I betänkandet behandlar utskottet riksdagens revisorers
förslag 1989/90:17 angående koncessionsavtalet om linjesjötrafik
på Gotland.
Utskottet delar revisorernas uppfattning att det alternativ
för Gotlandstrafiken valdes som sammantaget för hela den
tioåriga avtalsperioden kunde beräknas medföra den lägsta
belastningen på statsbudgeten.
I likhet med revisorerna anser utskottet att viss kritik
kan riktas mot transportrådet beträffande
upphandlingsförfarandet. Utskottet noterar dock att revisorerna
inte hävdat att de påtalade bristerna är av den arten att de
påverkat resultatet av upphandlingen.
Utskottet avstyrker de båda motioner som väckts med
anledning av revisorernas förslag.
Vid betänkandet har fogats ett särskilt yttrande av
m-ledamöterna och ett av v-ledamoten.
Förslaget
I förslag 1989/90:17 har riksdagens revisorer hemställt att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
revisorerna anfört i fråga om tillämpning av
upphandlingsförordningen.
Motionerna
1990/91:T1 av Jerry Martinger (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att koncessionsavtalet mellan staten och Nordström & Thulin AB
(N&T) omedelbart måste bli offentligt,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att staten skall utnyttja sin rätt att utse auktoriserad revisor
med uppgift att granska den del av N&Ts verksamhet och
räkenskaper som påverkar koncessionstrafiken mellan Gotland och
fastlandet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att revisorns rapport skall tillställas riksdagen för att
tillsammans med gällande avtal kunna utgöra del av underlag för
beslut om medelstillskott till Gotlandstrafiken för budgetåret
1991/92.
1990/91:T2 av Gunhild Bolander (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att ansvaret för färjetrafiken till och från Gotland bör
överföras från transportrådet till ett trafikråd direkt
underställt regeringen.
Yttrande från riksdagens revisorer
Riksdagens revisorer har på anmodan av utskottet yttrat sig
över Rederiaktiebolaget Gotlands skrivelse till trafikutskottet
av den 1 oktober 1990 såvitt avser avsnittet Ekonomiska
konsekvenser jämte bilaga 8 till skrivelsen. Se bilaga till
detta betänkande.
Bakgrund
Färjetrafik mellan svenska fastlandet och Gotland får enligt
lagen (1970:871) om linjesjötrafik på Gotland bedrivas endast
efter tillstånd av regeringen. Regeringen eller myndighet som
regeringen betämmer, fastställer taxor och turlistor. Trafiken
utförs med statligt bidrag i form av transportstöd.
Rederiaktiebolaget Gotland (Gotlandsbolaget) har alltsedan
lagen om linjesjöfart på Gotland trädde i kraft år 1971 haft
koncession på färjetrafiken. Fr.o.m den 1 januari 1988 övergick
dock koncessionen till N&T.
Transportrådets handläggning av upphandlingen av
Gotlandstrafiken liksom regeringens beslut i ärendet har
kritiserats bl.a. vad gäller kraven på affärsmässighet och
objektivitet. Mot denna bakgrund har riksdagens revisorer
granskat förfarandet vid upphandlingen av Gotlandstrafiken efter
år 1987.
Revisorernas granskning har avgränsats till att omfatta
följande frågor:
avtalets kostnadskonsekvenser för staten,
formella fel vid upphandlingen,
avtalad servicenivå,
sysselsättningseffekter på Gotland.
Till utskottet har i ärendet inkommit skrivelser från
Gotlandsbolaget av den 1 oktober 1990 och den 1 november 1990.
Utskottet beslöt den 23 oktober 1990 att anmoda riksdagens
revisorer att yttra sig över den del av den förstnämnda
skrivelsen som behandlar ekonomiska konsekvenser av avtalet.
Riksdagens revisorer avgav den 25 oktober 1990 det begärda
yttrandet.
