I detta betänkande behandlas dels redogörelse 1990/91:3
från riksdagens europarådsdelegation avseende Europarådets
parlamentariska (rådgivande) församlings 41:a session samt
regeringens skrivelse 1989/90:156 med bilagd redogörelse för
verksamheten inom Europarådets ministerkommitté under år 1989,
dels motion 1989/90:U518 (c), yrkande 10, om Europarådets
roll för det framtida demokratiska utvecklingsarbetet samt om
framtida kontakter med icke-medlemsländer i Europa samt motion
1989/90:U519 (mp), yrkande 4, om initiativ att snabbt utvidga
Europarådet till att omfatta alla Europas demokratier och motion
1990/91:U5 (v), yrkande 1, om att i Europarådet väcka frågan om
de irakiska kurdernas situation i de turkiska flyktinglägren
samt yrkande 2 om anmälan av Turkiet till Europarådet för brott
mot de europeiska konventionerna till skydd för de mänskliga
rättigheterna och till förhindrande av tortyr.
Redogörelserna
Europarådets parlamentariska församlings 41:a session var
fördelad på fyra delsessioner, vilka samtliga hölls i
Strasbourg.
Sessionen inleddes med att den svenske riksdagsledamoten och
medlemmen av europarådsdelegationen Anders Björck valdes till
församlingens president. Till ny generalsekreterare, för en
femårsperiod, valdes Catherine Lalumière, Frankrike.
Vid Europarådets 41:a session deltog för första gången
delegationer från Jugoslavien, Polen, Sovjetunionen och Ungern
som speciella gäster. Sovjetunionens president höll ett
uppmärksammat anförande, varvid han belyste olika aspekter på
"det gemensamma europeiska huset".
Vad gäller politiska frågor behandlades i övrigt bl.a.
situationen i Libanon, iranska hot mot medborgare från
västländerna, de aktuella öst-västrelationerna i Europa,
utsikterna för fred i Mellanöstern, Europarådets allmänna policy
och öst-västsamarbetet fram till sekelskiftet, frågan om
återgången till demokrati i Chile, vapenhandel och mänskliga
rättigheter samt situationen i Central- och Östeuropa.
Utöver politiska frågor har församlingens arbete berört alla
de sektorer som täcks av de fjorton utskotten.
I bilagan till regeringens skrivelse 1989/90:156 redogörs för
verksamheten i Europarådets ministerkommitté. Kommittén höll
under år 1989 två ordinarie och ett extra möte. Ministrarnas
ställföreträdare sammanträdde nio gånger. Under året
arrangerades sex ordinarie fackministerkonferenser:
en socialförsäkringsministerkonferens i Lugano, en
idrottsministerkonferens i Reykjavik, en
jämställdhetsministerkonferens i Wien, en
familjeministerkonferens i Nicosia, en
utbildningsministerkonferens i Istanbul och en
arbetsmarknadsministerkonferens i Köpenhamn. Därtill hölls ett
informellt justitieministermöte i Haag.
Regeringens skrivelse innehåller dessutom en redogörelse för
verksamheten inom Europarådets nio huvudsektorer, vilken till
del bedrivits i olika kommittéer och expertgrupper.
Det 84:e ministerkommittémötet hölls den 5 maj i Strasbourg i
anslutning till firandet av Europarådets 40-årsjubileum. Mötet
inleddes med en ceremoni för att markera Finlands inträde i
Europarådet som organisationens 23:e medlemsland. Vid mötet
behandlades bl.a. frågan om en översyn av Europarådets
verksamhet, prioriteringarna i det fortsatta arbetet och
utvecklingen av organisationens förbindelser med länder i
Östeuropa. Dessutom antogs en politisk deklaration, som bl.a.
drar upp riktlinjerna för Europarådets framtida organisation och
arbetsinriktning. Vidare innehåller den avsnitt om Europarådets
förbindelser med EG och länderna i Östeuropa. För att stärka
kontakterna med EG förutses bl.a. fyrpartsmöten 1--2 gånger per
år, mellan ordföranden i Europarådets ministerkommitté och
Europarådets generalsekreterare å ena sidan och ordföranden i
EG:s ministerråd och EG-kommissionens president å den andra.
