkande 3 i motion U670 anses vara besvarade.
Miljö och bistånd
Sammanfattning av motionerna
I motion U6 (v), yrkande 1, föreslås att utförda
miljökonsekvensbeskrivningar skall vara villkor för att
Sverige skall medverka till lån eller bidrag genom de
internationella finansieringsorganen till Sovjetunionen och
övriga Östeuropa.
I yrkande 2 i samma motion föreslås att Sverige med hjälp av
sovjetiska forskare och internationella undersökningar
ytterligare skall bygga upp kunskapen om miljöproblemen i
Sovjetunionen.
I yrkande 3 i motionen föreslås ett ökat utbyte av
forskarstuderande mellan Sverige och Sovjetunionen samt ökade
kontakter mellan svenska och sovjetiska miljöorganisationer.
I yrkande 4 i samma motion föreslås att riksdagen anslår ett
projektanslag på 25 milj.kr. för budgetåret 1991/92 till
kommuner som bedriver vänortssamarbete med Sovjetunionen och
övriga Östeuropa. I motionens yrkande 6 föreslås att riksdagen
till programmet för samarbete med Öst- och Centraleuropa för
budgetåret 1991/92 anvisar 100 milj.kr. utöver vad regeringen
föreslagit.
I motion U8 (mp) föreslås att ett kursprogram avseende ett
reningsverk vid Stensunds folkhögskola utarbetas.
I motion U9 (v), yrkande 1, föreslås att Sverige vid såväl
bilateral som multilateral biståndsgivning bör verka för att de
nya beräkningssätten för ekonomisk utveckling, HDI (FNs "Human
Development Index") och ISEW ("Index of Sustainable Economic
Welfare"), skall bli avgörande i de beslut som tas.
I yrkande 6 i samma motion föreslås att Sverige i bilaterala
och multilaterala biståndssammanhang verkar för att u-länderna
ges teknisk hjälp att utveckla sin energieffektivitet.
I motionens yrkande 8 föreslås att regeringen i FN och andra
internationella fora tar initiativ till att allt internationellt
bistånd skall vara miljöprövat.
I motionens yrkande 11 föreslås att Sverige utvecklar sitt
stöd till rörelser och organisationer i tredje världen som
kämpar mot miljöförstöringen och för rätten till mark och mat.
I motion U622 (c), yrkande 2, föreslås att Sverige skall verka
för tekniköverföring som leder till att industri- och
energiproduktionen i Östeuropa utförs med apparatur som är
miljövänlig.
Utskottet
Utskottet konstaterar att miljöaspekterna integreras alltmer i
utvecklingssamarbetet. Detta gäller inte minst det
landprogrammerade biståndet. Ett komplement härtill utgör
anslagsposterna för särskilda miljöinsatser. I det bilaterala
forskningssamarbetet med u-länderna har Styrelsen för
u-landsforskning (SAREC) en central roll. I styrelsens arbete
utgör kopplingen till miljön en central roll. Ett av
huvudområdena för SARECs insatser på miljöområdet har varit det
särskilda programmet för forskning om skog och miljö. Enligt
propositionen har regeringen för avsikt att aktivt verka för att
få till stånd ökade resursöverföringar genom FN-systemet och för
att effektivisera FNs arbete på miljö- och utvecklingsområdet.
De internationella finansinstitutionerna ägnar miljöfrågorna
allt större uppmärksamhet. För Världsbankens del har
miljöinsatser i allt högre grad kommit att integreras i bankens
reguljära projektlångivning. Banken utvecklar också övergripande
miljöstrategier för enskilda länder. 1990 publicerade banken för
första gången en årsrapport om miljön. Även de regionala
bankerna bygger för närvarande upp en betydande kapacitet för
att systematiskt integrera miljöhänsyn i sin verksamhet.
Utskottet utgår från att regeringen aktivt driver dessa frågor i
de internationella finansieringsinstitutionerna.
Utskottet anser att miljökonsekvensbeskrivningar borde fylla
en viktig funktion även i de internationella
finansieringsinstitutionerna. Att på detta stadium i likhet med
vissa av motionärerna kräva att lån- och kreditgivning till
Sovjetunionen och övriga Östeuropa generellt endast kan ske på
villkor av sådana miljökonsekvensbeskrivningar vore dock enligt
utskottets mening att ställa alltför kategoriska krav. Däremot
bör regeringen självklart verka för att miljöhänsyn får största
möjliga utrymme i dessa institutioner.
Regeringen säger i propositionen bl.a. att det internationella
samarbetet successivt bör utvecklas. Detta inkluderar det
bilaterala samarbetet med Öst- och Centraleuropa. I anslaget för
Visst internationellt samarbete ingår en ny post avsedd för
bidrag till svenska ideella miljöorganisationers internationella
verksamhet. Utskottet stöder i detta avseende regeringens
ambition.
Därmed avstyrks yrkandena 4 och 6 i motion U6 (v). Yrkandena 1
i motion U6 (v) samt yrkandena 6, 8 och 11 i motion U9 (v) får
med det ovan anförda anses vara besvarade. Motion U8 (mp)
avstyrks med hänvisning till att motionen rör ett ärende som
inte skall behandlas av riksdagen. Riksdagen kan inte diktera
villkor för folkhögskolorna, som äger full frihet att själva
utarbeta sina kursprogram.
Som konstateras i propositionen förutsätter en förbättrad
miljö i Central- och Östeuropa en genomgripande ekonomisk
omstrukturering. För att underlätta denna ges ett omfattande
stöd från OECD-länderna. Stödet samordnas inom den s.k. G
24-gruppen. Miljöstödet består av både multilaterala och
bilaterala insatser. De multilaterala insatserna sker främst
genom Världsbanken och den nyligen tillskapade Europeiska
utvecklingsbanken. De bilaterala insatserna är talrika och
mångskiftande. Parallellt med dessa stödinsatser fortgår
samarbetet inom de olika konventionerna för miljöskydd.
Utskottet noterar med tillfredsställelse att en rad nordiska
miljöinsatser görs i förhållande till Öst- och Centraleuropa.
Det nordiska miljöfinansieringsbolaget, NEFCO, som grundades
1990, finansierar s.k. joint ventures av nordiskt miljöintresse.
Nordiska ministerrådet har beviljat 27,5 miljoner DKK för åren
1990--92 till Nordiska projektexportfonden för användning
inom miljöområdet, och Ministerrådets miljöforskningsprogram
innehåller flera åtgärdsförslag vad gäller samarbetet med
Östeuropa. Nordiska investeringsbankens låneram för
projektinvesteringslån har vidare höjts från 700 miljoner till 1
miljard SDR vad avser miljöprojekt.
I de samlade insatser som görs för Öst- och Centraleuropa från
svensk sida är det naturligt att Sverige strävar efter att öka
kunskapen om förhållandena i de berörda länderna och det
ömsesidiga erfarenhetsutbytet. Det är vidare självklart att
Sverige inom ramen för de insatser som görs till industri- och
energiproduktionen i de aktuella länderna strävar efter att den
apparatur som används är miljövänlig.
Därmed får yrkandena 2 och 3 i motion U6 (v) samt yrkande 2 i
motion U622 (c) anses vara besvarade.
Utskottet konstaterar vidare att ett av de grundläggande mål
Sverige har för det svenska utvecklingssamarbetet är att höja de
fattiga folkens levnadsnivå. Detta innebär att biståndet bl.a.
skall bidra till u-ländernas resurstillväxt. Att i bedömningen
av denna tillväxt, i likhet med vissa av motionärerna, överge
bruttonationalprodukten som användbart mätinstrument skulle inte
vara ändamålsenligt. Utskottet instämmer emellertid i
motionärernas syn på vikten av kompletterande mätinstrument som
exempelvis HDI och ISEW. Analyser av u-ländernas ekonomiska och
sociala utveckling tjänar på att dessa faktorer används som
komplement i bedömningen.
Därmed får yrkande 1 i motion U9 (v) anses vara besvarat.
Världsbanken och de regionala utvecklingsbankerna
Sammanfattning av motionerna
I yrkande 3 i motion U9 (v) föreslås att Sverige tar initiativ
i Världsbanken för en låneinriktning som innebär att betoning
sker på lokala projekt som lägger grund för en bärkraftig
utveckling. Enligt motionärerna satsar Världsbanken alltför
mycket på kapitalintensiva projekt som innebär kraftiga
miljöpåfrestningar.
I yrkande 4 i samma motion föreslås att inget svenskt stöd
skall utbetalas till de nya miljöfonderna (Global Environment
Facility och fonden inom ramen för Montrealprotokollet) så länge
Världsbanken inte reformeras. I stället bör motsvarande anslag
gå till UNEP och UNDP.
I motion U622 (c), yrkande 1, föreslås att miljökompetensen i
utvecklingsbankerna bör höjas.
