Regeringen har med skrivelse 1989/90:124 lämnat riksdagen en
redogörelse för den svenska krigsmaterielexporten under 1989. I
skrivelsen redovisas inledningsvis vilka regler som gäller för
tillverkning och export av krigsmateriel och vilken roll
krigsmaterielinspektören (KMI) har.
Export av krigsmateriel aktualiserar ständigt problem av
principiell karaktär, och tillståndsprövningen utgör ofta en
synnerligen grannlaga uppgift, heter det bl.a. i skrivelsen. Det är
inte möjligt att utforma riktlinjer för tillståndsprövningen så att
alla svårigheter i tillämpningen kan undanröjas. Det är därför
naturligt att prövningen av de enskilda tillståndsärendena tillmäts
särskild betydelse. Enligt 10kap. 6§ regeringsformen skall
regeringen i utrikesärenden av större vikt överlägga med
utrikesnämnden före avgörandet, om så kan ske. Vissa utförselärenden
rörande krigsmateriel är av den arten att överläggning med nämnden
skall äga rum. Även om sådana överläggningar inte bedöms
erforderliga, har det likväl ansetts önskvärt att prövningen av vissa
enskilda dispensärenden ges en bredare förankring. Riksdagen
beslutade år 1984 på grundval av propositionen (1984/85:82) om ökad
insyn och samråd i frågor som rör krigsmaterielexport att en
rådgivande nämnd i krigsmaterielexportfrågor skulle inrättas
(UU1984/85:5, rskr.61).
Nämnden, som består av sex ledamöter tillsatta på parlamentarisk
grund, inledde sin verksamhet i februari 1985. Den höll år 1989 tio
sammanträden. Nämnden sammanträder på kallelse av
krigsmaterielinspektören som också leder sammanträdena. Det
ankommer på inspektören att redovisa samrådet för det föredragande
statsrådet.
Alla principiellt viktiga ärenden görs till föremål för samråd inom
nämnden. Dess månatliga sammanträden ger ledamöterna en fortlöpande
insyn i regeringens handläggning av krigsmaterielexportärendena.
Nämnden ersätter dock inte utrikesnämnden i sådana ärenden som
regeringen enligt regeringsformen har att överlägga med
utrikesnämnden om.
För att bistå krigsmaterielinspektören med beredning av ärenden
rörande klassificering av krigsmateriel inrättades år 1984 ett
särskilt tekniskt/vetenskapligt råd med företrädare för flera olika
institutioner, som äger kunskap om teknologins tillämpning på civila
resp. militära områden. Under år 1989 höll rådet sex sammanträden.
I nyss nämnda proposition uttalade regeringen sin avsikt att varje
år lämna riksdagen en redogörelse för den svenska
krigsmaterielexporten. Härigenom skulle riksdagen förses med en
samlad information om krigsmaterielexporten samtidigt som underlag
skulle ges för en bredare allmän debatt.
I enlighet härmed har regeringen sedan år 1985 förelagt riksdagen
en årlig skrivelse med redogörelse för den svenska
krigsmaterielexporten. Inom KMI har nu utarbetats en redogörelse
avseende år 1989.
I en bilaga till skrivelsen lämnas statistik för
krigsmaterielexporten under 1989. Därav framgår bl.a. att
utförseltillstånd för försåld krigsmateriel under år 1989 lämnats
till ett värde av 7247milj.kr. jämfört med 6405milj.kr. under
år 1988. Detta innebär räknat i 1968 års priser en ökning med 6,5%.
År 1988 var ökningen 14,4% och år 1987 21,8%.
Svenska tillverkares faktiska krigsmaterielexport under år 1989
uppgick till 6006milj.kr. mot 6154milj.kr. under år 1988. I
1968 års priser motsvarar detta en minskning med 8%. 40% av den
totala exporten år 1989 utgjordes av leveranser till Indien. Det
framgår vidare av bilagan att krigsmaterielexportens andel av den
totala varuexporten 1989 utgjorde 1,81% mot 2,02% för 1988.
Genomsnittssiffran för den senaste tioårsperioden är 1,28%.
I bilagan ges även redogörelser för bl.a. krigsmaterielexportens
fördelning på produkthuvudområden och den geografiska spridningen av
exporten.