Utskottet
1 Avtalets kostnadskonsekvenser för staten
1.1 Revisorernas överväganden
På riksdagens revisorers uppdrag har två auktoriserade
revisorer företagit en jämförande beräkning av
kostnadskonsekvenserna för statens del avseende å ena sidan det
avtal som träffades mellan staten och N&T den 21 december 1987
och å andra sidan Gotlandsbolagets avtalsförslag den 17 februari
1987.
De föreslagna beräkningarna avser den tioåriga
avtalsperioden 1 januari 1988--31 december 1997. I de olika
kalkylerna ingår följande poster:
Intäkter
Seglationsintäkter
Övriga intäkter
Kostnader
Turersättning
Hamnavgifter
Försäljnings- och administrationskostnader
Kapitalkostnader
Övriga kostnader
Riksdagens revisorer framhåller att den företagna
kostnadsutredningen har gett vid handen att det alternativ valts
som sammantaget för hela den tioåriga avtalsperioden kunde
beräknas medföra den lägsta belastningen på statsbudgeten.
Skillnaden i kostnadsutfall är dock enligt de gjorda
beräkningarna mycket liten. De antaganden som gjorts om
seglationsintäkter, inflation, diskonteringsfaktor m.m. är
dessutom förenade med en viss osäkerhet. Detta medför enligt
revisorerna att man inte entydigt kan avgöra om det
kostnadsmässigt fördelaktigaste alternativet valts.
Riksdagens revisorer konstaterar vidare att staten tog en
risk i och med att N&T inte kunde specificera de fartyg som
skulle ingå i koncessionstrafiken. Det visade sig också att
kapitalkostnaden på grund av utvecklingen på fartygsmarknaden
avsevärt översteg de belopp man kalkylerat med. Revisorerna
framhåller dock att -- sedan regeringen frångått den av
riksdagen förordade lösningen att staten skulle äga
koncessionsflottan -- den påtalade risken torde vara en
ofrånkomlig förutsättning för att uppnå ökad konkurrens i
färjetrafiken enligt 1986 års riksdagsbeslut.
I en skrivelse till trafikutskottet av den 1 oktober 1990
framhåller Gotlandsbolaget bl.a. att anbudet från bolaget skulle
givit den lägsta kostnaden för staten. Som stöd för detta
uttalande bifogas en beräkning utförd av den auktoriserade
revisorn Pål Wingren som tidigare varit revisor i
Gotlandsbolaget.
Riksdagens revisorer har på anmodan av utskottet yttrat sig
över Gotlandsbolagets skrivelse såvitt avser avsnittet
"Ekonomiska konsekvenser" och bil. 8 till skrivelsen (Pål
Wingrens beräkningar). Revisorerna framhåller i yttrandet att
något nytt inte har tillkommit som ändrar deras bedömning i
förslag 1989/90:17.
1.2 Utskottets överväganden
Utskottet vill erinra om att riksdagen vid ett flertal
tillfällen uttalat att det är angeläget att minska statens
kostnader för stödet till färjetrafiken till Gotland
(bet. TU 1985/86:4, rskr. 36).
I proposition 1985/86:105 om färjetrafiken till Gotland
framhölls att en ökad konkurrens i Gotlandstrafiken bör
eftersträvas i syfte att förbättra trafiken och begränsa statens
kostnader för denna. I propositionen betonades att som ett
första steg i denna riktning måste en ökad konkurrens i
upphandlingen komma till stånd. Riksdagen godkände de i
propositionen förordade riktlinjerna för ökad konkurrens i
Gotlandstrafiken (bet. TU 1985/86:26, rskr. 347).
Utskottet vidhåller sin tidigare framförda uppfattning att
det är angeläget att åstadkomma ökad konkurrens i
Gotlandstrafiken. Därför ser utskottet positivt på att den
senaste upphandlingen genomfördes i konkurrens mellan olika
rederier.
Såväl de auktoriserade revisorerna som riksdagens revisorer
anser att, utifrån de fakta som var kända vid tidpunkten för
beslutet, det för staten fördelaktigaste alternativet för
avtalsperioden valdes. Som redovisats ovan är dock skillnaden i
kostnadsutfall mellan de olika alternativen mycket liten.