Utskottet
Utskottet fäster, som tidigare konstaterats i betänkandet,
stor vikt vid att miljöaspekterna uppmärksammas i
utvecklingsbankernas arbete. Enligt utskottets uppfattning har
en avsevärd förbättring skett. Exempelvis har Världsbanken
avsevärt ökat antalet anställda som är engagerade i enbart
miljöfrågor. Arbetet med miljöfrågor integreras alltmer i
bankens ekonomiska och sektoriella arbete. En stor del av
miljöarbetet sker inom de enskilda landbyråerna. De enheter som
efter omorganisationen av banken har särskilt ansvar för
miljöpolitiska frågor är miljöavdelningen (Environment
Department) och de särskilda miljöenheterna (Environment
Divisions) i de regionala kontoren. Miljöavdelningen hade mot
slutet av 1990 24 anställda på högre tjänstemannanivå samt 8
särskilda konsulter. De regionala miljöenheterna hade
tillsammans 30 högre tjänstemän och 15 konsulter. Enligt
Världsbankens årsbok om miljön 1990 (den första) kommer bankens
hänsyn till miljöfrågor att öka genom medvetna och intensiva
satsningar på personalutveckling. Den europeiska
utvecklingsbankens kompetens när det gäller miljöfrågor är väl
tillgodosedd. Sverige arbetar kontinuerligt för att de
kapitalintensiva projektens miljöeffekter uppmärksammas i
utvecklingsbankerna. Regeringen har i propositionen också
understrukit miljökonsekvensbeskrivningarnas betydelse.
En stor del av Världsbankens arbete är av nödvändighet inte
offentligt. En viktig anledning till denna konfidentiella
arbetsprincip är att hänsyn måste tas till den nationella
integriteten hos de i projekten engagerade staterna. Utskottet
finner ingen anledning att kräva en ändring av bankens
administrativa rutiner.
Utskottet delar inte vissa av motionärernas uppfattning att
anslag till de nya miljöfonderna skall undanhållas så länge som
Världsbanken inte har "reformerats". Dels spelar fonderna en
angelägen roll, dels måste Sverige stå fast vid sina åtaganden.
Därmed avstyrks yrkande 4 i motion U9 (v). Yrkande 3 i motion
U9 (v) och yrkande 1 i motion U622 (c) får med det ovan anförda
anses besvarade.
Skuldbyten
Sammanfattning av motionerna
I yrkande 2 i motion U9 (v) föreslås att Sverige i sitt
bilaterala och multilaterala bistånd borde ta initiativ till
"byten av skuld mot natur", i enlighet med vad den amerikanske
biologen Thomas Lovejoy har föreslagit. Motionärerna nämner som
exempel på tidigare utförda byten Nederländernas köp av viss del
av Costa Ricas skuld i utbyte mot lokala investeringar i
återplantering av skog, skötsel av avrinningsområden och
markbevarande insatser.
Liknande förslag presenteras i yrkandena 3 och 4 i motion U214
(fp). Motionärerna argumenterar bl.a. att regeringen bör föreslå
regler som möjliggör för exportkreditnämnden att under vissa
förutsättningar sälja skuldandelar och att möjligheterna att
medverka till sådana miljösatsningar prövas inom ramen för den
s.k. Parisklubben.
Utskottet
Frågan om skuldbyten behandlades i utskottets senaste
betänkande om internationella miljöfrågor (1990/91:UU2). Frågan
har också behandlats i tidigare betänkanden (1989/90:UU7 och
1989/90:UU16). I utskottets senaste betänkande konstaterades att
det genomförts framgångsrika projekt av detta slag, bl.a. ett
SIDA-projekt i Costa Rica där SIDA med utnyttjande av
konvertering av privata fordringar genomfört ett
miljövårdsprojekt. Samtidigt konstaterades emellertid att en rad
förutsättningar måste vara uppfyllda för att önskvärd effekt
skall uppnås med en omvandling av en skuld i utländsk valuta
till lokal valuta i syfte att utnyttjas för angelägna projekt på
exempelvis miljövårdsområdet.
I detta perspektiv var det utskottets mening att
"debt-environment-swaps" knappast kan bli ett huvudmedel vare
sig för att lösa skuldkrisen eller miljöproblemen i u-länder
eller östländer. I det enskilda fallet kan dylika insatser
däremot ha positiva effekter, inte minst genom engagemang från
frivilliga organisationers sida. Skuldbyten kan därför för vissa
situationer vara en av flera alternativa metoder att tillföra
finansiering och därmed ha en positiv betydelse.
Utskottet konstaterade samtidigt vad gäller samarbetet inom
Parisklubben att Sverige stöder Parisklubben i dess strävan
att genom multilateralt samarbete framförhandla en skuldlättnad
som är anpassad till det enskilda skuldlandets betalningsförmåga
samt att tillförsäkra olika kreditorer en rättvis andel av de
betalningar som skuldlandet gör. Utskottet yttrade vidare att
Parisklubben hittills har tagit avstånd från tanken att
konvertera offentliga fordringar, men att diskussioner nu har
börjat föras om för- och nackdelar med denna typ av
transaktioner. Utskottet fann det angeläget att Sverige deltar
aktivt och konstruktivt i dessa diskussioner.
Sedan utskottet senast behandlade denna fråga har ingenting
skett som föranleder en ändring av utskottets ställningstagande.
Därmed får yrkande 2 i motion U9 (v) samt yrkandena 3 och 4 i
motion U214 (fp) anses besvarade.
Internationella miljöfonder
Sammanfattning av motionerna
I motion U214 (fp), yrkande 1, föreslås att en global
miljöfond bör inrättas för att möta miljöhoten i tredje världen.
I motion U220 (c), yrkande 1, föreslås på liknande sätt att en
global miljöfond skall inrättas.
I motion U525 (mp), yrkande 4, föreslås att riksdagen anvisar
1 miljard kronor till en särskild miljöfond för internationell
solidaritet. I motion U624 (mp), yrkande 11, föreslås att 1
miljard kronor även anvisas till en utomeuropeisk miljöfond.
Utskottet
Utskottet konstaterar att Världsbanken tillsammans med UNEP
och UNDP utarbetat förslag om en särskild miljöfond, den s.k.
Global Environment Facility, för att finansiera åtgärder i
u-länderna mot globala miljöproblem. Fonden kommer under en
första treårsperiod troligen att omfatta drygt 1 miljard USD.
Det svenska bidraget kommer enligt propositionen sannolikt att
uppgå till omkring 50 milj.kr. per år. Som tidigare påpekats i
betänkandet har också en särskild fond upprättats inom ramen för
Montrealprotokollet.
Frågan om att inrätta en europeisk miljöfond har också väckts
av Sverige i FNs ekonomiska kommission för Europa (ECE).
Alltsedan förslaget presenterades i ECEs miljö- och
vattenkommitté i februari 1989 har Sverige sökt stöd för
inrättandet av en sådan fond. Förslaget har behandlats vid flera
sessioner, senast i februari 1991 i Esbo, Finland. Vissa
delegationer är fortsatt skeptiska mot den föreslagna formen för
överföring av resurser. Vid årets session med ECEs miljö- och
vattenkommitté konstaterades emellertid att målsättningen med
det svenska förslaget om att inrätta en europeisk miljöfond
delvis uppfyllts genom det omfattande finansiella stöd till
Östeuropa som kommit i gång. ECE kommer fortsättningsvis att
följa utvecklingen av det finansiella samarbetet och
samordningen av detta genom G24-gruppen.
Något finansiellt utrymme att utöver de hittills gjorda
insatserna och åtagandena anslå 1 miljard kronor vardera till
etablerandet av en europeisk resp. en utomeuropeisk miljöfond
torde enligt utskottets mening ej finnas.
Därmed avstyrks yrkandena 1 i motion U220 (c), 4 i motion U525
(mp) och 11 i motion U624 (mp). Yrkande 1 i motion U214 (fp) får
med det ovan anförda anses besvarat.
FN och miljön
Sammanfattning av motionerna
I motion U259 (v), yrkande 8, föreslås att Sverige bör verka
för ökat internationellt samarbete kring frågor som rör
bioteknik. I yrkande 9 i samma motion föreslås att Sverige skall
verka för ett ökat internationellt engagemang för att bevara den
biologiska mångfalden. I motion 604 (m) föreslås att Sverige vid
FNs konferens om miljö och utveckling 1992 skall prioritera
klimatvårdsfrågor samt frågor som rör skyddet av den biologiska
mångfalden. I motion U624 (mp), yrkande 3, föreslås att Sverige
inom FN skall verka för att en konvention om fri information om
uppgifter som rör miljön upprättas. I yrkande 4 i samma motion
föreslås att Sverige inom FN skall verka för att etablerade
miljöorganisationer får observatörsstatus i de internationella
konventionernas kommissioner. I motion U642 (mp), yrkande 2,
föreslås att Sverige borde ta upp frågan om inrättandet av ett
FN-miljöråd vid FNs konferens om miljö och utveckling 1992. I
yrkande 1 i motion U664 (c) föreslås att Sverige i
internationella organ, exempelvis FN, skall föreslå en genomgång
av effekterna på barn i skadliga miljöer av olika föroreningar
och gifter. I yrkande 2 i samma motion föreslås att regeringen
bör ge i uppdrag till något miljöinstitut eller någon
forskningsinstitution att studera barnens situation i särskilt
utsatta områden, exempelvis Baltikum. I motion U669 (c) föreslås
att Sverige arbetar för att föra upp biltrafikens bränsle- och
avgasfrågor till "miljöbeslut" på FN-konferensen i Rio de
Janeiro.
Utskottet
Som tidigare konstaterats i betänkandet är frågan om den
biologiska mångfalden något som prioriteras i förberedelserna
inför FNs konferens om miljö och utveckling 1992.
Konventionsförhandlingar om biologisk mångfald och bioteknik
pågår redan i UNEPs regi. Sverige har en aktiv roll i dessa
förhandlingar. Enligt svensk uppfattning borde de biotekniska
frågorna utgöra en integrerad del av den eftersträvade
konventionen.
