I detta betänkande behandlar utskottet drygt 200
motionsyrkanden på järnvägsområdet samt regeringens
järnvägsförslag i dels årets budgetproposition, dels proposition
1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt. I sammanhanget
behandlas även riksdagens revisorers förslag 1990/91:12 angående
SJ-koncernens verksamhet.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om ökade medel för
banhållning och för fortsatt järnvägsbyggande. Detta innebär
drygt 3127 milj.kr. för drift och vidmakthållande av det
statliga bannätet och 1500 milj.kr. för nyinvesteringar i
stomjärnvägar.
Ett stort antal motioner behandlas i betänkandet som gäller
utbyggnad och upprustning av olika bandelar. Utskottet avstyrker
dessa yrkanden i första hand med hänvisning till gällande
planeringssystem. Detta innebär att banverket har att besluta om
investeringar på stomnätet medan länsstyrelserna har att inom
ramen för anslaget för länstrafikanläggningar besluta om
investeringarna på länsjärnvägarna. Utskottet hänvisar vidare
till att riksdagens beslut tidigare denna vår om inrättandet av
ett särskilt anslag för investeringar i trafikens infrastruktur
gör att viktiga järnvägsprojekt beräknas kunna tidigareläggas
och genomföras snabbare.
För SJ-koncernen anser utskottet det viktigt att företagets
järnvägsdel ges ökade utvecklingsmöjligheter. Utskottet
tillstyrker därför en förändrad koncernstrategi. Detta innebär
att SJ med järnvägen som kärnaffär tillsammans med sina
dotterföretag och i samverkan med andra företag kan utveckla
effektiva, rationella och lönsamma transporttjänster.
Utskottet tillstyrker vidare att SJ ges ett förnyat bemyndigande
att försälja egendom inom en ram på 2,5 miljarder kronor för att
därmed kunna klara investeringsbehoven för en fortsatt
utveckling av järnvägstrafiken.
Utskottet godtar regeringens förslag till precisering och
utveckling av SJs ekonomiska mål till att bl.a. avse hela
SJ-koncernen. Utskottet förutsätter samtidigt att en förstärkt
uppföljning sker av hur SJ-koncernen uppfyller statsmakternas
mål och givna beslutsramar.
Utskottet framhåller att riksdagen och regeringen inte bör
ha synpunkter på frågor om tågstopp, tågtidtabeller, priser och
andra servicefrågor.
Med anledning av utskottets ställningstagande har 35
reservationer lämnats. De frågor som reservationerna avser samt
de partier som står bakom dem redovisas under avsnittet
Hemställan (s. 65--70).
Till betänkandet har vidare fogats sex särskilda yttranden (s.
92--93).
Propositionerna m.m.
Proposition 1990/91:87 Näringspolitik för tillväxt
Regeringen föreslår i proposition 1990/91:87 under avsnitt 5.
Kommunikationer och infrastruktur, såvitt här är i fråga (s.
244--247),
15. (delvis) att riksdagen godkänner inriktningen av
investeringsplaneringen vid vägverket resp. banverket (avsnitten
5.3.2 och 5.3.3, s. 84--89),
38. att riksdagen godkänner att soliditeten för SJ skall
vara 40% för affärsverket och 35% för koncernen under
återstoden av SJs rekonstruktionsperiod t.o.m. den 31 december
1992 (avsnitt 6.4, s. 160--161).
Regeringen föreslår i proposition 1990/91:100 i bilaga 8
(kommunikationsdepartementet) under avsnitt D. Järnvägstrafik
(s. 65--81)
dels under rubriken 2. Övriga frågor
1. att riksdagen godkänner att regeringen får bemyndiga
banverket att inom en ram på 50 milj.kr. besluta om
förskotteringar av järnvägsinvesteringar i enlighet med vad
i propositionen har anförts (avsnitt 2.1, s. 66),
dels under rubriken 3. Anslagsfrågor
2. att riksdagen till Drift och vidmakthållande av statliga
järnvägar för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag
på 3127300000 kr. (punkt D1., s. 68--69),
3. att riksdagen godkänner att en kostnadsram på 3359000
000 kr. för drift och vidmakthållande beräknas för kalenderåret
1992 (punkt D1., s. 68--69),
4. att riksdagen godkänner att banverkets upplåning i
riksgäldskontoret år 1992 får ske inom en kostnadsram av 1800
milj.kr. (punkt D1., s. 68--69),
5. att riksdagen till Nyinvesteringar i stomjärnvägar för
budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på
1500000000 kr. (punkt D2., s. 69--70),
6. att riksdagen godkänner att medel kan föras mellan
anslagen D1. Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar
och D2. Nyinvesteringar i stomjärnvägar (punkt D2., s.
69--70),
7. att riksdagen till Ersättning till banverket för vissa
kapitalkostnader för budgetåret 1991/92 anvisar ett
förslagsanslag på 346000000 kr. (punkt D3., s. 70--71),
8. att riksdagen tar del av vad i propositionen anförts om
särskilda nyinvesteringar i stomjärnvägar (s. 71),
9. att riksdagen till Järnvägsinspektionen för budgetåret
1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 13136000 kr. (punkt
D4., s. 71--72),
10. att riksdagen godkänner en kostnadsram på 14900000
kr. för kalenderåret 1992 (punkt D4., s. 71--72),
dels under rubriken Statens järnvägar
11. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om
SJ-koncernens inriktning (s. 73--79),
12. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om
förlängningen av SJs nuvarande befogenheter och trafikeringsrätt
(s. 73--79),
13. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om
ekonomiska mål för statens järnvägar (s. 73--79),
14. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om
utökad ram för försäljning av aktier och fastigheter (s.
73--79),
15. att riksdagen avskaffar anslaget Ersättning till statens
järnvägar för utveckling av godstrafik fr.o.m. budgetåret
1991/92 (punkt D., s. 80),
17. att riksdagen till Ersättning till statens järnvägar i
samband med utdelning från AB Swedcarrier för budgetåret 1991/92
anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr. (punkt D6., s. 81).
Riksdagens revisorers förslag 1990/91:12 angående
SJ-koncernens verksamhet
Riksdagens revisorer föreslår i förslag 1990/91:12
1. att riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om
SJ-koncernens verksamhetsinriktning i enlighet med revisorernas
förslag,
2. att riksdagen begär att regeringen utarbetar förslag till
ekonomiska mål för SJ-koncernen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad revisorerna anfört om regeringens uppföljning av
SJ-koncernens verksamhet,
4. att riksdagen begär att regeringen utarbetar förslag till
förordad reglering av verksledningens ansvar för statens
järnvägar,
5. att riksdagen begär att regeringen överväger ombildning
av statens järnvägar till aktiebolag i enlighet med vad
revisorerna anfört.
Motionerna
Motioner väckta med anledning av proposition 1990/91:87
1990/91:T8 av Lars Hedfors m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att delegationen för infrastrukturinvesteringar bör få i uppdrag
att utreda hur järnvägssträckan Halmstad--Markaryd--Hässleholm
skall kunna bli en väl fungerande del av en dubbelspårig
västkustbana,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att persontrafiken på denna sträcka i
avvaktan härpå inte får avvecklas.
1990/91:T18 av Leo Persson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om behovet av en kraftfull upprustning av Bergslagspendeln.
1990/91:T19 av Kaj Larsson (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
järnvägssträckan Ystad--Simrishamn.
1990/91:T21 av Kjell Ericsson m.fl. (c,m,fp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av järnvägsinvesteringar i
Värmland.
1990/91:T23 av Berndt Ekholm m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att delegationen för
infrastrukturinvesteringar närmare bör studera Götalandsbanan.
1990/91:T28 av Agne Hansson och Marianne Jönsson (båda c) vari
yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om medelsbehov för Kust-till-kustbanan i
Kalmar län,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av ett resurstillskott om 150
milj.kr. för investeringar i och utveckling av länsjärnvägarna i
Kalmar län.
1990/91:T35 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
6. att riksdagen hos regeringen begär relevant och fullödig
information och insyn i SJ-koncernens verksamhet,
7. att riksdagen beslutar att SJ skall drivas som affärsverk
även i framtiden.
1990/91:T37 av Roland Sundgren m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Mälarbanan och Svealandsbanan.
1990/91:T40 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas
7. att riksdagen beslutar att investeringsanslaget till
banverket för budgetåret 1991/92 skall vara 3000 milj.kr.,
8. att riksdagen beslutar att banverkets anslag för drift
och underhåll av banorna för budgetåret 1991/92 skall vara
3827,3 milj.kr.,
9. att riksdagen beslutar att banverkets investeringsanslag
för budgetåret 1992/93 skall vara minst 3500 milj.kr.,
10. att riksdagen beslutar att banverkets investeringsanslag
för budgetåret 1993/94 skall vara minst 4500 milj.kr.,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att Arlandabanan skyndsamt bör byggas,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att Arlandabanans utbyggnad bör bekostas genom avgift på
flygverksamheten,
21. att riksdagen beslutar att Botniabanan skall byggas till
åtminstone Umeå under 1990-talet,
22. att riksdagen beslutar att Norge--Vänerlänken, i
enlighet med vad som anförts i motionen, skall byggas under
1990-talet,
23. att riksdagen beslutar att byggandet av en Östersjöbana
skall påbörjas under 1990-talet,
24. att riksdagen beslutar att Götalandsbanan skall påbörjas
under 1990-talet,
25. att riksdagen beslutar att 1200 milj.kr. särskilt
avsätts de närmaste fem åren för skyndsam upprustning av
inlandsbanan.