Ministerrådet beslöt att Polen och Ungern skulle inbjudas att
ansluta sig till den europeiska kulturkonventionen.
Ministerkommitténs 85:e möte, som ägde rum den 16 november i
Strasbourg, ägnades nästan uteslutande åt utvecklingen i
Östeuropa och förutsättningarna för ett utvidgat samarbete
mellan Europarådet och vissa öststater. I anslutning till mötet
ägde sammanträffanden rum med Jugoslaviens, Polens och Ungerns
utrikesministrar. Ungerns önskemål om medlemskap hänvisades till
den parlamentariska församlingen för utredning. Enighet nåddes
om att pröva möjligheten att, oavsett frågor om medlemskap,
snabbt utbygga kontakterna med Jugoslavien, Polen och Ungern.
Ministrarna beslöt att i positiv anda behandla sovjetiska
önskemål om samarbete bl.a. på det kulturella området. Vid mötet
undertecknade ett stort antal länder, däribland Sverige, en
konvention för bekämpande av doping inom idrotten och ett
tilläggsprotokoll till farmakopékonventionen, som möjliggör EG:s
tillträde till konventionen. Polen och Ungern undertecknade i
samband med mötet ett flertal konventioner. Ministrarna enades
vidare om en partiell överenskommelse rörande skapandet av ett
nord-syd-centrum i Lissabon.
Ministerkommitténs extra möte, den 22 mars, ägnades en
diskussion om innehållet i den ovan nämnda deklarationen om
Europarådets framtid, vilken sedermera antogs vid det ordinarie
ministermötet den 5 maj. Vidare antogs en resolution som
innehåller en plan för översyn av arbetet inom Europarådets nio
huvudsektorer. Det beslöts också att skapa en ordförandebyrå
bestående av sittande ordförande jämte närmast föregående och
efterföljande ordförandeland.
Motionerna
1989/90:U518 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Europarådets roll för det framtida
demokratiska utvecklingsarbetet samt om framtida kontakter med
icke-medlemsländer i Europa,
1989/90:U519 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Sverige bör ta initiativ till att
snabbt utvidga Europarådet till att omfatta alla Europas
demokratier.
1990/91:U5 av Bengt Hurtig och Berith Eriksson (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att i Europarådet väcka frågan om de
irakiska kurdernas situation i de turkiska flyktinglägren,
2. att riksdagen hos regeringen begär att regeringen anmäler
Turkiet till Europarådet för brott mot dels Europeiska
konventionen till skydd för de mänskliga rättigheterna, dels
Europeiska konventionen till förhindrande av tortyr m.m.
Sammanfattning av motionerna
I motion 1989/90:U518 av Olof Johansson m.fl. (c) erinras
om att Europarådet ursprungligen tillkom som ett organ för att
efter andra världskriget skapa ett enat och demokratiskt Europa.
I det nya Europa, vilket nu håller på att växa fram, har
organisationen därmed en stor roll att fylla. Inför det intresse
för samarbete inom Europarådets ram, som ett flertal av de
östeuropeiska staterna visar, är det väsentligt att rådets
samlade kompetens och erfarenheter, särskilt inom områdena
demokrati och mänskliga rättigheter, erbjuds dessa länder.
Motionärerna betonar vikten av Sveriges ansvar i arbetet med att
skapa ett fredligt Europa samt av ett brett svenskt engagemang
och deltagande i europeiska samarbetsorgan.
Mot denna bakgrund menar motionärerna att riksdagen bör ge
regeringen till känna, att Sverige i Europarådets
ministerkommitté bör ta initiativ till ett arbete inom rådet i
syfte att utvidga kontakterna med de länder i Europa som i dag
står utanför Europarådets arbete.
I motion 1989/90:U519 av Inger Schörling m.fl. (mp) anförs
i motionen att ett ökat samarbete mellan öst och väst är
särskilt viktigt nu för att underlätta ekologisk återuppbyggnad
och fri och hälsosam handel utan politisk eller ekonomisk
ofrihet. Europarådet och ECE (Economic Commission for Europe)
bör medverka i detta.