Regeringen har i propositionen uttryckt meningen att
målsättningen i denna konvention borde vara att genom praktiskt
arbete konkretisera kopplingen mellan bevarande och nyttjande av
biologisk mångfald. Konventionen bör, enligt regeringens
uppfattning, ha till syfte att stödja forskning på detta område,
att samla och sprida kunskaper och att verka för ett konkret
hänsynstagande och en ekologisk anpassning av olika verksamheter
som påverkar den biologiska mångfalden. Regeringen anser därför
att konventionen bör ta sin utgångspunkt i nationella
aktionsplaner för naturvård. Detta bör regelbundet redovisas
till konventionens parter för granskning. Målsättningen är att
avsluta förhandlingsarbetet till år 1992. Utskottet ställer sig
bakom denna inriktning av arbetet.
Utskottet konstaterar att Sverige genom att ansluta sig till
en rad konventioner på naturvårdsområdet har förbundit sig att
skydda djur- och växtarter och deras livsmiljöer. Den europeiska
naturskyddskonventionen (Bernkonventionen) syftar till att
skydda europeiska arter av vilda djur och växter och deras
levnadsområden. Bonnkonventionen har till syfte att skydda
djurarter som korsar nationella gränser. Konventionen
föreskriver i princip ett totalt förbud mot att fånga eller döda
vissa hotade arter, vilka uppräknas i en bilaga till
konventionen. Den tidigare nämnda konventionen om skydd av
våtmarker (Ramsarkonventionen) syftar till att skydda våtmarker
globalt, särskilt som levnadsområden för vattenfåglar.
Washingtonkonventionen reglerar den internationella handeln med
utrotningshotade växt- och djurarter. Konventionerna har medfört
ett bättre och integrerat kunskapsutbyte mellan de
avtalsslutande staterna.
Frågan om en konvention om klimatförändringar har som tidigare
påpekats i betänkandet hög prioritet i Sveriges
förberedelsearbete inför FNs konferens om miljö och utveckling
1992. I detta arbete ingår som en naturlig komponent
bilavgasernas effekt på den globala miljön. Utskottet
förutsätter att även andra miljöaspekter än avgasernas
klimateffekter behandlas i det globala sammanhanget.
Med det ovan anförda får yrkandena 8 och 9 i motion U259 (v),
motion U604 (m) samt motion U669 (c) anses besvarade.
Utskottet delar den oro som vissa av motionärerna uttrycker
för skadliga substansers inverkan på världens barn. Som
motionärerna påpekar kan dålig miljö ge upphov till undernäring,
sjukdomar och handikapp. Detta strider mot barnkonventionens
anda. De skadliga effekterna av miljöförstöring på barnen
understryker ytterligare de akuta behoven av varaktiga och
hållbara lösningar på jordens miljöproblem. Utskottet utgår från
att regeringen, som varit drivande i arbetet med
barnkonventionens upprättande, tar särskild hänsyn till dessa
frågor.
Därmed får yrkandena 1 och 2 i motion U664 (c) anses
besvarade.
Frågan om organisatoriska förändringar av FN i syfte att
stärka organisationens bevakning och skötsel av miljöfrågorna
kommer att diskuteras vid FN-konferensen i Rio de Janeiro 1992.
Utskottet konstaterar att en rad FN-organisationer har engagerat
sig på miljöområdet, delvis som ett resultat av
Brundtlandkommissionens arbete. Under 1980-talet har de globala
miljöfrågorna uppmärksammats på ett tydligare sätt än tidigare
och FNs miljöstyrelse UNEP har kommit att spela en alltmer
central roll. Enligt utskottets uppfattning är det naturligt att
Sverige verkar för att UNEP stärks ytterligare för att spela en
framträdande roll i det internationella miljöarbetet. UNEP bör
även i fortsättningen samordna de globala mätsystemen för
miljöförändringar, och funktionen att värdera data och risker
bör förstärkas. UNEP har också en självklar roll i det normativa
arbetet, dvs. arbetet för att få till stånd internationella
överenskommelser och riktlinjer, samt för att styra det globala
miljösamarbetet. Även om övriga FN-organ måste ta sitt ansvar
för att integrera miljön i verksamheten anser utskottet att UNEP
också i fortsättningen behövs för att katalytiskt påverka
arbetet och för att biträda vid den nödvändiga samordningen.
Utskottet anser att förslaget om ett särskilt miljöråd i FN
inte tillräckligt tar hänsyn till FNs stadga och säkerhetsrådets
verkliga roll. Om internationella miljökatastrofer når sådana
proportioner att de hotar den internationella freden och
säkerheten kan frågorna väckas i säkerhetsrådet. Idén, som bl.a.
har väckts inom ramen för Brundtlandkommissionens arbete, är
emellertid värd att diskutera. Utskottet anser att det är en
rimlig begäran att frågan behandlas i förberedelsearbetet för
FNs konferens om miljö och utveckling 1992.
Därmed får yrkande 2 i motion U642 (mp) anses besvarat.
Frågan om fri information om uppgifter som rör miljön har
tidigare behandlats av utskottet. I utskottets senaste
betänkande om internationella miljöfrågor konstaterades att "en
förutsättning för att det internationella rättssystemet skall
bli effektivt är att det finns en fri och öppen information om
de olika ländernas åtgärder och avsaknad av åtgärder. Frågan har
tagits upp inom Nordiska rådet ... och vid miljömötet i Bergen.
-- -- -- Utskottet utgår från att regeringen fortsatt driver
denna fråga."
Utskottet finner ingen anledning att ändra sin uppfattning i
denna fråga.
Därmed får yrkande 3 i motion U624 (mp) anses besvarat.
Frågan om observatörsstatus för etablerade miljöorganisationer
i internationella konventioners kommissioner har också nyligen
behandlats av utskottet. I ovan citerade betänkande yttrade
utskottet att det delade motionärernas uppfattning att detta var
en rimlig begäran. Enligt vad utskottet har erfarit har stora
framsteg gjorts för att s.k. NGOs (non-governmental
organizations) skall kunna ackrediteras vid den förberedande
kommitténs för FN-konferensen möten. Samtliga NGOs som hittills
har ansökt om ackreditering har bedömts motsvara de kriterier
som uppställts.
Därmed får yrkande 4 i motion U624 (mp) anses besvarat.
Miljö och rättsliga/administrativa frågor
Sammanfattning av motionerna
I yrkande 2 i motion U11 (c) föreslås en förstärkning av
miljöbevakningen vid Sveriges ambassader. I motion U504 (m),
yrkande 4, föreslås att EEA (European Environment Agency) skall
förstärkas och även få i uppgift att direkt kontrollera hur de
olika medlemsländerna uppfyller EGs miljödirektiv. I motion U510
(mp), yrkande 5, föreslås att Sverige bör ta initiativ till
inrättandet av en alleuropeisk miljömyndighet enligt de
riktlinjer som fastlades vid det alleuropeiska miljömötet i Wien
1990. I yrkande 2 i motion U624 (mp) föreslås att samtliga
internationella konventioner som ingåtts av Sverige på miljö-
och naturvårdens område skall få sin motsvarighet i den
nationella rätten. I motion U670 (mp), yrkande 9, föreslås att
den internationella rätten skall kompletteras med
efterlevnadskontroll och med påföljder för fördragsbrott.
Utskottet
Regeringen förklarar i propositionen att två nya
miljöattachétjänster skall inrättas, varav en vid den svenska
EG-delegationen i Bryssel. Miljöattachétjänsten i Bryssel, som
redan under våren 1991 har tillsatts, kommer att vara ansvarig
för den miljöpolitiska bevakningen vid den svenska
EG-delegationen. Den andra miljöattachétjänsten kommer att
inrättas senare, och bör enligt utredningen om Sveriges
internationella miljösamarbete tillsättas i första hand i
Tyskland. Miljöattachéerna kommer att ha ett nära samarbete med
de tekniska attachéerna som har ett ansvar för den miljötekniska
bevakningen. Regeringen avser också göra en översyn av hur
utlandsmyndigheterna på ett effektivare sätt kan användas i
miljöarbetet.
Därmed får yrkande 2 i motion U11 (c) anses besvarat.
Frågan om Sveriges medlemskap i EEA (European Environment
Agency) har nyligen behandlats av utskottet. I betänkande
1990/91:UU2 konstaterade utskottet att såväl Sverige som de
övriga EFTA-länderna eftersträvar medlemskap i EEA. I
propositionen konstateras att det är ett svenskt intresse att
ett samspel sker mellan EEA och det svenska nationella
övervakningssystemet. Utskottet förutsätter att de fortsatta
förhandlingarna sker med den skyndsamhet som situationen kräver.
Frågan om efterlevnadskontroll är en naturlig del av de pågående
förhandlingarna.
Utskottet anser att behovet av en alleuropeisk miljömyndighet
bör ses i ljuset av de myndigheter och organ som redan finns i
Europa. Vissa frågor, som exempelvis natur- och markvård kan
behöva hanteras enhetligt, men enligt utskottets mening är det i
dagsläget mera angeläget och realistiskt att redan existerande
myndigheter och organ effektiviseras än att en alleuropeisk
miljömyndighet skapas. Skapandet av EEA kan komma att fylla
vissa av de behov motionärerna pekar på.
Därmed får yrkandena 4 i motion U504 (m), 5 i motion U510 (mp)
och 9 i motion U670 (mp) anses besvarade.
Förhållandet mellan internationella miljökonventioner och den
nationella rätten har också nyligen behandlats av utskottet.
