I betänkandet behandlar utskottet 25 motioner som väckts dels
under den allmänna motionstiden i januari 1990, dels med
anledning av proposition 1989/90:88 om vissa näringspolitiska
frågor.
Med hänvisning till riksdagens trafikpolitiska beslut år 1988
och till vad utskottet anfört i sitt betänkande 1989/90:TU27 om
trafikens infrastruktur avstyrker utskottet de motionsyrkanden
som begär att målen och inriktningen av trafikpolitiken skall
förändras.
I betänkandet behandlas även motionsyrkanden om förbättrad
trafikplanering, krav på avreglering, utveckling av sjöfarten,
ombildning av affärsverken till bolag samt krav på översyn av
myndighetsorganisationen på transportområdet. Med hänvisning
bl.a. till det trafikpolitiska beslutet och pågående
utredningsarbete avstyrks även dessa motionsyrkanden av
utskottet.
Med anledning av utskottets ställningstagande har 13
reservationer avgivits. De frågor som reservationerna avser samt
de partier som står bakom dem redovisas översiktligt under
avsnitt 7 Hemställan (s. 25--26).
Motionerna
Motioner framlagda under den allmänna motionstiden i januari
1990
1989/90:T211 av Åke Selberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om koncessionsprövning av den tunga landsvägstrafiken.
1989/90:T212 av Kenth Skårvik m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om mål och riktlinjer för trafikpolitiken
och trafikens miljöanpassning,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en avreglering av trafikslagen,
1989/90:T215 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att stat och kommun bör reducera antalet regler och förordningar
inom trafikpolitiken,
2. att riksdagen beslutar att de olika trafikgrenarna skall
ges ett ökat kostnadsansvar i enlighet med vad i motionen
anförts,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ekonomiskt stöd till olika
trafikgrenarna,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att marknadsanpassade mekanismer för
att finansiera och styra infrastrukturen bör användas när så är
möjligt,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om infrastrukturens betydelse för att
uppväga kostnadsnackdelen av stora avstånd,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om möjligheterna för investerare att
tillgodogöra sig värdet av positiva externa effekter,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att möjligheten att skattefinansiera
underskott i affärsverksamhet avskaffas,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att utformningen av ekonomiska
styrmedel skall bygga på miljöeffekterna och inte viss teknik,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om användande av miljöavgiftsmedel för
att stimulera framtagandet av ny teknik och nya mätmetoder,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utformningen av ekonomiska styrmedel,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om affärsverken,
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om avveckling av monopol och
prestationsplikt,
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om avreglering och regionalpolitik,
34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om europeiskt trafiksamarbete.
1989/90:T217 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att 1988 års trafikpolitiska beslut omprövas i enlighet med vad
i motionen anförts.
1989/90:T220 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vägtrafikens samhällsekonomiska
kostnader,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att personbilstrafiken bör minskas med 25% till år 1995,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att den långväga godstrafiken på väg bör minskas med 30% till
år 1995,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en aktiv samhällsplanering
i syfte att befrämja miljövänlig kollektivtrafik och även att
minska vägtrafiken.
1989/90:T221 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att vägtrafiken måste minskas med minst 25% till år 1995 som
ett led i trafiksäkerhetsarbetet,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av samplanering av
kollektivtrafik m.m. i syfte att föra över trafik till den
trafiksäkrare kollektivtrafiken.
1989/90:T222 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
2. att riksdagen -- med motivering i motion 1989/90:Jo773 --
hos regeringen begär förslag till stimulansåtgärder för att
minska den tunga vägtrafikens miljöpåverkan,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motion 1989/90:Jo773 anförts om minimering av vägtrafikens
negativa miljöpåverkan.
1989/90:T225 av Elving Andersson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär en parlamentariskt
förankrad översyn av myndighetsorganisationen på
kommunikationsområdet enligt de riktlinjer som angetts i
motionen,
8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ny
beräkningsmodell för trafikinvesteringar enligt de riktlinjer
som angetts i motionen.
1989/90:T231 av Ulla Orring (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
betydelsen av utveckling av transporter och kommunikationer i
Västerbotten.
1989/90:T232 av Kent Lundgren m.fl. (mp) vari yrkas att
riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med
uppgift att ta fram ett förslag till begränsning av bilismens
ökande och senare även minskning av dess nuvarande volym i
enlighet med motionens anda.
1989/90:T235 av Roy Ottosson och Eva Goës (båda mp) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om översyn av flottningens framtida
möjligheter.
1989/90:T238 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
sammanförande av vägverket, banverket och transportrådet till
ett nytt trafikverk.
1989/90:T240 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att miljöhänsyn skall styra
trafikpolitiken,
2. att riksdagen begär att regeringen under 1990 skall
återkomma med ett förslag om trafik- och miljöpolitiska
riktlinjer enligt 1988 års beslut.
1989/90:T241 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas
5. att riksdagen beslutar att spårbundna transporter och
miljövänlig sjöfart skall utgöra basen i det svenska
transportsystemet.
1989/90:T243 av Håkan Hansson m.fl. (c) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motion 1989/90:N347 anförts om statens delansvar i
utvecklingen av infrastrukturen i Skåne.
1989/90:T248 av Rolf Clarkson m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en mer enhetlig behandling av
bilfrågor inom regeringskansliet,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om överflyttning av trafikarbetet från
bil till buss.
1989/90:T250 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en ny modell för beräkningar av den
samhällsekonomiska nyttan av olika investeringar och vid beslut
om upphandling av järnvägstrafik,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vidgning av den kommunala kompetensen
i syfte att förstärka kommunernas möjligheter att minimera
trafikens miljöpåverkan och trängseleffekt.
1989/90:T252 av Claes Roxbergh och Elisabet Franzén (båda mp)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en aktiv samhällsplanering
i syfte att befrämja miljövänlig kollektivtrafik och även att
minska vägtrafiken.
1989/90:T255 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motion 1989/90:Jo879 anförts om nödvändigheten av
omfattande satsningar på kollektivtrafiken för att nå snabba och
omfattande miljöförbättringar,
2. att riksdagen hos regeringen begär ett förslag till
omställning av vägtrafiken i enlighet med vad i motion
1989/90:Jo879 anförts,
3. att riksdagen -- med motivering i motion 1989/90:Jo879 --
begär att regeringen under 1990 återkommer med förslag om
trafik- och miljöpolitiska riktlinjer.
1989/90:T257 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motion 1989/90:Bo250 anförts om utbyggnad av
kollektivtrafiken i storstäderna,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motion 1989/90:Bo250 anförts om begränsning av biltrafiken
i city.
1989/90:T532 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om målsättningen att öka
järnvägstrafikens andel av såväl gods- som persontransporter på
vägtrafikens bekostnad,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att anpassa andra transportslag och
samhällsplanering till järnvägstrafikens förmån,
10. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
obligatoriska miljökonsekvensanalyser med bl.a. en alternativ
järnvägsutbyggnad vid alla större väg- och
flygplatsinvesteringar.
1989/90:T612 av Jan Andersson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om prioriteringar inom kommunikationssektorn
med beaktande av utökad kustsjöfart.
1989/90:T619 av Roy Ottosson m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten att utveckla sjöfarten av
energiskäl.
1989/90:T639 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett program
och en långsiktig strategi för svensk sjöfart,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att transporterna till sjöss bör utvecklas på bekostnad av
landsvägens tunga transporter.
Motion väckt med anledning av proposition 1989/90:88 om vissa
näringspolitiska frågor
1989/90:T42 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas
4. att riksdagen beslutar att de transporter som samhället
och enskilda behöver, måste göras så rena från skadliga utsläpp,
så handikappvänliga och så trafiksäkra som den bäst kända
tekniken medger,
9. att riksdagen beslutar att trafikpolitiken måste utformas
i riktning mot en helt ny transportstruktur, där järnväg och
övrig miljövänlig kollektivtrafik utvecklas på bekostnad av väg-
och flygtrafik.
Utskottet
1 Trafikpolitikens mål och inriktning
1.1 Bakgrund
Under våren 1988 beslutade riksdagen om vilken inriktning som
trafikpolitiken skall ha inför 1990-talet (prop. 1987/88:50 och
78, bet. TU 13--24, SkU 21). Enligt detta beslut är det
övergripande målet för samhällets trafikpolitik att medborgarna
och näringslivet i landets olika delar skall erbjudas en
tillfredsställande, säker och miljövänlig trafikförsörjning till
lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnader. Detta innebär att
säkerheten och miljön skall ges en mer framskjuten plats jämfört
med tidigare trafikpolitiska beslut.
