I detta betänkande behandlas förslag som regeringen förelagt
riksdagen i proposition 1990/91:18 om ansvaret för skolan jämte
motioner. Utskottet tillstyrker propositionen i dess huvuddrag.
Statens styrning av skolan skall vara mål- och
resultatorienterad. Grundläggande mål för skolverksamheten
skall anges i lag. De framlagda lagförslagen tillstyrks. Övriga
mål och sådana riktlinjer för utbildningen som skall vara
generellt giltiga skall anges i klara och tydliga läroplaner.
Målen i dessa läroplaner skall utformas så att de kan
konkretiseras på lokal nivå. Det är nödvändigt att målen
beskrivs på ett sådant sätt att de kan utvärderas. Ett
läroplansarbete med denna inriktning skall starta.
Lärarnas yrkeskunskap och deras inställning till lärararbetet
samt skolledarnas förmåga att samla alla i skolan kring
gemensamma mål och handlingsmönster är avgörande för resultaten
i skolan. Dagens krav på en förbättrad skolverksamhet måste
därför mötas genom att ansvaret förs längre ner i
organisationen till dem som verkar och arbetar där.
Möjligheterna att på de enskilda skolenheterna -- inom de ramar
som dragits upp för det kommunala ansvaret -- mera
självständigt styra och ansvara för verksamheten måste bli
större. Decentraliseringen av beslutanderätten och det
förändrade ansvarstagandet får inte göra halt på kommunnivå,
dvs. hos administrativa tjänstemän i förvaltningen och hos
politiker. Innehållet i och formerna för elev- och
föräldrainflytandet måste också avgöras lokalt utifrån vunna
erfarenheter. För ledningen av utbildningen i skolorna skall
det finnas rektorer.
När det gäller elevers val av skola inom kommunen anser
utskottet att utgångspunkten för placeringen av elev vid skola
bör vara elevens närhet till skolan. Kommunen bör emellertid så
långt det är praktiskt och ekonomiskt möjligt tillgodose
elevers och föräldrars önskan om placering vid viss skola.
Utskottet begär hos regeringen ett förslag till lag med denna
innebörd.
Utskottet föreslår vidare att riksdagen hos regeringen begär
att den nya läroplanen för grundskolan skall innehålla ett
riktmärke för klasstorlek på högst ca 25 elever utan att därmed
skapa ett delningstal.
När det gäller lärare i gymnasieskolan konstaterar utskottet
att samspelet mellan grundutbildning på gymnasienivå och
forskning kommer att vara viktigt även fortsättningsvis.
Utskottet föreslår att riksdagen uttalar att det är ett
nationellt intresse att anställningar som lektor kommer till
stånd i en omfattning som motsvarar tidigare bestämmelser om
sådana tjänster. Vid utvärdering av en kommuns skolväsende
skall redovisas vilka åtgärder som vidtagits för att främja
tillkomsten av sådana anställningar.
Likvärdigheten i ett mål- och resultatorienterat skolsystem
skall garanteras bl.a. av ett statsbidrag som är
specialdestinerat till skolan. Utskottet tillstyrker
regeringens förslag om ett finansiellt stöd i form av ett
sektorsbidrag som skall utbetalas till samtliga kommuner.
Sektorsbidraget skall ange det totala statliga finansiella
stödet till skolsektorn i kommunerna, dvs. grundskolan,
gymnasieskolan och kommunal utbildning för vuxna.
Varje kommun får ansvar för att dess invånare får tillgång
till gymnasieutbildning och kommunal utbildning för vuxna.
Kommunerna förutsätts samverka inbördes och med landstingen,
som även i fortsättningen skall besluta om de
gymnasieutbildningar som de i dag är huvudmän för. Det
sammanhållna kommunala ansvaret för de tre skolformerna innebär
att inga statsbidrag utbetalas direkt till landstingskommuner.
En schabloniserad behovsrelaterad beräkning av statsbidragen
skall göras enligt olika beräkningsmodeller för de tre
skolformerna. I beräkningsmodellerna skall strukturella
kriterier som bygger på offentlig nationell statistik användas.
Beräkningsmodellerna skall beakta kommunernas skiftande
strukturella och demografiska förutsättningar och behov.
Motivet för ett generellt bidrag till skolsektorn är att ett
sådant bidrag ger de bästa möjligheterna för huvudmännen att
planera verksamheten med beaktande av lokala förhållanden. Det
samhällsekonomiska läget gör det nödvändigt att skapa
förutsättningar för ett effektivt utnyttjande av de samlade
statliga och kommunala resurserna för skolan.
Den del av sektorsbidraget som avser gymnasieskolan beräknas
på antalet 16--19-åringar och utbetalas till de kommuner där de
är kyrkobokförda.
När det gäller den del av bidraget som avser kommunal
vuxenutbildning föreslår utskottet att riksdagen beslutar att
den omfördelning mellan kommuner som blir följden av
regeringens förslag skall ske successivt under en
fyraårsperiod.
Utskottet föreslår att riksdagen hos regeringen skall begära
att en parlamentarisk kommitté får i uppdrag att följa
genomförandet av det nya statsbidragssystemet.
Likvärdigheten i ett mål- och resultatorienterat skolsystem
skall också garanteras av uppföljning, utvärdering och en
statlig tillsyn.
Utskottet har inte något att erinra mot att skolöverstyrelsen
avvecklas och att ett nytt statligt ämbetsverk för skolväsendet
inrättas i Stockholm. Dess huvudsakliga uppgifter skall vara
utveckling av skolan samt uppföljning, utvärdering och tillsyn
av skolverksamheten. Utskottet föreslår att riksdagen, med
ändring av ett tidigare ställningstagande beträffande
länsstyrelsernas befattning med utbildningsfrågorna, skall
besluta att det inom det nya ämbetsverket skall finnas en
särskild fältorganisation. Det skall ankomma på det centrala
ämbetsverket att placera personerna i denna fältorganisation i
olika delar av landet. Hänsyn skall därvid tas till
elevpopulationen i landets olika delar, avstånden i riket samt
fältorganisationens arbetsuppgifter. Samtliga tjänster i
fältorganisationen bör inrättas med tidsbegränsade
förordnanden för att ge möjlighet att ständigt tillföra
organisationen ny kompetens och aktuella erfarenheter från
utbildningsväsendet. Förebild kan i viss utsträckning hämtas
från den tidigare gymnasieinspektionen.
Utskottet tillstyrker att ansvaret för olika former av
stödåtgärder för handikappade elever samlas hos ett institut
för handikappfrågor inom skolväsendet.
En likvärdig skola skall slutligen garanteras genom en
statlig lärarutbildning och visst stöd m.m. när det gäller
skolpersonalens fortbildning. När det gäller det sistnämnda
föreslår utskottet att riksdagen hos regeringen begär särskilda
anordningar för att det skall vara möjligt att planera och
genomföra fortbildning som har internationell karaktär.
Slutligen föreslår utskottet att riksdagen skall begära ett
nytt förslag när det gäller fördelningen och användningen av
ett tidigare beslutat stimulansbidrag till förbättringar av den
fysiska miljön i skolorna (300 milj.kr. per år under en
tioårsperiod).
I detta betänkande har utskottet behandlat 47 motioner med
sammanlagt 145 yrkanden. Betänkandet upptar 38 reservationer
och 14 särskilda yttranden. Dessa redovisas samlat i en
särskild innehållsförteckning (s. 103--105).
Propositionen
Regeringen har i proposition 1990/91:18
dels föreslagit
1. att riksdagen antar det i propositionen framlagda
förslaget till lag om ändring i skollagen (1985:1100),
2. att riksdagen antar det i propositionen framlagda
förslaget till lag om ändring i vuxenutbildningslagen
(1984:1118),
3. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om
principer för styrning och ansvarsfördelning inom skolan
(avsnitt 2),
4. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om
riktlinjer för statsbidragssystemet (avsnitt 6),
5. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om
syfte med och ansvar för fortbildningen (avsnitt 9),
6. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om
riktlinjer för uppföljning och utvärdering (avsnitt 11),
7. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om
inrättande av ett nytt ämbetsverk för skolväsendet och en ny
myndighet, ett institut för handikappfrågor inom skolväsendet
(avsnitt 13),
8. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om
avveckling av skolöverstyrelsen, länsskolnämnderna,
fortbildningsnämnderna och statens institut för läromedel
(avsnitt 13),
9. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om
fördelning av stimulansbidrag (avsnitt 14),
dels berett riksdagen tillfälle
10. att ta del av vad i propositionen anförts om
grundläggande lärarutbildning (avsnitt 8),
11. att ta del av vad i propositionen anförts om
utformningen av läroplaner (avsnitt 10),
12. att ta del av vad i propositionen anförts om val av
skola och om fristående skolor (avsnitt 12).
Utskottet behandlar i ett senare sammanhang vad i
propositionen anförts om fristående skolor .
Motionerna
Motioner med anledning av proposition 1990/91:18
1990/91:Ub1 av Ulla Orring (fp) vari yrkas att riksdagen vid
beslut om utlokalisering av skolverket beslutar att ny
lokaliseringsort blir Umeå.
1990/91:Ub2 av Marianne Stålberg och Stina Eliasson (s, c)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om inordnande av en särskild enhet
i länsstyrelsen i Jämtlands län för utvärdering, uppföljning
och tillsyn inom skolväsendet med länet som verksamhetsområde.
1990/91:Ub3 av Stina Gustavsson (c) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att lokalisera det nya skolverket
till Växjö,
2. att riksdagen avslår förslaget om inrättande av sex
regionala organ,
3. att riksdagen avslår förslaget om ett nytt institut på
handikappområdet,
4. att riksdagen beslutar att till det nya skolverket knyta
en fältorganisation med arbete regionalt och lokalt i frågor
som rör tillsyn, uppföljning och handikapp.
1990/91:Ub4 av Marianne Jönsson och Stina Gustavsson (c) vari
yrkas
1. att riksdagen avslår propositionen vad gäller
sektorsbidraget,
2. att riksdagen beslutar att statsbidragen tills vidare
skall utgå till landstingen i relation till dess andel av
yrkesutbildningen,
3. att riksdagen beslutar att frågan om nytt system för
bidragsgivningen skall kopplas till reformeringen av
gymnasieskolan i övrigt,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om SYO-konsulenternas ställning i en ny
organisation.
1990/91:Ub5 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om innebörden av begreppet likvärdig
utbildning,
2. att riksdagen beslutar att det av skollagen skall framgå
att skolans viktigaste uppgift är att ge alla elever goda
kunskaper och färdigheter,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ny
läroplan för grundskolan i enlighet med vad som anförts i
motionen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om betyg i grundskola och gymnasieskola,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om föräldrars och elevers rätt att välja
skola,
6. att riksdagen beslutar att skollagen skall utformas så
att fristående skolor jämställs med övriga skolor,
7. (delvis) att riksdagen beslutar att statsbidragen skall
följa valet av skola i enlighet med vad som anförts i motionen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ökade möjligheter för eleverna att
välja innehåll och ämne i skolarbetet,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om individuella studieprogram,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om möjligheter till komplettering,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om avskaffande av de särskilda
stimulansbidragen,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om möjligheterna att motverka framväxten
av lokal byråkrati,
13. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en
fristående organisation för utvärdering av skolan i enlighet
med vad som anförts i motionen,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om överföring av landstingens
gymnasieutbildning till primärkommunerna,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om lika möjligheter för olika arrangörer
att svara för vuxenutbildning,
16. att riksdagen beslutar att skollagens 9 § utformas så
att kommunens ansvar för vuxenutbildning preciseras i enlighet
med vad i motionen anförts,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om redovisning, utvärdering och
omprövning av variabler för beräkning av statsbidraget inom
vuxenutbildningen,
18. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ny
lärarutbildning i enlighet med vad i motionen anförts,
19. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett nytt
system för examination och prövning av lärares kunskaper i
enlighet med vad i motionen anförts,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om graderade betyg i lärarutbildningen,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om fortbildningens inriktning,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om omfattningen av lärarnas
fortbildning, 23. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om skolverkets
ansvar för fortbildning,
24. att riksdagen hos regeringen begär förslag till hur
samordningsinsatserna vad gäller fortbildning skall utföras i
enlighet med vad i motionen anförts,
25. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
besvärsinstitut vad gäller lärartjänster i enlighet med vad i
motionen anförts,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av lektorer i gymnasieskolan,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kompetens för tjänst som rektor,
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om karriärtjänster för lärare,
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om avveckling av universitets- och
högskoleämbetet och inrättande av ett sammanhållet ämbetsverk
för utbildningsfrågor.
1990/91:Ub6 av Larz Johansson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om 1990/91 som basår för beräkningarna
av det nya statsbidraget samt uppräkning med skolindex inför
budgetåret 1991/92,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om årlig fastställelse av skolplan i
kommunfullmäktige,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om uppföljning av utvecklingen för
JST-utbildningarna,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
sammanlänkning av utvecklingsarbetet vid utbildningsradion och
statens skola för vuxna i Härnösand,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utveckling av distansundervisning,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om finansiering av den fortsatta
försöksverksamheten med ÖGY,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om avskaffande av gymnasieregioner och
nyetablering av gymnasieskolor på nya orter,
9. att riksdagen avslår propositionens förslag att bilda sex
regionala enheter för skoladministrationen,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om organisation av fältorganisation för
det nya skolverket,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om lokalisering av det nya skolverket
till Härnösand,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tillsättande av en parlamentarisk
kommitté för att följa genomförandet av det nya
statsbidragssystemet.
1990/91:Ub7 av Rune Rydén m.fl. (m, fp, c, mp) vari yrkas att
riksdagen med avslag på proposition 1990/91:18 som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sex
regionkontor till skolverket på universitetsorterna och om
indragning av vissa tjänster på övriga orter med länsstyrelse.
1990/91:Ub9 av Rune Rydén m.fl. (m, fp, c, mp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om garantier när det gäller anställande av
lektorsbehöriga lärare i gymnasieskolan.
1990/91:Ub10 av Birger Hagård (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att en översyn av de föreslagna
beräkningsgrunderna görs,
2. att riksdagen beslutar att införa en spärregel i enlighet
med vad som anförts i motionen.
1990/91:Ub11 av Rune Thorén och Eva Rydén (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts rörande behovet av tidsbegränsade
övergångsbidrag till kommunal vuxenutbildning i vissa fall.
1990/91:Ub12 av Ulf Melin (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att kommunens aktivitetsgrad skall
införas som ett kriterium,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att arbetssökandekriteriet skall
kompletteras med ett efterfrågekriterium.
1990/91:Ub13 av Jan Hyttring och Marianne Jönsson (c) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om lektorstjänster.
1990/91:Ub14 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om riksdagens behandling av
läroplanerna,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inriktningen på läroplansarbetet,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ökat
elevinflytande i enlighet med vad i motionen anförts,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring av skollagen att elevernas rätt till inflytande
garanteras,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring i skollagen att rätten till en avgiftsfri skola
garanteras i enlighet med vad i motionen anförts,
6. att riksdagen beslutar anta förslaget till ny skollag 1
kap. 2 § i enlighet med vad i motionen anförts,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om syo-funktionärernas behörighet,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om syo-funktionärernas fortbildning,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om undervisningsgruppernas storlek,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ytterligare medel till den föreslagna
grundresursen,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av stimulansbidrag i samband
med genomförandet av en reformerad gymnasieskola,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om specialresurser som beräkningsmodell
för statsbidraget till gymnasieskolan,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bidragskonstruktionen till
vuxenutbildningen,
14. att riksdagen i stället för ett sektorsbidrag till
skolan beslutar om skilda statsbidrag för de tre skolformerna i
enlighet med vad i motionen anförts,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om parlamentarisk uppföljning,
16. att riksdagen utöver regeringens förslag beslutar
inrätta särskilda enheter för uppföljning, utvärdering och
tillsyn på skolområdet i Gävle, Luleå och Karlstad.
1990/91:Ub15 av Marianne Jönsson och Agne Hansson (c) vari
yrkas
1. att riksdagen avslår propositionen såvitt gäller
förslaget om regionala enheter,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att frågan om dimensionering och placering av den regionala
organisationen bör övervägas efter slutförd utredning.
1990/91:Ub16 av Marianne Jönsson (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna de i motionen
framförda synpunkterna beträffande "fortbildning" för
skolväsendets personal.
1990/91:Ub17 av Sven-Olof Petersson (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utformningen och lokaliseringen av den
statliga skoladministrationen i sydöstra Sverige.
1990/91:Ub18 av Martin Olsson m.fl. (c, s, fp, mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om lokalisering av det föreslagna skolverket
till Härnösand,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om lokalisering av en av de föreslagna
regionala enheterna på skolområdet till Härnösand.
1990/91:Ub19 av Ingvar Björk och Bo Nilsson (s) vari yrkas
att riksdagen beslutar ändra lagen om ansvaret för skolan i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1990/91:Ub20 av Hans Gustafsson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om den statliga skoladministrationen.
1990/91:Ub21 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om stimulansbidraget för förbättring av den
fysiska miljön.
1990/91:Ub22 av Lahja Exner m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om beräkningen av behovsmått till
specialresurs 2.
1990/91:Ub23 av Jan Andersson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kommunernas frihet att själva bestämma sin
ledningsorganisation över skolan.
1990/91:Ub24 av Anneli Hulthén m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om elevernas inflytande när det gäller
användningen av stimulansbidraget till förbättringar av den
fysiska miljön i skolan.
1990/91:Ub25 av Arne Mellqvist m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om fördelning av stimulansbidrag till
förbättring av den fysiska miljön i skolorna.
1990/91:Ub26 av Monica Öhman m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Övre Norrlands och
Mellannorrlands särskilda behov uppmärksammas i utformandet av
statens utvärdering, utveckling och tillsyn av skolan,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts beträffande organisationen av
fältorganisationerna i den statliga skoladministrationen.
1990/91:Ub27 av Iris Mårtensson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en ny regional organisation för
uppföljning, utvärdering och tillsyn av utbildningen.
1990/91:Ub28 av Elver Jonsson (fp) vari yrkas
1. att riksdagen med avslag på förslaget om centralisering
till storstadslänsstyrelser beslutar att resurserna fördelas
och förstärker det uppföljningsansvar som kommer att åläggas
alla landets länsstyrelser,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att ANT-konsulenternas uppdrag och funktioner i den nya
organisationen även fortsättningsvis bör upprätthållas i avsikt
att kunna fullfölja riksdagens beslut avseende bl.a. att
uppfylla WHO-målet.
1990/91:Ub29 av Anders G Högmark m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om uppföljnings- och
utvärderingsarbetets självständiga karaktär och organisation,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om verksamhetens regionala organisation.
1990/91:Ub30 av Grethe Lundblad m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om gymnasieelevernas möjligheter att
fritt välja utbildning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om möjligheterna att resa kollektivt
samt få likvärdig service under skoldagen.
1990/91:Ub31 av Birger Andersson (c) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att statsbidraget inom JST-sektorn
liksom hittills skall utbetalas direkt till
utbildningsanordnaren dvs. landstingskommunen,
2. att riksdagen beslutar att statsbidraget skall anpassas
till utbildningarnas kostnadsnivåer med fortsatt kostnadsansvar
för landstingskommunen till den del som ej täcks av
statsbidrag.
1990/91:Ub32 av Bengt-Ola Ryttar (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att övervägande bör göras om en samlokalisering av RGD/H och
att ansvarig myndighet bör bli densamma som för
specialskolorna.
1990/91:Ub33 av Bengt-Ola Ryttar (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att inga förändringar när det gäller huvudmannaskapet för
dövskolan bör ske.
1990/91:Ub34 av Hans Nyhage m.fl. (m, s, fp, c) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om verksamhetsstöd till Väfskolan i Borås.
1990/91:Ub35 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om klasstorlekar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om självstyrande skolor,
3. att riksdagen beslutar att en paragraf med följande
lydelse skall införas i skollagen: Föräldrarna skall efter
samråd med sina barn ange vid vilken skolenhet de önskar att
barnens skolgång skall fullgöras. Kommunen är skyldig att
informera föräldrarna om rättigheten att välja skola. Sådant
önskemål kan innehålla flera alternativ i prioritetsordning.
Kommunen är vidare skyldig att vid fördelning av eleverna på
skolenheter ta största möjliga hänsyn till föräldrarnas
önskemål. Elever för vilka inget särskilt önskemål angivits,
placeras i görligaste mån i den skolenhet som ligger närmast
hemmet.,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om profilering av skolor,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om besvärsrätt över tillsättningsbeslut,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om lektorer,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om det statliga ansvaret för
fortbildning,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om den statliga skoladministrationens
regionala organisation,
11. att riksdagen med avslag på regeringens förslag beslutar
i enlighet med vad i motionen anförts om etablering av nya
gymnasieskolor,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om den kommunala vuxenutbildningen,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om hemspråksundervisningens läroplan,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om handikappfrågor,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om statens institut för
läromedelsfrågor,
16. att riksdagen beslutar i enlighet med vad i motionen
anförts om skolforskning,
17. att riksdagen beslutar att det särskilda statsbidraget
till skolans lokaler skall ingå i sektorsbidraget till
skolväsendet,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om namnet på det centrala ämbetsverket
på skolområdet,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om internationella fortbildningspengar,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om icke-kommunala lärare.
1990/91:Ub36 av Ingrid Hasselström Nyvall och Charlotte
Branting (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna att en sydostregion bildas för tillsyn,
uppföljning och utvärdering samt fortbildning för Kalmar,
Kronobergs och Blekinge län.
1990/91:Ub37 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att regeringens förslag om nytt
statsbidragssystem skall gälla längst till 1 juli 1993 och
ersättas med ett nytt statsbidragssystem enligt vad som anförs
i motionen,
2. att -- vid avslag på yrkande 1 -- riksdagen avslår
propositionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att ett nytt förslag till statsbidragssystem, enligt vad som
anförs i motionen, bör läggas fram för riksdagen och börja
gälla senast 1 juli 1993,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförs om resurser till hemspråks- och
stödundervisning,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförs om resurser till komvux och statens
skolor för vuxna,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförs om fortbildning,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförs om lokalisering av det nya skolverket,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i övrigt anförs i motionen om självstyrd skola med lokal
styrelse och ansvar för verksamheten på skolenheten.
1990/91:Ub38 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att statsbidragen skall utgå som
två sektorsbidrag uppdelade på grundskolan resp. de frivilliga
skolformerna,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om fördelningen till
storstadskommunerna.
1990/91:Ub39 av Inga-Britt Johansson (s) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att Göteborgs kommun under en
omställningsperiod av fyra år skall tilldelas särskilt
statsbidrag, inom ramen för det samlade statsbidrag som
föreslås i propositionen, som verksamhetsstöd för den kommunala
utbildningen för vuxna i nedtrappad skala med 13 milj.kr.
första året till 4,3 milj.kr. sista året,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att statsbidragskonstruktionen bör utformas så att
riksrekryterande vuxenutbildningar fortsättningsvis kan
genomföras i regioncentra,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att en skollag bör utformas så att den vuxenstuderandes rätt
att välja utbildning och utbildningsort säkerställs,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att frågan om elevavgifter i vuxenutbildningen bör utredas och
förslag föreläggas riksdagen i samband med propositionen om
gymnasieskola och vuxenutbildning under 1991 i enlighet med vad
som anförts i motionen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att statsbidragskonstruktionen för gymnasieskolan bör ändras så
att invandrartäta kommuner får kostnadstäckning för
hemspråksundervisning och extra undervisning i svenska för
invandrarungdom i gymnasieskolan.
Motioner från allmänna motionstiden 1990
1989/90:Ub203 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om högstadiets organisation.
1989/90:Ub232 av Ann-Cathrine Haglund m.fl. (m) vari yrkas
3. att riksdagen beslutar att ett elevbaserat
statsbidragssystem för skolan skall införas fr.o.m. den 1 juli
1993 i enlighet med vad i motionen anförts.