1990/91:T45 av Sture Thun m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om prövning av reglerna för långväga busslinjetrafik.
1990/91:T46 av Anders Svärd m.fl. (c,m,fp,v) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Mälar- resp. Svealandsbanornas utsträckning
från Hallsberg till Stockholm.
1990/91:T51 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att Götalandsbanan skall påbörjas under 1990-talet.
1990/91:T53 av Björn Samuelson (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär att ett avtal
utarbetas om tågtrafiken i länet i enlighet med vad i motionen
anförts,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tågtrafiken på sträckan
Stockholm--Oslo,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om NKlJ-banan.
1990/91:T56 av Stina Gustavsson (c) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att bandelen Hässleholm--Halmstad
alltjämt utgör en del av stomlinjenätet,
2. att riksdagen beslutar att persontrafiken på bandelen
Hässleholm--Halmstad tills vidare upprätthålls.
1990/91:T60 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
6. att riksdagen hos regeringen begär att en parlamentariskt
sammansatt utredning tillsätts med direktiv att utreda det
framtida järnvägsnätet enligt de riktlinjer som förordas i
motionen,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behov, inriktning och omfattning av
investeringar för modernisering, upprustning och utbyggnad av
järnvägsnätet.
Motiveringen till yrkandena återfinns i motion 1990/91:N32.
1990/91:T62 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motion 1990/91:N34 anförts om nyinvesteringar i
järnvägstrafiken,
15. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
omvandling av SJ till aktiebolag i enlighet med vad som anförts
i motion 1990/91:N34.
1990/91:T65 av Birger Andersson (c) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motion 1990/91:N37 anförts om projekt Mälarbanan,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motion 1990/91:N37 anförts om medel för färdigställande av
Bergslagspendeln.
1990/91:T67 av Kjell Dahlström och Gösta Lyngå (båda mp) vari
yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om järnvägsutbyggnader i och kring
Malmöregionen.
1990/91:T68 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motion 1990/91:N44 anförts om prioritering och forcering
av Mälar- och Svealandsbanorna.
1990/91:T71 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i avsnitt 4.4 anförts om statens järnvägar.
Motiveringen till yrkandet återfinns i motion 1990/91:N42.
Motioner framlagda under den allmänna motionstiden 1991
1990/91:T201 av Barbro Andersson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om de förbättringar som krävs för järnvägs- och
vägförbindelserna till och från Hargshamn.
1990/91:T202 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen till D2. Investeringar i stomjärnvägar
för budgetåret 1991/92 anvisar ett i förhållande till
regeringens förslag med 1000000000 kr. förhöjt
reservationsanslag om totalt 2500000000 kr.,
2. att riksdagen ger regeringen till känna den i motionen
angivna planen för tidigareläggningar av järnvägsinvesteringar.
1990/91:T204 av Kjell Ericsson m.fl. (c,m,fp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bättre kommunikationer för Värmland
när det gäller sträckan
Stockholm--Karlstad--Charlottenberg--Oslo samt sträckan
Karlstad--Kil--Göteborg,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om NKlJ-banan.
1990/91:T206 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas
3. att riksdagen hos regeringen begär att SJ skall
underlätta och förbilliga transport av cyklar enligt vad som
anförts i motionen,
4. att riksdagen hos regeringen begär att SJ vid samtliga
järnvägsstationer anlägger cykelparkeringar med bl.a.
låsservice.
1990/91:T208 av Hugo Bergdahl (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Mälarbanan och Bergslagspendeln.
1990/91:T209 av Per Westerberg (m) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om upphandling under konkurrens av trafik
med snabbpendeltåg,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en regional snabbtågbana runt Mälaren
med anslutning till Strängnäs och Arlanda,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om pendlingsförutsättningarna
Linköping/Norrköping--Katrineholm/Nyköping--Södertälje--Stockh
olm/Arlanda/Uppsala.
1990/91:T210 av Erik Holmkvist (m) vari yrkas
(delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts angående åtgärder för att komma
till rätta med bil- och tågpåkörningar av ren i bl.a.
Norrbottens län.
1990/91:T211 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
24. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om riktlinjer för
järnvägspolitiken,
28. att riksdagen till Nyinvesteringar i stomjärnvägar för
budgetåret 1991/92 anvisar ett i förhållande till regeringens
förslag med 500000000 kr. förhöjt reservationsanslag på
2000000000 kr.
1990/91:T212 av Gunnar Nilsson m.fl. (s) vari yrkas
1. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motion 1990/91:A418 anförts om behovet av ökade väg-
och järnvägsinvesteringar och andra infrastrukturella satsningar
i Kristianstads län.
1990/91:T213 av Lennart Brunander (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om byggstart och byggande av
Götalandsbanan,
2. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om järnvägsbanorna Borås--Göteborg,
Borås--Herrljunga, kust-till-kust-banan och Viskadalsbanan.
Motiveringen till yrkandena återfinns i motion 1990/91:A419.
1990/91:T217 av Johnny Ahlqvist m.fl. (s) vari yrkas
(delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om den trafikpolitiska utvecklingen
i Skåne.
1990/91:T218 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motion 1990/91:A428 anförts om behovet av
upprustningsanslag till järnvägar i sydöstra Sverige.
1990/91:T221 av Lars-Ove Hagberg (v) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utbyggnaden av Bergslagspendeln och
dess finansiering,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att snabbtågförbindelse Stockholm--Dalarna har högsta prioritet
enligt vad som i motionen anförts.
1990/91:T225 av Viola Claesson och Jan Strömdahl (båda v) vari
yrkas
1. att riksdagen beslutar om en storsatsning på
snabbtågssystem som kan täcka större delen av landets
tätbefolkade regioner.
1990/91:T226 av Berit Löfstedt och Maj-Inger Klingvall (båda
s) vari yrkas
(delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om medel för offensiva och
framtidsinriktade infrastrukturstärkande insatser i
Östergötland.
1990/91:T227 av Bo Finnkvist (s) vari yrkas
(delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om infrastruktursatsningar i
Värmland, bl.a. NKlJ-banan och väg 62.
1990/91:T228 av Monica Öhman m.fl. (s) vari yrkas
(delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av
infrastruktursatsningar på kommunikationsområdet i Norrbottens
län.
1990/91:T229 av Gösta Lyngå m.fl. (mp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att en utbyggnad av västkustbanan
mellan Göteborg och Malmö över Helsingborg till dubbelspår
snarast genomförs,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om upprustning av järnvägar i Skåne.
Motiveringen till yrkandena återfinns i motion 1990/91:A448.
1990/91:T231 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att banverket skall bekosta såväl underhåll som reinvesteringar
på alla offentligt ägda järnvägar och att dessa kostnader inte
skall övervältras på län, landsting och kommuner,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att länstrafikhuvudmännen skall beredas större möjligheter att
bedriva lokal och regional järnvägstrafik även på stomnätet.
1990/91:T234 av Annika Åhnberg m.fl. (v,fp,c) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Arlandabanan.
1990/91:T235 av Maggi Mikaelsson (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär en utvärdering av de
samhällsekonomiska konsekvenserna för överföring av tunga
transporter till landsväg i norra Västerbotten,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om garantier för en upprustning av
tvärbanan mellan Storuman och Hällnäs.
1990/91:T236 av Ragnhild Pohanka och Eva Goës (båda mp) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att järnvägen bör bli dubbelspårig mellan Karlstad och
Stockholm,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att snabbtåg bör sättas in mellan Karlstad och Stockholm.
1990/91:T237 av Rune Berglund m.fl. (s) vari yrkas
2. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om satsning på järnvägar i
Jämtlands län.
1990/91:T238 av Roy Ottosson och Eva Goës (båda mp) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att ostkustbanan skall byggas ut
till Örnsköldsvik och Umeå under 1990-talet och att ett särskilt
anslag i statsbudgeten inrättas för detta ändamål,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att skyndsamt förbättra banan så att
trafik med s.k. snabbtåg kan upprättas mellan åtminstone
Stockholm och Härnösand,
3. att riksdagen beslutar att banan Sundsvall--Långsele
återförs till stomnätet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utbyggnader av järnvägsnätet i
Sundsvallsområdet.
1990/91:T239 av Ulla Orring (fp) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om särskilda anslag till tvärbanan
Storuman--Hällnäs,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Botniabanan bör ingå i kommande
investeringsplan.
1990/91:T240 av Ragnhild Pohanka och Eva Goës (båda mp) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Västerdalsbanan,
2. att riksdagen beslutar att sträckan Sälen--Särna--Idre
byggs ut i en andra etapp,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bandelarna Mora--Älvdalen,
Mora--Vansbro--Lesjöfors och Malung--Torsby,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om väginvesteringar kontra
järnvägsinvesteringar i Dalarna,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ekonomiska möjligheter att öka
investeringarna.
1990/91:T242 av Karin Starrin och Gunnar Björk (båda c) vari
yrkas
1. att riksdagen för upprustning av norra stambanan anvisar
135000000 kr.,
2. att riksdagen för upprustning av ostkustbanan anvisar
200000000 kr.,
5. att riksdagen beslutar om ett utvecklingsbidrag för
sträckan Bollnäs--Edsbyn med 1000000 kr.
1990/91:T243 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motion 1990/91:U520 anförts om samordnade och ökade
investeringar i järnvägstrafik.