I motion 1990/91:U5 av Bengt Hurtig och Berith Eriksson
(båda v) anförs att Turkiet har vägrat att erkänna de ca 35000
irakiska kurder, vilka 1988 kom till Turkiet, som flyktingar,
och att man nekat internationella hjälporganisationer att komma
in i de militärbevakade läger i vilka kurderna vistas. Vidare
påpekas att Turkiet i maj 1990 antagit lagar innebärande att
tidningsredaktioner kan stängas, strejker förbjudas och
människor tvångsförflyttas utan att beslut om dylika åtgärder
kan överklagas. Turkiet har dessutom i en skrivelse till
Europarådet i augusti 1990 deklarerat att man inte kommer att
följa artiklarna 5--6, 8, 10--11 och 13 i Europakonventionen om
mänskliga rättigheter. Motionärerna redovisar också rapporter
från Amnesty International om tortyr i Turkiet.
Utskottet
Redogörelserna
Utskottet har tagit del av redogörelserna från
europarådsdelegationen och regeringen och konstaterar med
tillfredsställelse att Europarådet behandlat en rad frågor av
central politisk, ekonomisk, social, kulturell och rättslig
betydelse. Inte minst frågor rörande skyddet av de männskliga
rättigheterna samt Europarådets roll i formandet av det nya
Europa och demokratiseringen av Central- och Östeuropa är härvid
av stor vikt.
Utskottet föreslår att de båda redogörelserna läggs till
handlingarna.
Motionerna
Utskottet har i tidigare betänkanden konstaterat att
Europarådet satt upp som mål att utveckla förbindelserna med
staterna i Central- och Östeuropa. Det kan noteras, att mycket
gjorts i detta syfte, och att detta arbete bedrivits inom såväl
ministerrådet som den parlamentariska församlingen. Europarådet
har i olika avseenden spelat en roll vad gäller de nämnda
staternas utveckling i riktning mot parlamentarisk demokrati,
alltifrån att vara valövervakare till att stödja de nya
parlamenten genom att ställa expertis på olika områden till
förfogande. Även utanför det i snäv mening politiska området har
Europarådet, inte minst genom konventionssamarbete, bidragit
till att främja förbindelserna mellan medlemsstaterna och övriga
europeiska stater där så varit möjligt.
På olika sätt har Europarådet strävat efter att markera sin
roll i det bredare europeiska sammanhanget. Detta har bl.a.
skett genom att man verkar för nya kanaler i samarbete med EG i
form av s.k. fyrpartsmöten två gånger per år mellan ordföranden
i Europarådets ministerkommitté och Europarådets
generalsekreterare å ena sidan och ordföranden i EG:s
ministerråd och EG-kommissionens president å den andra. Ett
annat uttryck för samma strävan har varit att Europarådet
förklarat sig berett att stödja ESK-processen på de områden där
man besitter särskild kompetens, samt att man sökt bidra till
utformandet av en parlamentarisk dimension inom ESK.
Europarådet har tillkommit för att främja samarbetet mellan
Europas demokratier. Kraven för att bli medlem är högt satta.
Medlemskap i Europarådet ses därför av staterna i Central- och
Östeuropa som en bekräftelse på att man uppnått status som
parlamentarisk demokrati, att de mänskliga rättigheterna
respekteras och att man bekänner sig till ett lagbundet
samhällsskick. Hittills har Ungern erhållit medlemskap.
Ytterligare några stater står i kö och förväntas bli medlemmar
under det kommande året. I första hand gäller detta Polen och
Tjeckoslovakien.
Enligt utskottets mening är det angeläget att de stater som
uppfyller kraven på medlemskap -- parlamentarisk demokrati,
respekt för de mänskliga rättigheterna och lagbundet
samhällsskick -- så snart som det låter sig göras upptas som
medlemmar i Europarådet.
Yrkande 10 i motion 1989/90:U518 och yrkande 4 i motion
1989/90:U519 får därmed anses besvarade.
Som en följd av händelser i Irak 1988 flydde ca 50 000
irakiska medborgare, företrädesvis kurder, till Turkiet. Ungefär
30 000 av dessa befinner sig nu i läger i sydöstra delen av
landet. Levnadsförhållandena i lägren är dåliga, medföljande
barn får inte tillgång till skolundervisning och
internationella, humanitära hjälporganisationer nekas tillträde.