1989/90:Ub276 av Kjell Ericsson och Göran Engström (c) vari
yrkas att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbildning i glesbygd.
1989/90:Ub291 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om skolan och landsbygden.
1989/90:Ub316 av Rune Rydén m.fl. (m, c, fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om tillsyn och inspektion i det allmänna
skolväsendet.
1989/90:Ub318 av Ylva Johansson m.fl. (vpk) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om befordringstjänster i grundskolan och
gymnasieskolan,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag i enlighet med
vad som anförts i motionen om hur vikarieproblemen i
grundskolan och gymnasieskolan bör lösas.
1989/90:Ub321 av Roy Ottosson och Åsa Domeij (mp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att kommunal vuxenutbildning skall
finnas i alla kommuner.
1989/90:Ub801 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
12. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en
fristående organisation för utvärdering i enlighet med vad i
motionen anförts.
1989/90:Ub817 av Rune Rydén m.fl. (m, c, fp, mp) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att läroplanerna behöver ses över för att
rekryteringen till läraryrket skall kunna förbättras.
Utskottet
1. En mål- och resultatorienterad styrning av skolan
Riksdagen fattade våren 1989 beslut om skolans utveckling och
styrning. Beslutet innebär att styrningen av skolverksamheten i
större utsträckning än hittills skall ske genom ökad
precisering av mål, riktlinjer och innehåll när det gäller
undervisningen, samtidigt som annan statlig reglering minskas.
På det lokala planet måste detta leda till ett vidgat
ansvarstagande i strävan att förverkliga skolans mål m.m. Av
riksdagsbeslutet framgår vidare att genom vidgningen av
kommunernas ansvar för skolan till frågor som har samband med
den direkta undervisningen ökar behovet av att staten som en
del av sitt övergripande ansvar för skolan följer upp,
utvärderar och utövar tillsyn för att utröna om
skolverksamheten i sin helhet bedrivs på ett sätt som motsvarar
det ökade ansvaret (prop. 1988/89:4, bet. UbU7, rskr. 95).
Hösten 1989 beslöt riksdagen att den statliga regleringen av
tjänsterna som lärare, skolledare, biträdande skolledare och
syofunktionärer skall upphöra med utgången av år 1990 (prop.
1989/90:41, bet. UbU9, rskr. 58). Beslutet innebär att
kommunerna den 1 januari 1991 har ett helt och odelat
arbetsgivaransvar för all personal i skolan.
I proposition 1990/91:18 om ansvaret för skolan stryker
föredragande statsrådet under att dagens krav på en förändrad
och förbättrad offentlig verksamhet måste mötas genom att
ansvaret förs längre ner i organisationen till dem som verkar
och arbetar där. Härigenom och genom att de som är beroende av
verksamheten får ett större inflytande över t.ex.
prioriteringar av insatser kan verksamheten bli effektivare. En
förändring i denna riktning förutsätter att det traditionella
sättet att genom en detaljerad statlig reglering styra den
offentliga verksamheten överges. Styrningen måste i stället ske
genom att riksdagen och regeringen anger mål och ramar för
skolverksamheten och överlämnar ansvaret för genomförandet till
dem som arbetar och verkar på det lokala planet.
Grundläggande mål för skolverksamheten skall enligt
propositionen anges i lag. Övriga mål och sådana riktlinjer för
utbildningen som skall vara generellt giltiga skall anges i
läroplaner som skall utformas på ett nytt sätt. Likvärdigheten
i ett målstyrt skolsystem måste också garanteras av
uppföljning, utvärdering och en statlig tillsyn, en statlig
lärarutbildning och fortbildning samt av ett statsbidrag, som
är specialdestinerat till skolan. Det förutsätts slutligen att
lokala initiativ i vissa kommuner skall komma att stimulera
andra kommuner till nya initiativ i fråga om skolans
utveckling.
I propositionen hemställs att riksdagen skall anta vissa
förslag till lag om ändring i skollagen. Avsikten är att de nu
föreliggande lagförslagen inom kort skall följas av andra. Det
presenteras också riktlinjer för en ny utformning av skolans
läroplaner. Riksdagen föreslås vidare godkänna riktlinjer för
ett nytt system för ett särskilt bidrag till kommunernas
skolverksamhet samt riktlinjer för uppföljning, utvärdering och
en statlig tillsyn. Bl.a. föreslås att ett nytt skolverk
inrättas den 1 juli 1991.
2. Lagförslag, m.m.
2.1 En likvärdig utbildning
Grundskolan, gymnasieskolan, särskolan, specialskolan och
sameskolan bildar det offentliga skolväsendet för barn och
ungdom. Dessutom finns särskilda utbildningsformer som anordnas
av det allmänna för dem som till följd av sjukdom eller av
annat skäl inte kan delta i skolarbetet inom det offentliga
skolväsendet. Enligt förslaget till skollag skall alla barn och
ungdomar, oberoende av kön, geografisk hemvist samt sociala och
ekonomiska förhållanden, ha lika tillgång till utbildning i det
offentliga skolväsendet för barn och ungdom. Utbildningen skall
inom varje skolform vara likvärdig, varhelst den anordnas i
landet (1 kap. 2 § första stycket).
I motion 1990/91:Ub5 (m) yrkande 1 begärs att begreppet
likvärdighet skall preciseras. Motionärerna menar att i
regeringens förslag återkommer begreppet likvärdighet i en rad
skilda betydelser utan precisering. Det kan avse kvantitet men
också kvalitet. Begreppet kan vidare relateras till mål i
absoluta termer eller, i utbildningssammanhang, till processer
eller elevers utveckling. När regeringen talar om likvärdighet
och därmed avser "lika tillgång till" är detta ett mål som även
motionärerna ställer sig bakom men för dem har begreppet
ytterligare dimensioner, utan vilka skolan anses svika sin
uppgift. Likvärdigheten måste, säger motionärerna, också avse
allas rätt att utvecklas maximalt efter sina förutsättningar.
I motion 1990/91:Ub14 (v) yrkande 6 föreslås en förändring i
förslaget till ny skollag 1 kap. 2 §. Enligt motionen bör
skolplikten motsvaras av vissa rättigheter. Eleverna skall ha
rätt till en likvärdig utbildning.
I motion 1990/91:Ub19 (s) föreslås ett förtydligande genom en
komplettering av lagparagrafens första mening (...barn och
ungdomar, oberoende av kön, geografisk hemvist, fysiska och
psykiska förutsättningar samt sociala och ekonomiska
förhållanden, skall ha lika tillgång till utbildning...)
Utskottet vill med anledning av motionerna anföra följande.
Bakgrunden till paragrafen om likvärdig utbildning finns
redovisad i propositionen (avsnitt 3.2 och 3.3), vartill
utskottet hänvisar. I övrigt vill utskottet tillägga följande.
Allas lika rätt till utbildning är grundläggande för den
svenska skolpolitiken. Rätten till utbildning skall omfatta
alla, oavsett var man bor i landet och vilka ekonomiska eller
andra förutsättningar man har. Skolan skall ge alla samma
möjligheter att utvecklas. En mål- och resultatorienterad
styrning av skolan innebär att staten anger nationellt giltiga
mål och riktlinjer för arbetet i skolan. Samma mål och
riktlinjer skall gälla för alla skolor i landet. Dessa mål och
riktlinjer skall slås fast i lag och i läroplaner. Läroplanerna
skall vara klara och tydliga.
Den kunskap och kompetens som lärarna representerar är
avgörande för att målen för skolan skall kunna nås. Att
verksamheten bedrivs av lärare som är utbildade för sin uppgift
är därför grundläggande för att en nationellt likvärdig skola
med hög kvalitet skall kunna upprätthållas. Därför föreslås i
propositionen en lagfäst skyldighet för kommuner och
landstingskommuner att använda utbildade lärare. Genom ett
specialdestinerat statsbidrag, som är uppbyggt utifrån tidigare
statliga bidrag till undervisningsinsatser, avser staten att ge
alla kommuner så långt möjligt likvärdiga ekonomiska
förutsättningar för verksamheten i skolan.
I proposition 1989/90:41 om kommunalt huvudmannaskap för
lärare, skolledare, biträdande skolledare och syofunktionärer
anför föredragande statsrådet beträffande en för alla elever
likvärdig skola följande (s. 8):
Det är då viktigt att slå fast att likvärdig inte behöver
betyda likformig i betydelsen likadan. Tvärtom menar jag att
den strävan efter individualisering, i bemärkelsen anpassning
till ytterst varje enskild elev, som utgör en viktig
målsättning för skolan, egentligen borde innebära att
organisatoriska och andra lösningar skall kunna se olika ut i
olika skolor och för olika elever. Först genom att man lokalt
kan bedöma och påverka viktiga förhållanden i skolan kan vi få
den individualisering som är en förutsättning för en likvärdig
skola. Jag kan således inte se en organisatorisk likformighet
som ett krav för en likvärdig skola.
Utskottet vill i sammanhanget påpeka att det av
utbildningsplanen för grundskollärarlinjen (1988-05-31) framgår
att de blivande lärarna skall få en sådan utbildning att de
skall kunna dels ge särskilt stöd åt elever med svårigheter,
dels stimulera elever med särskilda förutsättningar. Särskilt
begåvade elever kan, vilket utskottet erinrat om redan i sitt
betänkande UbU 1975/76:30 (s. 28), behöva en speciell
uppmärksamhet i skolan för att de inte, i brist på erforderlig
stimulans, skall uppleva skolgången som meningslös.
Utskottet ansluter sig till föredragande statsrådets nyss
redovisade åsikt om en för alla elever likvärdig skola.
Utskottet anser vidare att den strävan efter individualisering,
som skall utmärka arbetet i skolan, självfallet innebär en
skyldighet för skolan att hjälpa varje elev att utvecklas efter
sina egna förutsättningar. Varje elevs undervisningssituation
skall således anpassas efter elevens varierande
förutsättningar, behov och intressen (1988/89:UbU7 s. 15).
Utskottet anser att lagbegreppet "alla barn och ungdomar"
innefattar de barn och ungdomar som tas upp i den nyss nämnda
motionen 1990/91:Ub19. Av den föreslagna skollagen framgår även
att det i utbildningen skall tas hänsyn till elever med
särskilda behov.
Avslutningsvis skall konstateras att det är kommunerna som
slutligt skall se till att skolan får de resurser som behövs
för att skolverksamheten skall uppnå nationella mål och
uppfylla nationella riktlinjer (prop. s. 22).
Utskottet anser att samtliga här aktuella yrkanden är
tillgodosedda med vad utskottet anfört. Utskottet föreslår
därför att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ub5 yrkande 1,
1990/91:Ub14 yrkande 6 och 1990/91:Ub19 och antar det i
proposition 1990/91:18 framlagda förslaget till lag om ändring
i skollagen såvitt avser 1 kap. 2 § första stycket.
2.2 Kunskaper och färdigheter
I propositionen framhålls att kunskaper och kompetens är
avgörande för vår förmåga och våra möjligheter att utveckla
välfärden i en allt hårdare internationell konkurrens.
Kunskaper och färdigheter är samtidigt viktiga för den
personliga utvecklingen och för den enskilda människans
möjligheter till ett rikare liv. En välutbildad medborgare har
bredare valmöjligheter i fråga om arbete och framtid än en med
bristfälliga kunskaper.
Enligt förslaget till skollag skall utbildningen ge eleverna
kunskaper och färdigheter samt, i samarbete med hemmen, främja
deras harmoniska utveckling till ansvarskännande människor och
samhällsmedlemmar (jfr 1 kap. 2 § andra stycket).
Enligt motion 1990/91:Ub5 (m) yrkande 2 bör det klarare
framgå att skolans viktigaste uppgift är att ge alla elever
goda kunskaper och färdigheter.
Utskottet vill erinra om att lagstiftarna genom ordföljden i
skollagen alltsedan lagens tillkomst avsiktligt satt kunskaper
och färdigheter främst (jfr andra lagutskottets utlåtande
1968:57). Vidare kan konstateras att riksdagen i skilda
sammanhang har slagit fast att inhämtandet av kunskaper och
färdigheter alltjämt skall vara en huvuduppgift för skolan
samtidigt som detta inte får innebära att annan
personlighetsutvecklande verksamhet skjuts i bakgrunden (jfr
1988/89:UbU7 s. 14--15, rskr. 95). Utskottet utgår därför från
att samma synsätt kommer att utmärka dels arbetet med nya
läroplaner och kursplaner, dels den dagliga skolverksamheten.
Utskottet anser att yrkandet 2 i motion 1990/91:Ub5 med det
anförda är tillgodosett, varför det inte bör föranleda någon
ytterligare åtgärd. Härmed föreslår utskottet att riksdagen
antar det i propositionen framlagda lagförslaget såvitt avser 1
kap. 2 § andra stycket skollagen.
2.3 Vissa allmänna ansvarsfrågor, m.m.
Enligt förslaget till skollag skall verksamheten i skolan
utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska
värderingar. Var och en som verkar inom skolan skall främja
aktning för varje människas egenvärde och respekt för vår
gemensamma miljö (1 kap. 2 § tredje stycket).
För att skolan skall kunna fungera bra krävs enligt
föredragande statsrådet att ansvarsfördelningen är tydlig och
klar. Föräldrar, elever och anställda skall veta vem som bär
ansvaret för förhållanden och åtgärder av olika slag.
Ansvarsförhållandet mellan staten och kommunerna måste därför
vara så tydligt som möjligt. Också ansvarsförhållandet mellan
politiker och anställda, i första hand skolledare och lärare,
måste bli klarare. Det är, säger föredragande statsrådet, i
spänningsfältet mellan nu nämnda strävanden -- att tillgodose
behovet av större inflytande och garantera alla en likvärdig
utbildning -- som lösningen på styrningsproblemen för skolan
måste sökas.
Föredragande statsrådet slår vidare fast att skolans
verksamhet i särskilt stor utsträckning bygger på utbildad och
kompetent personal. Det finns därför i skolans värld goda
förutsättningar att lägga ett ökat inflytande och ett större
ansvar för planering och genomförande av verksamheten längre
ner i organisationen. Lärarnas yrkeskunskap och deras
inställning till lärararbetet samt skolledarnas förmåga att
samla alla i skolan kring gemensamma mål och handlingsmönster
är avgörande för resultaten i skolan. Att skapa goda
förutsättningar för att stärka och utveckla yrkesrollerna blir
dessutom allt viktigare, om skolan skall kunna behålla och
rekrytera duglig och kompetent personal.
Enligt motion 1990/91:Ub35 (fp) yrkande 2 finns det trots
regeringens tal om decentralisering stor risk för att reformen
stannar vid en fortsatt politikerstyrd skola, om än styrd av
kommunala politiker. De stora dynamiska effekterna i skolans
förändringsarbete nås enligt motionärerna inte genom att sprida
makten bland kommunala politiker utan genom att släppa in nya
aktörer, nämligen lärare, elever och föräldrar. Motionärerna
anser därför att bl.a. rätten för en skola att pröva egna
pedagogiska metoder utan politikeringripande och rätten till
elev- och föräldrainflytande i skolan bör betraktas som så
viktiga medborgerliga rättigheter att de bör lagfästas på
lämpligt sätt. Motionärerna nämner följande som exempel på vad
som skulle kunna överlåtas till varje skola för eget beslut,
nämligen budgetfrågor (prioriteringar och resultatansvar inom
en given ekonomisk ram), klasstorlekar (t.ex. avvägning mellan
specialundervisning och mindre klasser), skoldagens
förläggning, ämnesprofil och särskild tillvalsprofil samt
årskurslös undervisning eller traditionell årskursindelning.
I motion 1990/91:Ub37 (mp) yrkande 9 framförs uppfattningen
att varje skola bör ha egen styrelse med bl.a. eget
budgetansvar. Genom samverkan mellan lärare, elever och
föräldrar kan ansvarstagande och demokrati föras in i
verksamheten. En förutsättning för att den goda skolan skall
kunna förverkligas är, säger motionärerna, att de aktiva --
barn, lärare, föräldrar och annan personal på skolan -- under
frihet kan pröva sina egna idéer och forma den undervisning de
tror på. Både den psykosociala och fysiska arbetsmiljön är
avgörande för klimatet i skolan. Det är en fråga om
livskvalitet. Den goda skolans styrelse beslutar hur resurserna
skall fördelas och prioriteras utan styrning uppifrån.
I motion 1990/91:Ub14 (v) yrkandena 3 och 4 anförs slutligen
att det är naturligt att en skola som vill fostra demokratiska
medborgare ger eleverna stora möjligheter att vara med och
bestämma över sin skola. Eleverna måste ses som medarbetare på
skolan och få ta sin del av det decentraliserade ansvaret.
Enligt motionen bör riksdagen begära förslag om hur
elevinflytandet skall öka samt om sådan ändring i skollagen att
elevernas rätt till inflytande garanteras.
Med anledning av motionerna vill utskottet anföra följande.
Utskottet anser i likhet med föredragande statsrådet att
decentraliseringen av beslutanderätten och det förändrade
ansvarstagandet inte får göra halt på kommunnivå, dvs. hos
administrativa tjänstemän i förvaltningen och hos politiker.
Det är i själva skolverksamheten som det tydligt framgår vilka
åtgärder som måste vidtas och vilka prioriteringar som bör
göras för att skolan skall bli bättre. Möjligheterna att på de
enskilda skolenheterna -- inom de ramar som dragits upp för det
kommunala ansvaret -- mera självständigt styra och ansvara för
verksamheten måste bli större. Skolan bör vara öppen för
föräldrarnas delaktighet och inflytande och stimulera deras
engagemang i barnens lärande.
Utskottet ansluter sig till föredragande statsrådets
uppfattning att i en skola med ett decentraliserat
verksamhetsansvar kan just föräldra- och elevinflytandet inte
garanteras av särskilda centrala bestämmelser. Om möjligheten
att påverka inte bara skall bli skenbar och formell måste det
finnas ett reellt utrymme för ett inflytande. Därför fordras
det ställningstaganden både på politisk nivå i kommunen och av
skolledningen till framför allt innehållet i och formerna för
föräldra- och elevinflytandet. Som framgår av skollagen skall
verksamheten i skolan utformas i överensstämmelse med
grundläggande demokratiska värderingar samt i samarbete med
hemmen. Utskottet anser att detta är en garanti för
föräldrarnas och elevernas rätt till inflytande. Utskottet har
vidare den bestämda uppfattningen att frågor om arbetsenheter,
arbetsenhetskonferenser, klasskonferenser, elevvårdskonferenser
och andra sammankomster inte bör regleras centralt genom
regeringsbeslut utan bör få avgöras lokalt utifrån de
erfarenheter som görs vid resp. skola. Detta överensstämmer i
allt väsentligt med vad skolförfattningsutredningen föreslagit
i sitt betänkande (DsU 1982:5) Konferenser i skolan.
När det gäller ansvarsförhållandet mellan politiker och
anställda vill utskottet peka på att uppgiften att välja stoff
och metoder i undervisningen redan nu är förbehållen lärarna
och eleverna. Skolstyrelsen skall inte gripa in i metodiska
eller pedagogiska frågor av professionell karaktär, även om den
noga bör följa och låta utvärdera undervisningens resultat och
vid behov kräva förändringar och förbättringar. När det gäller
relationen mellan lärare, skolledare och skolstyrelse erinrar
utskottet om vad utbildningsutskottet år 1983 anfört om bl.a.
det pedagogiska arbetet vid en skolenhet (UbU 1983/84:3) och om
vad som i betänkandet Enklare skolförfattningar (SOU 1986:11)
redovisats om gränsdragningen mellan förtroendevaldas och
tjänstemäns funktioner. Det förhållandet att läroplanerna
primärt riktar sig till lärarna innebär dock inte att lärarna
skulle undantas från kommunernas ledning. Skolan skiljer sig i
detta avseende inte från annan kommunal verksamhet. Om en
lärare brister i sina åligganden enligt läroplanerna är det
sålunda kommunens eller annan skolhuvudmans uppgift att, i
första hand genom sin skolledning, inskrida för att åstadkomma
rättelse.
Förslagen i denna proposition innefattar genomgripande
förändringar i det svenska skolsystemet. Likväl skapar de
enligt föredragande statsrådet endast förutsättningar för de
lokalt verksamma i skolan -- anställda, politiker, elever och
föräldrar -- att förändra verksamheten och prioritera
insatserna så att resultaten blir bättre. Det ankommer till
slut på dem att genom ett personligt engagemang ta vara på
dessa möjligheter.
När det gäller den lokala verksamheten sammanfattar
föredragande statsrådet på följande sätt:
Ett större lokalt ansvarstagande ser jag som nödvändigt
eftersom det är min övertygelse att kraften i skolans
utveckling nu måste sökas i klassrummen och i den enskilda
skolan. Det är lärarnas och skolledarnas erfarenheter och
professionalism som måste tas till vara. De goda exemplens makt
måste kunna föras vidare till andra skolor. Den lokala
utvärderingen av skolan bildar grunden för en sådan process.
Den centrala nivån behöver i mycket större utsträckning än
hittills fånga upp lokala utvecklingstendenser och
förändringsbehov.
Med hänsyn till vad utskottet här har redovisat anser
utskottet att syftet med ifrågavarande motionsyrkanden i stort
är tillgodosett, varför de avstyrks.
2.4 Val av skola, m.m.
Riksdagen har tidigare uttalat sig för att elevers och
föräldrars önskemål om val av skola så långt detta är praktiskt
och ekonomiskt möjligt skall tillgodoses och att det bör
ankomma på kommunen att avgöra formerna för hur val av
skola skall ske (prop. 1988/89:4, bet. UbU7, rskr. 95).
I den nu aktuella propositionen sägs att statsmakterna dock,
av hänsyn till de enskilda eleverna, bör sätta upp vissa
generella regler om vid vilken grundskola i hemkommunen en elev
skall få fullgöra sin skolplikt.
Huvudregeln bör enligt statsrådet vara att platserna i en
grundskola i första hand förbehålls de elever för vilka skolan
ligger närmast deras bostäder. I den mån platserna i den mest
närbelägna skolan inte räcker till för alla skolpliktiga barn
får man finna den därefter bästa samlade lösningen. Avgörande
skall alltså vara att skolvägarna skall bli så korta som
möjligt. Om det beträffande någon skolpliktig elev finns
önskemål om skolgång i en annan än den mest närbelägna skolan
bör detta tillgodoses så långt det är möjligt utan att någon
annan elev, som hör till den skolans naturliga
upptagningsområde, därmed berövas sin plats i skolan.
Bestämmelsen om elevens företrädesrätt till skolplats i en
skola nära hemmet bör, enligt den bedömning statsrådet nu gör,
kunna föras in i skollagens kapitel om grundskolan. Ytterligare
överväganden måste dock göras, och det anses naturligt att den
frågan tas upp i samband med den planerade reformeringen av
skolformskapitlen i skollagen.
I motion 1990/91:Ub35 (fp) yrkande 3 framförs uppfattningen
att denna närhetsprincip vid ett första övervägande har mycket
som talar för sig. De flesta föredrar en kort skolväg.
Motionärerna föreslår ändå en mer generell utformning av en
lagbestämmelse. Om kommunen ges en skyldighet att i största
möjliga utsträckning tillgodose föräldrars och elevers
önskemål, inkluderar det en skyldighet att söka tillfredsställa
också dem som föredrar den närmaste skolan. Närhetsprincipen
kan ibland komma att stå emot någon annan princip. Om det t.ex.
finns två skolor i samma kommundel och den ena har en
musikprofil, kan det vara rimligt att låta en ringa
musikintresserad elev få något längre skolväg om en mycket
musikintresserad elev därigenom får möjlighet att gå i
profilskolan. Motionärerna anser att riksdagen på denna punkt
bör föregripa regeringens aviserade förslag och nu fatta beslut
om en paragraf i skollagen med angiven innebörd, nämligen att
föräldrars önskemål om viss skola skall beaktas så långt det är
möjligt utan att åsidosätta andra elevers berättigade krav på
placering i en skola nära hemmet.