1990/91:T247 av Anders Castberger och Elver Jonsson (båda fp)
vari yrkas
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om alternativa
och kompletterande finansieringsformer för järnvägsbanor av
betydelse för Älvsborgs län i enlighet med vad i motionen
anförts.
Motiveringen till yrkandet återfinns i motion 1990/91:A474.
1990/91:T248 av Görel Bohlin m.fl. (m) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att banverket erhåller medel för
erforderliga järnvägsinvesteringar i Stockholmsregionen och
Mälardalen.
1990/91:T249 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
2. att riksdagen under punkt D2. Nyinvesteringar i
stomjärnvägar beslutar anslå 3 miljarder kronor för budgetåret
1991/92,
3. att riksdagen under punkt D1. Drift och vidmakthållande
av statliga järnvägar beslutar anslå 4 miljarder kronor för
budgetåret 1991/92.
1990/91:T250 av Barbro Sandberg och Håkan Holmberg (båda fp)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att överföra länsjärnvägen
Hargshamn--Örbyhus till stomjärnvägsnätet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utbyggnad av Mälarbanan.
1990/91:T254 av Per Stenmarck och Rune Rydén (båda m) vari
yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en utbyggnad av västkustbanan mellan
Malmö och Göteborg,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om elektrifiering av järnvägen mellan
Malmö och Ystad,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i övrigt anförts beträffande järnvägstrafik i Skåne.
1990/91:T255 av Kjell Ericsson och Jan Hyttring (båda c) vari
yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om upprustningsbehovet av järnvägen
Åmål--Svanskog.
1990/91:T256 av Sven-Olof Petersson (c) vari yrkas
(delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av ytterligare
satsningar på kommunikationer i Blekinge län.
1990/91:T258 av Hans Leghammar (mp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att utbyggnaden av västkustbanan måste
prioriteras.
1990/91:T263 av Margitta Edgren m.fl. (fp) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om järnvägarna i Skåne,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om järnvägstunnel genom Hallandsåsen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om regional godsterminal i Hässleholm.
Motiveringen till yrkandena återfinns i motion 1990/91:A495.
1990/91:T264 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen i övrigt anförts om den spårbundna trafiken.
1990/91:T266 av Tom Heyman och Sonja Rembo (båda m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utbyggnad av dubbelspår på
västkustbanan,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om alternativ för Nordlänken till Norge,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utbyggnad av godsstråket nord och väst
om Vänern,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om elektrifiering av hamnbanan,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om nybyggnad av Marieholmsbron.
1990/91:T268 av Håkan Hansson m.fl. (c) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om nödvändigheten att elektrifiera
järnvägslinjerna Malmö--Ystad och Kristianstad--Karlskrona,
4. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i övrigt anförts i motionen om de olika
järnvägslinjerna i Skåne.
Motiveringen till yrkandena återfinns i motion 1990/91:A498.
1990/91:T270 av Bengt Hurtig (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motion 1990/91:A501 anförts om förhandlingar med
Arvidsjaurs kommun om järnvägstrafik.
1990/91:T371 av Charlotte Branting (fp) vari yrkas
(delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motion 1990/91:A475 anförts om infrastrukturella
satsningar i Kronoberg.
1990/91:T502 av Birger Andersson och Rosa Östh (båda c) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av ytterligare statliga medel för
genomförande av Mälarbaneprojektet.
1990/91:T503 av Birger Andersson och Göran Engström (båda c)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av att anvisa särskilda
statliga medel för att investeringarna i Bergslagspendeln skall
kunna fullföljas enligt de ursprungliga planerna.
1990/91:T505 av Martin Olsson m.fl. (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om genomförande av snabbtågsprojektet
Stockholm--Sundsvall.
1990/91:T506 av Björn Samuelson (v) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag till modernisering av NKlJ-banan i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1990/91:T507 av Kenth Skårvik och Leif Olsson (båda fp) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av upprustning av
järnvägslinjen Uddevalla--Herrljunga (Borås), bl.a. innebärande
sovvagnsförbindelse Uddevalla--Stockholm,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att storflygplatsen
Landvetter ges järnvägsförbindelse,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en utbyggnad av
västkustbanan till dubbelspår.
1990/91:T508 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas
2. att riksdagen till Nyinvesteringar i stomjärnvägar för
budgetåret 1991/92 anslår 3000000000 kr.,
5. att riksdagen till Drift och vidmakthållande av statliga
järnvägar för budgetåret 1991/92 anslår 3827300000 kr.,
6. att riksdagen beslutar införa ett nytt anslag
Investeringsbidrag till stickspår, kombitrafik och
lastvagnstrafik för överförande av gods till järnväg m.m. för
kommande budgetår och att till detta anslå 200000000 kr.,
7. att riksdagen beslutar att affärsverket SJs resultatkrav
till år 1992 sänks med 600000000 kr.,
8. att riksdagen ger regeringen till känna att SJs
soliditetskrav bör vara 30%,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att den trafikpolitiska målsättningen skall vara att utveckla
ett rikstäckande järnvägssystem som blir tillgängligt för så
många som möjligt och att målsättningen därvidlag skall vara att
varje kommun skall ha åtminstone en järnvägsstation i drift,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett gemensamt nordiskt snabbtågsnät,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att det är av största vikt att ett alleuropeiskt järnvägssystem
utvecklas i enlighet med vad som anförts i motionen,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om målsättningen att öka
järnvägstrafikens andel av såväl gods- som persontransporter på
vägtrafikens bekostnad,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att anpassa andra transportslag och
samhällsplanering till förmån för ökad andel järnvägstrafik,
14. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
obligatoriska miljökonsekvensanalyser med bl.a. en alternativ
järnvägsutbyggnad vid alla större väg- och
flygplatsinvesteringar,
15. att riksdagen beslutar att SJs målsättning skall
innefatta att utveckla lågprissystem baserat på
marginalkostnaden för främst studerande, barnfamiljer och
pensionärer, m.m. i enlighet med vad som anförts i motionen,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att banverket skall bekosta såväl underhåll som reinvesteringar
på alla statligt ägda järnvägar och att dessa kostnader inte
skall övervältras på landsting eller kommuner,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att det skall stå län, landsting och kommuner fritt att i samråd
med banverket göra ytterligare nyinvesteringar i länsjärnvägar
m.m.,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att länstrafikhuvudmännen skall beredas större möjligheter att
bedriva lokal och regional järnvägstrafik även på stomnätet,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utvecklad godstrafik på järnväg,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att utveckla mer konkurrens
på det statliga järnvägsnätet,
25. att riksdagen avslår regeringens förslag om att avskaffa
den s.k. skadlighetsprövningen för busstrafik som konkurrerar
med befintlig järnvägstrafik,
26. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
försöksjärnvägar i enlighet med vad som anförts i motionen,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om den inriktning som en utbyggd
järnvägstrafik bör ha i landets olika delar,
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att Botniabanan längs Norrlandskusten skall byggas ut från
nuvarande ostkustbanan/Ådalsbanan till Örnsköldsvik, Umeå,
Skellefteå, Piteå och Luleå,
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att en sydlig ostkustbana skall byggas ut från Norrköping eller
Linköping till Västervik, Oskarshamn, Kalmar och Karlskrona samt
att denna därefter skall övergå i en utbyggd Blekinge kustbana
och delvis ny sträckning genom Skåne till Malmö.
1990/91:T509 av Stig Alemyr m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om upprustning av länsjärnvägarna i Kalmar län.
1990/91:T510 av Sven-Olof Petersson och Roland Larsson (båda
c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bättre järnvägsförbindelser för
sydöstra Sverige,
2. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning med uppgift att ta fram erforderliga beräkningar och
beslutsunderlag som kan anses nödvändiga för ett kommande
avgörande beslut angående en Sydostkustbana.
1990/91:T513 av Bo Nilsson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att stomnätets huvudsträckor
prioriteras,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att banverket tillsammans med SJ,
berörda länsstyrelser, länstrafikbolag och kommuner bör få i
uppdrag att undersöka en alternativ finansiering för en utbyggd
och upprustad västkustbana i hela sin sträckning inkl. ny bandel
Helsingborg--Landskrona mot Lund--Malmö,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att i de fortsatta förhandlingarna ta
med anslutningen av västkustbanan till den fasta förbindelsen av
sträckan längs den skånska västkusten med ny bansträckning
Helsingborg--Landskrona--Lund--Malmö.
1990/91:T515 av Margareta Gard (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om nödvändigheten av att statliga insatser görs för
fullföljandet av projektet Bergslagspendeln.
1990/91:T516 av Britt Bohlin m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av järnvägssatsningar i Älvsborgs
län.
1990/91:T517 av Evert Svensson m.fl. (s,m,fp,c,v,mp)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en upprustning av Bohusbanan med
förlängning till Norge.
1990/91:T519 av Arne Andersson i Ljung och Stig Bertilsson
(båda m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att det är ett
samhällsintresse att SJs snabbtåg stannar i Herrljunga.
1990/91:T520 av Bengt Hurtig (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att järnvägen Boden--Haparanda skall
tillföras stomnätet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om upprustning och elektrifiering av
järnvägen Boden--Haparanda och Haparanda bangård,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inrättande av omaxlingsstation i
Haparanda.
1990/91:T521 av Sigge Godin (fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
en nybyggnad av Botniabanan.
1990/91:T522 av Bertil Måbrink m.fl. (v) vari yrkas att
riksdagen anvisar infrastrukturmedel för en upprustning av
Blekinge kustbana till den standard som anges i
"Blekingevisionen".