Utskottet har för sin del inte funnit att det föreligger
skäl att göra någon annan bedömning. Någon åtgärd från
riksdagens sida är därför inte påkallad med anledning av vad som
anförts under detta avsnitt.
2 Upphandlingen
2.1 Revisorernas överväganden
Tillvägagångssättet vid upphandlingen av Gotlandstrafiken
finns uförligt redovisat i revisorernas förslag till riksdagen.
Därvid framgår att regeringen den 20 februari 1986 uppdrog åt
transportrådet att ta upp överläggningar om Gotlandstrafiken
efter år 1987. Den 22 december 1986 redovisade transportrådet
sitt uppdrag och överlämnade en principöverenskommelse mellan
staten och N&T. Regeringen beslutade den 19 februari 1987, efter
det att Gotlandsbolaget och N&T inkommit med preciseringar av
sina tidigare anbud, att koncessionen skulle övergå till N&T.
Staten genom transportrådet tecknade senare på regeringens
uppdrag avtal med N&T för att reglera de ekonomiska
mellanhavanden som följer av koncessionstrafiken.
Innan regeringen den 19 februari 1987 beslutade att
koncessionen skulle övergå till N&T hade en av regeringen utsedd
juristgrupp bestående av rättscheferna vid statsrådsberedningen,
justitiedepartementet och kommunikationsdepartementet granskat
transportrådets formella handläggning av upphandlingen.
Juristgruppen ansåg att upphandlingsförordningen inte var
direkt tillämplig vid det upphandlingsuppdrag angående
Gotlandstrafiken som transportrådet utfört. Det främsta skälet
till denna slutsats var att det slutliga ställningstagandet
ankom på regeringen. Eftersom upphandlingsförordningen grundar
sig på principer som antagits av riksdagen ansåg juristgruppen
att en statlig myndighet -- även regeringen -- måste anses
skyldig att följa grundprinciperna så gott det går. Dessa är
främst principerna om affärsmässighet, offentlighet och
rättssäkerhet. Rättssäkerhetsprincipen innebär krav på saklighet
och opartiskhet, bl.a. möjlighet till konkurrens på lika
villkor.
Juristgruppen fann vid sin granskning att transportrådet
inte åsidosatt dessa principer. Gruppen fann likväl att kritik
kunde riktas mot transportrådet på två olika punkter.
Transportrådet borde ha klargjort tidigare för Gotlandsbolaget
när förhandlingsskedet var avslutat och att det därefter gällde
för bolaget att avge ett formellt anbud. Vidare kritiseras det
förhållande att transportrådet vid överläggningarna med andra
företag än Gotlandsbolaget biträtts av en person som var
suppleant i Gotlandsbolagets styrelse.
Riksdagens revisorer som instämmer i den kritik som
juristgruppen framfört anser transportrådets förfarande
anmärkningsvärt.
Revisorerna redovisar också vissa andra synpunkter
beträffande förfarandet vid upphandlingen.
De omständigheter som låg till grund för transportrådets
beslut att säga upp det tidigare gällande avtalet med
Gotlandsbolaget borde enligt revisorerna ha dokumenterats på
sådant sätt att man från tillgängliga handlingar i ärendet klart
kunnat utläsa vilka affärsmässigt betingade omständigheter som
varit avgörande för detta beslut. Detta gäller särskilt frågan
hur transportrådet vid sitt beslut beaktat den omständigheten
att staten genom att det tidigare avtalet sades upp frånhände
sig sin rätt till de andelar i eventuella realisationsvinster
som staten hade tillförsäkrats genom detta avtal. Revisorerna
godtar emellertid transportrådets bedömning i sak som den
redovisats för revisorerna.
I den på kommunikationsdepartementet upprättade akten finns
ingen dokumentation som visar hur de båda slutliga anbuden
utvärderats och vägts mot varandra. Det finns inte heller några
anteckningar som visar hur man beaktat sysselsättningsaspekten.