Motionärerna påpekar vidare att det inte är omöjligt att öka
valfriheten också på små orter. Om det finns endast en skola på
orten, kan man skapa ökad valfrihet inom skolbyggnadens väggar
genom att inom skolan utveckla profiler och tillåta val mellan
dessa. Därmed blir valfriheten en realitet också i glesbygd.
Enligt yrkande 4 i den nyss nämnda motionen bör riksdagen
uttala att det är befrämjande för utvecklingen i hela
skolsystemet att skolor med profil kommer till stånd och att
därmed olika undervisningsmetoder accepteras och får existera
sida vid sida. Sådana skolor ökar också möjligheterna att
tillgodose individuella önskemål från eleverna.
Enligt motion 1990/91:Ub5 (m) yrkande 5 delvis bör valet av
skola i största möjliga utsträckning avgöras av föräldrarna.
Utskottet anser att utgångspunkten för placering av elever
vid skola inom kommunen skall vara elevens närhet till skolan.
Kommunen skall emellertid enligt utskottets mening så långt det
är praktiskt och ekonomiskt möjligt tillgodose elevers och
föräldrars önskan om placering vid viss skola. Utskottet utgår
från att regeringen senare förelägger riksdagen ett förslag
till lagtext med den innebörd som utskottet angivit. Utskottet
anser att riksdagen som sin mening bör ge regeringen detta till
känna. Därmed bör motionerna 1990/91:Ub5 yrkande 5 delvis och
1990/91:Ub35 yrkandena 3 och 4 avslås.
Beträffande fristående skolor (skolor med annan huvudman
än stat, kommun och landstingskommun) anförs i propositionen
att det är nödvändigt att se över statsbidragsnivåerna för
skolorna så att nivåerna blir mer jämförbara med vad som i
fortsättningen kommer att utgå i form av statligt finansiellt
stöd för kommunernas skolverksamhet. Statsrådet avser att
återkomma i ärendet i samband med budgetpropositionen för
budgetåret 1991/92. Frågan om kommunala/landstingskommunala
bidrag har utskottet tidigare behandlat i betänkande UbU
1987/88:14 (s. 12).
Enligt förslaget till ny skollag (1 kap. 3 §) kan det vid
sidan av de skolformer som anordnas av det allmänna finnas
skolor som anordnas av enskilda fysiska eller juridiska
personer (fristående skolor).
I motion 1990/91:Ub5 yrkande 6 begärs en sådan språklig
utformning av lagförslaget att man inte får intrycket att
fristående skolor är något som närmast är ett undantag.
Utskottet uppfattar inte paragrafen som motionärerna gör.
Skolor med kommun som huvudman är offentligrättsligt reglerade,
fristående skolor privaträttsligt reglerade. De senare kan
därför inte utan vidare ges status av myndighet
(regeringsformen 11 kap. 6 § sista stycket).
Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motion 1990/91:Ub5
yrkande 6 och föreslår att riksdagen antar det i propositionen
framlagda lagförslaget såvitt avser 1 kap. 3 § skollagen.
Frågor om godkännande- och statsbidragsbeslut avseende
fristående skolor avser utskottet att behandla i anslutning
till budgetpropositionen för budgetåret 1991/92.
2.5 Rektorer
Enligt förslaget till skollag skall det för ledningen av
utbildningen i skolorna finnas rektorer. Rektor skall hålla sig
förtrogen med det dagliga arbetet i skolan. Det åligger rektor
att särskilt verka för att utbildningen utvecklas. Som
rektor får bara den anställas som genom utbildning och
erfarenhet har förvärvat pedagogisk insikt (2 kap. 2 §).
Enligt föredragande statsrådet har skolledningen en avgörande
betydelse för skolans utveckling. Enligt hans uppfattning är
det ofrånkomligt att det finns en ansvarig skolledare som --
självfallet under det ansvariga politiska organet -- svarar för
den dagliga ledningen av verksamheten i skolan och därvid ser
till att bestämmelserna om utbildningen uppfylls. Ansvaret för
utbildningen omfattar ansvar inte endast för den direkta
undervisningen utan även för skolans fostrande roll. Utöver
detta behöver någon svara för beslut i vissa frågor som för de
enskilda eleverna är av mer ingripande natur. Både för
kvalitetens upprätthållande och för rättssäkerheten är det
således viktigt att det står klart vem som bär ansvaret för
vissa avgöranden. Ett system med någon typ av kollektivt ansvar
är inte till fyllest för att garantera de intressen som måste
värnas. Ansvaret skall därför läggas på en bestämd tjänsteman.
Det är enligt regeringen rimligt att för denna ansvariga
skolledare ställa upp tydliga behörighetsvillkor.
Föredragande statsrådet vill betona att föreskriften om att
det skall finnas rektorer inte innebär ett försök att styra
kommunerna när de skall utforma sin ledningsorganisation. Den
enda begränsningen som statsrådet anser vara nödvändig är att
det skall finnas en rektor med ett ansvarsområde som inte får
göras så stort att han eller hon inte kan hålla sig förtrogen
med det dagliga arbetet i skolan. Detta är en självklar
inskränkning med tanke på den funktion som rektor skall ha. I
propositionen framhålls slutligen att någon annan skolledare
inte kan ta över från rektor det ansvar och de skyldigheter
denne har enligt författningarna. Rektors ansvar och
skyldigheter kan inte delegeras. Det helt dominerande syftet
med skolan, nämligen att utbilda och fostra barn och ungdom,
gör att denna verksamhet måste inta en särställning i den
kommunala verksamheten. Detta är något som alltid måste beaktas
vid utformningen av skolorganisationen på lokal nivå.
Enligt motion 1990/91:Ub5 (m) yrkande 27 bör vid tillsättning
av tjänst som rektor krav på lärarutbildning eller annan
likvärdig utbildning normalt ställas.
Utskottet hänvisar till vad som i det föregående redovisats
beträffande skollagens bestämmelser om rektor. Motionärernas
förslag innebär när det gäller behörighetskravet ingen skillnad
jämfört med regeringens. Utskottet anser därför att riksdagen
bör avslå motion 1990/91:Ub5 yrkande 27.
Riksdagen bör likaledes -- med hänvisning till de skäl som
anförs i propositionen (s. 34--37) -- avslå motion 1990/91:Ub23
(s), enligt vilken kommunerna inte skall behöva ha rektorer som
ansvariga för skolverksamheten.
Utskottet föreslår på anförda grunder att riksdagen antar det
i proposition 1990/91:18 framlagda förslaget till lag om
ändring i skollagen såvitt avser 2 kap. 2 §.
2.6 Anställningar som lärare
Enligt regeringens förslag till skollag är kommun skyldig att
för undervisningen använda lärare som har en utbildning avsedd
för den undervisning de i huvudsak skall bedriva. För att få
anställas som lärare i det offentliga skolväsendet utan
tidsbegränsning skall den sökande uppfylla ett av följande
krav: 1. Sökanden skall ha genomgått svensk eller därmed
jämställd nordisk lärarutbildning med huvudsaklig inriktning
mot den undervisning anställningen avser. 2. Sökanden skall ha
genomgått annan högskoleutbildning som av universitets- och
högskoleämbetet förklarats i huvudsak motsvara sådan
lärarutbildning som avses under 1 (jfr 2 kap. 3 och 4 §§).
Enligt motionerna 1990/91:Ub5 (m) yrkande 26, 1990/91:Ub9 (m,
fp, c, mp), 1990/91:Ub13 (c) delvis och 1990/91:Ub35 (fp)
yrkande 8 är det viktigt att utbildningen redan i
gymnasieskolan forskningsanknyts. Utvecklingen både
internationellt och i Sverige kommer att kräva det. Det är ett
nationellt intresse att det i en kommuns gymnasieskola finns
tillräckligt många lärare som genomgått forskarutbildning.
Riksdagen bör därför kräva anordningar, som garanterar att
kommunerna tar initiativ till att viss andel av de lärare som
anställs för undervisning i gymnasiets teoretiska ämnen skall
ha genomgått forskarutbildning. Detta bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
Utskottet vill med anledning av motionsyrkandena anföra
följande.
När det gäller lärare har riksdagen vid flera tillfällen
uttalat sig för behovet av lektorskompetens i gymnasieskolan,
senast i samband med behandlingen av forskningspropositionen
(prop. 1989/90:90, bet. UbU25 s. 76--77, rskr. 328, jfr UbU
1986/87:26 s. 30). Statsrådet Göran Persson anmäler också i den
nu föreliggande propositionen att han anser det angeläget att
anknytningen till forskning säkras på olika sätt i
gymnasieskolan.
Utskottet har inhämtat att regeringen planerar att utfärda en
förordning om meritvärdering vid anställning av lärare, som
avses gälla fr.o.m. den 1 januari 1991. Enligt denna får vid
anställning av sådan lärare vid gymnasieskolan, beträffande
vilken genomgången forskarutbildning bedöms vara av särskilt
intresse för utbildningen i kommunen, särskild vikt läggas vid
denna forskarutbildning. Med forskarutbildning avses sådan
utbildning som lett fram till doktorsexamen, godkänt
disputationsprov för doktorsgraden enligt äldre bestämmelser
eller sådan licentiatexamen som avlagts enligt de bestämmelser
som fanns den 30 juni 1969.
Gymnasielektorer betyder genom sitt ämneskunnande och
vetenskapliga synsätt mycket för att hos elever i
gymnasieskolan väcka intresse för fortsatta högskolestudier. De
betyder också mycket för ett lärarkollegium.
Antalet lektorstjänster avses enligt regeringens förordning
(1983-03-10) vara nära 3 000 på tre- och fyraåriga linjer
(HSENT), vilket -- relaterat till förhållandena enligt
riksundersökningen 1988/89 -- enligt uppgift från
skolöverstyrelsen motsvarar i genomsnitt 36 % av
undervisningsvolymen i allmänna, ekonomiska och tekniska ämnen
på de tre- och fyraåriga teoretiska linjerna.
Skolhuvudmännen kan på olika sätt vidta åtgärder för att
främja rekryteringen till lektorstjänster. Sannolikt finns ett
stort antal lärare på nuvarande adjunktstjänster som skulle
vara intresserade av att genom en forskarutbildning på t.ex.
det ämnesmetodiska området bli kompetenta för anställning som
lektorer. Genom deras tidigare utbildning och erfarenhet skulle
det kunna vara en stor tillgång för kommunen att kunna anställa
dem som lektorer efter genomgången forskarutbildning. Det är
därför angeläget att skolhuvudmännen medverkar till att göra
det praktiskt och ekonomiskt möjligt för sådana personer att
genomgå forskarutbildning. När det gäller personer som har
avlagt doktorsexamen i ämne som bedöms vara relevant för
läraryrket (jfr ASÖ 1971/72:70) är det också viktigt att
skolhuvudmännen tar emot dem i sitt skolväsende för en kortare
praktisk-pedagogisk utbildning under samtidig lärartjänstgöring
i enlighet med de regler som finns för den särskilda
praktisk-pedagogiska utbildningen för gymnasielektorer (UHÄ-FS
1989:52, jfr prop. 1988/89:100 bil. 10 och bet.
1988/89:UbU22). Utskottet förutsätter att regeringen även
fortsättningsvis låter föranstalta om anordnande av olika slag
av kortare praktisk-pedagogisk lektorsutbildning med de
ersättningar (motsvarande) som hittills utgått till dem som
genomgår utbildningen. Slutligen är det angeläget att
universitets- och högskoleämbetet i skälig utsträckning
meddelar dispens från kravet på grundläggande
högskoleutbildning i två skolämnen vid genomgång av
praktisk-pedagogisk utbildning och sådan förklaring som kan ges
enligt 2 kap. 4§ skollagen när det gäller anställning som
lektor för den som avlagt doktorsexamen i allmänna ämnen (UbU
1987/88:25 s. 10). I fråga om tekniska och ekonomiska ämnen
finns särskilda bestämmelser för behörighet till lektorstjänst
(SÖ-FS 1987:238 och 239 samt 1989:92).
Utskottet anser att samspelet mellan grundutbildning på
gymnasienivå och forskning kommer att vara viktigt även
fortsättningsvis. Det är därför ett nationellt intresse att
anställningar som lektor kommer till stånd i en omfattning som
motsvarar tidigare bestämmelser om sådana tjänster. Det
ankommer på skolhuvudmännen att med vissa intervall
ledigkungöra anställningar som lektor och vidta de övriga
åtgärder som behövs för att nå detta mål. När en kommuns
gymnasieskola skall utvärderas, förutsätter utskottet att
skolverket granskar vilka åtgärder som vidtagits i nyss nämnt
hänseende.
Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av
ifrågavarande motionsyrkanden som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört om anställningar som lektor i
kommuns gymnasieskola, lektorsutbildning m.m. och en
utvärdering av vilken bl.a. skall framgå förekomsten av
gymnasielektorer. Härmed föreslår utskottet att riksdagen antar
det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i
skollagen såvitt avser 2 kap. 3 och 4§§.
2.7 Besvärsrätt
I två motioner, 1990/91:Ub5 (m) yrkande 25 och 1990/91:Ub35
(fp) yrkande 7, framförs önskemål om ett besvärsinstitut när
det gäller lärartjänst i kommunen.
Utskottet vill med anledning av motionsyrkandena anföra
följande.
Enligt riksdagens beslut år 1985 skall tjänstetillsättningen
ske på grundval främst av skickligheten för läraruppgifterna
(jfr UbU 1985/86:5 s. 6, rskr. 50). Kommunerna har fr.o.m. den
1 januari 1991 ett helt och odelat arbetsgivaransvar för
lärarna inom skolväsendet. Skolstyrelsen och utbildningsnämnden
är förvaltningsmyndigheter liksom övriga nämnder i kommun resp.
landsting. Som en konsekvens av att föreskrifter om den
kommunala självstyrelsen togs in i 1974 års regeringsform (1
kap. 1 §) kom 1 kap. 9 § regeringsformen att gälla även
kommuner och landsting. Paragrafen lyder:
Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör
uppgifter inom den offentliga förvaltningen skall i sin
verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iakttaga
saklighet och opartiskhet.
Paragrafen ger uttryck för den objektivitetsprincip som skall
gälla all förvaltning och sålunda även den kommunala i dess
helhet. När det gäller speciellt tjänstetillsättningsbeslut bör
det särskilt uppmärksammas att kommunala arbetsgivare liksom
statliga omfattas av lagen (1976:580) om medbestämmande i
arbetslivet, vilken bl.a. innefattar föreskrifter om
kollektivavtal (23--31 §§) samt om medbestämmanderätt (32 §). I
detta sammanhang bör nämnas att med lagen (1974:371) om
rättegången i arbetstvister har arbetsdomstolen gjorts behörig
att i princip pröva alla arbetstvister.
Med hänvisning till vad utskottet här redovisat bör riksdagen
avslå motionerna 1990/91:Ub5 yrkande 25 och 1990/91:Ub35
yrkande 7.
2.8 Personal för studie- och yrkesorientering
För att få anställas utan tidsbegränsning för studie- och
yrkesorientering i det offentliga skolväsendet skall den
sökande ha en utbildning avsedd för sådan verksamhet (2 kap.
6§ förslaget till skollag).
I motion 1990/91:Ub14 (v) yrkande 7 föreslås att kommunerna
endast i undantagsfall skall kunna anställa personal för
studie- och yrkesorientering med annan utbildning än studie-
och yrkesorienteringslinjen (syo-linjen).
Utskottet delar uppfattningen att det är viktigt att den
personal som sköter studie- och yrkesorienteringen i skolan har
en god utbildning som är lämplig för uppgiften. Enligt
regeringens förslag skall för anställning utan tidsbegränsning
för studie- och yrkesorientering krävas en utbildning avsedd
för sådan verksamhet. Utskottet förutsätter att med sådan
utbildning i första hand avses syo-linjen, vilken för
närvarande är den enda allmänna utbildningslinjen i högskolan
som är avsedd för syo i skolväsendet. Man kan enligt utskottets
mening dock inte utesluta att utbildning i andra former kan ge
den kompetens som erfordras. Utskottet anser därför inte att
man i lagen bör stipulera att just genomgång av syo-linjen
skall krävas. Motion 1990/91:Ub14 yrkande 7 avstyrks.
I motion 1990/91:Ub14 (v) yrkande 8 föreslås beträffande
fortbildning av personal för studie- och yrkesorientering
att syo-funktionärerna skall medräknas bland den personal som
har hand om utbildningen och därmed omfattas av
skolhuvudmannens skyldighet att ordna fortbildning enligt den
föreslagna 2 kap. 7 § skollagen.
Utskottet anser det klart att studie- och yrkesorienteringen,
som regleras i de nuvarande läroplanerna, är en del av
utbildningen i skolan. Motionärernas önskemål är således
tillgodosett, varför motion 1990/91:Ub14 yrkande 8 bör avslås
av riksdagen.
2.9 Vissa andra lagförslag
Kommunens skolplan bör enligt motion 1990/91:Ub6 (c)
yrkande 2 fastställas årligen, med hänsyn till den ökade
betydelse den nu tillmäts som underlag för utvärdering.
Utskottet konstaterar att motsvarande förslag framfördes vid
1988/89 års riksmöte (1988/89:UbU7, rskr. 95) och då avslogs.
Det står kommunerna fritt att om de finner det lämpligt
fastställa skolplanen varje år. Utskottet anser självfallet att
skolplanen skall vara aktuell, men finner inte en lagföreskrift
om årlig fastställelse behövlig. Motion 1990/91:Ub6 yrkande 2
avstyrks.
I motion 1990/91:Ub5 (m) yrkande 16 begärs en precisering
av kommunens ansvar för vuxenutbildning. Enligt motionärerna
ger regeringens förslag till formulering av 1 kap. 9 §
skollagen utrymme för tolkningen att kommunens åtagande inte
har någon gräns. Lagstiftningen kan därmed komma att få samma
effekt som socialtjänstlagen, dvs. definitionen av det
kommunala ansvaret kan komma att fastställas av domstol. I
motion 1989/90:Ub321 (mp) yrkande 2 föreslås att kommunal
vuxenutbildning skall finnas i alla kommuner, bl.a. för att
skapa förutsättningar att mjuka upp skolplikten på grundskolans
högstadium.
Utskottet erinrar om att den i propositionen föreslagna 9 § i
1 kap. skollagen anger ändamålet med den kommunala utbildningen
för vuxna. Det framgår av propositionen att regeringen avser
att återkomma till riksdagen med förslag till lagreglering av
kommunens skyldighet att erbjuda såväl gymnasieskolutbildning
som vuxenutbildning. Hela förslaget till nytt
statsbidragssystem bygger på idén att varje kommun skall vara
skyldig att -- i en ännu inte närmare preciserad omfattning --
erbjuda dem som är kyrkobokförda där kommunal utbildning för
vuxna, men att kommunen skall ha möjlighet att uppfylla denna
skyldighet genom samverkan med andra kommuner och inte
nödvändigtvis genom att anordna utbildningen själv. Utskottet
har i sitt betänkande 1990/91:UbU1 avstyrkt ett annat yrkande i
motion 1989/90:Ub321 om uppmjukning av skolplikten. Med
hänvisning till det anförda föreslår utskottet att riksdagen
avslår motionerna 1990/91:Ub5 yrkande 16 och 1989/90:Ub321
yrkande 2 samt antar det i propositionen framlagda lagförslaget
såvitt avser 1 kap. 9 § skollagen.
I motion 1990/91:Ub14 (v) yrkande 5 begärs förslag om ändring
av skollagen så att eleverna garanteras rätt till en
kostnadsfri utbildning. Detta kräver enligt
motionärerna fria skolmåltider, fria läromedel, fri tillgång
till skolhälsovård och andra skolsociala resurser samt fria
skolskjutsar.
Utskottet erinrar om att skollagen redan i dag garanterar
eleverna fria läromedel, fri skolhälsovård och för
grundskoleeleverna fria skolskjutsar. Även gymnasieelever som
bor minst 6 km från skolan har rätt till fria resor. Att
gällande bestämmelser på dessa punkter efterlevs är enligt
utskottets mening av fundamental betydelse för att målet lika
tillgång till utbildning, oavsett social och geografisk
hemvist, skall kunna uppnås. När det gäller läromedel,
skolhälsovård och skolskjutsar är motionärernas yrkande alltså
tillgodosett.
När det gäller skolmåltiderna är situationen något
annorlunda. Trots att det inte är obligatoriskt för kommunerna
att erbjuda skolmåltider anordnar samtliga kommuner sådana.
Utskottet anser detta värdefullt och utgår från att kommunerna
även fortsättningsvis anordnar skolmåltider. Utskottet är
däremot inte nu berett att lagstifta om skolmåltider. Liknande
yrkanden som det nu aktuella har behandlats av riksdagen vid
flera riksmöten under senare år (UbU 1985/86:6 s. 13--14, UbU
1986/87:2 och 12, 1988/89:UbU4 samt 1989/90:UbU1) och då
avslagits. Även motion 1990/91:Ub14 yrkande 5 avstyrks.
Enligt propositionen är utrymmet för att använda
icke-kommunala lärare ytterst begränsat, eftersom
betygsättning är att betrakta som myndighetsutövning och sådan
enligt regeringsformen inte får överlåtas på annan utan stöd av
lag. I motion 1990/91:Ub35 (fp) yrkande 20 hävdas att det i
vissa fall kan vara motiverat att använda icke-kommunala
lärare.
Utskottet hänvisar till skollagens 12 kap. 2 § som ger
regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer rätt att
meddela föreskrifter om möjlighet att låta enskilda och andra
utomstående svara för enstaka inslag i verksamheten inom det
offentliga skolväsendet. Det finns enligt utskottets mening
inte anledning att nu föreslå någon ändring i detta avseende,
varför motion 1990/91:Ub35 yrkande 20 avstyrks.
I förslaget till lag om ändring av skollagen avser
uttrycket kommun ibland både kommun och landsting och ibland
bara kommun. Detta är inte tillfredsställande, i synnerhet när
det följer skyldighet av paragraferna. I 2 kap. 3 och 7 §§
upptas således inte landstingskommun när det gäller en
skyldighet att för undervisningen använda adekvat utbildade
lärare och att anordna fortbildning för den personal som har
hand om utbildningen. Enligt utskottets mening bör lagtexten
vara konsekvent utformad. Riksdagen bör därför anta 2 kap. 3
och 7 §§ med den ändringen att paragraferna erhåller i bilaga 2
som Utskottets förslag betecknade lydelse.
Utskottet föreslår avslutningsvis att riksdagen antar
lagförslaget i övrigt i propositionen.
3. Utformningen av läroplaner
I propositionen framhålls att en mål- och resultatorienterad
styrning av skolan ställer delvis andra krav på utformningen av
läroplanerna än dagens styrning genom ett omfattande regelverk.
Målen i läroplanerna skall enligt föredragande statsrådet
utformas så, att de kan konkretiseras på lokal nivå. Lärarna
skall, med utgångspunkt i bl.a. de centrala målen, ställa upp
preciserade mål för sin undervisning. Dessa bör vara så
formulerade att lärarna kan konstatera om de mål som de har
satt upp för undervisningen har uppnåtts. Det är enligt
föredragande statsrådet nödvändigt att målen beskrivs på ett
sådant sätt att de kan utvärderas.
Detta sätt att utforma planerna ställer enligt föredragande
statsrådet lärarnas ansvar för planeringen och genomförandet av
undervisningen i fokus. Detta understryks ytterligare av att
budskapet i läroplaner och kursplaner kommer att riktas
huvudsakligen direkt till lärarna. Detta anses vara en stor
fördel, därför att lärarens yrkesroll därmed konkretiseras och
stärks.
Det skall i läroplanerna även finnas riktlinjer för arbetet
som alla lärare är skyldiga att följa. Dessa skall behandla
bl.a. frågor om saklighet och allsidighet i undervisningen och
om respekt för och hänsyn till personlig integritet och skilda
personliga förutsättningar. Andra riktlinjer har samband med
elevernas inflytande över planeringen av undervisningen och
samarbetet med hemmen och med arbetslivet.