Inte minst mot bakgrund av att det rör sig om tältläger bedömer
utskottet situationen inför vintern som allvarlig.
Med hänvisning till en reservation i samband med
undertecknandet anser Turkiet att dessa flyktingar inte
omfattas av bestämmelserna i 1951 års Genève-konvention om
flyktingars status.
Frågan om situationen för de nämnda flyktingarna har
uppmärksammats av och är redan under behandling i Europarådet.
Det kan tilläggas, att utskottet noterat, att Sverige, både
bilateralt gentemot Turkiet och i andra internationella
sammanhang, agerat för att få Turkiet att medge internationella
hjälporganisationer tillträde till de aktuella flyktinglägren.
Sverige verkar sålunda för att FN:s flyktingkommissarie mera
permanent skall kunna etablera närvaro i de tältläger där
flyktingarna vistas. Medel har också anslagits för att ersätta
det flyktingläger i vilket situationen är svårast. Vidare har
Sverige mottagit 50 flyktingar från den aktuella gruppen. Enligt
utskottets uppfattning bör utökade insatser övervägas, om
möjlighet att på ett effektivt sätt lämna hjälp uppkommer.
Yrkande 1 i motion 1990/91:U5 får därmed anses besvarat.
Det ankommer på den europeiska domstolen för de mänskliga
rättigheterna att, när enskilda fall uppkommer, pröva frågan om
huruvida Turkiet genom s.k. derogation är undantaget från
skyldigheten att tillämpa vissa artiklar i Europarådets
konvention om de mänskliga rättigheterna. Enligt utskottets
uppfattning måste därför domstolens utlåtande i ett enskilt fall
inväntas, innan det är möjligt att ta ställning till huruvida
frågan om brott föreligger mot de i motionen nämnda artiklarna
av Europarådets konvention om de mänskliga rättigheterna.
Vad gäller frågan om övriga delar av nämnda konvention noterar
utskottet att Turkiet numera erkänner enskildas klagorätt,
vilket innebär att fall kan tas upp inför den europeiska
MR-kommissionen och vidare inför Europadomstolen. Ett flertal
individuella klagomål mot Turkiet är för närvarande under
behandling i kommissionen.
I utrikesutskottets betänkande 1989/90:UU22 uttryckte
utskottet sin oro över rapporter om fortsatta kränkningar av de
mänskliga rättigheterna i Turkiet, däribland uppgifter om
tortyr. Frågan om anmälan av Turkiet inför Europakommissionen
resp. Europadomstolen borde, enligt utskottets då uttalade
mening, kunna övervägas i ljuset av den rapport som skulle bli
resultatet av ett besök av övervakningskommissionen i Turkiet.
Övervakningskommissionen, som handlar inom ramen för
konventionen mot tortyr, har nyligen besökt Turkiet. Den kommer
att avlägga en rapport om besöket till Turkiets regering. Enligt
konventionen är en dylik rapport hemlig.
Övervakningskommissionen skall dock i annan ordning rapportera
till Europarådets ministerkommitté. Den har också möjlighet att
på ett mera allmänt sätt offentliggöra sin syn på de
förhållanden som undersökts.
Enligt vad som uppges av den turkiska regeringen söker man
vidta åtgärder för att uppnå reella förbättringar av
MR-situationen i landet. Trovärdigheten av detta skulle, enligt
utskottets uppfattning, väsentligt ökas om Turkiets regering lät
publicera övervakningskommissionens rapport, något som den
enligt tortyrkonventionen har möjlighet att göra.
Utskottet vill ånyo uttrycka sin oro över rapporterna om
fortsatta kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Turkiet.
Samtidigt förutsätter utskottet att åtgärder vidtas mot Turkiet
om den av övervakningskommissionen företagna
undersökningen visar att tortyr har förekommit.