Utskottet konstaterar att i vissa länder ett internationellt
avtal automatiskt utgör en del av den interna rättsordningen så
snart det har trätt i kraft. Folkrättsligt tillämpar sådana
länder det s.k. monistiska systemet. För Sverige och många andra
länder, däribland de övriga nordiska, vilka har en dualistisk
rättsordning, krävs däremot en nationell rättsakt varigenom
avtalets regler införlivats med den interna rättsordningen för
att reglerna skall bli tillämpliga på nationell nivå. När en
överenskommelse skall införlivas med den nationella rätten
används i Sverige huvudsakligen den s.k. transformationsmetoden
(till skillnad mot inkorporering). Vid transformation omarbetas
de delar av den internationella överenskommelsen som behöver
införlivas med svensk rätt till svensk författningstext.
Transformationsprincipen kan enligt propositionen leda till
vissa svårigheter att känna igen de internationella åtagandena i
den svenska lagstiftningen. Förhållandet mellan den svenska
miljölagstiftningen och internationella åtaganden aktualiseras
genom den lagharmonisering som blir en följd av ett närmande
till EG.
Därmed får yrkande 2 i motion U624 (mp) anses besvarat.
Polarområdena
Sammanfattning av motionerna
I motion U10 (m), yrkande 3, föreslås att Sverige bör verka
för ett långtgående skydd av Antarktis, som syftar till att
området får ställning som världsnaturpark. I yrkande 1 i motion
U11 (c) föreslås likaledes att Sverige i det internationella
naturvårdsarbetet skall verka för att Antarktis förklaras som
naturpark. I motion U605 (fp) föreslås att Sverige driver på
förhandlingarna med Sovjetunionen för att få till stånd en
minskning av utsläppen från den starkt förorenande industrin på
Kolahalvön. I motion U624, yrkande 7, föreslås att Sverige skall
verka för att Antarktis görs till världspark och omfattas av en
skyddskonvention. I yrkande 8 i samma motion föreslås att
Sverige inte skall ratificera Mineralkonventionen. I motionens
yrkande 9 föreslås att Sverige skall verka för att en
internationell konvention upprättas som reglerar all mänsklig
påverkan i Arktis.
Utskottet
Polarområdena behandlades nyligen i utskottets senaste
betänkande om internationella miljöfrågor (1990/91:UU2). I
betänkandet konstaterades bl.a. att utskottet delade den oro
inför en miljöförstörande exploatering som hotar de känsliga och
för den globala forskningen omistliga resurser som utgörs av
jordklotets båda isklädda poler. Denna syn framfördes även i ett
särskilt betänkande om Antarktis (1989/90:UU4).
Utskottet konstaterade också att en ratificering av
mineralkonventionen saknar aktualitet för svensk del: "Det
svenska intresset för mineralkonventionen har aldrig varit
förknippat med mineralutvinning utan med en strävan att uppnå
ett så rigoröst skydd för Antarktis miljö som möjligt.
Mineralkonventionen var ett första steg för att hejda en
exploatering av Antarktis. Utskottet ser det som naturligt att
Sverige nu eftersträvar ett mer långsiktigt skydd."
(1990/91:UU2).
Förhandlingar om ett särskilt miljöskyddsinstrument för
Antarktis har efter särskilda möten i Chile i november--december
1990 och i april 1991 i Madrid lett till en överenskommelse om
förbud mot gruvdrift och oljeutvinning i Antarktis under en
period av 50 år. Utskottet anser att detta är en glädjande
utveckling. Sverige bör arbeta för att detta instrument ger ett
så starkt skydd som möjligt för miljön i Antarktis.
Mineralutvinning i området bör enligt utskottets mening
förbjudas. Tanken på att förklara Antarktis som en
världsnaturpark bör enligt utskottet beaktas i det fortsatta
arbetet med detta miljöinstrument.
Utskottet konstaterar att det sedan hösten 1989 pågår
överläggningar om Arktis miljö inom ramen för den s.k.
Rovaniemiprocessen. Denna syftar till att åstadkomma ett
intensifierat samarbete för att skydda den arktiska miljön. En
strategi för miljöskydd i Arktis avses bli antagen vid ett möte
på ministernivå i Rovaniemi i juni 1991. I det fortsatta arbetet
på att skydda den arktiska miljön kommer också särskild hänsyn
att behöva tas till urbefolkningens hälsa samt ekonomiska,
sociala och kulturella behov och värderingar.
Inom ramen för Rovaniemiprocessen har en kartläggning av
konventioner som berör den arktiska miljön gjorts. Ett stort
antal konventioner, deklarationer och avtal bidrar helt eller
delvis till att skydda Arktis. I det fortsatta arbetet är
avsikten att undersöka i vilken utsträckning existerande
konventioner kan förstärkas eller utvidgas samt i vilken mån ett
särskilt avtal för miljöskydd i Arktis behövs. Målsättningen bör
enligt utskottet vara att finna det mest effektiva sättet att
skydda Arktis. Det är i sammanhanget viktigt att ha i åtanke att
miljöproblemen i Arktis till stor del har sitt ursprung i källor
utanför regionen. Av den anledningen är miljösamarbete i bredare
fora nödvändigt.
Deltagande länder i Rovaniemiprocessen är de fem nordiska
länderna samt Canada, Sovjetunionen och USA. Dessutom inbjuds
observatörer från Polen, Storbritannien, Tyskland, ECE, ICC
(inuiternas organisation) och Nordiska samerådet.
Vad gäller miljöföroreningarna på Kolahalvön kommer det
arktiska samarbetet inom ramen för Rovaniemiprocessen på längre
sikt även att kunna påverka miljöproblem av det slag som råder
där. En gemensam svensk-norsk-finsk arbetsgrupp har lämnat
förslag till Sovjetunionen om metoder att minska utsläppen av
främst svavel från de sovjetiska nickelsmältverken på
Kolahalvön. Arbetsgruppen överlämnade i november 1990 till den
sovjetiska sidan ett förslag till finansiering av de nödvändiga
åtgärderna och textförslag till ett protokoll för de fyra
berörda staterna. Sverige är berett att bidra till finansiering
på kommersiella villkor. Hittills har ingen reaktion kommit från
de sovjetiska myndigheterna på arbetsgruppens förslag.
Utrikesdepartementets handelsavdelning bevakar frågan.
Att de nordiska regeringarna fäster stor vikt vid miljön i
Arktis har tidigare också tagit sig uttryck i starka gemensamma
markeringar mot planerade provsprängningar på Novaja Zemlja.
Därmed får yrkandena 3 i motion U10 (m) och 1 i motion U11
(c), motion 605 (fp) samt yrkandena 7, 8 och 9 i motion U624
(mp) anses besvarade.
Stärkande av miljöskyddet
Sammanfattning av motionerna
I motion U214 (fp), yrkande 5, föreslås att Sverige bör ta
initiativ till en internationell miljöskyddsstyrka för snabba
insatser vid miljökatastrofer i utvecklingsländer. Inledningsvis
bör miljöskyddsstyrkan enligt motionärerna utrustas för att
kunna ingripa mot olje- och giftutsläpp som hotar kusthavens
rika biologiska liv och fiskeresurser.
I motion U527 (mp), yrkande 4, föreslås att erforderliga
initiativ snarast bör tas i Nordiska rådet för att få till stånd
internationella konventioner som ratificerar kritiska
miljöbelastningsgränser på olika områden liksom klargör
signatärstaternas åtaganden och vilka konventioner som bör
omfatta samtliga länder i Norden och de länder som gränsar till
Östersjön.
I motion U614 (mp), yrkande 1, föreslås att Sverige i FN skall
verka för upprättandet av en internationell miljödomstol som är
öppen för nationer och miljöorganisationer.
Utskottet
Utskottet konstaterar att frågan om en internationell
miljödomstol och frågan om en internationell miljöskyddsstyrka
behandlades i utskottets senaste betänkande om internationella
miljöfrågor (1990/91:UU2).
Räddningsverket har nyligen organiserat en räddningsstyrka för
snabba räddningsinsatser i katastrofområden utomlands.
Räddningsstyrkan skall utgöras av frivilliga från sjukvården,
Röda korset, Svenska brukshundsklubben, räddningsverket och från
räddningstjänsten i 21 kommuner.
Inom IMO (International Maritime Organization) har under 1990
arbetet med en global konvention om beredskap och bekämpning av
oljeutsläpp till sjöss avslutats. I ett senare skede kan
konventionen komma att utvidgas till att inte bara omfatta olja,
utan också andra skadliga ämnen som måste bekämpas. Den globala
konventionen är ett komplement till befintliga bilaterala och
multilaterala överenskommelser. Den kommer att ha störst
praktisk betydelse för utvecklingsländerna.
Inom ECE pågår för närvarande förhandlingar om en särskild
konvention för att förebygga industriolyckor samt för att uppnå
effektivt samarbete för den händelse en olycka skulle uppstå. I
det sammanhanget övervägs förslag om hur ländernas resurser
skall kunna samordnas vid behov.
Beträffande frågan om kritiska miljöbelastningsgränser redogör
regeringen i propositionen En god livsmiljö för den vikt den
fäster vid att miljöförbättringsarbetet inte endast begränsas
till reglering av olika former av utsläpp, utan vidgas till att
omfatta även belastningsgränser.
Vad gäller etablerandet av en internationell miljödomstol
påpekades i det förra betänkandet om internationella miljöfrågor
(1990/91:UU2) att frågan har stor principiell betydelse.
