Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens proposition
1990/91:97 om förbud mot utförsel av vissa produkter som kan användas
i massförstörelsesyfte, m.m. Inga motioner har väckts med anledning
av propositionen. Yttrande i ärendet föreligger från näringsutskottet
(bilaga 3).
Propositionen
I regeringens proposition 1990/91:97 föreslås en ny lag om förbud
mot utförsel av vissa produkter som kan användas i
massförstörelsesyfte, m.m. Förslaget innefattar tre delar, nämligen
kontroll över vissa obemannade luftfarkoster som kan användas som
vapenbärare (missiler) jämte delsystem och komponenter, kontroll över
viss tillverkningsutrustning för biologiska och kemiska stridsmedel
samt kontroll över vissa kemiska produkter som kan användas för
tillverkning av kemiska stridsmedel. För samtliga fall föreslås att
det skall vara förbjudet att föra ut produkterna, om inte regeringen
har lämnat tillstånd till det. När det gäller missiler, m.m. föreslås
även förbud mot att utan tillstånd överföra tillverkningsrätter och
att överföra viss programvara.
För tillverkningsutrustning som kan användas för tillverkning av
kemiska och biologiska stridsmedel samt för vissa kemiska produkter
föreslås ett förbud mot att bl.a. förmedla sådana produkter som finns
utom riket. Även här föreslås att regeringen skall kunna medge
undantag från förbuden.
Förslagen grundar sig till stora delar på internationella åtgärder
i syfte att begränsa en spridning av massförstörelsevapen.
Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1991.
Sverige är enligt propositionen folkrättsligt bundet av fyra
internationella överenskommelser avseende massförstörelsevapen. Dessa
är det nyssnämnda icke-spridningsfördraget från år 1968, 1971 års
fördrag om förbud mot placering av kärnvapen och andra
massförstörelsevapen på havsbottnen, 1925 års Genèveprotokoll om
förbud mot användning av biologiska och kemiska vapen samt 1972 års
konvention om totalförbud mot B-vapen.
På senare år har vidtagits ytterligare åtgärder på det
internationella planet som syftar till en begränsning av spridningen
av massförstörelsevapen.
Ett dussintal industrinationer har infört utförselkontroll av vissa
obemannade luftfarkostsystem (missiler) och delar till sådana. Även
viss teknologiöverföring som är av särskild betydelse i sammanhanget
kontrolleras.
Andra internationella åtgärder har inriktats på att hindra själva
framställningen av massförstörelsevapen. Sålunda har några länder
infört kontrollregimer beträffande viss utrustning som kan användas
vid tillverkning av kemiska och biologiska vapen.
Flera länder har också infört kontrollregimer för vissa kemiska
produkter som kan användas för kemvapenframställning, s.k. kemiska
prekursorer.
Mot bakgrund av angelägenheten av att det också från svensk sida
vidtas ytterligare åtgärder för att minska spridningen av produkter
som på olika sätt kan användas för framställning av
massförstörelsevapen har inom utrikesdepartementets handelsavdelning
utarbetats promemorian (Ds 1990:4) Kontroll av vissa produkter som
kan användas i massförstörelsesyfte. Promemorian har
remissbehandlats.
Sverige har sedan länge lagstiftning som reglerar bl.a. utförsel av
krigsmateriel. Också kärnteknikområdet är reglerat. I den mån
produkter som kan användas i massförstörelsesyfte klassificeras som
krigsmateriel eller faller under kärntekniklagstiftningen, omfattas
utförsel och teknologiöverföring av bestämmelserna i dessa
regleringar.
Krigsmateriellagstiftningen omfattar endast sådan materiel som är
utformad för militär användning. De produkter och den teknologi som
nu är aktuella för en reglering har, utöver beskaffenheten att kunna
användas i massförstörelsesyfte eller vid tillverkning av
massförstörelsevapen, även civila användningsområden.
Såväl krigsmaterielbegreppet som krigsmateriellagstiftningen har
nyligen varit föremål för utredningar. Betänkandena (SOU 1989:66)
Begreppet krigsmateriel och (SOU 1989:102) Utlandssamverkan på
krigsmaterielområdet är för närvarande föremål för beredning inom
regeringskansliet. Regeringen anser emellertid inte att de
överväganden som dessa betänkanden kan komma att leda till bör hindra
att de förslag som gäller vissa produkter som kan användas i
massförstörelsesyfte nu läggs fram.
Sveriges inställning är enligt propositionen klar när det gäller
spridning av massförstörelsevapen. Vi betraktar dessa vapen som en
fara för mänskligheten och verkar sedan länge aktivt för deras
fullständiga eliminerande. Sverige har inga som helst ambitioner att
anskaffa sådana vapen och ser stora faror för den internationella
stabiliteten i att de sprids till nya länder. Det finns inte heller
något svenskt nationellt intresse av att tillåta export av civil
utrustning eller teknologi, om det är risk att den används för
framställning av massförstörelsevapen.
Regeringens slutsats är således att Sverige bör införa ett
kontrollsystem för att förhindra att produkter och teknologi, som kan
användas i massförstörelsesyfte, från eller via Sverige exporteras
till länder som kan befaras använda dem i detta syfte.
De produkter och den teknologi som bör kontrolleras bör enligt
internationell förebild vara
bärraketer m.m. med en räckvidd av minst 300 kilometer och en
lastförmåga av minst 500 kilogram liksom delsystem och viss
utrustning,
utrustning som kan användas för tillverkning av kemiska och
biologiska stridsmedel,
sådana kemiska substanser -- s.k. kemiska prekursorer -- som kan
användas för tillverkning av kemiska stridsmedel.