En inhemsk försvarsindustri har enligt skrivelsen fördelar från
beredskaps- och underhållssynpunkt och är av värde när det gäller att
tillhandahålla vapensystem och avancerad militärteknologi som är väl
anpassade till svenska villkor. Härom råder bred enighet. Det svenska
försvaret har emellertid hittills inte ansetts vara en tillräcklig
avnämare för att upprätthålla kapaciteten hos svensk
försvarsindustri. Det svenska försvarets beställningar kommer med
ibland långa och oregelbundna mellanrum. En viss export har därför
bedömts som nödvändig för att svensk försvarsindustri skall kunna
behålla sin utvecklingskraft och tekniska kompetens. Regeringen
tillsatte i juni 1988 en parlamentarisk utredning för att närmare
belysa dessa förhållanden, utredningen om krigsmaterielexporten
(dir.1988:4). Utredningen har haft i uppdrag att analysera
sambandet mellan den svenska försvarsindustrins förmåga att
tillgodose kravet på en ur neutralitetspolitisk synvinkel acceptabel
självförsörjning av krigsmateriel och denna industris beroende av
exportmöjligheter. Den skulle även utreda konsekvenserna av och
villkoren för försvarsindustriellt samarbete med utlandet samt pröva
behovet av ändringar i nu gällande riktlinjer för
krigsmaterielexporten och i förekommande fall formulera förslag till
sådana förändringar. Utredningen avgav i februari 1990 sitt
betänkande Utlandssamverkan på krigsmaterielområdet (SOU1990:102).
Det är för närvarande under remissbehandling.
I juni 1988 fick även en särskild utredare i uppdrag att se över
krigsmaterielbegreppet, utredningen om krigsmaterielbegreppet
(dir.1988:42). Översynen avsåg dels nuvarande
krigsmaterielförteckning, dels principerna för klassificeringen.
Utredaren avgav i oktober 1989 sitt betänkande Begreppet
krigsmateriel (SOU1989:66). Betänkandet har remissbehandlats.
Fr.o.m. den 1 juli 1988 har genom den tidigare nämnda
lagstiftningen en rad nya regler och kontrollbestämmelser för
krigsmaterielexporten införts. I en särskild handbok, utgiven av KMI
i december 1988, har nu gällande regelverk och handläggningsordning
för tillståndsärenden redovisats.
Motionerna
1989/90:U15 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
utlovad restriktivitet med vapenexport måste motsvaras av minskning
av värdet av beviljade exporttillstånd,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
länder som brutit mot svenska vapenexportregler för en bestämd
tidsperiod skall uteslutas som mottagarland av svensk krigsmateriel,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
svenska företag som brutit mot gällande regler icke skall beviljas
exporttillstånd för krigsmateriel under en bestämd "karenstid".
1989/90:U403 av Ulla-Britt Åbark m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en
successiv minskning av vapenexporten med sikte på en senare
avveckling.
1989/90:U404 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas
4. att riksdagen av regeringen begär lagförslag om totalt förbud
för export av krigsmateriel.
1989/90:U408 av Kent Carlsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stopp för
ny krigsmaterielexport till USA.
1989/90:U417 av Ingela Mårtensson (fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
u-länder och militära kostnader.
1989/90:U421 av Lars Norberg m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen
begär att regeringen framlägger ett förslag till femårig
avvecklingsplan för vapenexporten.
Motiveringen återfinns i motion 1989/90:N308.
1989/90:U423 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas
2. att riksdagen hos regeringen begär lagförslag om totalt förbud
för export av krigsmateriel och en plan för avveckling av svensk
krigsmaterielexport på fem år,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
samtliga riksdagspartier skall vara representerade i kommande
utredningar om krigsmaterielexporten,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
fredsrörelsen bör vara företrädd i rådgivande nämnden för
krigsmaterielfrågor i första hand direkt genom att
fredsrörelseföreträdare utses, i andra hand indirekt genom att också
riksdagspartier med negativ syn på vapenexport ges representation i
nämnden,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
nuvarande lag (1988:558) om förbud mot utförsel av krigsmateriel m.m.
ändras i enlighet med föreslagen lydelse i utredningen Begreppet
krigsmateriel (SOU 1989:66),
6. att riksdagen beslutar att lagstifta om exportrestriktioner av
produkter som kan användas vid framställning av kemiska vapen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
stater som brutit mot gällande regler för svensk vapenexport inte får
komma i fråga som vapenköpare igen förrän efter en minsta karenstid
på tio år.
