1989/90:Ub501 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
4. att riksdagen hos regeringen begär en nationell plan för
utnyttjande av media för decentraliserad högre utbildning
enligt de riktlinjer som anges i motionen.
1989/90:Ub530 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om kiropraktorutbildningen.
1989/90:Ub537 av Margitta Edgren och Lars Sundin (fp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om breddade kriterier för antagning till
psykoterapeututbildning.
Utskottet
Plan för utnyttjande av media i den högre utbildningen
I motion 1989/90:Ub501 (c) yrkande 4 begärs en översyn av den
moderna mediateknikens möjligheter i utbildningssammanhang,
resulterande i ett nationellt program för utnyttjande av såväl
gamla media -- eterburen radio och TV -- som nya media --
framför allt satellit- och kabel-TV, video och bildskivor. De
möjligheter som nya media erbjuder för distribution av
utbildning är enligt motionärerna mycket bristfälligt
analyserade för svenskt vidkommande, trots att de varit kända
eller förutsedda sedan lång tid.
Utskottet vill med anledning av yrkandet anföra följande.
Den svenska högskolans organisation karakteriseras av en hög
grad av decentralisering. Endast inrättandet av allmänna
utbildningslinjer regleras genom centrala beslut. Utbudet av
lokala linjer och fristående kurser bestäms således uteslutande
genom lokala beslut inom resp. högskoleenhet. Utbildningens
närmare uppläggning och innehåll bestäms likaså lokalt, även
för sådana allmänna utbildningslinjer där det finns central
utbildningsplan. Vid 1976/77 års riksmöte behandlades ett
förslag av regeringen till riktlinjer för distansundervisningen
inom högskolan (prop. 1975/76:110 om radio och television i
utbildningsväsendet) samt ett motionsförslag (1975/76:Ub883
(fp) yrkande 2) om en särskild organisation för
högskoleutbildning via radio och television enligt samma modell
som Storbritanniens Open University. Riksdagen avvisade
motionsförslaget och anslöt sig till regeringens förslag, som
innebar att regionstyrelserna fick ansvaret för planeringen av
distansundervisningens omfattning och för samverkan
mellan regionerna (UbU 1976/77:8, rskr. 46). Efter att
regionstyrelserna avskaffats vilar detta ansvar på varje
högskoleenhet (prop. 1986/87:127, bet. UbU 1987/88:1 s. 13,
rskr. 1987/88:1).
Utbudet av kurser med beteckningen distansundervisning är
numera stort inom högskolan (ca 630 fristående kurser och 50
linjer). Så gott som samtliga statliga högskoleenheter erbjuder
åtminstone någon kurs i denna form, och ett stort antal
vårdhögskolor erbjuder främst påbyggnadslinjer i distansform. I
samarbete med Utbildningsradion erbjuder flertalet
vårdhögskolor också fristående kurs i omvårdnad.
Utbildningsradion samarbetar med samtliga universitet när det
gäller den nu pågående 10-poängskursen i engelska, där
satellitsänd TV används för dubbelriktad kommunikation mellan
studerande och lärare.
År 1984 bildades en svensk riksförening för
distansundervisning (SVERD). Bland medlemmarna finns såväl
enskilda personer som privata och offentliga
utbildningsanordnare, bl.a. samtliga universitet och praktiskt
taget alla högskolor. Föreningen förmedlar kunskaper om vad som
sker på detta område i Sverige och utomlands dels genom en
tidning (Per Distans), dels genom konferenser.
Inom universitetet i Umeå pågår sedan budgetåret 1987/88 ett
omfattande projekt för utveckling av
distansundervisningsmetodik. Vidare har länsstyrelsen i
Västerbottens län börjat förbereda ett förslag till ett
norrländskt nätverk för utveckling och införande av
distansöverbryggande teknik i utbildning. Skolöverstyrelsen har
i sin fördjupade anslagsframställning för vuxenutbildningen för
budgetåren 1991/92--1993/94 förordat att regeringen låter
närmare pröva möjligheterna att bilda ett resurs- och
utvecklingscentrum för distansundervisning.
Utskottet anser det värdefullt att man på så många håll inom
den decentraliserade högskoleorganisationen har börjat
uppmärksamma nya medias möjligheter i distributionen av högre
utbildning. Uppenbarligen medför detta ett behov av samverkan
mellan högskoleenheter inbördes och mellan sådana och
Utbildningsradion. Den hittillsvarande utvecklingen ger enligt
utskottets mening anledning till optimism när det gäller
samverkan på frivillig grund.
Mot bakgrund av det anförda föreslår utskottet att riksdagen
avslår motion 1989/90:Ub501 yrkande 4.
Kiropraktorutbildning
I motion 1989/90:Ub530 (fp) föreslås anordnande av en ny
svensk utbildningslinje, ledande till legitimation som
kiropraktor och med rätt till studiemedel som vid varje annan
utbildning. Övergångsvis föreslås att den nuvarande svenska
utbildningen, som inte är tillräcklig för legitimation, ges
statlig finansiering så att eleverna slipper bekosta den själva
samt att de får studiemedel för denna utbildning.
För närvarande pågår genom Nordiska ministerrådets försorg en
utredning om möjligheterna till en för de nordiska länderna
gemensam utbildning till kiropraktor. Utskottet anser inte att
staten bör finansiera den befintliga svenska utbildningen som
inte leder till legitimation.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår
motion 1989/90:Ub530.