Riksdagen lade vidare fast följande fem delmål för
trafikpolitiken.
Transportsystemet skall utformas så att medborgarnas och
näringslivets grundläggande transportbehov tillgodoses.
Transportsystemet skall utformas så att det bidrar till ett
effektivt resursutnyttjande i samhället som helhet.
Transportsystemet skall utformas så att det motsvarar högt
ställda krav på säkerhet i trafiken.
Transportsystemet skall utvecklas så att en god miljö och
hushållningen med naturresurser främjas.
Transportsystemet skall byggas upp så att det bidrar till
regional balans.
1.2 Motionerna
I motion T215 (m) framhålls att det moderna samhället och den
moderna produktionstekniken bygger på specialisering. Var och en
gör det han är bäst på, vilket ger hög effektivitet och högt
välstånd. Detta förutsätter samarbete och samverkan mellan
människor och företag. Kommunikationerna i ordets vidaste
betydelse blir då avgörande för resultatet. För att det i
framtiden skall vara möjligt att bo och verka utanför de större
tätorterna måste infrastrukturen få en sådan uppbyggnad och
omfattning att den kostnadsnackdel som skapas av de stora
avstånden inte blir alltför stor. Eftersom infrastrukturen har
så stor betydelse är det enligt motionen mycket väsentligt att
den får ett utseende och en uppbyggnad som överensstämmer med
människors önskemål och behov och inte anpassas till någon
centralt skapad vision om hur samhället bör se ut.
Motionärerna anser att de olika trafikgrenarna skall ges ett
ökat kostnadsansvar och att offentliga aktörer i större
utsträckning skall jämställas med privata på så sätt att monopol
och privilegier avskaffas liksom möjligheten att
skattefinansiera underskott i affärsverksamhet. Många
investeringar som skulle vara lönsamma kan i dag inte genomföras
på grund av svårigheten för investeraren att tillgodogöra sig
värdet av investeringen. Dessa problem bör i möjligaste mån
undanröjas. En metod skulle kunna vara att affärsverk i stället
för att själva exploatera mark låter andra göra det mot
ersättning.
Motionärerna anser att det i huvudsak finns två skäl --
förutom eventuellt rent fiskala -- för att ta ut skatter och
avgifter på trafikområdet. Det första är för att finansiera
trafikens egna gemensamma kostnader såsom vägar, vägunderhåll
och trafiksäkerhet. Det andra är för att kompensera för eller
minska de skador/kostnader som trafiken orsakar andra framför
allt i form av miljöstörningar. De ekonomiska styrmedlen måste
vara så utformade att de verkligen bygger på miljöeffekterna och
inte på en viss teknik. Det viktiga är inte med vilken teknik
utsläppen minskas utan att de blir mindre.
Enligt motionen får ekonomiska styrmedel inte konstrueras
som inkomstkällor för statskassan. Risken är då stor att de får
en utformning som ger stora intäkter i stället för positiva
miljöeffekter.
I motionen framhålls vidare att transportbranschen undergår
en rad förändringar och förenklingar inom EG. En snabb
anpassning till EG:s regler är en förutsättning för
näringslivets livskraft och därmed för fortsatt och förbättrat
välstånd.
I motion T222 (m) anförs att den tunga vägtrafiken svarar
för en inte obetydlig miljöpåverkan i synnerhet med tanke på
äldre dieselfordons dåliga utsläppsdata. Regeringen bör därför
återkomma med förslag till åtgärder som nedbringar den tunga
trafikens negativa miljöpåverkan. Det bör därvid övervägas hur
stimulanser skall utformas för att åstadkomma en snabbare
övergång till miljövänligare motorer och teknik. Även andra
trafikslags miljöpåverkan måste minimeras.
Enligt motion T248 (m) finns det bl.a. mot bakgrund av
beräkningar av avgasutsläppen som VTI gjort inte skäl att
acceptera talet om att man under alla omständigheter skall
arbeta för en överflyttning av trafikarbetet från bil till buss.
I motion T212 (fp) framhålls att det närmast är en
självklarhet i en välfärdsstat och en förutsättning för fortsatt
utveckling att människor och gods kan färdas effektivt och
snabbt mellan olika landsdelar. Trafik och transporter utgör
samtidigt enligt motionen en av det moderna samhällets största
källor till miljöförstöring. Det gäller utsläpp och föroreningar
från bilar, fartyg och flygplan, buller samt vägar och järnvägar
som skär sönder värdefulla naturområden. En av de viktigaste
miljöpolitiska uppgifterna under 1990-talet är att komma till
rätta med trafikens miljöproblem. Trafikinvesteringarna måste
ske utifrån ett tillfredsställande samhällsekonomiskt
beslutsunderlag där alla intäkter och kostnader över tiden vägs
samman. Varje trafikgren skall bära sina egna samhällsekonomiska
kostnader, innefattande bl.a. miljöpåverkan och eventuellt ökade
risker i trafiken. Grundläggande för synen på trafikens
miljöpåverkan måste vara gränsen för vad naturen tål.
I motion T257 (c) framhålls att en förutsättning för att
göra det möjligt att kraftigt reducera biltrafiken i våra
storstäder är att attraktiva resealternativ byggs upp.
Kollektivtrafiken måste genomgå en omfattande upprustning och
utbyggnad. Det är nödvändigt att det kollektiva trafikutbudet
präglas av komfort, turtäthet, enkelhet och snabbhet om det
skall kunna bli ett realistiskt alternativ till bilen.
Utbyggnaden av kollektivtrafiken kan bara till en mindre del
finansieras genom avgifter. Det är rimligt att de som åker bil,
utöver att de betalar för väghållningen, även betalar
kostnaderna för effekterna av bilåkningen i form av kostnader
för avgaser, buller, trängsel och olyckor. Detta kan bl.a. ske
genom områdesavgifter för biltrafiken i citykärnor och
innerstadsområden. Motionärerna anser att regeringen snarast bör
lägga fram förslag till lagstiftning med anledning av
storstadstrafikkommitténs förslag.
I motion T42 (vpk) framhålls att samhället måste ha ett
avgörande inflytande över vägar, järnvägar och över
trafikförsörjningen. Transporterna måste fungera bra i alla
delar av Sverige. Om privata vinstintressen ges möjlighet att ta
över och styra delar av infrastrukturen kan inte samhället
garantera att hela landets transportbehov blir tillgodosedda.
Enligt motionen krävs det en helt ny transportstruktur, om
miljön skall kunna räddas och förbättras och om antalet dödade
och skadade människor i trafiken skall kunna minskas.
Trafikpolitiken bör omgående utformas så att trafikströmmen
flyttas över från väg- och flygtransporter till miljövänliga
järnvägs- och sjötransporter. De transporter som enskilda och
samhället behöver måste göras så rena från skadliga utsläpp, så
handikappvänliga och så trafiksäkra som den bäst kända tekniken
medger.
I motion T241 (vpk) yrkas att riksdagen beslutar att
spårbundna transporter och miljövänlig sjöfart skall utgöra
basen i det svenska transportsystemet.
I motion T240 (vpk) yrkas att riksdagen beslutar att
miljöhänsyn skall styra trafikpolitiken samt att regeringen
under 1990 skall återkomma med ett förslag om trafik- och
miljöpolitiska riktlinjer. Det sistnämnda yrkandet framförs även
i motion T255 (vpk).
I motion T255 (vpk) framhålls också att vägtrafiken orsakar
många av våra miljöproblem. Det behövs enligt motionen en i
grunden annorlunda trafikpolitik för att komma till rätta med
bilismens miljöproblem. Det enda rimliga är att göra omfattande
satsningar på miljövänliga, bekväma och snabba
kollektivtrafiksystem och därmed minska vägtrafiken. De bilar
som behövs när kollektivtrafiken byggs ut skall vara så få och
så rena som möjligt. Motionärerna yrkar att riksdagen hos
regeringen begär förslag till omställning av vägtrafiken. År
2000 skall nya bilar som körs med fossila bränslen inte
tillåtas. Senast år 2010 skall all förbränning av fossila
bränslen i fordon förbjudas. I en första etapp skall den
gemensamma sektorn övergå till elfordon för lätta transporter i
tätorter.