Budskapen i läroplanerna bör enligt föredragande statsrådet
vara tydliga. Alla förklaringar och motiv skall utelämnas i
planerna. Dessa skall i stället finnas i särskilda dokument,
som inte skall vara normativa. I dessa skall också alternativa
metoder för arbetet redovisas. Vetenskap och beprövad
erfarenhet skall ligga till grund för materialet.
Frågor om läroplaners utformning tas upp i fem motioner.
Det finns enligt motion 1989/90:Ub817 (m, c, fp, mp) ett
samband mellan å ena sidan läroplaner, vilkas innehåll saknar
erforderlig realism, och å andra sidan ett lågt intresse för
läraryrket bland utbildningssökande. En saklig och
verklighetsanknuten arbetsbeskrivning för yrkesverksamheten är,
säger motionärerna, en grundläggande förutsättning för att
lärarna skall känna stolthet över yrket och glädje i
yrkesutövningen. En förändring i läroplanerna i denna riktning
anses nödvändig, om läraryrket i fortsättningen skall kunna
attrahera begåvade och för skolan engagerade människor.
I motion 1990/91:Ub5 (m) anförs att det i den allmänna
debatten felaktigt hävdas att precisering av målen leder till
att undervisningen kommer att begränsas till det som är lätt
att beskriva och mäta. Så behöver enligt motionärerna alls inte
vara fallet. Mål kan beskriva fakta eller färdigheter som måste
finnas som bas för fortsatt inlärning. Målen kan också ange att
elever skall kunna inhämta, sammanställa, dra slutsatser och
redovisa fakta ur skilda källor eller formulera hypoteser och
pröva deras riktighet (yrkande 3).
Rätten att med egna beslut själv kunna påverka
skolsituationen bör enligt motionärerna också utsträckas till
att gälla utbildningens innehåll. Läroplanen bör utformas så,
att eleverna -- utöver en given baskurs -- har stora
möjligheter att välja ämnen och innehåll efter eget intresse.
Elevernas förutsättningar att lyckas i sina studier ökar om de
kan välja kurser efter eget intresse och då även
fördjupningskurser i den ordinarie timplanens ämnen. Detta är
särskilt viktigt på högstadiet. Eleverna bör härigenom och
genom att t.ex. välja inslag av självstudier kunna forma mer
individuella studieprogram (yrkandena 8 och 9).
Skolan bör vidare, tillsammans med eleven och föräldrarna,
fortlöpande upprätta enkla studieplaner för varje elev. Ökade
valmöjligheter på högstadiet måste samtidigt kombineras med
goda möjligheter för eleverna att komplettera sin utbildning
(yrkande 10).
I motion 1989/90:Ub203 (c) yrkande 7 anförs att
läroplansöversynen bör ges en sådan inriktning att den lokala
planeringen, läraruppgifterna och ämnesstrukturen på högstadiet
kan ge eleverna en mer samlad arbetssituation.
Enligt motion 1990/91:Ub14 (v) är de riktlinjer som
presenteras i propositionen för utformningen av läroplaner
vaga. Motionärerna menar att riksdagen måste få tillfälle att
behandla läroplanerna på ett mer grundligt sätt. De vänder sig
mot tanken att mål och riktlinjer för skolarbetet skall finnas
i läroplanerna, medan förklaringar och motiv skall finnas i
särskilda, icke normativa dokument. Läroplanerna bör
underställas riksdagen för beslut (yrkandena 1 och 2).
I motion 1990/91:Ub35 (fp) yrkande 13 tas slutligen en
specialfråga upp inför det aviserade läroplansarbetet, nämligen
hemspråksundervisningen. Motionärerna pläderar för en
hemspråksundervisningsmodell som används i Göteborg, där elever
som talar något av de tio största invandrarspråken samlas under
ca tre timmar varje vecka på en och samma skola. Detta innebär
att hemspråkslärarna slipper resa runt till fem--tio skolor för
att undervisa enstaka elever under enstaka timmar. Lärarna får
därmed en bättre undervisningssituation och den övriga
skolundervisningen störs mindre. Till detta kommer att eleverna
träffar landsmän, vilket automatiskt ger en värdefull
talträning. Motionärerna önskar att denna organisationsmodell
övervägs i läroplansarbetet.
Utskottet, som beträffande inriktningen av läroplansarbetet
erinrar om vad som anförts i betänkandet 1989/90:UbU7 om
skolans utveckling och styrning (s. 14--16), har inte något att
erinra mot de principer för läroplansutformning som
föredragande statsrådet anmäler. Det fortsatta läroplansarbetet
bör avvaktas. Utskottet utgår från att regeringen återkommer
beträffande sådana delar av läroplanerna, som enligt praxis är
frågor för riksdagen. Utskottet föreslår att riksdagen med
avslag på motionerna 1989/90:Ub203 yrkande 7, 1989/90:Ub817,
1990/91:Ub5 yrkandena 3, 8, 9 och 10, 1990/91:Ub14 yrkandena 1
och 2 och 1990/91:Ub35 yrkande 13 utan erinran lägger
propositionen i denna del till handlingarna.
4. Riktlinjer för statsbidragssystemet
4.1 Allmänna frågor rörande ett nytt statsbidragssystem
En betydande del av den statliga styrningen av skolområdet
utövas i dag genom de nuvarande statsbidragssystemen för de
olika skolformerna. Motiven för en förändring av
statsbidragssystemen på skolområdet kan sammanfattas så, att de
nuvarande statsbidragen, med sin kostnadsrelatering och nära
koppling till befintlig skolorganisation, styr verksamheten på
ett sådant sätt att de inte går att förena med ett
decentraliserat verksamhetsansvar. De nuvarande statsbidragens
funktion som statligt styrmedel är inte i samklang med vare sig
skolans utvecklingsnivå eller de politiska intentionerna för
verksamheten, dvs. en mål- och resultatorienterad styrning av
skolan. Den av staten genom statsbidragsbestämmelser m.m.
angivna undervisningsvolymen är i dag såväl miniminivå som
maximinivå, eftersom kommunen varken kan minska eller med
kommunala medel öka den volym som anges av statsbidragen till
statligt reglerade tjänster som lärare.
I propositionen föreslås nu att ett finansiellt stöd i form
av ett sektorsbidrag skall utbetalas till samtliga
primärkommuner. Sektorsbidraget skall ange det totala statliga
finansiella stödet till skolsektorn, dvs. grundskola,
gymnasieskola och kommunal utbildning för vuxna. Det
sammanhållande primärkommunala ansvaret för de tre skolformerna
innebär att inga statsbidrag utbetalas direkt till
landstingskommuner. Dessa blir i framtiden hänvisade till
överenskommelser med primärkommuner för att få visst bidrag
till den utbildning för vilken de är huvudmän.
Enligt motion 1990/91:Ub5 (m) yrkande 14 bör riksdagen uttala
att landstingens gymnasieutbildning skall överföras till
kommunerna. I motion 1990/91:Ub35 (fp) yrkande 11 delvis sägs
att landstingen inte bör ha något annat försteg framför
kommunerna när det gäller att anordna gymnasieutbildning än det
som ligger i deras långa erfarenhet på vissa
utbildningsområden.
Utskottet vill erinra om att gymnasial utbildning i
landstingets regi i dag sker vid ca 160 skolenheter i landet.
Förslaget om en reformering av bidragssystemet innebär i sig
ingen förändring av landstingens huvudmannaskap för
vårdutbildning och utbildning inom konsumtions-, jordbruks-,
skogsbruks- och trädgårdsområdena. Ett fortsatt brett utbud av
utbildning inom dessa områden är enligt utskottets mening av
stort värde.
Utskottet delar föredragande statsrådets uppfattning att
landstingen skall ha rätt att besluta om denna utbildning även
i fortsättningen. Det innebär att kommuner som önskar bedriva
t.ex. vårdutbildning måste komma överens med sitt landsting om
detta.
Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att
riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ub5 yrkande 14 och
1990/91:Ub35 yrkande 11 delvis.
I motion 1990/91:Ub35 (fp) yrkande 17 begärs att
stimulansbidraget till förbättringar av den fysiska miljön i
skolorna (jfr prop. s. 113) skall ingå i sektorsbidraget till
skolväsendet.
När det gäller bidraget till förbättringar av den fysiska
miljön i skolan vill utskottet erinra om att det är fråga om
ett stimulansbidrag för begränsad tid och att det därför inte
passar in i ett generellt bidragssystem. Yrkandet bör därför
avslås av riksdagen.
Enligt föredragande statsrådet ger ett generellt bidrag
till skolsektorn, ett sektorsbidrag, de bästa möjligheterna
för huvudmännen att planera verksamheten och organisatoriskt
utforma skolan med beaktande av lokala förutsättningar och
behov. Ett sådant bidrag ger också den vidaste ramen och därmed
ett stort utrymme för decentralisering och möjligheter för
personalen i skolan, eleverna och föräldrarna att utöva ett
reellt inflytande och ta ansvar. Det samhällsekonomiska läget
gör det nödvändigt att skapa förutsättningar för ett effektivt
utnyttjande av de samlade statliga och kommunala resurserna för
skolan. Ett generellt finansiellt stöd utan specialdestinerade
bidragsdelar ger enligt föredragande statsrådets uppfattning de
bästa förutsättningarna för ett effektivt resursutnyttjande.
Det här föreslagna systemet bidrar härtill inte minst genom
ökade möjligheter till samverkan över skolformsgränserna inom
kommunen. Även förutsättningarna för samverkan över
kommungränserna förbättras av ett generellt finansiellt stöd.
Ett ökat sambruk av tillgängliga resurser är viktigt också för
utvecklingen av gymnasieskolan och vuxenutbildningen. Det
senare är speciellt viktigt för att i framtiden tillgodose
elevernas rätt till valmöjligheter.
Det är enligt propositionen en fördel att de uppgifter som
ingår i de behovsrelaterade beräkningsmodellerna kommer att
kunna hämtas från befintlig offentlig statistik på nationell
nivå. Särskild information kommer således inte att behöva
infordras från huvudmännen för att beräkna bidragens storlek.
Därmed kan ansökningsförfaranden från kommunerna och beslut om
fördelning av medel från statlig myndighet avföras från
bidragshanteringen. Skolverket skall göra det årliga
beräkningsunderlaget för statsbidraget utifrån statistiska
uppgifter per den 31 december beträffande elevtalsförändringar
m.m. i kommunerna, lämna regeringen förslag till årligt
bidragsbeslut avseende samtliga kommuner och efter regeringens
beslut utbetala statsbidragsbeloppen. Kommunerna kommer att ha
möjlighet att ta del av beräkningsunderlaget.
I motion 1990/91:Ub14 (v) yrkande 14 motsätter sig
motionärerna att statsbidragen till grundskolan, gymnasieskolan
och den kommunala vuxenutbildningen skall slås samman till ett
generellt bidrag till skolsektorn. De vill i stället att staten
skall lämna separata bidrag till de tre skolformerna. Enligt
motion 1990/91:Ub38 (s) bör riksdagen besluta att statsbidragen
skall utgå som två sektorsbidrag med uppdelning på grundskolan
resp. de frivilliga skolformerna. Vidare anses bidraget till
grundskolan böra räknas upp för storstadskommunerna med hänsyn
till de höga basresursmedeltal för mellanstadiet som staten i
tidigare sammanhang fastställt för vissa län och därmed
indirekt för dessa kommuner.
Enligt motion 1990/91:Ub37 (mp) yrkandena 1, 2, 3, 5 och 6
delvis bör statens bidrag till kommunerna innehålla tre
komponenter, nämligen dels ett bidrag till kommunens hela
verksamhet i form av ett utjämningsbidrag, dels ett bidrag till
skolan, dels ett bidrag till barnomsorgen. När det gäller
grundskola, gymnasieskola och kommunal utbildning för vuxna bör
bidraget bygga på principen att bidraget skall utgå till den
skola där eleven är inskriven, oavsett om skolan är
kommunal eller fristående. Regeringen bör enligt motionärerna
återkomma till riksdagen med förslag om ett sådant nytt
statsbidragssystem i sådan tid att det kan träda i kraft
fr.o.m. den 1 juli 1993. Intill dess bör det i propositionen
föreslagna systemet i sina grunddrag kunna gälla. Det anses
viktigt att hemspråksundervisningen och stödundervisningen i
svenska inte kommer i kläm. I motion 1990/91:Ub5 (m) yrkandena
5 och 7, båda delvis, anförs att regeringens förslag till nytt
statsbidragssystem är ett steg i rätt riktning men att det
grundläggande systemfelet består i att politiska beslut och
inte den enskildes val avgör vilken skola eleverna hänvisas
till för sin skolgång. Riksdagen bör hos regeringen begära
förslag till nya statsbidragsregler utifrån principen att
statsbidraget skall beräknas per elev och att bidraget skall
vara lika stort oavsett om eleven går i en fristående skola
eller en kommunal. Förslag av liknande innehåll förs fram i
motion 1989/90:Ub232 (m) yrkande 3.
Utskottet hänvisar till vad som i det föregående redovisats
beträffande de fördelar som är förknippade med det föreslagna
generella finansiella stödet till samtliga skolformer (prop. s.
55--62). Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag.
Utskottet föreslår att riksdagen med avslag på motionerna
1989/90:Ub232 yrkande 3, 1990/91:Ub5 yrkandena 5 och 7, båda
delvis, 1990/91:Ub14 yrkande 14, 1990/91:Ub37 yrkandena 1, 2,
3, 5 och 6 delvis samt 1990/91:Ub38 godkänner vad som anförts i
proposition 1990/91:18 om ett generellt finansiellt stöd till
samtliga primärkommuner för grundskola, gymnasieskola och
kommunal utbildning för vuxna.
I motion 1989/90:Ub318 (vpk) yrkande 5 begärs förslag om ett
system med fasta tjänster för lärarvikarier inom
grundskolan och gymnasieskolan.
Utskottet konstaterar att en ökad grundbemanning avseende
lärare i ungdomsskolan är beroende av kommunala initiativ. Med
hänvisning härtill avstyrker utskottet motion 1989/90:Ub318
yrkande 5.
Med hänvisning till att det nu föreliggande förslaget om ett
generellt finansiellt stöd till samtliga primärkommuner för
grundskola, gymnasieskola och kommunal utbildning för vuxna
utformats så att det tar hänsyn till olika kommuners kostnader
avstyrks motionerna 1989/90:Ub276 (c) och 1989/90:Ub291 (mp), i
vilka begärs ett statsbidrag till skolväsendet som är
anpassat till glesbygdens och landsbygdens behov.
4.2 Riktlinjer för beräkning av statsbidrag i fråga om
grundskolan
Regeringens förslag innebär i korthet följande.
För varje kommun beräknas en grundresurs med utgångspunkt
i större delen av det nuvarande statsbidraget till grundskolan.
Återstående delar av det nuvarande statsbidraget (med undantag
för en viss del av nuvarande bidrag till Särskilda insatser på
skolområdet) läggs till grund för beräkning av
specialresurserna 1 och 2.
När det gäller grundresursen är startpunkten för beräkning av
bidraget till varje kommun det genomsnittliga bidraget per elev
i kommunen läsåret 1988/89 (basåret). Beräkningsgrunden är,
liksom i dag, det faktiska antalet elever i kommunens
grundskola. Detta innebär att varje kommun går in i systemet
med den kostnadsbild och bidragsnivå som det tidigare systemet
lämnat i arv. Grundresursen är i princip proportionell mot
elevantalet. För att "dämpa" genomslaget av ett annars helt
proportionellt förhållande mellan förändrat elevantal och
bidragets storlek föreslås att kommunerna indelas i fyra
grupper med hänsyn till antalet elever per km2. Ett helt
proportionellt system skulle bli särskilt kännbart i kommuner
med lågt och minskande elevunderlag. De årliga ändringarna i
antalet elever skall därför ges ett differentierat genomslag i
bidraget per elev med hänsyn till kommunens struktur enligt
följande.
Vid positiv elevantalsutveckling erhåller en kommun i grupp 1
(glesbygd) för varje tillkommande elev 95 % av det föregående
årets genomsnittliga bidrag per elev i kommunen. Kommuner i
grupp 4 (tätortskommuner) erhåller för varje tillkommande elev
80 % av det föregående årets genomsnittliga bidrag per elev i
kommunen. De övriga två grupperna ligger däremellan.
Vid negativ elevantalsutveckling för en kommun i grupp 1
minskar statsbidraget för varje elev som försvinner med 75 % av
det föregående årets genomsnittliga bidrag per elev i kommunen.
För kommuner i grupp 4 minskar bidraget med 90 % av det
föregående årets genomsnittliga bidrag per elev i kommunen för
varje elev som försvinner. De övriga två grupperna ligger
däremellan.
Detta innebär att för alla kommuner med positiv
elevantalsutveckling kommer det genomsnittliga bidraget per
elev att sjunka något år från år. Det innebär vidare att för
kommuner med negativ elevantalsutveckling kommer det
genomsnittliga bidraget per elev att öka något år från år. I
detta resonemang bortses från effekter av en årlig
kostnadsuppräkning. Med denna teknik appliceras den
strukturella indelningen endast på den årliga elevförändringen.
Utskottet föreslår att riksdagen godkänner vad som i
propositionen anförts om riktlinjer för grundskolans
grundresurs.
Specialresurs 1 skall enligt regeringens förslag beräknas
med hänsyn till sådana elever som behöver en mer omfattande
specialundervisning. Den svarar mot ungefär hälften av den
undervisningsbundna delen av den nuvarande
förstärkningsresursen.
Startpunkten för beräkningen är det genomsnittliga bidraget
per elev i kommunen ett faktiskt år, basåret 1988/89. Bidraget
per elev basåret kommer att låsas och enbart påverkas av
kostnadskompensationen.
Med hjälp av strukturella kriterier fastställs för varje
kommun årligen en sammanvägd faktor. Följande tre kriterier
avses att bli använda, nämligen
andelen invånare i kommunen med enbart grundskoleutbildning
eller kortare,
andelen barn (under 18 år) i hushåll som uppbär socialbidrag
i kommunen samt
andelen barn (i skolpliktig ålder 7--15 år) i kommunen
boende med en förälder.
Denna faktor uttrycker kommunens andel av kriterierna i
relation till genomsnittet för riket. Faktorn, multiplicerad
med det genomsnittliga bidraget per elev och med antalet elever
i kommunen, ger beloppet för specialresurs 1 i kommunen.
Specialresurs 2 skall enligt regeringens förslag ersätta
dagens bidrag till hemspråksundervisning och studiehandledning
på hemspråket samt stödundervisning i svenska. Syftet med
beräkningsmodellen är att inom den angivna resursramen lyfta
fram kommuner med ett relativt sett större behov av
stödinsatser till invandrarelever. Grunden i beräkningen är
ett schabloniserat behovsmått -- andelen barn i skolpliktig
ålder (7--15 år) i kommunen med minst en förälder född i
utlandet.
Beräkningen skall utgå från ett grundbelopp per elev i
kommunen. Grundbeloppet framräknas genom att den definierade
resursramen, ett genomsnittligt bidrag för tre budgetår,
divideras med det genomsnittliga antalet deltagare i kommunen i
hemspråksundervisning och stödundervisning i svenska under
dessa tre år.
En komplikation i beräkningen av denna resurs, heter det i
propositionen, uppstår på grund av att invandrarbarnen i dag i
olika stor utsträckning deltar i hemspråksundervisning och
stödundervisning i svenska. Detta medför att med enbart det
nyssnämnda schabloniserade behovsmåttet som grund uppstår
mycket stora omfördelningseffekter. För att motverka denna
effekt skall för varje kommun ett aktivitetsmått, en särskild
aktivitetsfaktor, skapas. Denna faktor anger i vilken
utsträckning barn i kommunen deltar i hemspråksundervisning och
stödundervisning i svenska i förhållande till kommunens
behovsmått. De inhemska minoriteternas och invandrarbarnens
deltagande i hemspråksundervisning beaktas genom detta
aktivitetsmått. Grundbeloppet multipliceras med behovsmåttet
och därefter med aktivitetsfaktorn.
I motion 1990/91:Ub22 (s) hävdas att behovsmåttet bör vara
samma kriterium som definierar rätten till
hemspråksundervisning och stöd i svenska. Detta är enligt
grundskoleförordningens 5 kap. 4 § att ett annat språk än
svenska är dagligt umgängesspråk i elevens hem. Motionärerna
befarar att det nya behovsmåttet kan komma att användas som
kriterium för rätt att få hemspråksundervisning.
Utskottet erinrar om att i det föreslagna
statsbidragssystemets grundtanke ingår att beräkningen skall
bygga på offentlig nationell statistik. Någon sådan statistik
finns inte när det gäller det dagliga umgängesspråket i hemmen
i Sverige. Genom den aktivitetsfaktor som finns inbyggd i den i
propositionen föreslagna beräkningsmodellen för specialresurs 2
tas hänsyn till i vilken utsträckning barnen i en kommun deltar
i hemspråksundervisning. Utskottet ser ingen anledning att
frångå regeringens förslag när det gäller beräkningen av
specialresurs 2, varför utskottet föreslår att riksdagen avslår
motion 1990/91:Ub22.
Utskottet föreslår att riksdagen godkänner vad som i
propositionen anförts om riktlinjer för statsbidragssystemet i
fråga om grundskolans specialresurser. Utskottet konstaterar
samtidigt att det i propositionen klart markeras att någon
förändring av rätten till hemspråksundervisning inte följer av
förslaget till beräkningsmodell för statsbidraget.
Av propositionen framgår att undervisningsvolymen i bl.a.
grundskolan inte längre kommer att dimensioneras genom
statsbidragssystemet. Föredragande statsrådet menar att detta
är principiellt riktigt, eftersom utgångspunkten för
dimensioneringen av undervisningen då blir elevernas rätt till
undervisning av den omfattning som definieras i timplanerna och
mot bakgrund av de mål som ställs upp för utbildningen genom
läroplanerna och kommunens skolplan. Det blir också i det nya
systemet möjligt att med kommunala medel öka den samlade
undervisningsvolymen genom att öka lärartätheten. Det är enligt
propositionen kommunerna som skall se till att skolan får de
resurser som behövs för att skolverksamheten skall uppnå
nationella mål och uppfylla nationella riktlinjer. Det är en
fråga för politikerna i kommunen och ytterst för väljarna vad
skolverksamheten därutöver får kosta (prop. s. 22).
I motion 1990/91:Ub14 (v) yrkande 9 anförs att
undervisningsgrupperna i grundskolan endast i undantagsfall bör
överstiga 25 elever. I motion 1990/91:Ub35 (fp) yrkande 1
anförs att man som riktmärke bör ha en klasstorlek på
högst ca 25 elever. I den förstnämnda motionen begärs att ett
riktmärke härom knyts till läroplanen, i den sistnämnda att det
knyts till statsbidragsbestämmelserna.
Utskottet anser att den allmänna inriktningen i kommunernas
planering för grundskolan bör vara att klasserna inte görs för
stora. Utskottet utgår vidare från att den nya läroplanen för
grundskolan kommer att innehålla ett riktmärke för klasstorlek
på högst ca 25 elever utan att därmed skapa ett delningstal.
Riksdagen bör med anledning av motion 1990/91:Ub14 yrkande 9
och med avslag på motion 1990/91:Ub35 yrkande 1 som sin mening
ge regeringen till känna vad utskottet anfört om ett riktmärke
för klasstorlek i läroplanen.
4.3 Riktlinjer för beräkning av statsbidrag i fråga om
gymnasieskolan
Regeringens förslag till riktlinjer för
statsbidragssystemet i fråga om gymnasieskolan innebär att
sektorsbidraget skall ersätta huvuddelen av nuvarande
bidragsdelar till gymnasieskolan. Beräkningsmodellen baseras på
grundprincipen att statsbidraget är ett finansiellt stöd som
skall möjliggöra för kommunerna att fullgöra en skyldighet att
erbjuda alla 16--19-åringar gymnasieutbildning. Det innebär att
statsbidrag utgår till samtliga kommuner.