Revisorerna finner detta anmärkningsvärt.
Transportrådets beslut den 19 december 1986 att teckna en
principöverenskommelse med N&T återfinns inte i transportrådets
styrelseprotokoll. Beslutet togs vid ett icke protokollfört
styrelsesammanträde. Revisorerna finner förfarandet olämpligt i
synnerhet som styrelsen vid sitt sammanträde den 11 december
1986 klart uttalat att den ville bli fortlöpande informerad i
frågan. Dessutom råder oklarhet om vilka ledamöter som deltog i
beslutet.
Enligt revisorernas bedömning har den granskade
upphandlingen genomförts på ett icke helt korrekt sätt. Även om
förutsättningarna för upphandlingen i förevarande fall varit
speciella anser revisorerna att de formella kraven avseende
formerna för upphandlingen måste ställas högt. Detta gäller i
synnerhet när regeringen är den avtalsslutande parten och när
upphandlingen avser betydande belopp. Upphandlingsförordningens
regler bör enligt revisorernas mening äga tillämpning också vid
regeringens upphandling. Den oklarhet som nu synes föreligga
angående upphandlingsförordningens tillämpning vid regeringens
upphandling bör undanröjas, framhåller revisorerna.
2.2 Utskottets överväganden
Utskottet instämmer för sin del i den gemensamma kritik av
handläggningen av ärendet som framförts av revisorerna och
juristgruppen. Transportrådet borde således ha klargjort
tidigare för Gotlandsbolaget när förhandlingsskedet var
avslutat. Det var vidare olämpligt att transportrådet vid
överläggningarna med andra företag än Gotlandsbolaget biträddes
av en person som var suppleant i Gotlandsbolagets styrelse.
Utskottet delar också revisorernas uppfattning att det
varit önskvärt att man av tillgängliga handlingar klart kunnat
utläsa vilka affärsmässigt betingade omständigheter som varit
avgörande för transportrådets beslut att säga upp det tidigare
gällande avtalet. Särskilt gäller det frågan hur transportrådet
beaktat omständigheten att staten genom att det tidigare avtalet
sades upp, frånhände sig rätten till andelar i eventuella
realisationsvinster.
Utskottet noterar dock att vare sig revisorerna eller
juristgruppen hävdat att de påtalade bristerna är av den arten
att de försatt Gotlandsbolaget i ett sämre förhandlingsläge
eller i övrigt påverkat ärendets utgång.
När det gäller revisorernas synpunkter på bristen på
dokumentation av regeringens motivering till beslutet att
godkänna avtalet med N&T konstaterar utskottet att det vare sig
i regeringsformen eller annan lagstiftning uppställs några
formella krav på motivering av regeringsbeslut.
Det förtjänar dock i sammanhanget att påpekas att
konstitutionsutskottet vid ett flertal tillfällen, särskilt vid
granskning av beslut i överklagandeärenden, påtalat vikten av en
ökad användning av så utförliga och klargörande motiveringar som
möjligt av regeringens beslut. En erinran härom finns också i
den av statsrådsberedningen utgivna Bruna Boken om
förvaltningslagens tillämpning hos regeringskansliet.
Utskottet kan inte, till skillnad från revisorerna,
finna det beslutsförfarande som tillämpades då transportrådet
tecknade en principöverenskommelse med N&T olämpligt. Vid
styrelsemötet den 11 december 1986 ställde sig styrelsen bakom
uppläggningen av förhandlingsarbetet och gav ordföranden mandat
att slutföra förhandlingarna. Styrelsen ville dock ha en
fortlöpande information. Styrelsen gav också ordföranden
bemyndigande att säga upp avtalet mellan staten och
Gotlandsbolaget om förhandlingarna påkallade det. Den av
styrelsen begärda informationen lämnades senare per telefon. Som
revisorerna själva framhåller har det inte heller vid senare
styrelsesammanträden framförts någon kritik från styrelsens
ledamöter.