Utskottet konstaterar att frågor som skulle handhas av en
eventuell internationell miljödomstol delvis faller inom ramen
för det arbete som normalt utförs i de internationella
kommissioner som är knutna till de internationella
miljökonventionerna. Enligt utskottets åsikt vore det en
naturlig väg att i första hand försöka verka för att
konventionerna görs så strikta som möjligt. Därmed kan också
kraven på efterlevnad stärkas.
Därmed får yrkande 5 i motion U214 (fp) och yrkande 4 i motion
U527 (mp) anses besvarade. Yrkande 1 i motion U624 (mp)
avstyrks.
Miljö och energi
Sammanfattning av motionerna
I motion U662 (c), yrkande 1, föreslås att Sverige i FN begär
ökade insatser för nya och förnybara energikällor. I yrkande 2 i
samma motion föreslås att Sverige i FN begär förslag om vätgas
som alternativt drivmedel.
Utskottet
Regeringen har i propositionen deklarerat sin avsikt att i
förberedelsearbetet inför FNs konferens om miljö och utveckling
driva frågor som inkluderar dem som motionären tar upp.
Utskottet anser det vara angeläget att forskningen och arbetet
kring alternativa och förnybara energikällor intensivt drivs
vidare.
Enligt vad utskottet har erfarit är användningen av vätgas som
drivmedel ett alternativ som kan förverkligas först långt in i
framtiden. Dessförinnan kan andra drivmedelsalternativ bli
aktuella. Utskottet anser att frågan är angelägen, men finner
samtidigt ingen anledning att försöka styra den fria forskningen
med en särskild betoning på just vätgasen som alternativ
energikälla.
Därmed får yrkandena 1 och 2 i motion U662 (c) anses vara
besvarade.
Miljö och internationell handel
Sammanfattning av motionerna
I motion U7 (v), yrkande 1, föreslås att ett EES-avtal skall
avvisas vid svårighet att bibehålla uppnådda skyddsnivåer på
miljöområdet. I yrkande 2 i samma motion föreslås att
medlemsansökan till EG skall anstå tills beslutsordningen
angående miljöfrågor inom EG förändrats.
I motion U9 (v), yrkande 5, föreslås att Sverige inom ramen
för GATT-förhandlingarna verkar för överenskommelser som innebär
att inga nettomiljöskador får uppkomma. I yrkande 9 i samma
motion föreslås att Sverige internationellt bör verka för
överenskommelser som leder till att transnationella företag som
bär huvudansvaret för miljöförstöringen i tredje världen åläggs
att betala för de skador de åstadkommit.
Utskottet
Grunderna för ett förstärkt samarbete på miljöområdet mellan
EFTA- och EG-länderna lades vid ett gemensamt miljöministermöte
i Nederländerna hösten 1987. Ett andra möte ägde rum i november
1990 i Schweiz. Vid det senaste mötet enades miljöministrarna på
svenskt förslag om att utarbeta en gemensam västeuropeisk
miljöstrategi vad gäller stabilisering och minskning av utsläpp
av koldioxid och andra växthusgaser. Vidare enades ministermötet
om att öka samarbetet på sådana områden som ekonomiska
styrmedel, miljömärkning samt miljö och transporter.
Som konstateras i propositionen befinner sig Sverige och de
övriga EFTA-länderna i förhandlingar med EG om ett långtgående
västeuropeiskt ekonomiskt samarbete, de s.k.
EES-förhandlingarna. Avsikten har varit att ett EES-avtal skall
kunna träffas under första halvåret 1991 och träda i kraft den 1
januari 1993. EGs regler om utsläpp till luft och vatten från
stationära anläggningar, avfallshantering samt stärkandet av den
biologiska mångfalden m.m. är av s.k. minimikaraktär, dvs.
medlemsländerna är oförhindrade att införa mer långtgående
regler. Några problem att acceptera EGs regler på dessa områden
föreligger alltså inte. Regeringen säger sig i propositionen ha
för avsikt att verka för att minimireglerna skärps i syfte att
förbättra miljön i EES-området. Regeringen säger sig också ha
för avsikt att slå vakt om de regler och miljöskyddsåtgärder där
Sverige och övriga EFTA-länder har gått längre än EG-länderna.
Därmed avstyrks yrkande 2 i motion U7 (v). Yrkande 1 i samma
motion får med det ovan anförda anses besvarat.
Allmänna tull- och handelsavtalet (General Agreement on
Tariffs and Trade, GATT) tillkom år 1947 som ett led i arbetet
med reorganisationen av världshandeln efter det andra
världskriget. GATTs syfte är att främja den ekonomiska
utvecklingen bl.a. genom undanröjande av olika hinder för den
internationella handeln. GATT-avtalets parter medges undantag
för bl.a. miljöpolitiska syften i avtalets artikel XX, punkterna
b och g. Undantag görs där för åtgärder som är "nödvändiga för
att skydda människors, djurs eller växters liv eller hälsa" och
åtgärder avseende bevarandet av "uttömliga naturtillgångar".
Sverige och övriga EFTA-länder har föreslagit att GATT skall
diskutera huruvida de nuvarande reglerna på ett
tillfredsställande sätt kan hantera den snabba utvecklingen på
det miljöpolitiska området. För att förbereda sådana
överläggningar har Sverige tagit initiativ till en analys av
frågan i OECD. Utskottet utgår från att regeringen deltar i
förlängningen av den senaste GATT-rundans förhandlingar väl
medveten om de konsekvenser resultatet kan ha för miljön.
Därmed får yrkande 5 i motion U9 (v) anses besvarat.
Vad avser de transnationella företagens skuld för
miljöförstöringen i tredje världens länder konstaterar utskottet
att OECD sedan år 1970 har drivit sitt arbete på miljöområdet
med tonvikt på de ekonomisk-politiska aspekterna av
miljöpolitiken. Redan år 1973 antogs en princip som fastställde
att det är förorenaren som har ansvaret för uppkomna
miljökostnader. Utskottet delar inte motionärernas uppfattning
att de transnationella företagen bär huvudansvaret för den
miljöförstörelse som har skett, men fäster stor vikt vid att
även de transnationella företagen tvingas ta sitt ansvar på
detta område.
Yrkande 9 i motion U9 (v) får därmed anses besvarat.
Övriga internationella miljöfrågor
Sammanfattning av motionerna
I yrkande 10 i motion U9 (v) föreslås att Sverige i
Världsbanken och andra relevanta internationella sammanhang
aktivt måste arbeta för att projekt som hotar urbefolkningars
existens måste stoppas. I yrkande 2 i motion U259 (v) föreslås
att Sverige borde ta initiativ till ett internationellt
samarbete för att i mesta möjliga mån restaurera Aralsjön. I
motion U607 (c) föreslås att Sverige skall verka för att
upparbetningsanläggningen Sellafield i England skall stängas.
Utskottet
Utskottet delar vissa av motionärernas uppfattning att projekt
som hotar urbefolkningars existens inte borde genomföras.
Utskottet konstaterar att Världsbanken i sin första särskilda
årsrapport om miljön (The World Bank and the Environment, First
Annual Report, Fiscal 1990) beskriver hur banken efter vunnen
insikt om vissa projekts negativa miljöeffekter, däribland
effekter på urbefolkningar, har gjort nya prioriteringar och
antagit en ny aktionsplan med tonvikt på integrering av
miljöhänsyn i bankens regelbundna arbete.
Därmed får yrkande 10 i motion U9 (v) anses besvarat.
Utskottet konstaterar att miljöförstöringen i Aralsjön, trots
de oerhörda och tragiska effekter denna har medfört, är en fråga
som i första hand bör lösas av de sovjetiska myndigheterna. Ett
internationellt agerande kan, så länge problemet inte har
gränsöverskridande effekter, ske först på sovjetiskt initiativ.
Om ett sådant initiativ kommer till stånd är det utskottets
mening att hjälpinsatser bör prövas positivt.
Därmed avstyrks yrkande 2 i motion U259 (v).
Beträffande upparbetningsanläggningen i Sellafield har frågan
tidigare behandlats av näringsutskottet som i sitt betänkande
1988/89:NU31 bl.a. skriver: "Sverige har anslutit sig till
Oslokonventionen, som etablerades 1971 och som omfattar förbud
mot havsförorening genom dumpning av vissa miljöfarliga ämnen
... Inom ramen för det internationella samarbetet görs från
svensk sida ansträngningar för att komma till rätta med bl.a.
(...) radioaktiva utsläpp i havsmiljön ... Därvid hävdar Sverige
emellertid principen att varje land har att, på basis av sina
legala och exekutiva möjligheter, ta ansvar för sina egna
anläggningar."
Med hänvisning till vad näringsutskottet har anfört avstyrks
motion U607 (c).