Utgångspunkten för beräkningen av statsbidraget är den
faktiska resursanvändningen mot bakgrund av gymnasieelevernas
linjeval läsåret 1988/89 (basåret), vilket är det senaste
slutreglerade verksamhetsåret. Genom skolöverstyrelsens s.k.
riksundersökning av resursanvändningen i gymnasieskolan per den
15 januari 1989 är det möjligt att mäta det faktiska
resursutnyttjandet för varje elev. Elevens bidragsvärde
uttryckt i lärarveckotimmar multipliceras med
lärarlönekostnaden samma år och återförs till elevens
hemkommun. Kommunens totala bidragsvärde är således summan av
samtliga där bosatta elevers bidragsvärden. Härigenom beaktas
varje enskild kommuns demografiska förutsättningar samt den
faktiska skolorganisationen och den klassfyllnadsgrad som
förelåg i gymnasieorten läsåret 1988/89.
Nästa steg i regeringens beräkningsmodell är att dela in
kommunerna i tre grupper utifrån ett strukturellt kriterium --
genomsnittligt antal 16--19-åringar per km2. Denna
indelning syftar till att dämpa genomslaget av ett annars helt
proportionellt förhållande mellan förändringar i antalet
16--19-åringar och statsbidraget (jfr tidigare redovisad
princip för grundskolan vid elevantalsminskning resp.
elevantalsökning). För kommuner med negativ
elevantalsutveckling kommer det genomsnittliga bidraget per
elev att öka något år från år. För kommuner med positiv
elevantalsutveckling kommer däremot det genomsnittliga bidraget
per elev att sjunka något år från år. Även i detta resonemang
bortses från effekter av en årlig kostnadsuppräkning.
Konstruktionen är främst tänkt att stödja de kommuner som har
ett mindre antal 16--19-åringar och därmed i dag en liten
gymnasieorganisation. Denna beräkningsprincip, som kommer att
tillämpas fr.o.m. läsåret 1991/92, appliceras således endast på
den årliga förändringen i målpopulationen.
Det sista steget i regeringens beräkningsmodell är att en
verksamhetsbaserad s.k. kostnadsfaktor skapas utifrån den
faktiska studievägsstrukturen i kommunerna läsåret 1988/89.
Denna faktor syftar till att anpassa modellen till dels de
kostnadsvariationer som beror på olika studievägars tim- och
kursplaner, dels förändringar i studievägsutbud eller val av
studieväg som uppstår i framtiden. Vidare skall kostnadsfaktorn
fånga upp förändringar i relationen mellan antalet elever i
gymnasieskolan i kommunen och det totala antalet 16--19-åringar
i kommunen.
Kostnadsfaktorn skapas genom att gymnasieskolans alla
studievägar delas in i 12 kostnadsklasser. Varje kostnadsklass
åsätts ett pris, vilket är ett vägt genomsnittligt pris för de
i klassen ingående studievägarna. I klass 3 och 4 återfinns
bl.a. de treåriga studieförberedande linjerna. En trettonde
klass har inrättats för uppföljningsåtgärder.
För varje kommun beräknas en kvot -- kostnadsfaktorn -- som
avspeglar kommunens kostnad i förhållande till ett
riksgenomsnitt. Syftet med kostnadsfaktorn är således att
möjliggöra en justering av det totala bidraget till
gymnasieskolan i varje kommun mot bakgrund av
kostnadsförändringar beroende på dels elevernas studievägsval,
dels förändringar i relationen ungdomar i utbildning och i
uppföljningsåtgärder.
I ett antal motioner behandlas bidragsmodellens konstruktion
och dess konsekvenser.
I motion 1990/91:Ub6 (c) yrkande 6 konstateras att det nya
statsbidraget bl.a. skall ersätta särskilda medel för
försöksverksamhet med treårig yrkesutbildning. När det gäller
frågan om hur den fortsatta försöksverksamheten skall
finansieras utgår motionärerna från att särskilda resurser för
detta ändamål kommer att anvisas även för de närmast kommande
åren till dess att försöksverksamheten kan övergå i permanent
treårig gymnasial yrkesutbildning.
Konsekvenserna av slopandet av statsbidraget till
landstingskommunerna tas upp i två motioner. I motion
1990/91:Ub4 (c) föreslås att riksdagen avslår propositionen i
denna del (yrkande 1) och att införandet av ett nytt system för
bidragsgivning för gymnasieskolan kopplas till reformeringen av
gymnasieskolan i övrigt (yrkande 3). Enligt motionärerna kommer
landstingskommunerna genom regeringens förslag till
bidragsmodell för gymnasieskolan att i princip förlora sin
ställning som huvudmän för den gymnasiala vårdutbildningen och
för utbildningarna inom jordbruks-, skogsbruks- och
trädgårdsområdena (JST-utbildningar). Motionärerna föreslår att
landstingskommunerna skall erhålla direkta statsbidrag i
relation till deras andel av den totala yrkesutbildningen
(yrkande 2). I motion 1990/91:Ub31 (c) påpekas att jordbruks-,
skogsbruks- och trädgårdsnäringarna har stor betydelse för
landets näringsliv och att yrkesutbildningen inom dessa områden
inte får äventyras. Motionärerna befarar att det nya
statsbidragssystemet kan leda till att eleverna kommer att
välja en utbildning i kommunens egen gymnasieskola hellre än en
kostnadskrävande landstingskommunal utbildning. Mot denna
bakgrund föreslås att statsbidraget liksom hittills skall
utbetalas direkt till utbildningsanordnaren, dvs. till
landstingskommunen (yrkande 1), och att statsbidraget skall
anpassas till utbildningarnas kostnadsnivåer med fortsatt
kostnadsansvar för landstingskommunen till den del som inte
täcks av statsbidrag (yrkande 2).
I motion 1990/91:Ub14 (v) yrkande 12 föreslås att en viss
andel av statsbidraget till gymnasieskolan skall beräknas på
ett sätt som motsvarar specialresurs 1 och specialresurs 2 i
förslaget till beräkningsmodell för statsbidraget till
grundskolan. Enligt motion 1990/91:Ub39 (s) yrkande 5 bör
statsbidragskonstruktionen för gymnasieskolan ändras så att
invandrartäta kommuner får kostnadstäckning för
hemspråksundervisning och extra undervisning i svenska.
Utskottet vill med anledning av motionsyrkandena anföra
följande.
När det gäller finansieringen av den fortsatta
försöksverksamheten med treårig yrkesinriktad utbildning
erinrar utskottet om riksdagens beslut om utveckling av
yrkesutbildningen i gymnasieskolan (prop. 1987/88:102 delvis,
bet. UbU31, rskr. 366), som bl.a. innebar en tidsbegränsad
försöksverksamhet under budgetåren 1988/89--1990/91. Fortsatt
försöksverksamhet fr.o.m. budgetåret 1991/92 förutsätter
således ett nytt riksdagsbeslut. Regeringen har aviserat ett
förslag om en reformerad gymnasieskola i början av år 1991.
Frågan bereds för närvarande inom regeringskansliet. Utskottet
utgår från att fortsatt försöksverksamhet med treårig
yrkesinriktad utbildning kommer att finansieras i särskild
ordning.
Beräkningsmodellen för gymnasieskolan baseras på
grundprincipen att statsbidraget är ett finansiellt stöd som
skall möjliggöra för samtliga kommuner att erbjuda sina
16--19-åringar gymnasieutbildning. Detta innebär att
landstingskommunerna i framtiden blir hänvisade till
överenskommelser med kommunerna för att finansiera den
utbildning för vilken de är huvudmän. Landstingen är i dag
huvudmän för vårdutbildning och utbildning inom konsumtions-,
jordbruks-, skogsbruks- och trädgårdsområdena. Föredragande
statsrådet understryker i propositionen (s. 57) att
utbildningsorganisationen är väl utbyggd, att utbildningen är
av god kvalitet och att denna utbildningsorganisation inte får
äventyras. Utskottet konstaterar mot denna bakgrund att
reformeringen av bidragssystemet inte innebär någon förändring
av landstingens huvudmannaskap för denna del av den
gymnasiala utbildningen.
Utskottet anser att förslaget i motion 1990/91:Ub14 yrkande
12 om att i beräkningsmodellen för gymnasieskolan ta hänsyn
till dels kommuner som har ett relativt större behov av
stödinsatser till enskilda elever, dels kommuner som har ett
relativt större behov av stöd till invandrarelever inte kan
förenas med en viktig princip i bidragsmodellen för
gymnasieskolan, nämligen kommunernas faktiska
resursanvändning mot bakgrund av gymnasieelevernas linjeval
läsåret 1988/89 (basåret). Utskottet vill påpeka att det nya
statsbidraget ersätter flertalet av nuvarande bidragsdelar,
bl.a. allmänt undervisningsbidrag och särskilt
undervisningsbidrag, vilka skall användas för bl.a.
förstärkningsändamål (stödundervisning och specialundervisning,
delning av klass och grupp m.m.), särskild undervisning,
hemspråksundervisning och extra undervisning i svenska (jfr 17
kap. 1, 29, 35--38 §§ gymnasieförordningen). Utskottet
konstaterar att timresurser för ifrågavarande ändamål redan
ingår i basen för beräkningen av den faktiska
resursanvändningen i kommunerna. Skyldigheten att i
utbildningen ta hänsyn till elever med särskilda behov markeras
i regeringens förslag till lag om ändring i skollagen (1 kap. 2
§).
Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att
riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:Ub4 yrkandena 1, 2
och 3, 1990/91:Ub6 yrkande 6, 1990/91:Ub14 yrkande 12,
1990/91:Ub31 och 1990/91:Ub39 yrkande 5 godkänner vad som
förordats i proposition 1990/91:18 när det gäller riktlinjer
för statsbidragssystemet i fråga om gymnasieskolan.
Utskottet vill i sammanhanget understryka vikten av ett
fortsatt brett utbud av utbildningar inom vård- och
konsumtionsområdena samt jordbruks-, skogsbruks- och
trädgårdsnäringarna. Reformeringen av statsbidragssystemet får
inte äventyra rekryteringen till dessa utbildningsområden.
Utskottet utgår från att landstingskommunerna även i framtiden
tar på sig kostnadsansvaret för ifrågavarande utbildningar. När
det gäller överenskommelser mellan kommun och landstingskommun
i fråga om finansieringen av den utbildning, för vilken
landstingskommunerna är huvudmän, uppfattar utskottet
formuleringen i propositionen (s. 57) så, att kommunen i en
uppgörelse om ett samverkansavtal återför till
landstingskommunen ett belopp som motsvarar kommunens
statsbidrag för berörd studieväg. På sikt kan förhållandena
ändras.
I motionerna 1990/91:Ub35 (fp) yrkande 11 delvis och
1990/91:Ub6 (c) yrkande 7 behandlas planeringen m.m. av
gymnasieutbildningen i vad gäller gymnasieorter och
gymnasieregioner. Enligt motionärerna bör nuvarande
gymnasieregioner avskaffas, och varje kommun bör själv besluta
om att anordna gymnasieskola.
Utskottet vill med anledning av motionsyrkandena anföra
följande.
I propositionen (s. 81) förutses att ett sektorsbidrag till
samtliga kommuner i landet kan stimulera en utveckling mot
nyetablering av skolenheter och studievägar på nya orter. Dock
begränsas vid en ansvarsfull och rationell resursanvändning,
enligt föredragande statsrådet, möjligheterna att nyetablera
gymnasial utbildning, särskilt om elevunderlaget minskar.
Regeringen anser att nuvarande gymnasieregioner skall behållas
som planeringsregioner.
Utskottet anser att nuvarande gymnasieregioner bör bestå på
kort sikt och nuvarande gymnasieorter bibehållas, om inte de
kommuner som ingår i gymnasieregionen kommer överens om
förändringar. På längre sikt bör emellertid gymnasieregionerna
avvecklas och kommunerna ges möjlighet att själva besluta om
att anordna gymnasieutbildning. Utskottet avstyrker därmed
motionerna 1990/91:Ub6 yrkande 7 och 1990/91:Ub35 yrkande 11
delvis och föreslår att riksdagen godkänner vad som anförts i
propositionen i denna fråga.
I motion 1990/91:Ub30 (s) understryks vikten av att
gymnasieeleverna även i fortsättningen kommer att fritt kunna
välja utbildning med viss specialinriktning även om den inte
finns i hemkommunen (yrkande 1). Vidare är det enligt
motionärerna viktigt att alla elever i en gymnasieenhet oavsett
hemkommun tillförsäkras samma service under skoldagen.
Möjligheterna att anordna elevresor med kollektiva trafikmedel
får slutligen inte begränsas till följd av det nya
statsbidragssystemet för vissa elevresor (yrkande 2).
Utskottet vill med anledning av motionsyrkandena anföra
följande.
I propositionen (s. 80) redovisas gällande bestämmelser om
gymnasieort, gymnasieregion och elevområde. Kravet att alla
ungdomar skall ha lika tillgång till utbildning inom det
offentliga skolväsendet slås fast i propositionen. Alla skall
ha möjlighet att söka varje förekommande studieväg i
gymnasieskolan, såväl utbildning som anordnas av kommunen i
dess egen regi som annan utbildning anordnad i annan kommun
eller landstingskommun och vars kostnad m.m. kommer att
regleras genom samverkansavtal.
När det gäller frågan om likvärdig service för alla elever
vill utskottet peka på att det nya statsbidragssystemet bl.a.
innebär att ett finansiellt stöd utbetalas till hemortskommunen
och inte till utbildningsanordnaren. En konsekvens av detta
är att systemet med interkommunala ersättningar måste
utvecklas.
Det nya statsbidragssystemet innebär även att kommunerna
kommer att få ansvaret för elevernas dagliga resor till
gymnasieskolan. Därmed ökas kommunernas möjligheter att påverka
de totala kostnaderna för skolan. Utskottet utgår från att
gymnasieelevernas dagliga resor kommer att samordnas i så hög
grad som möjligt med kollektivtrafiken i övrigt genom
överenskommelser mellan skolhuvudmän och trafikhuvudmän.
Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att
riksdagen avslår motion 1990/91:Ub30.
I motion 1990/91:Ub34 (m, s, fp, c) hemställs att Väfskolan
i Borås skall omfattas av det i propositionen (s. 88 f.)
aviserade verksamhetsstödet. Väfskolan har för närvarande
ställning som påbyggnadsutbildning i gymnasieskolan och har
riket som upptagningsområde.
Utskottet konstaterar att de utbildningar som i dag ingår i
gymnasieskolans lilla ram har varit föremål för en översyn
(utbildningsdepartementet, februari 1989). Regeringen väntas
framlägga sina förslag i frågan i den aviserade propositionen
om gymnasieskolan våren 1991. Utskottet utgår ifrån att
regeringen därvid kommer att behandla frågan om säkerställande
av vissa riksrekryterande utbildningar i gymnasieskolan, som
det är ett riksintresse att vidmakthålla, och där det kan
finnas anledning befara att det nya systemet med statsbidrag
till hemkommunen i ett övergångsskede kan leda till minskat
utnyttjande av utbildningsplatserna. Frågan om verksamhetsstöd
för Väfskolan i Borås bör prövas i detta sammanhang. Utskottet
föreslår därför att riksdagen nu avslår motion 1990/91:Ub34.
4.4 Riktlinjer för beräkning av statsbidrag i fråga om
kommunal utbildning för vuxna
I propositionen föreslås att det hittillsvarande systemet för
resurstilldelning för kommunal utbildning för vuxna (grundvux
och komvux) ersätts av en förenklad och till kommuninvånarnas
behov relaterad beräkning som baseras på ett antal
strukturella kriterier. Tills vidare utesluts vuxenutbildning
för psykiskt utvecklingsstörda (särvux), till vilken
föredragande statsrådet avser att återkomma i annat sammanhang.
De strukturella kriterier som föreslås är antalet invånare i
åldern 20--64 år, andelen invånare i kommunen med enbart
nioårig grundskola eller kortare, andelen utländska medborgare
i åldern 20--64 år kyrkobokförda i kommunen år 1980 eller
senare (exkl. danska och norska medborgare), andelen
arbetssökande i kommunen (exkl. personer i
arbetsmarknadsåtgärder) samt andelen 20--64-åringar per
km2. För de fem kriterierna framräknas för varje kommun en
sammanvägd faktor, som uttrycker kommunens andel av kriterierna
i relation till genomsnittet för riket. Denna faktor bestämmer
resp. kommuns andel av det totala statsbidraget till kommunal
utbildning för vuxna. Omfattningen av resp. kommuns nuvarande
vuxenutbildningsverksamhet ingår däremot inte i den föreslagna
beräkningsmodellen.
Enligt propositionen beräknas statsbidraget på invånarna i en
kommun, oavsett om vuxenutbildning anordnas av denna eller
invånarna är hänvisade till sådan utbildning i andra kommuner.
Denna nya princip leder till att somliga kommuner får ett högre
bidrag än hittills, medan andra får ett lägre. Även bortsett
från detta innebär emellertid det system som föreslås i
propositionen en icke obetydlig omfördelning mellan kommuner.
Detta är, framhålls det i propositionen, en följd av den
politiska målsättning för vuxenutbildningen som innebär att det
främst är de som fått minst utbildning tidigare som nu skall
ges möjlighet att genom vuxenutbildning stärka sin ställning i
arbetslivet och i det kulturella och politiska livet. Detta tar
sig praktiskt uttryck i valet av kriterier vid
bidragsberäkningen och den vikt som tillagts de olika
kriterierna.
När det gäller riktlinjer för statsbidragssystemet i fråga
om kommunal utbildning för vuxna framförs i några motioner
förslag till förändringar. Enligt motion 1991/91:Ub12 (m)
yrkande 1 bör kommunens aktivitetsgrad införas som ett
kriterium, så att kommuner som aktivt söker rekrytera vuxna
till studier blir belönade. I samma motion yrkande 2 föreslås
att arbetssökandekriteriet skall kompletteras med ett
arbetsefterfrågekriterium, t.ex. mätt i föregående års antal
lediga platser eller nyanställningar i kommunen. Därmed skulle
även sådana faktorer som brist på arbetskraft och näringslivets
efterfrågan på ny personal beaktas. I motion 1990/91:Ub14 (v)
yrkande 13 föreslås att kriterierna andel lågutbildade och
andel arbetssökande skall ges ökad vikt jämfört med regeringens
förslag, och antalet invånare 20--64 år minskad vikt.
Utskottet ser ingen anledning att riksdagen gör några
uttalanden av de slag som föreslås i motionerna, utan föreslår
att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:Ub12 och
1990/91:Ub14 yrkande 13 (delvis) godkänner vad som anförts i
proposition 1990/91:18 om riktlinjer för statsbidragssystemet
i fråga om kommunal utbildning för vuxna.
Ett antal motionsyrkanden gäller behovet av övergångsregler
vid införandet av ett nytt sätt att beräkna statsbidraget. I
motion 1990/91:Ub11 (c) förespråkas övergångsbidrag under
förslagsvis tre år för att förhindra att redan inledda
satsningar i vissa kommuner, bl.a. Göteborg, måste avbrytas
direkt. I motion 1990/91:Ub35 (fp) yrkande 12 uttalas sympati
för grundprincipen i propositionen, men motionärerna menar att
regeringen bör ha rätt att förändra beräkningsgrunden i denna
del av statsbidraget så att effekterna mildras. Det kan ske med
en aktivitetsfaktor, garantiresurs eller andra övergångsregler.
I motion 1990/91:Ub14 (v) yrkande 13 föreslås en
garantiresurs till de kommuner som till följd av det nya
systemet riskerar att förlora mer än 5 % av sin nuvarande volym
av vuxenutbildningen. I motion 1990/91:Ub10 (m) yrkande 2
föreslås en spärregel så att avvikelsen från tidigare
förhållanden inte för någon kommun uppgår till mer än 10 %
under en tvåårsperiod. För tiden fram till den 1 juli 1993
föreslås i motion 1990/91:Ub37 (mp) yrkande 6 att det av
regeringen föreslagna systemet accepteras med den
modifikationen att antalet studerande på den aktuella
komvuxenheten tas med bland kriterierna med lika stor vikt som
antalet invånare i åldern 20--64 år. I motion 1990/91:Ub39 (s)
yrkande 1 föreslås för Göteborgs kommun ett verksamhetsstöd
under fyra år i nedtrappad skala från 13 milj.kr. det första
året till 4,3 milj.kr. det sista.
Utskottet anser för sin del att den omfördelning mellan
kommuner som blir följden av de i propositionen föreslagna
kriterierna är alltför stor för att kunna genomföras på en
gång. Såväl kraftiga ökningar av en kommuns åtaganden som
kraftiga minskningar av dess verksamhet kräver viss tid. Även
de kommuner som enligt regeringens förslag skulle komma att få
ett ökat statsbidrag och som i dag har en begränsad
vuxenutbildningsverksamhet kan väntas få svårigheter att mycket
snabbt ordna utbildningsplatser och rekrytera deltagare som
svarar mot de ökade resurserna. Det är inte i första hand
förändringens omfattning i absoluta tal som är betydelsefull,
utan den procentuella förändringen. Utskottet anser därför att
regeringen bör tillskapa sådana övergångsregler att
omfördelningen av resurserna för kommunal utbildning för vuxna
sker successivt under en fyraårsperiod och inom ramen för det
totala bidragsbelopp för riket som är utgångspunkten för
beräkningarna i propositionen. Vad utskottet här anfört bör
riksdagen med anledning av propositionen samt motionerna
1990/91:Ub10 yrkande 2, 1990/91:Ub11, 1990/91:Ub14 yrkande 13
delvis, 1990/91:Ub35 yrkande 12, 1990/91:Ub37 yrkande 6 delvis
och 1990/91:Ub39 yrkande 1 som sin mening ge regeringen till
känna.
I motion 1990/91:Ub39 (s) yrkande 2 sägs att
statsbidragskonstruktionen bör utformas så att
riksrekryterande kommunala vuxenutbildningar
fortsättningsvis kan genomföras i regioncentra. Enligt
motionären torde det vara omöjligt för t.ex. Göteborgs kommun,
som har en omfattande riksrekryterande utbildning, att i ett
sammanhang upprätta avtal för denna utbildningsvolym med
kommuner över hela riket.
Utskottet utgår från att regeringen kommer att behandla
frågan om säkerställande av vissa riksrekryterande
vuxenutbildningar i den aviserade propositionen om
vuxenutbildning. I dessa fall bör det handla om sådan
utbildning som det är ett riksintresse att vidmakthålla, och
där det kan finnas anledning befara att det nya systemet med
statsbidrag till hemkommunen i ett övergångsskede leder till
minskat utnyttjande av utbildningsplatserna. Utskottet ser
ingen anledning för riksdagen att nu göra något uttalande i
frågan, varför motion 1990/91:Ub39 yrkande 2 avstyrks.
4.5 Övriga frågor rörande ett nytt statsbidragssystem
Regeringen föreslår i propositionen att det utanför
sektorsbidraget skall förekomma vissa specialdestinerade
statsbidrag. Det gäller dels den del av det nuvarande s.k.
SIS-bidraget (särskilda insatser inom skolområdet) som avser
regionala undervisningsinsatser för elever med handikapp eller
andra särskilda behov, dels tillfälliga stimulansbidrag. I
propositionen ifrågasätts om man för längre perioder skall ha
särskilda stimulansbidrag riktade till huvudmännen, eftersom
detta inskränker på den fria resursanvändningen. Även i
framtiden bör dock vissa tillfälliga stimulansbidrag kunna
finnas för olika utvecklingsinsatser.
Enligt motion 1990/91:Ub5 (m) yrkande 11 bör inga särskilda
stimulansbidrag -- såsom särskilda riktade bidrag till viss
verksamhet, t.ex. projekt -- finnas utanför sektorsbidraget.