Som framgår av den tidigare redovisningen anser revisorerna
att den oklarhet som nu synes föreligga angående
upphandlingsförordningens tillämpning vid regeringens
upphandling bör undanröjas. Utskottet anser, i likhet med den av
regeringen utsedda juristgruppen, att en statlig myndighet --
även regeringen -- är skyldig att så gott det går följa de
grundprinciper om affärsmässighet, offentlighet och
rättssäkerhet som riksdagen lagt fast. Utskottet har vidare
erfarit att det inom finansdepartementet pågår en översyn av
upphandlingsförordningen. Utskottet utgår från att de oklarheter
som kan finnas om förordningens tillämpningsomåde tas upp i
detta sammanhang.
Någon riksdagens åtgärd med anledning av vad som anförts
under detta avsnitt är enligt utskottets mening inte
erforderlig.
3 Servicenivån i trafiken
3.1 Revisorernas överväganden
Riksdagens revisorer framhåller att det inte har funnits en
tillräckligt klart utarbetad kravspecifikation avseende
servicenivå och transportkapacitet vid anbudstillfället vilket
gjort det svårare att göra en tillfredsställande bedömning av
alternativen i detta hänseende. De anför vidare att den
trafikkapacitet som staten avtalat om skall stå till
allmänhetens förfogande i föreskriven omfattning och fartygens
allmänna utrymmen skall vara i sådant skick att de kan utnyttjas
för avsedda ändamål. Det ankommer enligt revisorerna på
transportrådet att se till att åtgärder vidtas i detta syfte.
Vissa av de förhållanden i Gotlandstrafiken som kritiserats
kan enligt revisorernas mening inte hänföras till försumligheter
från rederiernas sida eller till det nu aktualiserade
rederibytet utan har till övervägande grad sin grund i
bakomliggande trafikpolitiska beslut.
När det gäller transport av farligt gods har enligt
revisorerna den genom rederibytet föranledda förändringen i
färjetrafiken inneburit en klar försämring. Revisorerna anser
att den ökade risken för att sådant gods i strid med
bestämmelserna transporteras även på ordinarie turer inger
allvarlig oro. Revisorerna utgår från att denna fråga särskilt
beaktas vid de fortsatta övervägandena om Gotlandstrafikens
omfattning och inriktning.
3.2 Utskottets överväganden
Utskottet delar för sin del de synpunkter på servicenivån i
trafiken som revisorerna framfört. Utskottet har erfarit att en
ny kombinerad person- och godsfärja inköpts, som kommer att
sättas i trafik våren 1991. Därmed bör det vara möjligt att
komma till rätta med de problem avseende transport av farligt
gods som revisorerna pekat på. Någon riksdagens åtgärd med
anledning av vad som anförts under detta avsnitt är enligt
utskottets mening inte nu erforderlig.
4 Sysselsättningseffekter på Gotland
Utskottet delar revisorernas uppfattning att det inte finns
skäl att kritisera rederibytet från sysselsättningspolitiska
utgångspunkter.
5 Motionerna
I motion T1 (m) yrkas att riksdagen bör ge regeringen till
känna att koncessionsavtalet mellan staten och N&T omedelbart
bör offentliggöras. Detta är enligt motionären nödvändigt
om riksdagen i fortsättningen skall kunna fatta beslut om stöd
till Gotlandstrafiken.
Såväl regeringen som kammarrätten har med hänvisning till
sekretesslagen avslagit framställningar om att offentliggöra
avtalet mellan staten och N&T. Regeringen och kammarrätten ansåg
att såväl det allmänna som bolaget skulle lida skada om
ifrågavarande uppgifter röjs. Det ankommer inte på riksdagen att
uttala sig om hur sekretesslagen skall tillämpas i enskilda
fall. Motionen avstyrks därför av utskottet i denna del.
Utskottet vill i sammanhanget erinra om att såväl riksdagens
revisorer som de auktoriserade revisorer som företagit
utvärderingen har haft tillgång till hela det dokumenterade
beslutsunderlaget och den fullständiga avtalstexten.