1989/90:U425 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förbud mot svensk vapenexport.
1989/90:U618 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att alla
vapenleveranser, följdleveranser och reservdelar till Indonesien bör
upphöra.
1989/90:U630 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att alla
vapenleveranser till Indonesien omedelbart skall avbrytas.
Utskottet
Utskottet har tagit del av regeringens skrivelse om
krigsmaterielexportens utveckling under år 1989. Av skrivelsen
framgår att värdet av exporten av svensk krigsmateriel minskat med
8% räknat i fasta priser jämfört med 1988. Omkring 40% av den
totala exporten under 1989 utgjordes av leveranser till Indien.
Volymen av beviljade utförseltillstånd räknat i fasta priser har
under året ökat med 6,5%, en ökningstakt som är lägre än de närmast
föregående åren. Vidare framgår att fördelningen av
krigsmaterielexporten varit relativt stabil under den senaste
femårsperioden. Omkring hälften av exporten går till Västeuropa,
drygt en tredjedel till Asien och återstoden till Nordamerika,
Latinamerika och Afrika. Under fjolåret exporterade Sverige
krigsmateriel till 35 länder. Näst efter Indien var de största
mottagarländerna Norge, Jugoslavien, USA, Österrike och Danmark.
Dessa sex länder tog emot 82% av den svenska krigsmaterielexporten
1989.
Utskottet föreslår att riksdagen lägger regeringens skrivelse till
handlingarna utan erinran.
Ett antal motionsyrkanden föreslår avveckling av den svenska
krigsmaterielexporten. Motionerna U403 (s), U421 (mp), U423 (mp) och
U425 (vpk) föreslår en femårig avvecklingsplan för vapenexporten. I
motion U404 (mp) föreslås att regeringen begär lagförslag om totalt
förbud mot export av krigsmateriel. Yrkandena berör också mer eller
mindre direkt frågorna om industriell omställning.
Utskottet vill med anledning av dessa yrkanden framföra följande.
Regeringen tillsatte den 22 juni 1988 en utredning om
krigsmaterielexporten och en om krigsmaterielbegreppet.
Krigsmaterielexportutredningen, KMU, (SOU:1989:102) har avlämnat sitt
betänkande till regeringen, och utredningen är nu föremål för
remissbehandling. Vad gäller krigsmaterielbegreppsutredningen
(SOU:1989:66) pågår för närvarande remissammanställning. KMU har haft
till uppgift att analysera sambandet mellan en fortsatt livskraftig
svensk försvarsindustri och denna industris export, att utreda
konsekvenserna av och villkoren för försvarsindustriellt samarbete
med utlandet och prova behovet av ändringar i nu gällande riktlinjer.
Vidare hade utredningen till uppgift att göra en bedömning av
möjligheterna att ytterligare begränsa eller helt avbryta den svenska
krigsmaterielexporten.
Utskottet konstaterar att frågorna om avveckling av vapenexporten
således är föremål för utredning. Det är enligt vad utskottet erfarit
regeringens avsikt att återkomma till riksdagen med förslag om
krigsmaterielexporten sedan utredningsarbetet är avslutat. Utskottet
har därför inte anledning att nu föreslå några åtgärder med anledning
av de nämnda motionerna.
När det gäller försvarsindustrin tyder flertalet uppgifter på att
ökade krav på strukturrationalisering och formatanpassning kommer att
ställas. Självfallet kan åtgärder från offentlig sida för att
underlätta strukturomvandling och omställning till civil produktion
liksom sysselsättningsskapande åtgärder komma att aktualiseras.
Frågorna om den svenska försvarsindustrins utveckling är föremål för
behandling inom bl.a. den sittande försvarskommittén. Vidare
behandlades dessa frågor i rapporten En politik för nedrustning och
utveckling från 1988 (Ds1988:19).
Med det ovan anförda avstyrks motion U403 (s), yrkande 4 i motion
U404 (mp), motion U421 (mp), yrkande 2 i motion U423 (mp) och yrkande
5 i motion U425 (vpk).