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande inriktningen av det internationella
miljösamarbetet
att riksdagen lägger proposition 1990/91:90 i denna del till
handlingarna,
2. beträffande växthuseffekten
att riksdagen förklarar yrkande 1 i motion 1990/91:U10, motion
1990/91:U213, yrkande 16 i motion 1990/91:U239, yrkande 6 i
motion 1990/91:U259 och yrkande 5 i motion 1990/91:U624
besvarade med vad utskottet anfört,
res. 1 (mp)
3. beträffande internationell skogsvård
att riksdagen förklarar yrkande 7 i motion 1990/91:U9, yrkande
2 i motion 1990/91:U10, yrkande 2 i motion 1990/91:U214 samt
motionerna 1990/91:U241 och 1990/91:U665 besvarade med vad
utskottet anfört,
4. beträffande internationell havskonvention
att riksdagen förklarar yrkande 6 i motion 1990/91:U624
besvarat med vad utskottet anfört,
res. 2 (mp)
5. beträffande Helsingforskonventionen
att riksdagen förklarar yrkandena 2 och 7 i motion
1990/91:U670 samt yrkande 6 (berörd del) i motion 1990/91:U622
besvarade med vad utskottet anfört,
6. beträffande Helsingforskommissionen
att riksdagen med avslag på yrkandena 1, 4, 5 och 6 i motion
1990/91:U670 förklarar yrkande 6 (berörd del) i motion
1990/91:U622 och yrkande 8 i motion 1990/91:U670 besvarade med
vad utskottet anfört,
res. 3 (mp)
7. beträffande sjöfarten och miljön
att riksdagen förklarar motion 1990/91:U12 besvarad med vad
utskottet anfört,
res. 4 (mp)
8. beträffande Östersjöstaterna och miljön
att riksdagen förklarar yrkandena 4 och 5 i motion
1990/91:U622 samt yrkande 3 i motion 1990/91:U670 besvarade med
vad utskottet anfört,
9. beträffande miljösamarbete med Öst- och Centraleuropa
att riksdagen med avslag på yrkandena 4 och 6 i motion
1990/91:U6 förklarar yrkande 1 i motion 1990/91:U6 besvarat med
vad utskottet anfört,
res. 5 (v)
10. beträffande miljöaspekter på det internationella
utvecklingssamarbetet
att riksdagen med avslag på motion 1990/91:U8 förklarar
yrkandena 6, 8 och 11 i motion 1990/91:U9 samt yrkande 2 i
motion 1990/91:U622 besvarade med vad utskottet anfört,
11. beträffande miljöproblemen i Sovjetunionen
att riksdagen förklarar yrkandena 2 och 3 i motion 1990/91:U6
besvarade med vad utskottet anfört,
12. beträffande HDI och ISEW
att riksdagen förklarar yrkande 1 i motion 1990/91:U9 besvarat
med vad utskottet anfört,
13. beträffande Världsbanken och de regionala
utvecklingsbankerna
att riksdagen med avslag på yrkande 4 i motion 1990/91:U9
förklarar yrkande 3 i motion 1990/91:U9 och yrkande 1 i motion
1990/91:U622 besvarade med vad utskottet anfört,
res. 6 (c, mp)
res. 7 (v)
14. beträffande skuldbyten
att riksdagen förklarar yrkande 2 i motion 1990/91:U9 samt
yrkandena 3 och 4 i motion 1990/91:U214 besvarade med vad
utskottet anfört,
15. beträffande internationella miljöfonder
att riksdagen avslår yrkande 1 i motion 1990/91:U220, yrkande
4 i motion 1990/91:U525 och yrkande 11 i motion 1990/91:U624
samt förklarar yrkande 1 i motion 1990/91:U214 besvarat med vad
utskottet anfört,
res. 8 (c)
res. 9 (mp)
16. beträffande FN och miljön
att riksdagen förklarar yrkandena 8 och 9 i motion
1990/91:U259, motion 1990/91:U604, yrkandena 3 och 4 i motion
1990/91:U624, yrkande 2 i motion 1990/91:U642, yrkandena 1 och 2
i motion 1990/91:U664 samt motion 1990/91:U669 besvarade med vad
utskottet anfört,
res. 10 (mp)
17. beträffande miljöbevakningen vid Sveriges ambassader
att riksdagen förklarar yrkande 2 i motion 1990/91:U11
besvarat med vad utskottet anfört,
18. beträffande europeiska miljömyndigheter
att riksdagen förklarar yrkande 4 i motion 1990/91:U504,
yrkande 5 i motion 1990/91:U510 och yrkande 9 i motion
1990/91:U670 besvarade med vad utskottet anfört,
res. 11 (v, mp)
19. beträffande förhållandet mellan internationella
miljökonventioner och den nationella rätten
att riksdagen förklarar yrkande 2 i motion 1990/91:U624
besvarat med vad utskottet anfört,
res. 12 (mp)
20. beträffande polarområdena
att riksdagen förklarar yrkande 3 i motion 1990/91:U10,
yrkande 1 i motion 1990/91:U11, motion 1990/91:U605 samt
yrkandena 7, 8 och 9 i motion 1990/91:U624 besvarade med vad
utskottet anfört,
21. beträffande stärkande av miljöskyddet
att riksdagen förklarar yrkande 5 i motion 1990/91:U214 och
yrkande 4 i motion 1990/91:U527 besvarade med vad utskottet
anfört,
22. beträffande internationell miljödomstol
att riksdagen avslår yrkande 1 i motion 1990/91:U624,
res. 13 (mp)
23. beträffande nya och förnybara energikällor
att riksdagen förklarar yrkandena 1 och 2 i motion
1990/91:U662 besvarade med vad utskottet anfört,
res. 14 (c, v, mp)
24. beträffande villkor för ett EES-avtal
att riksdagen förklarar yrkande 1 i motion 1990/91:U7 besvarat
med vad utskottet anfört,
25. beträffande villkor för medlemsansökan till EG
att riksdagen avslår yrkande 2 i motion 1990/91:U7,
res. 15 (v, mp)
26. beträffande GATT-förhandlingarnas miljökonsekvenser
att riksdagen förklarar yrkande 5 i motion 1990/91:U9 besvarat
med vad utskottet anfört,
27. beträffande transnationella företag
att riksdagen förklarar yrkande 9 i motion 1990/91:U9 besvarat
med vad utskottet anfört,
28. beträffande urbefolkningars existens
att riksdagen förklarar yrkande 10 i motion 1990/91:U9
besvarat med vad utskottet anfört,
29. beträffande Aralsjön
att riksdagen avslår yrkande 2 i motion 1990/91:U259,
res. 16 (v)
30. beträffande upparbetningsanläggningen i Sellafield
att riksdagen avslår motion 1990/91:U607.
res. 17 (c, v, mp)
Stockholm den 16 maj 1991
På utrikesutskottets vägnar
Pär Granstedt
Närvarande: Pär Granstedt (c), Margaretha af Ugglas (m),
Sture Ericson (s), Jan-Erik Wikström (fp), Karl-Erik Svartberg
(s), Axel Andersson (s), Nils T Svensson (s), Inger Koch (m),
Birgitta Hambraeus (c), Bertil Måbrink (v), Per Gahrton (mp),
Viola Furubjelke (s), Kristina Svensson (s), Anneli Hulthén (s),
Eva Björne (m), Arne Mellqvist (s) och Håkan Holmberg (fp).
Reservationer
1. Växthuseffekten (mom. 2)
Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10
börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "anses vara
besvarade" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att denna målsättning är helt otillräcklig.
Såsom påpekas i flera motioner anser ledande klimatforskare att
nettotillförseln av koldioxid måste minska med 85 % Det är
därför nödvändigt, såsom framhålls i motionerna U239 och U624
(båda mp), med betydligt kraftfullare åtgärder i såväl Sverige
som globalt. Sverige bör ta initiativ till en effektiv global
konvention om klimatförändringar.
Med det anförda tillstyrks motion U239 (mp) yrkande 16 och
motion U624 (mp) yrkande 5, medan övriga motioner i detta
avsnitt får anses besvarade.
dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
2. beträffande växthuseffekten
att riksdagen med bifall till yrkande 16 i motion 1990/91:U239
och yrkande 5 i motion 1990/91:U624 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört, samt att yrkande 1 i
motion 1990/91:U10, motion 1990/91:U213 samt yrkande 6 i motion
1990/91:U259 därmed förklaras besvarade.
2. Internationell havskonvention (mom. 4)
Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14
börjar med "Därmed får yrkande 6" och slutar med "anses
besvarat" bort ha följande lydelse:
Mot bakgrund av ovanstående anser utskottet att yrkande 6 i
motion U624 (mp) bör bifallas.
dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
4. beträffande internationell havskonvention
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:U624 yrkande 6
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
3. Helsingforskommissionen (mom. 6)
Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15
börjar med "Helsingforskommissionens verksamhetsmandat" och
slutar med "motion U670 (mp)" bort ha följande lydelse:
Helsingforskommissionens verksamhet skulle enligt utskottets
mening med fördel kunna definieras i en tydligare, samordnande
riktning. I likhet med motionären i motion U670 (mp) anser
utskottet att lika stränga krav på lokalisering, teknik och
utsläpp bör gälla i samtliga de stater som undertecknat
Helsingforskonventionen. För att effektivare kunna kontrollera
efterlevnad m.m. vore det naturligt att kommissionen ges mandat
att tillse att signatärstaternas åtaganden resulterar i konkreta
och harmoniserade åtgärder.
De miljöbelastningsgränser som regeringen diskuterar i
propositionen och som Ronnebykonferensens länder eftersträvar är
steg åt rätt håll, men med hänsyn till miljöproblemens allvar
ändå otillräckliga. Utskottet instämmer i yrkande 4 i motion
U670 (mp) att HELCOM bör se till att bindande kvalitetsnormer
för luft och vatten fastställs inom dess tillämpningsområde.
Utskottet noterar att arbetet i den nämnda arbetsgruppen (task
force) syftar till att etablera nationella genomförandeplaner
för nödvändiga miljöåtgärder i Östersjöländerna och att ett
ministermöte våren 1992 kommer att diskutera de
genomförandeplaner som har upprättats av de nationella
regeringarna. Liksom motionen, yrkande 5, anser utskottet det
dock viktigt att varje Östersjöstats genomförandeplan fastställs
av HELCOM, liksom att genomförandeplanerna får rättsverkan och
blir bindande för Sverige och de övriga Östersjöstaterna.