Vidare yrkas i motionen att staten utnyttjar sin rätt att
utse en auktoriserad revisor med uppgift att granska den del
av N&Ts verksamhet och räkenskaper som påverkar
koncessionstrafiken mellan Gotland och fastlandet, samt att
revisorns rapport skall tillställas riksdagen för att
tillsammans med gällande avtal utgöra del av underlag för beslut
om stöd till Gotlandstrafiken för budgetåret 1991/92.
Förslaget att staten bör utnyttja sin rätt att enligt det
nya avtalet utse en auktoriserad revisor att granska den del av
rederiets verksamhet och räkenskaper som påverkar
koncessionstrafiken har även framförts av riksdagens revisorer.
Utskottet har erfarit att regeringen har för avsikt att utnyttja
sin rätt att utse en auktoriserad revisor. Utskottet anser det
självklart att riksdagen skall ha tillgång till erforderligt
beslutsunderlag vid sina beslut om transportstöd till
Gotlandstrafiken. Av det anförda följer att motionen i huvudsak
redan är tillgodosedd i denna del. Någon riksdagens åtgärd är
inte erforderlig, varför utskottet avstyrker de nu behandlade
motionsyrkandena.
I motion T2 (c) begärs att ansvaret för färjetrafiken till
och från Gotland överförs från transportrådet till ett trafikråd
direkt underställt regeringen.
Av regeringens skrivelse 1990/91:50 framgår att regeringen
har för avsikt att föreslå riksdagen att transportrådet
avvecklas. Regeringen måste därvid överväga vilken myndighet som
skall ha ansvar för Gotlandstrafiken. Utskottet som anser att
regeringens ställningstagande i frågan bör avvaktas avstyrker
motionen.
6 Hemställan
Utskottet hemställer
1.beträffande revisorernas förslag
att riksdagen lämnar förslag 1989/90:17 utan vidare åtgärd.
2.beträffande offentliggörande av koncessionsavtalet
att riksdagen avslår motion 1990/91:T1 yrkande 1,
3.beträffande auktoriserad revisor m.m.
att riksdagen avslår motion 1990/91:T1 yrkandena 2 och 3,
4.beträffande ansvaret för färjerafiken
att riksdagen avslår motion 1990/91:T2.
Stockholm den 13 november 1990
På trafikutskottets vägnar
Birger Rosqvist
Närvarande: Birger Rosqvist (s), Ove Karlsson (s), Kenth
Skårvik (fp), Elving Andersson (c), Sven-Gösta Signell (s),
Görel Bohlin (m), Rune Johansson (s), Sten-Ove Sundström (s),
Rune Thorén (c), Viola Claesson (v), Roy Ottosson (mp), Jarl
Lander (s), Yngve Wernersson (s), Tom Heyman (m), Anders
Castberger (fp) och Jan Sandberg (m).
Särskilda yttranden
1. Offentliggörande av koncessionsavtalet (mom. 2)
Görel Bohlin, Tom Heyman och Jan Sandberg (alla m) anför:
Riksdagen har lagt fast vissa grundläggande principer om
affärsmässighet, offentlighet och rättssäkerhet vid offentlig
upphandling. Det är därför enligt vår uppfattning väsentligt att
avtalet mellan staten och Nordström & Thulin AB offentliggörs så
långt det är möjligt. Detta är också, som framhålls i motion T1
(m), nödvändigt för att riksdagen skall kunna få erforderligt
underlag vid sina beslut om stöd till Gotlandstrafiken.
Nordström & Thulin AB vill inte att avtalet offentliggörs. De
anser att rederiets intressen då skulle skadas. Med hänvisning
till sekretesslagen har regeringen och kammarrätten avslagit
framställningar om att offentliggöra avtalet. Eftersom riksdagen
inte kan uttala sig om hur sekretesslagen skall tillämpas i
enskilda fall går det inte, som utskottet också framhåller, att
tillstyrka yrkandet i motion T1 (m) om att riksdagen skall
besluta att avtalet omedelbart skall offentliggöras.