1990/91:T523 av Bo Finnkvist m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om byggande av stomjärnvägar under
perioden 1991--2000,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stomjärnvägarna på Värmlandsbanan,
Norge/Vänernbanan och Bergslagsbanan,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om investeringar i linjen
Karlstad--Grums,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bandelen Laxå--Karlstad,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om det s.k. Nykroppaprojektet.
1990/91:T524 av Viola Claesson och Jan Strömdahl (båda v) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
en nytt rabattsystem på järnvägen bör införas i enlighet med vad
som anförts i motionen.
1990/91:T525 av Bertil Danielsson m.fl. (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Kust-till-kustbanan, dvs. järnvägen
mellan Kalmar/Karlskrona och Göteborg, skall bli försöksbana för
fri anbudsupphandling av järnvägstrafik.
1990/91:T528 av Börje Hörnlund (c) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär att en parlamentarisk
utredning tillsätts som bl.a. får i uppdrag att i samråd med
norrländskt näringsliv samt kommun- och länsföreträdare utreda
och föreslå finansiering av en ostkustbana med sträckning efter
Norrlandskusten fram till Luleå,
2. att riksdagen hos regeringen begär att den i yrkande 1
föreslagna utredningen i en andra etapp erhåller i uppdrag att
lägga förslag om ett samlat nordiskt snabbtågbanenät.
1990/91:T529 av Johnny Ahlqvist m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om lokalisering av riksbangård syd.
1990/91:T531 av Maj-Inger Klingvall m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Götalandsbanan bör redovisas som ett
prioriterat projekt och ingå i nästa stomnätsplan.
1990/91:T532 av Ivar Franzén och Rolf Kenneryd (båda c) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om utbyggnaden av västkustbanan till
dubbelspår.
1990/91:T533 av Anders Svärd (c) och Karl-Erik Persson (v)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna behovet av att nödvändigt planeringsunderlag snarast
utarbetas för att möjliggöra en utbyggnad av ny järnväg mellan
Karlskoga och Örebro.
1990/91:T536 av Marianne Samuelsson (mp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en utbyggnad av södra Vänerlänken.
1990/91:T537 av Karin Falkmer och Birgit Henriksson (båda m)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Mälarbanan och Svealandsbanan,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om upphävande av SJs monopol på
stomnätet.
1990/91:T538 av Ingrid Hemmingsson (m) vari yrkas att
riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad som anförts angående norra stambanan och dess fortsättning
Östersund--Storlien.
1990/91:T539 av Roland Sundgren m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om medel till Bergslagspendelns
färdigställande.
1990/91:T541 av Roland Sundgren m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en snar utbyggnad av Mälarbanan.
1990/91:T544 av Elisabeth Persson m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om upprustning av banvallen mellan Mjölby
och Hallsberg.
1990/91:T545 av Karl-Erik Persson och Viola Claesson (båda v)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att snabbtågen skall göra uppehåll i Hallsberg,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som sägs om "affärståg" i motionen.
1990/91:T546 av Maggi Mikaelsson (v) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om röda avgångar norr om Ånge,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att flytta godshanteringen från Umeå
till Vännäs,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att bygga ostkustbanan,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om persontrafik mellan Vännäs och Umeå,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om snabbtåg till Lycksele.
1990/91:T548 av Viola Claesson (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att verkstäder som den i Östersund är av strategisk betydelse
för utvecklingen av spårbundna transporter,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ägarskap och fortsatt drift vid Ageves
verkstad i Östersund,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att yrkeskunnande och arbetstillfällen
vid Östersundsverkstaden bör räddas av transport-, miljö- och
regionalpolitiska skäl.
1990/91:T549 av Karin Starrin och Stina Eliasson (båda c) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om snabbtåg på norra stambanan,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ytterligare en dubbeltur längs norra
stambanan.
1990/91:T550 av Pär Granstedt och Rosa Östh (båda c) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om överföring av godstrafik till och från
Finland genom Sverige till järnväg och järnvägsfärja via
Hargshamn och, på sikt, Kapellskär.
1990/91:T551 av Pär Granstedt och Stina Eliasson (båda c) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
överläggningar bör ske mellan berörda svenska och norska organ
om en snabbtågförbindelse Stockholm--Östersund--Trondheim och
erforderlig upprustning av järnvägen på denna sträcka.
1990/91:T552 av Bengt Hurtig (v) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om marknadsföringsåtgärder för
persontrafiken.
1990/91:T554 av Margareta Gard (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att ge SJs fastighetsdivision i uppdrag att försälja och
sanera oanvända stationshus och tillhörande byggnader.
1990/91:T555 av Viola Claesson och Bengt Hurtig (båda v) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av verkstäder för järnvägens
behov,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om den fortsatta driften vid
SJ-verkstaden i Luleå.
1990/91:T556 av Kenth Skårvik m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om statens järnvägars
verksamhetsinriktning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om avreglering inom järnvägsområdet,
7. att riksdagen till D1. Drift och vidmakthållande av
statliga järnvägar för budgetåret 1991/92 anvisar 19000000
kr. mindre än regeringen föreslagit eller totalt
3108300000 kr.
1990/91:T558 av Roy Ottosson m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär en snabbutredning om
"försöksjärnvägar" enligt vad som anförts i motionen.
1990/91:T559 av Elver Jonsson och Lars Sundin (båda fp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om förutsättningarna för västsvensk
järnvägssatsning med Herrljunga som järnvägens centrum i
Älvsborgs län.
1990/91:T560 av Inger Schörling och Roy Ottosson (båda mp)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att medel skall anslås till ett samtrafikprojekt i enlighet med
vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att nödvändiga medel ställs till förfogande för ett
förverkligande av snabbtåg på sträckan
Härnösand/Sundsvall--Stockholm till mitten av 1990-talet.
1990/91:T561 av Marianne Andersson i Vårgårda (c) och Stig
Bertilsson (m) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär att länsstyrelsen i
Älvsborgs län får i uppdrag att utreda effekterna av
persontrafik på järnväg med tåguppehåll i Vårgårda,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förlängd pendeltågstrafik till
Vårgårda/Herrljunga.
1990/91:T562 av Görel Thurdin (c) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär en parlamentarisk
utredning som bl.a. får i uppdrag att i samråd med norrländskt
näringsliv samt kommun- och länsföreträdare utreda och föreslå
finansiering av en ostkustbana med sträckning efter
Norrlandskusten fram till Luleå samt i en andra etapp får i
uppdrag att lägga förslag om ett samlat nordiskt
snabbtågbanenät,
2. att riksdagen beslutar att ge klartecken för projektering
av den del av ostkustbanan som kallas Botniabanan.
1990/91:T563 av Roy Ottosson och Inger Schörling (båda mp)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Delsbo stationshus, med
tillhörande byggnader, överlåts till Järnvägsföreningen
Dellenbanans Vänner.
1990/91:T565 av Marianne Andersson i Vårgårda och Ingvar
Karlsson i Bengtsfors (båda c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ökade järnvägssatsningar i
Västsverige,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om pendeltågstrafik,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts angående investeringar i
Norge--Vänerlänken,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder för att göra Herrljunga till
ett resecentrum för Älvsborgs län.
1990/91:T701 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en snabb och kraftig utbyggnad av
snabbtågssystemet för att erbjuda ett bra alternativ till
flygtrafik på medeldistanssträckor,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Arlandabanan.
1990/91:T708 av Eva Johansson m.fl. (s) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att en järnvägsförbindelse till
Arlanda snarast kommer till stånd.
1990/91:T812 av Gudrun Norberg och Lars Ernestam (båda fp)
vari yrkas
(delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motion 1990/91:A503 anförts om kommunikationerna i
Örebro län.
Utskottet
Utskottets behandling av järnvägsområdet inleds i det följande
med fyra avsnitt där olika banverks- och järnvägsrelaterade
frågor tas upp. Därefter behandlas SJ-koncernen samt olika
trafikfrågor på järnvägsområdet.
1 Anslag till banverket
1.1 Anslaget D1. Drift och vidmakthållande av statliga
järnvägar m.m.
Kommunikationsministern föreslår i årets budgetproposition att
för drift och vidmakthållande av det statliga järnvägsnätet bör
3127,3 milj.kr. anvisas för nästa budgetår. För samma ändamål
förordas vidare att en kostnadsram på 3359 milj.kr. fastställs
för kalenderåret 1992. Medel har beräknats för ersättningstrafik
till persontågstrafiken på inlandsbanan.
Departementschefen förordar vidare att banverket bör få låna
i riksgäldskontoret inom en ram av 1800 milj.kr.
Upplåningsramen bör få användas för finansiering av
investeringar i dels eldriftanläggningar, dels de s.k.
SL-investeringarna samt dels produktions- och teleutrustning.
Vidare anmäls att upplåning inom den angivna ramen bör få ske
för anskaffning av rörelsekapital för finansiering av verkets
omsättningstillgångar.
För investeringar i både stom- och länsjärnvägar föreslår
kommunikationsministern en förenkling innebärande att banverket,
inom en beloppsgräns på 50 milj.kr. och enligt vissa angivna
föreskrifter, bör få rätt att självt pröva förskotteringar.
Uppgörelser som faller utanför dessa mandat bör även
fortsättningsvis prövas av regeringen.
Kommunikationsministerns förslag om upplåningsram och
förändrade regler för förskottering har inte föranlett några
motionsyrkanden. Förslag har däremot väckts i fyra motioner om
förändrade medelsanvisningar för banverkets drift och
underhållsverksamhet.