I motion U15 (mp) yrkande 1 framförs att den utlovade
restriktiviteten med vapenexport måste motsvaras av minskning av
värdet av beviljade exporttillstånd.
I sitt betänkande UU1987/88:30 med anledning av regeringens
proposition 1987/88:154 om ny lag mot förbud av krigsmateriel
framhöll utskottet bl.a. följande: "I väntan på att resultatet av
utredningen föreligger bör gällande riktlinjer och de principer som
anges i propositionen tillämpas restriktivt och i enlighet med vad
utskottet här anför."
Av den i skrivelsen presenterade statistiken drar utskottet
slutsatsen att handelsutvecklingen ligger i linje med riksdagens
tidigare uttalande om restriktivitet i tillämpningen av gällande
regler och riktlinjer. Av den anledningen ser inte utskottet
anledning att göra något uttalande om restriktivitet av det slag som
nämns i yrkande 1 i motion U15.
Yrkande 1 i motion U15 avslås därför.
I motion U15 (mp), yrkandena 2 och 3, anförs att länder som brutit
mot svenska vapenexportregler skall uteslutas som mottagarland av
svensk krigsmateriel och att svenska företag som brutit mot regler
inte skall beviljas exporttillstånd under en bestämd karenstid. I
yrkande 7 i motion U423 anges att en sådan karenstid bör vara tio år.
Utskottet vill med anledning härav erinra om principen att ett land
vars regering tillåtit eller underlåtit att förhindra vidareexport av
svensk krigsmateriel inte längre skall komma i fråga för export av
krigsmateriel från Sverige (UU1987/88:30). Gällande regler kan
sägas vara strängare än den tioårsgräns som föreslagits i ett av
yrkandena. När det gäller frågan om företag som bryter mot gällande
regler konstaterar utskottet att alla brott mot svensk lagstiftning
skall bli föremål för rättslig prövning. Enligt svensk rättsordning
anses brott endast kunna begås av fysiska personer och inte av
företag. Det finns flera exempel på att rättsprocesser mot enskilda
personer inletts under senare tid med anledning av misstanke om brott
mot reglerna för krigsmaterielexport. Utskottet ser inte skäl att
göra några ytterligare uttalanden i denna fråga.
Med det ovan anförda avstyrks yrkande 7 i motion U423 och yrkandena
2 och 3 i motion U15.
I yrkande 3 i motion U423 (mp) anges att samtliga riksdagspartier
skall vara representerade i kommande utredningar om
krigsmaterielexporten. I likhet med vad som anfördes i betänkande
1989/90:UU1 har utskottet för sin del ingen invändning att så blir
fallet men anser inte att riksdagen i förväg bör uttala sig om
sammansättningen av kommande regeringsutredningar.
Yrkande 3 i motion U423 avstyrks därför.
I motion U423 förordas vidare att fredsrörelsen bör vara företrädd
i rådgivande nämnden för krigsmaterielexport.
Rådgivande nämnden tillkom för att regeringen skulle ha tillgång
till ett forum för löpande samråd i krigsmaterielärenden utöver
utrikesnämnden. Samma partier är företrädda i båda organen.
Folkrörelser av olika slag är inte företrädda i nämnden.
Utskottet anser fortsatt att denna ordning är naturlig och
avstyrker därför yrkande 4 i motion U423.
I yrkande 5 i motion U423 anförs att nuvarande lag (1988:558) om
förbud mot utförsel av krigsmateriel ändras i enlighet med föreslagen
lydelse i krigsmaterielbegreppsutredningen (SOU1989:66).
Enligt nuvarande ordning är det regeringen som meddelar
föreskrifter om vad som är krigsmateriel. Sådana föreskrifter har
utfärdats som bilaga till relevanta förordningar. I enskilda ärenden
anger KMI ett klassificeringsutlåtande efter hörande av ett
tekniskt/vetenskapligt råd. Utskottet noterar att
krigsmaterielbegreppsutredningen föreslår att en förteckning över vad
som är krigsmateriel förs in i lagstiftningen. Utskottet konstaterar
att nämnda utredning är föremål för behandling i regeringskansliet
och att riksdagen senare får ta ställning till de förslag som
utredningen kan föranleda.
Med det här anförda får yrkande 5 i motion U423 anses besvarat.