Med hänvisning till vad vi anfört förutsätter vi emellertid
att regeringen verkar för att avtalet offentliggörs i så stor
utsträckning som möjligt.
2. Ansvaret för färjetrafiken (mom. 4)
Viola Claesson (v) anför:
Vänsterpartiet har såväl genom partimotioner som i
riksdagsdebatten framfört allvarlig kritik mot transportrådet.
Enligt vår uppfattning har alltför många självpåtagna och
felaktiga initiativ och utspel präglat rådets verksamhet. Vi har
därför gång på gång upprepat vårt krav om att transportrådet
skulle avskaffas och ersättas med ett annat organ. När nu även
regeringen, i skrivelsen 1990/91:50, föreslagit att
transportrådet skall avvecklas förutsätter vänsterpartiet att
förslaget inte enbart grundats på ekonomiska skäl utan att
regeringen tagit fasta på den kritik som framförts mot rådet.
Riksdagens revisorers yttrande över Rederiaktiebolaget
Gotlands skrivelse till trafikutskottet (1990-10-24)
Bilaga
Koncessionsavtalet om linjesjötrafik på Gotland
Trafikutskottet har den 23 oktober 1990 begärt yttrande över
Rederiaktiebolaget Gotlands (Gotlandsbolaget) skrivelse den 1
oktober 1990 till trafikutskottet såvitt avser avsnittet
Ekonomiska konsekvenser jämte bilaga 8 (Wingrens analys) till
skrivelsen.
Auktoriserade revisorn Pål Wingren, Öhrlings Reveko AB har för
Rederi AB Gotlands räkning jämfört kostnaderna i avtalet mellan
staten och Nordström & Thulin AB den 21 december 1987 och
Gotlandsbolagets avtalsförslag den 17 februari 1987.
Beräkningarna baseras på ett rapportutkast från riksdagens
revisorer som Gotlandsbolaget haft tillgång till.
Gotlandsbolaget hävdar att bedömningen från Wingren visar
att anbudet från Gotlandsbolaget skulle givit den lägsta
kostnaden för staten samt att detta påtalats för riksdagens
revisorer i brev den 31 maj 1990.
Gotlandsbolaget påstår vidare att riksdagens revisorer i sin
bedömning godtagit korrigeringar som transportrådet gjort av
Gotlandsbolagets anbud.
Gotlandsbolaget anser det vidare anmärkningsvärt att
riksdagens revisorer ej beaktat osäkerheten i anbudet från
Nordström & Thulin AB (N&T) med avseende på den risk för ökade
kapitalkostnader som förelåg genom att de fartyg som skulle ingå
i koncessionstrafiken ej specificerats i överenskommelsen.
Revisorernas granskning (Förs. 1989/90:17)
Öhrlings Reveko AB i Göteborg gjorde i april 1990 för
revisorernas räkning en granskning av kostnadskonsekvenserna för
staten av koncessionsavtalet. Analysen baseras på avtalet mellan
staten och N&T daterat den 21 december 1987 och Gotlandsbolagets
två avtalsförslag -- till regeringen den 17 februari 1987 och
till transportrådet den 16 december 1986. Beräkningarna omfattar
hela avtalsperioden 1988--1997. Analys och slutsatser baseras på
samma material som Gotlandsbolaget hänvisar till i beräkningarna
från Pål Wingren.
N&Ts avtal baseras på två fartyg och Gotlandsbolagets på tre
fartyg. Staten fastställer taxor och turlistor i
Gotlandstrafiken. Kapaciteten och volymen är något högre för N&T
än för Gotlandsbolaget, därför blir intäkterna något högre för
N&T. Transportrådet utgår från en skillnad på 3 milj.kr. per år
i sin kalkyl. Kapitalkostnaderna har beräknats vara desamma
under hela perioden. Pris- och kostnadsökningarna för övriga
kostnader har bedömts till 6 % per år.