I motion T217 (mp) framhålls att sedan trafikbeslutet togs
år 1988 har trafiken och då främst vägtrafiken och flygtrafiken
ökat kraftigare än på mycket länge. Till följd av trafikökningen
har trafiksäkerheten försämrats, och de miljö- och
energipolitiska mål som riksdagen lagt fast blir mycket svåra
att hålla. Det trafikpolitiska beslutet måste enligt motionen
omprövas. Trafiken måste på allvar anpassas till naturens krav.
Omprövningen bör ha följande inriktning. Vägtrafiken bör
minskas, godstrafik bör överföras från väg till järnväg och sjö,
utsläppen från alla typer av trafik bör minskas radikalt,
inrikes flygtrafik bör minskas till järnvägens förmån,
järnvägsutbyggnaderna i landet bör ökas kraftigt, och nya
transportlösningar som ger mindre energiåtgång och mindre
utsläpp men som ändock är effektiva bör sökas.
Även i motion T532 (mp) understryks järnvägens betydelse.
Det yrkas att målsättningen skall vara att öka järnvägstrafikens
andel av såväl gods- som persontransporter på vägtrafikens
bekostnad samt att andra transportslag och samhällsplaneringen
skall anpassas till järnvägens förmån.
I motion T220 (mp) yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna att personbilstrafiken bör minskas med
25% till år 1995 samt att den långväga godstrafiken på väg bör
minskas med 30% under samma tid. En sådan reduktion av
vägtrafiken är nödvändig för att miljöproblemen skall kunna
lösas och för att en långsiktig energihushållning skall kunna
genomföras. Enligt motionärerna uppgår den samhällsekonomiska
nettoförlusten av vägtrafiken i Sverige till minst 20 miljarder
kronor per år.
I motion T221 (mp) yrkas att vägtrafiken minskas med 25%
till år 1995 som ett led i trafiksäkerhetsarbetet.
I motion T232 (mp) yrkas att regeringen tillsätter en
utredning med uppgift att ta fram ett förslag till begränsning
av bilismens ökning och senare även minskning av dess nuvarande
volym. Utgångspunkten för att stoppa ökningen av bilparken bör
vara att ingen ny bil får inregistreras utan att skrotning skett
av motsvarande fordon.
I motion T211 (s) anförs att för att trafikmiljön och
totalmiljön skall förbättras bör man med kraft arbeta för att
överföra mera av tunga och miljöfarliga transporter från våra
vägar till järnväg. Ett sätt att åstadkomma detta är enligt
motionen att ålägga dessa transporter koncessionsprövning.
I motion T231 (fp) yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna kommunikationernas betydelse för
utvecklingen av Västerbottens län.
I motion T243 (c) framhålls att en väl utvecklad
infrastruktur i form av vägar, järnvägar och flygförbindelser
har en avgörande betydelse såväl för Skånes
expansionsmöjligheter i stort som för näringslivet. Enligt
motionen ankommer det på staten men också på kommuner och
landsting att prioritera infrastrukturen i regionen.
1.3 Utskottets ställningstagande
Av den tidigare redovisningen framgår att riksdagen våren 1988
beslutade att det övergripande målet för samhällets
trafikpolitik skall vara att erbjuda medborgarna och
näringslivet i landets olika delar en tillfredsställande, säker
och miljövänlig trafikförsörjning till lägsta möjliga
samhällsekonomiska kostnader. Riksdagen ställde sig vid detta
tillfälle också bakom de fem delmål om tillgänglighet,
effektivitet, säkerhet, god miljö och regional balans som
föreslogs i den trafikpolitiska propositionen.
Enligt utskottets mening överensstämmer dessa mål i stor
utsträckning med de synpunkter om de övergripande målen för
trafikpolitiken som förs fram i motionerna.
I flertalet av motionerna yrkas att större hänsyn skall tas
till miljöfrågorna. Utskottet vill med anledning härav erinra om
att riksdagens trafikpolitiska beslut innebar att miljöfrågorna
skall ges en mer framskjuten plats än tidigare i det
trafikpolitiska arbetet. Inriktningen på lång sikt när det
gäller trafikens miljöeffekter skall vara att radikalt minska de
skadliga utsläppen från transportsystemet. Utsläppen av
föroreningar skall begränsas, nationellt och internationellt,
till vad naturen tål. I tätorterna skall luftkvaliteten radikalt
förbättras och bullerstörningarna begränsas. Hushållningen med
energi inom transportsektorn skall förbättras genom ökad
energieffektivitet hos de enskilda fordonen.
Av det anförda framgår att utskottet anser det nödvändigt
att i hög grad minska fordonens utsläpp av föroreningar. Flera
beslut i denna riktning har redan tagits. För personbilar har
sålunda obligatorisk avgasrening införts fr.o.m. 1989 års
modeller. Skärpta avgaskrav för lätta lastbilar och bussar
kommer att införas fr.o.m. 1992 års modeller och för tunga
fordon fr.o.m. 1993 års modeller.
Regeringen har i proposition 1989/90:143 föreslagit att en
kommun skall ges rätt att tillfälligt förbjuda person- och
lastbilstrafik inom vissa områden, då luftföroreningarna utgör
ett hot mot människors hälsa. Denna proposition grundar sig på
ett förslag av storstadstrafikkommittén. Kommittén har också
lagt fram en rad andra förslag som syftar till att begränsa
trafikens hälso- och miljöeffekter i storstadsområdena, bl.a.
förslag om att kommunerna skall ges rätt att införa bilavgifter
för färd med motorfordon inom ett visst begränsat område.
Regeringen har för avsikt att i en särskild proposition
våren 1991 redovisa hur det trafik- och miljöpolitiska arbetet
skall fullföljas under 1990-talet.
Med hänvisning till vad utskottet anfört om nödvändigheten
av att minska trafikens miljöproblem och i avvaktan på
regeringens ställningstagande till bl.a.
storstadstrafikkommitténs förslag anser utskottet att det inte
är erforderligt med något särskilt uttalande från riksdagens
sida med anledning av de yrkanden om miljön som förs fram i
motionerna. Att såsom begärs i flera av motionerna riksdagen
skulle besluta att bilismen skall begränsas med en viss andel
anser utskottet vara en olämplig metod att komma till rätta med
miljöproblemen. Utskottet anser också det vara olämpligt att,
såsom föreslås i motion T211 (s), införa koncessionsprövning av
den tunga lastbilstrafiken.
Yrkanden om att trafikpolitiken måste verka för goda
kommunikationer i hela landet förs fram i motionerna. Utskottet
vill i detta sammanhang erinra om att det trafikpolitiska
beslutet innebar att transportsystemet skall byggas upp så att
det bidrar till regional balans. Åtgärder inom trafikpolitikens
område måste syfta till att stödja de insatser som görs inom
regionalpolitiken som helhet. Samhället har enligt utskottets
mening självfallet ett ansvar även för trafikförsörjningen i
utsatta regioner.
Det trafikpolitiska beslutet innebar vidare att
transportsystemet skall utformas så att det motsvarar högt
ställda krav på säkerhet i trafiken och så att det bidrar till
ett effektivt resursutnyttjande i samhället som helhet.
Utskottet vill beträffande frågan om en snabb anpassning
till EGs regler erinra om att det är regeringens målsättning,
vid de pågående förhandlingarna mellan EG och EFTA om ett s.k.
EES-avtal, att skapa en med EG-länderna så integrerad och fri
marknad som möjligt utan onödiga gränshinder och försvårande
kontrollrutiner för företagen.
Flera av motionerna framhåller nödvändigheten av att bygga
ut infrastrukturen i form av järnvägar, vägar och
kollektivtrafikanläggningar. Utskottet behandlade ingående dessa
frågor i sitt betänkande Trafikens infrastruktur (bet.
1989/90:TU27). I betänkandet redovisades att det föreligger
stora resursbehov inom väg-, järnvägs- och
kollektivtrafiksektorerna under 1990-talet. Utskottet framhöll
att resursbehoven inom dessa sektorer vida överstiger de
resurser som kan tillföras över statsbudgeten och att det därför
är nödvändigt att finna alternativa finansieringsformer.
Mot denna bakgrund har regeringen tillsatt en utredning som
förutsättningslöst skall se över möjligheterna till ökad
näringslivsmedverkan och avgiftsfinansiering inom väg- och
järnvägssektorerna.
Regeringen har vidare tillsatt tre s.k. storstadsförhandlare
som har till uppgift att tillsammans med kommuner, landsting,
statliga och andra organ och grupper lägga fram förslag till
kraftigt förbättrade trafiksystem. Syftet skall bl.a. vara att
förbättra miljön, öka tillgängligheten samt skapa bättre
förutsättningar för storstadsregionernas utveckling.