I yrkande 6 i motion U423 (mp) föreslås lagstiftning om
exportrestriktioner för produkter som kan användas vid framställning
av kemiska vapen.
Utskottet vill framhålla vikten av begränsning och eliminering av
massförstörelsevapen som kemiska vapen. Sverige har aktivt verkat i
sådan riktning och lagt särskild vikt vid internationella avtal för
att begränsa och eliminera sådana vapen. I en departementspromemoria
som utarbetats i regeringskansliet (Kontroll av vissa produkter som
kan användas i massförstörelsesyfte, Ds1990:4) framläggs bl.a.
förslag om att förbjuda utförsel från Sverige av utrustning och vissa
kemiska ämnen (prekursorer) som det finns skälig anledning anta kan
komma till användning för framställning av biologiska eller kemiska
stridsmedel. Utskottet välkomnar detta viktiga arbete och emotser de
förslag som avses läggas fram för riksdagen på området.
Härmed får yrkande 6 i motion U423 anses besvarat.
I motion U417 (fp) föreslås att svensk krigsmateriel inte bör
exporteras till u-länder. Motion U408 (s) förordar stopp för ny
krigsmaterielexport till USA. Motionerna U618 (mp) och U630 (vpk)
förordar båda att alla svenska vapenleveranser till Indonesien skall
upphöra.
När det gäller ställningstaganden om utförsel av krigsmateriel till
enskilda länder vill utskottet anföra följande. Det är regeringen som
enligt gällande lagar har att lämna tillstånd till export av
krigsmateriel. Till ledning för regeringens avgöranden finns
riktlinjer som har godkänts av riksdagen. I ärenden av större
omfattning och principiell betydelse sker samråd med utrikesnämnden.
Härutöver sker ett löpande samråd i utförselärenden med den
parlamentariska rådgivande nämnden för krigsmaterielfrågor. Utskottet
anser att den nuvarande ordningen som innebär att regeringen beslutar
och tar ansvar för beslut om vilka länder som får ta emot svensk
krigsmateriel är ändamålsenlig. Beträffande de i motionsyrkandena
nämnda länderna utgår utskottet från att regeringen följer de
riktlinjer för krigsmaterielexporten som riksdagen utarbetat. När det
gäller Indonesien konstaterar utskottet att den utförsel som skett
till Indonesien under senare år endast avsett reservdelar och
liknande utrustning i enlighet med de gällande riktlinjerna för
krigsmaterielexporten.
Som en allmän kommentar vad gäller vapenexport till u-länder vill
utskottet säga följande. Många länder i tredje världen har varit
stora importörer av krigsmateriel. I många fall har vapenleveranser
skett till länder involverade i internationella konflikter eller
länder med inre oroligheter. Sådana vapenleveranser utifrån till
konflikthärjade områden i tredje världen riskerar att förvärra
konflikterna och minska möjligheterna till förhandlingslösningar. Det
är viktigt att konstatera att sådan vapenexport till konfliktdrabbade
länder och områden inte skall kunna ske från Sverige enligt de
riktlinjer som riksdagen antagit. Det är givetvis viktigt att
riktlinjerna följs och att regeringen i sina ställningstaganden noga
överväger de ofta svårbedömbara konfliktrisker som kan finnas i
u-länderna. Utskottet konstaterar vidare att bortsett från Indien,
vars höga siffror i statistiken under de senaste åren hänger samman
med en helt exceptionell exportorder, går en begränsad del av svensk
vapenexport till u-länderna.
Med det ovan anförda får utskottet avstyrka motion U408 (s), motion
U417 (fp), yrkande 1 i motion U618 (mp) och yrkande 1 i motion U630
(mp).