Motionärerna pekar bl.a. på att riktade stimulansbidrag visat
sig kräva oproportionerligt stora administrativa resurser. I
motion 1990/91:Ub14 (v) yrkande 11 sägs att tidsbegränsade
stimulansbidrag kan komma att bli nödvändiga för att genomföra
och påskynda reformer och utveckling när det gäller
gymnasieskolan.
Utskottet delar regeringens uppfattning att det för vissa
ändamål kan vara befogat att ha riktade statsbidrag vid sidan
av sektorsbidraget. Vid stora reformer, såsom vid den
förestående reformen av gymnasieskolan, är det naturligt att
stimulansbidrag kan förekomma. Sådana bör dock alltid, så som
också framhålls i propositionen, vara tidsbegränsade. I övrigt
bör enligt utskottets mening stor restriktivitet iakttas när
det gäller stimulansbidrag. Vad beträffar yrkande 11 i motion
1990/91:Ub14 måste detta anses vara tillgodosett med vad
utskottet här anfört. Mot denna bakgrund föreslår utskottet att
riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ub5 yrkande 11 och
1990/91:Ub14 yrkande 11.
Frågan om med vilken resursnivå skolväsendet skall gå in i
det nya statsbidragssystemet tas upp i två motioner. I motion
1990/91:Ub6 (c) yrkande 1 hemställs att budgetåret 1990/91
skall utgöra basår för beräkningarna av det nya statsbidraget,
samt att uppräkning med skolindex skall ske inför budgetåret
1991/92. I motion 1990/91:Ub14 (v) yrkande 10 föreslås att
statsbidraget till skolan vid övergången till det nya systemet
skall tillföras ytterligare medel i storleksordningen 700--800
milj.kr. för att möjliggöra minskning av klasstorlekarna
framför allt i storstäderna som har höga basresursmedeltal.
Riksdagen beslöt hösten 1989 beträffande statsbidraget att
det skulle utgå från minst samma bidragsnivå som vid tidpunkten
för det fulla kommunala huvudmannaskapets ikraftträdande.
Utskottet konstaterar att budgetåret 1988/89 i propositionen
används som basår för beräkningarna. Anledningen till detta är
att det är det senaste år för vilket fullständiga uppgifter
finns om slutligt statsbidrag för de olika skolformerna.
Utskottet har erfarit att vid beräkning av sektorsbidraget för
budgetåret 1991/92 skall uppräkning från basårsnivån ske med
hänsyn till volym- och organisationsförändringar under 1989/90
och 1990/91 samt avtal om ändrad undervisningsskyldighet och
löneförändringar under 1989/90 och 1990/91.
Utskottet utgår liksom motionärerna från att den resursnivå
med vilken skolväsendet går in i det nya statsbidraget alltså
kommer att motsvara den som faktiskt gällde för budgetåret
1990/91.
När det gäller tillämpningen av ett särskilt skolindex har
utskottet erfarit att det skall användas under våren 1992 för
att fastställa bidraget per kommun för budgetåret 1992/93. Den
i motion 1990/91:Ub6 yrkande 1 avsedda kostnadsuppräkningen får
anses tillgodosedd med den tidigare hänvisningen till träffade
avtal.
Förslaget i motion 1990/91:Ub14 yrkande 10 om att lägga till
700--800 milj.kr. har enligt utskottets mening ingenting med
förändringen av statsbidragssystemet att göra, utan är en fråga
som bör prövas i samband med budgetpropositionen.
Utskottet föreslår mot denna bakgrund att riksdagen avslår
motionerna 1990/91:Ub6 yrkande 1 och 1990/91:Ub14 yrkande 10.
Utskottet tillstyrker de övriga riktlinjer för
statsbidragssystemet som redovisats i propositionen när det
gäller kommunernas uppföljningsansvar, statsbidrag till vissa
elevresor och inackorderingstillägg, specialdestinerade
statsbidrag utanför sektorsbidraget, verksamhetsstöd samt
skolindex. Vidare tillstyrker utskottet att det nya
statsbidragssystemet skall träda i kraft den 1 juli 1991.
I propositionen framhålls (s. 62) att en mål- och
resultatorienterad styrning av skolan kräver ett väl fungerande
uppföljnings- och utvärderingssystem. Därför är det
naturligt, heter det i propositionen, att ett nytt
statsbidragssystem kontinuerligt följs upp och att
beräkningsmodellernas förmåga att fånga kommunernas skiftande
strukturella förutsättningar och behov samt förändringar i
dessa studeras. Enligt propositionen bör modellerna med tiden
kunna utvecklas och anpassas efter vunna erfarenheter.
I motionerna 1990/91:Ub6 (c) yrkande 12 och 1990/91:Ub14 (v)
yrkande 15 föreslås att en parlamentarisk kommitté tillsätts
för att följa genomförandet av det nya statsbidragssystemet. I
den sistnämnda motionen föreslås att kommittén skall arbeta i
tre år. Enligt yrkande 3 i den förstnämnda motionen bör
utbildningarna inom det s.k. JST-området (jordbruk, skogsbruk
och trädgårdsnäring) vara ett prioriterat område för den
parlamentariska kommittén, med hänsyn till de farhågor som
motionärerna hyser för dessa utbildningars framtid i det nya
systemet. Enligt motionerna 1990/91:Ub5 (m) yrkande 17 och
1990/91:Ub10 (m) yrkande 1 bör de föreslagna nya
statsbidragsreglerna för den kommunala vuxenutbildningen ses
över, enligt det förstnämnda yrkandet så snart systemet varit i
kraft under ett år.
Utskottet anser att det nya systemet bör följas upp noggrant
och beräkningsmodellernas förmåga att fylla sina avsedda
funktioner studeras. En reform av så genomgripande slag som den
föreslagna bör följas av en parlamentarisk kommitté. Vad
utskottet här anfört bör riksdagen, med bifall till motionerna
1990/91:Ub6 yrkande 12 och 1990/91:Ub14 yrkande 15 och med
anledning av motionerna 1990/91:Ub5 yrkande 17, 1990/91:Ub6
yrkande 3 och 1990/91:Ub10 yrkande 1 som sin mening ge
regeringen till känna.
5. Uppföljning, utvärdering och tillsyn, m.m.
Uppföljning och utvärdering skall enligt propositionen
vara en del av verksamheten i skolan. Den skall ge underlag för
att bedöma resultaten av arbetet och för att utveckla
verksamheten. Uppföljning och utvärdering skall bedrivas såväl
i den enskilda skolan som på kommunal och nationell nivå. Den
nationella uppföljningen och utvärderingen skall därvid
utformas så att den kan ge en samlad bild av skolans verksamhet
när det gäller såväl utbildningens mål och resultat som de
organisatoriska, personella och ekonomiska villkor under vilka
skolarbetet bedrivs.
Den största tillgången i skolan är enligt propositionen
lärarnas och elevernas arbetstid.
Skolan har i olika sammanhang anklagats för bristande
produktivitet och effektivitet. Den har ansetts vara för dyr i
förhållande till uppnådda resultat. En ekonomisk uppföljning är
enligt föredragande statsrådets mening nödvändig för att hävda
skolans intressen i en allt hårdare ekonomisk verklighet. Det
är viktigt att i den allmänna debatten och i de politiska
budgetavvägningarna kunna visa hur resurserna används och vilka
resultat som kan uppnås.
Regeringens förslag om en förändrad styrning och
ansvarsfördelning bygger på övertygelsen att kommunerna är
beredda att ta ett stort ansvar för skolan. Uppföljningen och
utvärderingen skall visa hur de klarar sina uppgifter.
Resultaten från utvärderingen skall redovisas öppet.
Det kan ändå, fortsätter föredragande statsrådet, inte
betraktas som uteslutet att en kommun i något avseende
åsidosätter sina skyldigheter på ett sådant sätt att det inte
bör passera opåtalat. Han anser att det är nödvändigt att
staten i sådana fall har möjlighet att hålla inne statsbidrag
för skolverksamheten i en kommun. Ett sådant exempel kan vara
att en kommun inrättar en gymnasieskola utan att
överenskommelse härom träffats med de övriga kommuner som ingår
i gymnasieregionen. Det bör enligt propositionen ankomma på
regeringen att meddela bestämmelser om innehållande av
statsbidrag.
Enligt motionerna 1990/91:Ub5 (m) yrkande 13 och
1989/90:Ub801 (m) yrkande 12 är det inte lämpligt att den
organisation som ger en verksamhet dess förutsättningar också
svarar för utvärdering av de resultat som uppnås.
Utvärderingsarbetet anses böra utföras av en fristående
organisation som inte har ansvaret för andra delar av
verksamheten. Myndighetsutövning och granskning bör vara helt
skilda uppgifter. En fristående organisation för utvärdering av
skolan bör enligt motionärerna därför skapas. Denna utvärdering
bör dels gälla skolarbetets innehåll, dels visa om skolans
resurser används på ett rationellt sätt. Som förebild för en
sådan organisation bör användas den som i dag finns i
Storbritannien. I motion 1990/91:Ub5 framhålls att en
decentralisering inom skolväsendet inte bör leda till att en
central byråkrati ersätts av en växande lokal administration
(yrkande 12).
I motion 1990/91:Ub13 (c) anförs bl.a. att det, med hänsyn
till vikten av att gymnasieskolan får en forskningsanknytning,
är viktigt att man vid skolverkets utvärdering av en kommuns
gymnasieskola också beaktar i vilken utsträckning kommunen
anställt lektorer.
Utskottet vill med anledning av motionsyrkandena anföra
följande.
Tillsyn, utvärdering och uppföljning är verksamheter som har
ett starkt inbördes sammanhang. Tankarna kring skolans
förnyelse är centrerade kring dessa begrepp. Det är därför
angeläget att detta samband blir förankrat i det dagliga
skolarbetet som en naturlig process. Utskottet finner det
angeläget att detta understryks i samband med det
förnyelsearbete i skolan som nu skall starta.
Utskottet har tidigare behandlat yrkanden om en fristående
utvärdering av skolan, senast våren 1989 (jfr 1988/89:UbU7). Nu
är emellertid läget ett annat. Kommunerna får den 1 januari
1991 ett helt och odelat ansvar för skolan. Det nya skolverket
blir därmed ett organ som i myndighetshänseende står helt fritt
i sin granskning. Självfallet behövs det i denna granskning
också sådan extern utvärdering av skolverksamheten, som görs av
t.ex. forskare vid universitetsinstitutioner. Utskottet
konstaterar med det anförda att motionsyrkandena i stort är
tillgodosedda med det förslag som regeringen nu lagt fram. De
bör därför inte föranleda någon riksdagens ytterligare åtgärd.
Som utskottet ser det är det en viktig uppgift för skolverket
att i samverkan med Svenska kommunförbundet genom uppslag till
administrativa rationaliseringar och enkla kommunala
fördelningsmodeller i fråga om medel för skolverksamhet
medverka till att kommunerna nu tar till vara möjligheterna att
förenkla den kommunala skoladministrationen.
Utskottet, som förutsätter att den fråga om
gymnasieutbildningens forskningsanknytning som tas upp i motion
1990/91:Ub13 kommer att ingå i det nya skolverkets utvärdering,
föreslår att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:Ub801
yrkande 12, 1990/91:Ub5 yrkandena 12 och 13 samt 1990/91:Ub13
(delvis) godkänner vad som i propositionen anförts om
riktlinjer för uppföljning och utvärdering. När det gäller
utvärderingen vill utskottet avslutningsvis erinra om sitt
uttalande i betänkandet 1988/89:UbU7 (s. 37), nämligen att det
finns anledning varna för en utvärdering helt eller i huvudsak
koncentrerad till återkommande prov. En utveckling i denna
riktning skulle vara olycklig för trivseln i skolan och ett
mindre lämpligt sätt att använda den för undervisning avsedda
tiden.
Regeringen har den 25 oktober 1990 tillkallat en beredning
för att ge förslag till ett nytt betygssystem i
grundskolan, gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbildningen
(dir. 1990:62). De principiella utgångspunkterna för
beredningens arbete är bl.a. följande.
Beredningen bör utgå från att de relativa betygen skall
avskaffas. I stället bör det finnas andra betyg på grundskolans
högstadium, i gymnasieskolan och i den kommunala
vuxenutbildningen. Betygen skall vara skolans bekräftelse --
riktad till eleverna -- på hur elevens arbete och
studieresultat bedöms i förhållande till vad läroplanerna och
kursplanerna föreskriver. Betygen skall således mer ha
funktionen av återföring av erfarenheter för eleven än utgöra
urvalsinstrument för fortsatta studier.
Det är viktigt att arbetet i skolan leder till att eleverna
når upp till en given kompetensnivå i form av kunskaper och
färdigheter. För detta fordras att läraren bedömer hur
elevernas kunskaper och färdigheter förhåller sig till
uppställda mål. I grundskolekurser i den kommunala
vuxenutbildningen finns nu en form av målrelaterad
betygsättning. Beredningen bör ta del av erfarenheterna av hur
detta betygssystem fungerar.
-- -- --
Beredningen bör också belysa vilka krav den nya styrningen av
skolans arbete vad avser läroplaner och kursplaner ställer på
betygssystemet. Beredningen bör härvid beakta arbetet med att
ta fram riktlinjer för läroplanerna och kursplanerna som nu
pågår inom utbildningsdepartementet och som beräknas slutföras
vid årsskiftet 1990/91. Beredningen bör också ta del av
erfarenheterna från försöksverksamheten med de treåriga
yrkeslinjerna när det gäller användningen av kompetensbevis för
att mäta elevernas prestationer och inhämtade kunskaper.
Beredningen bör utgå från behovet av en flergradig
betygsskala i huvudsak i enlighet med vad som gäller i dagens
betygssystem. Beredningen bör i det sammanhanget utgå från att
en likformig betygsskala bör tillämpas för samtliga ämnen och
kurser i vilka betyg skall ges i de olika skolformerna.
Med hänvisning till det beredningsarbete som pågår i
betygsfrågan anser utskottet att de förslag om betyg som förs
fram i motion 1990/91:Ub5 (m) yrkande 4 inte bör behandlas i
sak nu utan avslås av riksdagen.
6. Den statliga skoladministrationen
6.1 Ett nytt skolverk
En mål- och resultatorienterad styrning av skolan enligt
regeringens förslag kräver en annan statlig skoladministration
än dagens. Nuvarande organisation är uppbyggd för och anpassad
till en starkt detaljreglerad skolverksamhet. En stor del av de
uppgifter som nu åvilar skolöverstyrelsen och länsskolnämnderna
försvinner om regeringens förslag antas.
För statens uppgifter när det gäller skolväsendet avses ett
nytt ämbetsverk, skolverket, inrättas den 1 juli 1991,
samtidigt som den regionala organisationen planeras bli
förändrad och anpassad till de nya förutsättningarna för
skolans styrning.
Det centrala ämbetsverkets ena huvuduppgift bör enligt
propositionen vara att utveckla och ansvara för en nationellt
sammanhållen och samordnad uppföljning och utvärdering av
skolans verksamhet. Denna bör omfatta såväl utbildningens
resultat som organisation och kostnader. Syftet är att ge den
samlade bild av skolverksamheten som behövs för att konstatera
vilka resultat som uppnås i skolan och ge underlag för beslut
om förändringar. Tillsyn av skolans verksamhet, som
kompletterar uppföljningen och utvärderingen och som ingår i
den ena huvuduppgiften, syftar till att rätta till brister och
förhållanden som kan ha stor betydelse för enskilda, men som
inte kan ge utslag i en samlad utvärdering.
Den andra huvuduppgiften bör enligt propositionen vara att ta
fram underlag och förslag till utveckling av skolan. Det kan
gälla utvecklingen i stort och på lång sikt och komma till
uttryck t.ex. i läroplansöversyner. Det kan också gälla
utvecklingen på kort sikt eller inom ett begränsat område,
t.ex. ändringar i en kursplan eller andra åtgärder för att
förbättra verksamheten eller stödja en viss utveckling.
Fortbildningen bör enligt föredragande statsrådet ha en stark
anknytning till uppföljning och utvärdering. Genom
fortbildningsutbudet ges nämligen en möjlighet för staten att
utnyttja erfarenheterna från utvärderingen för att påverka
utvecklingen i skolan. När ansvaret för fortbildningen blir
renodlat i vad gäller förhållandet mellan stat och kommun, är
det nödvändigt att också ansvarsfördelningen mellan de statliga
myndigheterna renodlas. Högskolan har, heter det i
propositionen, en viktig uppgift som anordnare av utbildning.
Den statliga skoladministrationen bör enligt propositionen ha
till uppgift att svara för den styrning av
fortbildningsinsatserna som skall tillkomma staten utifrån
erfarenheterna från den nationella utvärderingen samt det stöd
och den samordning som behövs inom fortbildningsområdet. Dessa
uppgifter bör enligt propositionen handläggas på de orter som
i dag har fortbildningsnämnder.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag att
skolöverstyrelsen, länsskolnämnderna och
fortbildningsnämnderna skall avvecklas med utgången av juni
1991. Ett nytt ämbetsverk för skolväsendet bör inrättas den
1 juli 1991.
Frågan om det nya skolverkets lokalisering behandlas i
fem motionsyrkanden. Enligt motion 1990/91:Ub1 (fp) bör det nya
verket förläggas till Umeå, enligt motion 1990/91:Ub3 (c)
yrkande 1 till Växjö och enligt motionerna 1990/91:Ub6 (c)
yrkande 11 och 1990/91:Ub18 (c, s, fp, mp) yrkande 1 till
Härnösand. Enligt motion 1990/91:Ub37 (mp) yrkande 8 bör verket
förläggas utanför Stockholm. Någon ort anges dock ej.
Utskottet anser att en nödvändig förutsättning för att ett
skolverk med nya verksamhetsformer skall kunna starta redan den
1 juli 1991 är att skolverkets centrala del förläggs till
Stockholm inte minst med hänsyn till att lokalfrågan bör vara
löst på ett fullgott sätt vid verksamhetens start. De
samhällsekonomiska konsekvenserna av en eventuell utflyttning
samt hänsyn till den nuvarande personalens bosättningsort bör
också vägas in vid bedömningen av lokaliseringsfrågan. Enligt
utskottets mening talar övervägande skäl för att det nya
skolverket bör förläggas till Stockholm. Med hänvisning härtill
bör riksdagen avslå motionerna 1990/91:Ub1, 1990/91:Ub3 yrkande
1, 1990/91:Ub6 yrkande 11, 1990/91:Ub18 yrkande 1 och
1990/91:Ub37 yrkande 8.
Enligt motion 1990/91:Ub35 (fp) yrkande 18 finns det ingen
anledning att byta namn på det centrala ämbetsverket på
skolområdet.
Som utskottet ser det, kan det ligga ett värde i att genom
namnbyte markera att det centrala ämbetsverket på skolområdet
har fått nya arbetsuppgifter och verksamhetsformer. Vilket
namnet bör vara tar utskottet därmed inte ställning till. Med
hänvisning till det anförda bör riksdagen avslå motion
1990/91:Ub35 yrkande 18.
Riksdagen beslöt under föregående riksmöte att de uppgifter
som länsskolnämnderna i dag ansvarar för skall utföras av de
nya länsstyrelserna (prop. 1989/90:154, bet. BoU4 och 9, rskr.
89). Arbetet med proposition 1990/91:18 om ansvaret för skolan
var inte påbörjat när riksdagen fattade nämnda beslut. Det har
under detta arbetes gång, anför statsrådet, visat sig
nödvändigt med längre gående förändringar än dem som från
början var förutsebara för att kunna genomföra en mål- och
resultatorienterad styrning av skolan. Det förslag som nu
presenteras för styrning av verksamheten inom skolan innebär
bl.a. att det inte blir aktuellt för en länsstyrelse att fatta
beslut i frågor som rör planering, resursfördelning och
organisation av skolverksamheten. Det kommer inte heller inom
skolområdet att finnas behov av myndighetsutövning på regional
nivå. Statsrådet förordar därför att de nuvarande
länsskolnämnderna avvecklas den 1 juli 1991. Samtidigt föreslås
i propositionen att det för vissa utvärderingsuppgifter m.m.
vid sex länsstyrelser inrättas en särskild enhet för
uppföljning och utvärdering av skolväsendet för en grupp av
län. De sex enheterna för uppföljning, utvärdering och tillsyn
föreslås vidare inordnade i länsstyrelserna och underställda
landshövdingarna på de orter där fortbildningsuppgifterna avses
att handläggas. Vid övriga länsstyrelser skall en av de
tjänstemän som arbetar med utbildningsfrågor inom ramen för
regional planering och näringslivsutveckling ställas till resp.
regionala uppföljnings- och utvärderingsenhets förfogande.
Regeringens förslag avseende den statliga
skoladministrationen på regional nivå har föranlett ett stort
antal motioner.
När det gäller uppföljning, utvärdering och tillsyn på
mellannivå på skolområdet hävdas i motion 1990/91:Ub35 (fp)
yrkande 10 att det centrala ämbetsverket självt bör få besluta
hur dess regionala organisation skall se ut. Enligt motionerna
1990/91:Ub3 (c) yrkandena 2 och 4 samt 1990/91:Ub6 (c)
yrkandena 9 och 10 bör bl.a. en särskild fältorganisation för
det nya skolverket komma till stånd med ett antal
tjänstemän/inspektörer som är anställda direkt vid det nya
skolverket. I motion 1990/91:Ub7 (m, fp, c, mp) betonas att
ingen av de 24 länsstyrelserna bör syssla med uppföljning,
utvärdering och tillsyn på skolområdet, eftersom detta är en
uppgift för det nya skolverket. Någon form av regionkontor till
skolverket på universitetsorterna bör i stället komma i fråga.
Enligt motion 1989/90:Ub316 (m, fp, c) bör en särskild
inspektion byggas upp för skolan, ungefär som den förutvarande
folkskoleinspektionen. I ett antal motioner pläderas slutligen
för olika organ för uppföljning, utvärdering och tillsyn som
mer eller mindre fast är knutna till en eller flera
länsstyrelser, nämligen i motionerna 1990/91:Ub2 (s, c),
1990/91:Ub14 (v) yrkande 16, 1990/91:Ub15 (c), 1990/91:Ub17
(c), 1990/91:Ub18 (c, s, fp, mp) yrkande 2, 1990/91:Ub20 (s),
1990/91:Ub26 (s), 1990/91:Ub27 (s), 1990/91:Ub28 (fp) yrkande
1, 1990/91:Ub29 (m) och 1990/91:Ub36 (fp).
Utskottet vill med anledning av propositionen och
motionsyrkandena anföra följande.
I och med förslagen om en mål- och resultatorienterad
styrning av skolan och om nya verksamhetsformer för det
centrala ämbetsverket finns det anledning att utan bindning
till tidigare riksdagsbeslut se på hur de organisatoriska
frågorna bäst skall lösas. Utskottet har efter ingående
överväganden kommit fram till följande. Inom det nya centrala
ämbetsverket bör det finnas en särskild fältorganisation. Det
bör ankomma på det centrala ämbetsverket att placera personerna
i denna fältorganisation i olika delar av landet. Hänsyn skall
därvid tas till elevpopulationen i landets olika delar,
avstånden i riket samt fältorganisationens arbetsuppgifter.
Samtliga tjänster i fältorganisationen bör inrättas med
tidsbegränsade förordnanden för att ge möjlighet att ständigt
tillföra organisationen ny kompetens och aktuella erfarenheter
från utbildningsväsendet. Förebild kan i viss utsträckning
hämtas från den tidigare gymnasieinspektionen.