I sitt betänkande 1989/90:TU27 anförde utskottet också att
det i likhet med regeringen anser att 5 miljarder kronor bör
anvisas för infrastrukturinvesteringar på trafikområdet i form
av ett engångsanslag. Regeringen avser att i höst för riksdagen
lägga fram förslag till medelsanvisning.
Med hänvisning till det anförda anser utskottet att de nu
behandlade motionsyrkandena inte bör föranleda någon åtgärd från
riksdagens sida. De avstyrks därför av utskottet.
2 Samhällsplanering
I motionerna T225 (c) och T250 (c) framhålls att det saknas
relevanta beräkningsmodeller för att göra en fullständig
samhällsekonomisk analys av olika investeringar. Enligt
motionärerna kan man generellt påstå att
miljökostnader/miljövinster inte väger tillräckligt tungt, då
t.ex. lönsamheten av investeringar i nya järnvägar undersöks.
Motionärerna anser att regeringen bör ta initiativ för att
åstadkomma nya beräkningsmodeller.
I proposition 1989/90:88 om vissa näringspolitiska frågor
framhöll kommunikationsministern att en vidareutveckling av den
samordnade investeringsplaneringen är nödvändig. Denna planering
är enligt propositionen ett viktigt instrument för att man skall
kunna bedöma olika investeringsstrategier och göra avvägningar
mellan olika delsektorer. Utskottet delade
kommunikationsministerns uppfattning om behovet av att se över
formerna för den samordnade investeringsplaneringen.
Regeringen har givit transportrådet i uppdrag att ta fram
ett underlag för arbetet med att utveckla den samordnade
investeringsplaneringen. I transportrådets uppdrag ingår att
bedöma om affärsverken har använt ett gemensamt underlag för sin
planering och om miljöeffekterna har belysts.
Regeringen har vidare uppdragit åt transportrådet att lämna
förslag till förändrade former för statens upphandling av
interregional järnvägstrafik på stomnätet och på malmbanan.
Uppdraget skall redovisas för regeringen hösten 1990.
I 1988 års trafikpolitiska beslut fastlades ett
kostnadsansvar för transportsektorn. Grundprincipen är att de
avgifter som tas ut av trafiken skall täcka de totala
samhällsekonomiska kostnader som den ger upphov till. Regeringen
har beslutat om en översyn av 1988 års kostnadsansvar. Bl.a.
skall därvid granskas hur miljökostnader värderas.
Utskottet anser, i likhet med motionärerna, att det är
väsentligt att den samhällsekonomiska analys som skall göras
inför olika investeringsbeslut grundas på ett tillförlitligt
beslutsunderlag. Ett omfattande översynsarbete av gällande
planeringssystem pågår. Med hänvisning härtill anser utskottet
att motionsyrkandena inte påkallar någon åtgärd från riksdagens
sida. De avstyrks därför.
I motion T250 (c) yrkas vidare att den kommunala kompetensen
vidgas i syfte att förstärka kommunernas möjligheter att
minimera trafikens miljöpåverkan och trängseleffekt. Som exempel
nämns i motionen att kommunerna själva bör kunna begränsa
trafiken, då föroreningarna överstiger de fastlagda nivåerna för
innerstadsområden.
Regeringen har, såsom redovisats i det föregående, i
proposition 1989/90:143 föreslagit att kommuner, i första hand
Göteborg, ges rätt att tillfälligt förbjuda person- och
lastbilstrafik inom vissa områden i situationer då
luftföroreningarna utgör ett akut hot mot människors hälsa.
Propositionen om tillfälligt bilförbud kommer att behandlas
av utskottet senare i höst. Med hänvisning härtill och i
avvaktan på regeringens ställningstagande till
storstadstrafikkommitténs övriga förslag avstyrker utskottet
motionen i denna del.
I motionerna T220 (mp) och T252 (mp) framhålls att
trafikplaneringen, på ett mer markant sätt än i dag, måste
ingå i den kommunala planeringen. Målsättningen måste vara att
minska onödig biltrafik och se till att den miljövänliga
kollektivtrafiken blir effektiv och kundanpassad.
I motion T221 (mp) betonas vikten av samplanering av
kollektivtrafik m.m. i syfte att föra över trafik till den
trafiksäkrare kollektivtrafiken. Detta synsätt bör i högre
utsträckning än nu prägla planarbetet i stat, landsting och
kommun.
Den nya plan- och bygglagen (PBL) har gett kommunerna
vidgade befogenheter att påverka bebyggelsen i sådan riktning
att resande med kollektiva färdmedel främjas.
Storstadskommittén har lämnat ett flertal förslag som syftar
till att öka resandet med kollektiva trafikmedel och stärka den
kommunala planeringen i detta syfte.
Utskottet anser mot denna bakgrund att motionsyrkandena inte
bör föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. De avstyrks
därför av utskottet.
I motion T532 (mp) yrkas att regeringen utarbetar förslag om
obligatoriska miljökonsekvensanalyser, med bl.a. en
alternativ järnvägsutbyggnad, vid alla större väg- och
flygplatsinvesteringar.
Utskottet vill erinra om att det enligt 4 § väglagen vid
väghållning skall tas hänsyn till enskilda och allmänna
intressen, såsom t.ex. trafiksäkerhet och miljö. Det betyder att
bl.a. miljöintressena skall beaktas vid fastställelse av
arbetsplanerna. År 1987 kompletterades väglagen med krav på
miljökonsekvensbeskrivningar vid planering av vägar (prop.
1986/87:135, bet. JoU25, rskr. 319).
År 1989 infördes krav på att vid anläggande av och under
vissa förutsättningar vid ändring av en flygplats med en
nominell banlängd överstigande 1200 meter tillstånd skall sökas
hos koncessionsnämnden för miljöskydd. Vidare skall den som
avser att ändra en sådan flygplats i god tid dessförinnan
underrätta miljö- och hälsoskyddsnämnden i kommunen.
Med hänvisning till det anförda anser utskottet att
motionsyrkandet till väsentlig del redan är tillgodosett. Någon
åtgärd från riksdagens sida är enligt utskottets mening inte
erforderlig, varför motionen avstyrks i denna del.
3 Avreglering
I motion T215 (m) framhålls att stat och kommuner bör reducera
antalet regler och förordningar inom trafikpolitiken så långt
som möjligt. De offentliga monopolen bör avskaffas. En
avreglering måste dock enligt motionen ta hänsyn till de
regionalpolitiska effekter som kan uppstå. Regionalpolitiska
insatser kommer i större utsträckning att behöva finansieras
öppet över statsbudgeten eller på annat liknande sätt.
I motion T212 (fp) anförs att trafiknäringen fortfarande
kännetecknas av många regleringar, koncessioner m.m. De
lättnader som hittills genomförts av detta regelverk är enligt
motionen inte tillräckliga. En ökad frihet, och därmed
förbättrade möjligheter till konkurrens mellan de företag som
producerar trafiktjänster, är nödvändig.
För att ge förutsättningar för en trafikförsörjning som är
anpassad till medborgarnas och näringslivets behov är det enligt
den trafikpolitiska propositionen angeläget att beslut som
gäller transportproduktionen fattas i så decentraliserade former
som möjligt och att arbetet med att minska den statliga
detaljregleringen av trafik och transporter drivs vidare och
intensifieras.
Ett flertal beslut i avreglerande riktning har tagits under
senare år. Affärsverken har givits större frihet och därmed
blivit självständigare och mer marknadsinriktade. Beträffande
kollektivtrafiken gäller att en rad statliga regleringar har
avskaffats. En omfattande avreglering av taxitrafiken har
genomförts fr.o.m. den 1 juli 1990.
Utskottet anser att inriktningen av det fortsatta
trafikpolitiska arbetet står klar. För att tillgodose
medborgarnas och näringslivets behov av transporter har, inom de
ramar som samhället alltid måste fastställa, en omfattande
avreglering av trafiksektorn genomförts. Arbetet med att minska
detaljregleringen drivs också vidare i hög takt. Mot denna
bakgrund påkallar de nu behandlade motionsyrkandena ingen åtgärd
från riksdagens sida. De avstyrks därför av utskottet.
4 Sjöfart
I motion T639 (vpk) yrkas att riksdagen hos regeringen begär
förslag om ett program och en långsiktig strategi för svensk
sjöfart. Med genomtänkta politiska åtgärder har sjöfarten stora
möjligheter att ta över fjärrgods från landsvägstrafiken och
därmed avlasta samhället allvarliga miljöproblem.