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande regeringens skrivelse
att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1989/90:124 till
handlingarna,
res. 1 (v, mp)
2. beträffande ytterligare begränsning av krigsmaterielexporten
att riksdagen avslår motion 1989/90:U403, yrkande 4 i motion
1989/90:U404, motion 1989/90:U421, yrkande 2 i motion 1989/90:U423
och yrkande 5 i motion 1989/90:U425,
res. 2 (mp)
3. beträffande restriktivitet i krigsmaterielexporten
att riksdagen avslår yrkande 1 i motion 1989/90:U15,
res. 2 (mp)
4. beträffande åtgärder vid brott mot regler för svensk
krigsmaterielexport
att riksdagen avslår yrkande 7 i motion 1989/90:U423 och yrkandena
2 och 3 i motion 1989/90:U15,
res. 2 (mp)
5. beträffande sammansättningen av kommande utredningar
att riksdagen avslår yrkande 3 i motion 1989/90:U423,
res. 2 (mp)
6. beträffande sammansättningen av den rådgivande nämnden för
krigsmaterielexport
att riksdagen avslår yrkande 4 i motion 1989/90:U423,
res. 2 (mp)
7. beträffande klassificering av krigsmateriel
att riksdagen förklarar yrkande 5 i motion 1989/90:U423 besvarat
med vad utskottet anfört,
res. 2 (mp)
8. beträffande produkter för framställning av kemiska vapen
att riksdagen förklarar yrkande 6 i motion 1989/90:U423 besvarat
med vad utskottet anfört,
res. 2 (mp)
9. beträffande krigsmaterielexport till USA
att riksdagen avslår motion 1989/90:U408,
res. 2 (mp)
10. beträffande krigsmaterielexport till u-länder
att riksdagen avslår motion 1989/90:U417,
res. 2 (mp)
11. beträffande krigsmaterielexport till Indonesien
att riksdagen avslår yrkande 1 i motion 1989/90:U618 och yrkande 1
i motion 1989/90:U630.
res. 3 (v, mp)
Stockholm den 29 maj 1990
På utrikesutskottets vägnar
Stig Alemyr
Närvarande: Stig Alemyr (s), Pär Granstedt (c), Evert Svensson
(s), Sture Ericson (s), Maj Britt Theorin (s), Alf Wennerfors (m),
Karl-Erik Svartberg (s), Axel Andersson (s), Nils T Svensson (s),
Inger Koch (m), Karl-Göran Biörsmark (fp), Birgitta Hambraeus (c),
Bertil Måbrink (v), Per Gahrton (mp), Viola Furubjelke (s), Eva
Björne (m) och Håkan Holmberg (fp).
Reservationer
1. Ytterligare begränsning av krigsmaterielexporten (mom.2)
Bertil Måbrink (v) och Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.5 börjar med
"Utskottet vill" och slutar med "motion U425 (vpk)" bort ha följande
lydelse:
En aktiv fredspolitik kräver att Sverige avbryter den svenska
vapenexporten. De senaste åren har turerna med den svenska
vapenexporten varit en pinsam följetong i massmedia. Skandalerna har
avlöst varandra trots att man från ansvarigt håll lovat öppenhet.
Sanningen är att så länge Sverige har en vapenexport så länge finns
det risker för att vapnen kommer att hamna i länder där de inte hör
hemma. Det enda radikala enligt utskottets uppfattning är att Sverige
nu visar sin avsky för denna smutsiga hantering genom att inleda en
avveckling av all krigsmaterielexport. Utskottet anser att regeringen
bör återkomma till riksdagen med förslag till en femårig
avvecklingsplan för den svenska krigsmaterielexporten.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion U403 (s), yrkande 4 i
motion U404 (mp), motion U421 (mp), yrkande 2 i motion U423 (mp) och
yrkande 5 i motion U425 (vpk).
dels att utskottets hemställan i moment 2 bort ha följande
lydelse:
2. beträffande ytterligare begränsning av krigsmaterielexporten
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:U403, yrkande 4 i
motion 1989/90:U404, motion 1989/90:U421, yrkande 2 i motion
1989/90:U423 och yrkande 5 i motion 1989/90:U425 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Restriktivitet i krigsmaterielexporten m.m. (mom. 3--10)
Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.4 som börjar med
"Utskottet har" och på s. 8 slutar med "motion U630 (mp)" bort ha
följande lydelse:
Regeringens redogörelse för krigsmaterielexportens utveckling
bekräftar existerande farhågor om utvecklingen av
krigsmaterielexporten:
Trots alla uttalanden från regeringshåll om restriktivitet med
vapenexporten fortsätter ökningen av värdet av beviljade
utförseltillstånd, från 6,4 milj.kr. 1988 till 7,2 milj.kr. 1989.
Krigsmaterielexportens andel av Sveriges totala varuexport ligger
fortfarande extremt högt, 1,81% jämfört med i genomsnitt 1,28%
under den senaste tioårsperioden.