Regimen bör bygga på ett utförselförbud. Såvitt gäller missiler,
m.m. bör även teknologiöverföring regleras liksom överföring av viss
programvara. Något motsvarande behov torde inte föreligga beträffande
tillverkningsutrustning avseende B- och C-stridsmedel eller kemiska
prekursorer. Däremot menar regeringen att det beträffande dessa
kategorier finns skäl att reglera bl.a. sådan försäljning och
förmedling som kan ske från ett land till ett annat, om åtgärderna
vidtas i Sverige eller av svenska företag eller myndigheter eller
personer som är bosatta eller stadigvarande vistas i Sverige. För
samtliga fall bör gälla att regeringen efter prövning kan medge
tillstånd i det enskilda fallet.
De huvudprinciper som enligt propositionen bör vara vägledande för
prövningen av tillstånd är följande.
Den viktigaste prövningsgrunden bör vara vilken risk som föreligger
för att den tillståndspliktiga produkten eller teknologin kan komma
till användning för utveckling, tillverkning eller insättande av
massförstörelsevapen. Detta får bedömas mot bakgrund av vad som är
känt om mottagarlandets kapacitet på området, dess ambitioner att
anskaffa sådana vapen samt spänningsförhållanden i regionen som kan
påskynda en sådan utveckling. Om risken anses reell, bör tillstånd
vägras.
En andra prövningsgrund bör vara en värdering av kvaliteten på
sådana åtaganden om att produkten eller kunskapen endast skall
användas för specificerade civila ändamål, som i förekommande fall
görs från mottagarlandet eller köparen. Vid en sådan bedömning bör
hänsyn tas bl.a. till vilka internationella eller andra åtaganden
landet gjort att inte självt anskaffa massförstörelsevapen.
En tredje prövningsgrund bör vara risken för vidareexport till ett
tredje land. Detta får bedömas bl.a. mot bakgrund av de
kontrollregimer som råder i mottagarlandet.
Alla dessa faktorer bör vägas in i den totalbedömning som det måste
ankomma på regeringen att göra i varje enskilt tillståndsärende.
Enligt regeringens mening bör eftersträvas att få till stånd en
effektiv kontrollregim som undanröjer risken för spridning av
produkter och teknologi som kan användas i massförstörelsesyfte från
Sverige men som samtidigt inte i onödan begränsar legitim handel och
teknologiöverföring för fredliga ändamål.
Utskottet
Utskottet tillstyrker
dels det av regeringen framlagda förslaget till lag om förbud
mot utförsel av vissa produkter som kan användas i
massförstörelsesyfte m.m.,
dels det av regeringen framlagda förslaget till lag om ändring
i lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. att riksdagen antar förslaget till lag om förbud mot utförsel av
vissa produkter som kan användas i massförstörelsesyfte m.m.,
2. att riksdagen antar förslaget till ändring i lagen (1988:205) om
rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut.
Stockholm den 28 mars 1991
På utrikesutskottets vägnar
Stig Alemyr
Närvarande: Stig Alemyr (s), Sture Ericson (s), Jan-Erik
Wikström (fp), Maj Britt Theorin (s), Alf Wennerfors (m), Karl-Erik
Svartberg (s), Axel Andersson (s), Nils T Svensson (s), Inger Koch
(m), Karl-Göran Biörsmark (fp), Birgitta Hambraeus (c), Bertil
Måbrink (v), Kristina Svensson (s), Anneli Hulthén (s), Eva Björne
(m), Karin Söder (c) och Inger Schörling (mp).
Bilaga 1
Bilaga 2
Näringsutskottets yttrande
1990/91:NU9y
Bilaga 3
Förbud mot utförsel av vissa produkter som kan användas i
massförstörelsesyfte
Till utrikesutskottet
Utrikesutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att yttra
sig över proposition 1990/91:97 med förslag till lag om förbud mot
utförsel av vissa produkter som kan användas i massförstörelsesyfte,
m.m.
Näringsutskottet har granskat lagförslaget främst från
handelspolitisk synpunkt. Utskottet har ingenting att erinra mot
regeringens slutsats att den föreslagna kontrollregimen inte
inkräktar på Sveriges handelspolitiska åtaganden gentemot andra
länder.
Produkter som kommer att omfattas av kontrollregimen kan i vissa
fall ha en viktig civil användning. Främst torde detta gälla
produkter som utnyttjas inom civila rymdprogram, ofta i samarbete
mellan olika nationer. Näringsutskottet vill understryka vikten av
att de kompletterande bestämmelserna om regleringens omfattning
utformas med hänsyn därtill och att tillståndsprövningen, tidsmässigt
och i övrigt, genomförs med beaktande av legitima intressen på den
civila marknaden.
Stockholm den 21 mars 1991
På näringsutskottets vägnar
Lennart Pettersson
Närvarande: Lennart Pettersson (s), Rune Jonsson (s), Per
Westerberg (m), Åke Wictorsson (s), Reynoldh Furustrand (s), Gudrun
Norberg (fp), Rolf L Nilson (v), Lars Norberg (mp), Leif Marklund
(s), Mats Lindberg (s), Sven-Åke Nygårds (s), Karin Falkmer (m),
Kjell Ericsson (c), Barbro Andersson (s) och Håkan Hansson (c).