I motion T619 (mp) framhålls att sjöfarten utgör en mycket
viktig del av svenskt transportväsende. Enligt motionärerna är
sjöfarten ett mycket energisnålt transportsystem när det gäller
godstransporter. Det yrkas därför att riksdagen ger regeringen
till känna vikten av att utveckla sjöfarten av energiskäl.
I motion T612 (s) anförs att dagens trafikproblem är
avsevärda. Utsläppen är stora. Motionärerna framhåller att
sjöfarten gör ytterst få ingrepp i naturen i jämförelse med
bilvägar och järnvägsbankar. Väsentliga delar av det gods som
tidigare transporterades med fartyg har överflyttats till
landtransportsektorn. Enligt motionen pågår det emellertid nu
undersökningar som syftar till att analysera förutsättningarna
för en renässans för svensk kustsjöfart. Motionärerna framhåller
att om sjötransporter i större utsträckning utnyttjas kan
kostsamma dubbelinvesteringar i spårutbyggnader undvikas, och
vägnätet behöver ej i lika hög grad förslitas av tunga, långväga
transporter.
Den alldeles övervägande delen av våra transporter till och
från utlandet sker med sjötransporter. Sjöfarten svarar även för
en stor andel av de inrikes transporterna. Utskottet anser
därför att effektiva sjötransporter är av strategisk betydelse
för transportsektorn. Som betonades i det trafikpolitiska
beslutet ger tillgången till sjötransporter ökad valfrihet för
näringslivet och därmed lägre transportkostnader. Även energi-
och miljöskäl talar för sjöfarten.
Utskottet har erfarit att transportforskningsberedningen har
inlett en studie som syftar till att undersöka förutsättningarna
att bygga ut den svenska kust- och närsjöfarten för stycke- och
partigods. En orsak till att studien inletts är bl.a. det stora
intresse som ett antal industrier visat för kustsjöfarten. I en
förstudie skall möjligheterna att bygga ut kustsjöfarten längs
ostkusten särskilt analyseras.
Den samordnade investeringsplaneringen är ett viktigt
instrument för att man skall kunna bedöma olika
investeringsstrategier och göra avvägningar mellan olika
delsektorer. Som framgår av den tidigare redovisningen har
regeringen givit transportrådet i uppdrag att se över formerna
för denna planering. Utskottet förutsätter att den samordnade
investeringsplaneringen kommer att kunna belysa möjligheterna
att bättre utnyttja sjöfarten längs våra kuster.
Utskottet vill vidare erinra om att kommunikationsministern
i proposition 1989/90:88 om vissa näringspolitiska frågor
framhöll att det inför 1990-talet är viktigt att peka på den
infrastruktur som redan finns uppbyggd inom sjöfarten och som
kan avlasta landtransporterna. Utskottet delar denna
uppfattning.
Av det anförda följer att de frågor som behandlas i
motionerna till väsentlig del redan uppmärksammats.
Motionsyrkandena påkallar därför enligt utskottets mening ingen
åtgärd från riksdagens sida. De avstyrks följaktligen av
utskottet.
5 Flottning
I motion T235 (mp) anförs att det finns anledning, med hänsyn
bl.a. till den mycket negativa utvecklingen på miljöområdet, att
pröva möjligheterna att i lämpliga fall åter övergå till
flottning. Enligt motionen bör en samlad översyn av flottningens
framtida möjligheter, liksom vilka stimulansåtgärder som skulle
kunna bli aktuella, göras av kommunikationsdepartementet.
Riksdagen beslutade år 1979 att konsekvenserna av en
nedläggning av löstimmerflottningen i landet borde bli föremål
för en allsidig bedömning (bet. TU 1978/79:28, rskr. 434).
Regeringens överväganden redovisades i 1981 års
budgetproposition. Utskottet konstaterade med anledning härav
att det endast var i Klarälven som flottningen var
företagsekonomiskt motiverad (bet. TU 1981/82:22, rskr. 256).
Några särskilda statliga insatser fann utskottet inte påkallade.
Utskottet har inte ändrat uppfattning i frågan. Eventuella
initiativ för att utveckla flottningen får i första hand tas av
berörda intressenter. Motionsyrkandet avstyrks av utskottet.
6 Vissa organisationsfrågor
I motion T215 (m) framhålls att affärsverken bör byta
företagsform och ombildas till aktiebolag. I samband med byte
av företagsform bör en gemensam instans skapas för verkens
myndighetsutövande verksamhet. Enligt motionen innehåller
affärsverksformen en rad institutionella hinder, vilket
resulterar i att affärsverkens ledning och styrelser saknar
möjlighet att driva verksamheten lika rationellt som dess
konkurrenter. Flera av affärsverken, som t.ex. SJ, äger
dotterbolag som direkt konkurrerar med moderföretaget.
Motionärerna anser att ASG och Scandinavian Ferry Lines är
exempel på företag inom SJ-koncernen som bör avyttras av bl.a.
detta skäl.
Utskottet behandlade senast denna fråga i sitt betänkande
1989/90:TU1. Därvid erinrade utskottet om att affärsverkens
ställning förändrats kraftigt under senare år. Statsmakternas
styrning av verken sker numera på grundval av rullande
treårsplaner. Förändringarna har lett till att affärsverken
blivit självständigare och mer marknadsinriktade.
Utskottet ansåg vidare att det vid sidan av de ekonomiska
mål som riksdag och regering lagt fast finns andra samhälleliga
mål som vissa av verken skall uppfylla. Det gäller t.ex.
regionalpolitiska mål. De uppgifter som affärsverken svarar för
är vidare av stort allmänt intresse och berör direkt eller
indirekt stora delar av samhället. Flera av affärsverken har
dessutom betydelsefulla uppgifter inom totalförsvaret. Av ovan
anförda skäl ansåg utskottet att affärsverksformen skulle
bibehållas.
Enligt tidigare riksdagsbeslut bör affärsverken och deras
dotterbolag behandlas som en sammanhållen grupp av
företagsenheter, en koncern (prop. 1986/87:99, bet. KU 29, rskr.
226). Riksdagens och regeringens styrning av koncernen bör
utövas genom affärsverket som moderföretag, och affärsverken bör
ledas av styrelser som också är koncernstyrelser. Det bör i
enlighet härmed i första hand ankomma på koncernstyrelsen att,
utifrån de riktlinjer som statsmakterna lagt fast, avgöra vilka
dotterbolag som skall finnas i koncernen.
Utskottet vill också erinra om att inom regeringskansliet
pågår en översyn av styrningen av kommunikationsdepartementets
affärsverk. Översynen behandlar bl.a. kraven på
treårsplaneringens innehåll, ekonomisk styrning, organisation
och redovisning samt frågan hur den ägarmässiga uppföljningen
skall ske.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen
i denna del.
I motion T225 (c) yrkas att regeringen låter genomföra en
parlamentariskt förankrad översyn av myndighetsorganisationen
på kommunikationsområdet. Bl.a. bör följande frågor
belysas. Kan transportrådets eventuellt kvarvarande funktioner
av policykaraktär inordnas direkt i kommunikationsdepartementets
verksamhet? Kan en bättre samordning åstadkommas mellan
vägverket, banverket och TSV? Hur skall miljöfrågornas ställning
stärkas?
I motion T238 (fp) framhålls att det torde finnas möjligheter
till avsevärda rationaliseringsvinster om vägverket, banverket
och transportrådet sammanförs till ett nytt trafikverk med
ansvar för bl.a. infrastrukturfrågor. Om detta verk blir ett
affärsverk, enligt televerkets modell, skulle man enligt
motionen få helt nya förutsättningar att klara finansieringen av
infrastrukturen.
Regeringen har låtit se över transportrådets organisation.
Översynen finns redovisad i utredningsrapporten Transportrådet
(SOU 1990:14). Remissbehandlingen av rapporten är nyligen
avslutad.
Regeringen har vidare tillsatt en utredning som skall se
över möjligheterna att finna nya finansieringsformer för en
utbyggnad av infrastrukturen under 1990-talet. I detta
sammanhang skall också vägverkets framtida verksamhetsform
liksom vägverkets organisation övervägas.