Utskottet föreslår att riksdagen -- med ändring av tidigare
beslut i vad avser de nya länsstyrelsernas befattning med
utbildningsfrågor m.m. (prop. 1988/89:154, bet. 1989/90:BoU4
och 9, rskr. 89) -- med anledning av motionerna 1990/91:Ub3
yrkandena 2 och 4, 1990/91:Ub6 yrkandena 9 och 10, 1990/91:Ub7,
1990/91:Ub35 yrkande 10 och 1989/90:Ub316 samt med avslag på
proposition 1990/91:18 och motionerna 1990/91:Ub2, 1990/91:Ub14
yrkande 16, 1990/91:Ub15, 1990/91:Ub17, 1990/91:Ub18 yrkande
2, 1990/91:Ub20, 1990/91:Ub26, 1990/91:Ub27, 1990/91:Ub28
yrkande 1, 1990/91:Ub29 och 1990/91:Ub36 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om en
fältorganisation för det nya ämbetsverket på skolområdet.
I motion 1990/91:Ub28 (fp) yrkande 2 behandlas frågan om hur
information om alkohol, narkotika och tobak och deras
risker skall hanteras i framtiden på statlig myndighetsnivå.
Utskottet anser att frågan om hur informationer av detta slag
skall kanaliseras till kommunerna bör regleras i instruktionen
för det nya ämbetsverket. Med hänvisning härtill föreslår
utskottet att riksdagen avslår motion 1990/91:Ub28 yrkande 2.
I motion 1990/91:Ub5 (m) yrkande 29 hävdas att behoven av
central administration inom utbildningsområdet bör ses i ett
vidare perspektiv. Motionärerna föreslår därför att den
centrala administrationen för all utbildning -- skola och
högskola -- skall samlas i ett ämbetsverk för
utbildningsfrågor, vars huvuduppgift skall vara att förse
regering och riksdag med underlag för de övergripande besluten.
Utskottet vill erinra om vad utskottet nyss anfört om
arbetsuppgifterna för det i propositionen föreslagna
skolverket. Vidare vill utskottet påpeka att det centrala
ämbetsverket för högskoleområdet, universitets- och
högskoleämbetet (UHÄ), under de senaste åren fått förändrade
arbetsuppgifter. I samband med riksdagsbesluten med anledning
av regeringens proposition 1988/89:65 om formerna för
högskolepolitiken godkändes den av regeringen föreslagna
förändrade rollen för UHÄ med större tyngdpunkt på uppföljning
och utvärdering samt tillsyn av högskolan (1988/89:UbU9, rskr.
148). Utskottet finner inte nu något skäl till ytterligare
samordning och omorganisation av de centrala ämbetsverken inom
utbildningsområdet, varför motion 1990/91:Ub5 yrkande 29
avstyrks.
6.2 Ett institut för handikappfrågor inom skolväsendet m.m.
I propositionen föreslås att de särskilda uppgifter som rör
stöd till handikappade elever förs samman till en ny myndighet,
ett institut för handikappfrågor inom skolväsendet. Till
detta institut bör enligt propositionen föras
länsskolnämndernas stödorganisation, specialskolorna samt de
delar av statens institut för läromedel (SIL) som är inriktade
mot handikappområdet.
Förslaget om ett nytt institut på handikappområdet bör enligt
motion 1990/91:Ub3 (c) yrkande 3 avslås. Motionären anser att
handikappverksamheten inom skolväsendet bör jämställas med
övriga funktioner och inte särbehandlas. De olika uppgifterna
bör i stället knytas till skolverket, såväl regionalt som
centralt. I motion 1990/91:Ub35 (fp) yrkande 14 accepteras den
nya myndigheten, då regeringens förslag tyder på en ökad
ambitionsnivå för handikappinsatserna. Motionärerna framhåller
dock att en särskild analys behöver göras av vilket stöd
handikappade elever behöver. Denna analys bör göras i samarbete
med handikapporganisationerna. I yrkande 15 i samma motion
hävdas att SILs ansvar för invandrar- och
minoritetsundervisning är större än vad som framkommer i
propositionen. Enligt motionärernas uppfattning bör
arbetsuppgifter och bemanning av en framtida enhet för dessa
frågor inom det centrala ämbetsverket på skolområdet baseras på
en analys av behoven.
Utskottet delar regeringens bedömning att den föreslagna
organisationen för stöd till handikappade ger en tydlig
ansvarsfördelning mellan stat och kommun, en bättre samordning
av de olika stödåtgärderna för handikappade och en samlad
kompetens på handikappområdet. På detta sätt bör enligt
utskottets mening staten kunna ge hjälp och stöd till
kommunerna för att underlätta integrationssträvandena när det
gäller handikappade elevers skolgång. Det bör dock framhållas
att skolverkets ansvar för läroplansutveckling samt tillsyn och
utvärdering också skall omfatta handikappade elever. Det är
således endast åtgärder rörande det speciella stödet till
handikappade som skall åligga det nya institutet, vars närmare
organisation enligt propositionen kommer att utredas i särskild
ordning. Utskottet utgår från att institutet kommer att
etablera ett nära samarbete med såväl det nya skolverket som
berörda handikapporganisationer.
Utskottet utgår vidare från att de av nuvarande SILs
arbetsuppgifter som inte kommer att ingå i det nya institutet,
såsom fastställande av basläromedel, granskning och information
om läromedel samt läromedel för invandrar- och
minoritetsundervisning, skall ingå i det nya skolverkets
arbetsuppgifter.
Med hänvisning till vad som anförts föreslår utskottet att
riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:Ub3 yrkande 3 samt
1990/91:Ub35 yrkandena 14 och 15 godkänner vad som förordats i
proposition 1990/91:18 om ett nytt institut för
handikappfrågor.
Ett par motioner berör handikappfrågor i övrigt. I motion
1990/91:Ub32 (s) föreslås att gymnasieutbildningen för döva
och hörselskadade i Örebro skall organiseras som en enhet och
ställas under statligt huvudmannaskap. Det statliga
huvudmannaskapet för specialskolan berörs i motion 1990/91:Ub33
(s), i vilken motionären efterlyser ett uttalande från
riksdagen att det statliga huvudmannaskapet skall bestå och att
inga förändringar i riktning mot ett kommunalt huvudmannaskap
skall göras.
Gymnasieutbildningen för döva och hörselskadade i Örebro
regleras enligt avtal som träffades år 1986 mellan staten och
Örebro kommun. Enligt utskottets uppfattning talar de allmännna
principer som i framtiden skall gälla för styrningen av
skolväsendet för att Örebro kommun även fortsättningsvis bör
svara för huvudmannaskapet för denna gymnasieutbildning. Därmed
ankommer det på kommunen och inte på riksdagen att besluta om
lämplig organisation för utbildningen. Riksdagen bör således
avslå motion 1990/91:Ub32.
Vad gäller huvudmannaskapet för specialskolan för döva och
hörselskadade elever konstaterar utskottet att inga förslag
finns om att kommunalisera huvudmannaskapet för specialskolan.
Utskottet anser emellertid inte att riksdagen bör göra något
särskilt uttalande i frågan, varför motion 1990/91:Ub33
avstyrks.
7. Grundläggande lärarutbildning
Den grundläggande lärarutbildningen bedrivs inom högskolan.
Den styrs dels genom de beslut som riksdagen och regeringen
fattar, dels genom de utbildningsplaner som universitets- och
högskoleämbetet (UHÄ) utfärdar för varje utbildning inom
lärarområdet.
Riksdagen beslutade vid 1984/85 års riksmöte att utbildning
på en grundskollärarlinje skulle starta läsåret 1988/89 (prop.
1984/85:122, bet. UbU31, rskr. 366). Grundskollärarlinjen
består av två grenar. En är utformad för lärare som skall
tjänstgöra i årskurserna 1--7, varvid tjänstgöringen i
årskurserna 4--7 främst skall avse antingen svenska och
samhällsorienterande ämnen eller matematik och
naturorienterande ämnen. Den andra grenen är utformad för
lärare som skall tjänstgöra i årskurserna 4--9. Lärare i dessa
årskurser behöver fördjupade ämneskunskaper, och deras
utbildning är därför inriktad mot olika ämnesspecialiseringar,
nämligen svenska och främmande språk, samhällsorienterande
ämnen, naturorienterande ämnen med eller utan matematik,
praktisk-estetiskt ämne jämte annat ämne. Såväl lärare för
grundskolans lägre årskurser som lärare för grundskolans högre
årskurser kan tjänstgöra i årskurserna 4--7 i de ämnen i
vilka de har erforderlig utbildning. Frågor om anställningar
som lärare i grundskolan m.m. har utskottet behandlat i sitt
betänkande UbU 1987/88:12.
I propositionen anmäls att UHÄ för närvarande genomför en
utvärdering av grundskollärarlinjen. I tilläggsdirektiv har UHÄ
fått i uppdrag att belysa hur utbildningen i den för alla
lärarutbildningar gemensamma kärnan planeras och genomförs.
Kartläggningen skall tjäna som underlag för en bedömning av om
lärarutbildningen i sin nuvarande utformning och med den
centrala styrning som utövas i dag är tillräckligt effektiv som
instrument för styrning och utveckling av skolan.
I motion 1990/91:Ub5 (m) anförs att den ojämförligt
viktigaste förutsättningen för att kunna bedriva en god
utbildning i skolan är kunniga och engagerade lärare.
Motionärerna hävdar att goda ämneskunskaper i kombination med
goda insikter i pedagogik, metodik och utvecklingspsykologi är
grunden för en framgångsrik lärargärning. Goda kunskaper i
ämnena ger läraren en trygghet som inte kan ersättas av annan
kunskap. Regeringen, heter det i motionen, anger att
lärarutbildningen skall ses som ett medel att garantera skolors
likvärdighet. Däremot sägs det inte något om hur denna
likvärdighet skall upprätthållas. I detta fall måste begreppet
likvärdighet avse kvalitets- och kunskapskriterier. Dessa
kriterier är inte i dag, anför motionärerna, föremål för någon
fortlöpande systematisk central utvärdering eller kontroll.
Frågor som rör examination och prövning av lärares kunskaper
och lämplighet behöver därför ses över. Graderade betyg bör
ges även i lärarutbildningen. Det är av vikt att bedömning och
utvärdering av blivande lärares kunskaper sker i former som
garanterar att de nått erforderliga kunskaper (yrkandena 19 och
20).
Utskottet vill med anledning av motionsyrkandena anföra
följande.
När det gäller frågan om lärarstuderandes lämplighet för
läraryrket vill utskottet erinra om sitt tidigare uttalande om
att man vid antagningen till lärarutbildning skall kunna
använda kompletterande metoder som förhindrar att personer som
är direkt olämpliga för läraryrket tas in till utbildning (UbU
1985/86:27 s. 11, UbU 1987/88:32 s. 21). Utskottet utgår från
att regeringen är beredd att lämna ett medgivande om
försöksverksamhet i vad gäller särskilda urvalsmetoder för
lärarutbildning, när framställan härom görs från en
högskoleenhet.
När det gäller betygens förekomst i lärarutbildningen har
utskottet tidigare uttalat att erfarenheterna av det nya
betygssystemet i lärarutbildningen (Godkänd/Icke godkänd) bör
avvaktas. Enligt vad utskottet erfarit har problem uppkommit
när studerande på ämneslärarlinjen och grundskollärarlinjens
fördjupningskurser och studerande på fristående kurser
undervisas gemensamt. För de senare kurserna ges tre vitsord
(Väl godkänd/Godkänd/Icke godkänd). Som utskottet ser det bör
det vara möjligt att här göra ett undantag från systemet
Godkänd/Icke godkänd och för sådana lärarkurser medge samma
betygssystem som för fristående kurser. Det ankommer på UHÄ att
ta initiativ i frågan.
Med hänvisning till det anförda och till att utskottet utgår
från att den utvärdering av lärarutbildningen som UHÄ gör också
innefattar kvalitets- och kunskapskriterier föreslår utskottet
att riksdagen avslår motion 1990/91:Ub5 yrkandena 19 och 20.
Utskottet föreslår att riksdagen utan erinran lägger
proposition 1990/91:18 till handlingarna i vad gäller
grundläggande lärarutbildning.
I motion 1990/91:Ub5 (yrkande 18) förs fram ytterligare en
lärarutbildningsfråga. Som ett kompletterande alternativ till
utbildningen om 180 poäng för lärare för årskurserna 4--9 i
grundskolan föreslås en på ämnesstudier grundad utbildning
för blivande lärare för årskurserna 4--9 jämte en avslutande
praktisk-pedagogisk utbildning om 40 poäng. Detta leder enligt
motionärerna till att skolan kan tillföras lärare med mer
varierad utbildningsbakgrund.
Utskottet vill med anledning av motionsyrkandet anföra
följande.
När det gäller utnyttjande av kompletterande anordningar
(tillgodoräknande av annan grundutbildning m.m.) på ett mer
systematiskt sätt för att öka utbildningskapaciteten för
grundskollärarlinjen anser utskottet att denna fråga är för
tidigt väckt. Enligt bestämmelserna i 7 kap.
högskoleförordningen (1977:263) har emellertid studerande rätt
att tillgodoräkna sig annan utbildning när de antagits till
grundskollärarlinjen. Frågan om sådant tillgodoräknande prövas
av linjenämnden (motsvarande) efter framställning av den
studerande.
Utskottet vill i sammanhanget nämna att högskolan för
lärarutbildning i Stockholm gör försök med en kompletterande
lärarutbildning för sådana studerande som avslutat vissa
naturvetarlinjer (fysikerlinjen, kemistlinjen, biologlinjen)
och som vill bli lärare i årskurserna 4--9 av grundskolan.
Utbildningen omfattar bl.a. praktisk-pedagogisk utbildning och
vid behov viss ämneskomplettering.
Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att
riksdagen avslår motion 1990/91:Ub5 yrkande 18.
8. Fortbildning för skolväsendets personal
Under föregående riksmöte fattade riksdagen beslut om
kommunalt huvudmannaskap för lärare m.fl. på skolområdet (prop.
1989/90:41, bet. UbU9, rskr. 58). I samband med detta beslut
behandlades även förslag till ett program för lärares
fortbildning m.m. Riksdagen uttalade (UbU9 s. 7) att den
fortsatta fortbildningsverksamheten bör tillgodose tre olika
typer av fortbildningsbehov, nämligen dels den enskilde
lärarens behov av utveckling, dels de behov som grundas på de
specifika förhållandena vid en viss skola eller i en viss
kommun, dels sådana behov som definieras av de nationella mål
och ambitioner som finns för skolan. Uttalandet innebar vidare
att regeringen borde återkomma till riksdagen med förslag till
dels ett program om hur lärarnas fortbildning skall organiseras
för att tillgodose de olika typer av behov som angetts, dels
ett särskilt stipendiesystem för den individuellt motiverade
fortbildningen.
I propositionen lägger regeringen fram förslag om syfte med
och ansvar för fortbildningen.
All fortbildning skall enligt propositionen syfta till att
öka måluppfyllelsen och att utveckla verksamheten i skolan.
Fortbildningens uppgift är att i detta syfte öka personalens
kunskaper, färdigheter och insikter. Att lärarna har goda och
aktuella kunskaper är grundläggande för deras möjligheter att
göra fullödiga insatser, understryks i propositionen.
Fortbildningen behövs också för att komplettera skolpersonalens
kompetens i anslutning till centralt beslutade reformer eller
andra förändringar som tillkommit på lokalt initiativ. När det
gäller ansvaret för fortbildningen innebär bl.a. det
fullständiga kommunala huvudmannaskapet att kommunerna skall
svara för fortbildningen av personalen i skolan. Kommunernas
och landstingskommunernas skyldighet att se till att lämplig
fortbildning anordnas föreslås bli lagfäst (jfr 2 kap. 7 § i
regeringens förslag till ändring i skollagen). Som ett led i
skapandet och vidmakthållandet av en likvärdig skola för alla
har staten ett ansvar för att det finns tillgång till
fortbildning av god kvalitet i alla delar av landet.
I motion 1990/91:Ub5 (m) tas fortbildningsfrågorna upp med
utgångspunkt i motionärernas syn på skolans huvuduppgift,
nämligen att ge alla elever goda kunskaper och färdigheter.
Lärarna bör ha aktuella kunskaper i de ämnen som de skall
undervisa i. Mot denna bakgrund bör den ämnesmässiga
fortbildningen prioriteras (yrkande 21). Motionärerna anser att
alla lärare bör erhålla ett erbjudande om att genomgå en
ämnesinriktad fortbildning om 20 poäng minst vart tionde år
(yrkande 22). Enligt motion 1990/91:Ub37 (mp) yrkande 7 delvis
är en termins studier/yrkespraktik minst vart sjunde år ett
rimligt mål för skolpersonalens fortbildning.
Utskottet vill hänvisa till vad som anförs i propositionen
(s. 96) om planering och inriktning av fortbildningen.
Det är således många skilda behov och intressen som
fortbildningen skall möta och tillgodose. Det är därför
nödvändigt att planera fortbildningsinsatserna så att de blir
ett led i en medveten förändring och förbättring av kompetensen
i skolan. De prioriteringar som alltid måste göras lokalt
mellan skilda fortbildningsbehov måste därför utgå från en
analys av behoven och vara en del i en genomtänkt strategi för
utvecklingen av skolverksamheten. De resultat som utvärderingen
av skolverksamheten visar är därvid ett viktigt underlag för
beslut om fortbildningsinsatser.
Utskottet anser att fortbildningen för skolans personal utgör
en viktig del i en mål- och resultatorienterad styrning av
skolan med utgångspunkt i lokala behov. Mot denna bakgrund är
det enligt utskottets uppfattning inte motiverat att centralt
göra prioriteringar av fortbildningens inriktning för viss
skolpersonal och precisera fortbildningens omfattning.
Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att
riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:Ub5 yrkandena 21 och
22 samt 1990/91:Ub37 yrkande 7 (delvis) godkänner vad som
förordats i proposition 1990/91:18 om syfte med och ansvar för
fortbildningen. Till detta vill utskottet lägga följande. Som
framgår av propositionen (s. 98) avser regeringen att i
budgetpropositionen 1991 återkomma till frågan om ett särskilt
stipendiesystem för individuellt motiverad fortbildning.
I ett antal motioner behandlas vissa frågor om
fortbildningens organisation.
Enligt motion 1990/91:Ub5 (m) yrkande 23 bör det nya
skolverket inte ha som uppgift att organisera fortbildning och
inte heller fördela medel för fortbildning av något slag. Det
statliga bidraget till fortbildning föreslås gå direkt till
kommunerna. Statens insatser för lärares fortbildning bör
huvudsakligen avse ämnesinriktad fortbildning som bör anordnas
av den statliga högskolan. Den utredning som skall lägga fram
förslag om en ny organisation för den statliga
skoladministrationen bör i sina förslag beakta behovet av
samordningsinsatser för fortbildningen av lärare (yrkande 24).
Enligt motion 1990/91:Ub35 (fp) yrkande 9 bör den statliga
skoladministrationen ha ansvaret för de statliga insatserna
inom fortbildningsområdet. Den av regeringen tillsatta
utredaren av en ny organisation för den statliga
skoladministrationen bör närmare belysa denna fråga. I motion
1990/91:Ub37 (mp) yrkande 7 delvis föreslås att universiteten
skall ha huvudansvaret för fortbildningen. Slutligen framförs i
motion 1990/91:Ub16 (c) förslag om att kommunerna skall vara
enda mottagare av statens ekonomiska stöd till fortbildning och
att universitet och högskolor inte bör vara både samordnare och
anordnare av utbildningar inom fortbildningsområdet.
Utskottet vill med anledning av motionsyrkandena anföra
följande.
I propositionen (s. 97) slås fast att högskolan även i
fortsättningen bör vara en viktig anordnare av utbildning för
skolväsendet. Det gäller främst sådan ämnesutbildning som
innebär breddning eller fördjupning i förhållande till lärarnas
grundutbildning eller kurser som innebär aktualisering av
ämnes- eller lärarkunskaper. Samtidigt konstaterar regeringen
att inom vissa områden finns den kompetens som skolan behöver
hos andra utbildningsanordnare. Det gäller t.ex. fortbildning
som riktar sig till olika kategorier av yrkeslärare. Enligt
regeringen bör staten se till att det finns tillgång till
fortbildning i alla delar av landet. Detta ansvar innebär att
staten även i fortsättningen ställer resurser till förfogande
för samordning, rådgivning och service i fortbildningsfrågor
och på så sätt underlättar kommunernas och
landstingskommunernas ansträngningar att få en fortbildning
med kvalitet och relevans. Som tidigare redovisats kommer de
uppgifter som i dag åvilar fortbildningsnämnderna att utföras
av det nya skolverket. Utskottet ställer sig bakom de
synpunkter som framförs i propositionen när det gäller såväl
det nya skolverkets som högskolans medverkan i skolpersonalens
fortbildning.
I regeringens direktiv till ny organisation för den statliga
skoladministrationen (Dir. 1990:60) anförs bl.a. följande.
I propositionen föreslås att det nya skolverket i
fortsättningen också skall svara för de uppgifter inom
fortbildningsområdet som skall tillkomma staten. Den särskilde
utredaren bör mot bakgrund av vad som anförs i propositionen
komma med förslag om hur fortbildningsfrågorna skall inordnas i
det nya skolverket.
Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att
riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ub5 yrkandena 23 och 24,
1990/91:Ub16, 1990/91:Ub35 yrkande 9 och 1990/91:Ub37 yrkande
7 delvis. Som framgår av propositionen (s. 98) avser regeringen
återkomma till frågor som rör resurser för fortbildning och
villkor för högskolans medverkan i denna i samband med 1991 års
budgetproposition.
I motion 1990/91:Ub35 (fp) yrkande 19 konstateras att Sverige
varje år får del av vissa medel från utlandet för
lärarfortbildning. Om fortbildningsnämnderna läggs ner
befarar motionärerna att dessa medel kommer att förloras för
Sveriges del. Regeringen bör få i uppdrag att bevaka denna
fråga.
Utskottet vill med anledning av motionsyrkandet anföra
följande.
I 4 § förordningen (1988:849) om fortbildningsnämnder anges
bl.a. att fortbildningsnämnden i Uppsala skall ansvara för
språkassistentverksamheten och viss fortbildning inom området
moderna språk när det gäller utbildning i utlandet. Enligt vad
utskottet erfarit har fortbildningsavdelningen vid
universitetet i Uppsala bl.a. en omfattande kontaktverksamhet
med utländska universitetsinstitutioner när det gäller
planering och genomförande av fortbildning som har
internationell karaktär. De länder som Sverige samarbetar med
tillskjuter ca 5 milj.kr. per år för denna verksamhet.
Fortbildningsavdelningen är vidare svenskt samordningsorgan för
Europarådets fortbildningsprogram "CDCC's Teacher Bursaries
Scheme".
Utskottet anser det väsentligt att det även i framtiden finns
ett organ som kan ha ett brett kontaktnät med utländska
institutioner i syfte att på bästa sätt organisera den
utlandsförlagda fortbildningen och samtidigt ansvara för att
internationella medel för den svenska lärarfortbildningen tas
till vara. Utskottet anser att regeringen bör återkomma till
riksdagen med en redovisning av hur ansvarsfrågan m.m. när det
gäller dispositionen av internationella medel för
lärarfortbildningen lämpligen bör lösas. Detta bör riksdagen
med anledning av motion 1990/91:Ub35 yrkande 19 som sin mening
ge regeringen till känna.
9. Stimulansbidrag till förbättringar av den fysiska miljön i
skolorna
Riksdagen beslöt med anledning av propositionen om kommunalt
huvudmannaskap för lärare m.fl. (prop. 1989/90:41, UbU9, rskr.
58) att ett stimulansbidrag om motsvarande 300 milj.kr. per år
under en tioårsperiod skulle ställas till kommunernas
förfogande för förbättringar av skolornas fysiska miljö. Detta
bidrag föreslås i propositionen fördelas av länsstyrelserna
till kommunerna. Bidraget bör enligt propositionen åtminstone
till att börja med fördelas länsvis i förhållande till antalet
elever i resp. län. Enligt föredragande statsrådet bör bidraget
utgå till investeringskostnader för dels arbetsplatser för
skolans personal, dels sådana förbättringar i inomhusmiljön som
har till syfte att förebygga allergi. Bidrag bör enligt
propositionen endast lämnas till sådana investeringar där
kommunerna själva bidrar med minst lika mycket som staten.