Skillnaden mellan de i avtalet beräknade kostnaderna och
intäkterna i seglationen utgör statsbidraget/subventionen och
redovisas som transportstöd.
Vid en bedömning av kostnadskonsekvenser för staten i form
av transportstöd visade analysen att det fördelaktigaste
alternativet valts. Av rapporten framgår att det är med viss
osäkerhet som riksdagens revisorer gör sin bedömning. Skillnaden
mellan de båda alternativen är liten.
Riksdagens revisorer konstaterar vidare att staten tog en
risk i och med att N&T inte kunde specificera de fartyg som
skulle ingå i koncessionstrafiken. Det visade sig också att
kapitalkostnaden på grund av utvecklingen på fartygsmarknaden
avsevärt översteg de belopp man kalkylerat med. Revisorerna
framhåller dock att -- sedan regeringen frångått den av
riksdagen förordade lösningen att staten skulle äga
koncesssionsflottan -- den påtalade risken torde vara en
ofrånkomlig förutsättning för att uppnå ökad konkurrens i
färjetrafiken enligt 1986 års riksdagsbeslut.
Brevet från Pål Wingren, daterat den 31 maj 1990 mottog
Kjell Nilsson den 1 juni 1990 på eftermiddagen efter det att
riksdagens revisorer avgjort granskningsärendet om
Gotlandstrafiken (protokoll 1989/90:24, § 24.6). Brevet
tillförde inte ärendet något nytt som ändrade revisorernas
ställningstagande.
Nya beräkningar presenterade av Gotlandsbolaget
Pål Wingren, Öhrlings Reveko AB, har för Gotlandsbolagets
räkning i september 1990 gjort en beräkning över totala drifts-
och kapitalkostnaderna för perioden 1988--1997 avseende anbud
från Gotlandsbolaget och N&T samt en beräkning av utfallet av
verkliga kapitalkostnader t.o.m. 1990 för N&T. Analysen grundar
sig på ett första utkast från revisorerna som utarbetats av
Öhrlings Reveko i Göteborg och alltså inte på det slutliga
materialet som riksdagens revisorer grundar sin bedömning på.
Slutsatsen är att Gotlandsbolaget redovisar de lägsta
kostnaderna. Nuvärdet av de totala kostnaderna för perioden
diskonterade till 11 % uppgår till 1 442 milj.kr. för
Gotlandsbolaget och 1 461 milj.kr. för N&T. Skillnaden är liten
mellan Gotlandsbolaget och N&T, 19 milj.kr. eller 1,3 %. Om
beräkningarna baseras på utfallet 1988--1990 (budget) blir
totala kostnaderna för N&T 1 498 milj.kr.
I beräkningarna redovisas inte intäktssidan och därmed inte
heller transportstödet och statens kostnader för
Gotlandstrafiken.
Wingren har alltså inte gjort en fullständig analys av
materialet.
Kommentar
Riksdagens revisorer har inte gjort några ändringar eller
korrigeringar i Gotlandsbolagets olika anbud.
Underlagsmaterialet är alltså detsamma i de olika beräkningarna.
Om man lägger på seglationsintäkterna på Wingrens beräkningar
blir resultatet samma som i riksdagens revisorers material.
Nuvärdet av det beräknade transportstödet över hela
avtalsperioden blir lägst för N&T. Det verkliga kostnadsutfallet
under åren 1987--1990 har blivit högre än beräknat för N&T. Det
beror på utvecklingen på fartygsmarknaden, som inte kunde
förutses när avtalet slöts i slutet av 1987.
Man kan konstatera att investeringskalkyler av den här typen
innebär att bedömningarna blir osäkra, eftersom
underlagsmaterialet är osäkert. Det går inte med säkerhet att
uttala sig om priser, kostnader och marknad på 10 års sikt. En
sammanvägning av olika faktorer visar att det alternativ som
valdes kunde beräknas medföra den lägsta belastningen på
statsbudgeten.
Något nytt har inte tillkommit som ändrar riksdagens
revisorers bedömning.