Yrkandena 1, 4, 5 och 6 i motion U670 (mp) tillstyrks därmed.
dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
6. beträffande Helsingforskommissionen
att riksdagen med bifall till yrkandena 1, 4, 5 och 6 i motion
1990/91:U670 förklarar yrkande 6 (berörd del) i motion
1990/91:U622 besvarat med vad utskottet anfört.
4. Sjöfarten och miljön (mom. 7)
Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16
börjar med "Sjöfartens förhållande" och slutar med "anses vara
besvarad" bort ha följande lydelse:
Ovanstående åtgärder är enligt utskottets mening
otillräckliga. Utskottet instämmer med vad som anförs i motion
U12 om vikten av internationellt miljöarbete för sjöfartens del
och yrkar bifall till motionen.
dels att moment 7 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
7. beträffande sjöfarten och miljön
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:U12 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
5. Miljösamarbete med Öst- och Centraleuropa (mom. 9)
Bertil Måbrink (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19
börjar med "Att på detta stadium" och slutar med "i dessa
institutioner" bort ha följande lydelse:
Miljökonsekvensbeskrivningar för lån- och kreditgivning till
Sovjetunionen och övriga Östeuropa är dessutom en självklarhet
för att inte stödet används på ett sätt som långsiktigt urholkar
den redan hårt ansträngda miljösituationen i dessa stater.
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28
börjar med "Därmed avstyrks" och slutar med "motion U6 (v)" bort
ha följande lydelse:
Utskottet anser vidare att det finns anledning att tillföra
ett projektanslag på 25 milj.kr. till de kommuner som bedriver
vänortssamarbete för att därigenom stimulera denna viktiga
verksamhet som kommunerna i dag bl.a. på grund av det kommunala
skattestoppet ofta saknar egna medel att finansiera. Det finns
också anledning att tillföra 100milj.kr. till programmet för
samarbete med Öst- och Centraleuropa utöver vad regeringen har
föreslagit och därmed tillstyrks yrkandena 4 och 6.
dels att moment 9 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
9. beträffande miljösamarbete med Öst- och Centraleuropa
att riksdagen med bifall till yrkandena 1, 4 och 6 i motion
1990/91:U6 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
6. Världsbanken och de regionala utvecklingsbankerna (mom. 13)
Pär Granstedt (c), Birgitta Hambraeus (c) och Per Gahrton (mp)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20
börjar med "Enligt utskottets uppfattning" och på s. 21 slutar
med "anses besvarade" bort ha följande lydelse:
En utökning av Världsbankens kompetens på miljöområdet har
skett, men den är fortfarande alltför blygsam.
Det är inte bara fråga om antal handläggare utan också om
vilket inflytande över bankens beslut de har i praktiken. Trots
en utökning kan endast ett par procent av bankens tjänstemän
betraktas som miljöhandläggare. Miljöavdelningen har inte heller
någon särskilt central position i Världsbankens struktur och
saknar direkt inflytande över handläggning av låneärendena.
Också i andra utvecklingsbanker finns det enligt utskottets
uppfattning anledning att stärka miljökompetensen.
En stor del av Världsbankens och andra utvecklingsbankers
arbete är med nödvändighet inte offentligt. Utskottet anser det
också viktigt att den offentliga insynen i dessa organ bli så
stor som möjligt och förutsätter att Sverige aktivt arbetar i
den riktningen.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det finns behov
av reformer i Världsbanken. Däremot skulle ett undanhållande av
svenskt stöd till den nya miljöfonden knappast ha någon positiv
effekt. Tvärtom är det viktigt att uppmuntra de ansträngningar
som trots allt görs för att stärka miljöfrågornas ställning i
bankgruppens arbete.
Vad utskottet här anför bör riksdagen med bifall till yrkande
1 i motion U622 ge regeringen till känna. Yrkande 3 i motion U9
får därmed anses besvarat. Yrkande 4 i motion U9 avstyrks.
dels att moment 13 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
13. beträffande Världsbanken och de regionala
utvecklingsbankerna
att riksdagen med bifall till yrkande 1 i motion 1990/91:U622
och med avslag på yrkande 4 i motion 1990/91:U9 förklarar
yrkande 3 i motion 1990/91:U9 besvarat med vad utskottet anfört
samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.
7. Världsbanken och de regionala utvecklingsbankerna (mom. 13)
Bertil Måbrink (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20
börjar med "En stor del" och på s. 21 slutar med "4 i motion U9
(v)" bort ha följande lydelse:
Världsbanken som nu har ca 4 000 anställda måste vara föremål
för en översyn i syfte att öppna den för en större insyn. En
sådan insyn ökar också i hög grad förtroendet för dess
verksamhet.
Så länge Världsbanken inte reformerats mot ett demokratiskt
styrelsesätt utan bygger på "aktiebolagsprincipen" borde
anslagen till Världsbankens miljöfonder i stället tillfalla UNEP
och UNDP.
Därmed tillstyrks yrkandena 3 och 4 i motion U9 (v).
dels att moment 13 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
13. beträffande Världsbanken och de regionala
utvecklingsbankerna
att riksdagen med bifall till yrkandena 3 och 4 i motion
1990/91:U9 förklarar yrkande 1 i motion 1990/91:U622 besvarat
med vad utskottet anfört samt som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.
8. Internationella miljöfonder (mom. 15)
Pär Granstedt och Birgitta Hambraeus (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23
börjar med "Något finansiellt utrymme" och slutar med "anses
besvarat" bort ha följande lydelse:
De insatser som här redovisats är dock blygsamma i förhållande
till behoven av internationella miljöinsatser. Utskottet delar
upfattningen att det finns behov av en global miljöfond av den
omfattning som föreslås i motion U220 (c). Sverige bör i FN och
genom bilaterala kontakter aktivt verka för en sådan. Framgång
på detta område skulle också tillgodose önskemålen i motionerna
U525 och U624, båda mp.
Vad utskottet här anför bör riksdagen med bifall till motion
U220 (c) ge regeringen till känna. Yrkandena i motionerna U525
(mp), U624 (mp) och U214 (fp) får därmed anses besvarade.
dels att moment 15 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
15. beträffande internationella miljöfonder
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:U220 förklarar
yrkande 1 i motion 1990/91:U214, yrkande 4 i motion 1990/91:U525
och yrkande 11 i motion 1990/91:U624 besvarade med vad utskottet
anfört samt som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
9. Internationella miljöfonder (mom. 15)
Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23
börjar med "Något finansiellt utrymme" och slutar med "anses
besvarat" bort ha följande lydelse:
Utskottet finner det angeläget att i likhet med motionärerna i
motion U525 (mp) aktivt ge stöd till de miljöinsatser som är
nödvändiga i Central- och Östeuropa. På grund av problemens
magnitud och gränsöverskridande effekter krävs omedelbara
åtgärder. Utskottet finner den av motionärerna föreslagna summan
en miljard kronor, att användas till en särskild europeisk
miljöfond, rimlig och tillstyrker därför yrkande 4 i motionen.
Utskottet anser vidare att extraordinära åtgärder krävs i det
internationella biståndssamarbetet på miljöområdet och vill
därför även tillstyrka att en utomeuropeisk miljöfond inrättas i
likhet med vad motionärerna i motion U624 (mp) anser. Motionens
yrkande 11 tillstyrks därmed.
dels att moment 15 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
15. beträffande internationella miljöfonder
att riksdagen med bifall till yrkande 4 i motion 1990/91:U525
och yrkande 11 i motion 1990/91:U624 och med avslag på yrkande 1
i motion 1990/91:U220 förklarar yrkande 1 i motion 1990/91:U214
besvarat med vad utskottet anfört.
10. FN och miljön (mom. 16)
Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25
börjar med "Utskottet finner" och slutar med "yrkande 3 i motion
U624 (mp) anses besvarat" bort ha följande lydelse:
Mot denna bakgrund kan utskottet instämma i motionkravet om
att Sverige i FN skall verka för en konvention om fri
information om uppgifter som rör miljön. Därmed tillstyrks
motion U624, yrkande 3.
dels att moment 16 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
16. beträffande FN och miljön
att riksdagen med bifall till yrkande 3 i motion 1990/91:U624
förklarar yrkandena 8 och 9 i motion 1990/91:U259, yrkande 4 i
motion 1990/91:U624, yrkande 2 i motion 1990/91:U642, yrkandena
1 och 2 i motion 1990/91:U664 samt motion 1990/91:U669 besvarade
med vad utskottet anfört.
11. Europeiska miljömyndigheter (mom. 18)
Bertil Måbrink (v) och Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26
börjar med "Frågan om" och slutar med "anses besvarade" bort ha
följande lydelse:
Behovet av en alleuropeisk miljömyndighet måste dock ses
avskilt från EEA, som tills vidare icke existerar och dessutom i
första hand är ett EG-organ, och i stället betraktas i ljuset av
de myndigheter och organ som redan finns i Europa, däribland
FN-organet ECE. Också den alleuropeiska parlamentariska
konferensen i Europarådets regi för skydd av öst--väst-miljön,
som hölls i Wien den 23--26 oktober, är ett viktigt led i
arbetet på att skapa effektivare alleuropeiskt miljösamarbete.