Ökade anslag förordas i tre motioner. I motion T249 (v) yrkas
att ett anslag på 4 miljarder kronor bör anvisas för ändamålet,
och i motionerna T508 (mp) och T40 (mp) förordas ett ökat anslag
med 700 milj.kr. till sammanlagt 3827,3 milj.kr.
Ett minskat anslag föreslås i motion T556 (fp) med 19 milj.kr.
till 3108,3 milj.kr. Reduceringen motiveras med att ingen
omföring bör ske från anslaget till ersättningstrafik utmed
inlandsbanan. Banverket bör i stället enligt motionärerna
underhålla de aktuella delarna av inlandsbanan för ca 17
milj.kr., medan resterande del av de 36 milj.kr. som avsetts
överföras, dvs. 19 milj.kr., därmed kan dras in från banverkets
anslag.
Utskottet tillstyrker den av regeringen föreslagna
medelsanvisningen och därmed även den angivna kostnadsramen för
statens banhållning. Vad gäller motion T556 (fp) kan hänvisas
till att riksdagen tidigare i vår beslutat att erforderliga
medel får överföras från banverkets anslag för drift och
vidmakthållande för avtal som tecknas om persontrafiken längs
inlandsbanan (prop. 1990/91:100 bil. 8, bet. TU19 och TU33,
rskr. 147). Samtliga motionsyrkanden avstyrks därför.
Utskottet tillstyrker vidare den föreslagna kostnadsramen för
upplåning i riksgäldskontoret samt vad kommunikationsministern
anfört om förskotteringar av järnvägsinvesteringar.
1.2 Anslaget D2. Nyinvesteringar i stomjärnvägar
Kommunikationsministern föreslår att 1500 milj.kr. anvisas
för nästa budgetår för nyinvesteringar i stomjärnvägar. Vidare
föreslås att riksdagen godkänner att medel kan föras mellan
anslagen D1. och D2. då detta främjar ett effektivt
resursutnyttjande. Departementschefen anmäler vidare att
finansieringen från det anslag som finns under statsbudgeten för
särskilda nyinvesteringar i stomjärnvägar avseende en
delutbyggnad på västkustbanan blir slutförd under innevarande
budgetår varför anslaget fortsättningsvis kan utgå.
Förslag om ökade insatser för nyinvesteringar under nästa
budgetår har väckts i fem motioner. I motion T211 (m) yrkas att
ett anslag på 2 miljarder kronor anvisas till banverket, och i
motion T202 (c) förordas ett anslag på 2,5 miljarder kronor.
Krav på ökade anslag finns vidare i motionerna T40 (mp), T249
(v) och T508 (mp) som samtliga förordar en fördubbling av
regeringens föreslagna medelsanvisning till sammanlagt 3
miljarder kronor under budgetåret 1991/92.
Utskottet konstaterar att kommunikationsministerns förslag
till medelsanvisning överensstämmer med riksdagens beslut våren
1990 om den utökade ram som banverket bör påräkna för budgetåret
1991/92 (prop. 1989/90:88 bil. 2, 1989/90:100 bil. 8, bet. TU27,
rskr. 325). I sammanhanget kan vidare hänvisas till att
utskottet tidigare i betänkandet om trafikens infrastruktur
(bet. 1990/91:TU24) förordat inrättandet av ett särskilt anslag
för investeringar i trafikens infrastruktur vilket tillsammans
med eventuella bidrag från andra finansiärer kan väntas
resultera i en påtagligt ökad investeringsverksamhet på
järnvägsområdet. Utskottet tillstyrker mot denna bakgrund
regeringens förslag till medelsanvisning. Detta innebär att
utskottet avstyrker samtliga nu berörda motionsyrkanden.
I motion T40 (mp) har tagits upp frågan om framtida
medelsanvisningar till nyinvesteringar i stomjärnvägar. För
påföljande budgetår, dvs. för 1992/93 resp. för 1993/94,
förordas i motionen en ytterligare successiv nivåhöjning av
banverkets investeringsanslag till 3,5 miljarder kronor och 4,5
miljarder kronor.
Utskottet är inte nu berett att pröva vilket anslagsbelopp
som banverket bör påräkna för de två aktuella budgetåren.
Utskottet avstyrker således motionen i nu behandlad del.
Vad gäller regeringens förslag om överföring av medel
mellan anslagen D1. och D2. samt vad som har anförts om
särskilda nyinvesteringar i stomjärnvägar har utskottet
ingen erinran.
1.3 Anslaget D3. Ersättning till banverket för vissa
kapitalkostnader
Från anslaget finansieras dels banverkets kapitalkostnader för
lån för de s.k. SL-investeringarna i Stockholmsområdet i
enlighet med 1983 års överenskommelse med Stockholms läns
landsting, SJ och staten, dels avskrivningskostnaden för
banverkets eldriftsanläggningar.
Kommunikationsministern föreslår att riksdagen anvisar 346
milj.kr. under anslaget för nästa budgetår.
Utskottet tillstyrker den föreslagna medelsanvisningen.
1.4 Anslaget D4. Järnvägsinspektionen
I budgetpropositionen föreslås att riksdagen anvisar
13136000 kr. för nästa budgetår till järnvägsinspektionen.
Regeringen förordar vidare att riksdagen godkänner en
kostnadsram på 14,9 milj.kr. för inspektionens verksamhet under
kalenderåret 1992.
Utskottet tillstyrker såväl den föreslagna medelsanvisningen
som den beräknade kostnadsramen.
2 Bannätets indelning
Det statliga järnvägsnätet är sedan 1988 års trafikpolitiska
beslut -- med undantag av inlandsbanan och malmbanan -- indelat
i två grupper, nämligen stomjärnvägar och länsjärnvägar. Denna
fördelning har bl.a. betydelse för vilket prioriteringssystem
som skall tillämpas för investeringar samt för
trafikeringsrättens utformning. Enligt gällande ordning är det
regeringen som fattar beslut om stomnätets avgränsning efter
banverkets prövning.
Krav på förändringar i bannätets uppdelning i stomjärnvägar
och länsjärnvägar tas upp i sex motioner. Yrkandena berör fyra
olika banor.
För järnvägen mellan Örbyhus och Hargshamn förordas
enligt motionerna T201 (s), T250 (fp) och T550 (c) att banan bör
omklassificeras från länsjärnväg till stomjärnväg.
En omklassning förordas vidare av Haparandabanan i
motionerna T202 (c) och 520 (v) som båda föreslår att banan bör
omföras till stomnätet.
För Bohusbanan har förslag om en förändring väckts i
motion T202 (c) som yrkar att bandelen inlemmas i stomnätet.
I motion T238 (mp) förordas slutligen att Ådalsbanan,
dvs. järnvägen mellan Sundsvall och Långsele, förs till
stomnätet.
Utskottet konstaterar inledningsvis att det ankommer på
banverket att i sin löpande verksamhet successivt följa upp den
beslutade avgränsningen av bannätet efter samråd med berörda
intressenter. Med utbyggnader av nya länkar i järnvägssystemet
och ändrat trafikmönster kan banornas karaktär förändras över
tiden vilket kan aktualisera omklassificeringar. Utskottet har
också noterat att banverket i sin stomnätsplan meddelat att
särskilda utredningar kommmer att utföras före nästa
planeringsomgång om en eventuell förändrad klassificering av
vissa banor.
Utskottet vill därtill anföra att vissa slutsatser nu börjar
komma fram från det nya planeringssystemet, där resp. län inom
anslaget till länstrafikanläggningar har att prioritera mellan
länsvägar, länsjärnvägar och kollektivtrafikanläggningar. Enligt
vad utskottet erfarit har härvid SJ påtalat att fortsatt
godstrafik på flera länsjärnvägar äventyras på grund av
bristande investeringar. SJ anser därför att investeringar i en
del länsjärnvägar kan komma att behöva finansieras med
stomnätsanslaget om godstrafiken skall kunna bibehållas och
utvecklas. Till bilden hör vidare att studier har visat att
vissa investeringar på länsjärnvägarna får trafikkonsekvenser
som till övervägande del ger effekter på angränsande
stomjärnvägar. Banverket har också i sitt remissyttrande över
transportrådets utredning om samordnad investeringsplanering
framhållit att järnvägsplaneringen kan behöva ske ovanför
länsnivån. Utskottet förutsätter att banverket med sitt
övergripande ansvar för järnvägstrafikens utveckling beaktar
även dessa frågor vid sin aviserade uppföljning av bannätets
indelning.
Vad gäller de enskilda banor som aktualiserats i skilda
motioner kan utskottet konstatera att järnvägen mellan Örbyhus
och Hargshamn har fått en ökad betydelse som nordisk
godsförbindelse genom färjetrafiken från Hargshamn till Nystad i
Finland. Utskottet förutsätter att banverket i samband med den
nämnda uppföljningen av bannätets indelning särskilt prövar
banans framtida status i bannätet. Motionerna om att föra banan
till stomnätet avstyrks därför av utskottet.
På Haparandabanan, dvs. bandelen Boden--Haparanda, förekommer
för närvarande en begränsad persontrafik av huvudsaklig lokal
och regional karaktär samt viss godstrafik med bl.a. trafik till
och från Finland. Utskottet förutsätter att de utvecklingsfrågor
som tas upp i motion T520 (v) om bl.a. ett ökat framtida
handelsutbyte på Nordkalotten kan komma att prövas inom ramen
för banverkets tidigare beskrivna uppföljningsarbete på området.