Fortfarande sprids svenska vapen över stora delar av jordklotet,
till 35 länder.
Särskilt anmärkningsvärt är att två länder som bevisligen brutit
mot svenska exportregler återfinns på mottagarlistan, Jugoslavien och
Singapore.
Noterbart är också att två svenska företag dominerar den svenska
vapenexporten, AB Bofors och FFV Ordnance. Båda företagen är djupt
invecklade i rättsliga processer. Företrädare för AB Bofors har dömts
för brott mot vapenexportreglerna.
Miljöpartiet har i en motion (U423) under allmänna motionstiden
framlagt partiets allmänna syn på vapenexporten, som bl.a. innebär
att all vapenexport efter en övergångstid skall avvecklas.
Också i motionerna U403, U421 och U425 föreslås en femårig
avvecklingsplan för vapenexporten. I motion U15 föreslås dessutom
restriktivare tillämpning av gällande vapenexportregler. Vidare
föreslås i motionerna U417, U408 samt U630 att vissa länder eller
regioner skall undantas från vapenexport.
Miljöpartiet yrkar dessutom på att riksdagen skall uttala att den
utlovade restriktiviteten skall omsättas i praktisk handling, att
länder som missbrukat svenska vapenexportregler skall uteslutas från
svensk vapenexport samt att exporttillstånd icke skall beviljas
företag som brutit mot gällande regler.
Eftersom samtliga dessa motionskrav utgör led i en successiv
avveckling av svensk vapenexport kan utskottet instämma i dem.
Mot denna bakgrund tillstyrker utskottet motionerna U15, U403,
U404, U408, U421, U423, U425, U618 samt U630.
dels att utskottets hemställan i momenten 3--10 bort ha
följande lydelse:
3. beträffande restriktivitet i krigsmaterielexporten
att riksdagen med bifall till yrkande 1 i motion 1989/90:U15 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. beträffande åtgärder vid brott mot regler för svensk
krigsmaterielexport
att riksdagen med bifall till yrkande 7 i motion 1989/90:U423 och
yrkandena 2 och 3 i motion 1989/90:U15 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
5. beträffande sammansättningen av kommande utredningar
att riksdagen med bifall till yrkande 3 i motion 1989/90:U423 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. beträffande sammansättningen av rådgivande nämnden för
krigsmaterielexport
att riksdagen med bifall till yrkande 4 i motion 1989/90:U423 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. beträffande klassificering av krigsmateriel
att riksdagen med bifall till yrkande 5 i motion 1989/90:U423 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. beträffande produkter för framställning av kemiska vapen
att riksdagen med bifall till yrkande 6 i motion 1989/90:U423 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. beträffande krigsmaterielexport till USA
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:U408 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. beträffande krigsmaterielexport till u-länder
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:U417 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
3. Krigsmaterielexport till Indonesien (mom.11)
Bertil Måbrink (v) och Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.7 börjar med
"Utskottet anser" och slutar med "för krigsmaterielexporten" bort ha
följande lydelse:
Indonesien bryter mot folkrätten både när det gäller de mänskliga
rättigheterna och annekteringen av Östtimor och Väst-Papua. På
Östtimor har motståndet ökat den senaste tiden. Det handlar inte
längre om gerillarörelse i bergen utan om en rörelse som också är
starkt förankrad i byarna och städerna.
Vid militärkuppen 1965 i Indonesien mördades en miljon människor.
Brotten har fortsatt. Sommaren 1989 ställdes två studenter inför
rätta anklagade för "subversion". 1985 sammanslogs fackföreningarna
till en, vars ledare utses av regimen. Strejkande arbetare möts med
polisiärt våld. Utskottet anser det helt nödvändigt att Sverige med
omedelbar verkan sätter stopp för all vapenexport också avseende
reservdelar och liknande utrustning till Indonesien. Detta är ett
viktigt test på vilket som kommer först i den svenska bedömningen av
exportintressen eller solidaritet med de förtryckta.
dels att utskottets hemställan i moment 11 bort ha följande
lydelse:
11. beträffande krigsmaterielexport till vissa länder
att riksdagen med bifall till yrkande 1 i motion 1989/90:U618 och
yrkande 1 i motion 1989/90:U630 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,