Förutom Europarådets (dåvarande) 23 medlemsländer deltog också
företrädare för de (dåvarande) sju öststaterna.
I konferensens slutdokument rikats en maning till regeringarna
att vidta en rad konkreta åtgärder på miljöområdet, bl.a. när
det gäller transportpolitik, luft- och vattenföroreningar,
ekologiska graderingssystem, konventions- och kontrollfrågor och
skapande av ekologiska fonder. Dessutom föreslogs inrättandet av
en alleuropeisk miljökommitté som skall vara öppen för alla
europeiska stater och ha som uppgift att samordna och övervaka
ländernas miljöåtgärder, utarbeta en ekologisk karta över hela
Europa, fungera som databank och samordnare för alla europeiska
miljöinstitutioner och ha ansvar för upprättande av ett
varningssystem vid miljöolyckor. Utskottet anser det viktigt att
Sverige tar initiativ för att förverkliga intentionerna i
Wienmötets slutdokument. Utskottet finner vidare, i enlighet med
motion U670 (mp), att arbetet med en effektivisering av det
internationella miljöarbetet bör kompletteras med fungerande
efterlevnadskontroll i den internationella rätten, inkl.
påföljder för fördragsbrott.
dels att moment 18 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
18. beträffande europeiska miljömyndigheter
att riksdagen med bifall till yrkande 5 i motion 1990/91:U510
och yrkande 9 i motion 1990/91:U670 och med avslag på yrkande 4
i motion 1990/91:U504 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.
12. Förhållandet mellan internationella miljökonventioner och
den nationella rätten (mom.19)
Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27
börjar med "Förhållandet mellan" och slutar med "anses besvarat"
bort ha följande lydelse:
Mot denna bakgrund är det särskilt viktigt att särskilda
ansträngningar görs för att samtliga internationella
konventioner som ingåtts av Sverige på miljö- och naturvårdens
områden skall få sin motsvarighet i den nationella rätten.
Härmed tillstyrker utskottet motion U624, yrkande 2.
dels att moment 19 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
19. beträffande förhållandet mellan internationella
miljökonventioner och den nationella rätten
att riksdagen med bifall till yrkande 2 i motion 1990/91:U624
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
13. Internationell miljödomstol (mom. 22)
Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30
börjar med "Vad gäller etablerandet" och slutar med "motion U624
(mp) avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar i likhet med sitt förra betänkande om
internationella miljöfrågor (1990/91:UU2) att frågan om en
internationell miljödomstol har stor principiell betydelse.
Internationella konventioner förlorar sin innebörd om de till
konventionerna anslutna staterna inte kan förmås respektera den
efterlevnad som är nödvändig. Miljöfrågorna är av sådan art att
de relevanta konventionernas hanterande inte kan ges utrymme att
försenas genom bristfällig efterlevnad och frånvaro av
implementering på det nationella lagstiftningsområdet.
Internationella överenskommelser som saknar fungerande
tvistlösningsmekanismer saknar enligt utskottets mening också
realistiska möjligheter att förverkliga de beslut som har
fattats. Tvingande mekanismer ger också de små staterna
möjligheter att bättre hävda sina intressen. Upprättandet av en
internationell miljödomstol faller därför väl i linje med
utskottets strävan att möta globala problem med effektiva
globala åtgärder.
Yrkande 1 i motion U614 (mp) tillstyrks därför. Yrkande 5 i
motion U214 (fp) och yrkande 4 i motion U527 (mp) får med det
ovan anförda anses besvarade.
dels att moment 22 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
22. beträffande internationell miljödomstol
att riksdagen med bifall till yrkande 1 i motion 1990/91:U614
och med besvarande av yrkande 5 i motion 1990/91:U214 och
yrkande 4 i motion 1990/91:U527 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.
14. Nya och förnybara energikällor (mom. 23)
Pär Granstedt (c), Birgitta Hambraeus (c), Bertil Måbrink (v)
och Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30
börjar med "Enligt vad utskottet" och slutar med "vara
besvarade" bort ha följande lydelse:
Som utskottet ovan (s. 36) anfört, med anledning av
centermotionen U669, kommer bilavgasernas effekt på den globala
miljön att behandlas vid FNs miljökonferens 1992.
Bilavgasernas del i miljöförstöringen har underskattats.
Man räknar med att de i Sverige ensamma står för minst 40 % av
utsläppen av skadliga ämnen till atmosfären. Det är
betydelsefullt att Sverige, som är beroende av bilen, är aktivt
för att få fram drivmedel utan skadlig påverkan på miljön.
Vätgasen anses allmänt vara den energibärare som bäst kan lösa
detta problem. Med solenergi kan vatten delas i syrgas och
vätgas som ger helt ren energi. FNs arbete för förnybara
energikällor bör ha Sveriges helhjärtade stöd. Utvecklingen av
vätgas som drivmedel bär därvid vara ett av flera viktiga
arbetsområden.
Detta bör riksdagen med bifall till yrkandena 1 och 2 i motion
U622 ge regeringen till känna.
dels att moment 23 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
23. beträffande nya och förnybara energikällor
att riksdagen med bifall till yrkandena 1 och 2 i motion
1990/91:U662 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
15. Villkor för medlemsansökan till EG (mom. 25)
Bertil Måbrink (v) och Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31
börjar med "Därmed avstyrks" och slutar med "motion U7 (v)" bort
ha följande lydelse:
Vissa miljöåtgärder som förbud eller inskränkningar vad det
gäller miljöförstörande produkter kan klassas som handelshinder
av EG-domstolen. Så länge denna beslutsordning kvarstår vill
utskottet uttala som sin mening att en medlemsansökan inte kan
vara aktuell. Därmed tillstyrks yrkande 2 i motion U7 (v).
dels att moment 25 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
25. beträffande villkor för medlemsansökan till EG
att riksdagen med bifall till yrkande 2 i motion 1990/91:U7
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
16. Aralsjön (mom. 29)
Bertil Måbrink (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32
börjar med "Därmed avstyrks" och slutar med "motion U259 (v)"
bort ha följande lydelse:
Däremot vill utskottet uttala att regeringen bör ta kontakt
med sovjetiska myndigheter för att informera om att man är
beredd att välvilligt pröva ett sådant sovjetiskt initiativ.
Detta eftersom Aralsjön inte bara har ett nationellt sovjetiskt
intresse utan också med sin unika flora och fauna även har ett
betydande intresse för omvärlden. Yrkande 2 i motion U259 (v)
får därmed anses besvarat.
dels att moment 29 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
29. beträffande Aralsjön
att riksdagen förklarar motion 1990/91:U259 besvarad med vad
utskottet anfört.
17. Upparbetningsanläggningen i Sellafield (mom. 30)
Pär Granstedt (c), Birgitta Hambraeus (c), Bertil Måbrink (v)
och Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 33
börjar med "Med hänvisning" och slutar med "motion U607 (c)"
bort ha följande lydelse:
Utskottet delar näringsutskottets uppfattning i ansvarsfrågan.
Detta bör dock inte hindra Sverige från att driva kravet att
Storbritannien vidtar sådana åtgärder att alla internationella
miljöolägenheter av Sellafieldanläggningen undanröjs. Detta
torde i praktiken förutsätta de åtgärder som förordas i
motionen, nämligen att anläggningen stängs och ett
saneringsarbete genomförs.
Detta bör riksdagen med anledning av motion U607 (c) ge
regeringen till känna.
dels att moment 30 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
30. beträffande upparbetningsanläggningen i Sellafield
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:U607 som sin
mening ger regeringen till känna vad som anförts av utskottet.
Särskilda yttranden
1. Tropiska regnskogar
Pär Granstedt (c), Birgitta Hambraeus (c), Bertil Måbrink (v)
och Per Gahrton (mp) anför:
Det finns anledning att framhålla att Tropical Forestry Action
Plan har fått allvarlig kritik. Det har hävdats att den alltför
ensidigt gynnar avverkningsintressena. World Watch Institute
framhåller i sin rapport Tillståndet i världen 91, s. 88 bl.a.
följande: "Nyligen gjorda bedömningar av Tropical Forestry
Action Plan (TFAP) startad 1985 av Världsbanken, FNs
utvecklingsprogram, FAO och WRI understryker starkt att planen
snarare kommer att accelerera skogskövlingen än att stoppa den.
Så sägs det i planen för Kamerun att virkesproduktionen skall
fördubblas och att en 600 kilometers väg skall byggas för att
öppna nya områden av de södra skogarna. Förvånansvärt nog
underlåter den att nämna de 50.000 pygméer som lever i dessa
trakter. Perus Forestry Action Plan vill ha en fyr- till
sjudubblad ökning av avverkningarna i Amazonas och föreslår inga
kontrollåtgärder för den våg av kolonisering som blir följden av
att skogarna öppnas ytterligare. TFAP, ett sorgligt illa
utnyttjat instrument, har hitintills gjort föga mer än samordnat
givaransträngningarna till business-as-usual-skogsbruk."
Sverige bör mot denna bakgrund inte okritiskt utgå från denna
plan som en grund för arbetet för att bevara de tropiska
regnskogarna.
2. GATT
Pär Granstedt (c), Birgitta Hambraeus (c) och Per Gahrton (mp)
anför:
Centerpartiet har i annat sammanhang framhållit vikten av
större miljöhänsyn i GATT-förhandlingarna. De undantagsregler
som för närvarande finns är långt ifrån tillräckliga. I stället
bör ekologiska hänsyn vara en av utgångspunkterna i GATTs
verksamhet.