Utskottet avstyrker mot denna bakgrund yrkandet om att inlemma
Haparandabanan i stomnätet.
Beträffande Bohusbanan är trafiken enligt utskottets mening
för närvarande i huvudsak av lokal och regional karaktär.
Utskottet erinrar vidare om att en eventuell framtida
förlängning av Bohusbanan till Norge, som motionärerna förordat,
skulle förändra banans funktion väsentligt och därmed påkalla en
omprövning av banans status. Utskottet avstyrker därför
motionsyrkandet.
Av samma skäl avstyrks även yrkandet i motion T238 (mp) om att
föra bandelen Sundsvall--Långsele till stomnätet. På motsvarande
sätt som en eventuell förlängning av Bohusbanan skulle kunna
påkalla en omklassificering skulle exempelvis ett genomförande
av den diskuterade Botniabanan kunna innebära ett väsentligt
förändrat trafikmönster på Ådalsbanan.
Förutom de nu behandlade motionerna om överföringar av
bandelar finns ett motionsyrkande om att behålla en bansträcka
inom stomnätet.
I motion T56 (c) framhålls sålunda att bansträckan
Halmstad--Markaryd--Hässleholm alltjämt bör utgöra en del av
stomlinjenätet. Bakgrunden till motionsyrkandet är att SJ i
samband med färdigställandet av den nya järnvägsterminalen i
Helsingborg bestämt sig för att lägga om järnvägstrafiken på
västkustbanan. Detta har tidigare uppgetts innebära att
persontrafiken upphör på den aktuella bandelen.
Utskottet vill med anledning av motionen erinra om att i
stomnätet ingår ett antal sammanbindande banor som har stor
betydelse för godstrafiken fastän ingen persontågstrafik
förekommer på dessa sträckor. Detta innebär således att det
finns ingen regel som säger att en bandel med automatik skall
omklassificeras om persontågstrafiken upphör. Utskottet har
vidare inhämtat att det även fortsättningsvis kommer att ske en
betydande godstrafik på den berörda bansträckningen. Utskottet
vill även nämna den möjlighet som finns för fortsatt
persontågstrafik mellan Halmstad och Hässleholm, om
överenskommelse kan uppnås mellan SJ och de berörda
trafikhuvudmännen längs banan om köp av tågtrafik. Vidare gäller
att upprätthåller inte SJ någon persontågstrafik på en
stomnätsbana kan trafikeringsrätten övergå till ett annat
trafikföretag. Enligt vad utskottet erfarit kommer också en
begränsad persontågstrafik ske på banan under nästa
tidtabellsperiod. Utskottet avstyrker därmed motionsyrkandet.
3 Riktlinjer och principer för investeringsplaneringen
Utskottet behandlar i det följande de övergripande
riktlinjerna för bannätets planering och utbyggnad som tas upp i
regeringens proposition 1990/91:87 om näringspolitik för
tillväxt samt anknytande motionsyrkanden.
Regeringen anger i den nämnda propositionen beträffande
investeringsplaneringens inriktning att banverket i sin
stomnätsplan för perioden 1991 till 2000 delat in järnvägsnätet
i funktionella stråk där investeringarna koncentrerats kring
5--6 större projekt såsom t.ex. Mälardalen och ostkustbanan.
Detta uppges innebära att de medel som banverket disponerar för
nyinvesteringar redan i dag används på ett relativt samlat sätt.
I samband med stomnätsplanen har banverket även redovisat
vad som kan genomföras om dagens anslagsnivå fördubblas resp.
tredubblas. Dessa planer motsvarar i princip en
tidigareläggning av projekten i den ursprungliga stomnätsplanen.
Det innebär att investeringarna skulle koncentreras ytterligare
kring ett antal större projekt eller järnvägsstråk.
Regeringen anmäler i sammanhanget att i samband med
förhandlingsuppgörelser kring större investeringsprojekt bör
banverkets resurser så långt det är möjligt koncentreras till de
aktuella projekten i syfte att få till stånd en kraftfull och
koncentrerad tidigareläggning.
Regeringen förordar beträffande planeringen av
investeringarna i stomnätet att det rikspolitiska inflytandet
stärks. Detta avses i första hand ske genom tydligare
planeringsdirektiv. Regeringens roll anges som regel inte vara
att fatta beslut om enskilda järnvägssatsningar. Denna
utgångspunkt utesluter dock inte att det i vissa fall ändå kan
finnas motiv för statsmakterna att besluta om nationellt
strategiska satsningar i stomnätet. I propositionen anges vidare
att en kontinuerlig uppföljning bör genomföras av de större
investeringsobjekten. Regeringen hemställer mot denna bakgrund
att riksdagen godkänner inriktningen av investeringsplaneringen
vid banverket.
Utskottet har i betänkandet 1990/91:TU24 om trafikens
infrastruktur behandlat regeringens förslag om en reformerad
investeringsplanering i tillväxtpropositionen. Utskottet har
härvid ställt sig bakom ett förstärkt politiskt inflytande men
förordat att styrningen mer tydligt bör emanera från riksdagens
sida. Utskottet förutsätter följaktligen även att den
förutskickade förstärkningen av det rikspolitiska inflytandet
över banverkets investeringsplanering kommer att ske i sådana
former att riksdagen ges ett tillfredsställande inflytande.
Utskottet har vidare förutsatt att regeringen i lämpligt
sammanhang återkommer till riksdagen och redovisar hur den
åsyftade utvecklingen av investeringsplaneringen avses
genomföras. Utskottet har mot denna bakgrund ingen erinran mot
vad regeringen anfört om inriktningen av den allmänna
investeringsplaneringen vid banverket.
Utskottet övergår nu till att behandla andra övergripande
frågor som gäller investeringsplaneringen för järnvägar och som
tagits upp i ett flertal motioner.
I motion T508 (mp) framhålls att en ökad
järnvägsanpassning är angelägen så att andra transportslag och
samhällsplaneringen i övrigt anpassas till förmån för en ökad
andel järnvägstrafik. Vidare begär motionärerna att förslag bör
tas fram om obligatoriska miljökonsekvensanalyser innebärande
bl.a. att en alternativ järnvägsutbyggnad prövas vid alla större
väg- och flygplatsinvesteringar.
Utskottet har tidigare i vår vid behandlingen av trafikens
infrastruktur (bet. TU24) tillstyrkt en utvecklad samordnad
investeringsplanering. Detta innebär bl.a. att de
samhällsekonomiska effekterna bör beskrivas för större projekt
och att gemensamma planeringsförutsättningar bör eftersträvas
för samtliga infrastrukturverk. Därmed kan sektorsövergripande
avvägningar främjas så att trafiksystemet i ökad utsträckning
kännetecknas av ett stärkt samhällsekonomiskt och miljömässigt
hänsynstagande.
Vad vidare gäller de i motionen efterlysta
miljökonsekvensanlyserna kan anges att regeringen i proposition
1990/91:90 om en god livsmiljö förordat en ökad användning av
miljökonsekvensanalyser. I samma proposition framhålls det även
som angeläget att utveckla transportsystemets infrastruktur i en
miljövänlig riktning. Lösningar med mindre miljöpåverkan skall
sålunda enligt regeringen ges ökad prioritet genom att kraven på
redovisningar av miljöeffekter skärps och att högre miljökrav
ställs vid byggande, underhåll och drift av infrastrukturen. I
sammanhanget kan även nämnas att inom banverket sker numera
miljökonsekvensanalyser av alla större järnvägsprojekt.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet
motionsyrkandena.
Vad gäller statens ansvar för bannätet yrkas samfällt i
motionerna T231 (mp) och T508 (mp) att banverket skall ansvara
för såväl underhåll som reinvesteringar på alla statligt ägda
järnvägar och att dessa kostnader inte får övervältras på
landsting eller kommuner.
Utskottet konstaterar att banverket -- inom ramen för
tillgängliga resurser -- har ansvaret för att statens
spåranläggningar hålls i ett betryggande skick för aktuell
trafik. Detta sker genom drift och underhåll samt genom att
förslitna anläggningar byts ut genom reinvesteringar när
standarden inte längre kan upprätthållas med god ekonomi genom
underhåll. Som utgångspunkt för banverkets verksamhet gäller ett
samhällsekonomiskt betraktelsesätt. Detta innebär bl.a. att
olika intressenter kan ge ekonomiska bidrag för att få en högre
banstandard än vad som annars vore möjligt eller tidigarelägga
tidpunkten för upprustningen. Den samhällsekonomiska
utgångspunkten innebär vidare att banhållningsinsatserna
begränsas eller upphör om trafiken på den aktuella banan är av
alltför begränsad omfattning. Vidare kan tilläggas att för
investeringar som främst har lokal och regionalt värde gäller
principen att kommuner och landsting som har nytta av
investeringen kan medverka ekonomiskt.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet
motionerna i berörda delar.
I motion T508 (mp) framförs vidare beträffande
investeringsmedverkan att det bör vara fritt för län,
landsting och kommuner att i samråd med banverket göra
ytterligare nyinvesteringar i länsjärnvägar m.m.
Utskottet konstaterar att det redan nu finns möjligheter för
olika intressenter att medverka i finansieringen av olika
investeringar. Genom utskottets beslut tidigare att ställa sig
bakom förslaget om en ram för banverket att medverka vid
förskotteringar kan vidare denna möjlighet ytterligare
utnyttjas. Med hänvisning till det anförda får yrkandet anses
vara väsentligen tillgodosett. Det påkallar därför ingen åtgärd
från riksdagens sida och avstyrks följaktligen.