Frågan om trafiksäkerhetsfrågornas organisation har
behandlats i två rapporter av riksrevisonsverket (RRV). I
rapporten Den statliga fordonskontrollen behandlas framför allt
den obligatoriska periodiska kontroll som utförs av Svensk
Bilprovning samt polisens och TSVs kontroller på väg, s.k.
flygande kontroller. I rapporten Trafiksäkerhetsinformation
belyses främst effekterna av riksdagens beslut år 1982 om att
dela upp ansvaret för informationen mellan TSV och NTF.
I avvaktan på regeringens ställningstagande till de olika
utredningsförslagen anser utskottet att de nu behandlade
motionsyrkandena inte bör påkalla någon åtgärd från riksdagens
sida. De avstyrks därför av utskottet. Som utskottet framhöll i
sitt betänkande 1989/90:TU27 förutsätter utskottet att, då
regeringen för riksdagen redovisar sina ställningstaganden i
dessa frågor, bl.a. möjligheterna och konsekvenserna av att
sammanföra ansvaret för vägbyggande och trafiksäkerhet i en
organisation kommer att belysas.
I motion T248 (m) framhålls att frågor som rör bilismen i dag
handhas av en rad olika departement. Den nuvarande fördelningen
av bilfrågor på olika departement är enligt motionärerna inte
alltid ändamålsenlig. De yrkar därför att en översyn görs av
möjligheterna att behandla bilfrågor mer enhetligt i
regeringskansliet.
Utskottet behandlade denna fråga senast i sitt betänkande
1989/90:TU1. Därvid framhöll utskottet att
departementsförordningen innebär att en bilfråga som
huvudsakligen hör till ett annat departement än
kommunikationsdepartementet skall behandlas i samråd med
kommunikationsdepartementet, s.k. gemensam beredning av ärenden.
Detta krav på gemensam beredning torde tillgodose syftet med det
då behandlade motionsyrkandet, ansåg utskottet.
Utskottet anser att en effektiv samordning av bilfrågor i
regeringskansliet är av stor vikt. Utskottet förutsätter att en
sådan samordning sker och anser därför att motionsyrkandet inte
påkallar någon åtgärd från riksdagens sida. Motionen avstyrks i
denna del.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande trafikpolitikens mål och inriktning
att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T42 yrkandena 4 och 9,
1989/90:T211, 1989/90:T212 yrkande 1, 1989/90:T215 yrkandena
2--10 och 34, 1989/90:T217 yrkande 1, 1989/90:T220 yrkandena
2--4, 1989/90:T221 yrkande 2, 1989/90:T222 yrkandena 2 och 3,
1989/90:T231 yrkande 1, 1989/90:T232, 1989/90:T240 yrkandena 1
och 2, 1989/90:T241 yrkande 5, 1989/90:T243 yrkande 2,
1989/90:T248 yrkande 7, 1989/90:T255, 1989/90:T257 yrkandena 1
och 2 och 1989/90:T532 yrkandena 8 och 9,
res. 1 (m, fp)
res. 2 (c)
res. 3 (v)
res. 4 (mp)
2. beträffande samhällsekonomisk analys av investeringar
att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T225 yrkande 8 och
1989/90:T250 yrkande 4,
res. 5 (c, v, mp)
10. beträffande myndighetsorganisationen på
transportområdet
att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T225 yrkande 1 och
1989/90:T238,
res. 13 (c, mp)
11. beträffande handläggning av bilfrågor i
regeringskansliet
att riksdagen avslår motion 1989/90:T248 yrkande 1.
Stockholm den 25 augusti 1990
På trafikutskottets vägnar
Birger Rosqvist
Närvarande: Birger Rosqvist (s), Olle Östrand (s), Elving
Andersson (c), Sven-Gösta Signell (s), Görel Bohlin (m), Margit
Sandéhn (s), Rune Johansson (s), Sten-Ove Sundström (s), Sten
Andersson i Malmö (m), Hugo Bergdahl (fp), Rune Thorén (c),
Viola Claesson (v), Roy Ottosson (mp), Jarl Lander (s), Tom
Heyman (m), Anita Jönsson (s) och Anders Castberger (fp).
Reservationer
1. Trafikpolitikens mål och inriktning (mom.1)
Görel Bohlin (m), Sten Andersson i Malmö (m), Hugo Bergdahl
(fp), Tom Heyman (m) och Anders Castberger (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar
med "Enligt utskottets" och på s. 11 slutar med "av utskottet"
bort ha följande lydelse:
Utskottet har för sin del inget att erinra mot det av
riksdagen fastlagda övergripande målet för trafikpolitiken,
nämligen att medborgarna och näringslivet i landets olika delar
skall erbjudas en tillfredsställande, säker och miljövänlig
trafikförsörjning till lägsta möjliga samhällsekonomiska
kostnader. Den av regeringen förda politiken leder emellertid
inte till att målet uppnås.
Infrastrukturen har stor betydelse för människornas
möjligheter att bo och verka i olika delar av landet. Det är
därför enligt utskottets mening väsentligt att den får en
uppbyggnad som överensstämmer med människors önskemål och behov
och inte anpassas till någon centralt skapad vision om hur
samhället bör se ut.
Som framhålls i motionerna T212 (fp) och T215 (m) måste de
olika trafikgrenarna ges ett ökat kostnadsansvar, och offentliga
aktörer i större utsträckning jämställas med privata på så sätt
att monopol och privilegier avskaffas. Avregleringen av
transportsektorn måste således drivas betydligt kraftfullare än
vad regeringen gör.
Trafik och transporter utgör en av det moderna samhällets
största källor till miljöförstöring. Det gäller utsläpp och
föroreningar från bilar, fartyg och flygplatser. En av de
viktigaste miljöpolitiska uppgifterna under 1990-talet måste
vara att komma till rätta med dessa problem.
Ekonomiska styrmedel kan vara ett effektivt medel att komma
till rätta med miljöproblemen. Utskottet anser det viktigt att
slå fast att styrmedlen måste vara utformade så att de verkligen
är relaterade till miljöeffekterna och inte till viss teknik.
Styrmedlen får inte heller konstrueras som inkomstkällor för
statskassan. Risken är då stor att de får en utformning som ger
stora intäkter i stället för positiva miljöeffekter.
Den tunga vägtrafiken svarar för en inte obetydlig
miljöpåverkan i synnerhet med tanke på äldre dieselfordons
dåliga utsläppsdata. Som begärs i motion T222 (m) bör regeringen
därför återkomma till riksdagen med förslag till åtgärder som
syftar till att minska dessa utsläpp. Därvid bör bl.a. övervägas
att införa stimulanser för att åstadkomma en snabbare övergång
till miljövänligare motorer och teknik.
Utskottet anser vidare att en snabb anpassning av
transportbranschen till EGs regler är en förutsättning för
näringslivets livskraft och därmed för fortsatt och förbättrat
välstånd.
Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motionerna T212
(fp), T215 (m), T222 (m) och T248 (m) i allt väsentligt blir
tillgodosedda i denna del, bör av riksdagen ges regeringen till
känna. Övriga motionsyrkanden avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande
lydelse:
1. beträffande trafikpolitikens mål och inriktning
att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:T212 yrkande
1, 1989/90:T215 yrkandena 2--10 och 34, 1989/90:T222 yrkandena 2
och 3 och 1989/90:T248 yrkande 7 samt med avslag på motionerna
1989/90:T42 yrkandena 4 och 9, 1989/90:T211, 1989/90:T217
yrkande 1, 1989/90:T220 yrkandena 2--4, 1989/90:T221 yrkande 2,
1989/90:T231 yrkande 1, 1989/90:T232, 1989/90:T240 yrkandena 1
och 2, 1989/90:T241 yrkande 5, 1989/90:T243 yrkande 2,
1989/90:T255, 1989/90:T257 yrkandena 1 och 2 och 1989/90:T532
yrkandena 8 och 9 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
2. Trafikpolitikens mål och inriktning (mom.1)
Elving Andersson och Rune Thorén (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar
med "Enligt utskottets" och på s. 11 slutar med "av utskottet"
bort ha följande lydelse:
Utskottet har inget att erinra mot det av riksdagen
fastlagda övergripande målet för trafikpolitiken, nämligen att
medborgarna och näringslivet i landets olika delar skall
erbjudas en tillfredsställande, säker och miljövänlig
trafikförsörjning till lägsta möjliga samhällsekonomiska
kostnader.