I tre motionsyrkanden framförs förslag till ändringar i de av
regeringen förordade grunderna för stimulansbidraget. I motion
1990/91:Ub21 (s) hävdas att det är skolmiljön i
storstadsområdena som har de mest omfattande bristerna, varför
motionärerna föreslår att hela eller större delen av bidraget
de första åren skall utgå till Storstockholm, Göteborg och
Malmö. I motion 1990/91:Ub25 (s) föreslås att det statliga
bidraget skall kunna lämnas utan krav på en lika stor kommunal
satsning. Enligt motion 1990/91:Ub24 (s) bör elevernas
inflytande på vilka miljöförbättrande åtgärder som skall
prioriteras -- liksom de lokala personalorganisationernas --
också garanteras. Formerna för detta elevsamråd bör dock enligt
motionärerna avgöras inom resp. kommun.
Utskottet vill med anledning av förslagen i propositionen och
motionerna inledningsvis slå fast att det är kommunernas ansvar
att hålla goda skollokaler för såväl elever som lärare. Det
tidsbegränsade bidrag som riksdagen föregående riksmöte
beslutade om bör ses som en stimulans från staten för att förmå
kommunerna till snabba förbättringar av den fysiska skolmiljön.
Enligt utskottets mening är det därför rimligt att berörd
kommun bidrar med halva kostnaden.
Statens ansvar för en likvärdig skola i landets alla delar
gör det motiverat att bidraget fördelas dit där de största
bristerna i den fysiska skolmiljön finns. Utskottet anser
därför att fördelningen av bidraget bör göras med ett bättre
hänsynstagande till behoven av upprustning än vad som
föreslagits i propositionen. Enligt utskottets mening bör
därför regeringen återkomma i 1991 års budgetproposition med
ett förslag till fördelning av resurserna med denna inriktning.
I utskottets betänkande 1989/90:UbU9 angavs att det statliga
stimulansbidraget skulle användas för en upprustning av den
fysiska miljön i skolorna, varmed avsågs lokaler, utrustning
och övrig arbetsmiljö. Utskottet anser att bidrag skall lämnas
i första hand till upprustning av undervisningslokaler och
utrustning dels för att förbättra skolans förutsättningar att
variera såväl innehåll i undervisningen som arbetssätt och
arbetsformer, dels till investeringar i inomhusmiljön som har
till syfte att förebygga allergi. I andra hand skall bidrag
utgå till åtgärder för att förbättra övrig arbetsmiljö.
När det gäller elevernas inflytande på vilka
förbättringsåtgärder som bör vidtas inom en skola vill
utskottet hänvisa till de ändringar i arbetsmiljölagen avseende
elevmedverkan som riksdagen beslöt om under föregående riksmöte
(prop. 1989/90:61, bet. UbU28, rskr. 240).
Vad utskottet anfört om fördelningen och användningen av
stimulansbidrag till förbättringar av den fysiska miljön i
skolorna bör riksdagen med anledning av propositionen och
motion 1990/91:Ub21 samt med avslag på motionerna 1990/91:Ub24
och 1990/91:Ub25 som sin mening ge regeringen till känna.
10. Övriga frågor
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till principer
för styrning och ansvarsfördelning inom skolan i den mån de
inte omfattas av utskottets förslag i det föregående.
Enligt motion 1990/91:Ub39 (s) yrkande 3 bör skollagen
utformas så att den vuxenstuderandes rätt att välja
utbildning och utbildningsort säkerställs. Det ligger enligt
motionären en motsättning i att vuxna själva skall välja
utbildningsort, medan hemkommunen skall avgöra om den vill
betala.
Utskottet förutsätter att regeringen, i samband med det
aviserade förslaget om lagreglering av kommunens skyldighet att
erbjuda kommunal utbildning för vuxna, kommer att ge tydligt
uttryck för vad som skall gälla på den punkt som motionären
aktualiserat. Något särskilt uttalande av riksdagen är därför
inte påkallat, varför utskottet föreslår att riksdagen avslår
motion 1990/91:Ub39 yrkande 3.
Frågor om arrangörer av vuxenutbildning tas upp i motion
1990/91:Ub5 (m) yrkande 15. Andra arrangörer än kommunen
skall enligt motionärerna ha likvärdiga möjligheter att svara
för den vuxenutbildning som kan förekomma i kommunen.
Utskottet vill med anledning av yrkandet anföra följande.
Regeringen har till våren 1991 aviserat en proposition om
vuxenutbildningen, inkluderande såväl statlig och kommunal
vuxenutbildning som folkhögskola och studieförbund m.m.
Utskottet anser att ett principiellt ställningstagande av det
slag som motionärerna önskar bör diskuteras i det sammanhanget.
Motion 1990/91:Ub5 yrkande 15 avstyrks därför.
I motion 1990/91:Ub39 (s) yrkande 4 föreslås att frågan om
elevavgifter i vuxenutbildningen skall utredas. För att
säkra prioriteringen av de mest behövande inom
vuxenutbildningen vill motionären begränsa användningen av
elevavgifter -- om sådana blir tillåtna -- till vissa slag av
kurser.
Utskottet räknar med att frågan om avgiftsbeläggning av olika
slag av vuxenutbildning kommer att prövas i samband med den
nyss nämnda aviserade propositionen våren 1991, varför
riksdagen inte nu bör ta ställning till denna fråga. Motion
1990/91:Ub39 yrkande 4 avstyrks.
Enligt motion 1990/91:Ub6 (c) bör utvecklingsarbetet inom
utbildningsradion och statens skola för vuxna i Härnösand
länkas samman (yrkande 4). Enligt yrkande 5 i samma motion får
inte det arbete som pågår vid statens skola för vuxna i
Härnösand med utveckling av distansundervisning äventyras. Även
motion 1990/91:Ub37 (mp) yrkande 6 avser statens skolor för
vuxna, som enligt motionärerna måste garanteras en fortsatt
utveckling för att förbättra distansundervisningen.
Utskottet anser inte att ett samarbete mellan
utbildningsradion och statens skola för vuxna i Härnösand
kräver något beslut av riksdagen. I sitt betänkande
1990/91:UbU2 har utskottet tagit ställning till en motion med
likartat innehåll som motion 1990/91:Ub6 yrkande 4. Frågor
rörande statens skolor för vuxna, vilka inte berörs i den nu
aktuella propositionen 1990/91:18, bör enligt utskottets mening
behandlas i anslutning till den aviserade propositionen våren
1991 om vuxenutbildning. Utskottet föreslår att riksdagen
avslår motionerna 1990/91:Ub6 yrkandena 4 och 5 samt
1990/91:Ub37 yrkande 6 delvis.
Enligt motion 1990/91:Ub35 (fp) yrkande 16 har
lärarutbildningarna, liksom andra yrkesinriktade utbildningar,
behov av forskningsanknytning för att höja kvaliteten.
Riksdagen beslutade under föregående riksmöte att medel till
skolforskning skulle ställas till skolöverstyrelsens
förfogande (prop. 1989/90:90, bet. UbU25, rskr. 328).
Motionärerna föreslår att dessa medel fortsättningsvis skall
ställas till resp. högskoleenhets förfogande.
Utskottet vill för sin del hänvisa till vad utskottet anförde
i betänkandet 1989/90:UbU25 (s. 158) beträffande medlen till
forskning inom skolväsendet. Utskottet finner ingen anledning
att nu ändra ståndpunkt i denna fråga varför motion
1990/91:Ub35 yrkande 16 avstyrks.
I motion 1990/91:Ub4 (c) föreslås att det skall övervägas om
inte ansvaret för studie- och yrkesorienteringen (syo) bör
frigöras från den kommunala skolorganisationen. Motionärerna
anser att det är angeläget att ungdomar får en allsidig
information när de skall välja utbildningsväg i gymnasieskolan,
utan sidoblickar på kommunalekonomiska konsekvenser.
Utskottet vill erinra om att det vid tidigare
riksdagsbehandlingar har rått stor enighet om målen för skolans
studie- och yrkesorientering (prop. 1971:34, bet. UbU21,
rskr. 214, prop. 1981/82:15, bet. UbU6, rskr. 115, prop.
1983/84:86, bet. UbU13, rskr. 174). Studie- och
yrkesorienteringen skall bidra till att ge eleven självkännedom
för att underlätta för honom eller henne att välja fritt.
Eleverna skall samtidigt få en sådan information att de får en
realistisk inställning till det framtida utträdet i
arbetslivet. Kravet på saklighet och allsidighet ingår i varje
lärares och syo-funktionärs tjänsteansvar. Enligt läroplanen
för grundskolan (Lgr 80) skall undervisningen i alla ämnen på
ett naturligt sätt ta upp studie- och yrkesorienteringsfrågor,
så att frågor kring elevernas framtida sysselsättning kan
anknytas till undervisningsinnehållet och elevernas enskilda
problem kan tas upp med lärare och kamrater.
Med hänvisning till vad utskottet anfört om skolans studie-
och yrkesorientering föreslår utskottet att riksdagen avslår
motion 1990/91:Ub4 yrkande 4.
Enligt motion 1990/91:Ub5 (m) yrkande 28 är det en viktig
uppgift för skolan att vidta åtgärder för att behålla duktiga
lärare i yrket. Motionärerna menar att detta bör vara möjligt
genom att särskilda karriärtjänster som lärare
tillskapas. I motion 1989/90:Ub318 (vpk) yrkande 4 föreslås
befordringstjänster i skolväsendet för erfarna lärare. Dessa
lärares uppgifter bör bl.a. bestå av introduktion av nya lärare
och handledning av tillfälliga vikarier utan behörighetsgivande
utbildning.
Utskottet anser att motionärernas syfte är gott. Utskottet
utgår från att åtgärder av ifrågavarande slag prövas av
skolhuvudmännen. Med det anförda bör riksdagen avslå motionerna
1989/90:Ub318 yrkande 4 och 1990/91:Ub5 yrkande 28.
Hemställan
Utskottet hemställer
Lagförslag, m.m.
1. beträffande en likvärdig utbildning
att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:Ub5 yrkande 1,
1990/91:Ub14 yrkande 6 och 1990/91:Ub19 antar det i proposition
1990/91:18 framlagda förslaget till lag om ändring i skollagen
såvitt avser 1 kap. 2 § första stycket,
res. 1 (m)
2. beträffande kunskaper och färdigheter
att riksdagen med avslag på motion 1990/91:Ub5 yrkande 2
antar det i proposition 1990/91:18 framlagda förslaget till lag
om ändring i skollagen såvitt avser 1 kap. 2 § andra stycket,
res. 2 (m)
3. beträffande lag om självstyrande skolor, m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ub14 yrkandena 3 och
4, 1990/91:Ub35 yrkande 2 samt 1990/91:Ub37 yrkande 9,
res. 3 (fp, mp)
res. 4 (v)
4. beträffande elevers och föräldrars möjlighet att välja
skola inom det kommunala skolväsendet
att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:18 och med
avslag på motionerna 1990/91:Ub5 yrkande 5 delvis samt
1990/91:Ub35 yrkandena 3 och 4 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
5. beträffande fristående skolor
att riksdagen med avslag på motion 1990/91:Ub5 yrkande 6
antar det i proposition 1990/91:18 framlagda förslaget till lag
om ändring i skollagen såvitt avser 1 kap. 3 §,
res. 5 (m, fp, mp)
6. beträffande rektorer
att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:Ub5 yrkande 27
och 1990/91:Ub23 antar det i proposition 1990/91:18 framlagda
förslaget till lag om ändring i skollagen såvitt avser 2 kap. 2
§,
res. 6 (m)
7. beträffande anställningar som lärare, m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ub5 yrkande
26, 1990/91:Ub9, 1990/91:Ub13 delvis och 1990/91:Ub35 yrkande 8
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört, dels antar det i proposition 1990/91:18 framlagda
förslaget till lag om ändring i skollagen såvitt avser 2 kap. 3
och 4 §§,
8. beträffande besvärsrätt
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ub5 yrkande 25 och
1990/91:Ub35 yrkande 7,
res. 7 (m, fp)
9. beträffande anställning av personal för studie- och
yrkesorientering
att riksdagen avslår motion 1990/91:Ub14 yrkande 7,
10. beträffande fortbildning för personal för studie- och
yrkesorientering
att riksdagen avslår motion 1990/91:Ub14 yrkande 8,
11. beträffande skolplan
att riksdagen avslår motion 1990/91:Ub6 yrkande 2,
12. beträffande precisering av kommunens ansvar för
vuxenutbildning
att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:Ub321 yrkande
2 och 1990/91:Ub5 yrkande 16 antar det i proposition
1990/91:18 framlagda förslaget till lag om ändring i
skollagen såvitt avser 1 kap. 9 §,
res. 8 (m)
15. beträffande ändring av regeringens lagförslag
att riksdagen antar det i proposition 1990/91:18 framlagda
förslaget till lag såvitt avser 2 kap. 3 och 7 §§ med den
ändringen att paragraferna erhåller i bilaga 2 som Utskottets
förslag betecknade lydelse,
16. beträffande lagförslagen i övrigt i propositionen
att riksdagen dels antar förslaget till lag om ändring i
skollagen (1985:1100) i den mån det inte omfattas av vad
utskottet i det föregående hemställt, dels antar det i
proposition 1990/91:18 framlagda förslaget till lag om ändring
i vuxenutbildningslagen (1984:1118),
Utformningen av läroplaner
17. beträffande utformningen av läroplaner
att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:Ub203 yrkande
7, 1989/90:Ub817, 1990/91:Ub5 yrkandena 3, 8, 9 och 10,
1990/91:Ub14 yrkandena 1 och 2 och 1990/91:Ub35 yrkande 13 utan
erinran lägger proposition 1990/91:18 till handlingarna,
res. 11 (m, fp)
res. 12 (v)
19. beträffande stimulansbidrag för begränsad tid
att riksdagen avslår motion 1990/91:Ub35 yrkande 17,
res. 15 (fp)
20. beträffande ett generellt finansiellt stöd till
samtliga primärkommuner för grundskola, gymnasieskola och
kommunal utbildning för vuxna
att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:Ub232 yrkande
3, 1990/91:Ub5 yrkandena 5 och 7, båda delvis, 1990/91:Ub14
yrkande 14, 1990/91:Ub37 yrkandena 1, 2, 3, 5 och 6 delvis samt
1990/91:Ub38 godkänner vad som anförts i proposition
1990/91:18,
res. 16 (m, fp)
res. 17 (v)
res. 18 (mp)
21. beträffande vikarieorganisation i grundskolan och
gymnasieskolan
att riksdagen avslår motion 1989/90:Ub318 yrkande 5,
22. beträffande statsbidrag för utbildningen i glesbygd
m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Ub276 och
1989/90:Ub291,
23. beträffande riktlinjer för statsbidragssystemet i fråga
om grundskolans grundresurs
att riksdagen godkänner vad som anförts i proposition
1990/91:18,
24. beträffande riktlinjer för statsbidragssystemet i fråga
om grundskolans specialresurser
att riksdagen med avslag på motion 1990/91:Ub22 godkänner vad
som anförts i proposition 1990/91:18,
25. beträffande riktmärke för klasstorlek
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ub14 yrkande 9
och med avslag på motion 1990/91:Ub35 yrkande 1 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
res. 19 (fp)
26. beträffande riktlinjer för statsbidragssystemet i fråga
om gymnasieskolan
att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:Ub4 yrkandena
1, 2 och 3, 1990/91:Ub6 yrkande 6, 1990/91:Ub14 yrkande 12,
1990/91:Ub31 samt 1990/91:Ub39 yrkande 5 godkänner vad som
anförts i proposition 1990/91:18,
res. 20 (v)
27. beträffande planeringen m.m. av gymnasieutbildningen i
fråga om gymnasieorter och gymnasieregioner
att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:Ub6 yrkande 7
och 1990/91:Ub35 yrkande 11 (delvis) godkänner vad som anförts
i proposition 1990/91:18,
res. 21 (fp, c)
28. beträffande gymnasieelevernas möjligheter att fritt
välja utbildning m.m.
att riksdagen avslår motion 1990/91:Ub30,
29. beträffande Väfskolan i Borås
att riksdagen avslår motion 1990/91:Ub34,
30. beträffande riktlinjer för statsbidragssystemet i fråga
om kommunal utbildning för vuxna
att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:Ub12 och
1990/91:Ub14 yrkande 13 (delvis) godkänner vad som anförts i
proposition 1990/91:18,
res. 22 (m)
res. 23 (v)
31. beträffande behovet av övergångsregler vid införandet
av ett nytt sätt att beräkna statsbidrag till kommunal
utbildning för vuxna
att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:18 och
motionerna 1990/91:Ub10 yrkande 2, 1990/91:Ub11, 1990/91:Ub14
yrkande 13 delvis, 1990/91:Ub35 yrkande 12, 1990/91:Ub37
yrkande 6 delvis samt 1990/91:Ub39 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
33. beträffande särskilda stimulansbidrag
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ub5 yrkande 11 och
1990/91:Ub14 yrkande 11,
res. 24 (m)
34. beträffande resursnivån vid övergången till ett nytt
statsbidragssystem
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ub6 yrkande 1 och
1990/91:Ub14 yrkande 10,
res. 25 (v)
35. beträffande riktlinjer i övrigt för
statsbidragssystemet
att riksdagen godkänner vad som anförts i proposition
1990/91:18,
36. beträffande uppföljning av genomförandet av det nya
statsbidragssystemet
att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Ub6 yrkande
12 och 1990/91:Ub14 yrkande 15 samt med anledning av motionerna
1990/91:Ub5 yrkande 17, 1990/91:Ub6 yrkande 3 och 1990/91:Ub10
yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
Uppföljning, utvärdering och tillsyn
37. beträffande riktlinjer för uppföljning och
utvärdering
att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:Ub801 yrkande
12, 1990/91:Ub5 yrkandena 12 och 13 och 1990/91:Ub13 delvis
godkänner vad som anförts i proposition 1990/91:18,
res. 26 (m)
38. beträffande betyg i skolan
att riksdagen avslår motion 1990/91:Ub5 yrkande 4,
res. 27 (m)
Den statliga skoladministrationen
39. beträffande avveckling av skolöverstyrelsen,
länsskolnämnderna och fortbildningsnämnderna samt inrättande av
ett nytt ämbetsverk för skolväsendet
att riksdagen godkänner vad som anförts i proposition
1990/91:18,
40. beträffande lokalisering av det nya ämbetsverket för
skolväsendet
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ub1, 1990/91:Ub3
yrkande 1, 1990/91:Ub6 yrkande 11, 1990/91:Ub18 yrkande 1 och
1990/91:Ub37 yrkande 8,
res. 28 (c, mp)
41. beträffande namn på det nya ämbetsverket för
skolväsendet
att riksdagen avslår motion 1990/91:Ub35 yrkande 18,
42. beträffande fältorganisation för ett nytt ämbetsverk
för skolväsendet
att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Ub316,
1990/91:Ub3 yrkandena 2 och 4, 1990/91:Ub6 yrkandena 9 och 10,
1990/91:Ub7 samt 1990/91:Ub35 yrkande 10 och med ändring av
riksdagens beslut (prop. 1988/89:154, bet. 1989/90:BoU4 och 9, rskr.
89) i vad gäller de nya länsstyrelsernas befattning med
utbildningsfrågor m.m. samt med avslag på proposition
1990/91:18 och motionerna 1990/91:Ub2, 1990/91:Ub14 yrkande
16, 1990/91:Ub15, 1990/91:Ub17, 1990/91:Ub18 yrkande 2,
1990/91:Ub20, 1990/91:Ub26, 1990/91:Ub27, 1990/91:Ub28
yrkande 1, 1990/91:Ub29 och 1990/91:Ub36 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
43. beträffande information om alkohol, narkotika och
tobak
att riksdagen avslår motion 1990/91:Ub28 yrkande 2,
44. beträffande inrättande av ett sammanhållet ämbetsverk
för utbildningsfrågor
att riksdagen avslår motion 1990/91:Ub5 yrkande 29,
res. 29 (m)
45. beträffande ett institut för handikappfrågor inom
skolväsendet
att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:Ub3 yrkande 3
samt 1990/91:Ub35 yrkandena 14 och 15 godkänner vad som anförts
i proposition 1990/91:18,
res. 30 (c, mp)
46. beträffande övriga handikappfrågor
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ub32 och
1990/91:Ub33,
Grundläggande lärarutbildning
47. beträffande examinations- och betygssystem inom
grundläggande lärarutbildning
att riksdagen avslår motion 1990/91:Ub5 yrkandena 19 och 20,
res. 31 (m, fp)
48. beträffande grundläggande lärarutbildning i övrigt
att riksdagen utan erinran lägger proposition 1990/91:18 till
handlingarna,
49. beträffande utbildning som kompletterar nuvarande
grundskollärarutbildning
att riksdagen avslår motion 1990/91:Ub5 yrkande 18,
res. 32 (m, fp)
Fortbildning för skolväsendets personal
50. beträffande syfte med och ansvar för fortbildningen
att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:Ub5 yrkandena
21 och 22 samt 1990/91:Ub37 yrkande 7 (delvis) godkänner vad
som anförts i proposition 1990/91:18,
res. 33 (m)
res. 34 (mp)
51. beträffande fortbildningens organisation
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ub5 yrkandena 23 och
24, 1990/91:Ub16, 1990/91:Ub35 yrkande 9 och 1990/91:Ub37
yrkande 7 delvis,
res. 35 (m)
res. 36 (mp)
52. beträffande medel från utlandet för lärarfortbildning
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ub35 yrkande 19
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Stimulansbidrag till förbättringar av den fysiska miljön i
skolorna
53. beträffande stimulansbidrag till förbättringar av den
fysiska miljön i skolorna
att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:18 och
motion 1990/91:Ub21 samt med avslag på motionerna
1990/91:Ub24 och 1990/91:Ub25 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
Övriga frågor
54. beträffande principer i övrigt för styrning och
ansvarsfördelning inom skolan
att riksdagen godkänner vad som anförts i proposition
1990/91:18,
55. beträffande vuxenstuderandes rätt att välja utbildning
och utbildningsort
att riksdagen avslår motion 1990/91:Ub39 yrkande 3,
56. beträffande arrangörer av vuxenutbildning
att riksdagen avslår motion 1990/91:Ub5 yrkande 15,
res. 37 (m, fp)
57. beträffande elevavgifter i vuxenutbildningen
att riksdagen avslår motion 1990/91:Ub39 yrkande 4,
58. beträffande utvecklingsarbetet inom utbildningsradion
och statens skola för vuxna i Härnösand
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ub6 yrkandena 4 och 5
samt 1990/91:Ub37 yrkande 6 delvis,
res. 38 (fp, c)
59. beträffande medel till forskning inom skolväsendet
att riksdagen avslår motion 1990/91:Ub35 yrkande 16,
60. beträffande ansvaret för studie- och
yrkesorienteringen
att riksdagen avslår motion 1990/91:Ub4 yrkande 4,
61. beträffande s.k. karriärtjänster m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Ub318 yrkande 4 och
1990/91:Ub5 yrkande 28.
Stockholm den 29 november 1990
På utbildningsutskottets vägnar
Lars Gustafsson
Närvarande: Lars Gustafsson (s), Larz Johansson (c),
Helge Hagberg (s), Ann-Cathrine Haglund (m), Bengt
Silfverstrand (s), Lars Leijonborg (fp), Lars Svensson (s),
Birgitta Rydle (m), Ingvar Johnsson (s), Margareta Israelsson
(s), Berit Löfstedt (s), Birger Hagård (m), Carl-Johan Wilson
(fp), Marianne Andersson i Vårgårda (c), Eva Goës (mp),
Ingegerd Wärnersson (s) och Ylva Johansson (v).