I motion T60 (c) förordas att en parlamentarisk utredning
tillsätts för att utreda det framtida järnvägsbyggandet.
Utskottet anser att det nuvarande planeringssystemet med den
utveckling som tidigare förordats med ett förstärkt politiskt
inflytande från regering och riksdag kommer att
tillfredsställande uppfylla krav på hur planeringen för
byggandet av det framtida järnvägssystemet bör utformas.
Utskottet avstyrker mot denna bakgrund motionsyrkandet.
Bannätets internationella järnvägsförbindelser med en
förstärkt nordisk integrering och utbyggda anslutningar till det
järnvägssystem som är under uppbyggnad på kontinenten har
behandlats i flera motioner.
I motion T211 (m) anges att järnvägsnätet bör anpassas till
den pågående utbyggnaden av bannätet på kontinenten.
I motion T243 (fp) yrkas bl.a. att en nordisk plan tas fram
för erforderliga investeringar.
I motion T508 (mp) framhålls att en utbyggnad bör ske av ett
gemensamt nordiskt och europeiskt snabbtågsnät.
Enligt motionerna T528 (c) och T562 (c) yrkas gemensamt att
en parlamentarisk utredning bör tillsättas för att bl.a. lägga
fram förslag om ett samlat nordiskt snabbtågsnät.
Utskottet instämmer i den uppfattning som återspeglas i flera
motionsyrkanden om vikten av goda nordiska och internationella
järnvägsförbindelser. Genom ett förväntat ökat handels- och
kontaktutbyte och en fortsatt europeisk integrering kommer
behovet av effektiva förbindelser att förstärkas. Sveriges
geografiska läge tillsammans med trafiksituationen på
kontinenten gör vidare enligt många bedömare att järnvägen kan
komma att spela en ännu mer strategisk roll i framtidens
internationella trafikförsörjning. Utskottet bedömer mot denna
bakgrund att en fortsatt utveckling av det internationella
samarbetet på järnvägsområdet är klart angelägen.
Enligt vad utskottet erfarit har såväl SJ som banverket
utvecklat ett nära samarbete med järnvägsföretagen såväl i
Norden som i övriga Europa. Vad gäller nordiskt samarbete kan
särskilt nämnas att de berörda nordiska infrastrukturverken
enligt en rekommendation från Nordiska rådet arbetar med att ta
fram en nordisk infrastrukturplan, som väntas bli färdigställd
till sommaren 1991. Syftet med detta arbete är bl.a. att
presentera en plan för gemensam nordisk järnvägspolitik och
nödvändiga investeringar för att knyta det nordiska
järnvägsnätet till övriga Europa.
På internationell nivå finns vidare ett utvecklat samarbete
inom bl.a. järnvägsföretagens gemensamma organisationer UIC och
ORE. Som ett exempel på samarbetsformer kan nämnas att UIC
bildat en särskild kommitté för att driva utvecklingsfrågor för
Europas internationella järnvägstrafik, där Sverige svarar för
såväl ordförandeskap som sekretariatsfunktion. Inom denna
samarbetsform behandlas bl.a. järnvägsföretagens krav på en
gemensam järnvägspolitik, affärsplaner för gods- och
persontrafiken samt järnvägsföretagens krav på infrastrukturen.
Inom FNs ekonomiska kommission för Europa, ECE, görs även
ett samordningsarbete som bl.a. syftar till att ta fram ett
ensartat och högkvalitativt internationellt järnvägsnät anpassat
för modern kombitågstrafik. I sammanhanget kan vidare nämnas att
inom ramen för den överenskommelse som träffats om anläggande av
en fast förbindelse över Öresund ingår planer för en utveckling
av den internationella järnvägstrafiken.
Utskottet förutsätter mot denna bakgrund att syftet med
föreliggande motionsyrkanden kan komma att tillgodoses i allt
väsentligt inom ramen för en fortsatt utveckling av det
beskrivna internationella arbetet. Med hänvisning till vad som
nu har anförts avstyrker utskottet aktuella motionsyrkanden.
4 Järnvägsnätets framtida utveckling
Ett stort antal motioner har väckts om järnvägsnätets
upprustning och utbyggnad. I det följande redovisas först
motionsyrkanden som tar upp nationella och mer övergripande
riktlinjer för det fortsatta järnvägsbyggandet samt utskottets
överväganden med anledning därav. Därefter behandlas yrkanden
som främst berör enskilda banstråk och banområden. I samband med
behandlingen av banprojekten beskrivs i några fall rådande
ansvarssituation och planeringsläge. Utskottets
ställningstagande till dessa särskilda yrkanden redovisas samlat
avslutningsvis.
4.1 Övergripande riktlinjer för bannätets utveckling
Riktlinjer för ett nationellt utbyggnadsprogram på
järnvägsområdet redovisas i motionerna T62 (m) och T211 (m).
Enligt motionärerna har under många år järnvägsnätet försummats
genom att moderniseringar inte utförts och nödvändigt underhåll
eftersatts. Investeringsbehovet bedöms därför som stort, varför
en prioritering förordas till de sträckningar där största
möjliga effekt bedöms kunna uppnås. Bland de projekt som nämns i
motionerna kan särskilt anges Arlandabanan, Mälardalsbanorna,
godsstråket genom Mellansverige och västkustbanan.
I motionerna T60 (c) och T202 (c) presenteras en nationell
plan för tidigareläggning av viktiga järnvägsinvesteringar.
Planen bygger på principen att tidigareläggningen skall främja
sysselsättningen och då även utanför storstadsområdena,
underlätta snabba godstransporter så att transportsystemet inte
hindrar den ekonomiska tillväxten samt underlätta introduktionen
av snabbare persontåg. Bland de bansträckningar som nämns i
motionerna kan anges södra stambanan, västkustbanan,
Kust-till-kust-banan, ostkustbanan, Dalabanan,
Stockholm--Östersund, norra stambanan, stambanan övre
Norrland, Bergslagsbanan, sträckan Göteborg--Oslo,
Värmlandsbanan, Mälarbanorna, sträckan Storlien--Östersund och
inlandsbanan.
En landsomfattande plan för järnvägsbyggande redovisas även
i motion T508 (mp) där det anges hur ett 65-miljardersprogram
bör fördelas på olika banprojekt. I motionen skisseras sålunda
olika insatser och prioritetsordning för ett drygt trettiotal
banprojekt i landet.
I motion T249 (v) beskrivs en rad angelägna projekt som bör
förverkligas inom en höjd anslagsram för järnvägsbyggande. Detta
gäller bl.a. insatser på västkustbanan, Mälarbanorna, snabbtåg
Stockholm--Sundsvall, Norge--Vänerlänken, Bohusbanan,
bansträckan Borås--Herrljunga--Uddevalla, Götalandsbanan,
inlandsbanan, norra stambanan, Botniabanan samt ostkustbanan.
Vad gäller snabbtågsutbyggnader av bannätet yrkas i motion
T225 (v) att en kraftig satsning bör göras på att bygga upp ett
snabbtågssystem som kan täcka större delen av landets
tätbefolkade regioner. Motsvarande uppfattning återspeglas i
motion T701 (mp) där det anges att en snabb och kraftig
utbyggnad erfordras av snabbtågssystemet för att ett bra
alternativ skall kunna erbjudas till flygtrafik på
medeldistanssträckor.
I motion T513 (s) anges att en prioritering bör göras i den
fortsatta järnvägsplaneringen till baninvesteringar som tillhör
stomnätets huvudsträckor.
Utskottet delar den uppfattning som återspeglas i många
motioner om att det finns ett betydande behov av investeringar
på järnvägsområdet. Järnvägens konkurrenskraft påverkas som
framhålls i flera motionsyrkanden i hög grad av bannätets
fysiska standard och tillgängliga kapacitet. Mot den bakgrunden
är det viktigt att en mer samlad och tidigarelagd
järnvägsutbyggnad kan ske. Utskottet har också tidigare i
samband med behandlingen av regeringens proposition 1989/90:88
(bilaga 2) om vissa näringspolitiska frågor angett att behovet
av järnvägsinvesteringar betydligt överstiger den
investeringsram på 10 miljarder kronor under 10 år som riksdagen
tidigare beslutat om (bet. 1989/90:TU27, rskr. 325).
När det sedan gäller vilka järnvägsinvesteringar som bör
genomföras vill utskottet erinra om att riksdagen i samband med
det trafikpolitiska beslutet år 1988 lade fast grunderna för
investeringsplaneringen på järnvägsområdet. Enligt detta beslut
slopades den tidigare huvudsakligen företagsekonomiska
investeringsbedömningen som då låg inom SJs beslutsområde. I
stället bestämdes i enlighet med den s.k. vägtrafikmodellen att
investeringar i stomjärnvägarna fortsättningsvis skall
genomföras först efter det att en allsidig samhällsekonomisk
prövning gjorts. Även investeringsplaneringen för länsjärnvägar
skall enligt den fastlagda ordningen ske på samhällsekonomiska
grunder.
Gällande ordning innebär vidare att investeringar på
stomnätet skall beslutas av banverket enligt de ramar och
riktlinjer som riksdag och regering anger. I planeringen skall
samråd, förutom med SJ, regelmässigt ske med olika lokala och
regionala intressenter, t.ex. länsstyrelser, kommuner och
trafikhuvudmän.