Regeringens politik leder emellertid inte till att detta mål
kan uppnås. Som framhålls i motion T257 (c) är trafiken den
största källan till miljöstörningar i våra storstäder. Av
miljöskäl måste kvävedioxidutsläppen och koldioxidutsläppen
reduceras mycket kraftigt. Det är rimligt att biltrafiken
reduceras kraftigast i storstäderna, där det finns underlag för
att bygga upp en fungerande kollektivtrafik.
Kollektivtrafiken måste enligt utskottets mening byggas ut
så att den blir ett konkurrenskraftigt alternativ till
privatbilismen. Det kollektiva trafikutbudet måste präglas av
komfort, turtäthet, enkelhet och snabbhet. För att bygga ut
kollektivtrafiken måste nya finansieringsformer tas fram.
Utskottet anser att det är rimligt att de som åker bil, utöver
att betala för väghållningen, även betalar för
samhällsekonomiska kostnader för avgaser, buller, trängsel och
olyckor. Detta kan bl.a. ske genom områdesavgifter för
biltrafiken i citykärnor och innerstadsområden samt genom
regional bensinskatt. Intäkterna bör kanaliseras till resp.
trafikhuvudman för utbyggnad av kollektivtrafiken.
Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion T257
(c) att regeringen snarast bör förelägga riksdagen förslag till
lagstiftning med anledning av storstadstrafikkommitténs förslag.
Utskottet delar vidare den uppfattning som framförs i flera
av de övriga motionerna, nämligen att trafikpolitiken måste
utformas så att de miljövänliga järnvägs- och sjötransporterna
gynnas. Detta kräver enligt utskottets mening framför allt
betydligt större investeringar i infrastrukturen. Dessa frågor
behandlade utskottet i sitt betänkande 1989/90:TU27.
Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T257 (c)
tillstyrks i denna del, bör av riksdagen ges regeringen till
känna. Övriga motionsyrkanden avstyrks. Syftet med många av
dessa yrkanden blir dock tillgodosett i och med utskottets
ställningstagande.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande
lydelse:
1. beträffande trafikpolitikens mål och inriktning
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T257 yrkandena 1
och 2 samt med avslag på motionerna 1989/90:T42 yrkandena 4 och
9, 1989/90:T211, 1989/90:T212 yrkande 1, 1989/90:T215 yrkandena
2--10 och 34, 1989/90:T217 yrkande 1, 1989/90:T220 yrkandena
2--4, 1989/90:T221 yrkande 2, 1989/90:T222 yrkandena 2 och 3,
1989/90:T231 yrkande 1, 1989/90:T232, 1989/90:T240 yrkandena 1
och 2, 1989/90:T241 yrkande 5, 1989/90:T243 yrkande 2,
1989/90:T248 yrkande 7, 1989/90:T255 och 1989/90:T532 yrkandena
8 och 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
3. Trafikpolitikens mål och inriktning (mom.1)
Viola Claesson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar
med "Enligt utskottets" och på s. 11 slutar med "av utskottet"
bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion T42
(vpk) att samhället måste ha ett avgörande inflytande över
trafikförsörjningen. Om privata vinstintressen ges möjlighet att
ta över och styra delar av infrastrukturen kan inte samhället
garantera att hela landets transportbehov blir tillgodosedda. En
helt ny transportstruktur krävs om miljön skall kunna räddas och
förbättras och om antalet dödade och skadade människor i
trafiken skall kunna minskas.
Trafikströmmarna bör så långt möjligt flyttas över från väg-
och flygtrafiken till miljövänliga järnvägs- och sjötransporter.
De transporter som enskilda och samhället behöver måste göras så
rena från skadliga utsläpp, så handikappvänliga och så
trafiksäkra som den bäst kända tekniken medger. Omfattande
satsningar på miljövänliga, bekväma och snabba
kollektivtrafiksystem måste göras.
Som begärs i motion T255 (vpk) bör riksdagen hos regeringen
begära förslag till omställning av vägtrafiken. Utgångspunkten
bör därvid, enligt utskottets mening, vara att nya bilar som
körs med fossila bränslen inte skall tillåtas efter år 2000.
Senast år 2010 bör all förbränning av fossila bränslen i fordon
förbjudas. Den gemensamma sektorn bör så fort som möjligt övergå
till elfordon för lätta transporter i tätorter.
Utskottet anser vidare att regeringen under år 1990 skall
återkomma till riksdagen med förslag till trafik- och
miljöpolitiska åtgärder enligt de riktlinjer som utskottet
angivit.
Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att samtliga nu
behandlade vpk-motioner tillstyrks i denna del, bör av riksdagen
ges regeringen till känna. Övriga motionsyrkanden avstyrks.
Syftet med flera av dem blir dock tillgodosett i och med
utskottets ställningstagande.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande
lydelse:
1. beträffande trafikpolitikens mål och inriktning
att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:T42 yrkandena
4 och 9, 1989/90:T240 yrkandena 1 och 2, 1989/90:T241 yrkande 5
och 1989/90:T255 samt med avslag på motionerna 1989/90:T211,
1989/90:T212 yrkande 1, 1989/90:T215 yrkandena 2--10 och 34,
1989/90:T217 yrkande 1, 1989/90:T220 yrkandena 2--4,
1989/90:T221 yrkande 2, 1989/90:T222 yrkandena 2 och 3,
1989/90:T231 yrkande 1, 1989/90:T232, 1989/90:T243 yrkande 2,
1989/90:T248 yrkande 7, 1989/90:T257 yrkandena 1 och 2 och
1989/90:T532 yrkandena 8 och 9 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
4. Trafikpolitikens mål och inriktning (mom.1)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar
med "Enligt utskottets" och på s. 11 slutar med "av utskottet"
bort ha följande lydelse:
Som framhålls i motion T217 (mp) har sedan det
trafikpolitiska beslutet togs år 1988 trafiken och då främst
vägtrafiken och flygtrafiken ökat kraftigare än på mycket länge.
Detta har lett till att de miljö- och energipolitiska mål som
riksdagen lagt fast blir mycket svåra att hålla. Än värre blir
det att verkligen miljöanpassa trafiken. Utskottet anser därför
att det trafikpolitiska beslutet måste omprövas. Trafiken måste
på allvar anpassas till naturens krav.
Omprövningen bör ha följande inriktning. Järnvägarna bör
byggas ut i landet och såväl gods- som persontrafik på väg och
med flyg bör överföras till järnväg där så är möjligt. Kraven
att minska de miljöfarliga utsläppen från alla typer av fordon
måste skärpas kraftigt -- det gäller främst den tunga
vägtrafiken och sjöfarten, men även flyg och personbilar kan
minska sina utsläpp. Miljöbättre drivmedel bör gynnas och
introduceras så att alla nytillverkade fordon i landet drivs med
s.k. flödande energikällor före sekelskiftet -- möjligen kan
sjöfart och flyg ges tillfälliga dispenser om hänsyn till
internationella avtal och förhållanden så kräver. Nya transport-
och kommunikationslösningar med minskad energiåtgång och
miljöpåverkan bör systematiskt sökas och utvecklas -- olika
former av kombinerade och systematiserade transporter är exempel
på detta.
Biltrafiken bör av främst trafiksäkerhetsskäl, men också av
miljöskäl, minskas starkt i och mellan storstäderna och andra
mer betydande befolkningscentra. Detta bör kunna ske genom en
medveten och omfattande satsning på miljöbättre kollektivtrafik.
Dessa satsningar bör främst bekostas av de berörda områdena
själva. En rimlig målsättning bör kunna vara att minska
biltrafikarbetet, mätt i bilkilometer, med 25% till 1995.
Målsättningen bör vidare vara att 30 % av det långväga
godstrafikarbetet, mätt i tonkilometer, som i dag går på våra
vägar ska föras över till främst järnväg -- men också till
sjöfart där så är lämpligt -- till 1995. Till år 2000 bör
målsättningen vara 50 %.
Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motionerna T217
(mp), T220 (mp), T221 (mp) och T532 (mp) tillstyrks i denna del,
bör av riksdagen ges regeringen till känna. Övriga
motionsyrkanden avstyrks. Syftet med flera av dem blir
emellertid i och med utskottets ställningstagande tillgodosett.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande
lydelse:
1. beträffande trafikpolitikens mål och inriktning
att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:T217 yrkande
1, 1989/90:T220 yrkandena 2--4, 1989/90:T221 yrkande 2 och
1989/90:T532 yrkandena 8 och 9 samt med avslag på motionerna
1989/90:T42 yrkandena 4 och 9, 1989/90:T211, 1989/90:T212
yrkande 1, 1989/90:T215 yrkandena 2--10 och 34, 1989/90:T222
yrkandena 2 och 3, 1989/90:T231 yrkande 1, 1989/90:T232,
1989/90:T240 yrkandena 1 och 2, 1989/90:T241 yrkande 5,
1989/90:T243 yrkande 2, 1989/90:T248 yrkande 7, 1989/90:T255 och
1989/90:T257 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
5. Samhällsekonomisk analys av investeringar (mom.2)
Elving Andersson (c), Rune Thorén (c), Viola Claesson (v) och
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som
börjar med "Utskottet anser, i likhet" och slutar med "avstyrks
därför" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det i dag
saknas relevanta beräkningsmodeller för att göra en fullständig
samhällsekonomisk analys av olika investeringar. Som framhålls i
motionerna väger inte miljökostnader/miljövinster tillräckligt
tungt då lönsamheten av investeringarna undersöks.
Utskottet tillstyrker därför motionsyrkandena om att
regeringen bör ta initiativ för att åstadkomma nya
beräkningsmodeller med de utgångspunkter som anges i motionerna.
Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande
lydelse:
2. beträffande samhällsekonomisk analys av investeringar
att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:T225 yrkande
8 och 1989/90:T250 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
6. Vidgad kommunal kompetens (mom.3)
Elving Andersson (c), Rune Thorén (c), Viola Claesson (v) och
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som
börjar med "Propositionen om" och slutar med "denna del" bort ha
följande lydelse:
Utskottet tillstyrker motionsyrkandet om att den kommunala
kompetensen bör vidgas i syfte att förstärka kommunernas
möjlighet att minimera trafikens miljöpåverkan och
trängseleffekt. Förslag måste föreläggas riksdagen som är mer
långtgående än de som föreslås i proposition 1989/90:143 om lag
om tillfälliga bilförbud.
Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande
lydelse:
3. beträffande vidgad kommunal kompetens
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T250 yrkande 6
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Trafikplanering (mom.4)
Viola Claesson (v) och Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som
börjar med "Den nya" och slutar med "av utskottet" bort ha
följande lydelse:
Utskottet delar den uppfattning som framförs i motionerna
T220 (mp), T221 (mp) och T252 (mp) att trafikplaneringen på ett
mer markant sätt än i dag måste ingå i den kommunala planeringen
i syfte att minska onödig biltrafik och se till att den
miljövänliga kollektivtrafiken blir effektiv och kundanpassad.
Regeringen bör snarast ta initiativ till åtgärder med denna
inriktning.
Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motionerna
tillstyrks i denna del, bör av riksdagen ges regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande
lydelse:
4. beträffande trafikplanering
att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:T220 yrkande
5, 1989/90:T221 yrkande 13 och 1989/90:T252 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Obligatoriska miljökonsekvensanalyser (mom.5)
Viola Claesson(v) och Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som
börjar med "Utskottet vill" och slutar med "denna del" bort ha
följande lydelse:
Utskottet tillstyrker yrkandet i motion T532 (mp) att
obligatoriska miljökonsekvensanalyser, med bl.a. en alternativ
järnvägsutbyggnad, bör utarbetas vid alla större väg- och
flygplatsinvesteringar. Regeringen bör snarast återkomma till
riksdagen med förslag till lagstiftning.
Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande
lydelse:
5. beträffande obligatoriska miljökonsekvensanalyser
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T532 yrkande 10
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Avreglering (mom. 6)
Görel Bohlin (m), Sten Andersson i Malmö (m), Hugo Bergdahl
(fp), Tom Heyman (m) och Anders Castberger (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som
börjar med "För att" och på s. 14 slutar med "av utskottet" bort
ha följande lydelse:
Såsom framhålls i motionerna T212 (fp) och T215 (m)
kännetecknas trafiknäringen fortfarande av en rad regleringar,
koncessioner m.m. Utskottet anser att stat och kommuner bör
reducera antalet regler och förordningar så långt som möjligt.
En sådan avreglering skulle leda till ökad konkurrens, vilket i
sin tur skulle medföra såväl lägre priser som bättre service.
I samband med att trafikslagen avregleras är det enligt
utskottets mening nödvändigt att se till att inte oacceptabla
regionalpolitiska effekter uppstår. Om så är fallet kan
regionalpolitiska åtgärder behöva vidtas. Detta skulle leda till
att det regionalpolitiska stödet öppet redovisades över
statsbudgeten, vilket utskottet anser vara en riktig princip.
Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att syftet med
motionsyrkandena tillgodoses, bör av riksdagen ges regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande
lydelse:
6. beträffande avreglering
att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:T212 yrkande
19 och 1989/90:T215 yrkandena 1, 28 och 29 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Sjöfart (mom. 7)
Viola Claesson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som
börjar med "Den alldeles" och på s. 15 slutar med "följaktligen
av utskottet" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion T639
(vpk), nämligen att med rätt genomtänkta politiska åtgärder har
sjöfarten stora möjligheter att ta över fjärrgods från
landsvägstrafiken och därmed avlasta samhället allvarliga
miljöproblem. Regeringen bör utarbeta ett program och en
långsiktig strategi för svensk sjöfart som snarast bör
föreläggas riksdagen.
Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T639
(vpk) tillstyrks i denna del och övriga motionsyrkanden till
väsentlig del blir tillgodosedda, bör av riksdagen ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande
lydelse:
7. beträffande sjöfart
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T639 yrkandena 1
och 2 samt med anledning av motionerna 1989/90:T612 och
1989/90:T619 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
11. Flottning (mom. 8)
Viola Claesson (v) och Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som
börjar med "Riksdagen beslutade" och slutar med "avstyrks av
utskottet" bort ha följande lydelse:
Utskottet tillstyrker yrkandet i motion T235 (mp) att en
samlad översyn av flottningens framtida möjligheter, inkl. vilka
stimulansåtgärder som skulle kunna bli aktuella, bör låta
utföras av regeringen.
Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motionsyrkandet
tillstyrks, bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande
lydelse:
8. beträffande flottning
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T235 yrkande 6
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. Affärsverksformen (mom.9)
Görel Bohlin, Sten Andersson i Malmö och Tom Heyman (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som
börjar med "Utskottet behandlade" och på s. 16 slutar med "denna
del" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att affärsverkens kommersiella verksamhet
bör bedrivas i aktiebolagsform. Affärsverksformen innehåller en
rad hinder vilket resulterar i att affärsverkens ledning och
styrelse saknar möjlighet att driva verksamheten lika rationellt
som dess konkurrenter. I samband med byte av företagsform bör en
gemensam instans skapas för verkens myndighetsutövande
verksamhet. I dag blandas myndighetsutövning och
affärsverksamhet, vilket är negativt för den kommersiella
verksamheten och skapar misstro hos konsumenterna.
Flera av affärsverken, t.ex. SJ, äger dotterbolag som direkt
konkurrerar med moderbolaget. Sådana dotterbolag bör enligt
utskottets mening säljas ut.
Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T215 (m) i
denna del tillstyrks, bör av riksdagen ges regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande
lydelse:
9. beträffande affärsverksformen
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T215 yrkande 24
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. Myndighetsorganisationen på transportområdet (mom.10)
Elving Andersson (c), Rune Thorén (c) och Roy Ottosson (mp)
anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som
börjar med "I avvaktan" och slutar med "att belysas" bort ha
följande lydelse:
Utskottet tillstyrker förslaget i motion T225 (c) att
regeringen bör låta genomföra en parlamentariskt förankrad
översyn av myndighetsorganisationen på transportområdet. Därvid
bör de frågeställningar som tas upp i motionen belysas.
Vad utskottet nu anfört, vilket också innebär att syftet med
motion T238 (fp) till väsentlig del blir tillgodosett, bör av
riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande
lydelse:
10. beträffande myndighetsorganisationen på
transportområdet
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T225 yrkande 1
och med anledning av motion 1989/90:T238 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
Innehållsförteckning
Sammanfattning1
Motionerna1
Motioner framlagda under den allmänna motionstiden 19901
Motion väckt med anledning av proposition 1989/90:88 om
vissa näringspolitiska frågor5
Utskottet5
1 Trafikpolitikens mål och inriktning5
1.1 Bakgrund5
1.2 Motionerna6
1.3 Utskottets ställningstagande9
2 Samhällsplanering11
3 Avreglering13
4 Sjöfart14
5 Flottning15
6 Vissa organisationsfrågor15
7 Hemställan17
Reservationer19