Yrkande 2 i motion 1990/91:U5 får därmed anses besvarat.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande europarådsdelegationens redogörelse
att riksdagen lägger redogörelse 1990/91:3 från Sveriges
redogörelse vid Europarådets parlamentariska (rådgivande)
församling rörande församlingens 41:a session till handlingarna,
2. beträffande regeringens skrivelse
att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1989/90:156 med
redogörelse för verksamheten inom Europarådets ministerkommitté
under år 1989 till handlingarna,
3. beträffande Europarådet och de nya demokratierna i
Europa
att riksdagen förklarar yrkande 10 i motion 1989/90:U518 och
yrkande 4 i motion 1989/90:U519 besvarade med vad utskottet
anfört,
4. beträffande de irakiska kurdernas situation
att riksdagen förklarar yrkande 1 i motion 1990/91:U5 besvarat
med vad utskottet anfört,
5. beträffande anmälan av Turkiet till Europarådet
att riksdagen förklarar yrkande 2 i motion 1990/91:U5 besvarat
med vad utskottet anfört.
res. 1 (v, mp)
Stockholm den 6 december 1990
På utrikesutskottets vägnar
Pär Granstedt
Närvarande: Pär Granstedt (c), Sture Ericson (s), Alf
Wennerfors (m), Karl-Erik Svartberg (s), Axel Andersson (s),
Nils T Svensson (s), Inger Koch (m), Karl-Göran Biörsmark (fp),
Birgitta Hambraeus (c), Per Gahrton (mp), Viola Furubjelke (s),
Anneli Hulthén (s), Eva Björne (m), Gertrud Sigurdsen (s), Maria
Leissner (fp), Arne Mellqvist (s) och Bengt Hurtig (v).
Reservationer
Anmälan av Turkiet till Europarådet (mom. 5)
Bengt Hurtig (v) och Per Gahrton (mp) anser:
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar
med "Det ankommer" och slutar med "därmed anses besvarat" bort
ha följande lydelse:
Rapporter från Amnesty International, Middle East Watch och
mänskliga rättighetsorganisationer i Turkiet ställer det utom
allt tvivel att brotten mot de mänskliga rättigheterna i Turkiet
har ökat under den senaste tiden.
Grunden för de fortsatta brotten mot mänsklig rätt i Turkiet
är landets lagar och rättegångsförfarande.
I snart tio års tid har Turkiets regering lovat att
situationen vad gäller mänskliga rättigheter skall förbättras.
Men inget händer. Politiska motståndare till regimen fängslas,
torteras och döms efter år i fängelse till olika långa
fängelsestraff.
Det tar minst tio år att uttömma överklagningsmöjligheterna
inom domstolssystemet. Det medför i sin tur att det tar en
oerhörd tid innan överklagning kan ske till Europadomstolen. Ett
exempel är fallet med den förbjudna fackföreningen DISK:s
ledare. Domstolsbehandlingen som inleddes 1981 har ännu inte
slutförts!
Europadomstolen behandlar nu frågan huruvida Turkiet genom
s.k. derogation, enligt artikel 15, är undantaget från
skyldigheten att tillämpa vissa artiklar i Europarådets
konvention om de mänskliga rättigheterna. Men då frågan ännu
inte är avgjord av domstolen gäller alltjämt konventionen, som
Turkiet således bevisligen bryter emot, exempelvis genom att
tortyr ofta används mot landets fångar.
Med anledning av ovanstående bifalls yrkande 2 i motion
1990/91:U5.
dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
5. beträffande anmälan av Turkiet till Europarådet
att riksdagen med bifall till yrkande 2 i motion 1990/91:U5
hos regeringen begär att regeringen anmäler Turkiet till
Europarådet för brott mot de i yrkandet nämnda konventionerna.
Särskilt yttrande
Kurdiska flyktingar i Turkiet
Bengt Hurtig (v) anför:
Utskottets skrivning om situationen för de kurdiska
flyktingarna i Turkiet och Sveriges agerande borde ha kunnat
preciseras ytterligare. Det är av vikt att veta var, när och hur
Sverige agerat för att få Turkiet att medge internationella
hjälporganisationer tillträde till de aktuella flyktinglägren.
Vidare kunde ha berörts det faktum att Turkiet inte velat
medverka till att någon form av enkla bostäder kunnat ersätta de
tält flyktingarna bor i. Slutligen kunde också ha nämnts
Amnestys rapport om att ca 4000 kurder sänts tillbaka till
Irak och att ca 2000 av dessa anses saknade.
Om möjligheter till att ge effektiv hjälp till dessa
flyktingar uppstår måste hjälpinsatser genomföras.