Psykoterapeututbildning
I motion 1989/90:Ub537 (fp) föreslås breddade kriterier för
antagning till psykoterapeututbildning. Enligt motionärerna bör
skötare och sjuksköterskor som har grundläggande psykiatrisk
högskoleutbildning från den kommunala högskolan och erfarenhet
av praktiskt psykiatriskt arbete kunna bedömas behöriga efter
viss komplettering, som skall kunna erhållas via överbryggande
individuella utbildningslinjer i högskolan.
Utskottet vill till detta anföra följande.
För att vara behörig att antas till den nuvarande
påbyggnadslinjen Utbildning i psykoterapi 60 poäng krävs att
man avlagt psykologexamen eller läkarexamen jämte genomgången
specialistutbildning i psykiatri eller har utbildning som
motsvarar det s.k. Steg 1 i den äldre utbildningen i
psykoterapi. I samtliga fall krävs att den sökande har
genomgått s.k. egenterapi samt har utfört psykoterapi under
kompetent handledning, bådadera i viss angiven omfattning.
Dessutom krävs minst tre års yrkeserfarenhet efter
grundutbildningen.
Den s.k. Steg 1-utbildningen (30 poäng) togs bort när
psykoterapiutbildningen i högskolan reformerades år 1987. Steg
1 hade haft den dubbla målsättningen att dels utgöra
grundutbildning för dem som därefter ville fortsätta till Steg
2 och få en fördjupad utbildning i psykoterapi, dels utgöra en
kompletterande utbildning för dem som önskade vidga sina
kunskaper och färdigheter inom sitt yrke till att omfatta även
psykoterapeutiskt arbetssätt. Till Steg 1 antogs sökande ur
många yrkesgrupper, bl.a. skötare i psykiatrisk vård och
sjuksköterskor.
Sedan Steg 1 avskaffades som utbildningsväg inom högskolan
har skilda landsting själva organiserat motsvarande utbildning
som personalutbildning för vissa av sina anställda. Sådan
verksamhet pågår nu inom de flesta landsting och är således
betydligt mera spridd geografiskt än högskolans
psykoterapiutbildning, som endast finns i Stockholm, Lund och
Umeå. Numera kan alltså en del sjuksköterskor och skötare på
detta sätt skaffa sig behörighet att antas till
psykoterapiutbildning i högskolan.
Hälso- och sjukvårdslinjens uppdelning på inriktningar och
utbildningens längd m.m. utreds för närvarande inom
utbildningsdepartementet. Mot denna bakgrund och med hänvisning
till det som i det föregående anförts anser utskottet att
riksdagen bör avslå motion 1989/90:Ub537.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande plan för utnyttjande av media i den högre
utbildningen
att riksdagen avslår motion 1989/90:Ub501 yrkande 4,
res. (m, fp, c, v)
2. beträffande kiropraktorutbildning
att riksdagen avslår motion 1989/90:Ub530,
3. beträffande psykoterapeututbildning
att riksdagen avslår motion 1989/90:Ub537.
Stockholm den 6 november 1990
På utbildningsutskottets vägnar
Lars Gustafsson
Närvarande: Lars Gustafsson (s), Larz Johansson (c),
Helge Hagberg (s), Ann-Cathrine Haglund (m), Bengt
Silfverstrand (s), Lars Leijonborg (fp), Lars Svensson (s),
Ingvar Johnsson (s), Margareta Israelsson (s), Birger Hagård
(m), Carl-Johan Wilson (fp), Marianne Andersson i Vårgårda (c),
Björn Samuelson (v), Ewa Hedkvist Petersen (s), Ingegerd
Wärnersson (s), Ulf Melin (m) och Claes Roxbergh (mp).
Reservation
Plan för utnyttjande av media i den högre utbildningen
(mom. 1)
Larz Johansson (c), Ann-Cathrine Haglund (m), Lars Leijonborg
(fp), Birger Hagård (m), Carl-Johan Wilson (fp), Marianne
Andersson i Vårgårda (c), Björn Samuelson (v) och Ulf Melin (m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 2
börjar med "Utskottet anser" och slutar med "1989/90:Ub501
yrkande 4" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det finns en risk att resultaten av de
nuvarande, spridda insatserna inte når ut till alla delar av
högskolan och att de tekniska resurserna inte utnyttjas fullt
ut av samma skäl. Erfarenheterna från de insatser som hittills
gjorts att utnyttja moderna media i den högre utbildningen bör
tas till vara och användas för att utforma ett nationellt
program för utnyttjande av såväl gamla som nya media. För att
inom en överskådlig framtid kunna nå reella resultat, bör dock
en sådan översyn i första hand koncentreras till den högre
utbildningen, där såväl distansundervisningen som användningen
av TV och radio har nått förhållandevis långt. Med tanke på
frågans centrala politiska betydelse är det också naturligt att
parlamentariker deltar.
Vad utskottet här anfört bör riksdagen med bifall till motion
1989/90:Ub501 yrkande 4 som sin mening ge regeringen till
känna.
dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
1. beträffande plan för utnyttjande av media i den högre
utbildningen
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Ub501 yrkande 4
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,