När det gäller investeringsplaneringen på länsjärnvägarna
skall avvägningen mellan väg- och järnvägsutbyggnader enligt
nuvarande planeringssystem ske på länsplanet, där kunskapen om
investeringsbehoven i första hand förutsätts finnas.
Vad gäller den mångfald olika järnvägsutbyggnader som förts
fram i årets motioner på järnvägsområdet konstaterar utskottet
att ett flertal av dessa projekt återfinns såväl i banverkets
stomnätsplan som i regeringens förteckning över särskilt
angelägna banprojekt som kan komma att finansieras från det nya
anslaget för särskilda investeringar i trafikens infrastruktur.
Utskottet vill vidare erinra om den möjlighet som finns att även
andra projekt än de angivna kan komma att finansieras via det
nämnda anslaget under förutsättning att de uppfyller de allmänna
riktlinjerna för anslagets användning. Vidare gäller, som
utskottet klargjort i betänkandet om trafikens infrastruktur
(bet. 1990/91:TU24), att med detta nya anslag kan utrymme
frigöras inom banverkets ordinarie anslag för andra ändamål. Med
banverkets projekteringsplan, omfattande projekt för sammanlagt
20 miljarder kronor och strategiplan som innehåller projekt för
30 miljarder kronor, håller också en god beredskap på att tas
fram för ett ökat och mer forcerat järnvägsbyggande.
Beträffande en snabbtågsutbyggnad av bannätet, som
efterlyses särskilt i vissa motioner, vill utskottet instämma i
motionärernas bedömning att en viktig faktor för järnvägens
konkurrensförmåga är att ett bannät med god hastighetsstandard
tillhandahålls. Utskottet konstaterar vidare att en fortsatt
anpassning av bannätet till snabbtågstrafik inryms i banverkets
investeringsplaner. Hastighetsstandarden 160--200 km/tim har
härvid bedömts vara riktpunkt för den viktigaste delen av
stomnätet. I SJs planer, som utskottet återkommer till senare,
ingår också en utbyggnad av snabbtågstrafik på de sträckor som
har ett sådant trafikunderlag att lönsam tågtrafik kan
byggas ut. Sammantaget innebär detta att en betydande andel av
det framtida tågresandet helt eller på vissa delsträckor kan
komma att ske med snabbtåg.
Med hänvisning till det anförda anser utskottet att
motionsyrkandena om en utbyggnad av olika bandelar har att
behandlas inom ramen för den av riksdagen fastlagda
planeringsordningen. Genom det beskrivna systemet för
investeringsplanering tillsammans med den utveckling som
förutsetts ske med ett förstärkt politiskt inflytandet bör
riksdagen inte nu särskilt uttala sig för enskilda
utbyggnadsprojekt. Utskottets ställningstagande innebär därför
att samtliga aktuella motioner om övergripande riktlinjer för
bannätets utveckling avstyrks i nu berörda delar.
4.2 Upprustning och utbyggnad av enskilda banor
Utskottet övergår nu till de motionsyrkanden som väckts om
olika enskilda bansträckor. Utskottets överväganden redovisas
samlat avslutningsvis i detta avsnitt.
4.2.1 Arlandabanan
Frågan om Arlandabanans utbyggnad och integrering i
trafiksystemet tas särskilt upp i flera motioner.
I motion T234 (v, fp och c) framhålls att den framtida
tågtrafiken på Arlanda bör läggas upp så att Södertälje ges
direkta anknytningar.
I motion T248 (m) begärs att banverket erhåller erforderliga
medel så att Arlandabanan kan förverkligas.
I motionerna T701 (mp) och T708 (s) anges att Arlandabanan
snarast bör komma till stånd.
I motion T40 (mp) anges att Arlandabanan skyndsamt bör
byggas samt att finansieringen bör ske genom avgift på
flygverksamheten.
Arlandabanans spåranläggningar beräknas kosta 3,5 miljarder
kronor. Enligt den utredning som gjorts av banverket på
regeringens uppdrag kan Arlandabanan inte finansieras helt genom
biljettintäkter. Upp till 1 miljard kronor bedöms behöva
tillföras av allmänna medel. Projektet beräknas kunna vara
färdigt fyra år efter beslut.
Arlandabanan ingår bland de särskilt angelägna
järnvägsinvesteringar som enligt regeringens proposition
1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt bör prioriteras och
beredas inom ramen för den föreslagna delegationen för
infrastrukturinvesteringar.
4.2.2 Bandelar i Mälardalen
Behovet av en järnvägsutbyggnad i Mälardalen i form av
Mälarbanan och/eller Svealandsbanan framhålls särskilt i ett
stort antal motioner. Det gäller motionerna T37 (s), T46 (c, m,
fp, v), T65 (c), T68 (fp), T208 (fp), T209 (m), T248 (m), T250
(fp), T502 (c), T533 (c, v), T541 (s), T537 (m) och T812 (fp).
I motion T46 (c, m, fp, v) framhålls att Mälardalsprojektet,
med vilket avses såväl Mälarbanan som Svealandsbanan, är väl
förberett med bl.a. en etablerad fast organisation.
Utbyggnadskostnaden anges vidare som väl utredd samtidigt som
det föreligger en genomförd förhandling med en av staten utsedd
förhandlingsman. Motionärerna anser därför att den föreslagna
infrastrukturfondens ledning med förtur bör behandla projektet
så att ett genomförandeavtal kan vara klart före sommaren 1991.
I motion T541 (s) anges att en förbättring av
infrastrukturen i Mälardalen och Bergslagen skulle hjälpa till
att avlänka den alltför kraftiga tillväxten i Stockholmsområdet.
Samtidigt måste det till snabba, effektiva kommunikationer för
att behålla och utveckla den moderna och internationellt
inriktade industri som finns i dessa regioner. Mot denna
bakgrund bedömer motionärerna att Mälarbanan är en av de absolut
mest centrala utvecklingsfrågorna i Västmanland. Projektet
betecknas vidare som väl utrett och skapar ekonomisk tillväxt,
regional balans och en bättre miljö. Vad gäller ekonomiska
förutsättningar för Mälarbanan yrkas på att 1,5 miljarder kronor
ges i extra statsanslag utöver banverkets anslag på ca 1,2
miljarder kronor. Därutöver anses att 335 milj.kr. för sträckan
Valskog--Örebro bör täckas i Svealandsbanans kalyl samt att 20
milj.kr. omgående förskotteras till Mälarbanans intressenter AB
(MIAB) för projektering och juridisk analys av MIABs förslag.
I bl.a. motion T533 (c, v) framhålls värdet av att
Mälarbansprojektet kan förlängas vidare genom en ny
bansträckning mellan Örebro och Karlskoga. En sådan utbyggnad
skulle enligt motionärerna ha en stor trafik- och
regionalpolitisk betydelse och dessutom innebära att ett viktigt
steg tas mot slutmålet att få en snabb och modern
järnvägsförbindelse mellan Stockholm och Oslo.
Utskottet har tidigare framhållit att Mälarbanan och
Svealandsbanan är intressanta projekt och att den tätbefolkade
Mälarregionen är ett av de områden i Sverige där en utbyggd
kapacitet av SJs persontrafik och minskade restider skulle kunna
få betydande effekter i form av ökat tågresande (bet. TU
1987/88:19). Sedan utskottets uttalande har utredningsarbetet
kring järnvägsutbyggnaden i Mälardalen fortsatt med olika
intressentgrupper inblandade. En av regeringen tillsatt
förhandlare har den 19 november 1990 redovisat sitt arbete med
att finna finansieringslösningar för ett samlat upplägg av
spårutbyggnaderna i Mälardalen. Totalt beräknas
järnvägsutbyggnaden i Mälardalen kosta 5,7 miljarder kronor.
Enligt rapporten måste staten vara beredd att skjuta till
ytterligare ca 2,7 miljarder kronor för att en samlad utbyggnad
skall komma till stånd. Detta är medel utöver vad som finns med
i banverkets stomnätsplan, där 1,8 miljarder kronor avsatts för
projektet. Till sammanhanget kan vidare nämnas att i SJs planer
ingår en kraftfull utökning och uppsnabbning av trafiken i
Mälardalen.
Mälardalsprojektet ingår i den grupp av särskilt utpekade
järnvägsinvesteringar som enligt regeringens proposition
1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt bör prioriteras och
beredas inom ramen för den föreslagna delegationen för
infrastrukturinvesteringar.
4.2.3 Vissa övriga projekt i Stockholms och Uppsala län
I motion T248 (m) uppmärksammas behovet av
järnvägsutbyggnader i Stockholmsområdet med bl.a. banorna
Kallhäll--Kungsängen och Älvsjö--Västerhaninge samt infarterna
söder och norr om Stockholm.
Enligt den uppgörelse som träffats om trafiken i
Stockholmsregionen ingår omfattande spårutbyggnader. Enligt
överenskommelsen skall bl.a. nya spår anläggas mellan Stockholm
och Årsta (den s.k. Getingmidjan) samt dubbelspår byggas på
relationerna Älvsjö--Västerhaninge och Kallhäll--Kungsängen.
Vidare skall banförbättringar utföras mellan Västerhaninge och
Nynäshamn.
I motion T201 (s) framhålls behovet av förbättrade
järnvägsförbindelser till och från Hargshamn.
Sträckan Örbyhus--Hargshamn ingår bland länsjärnvägarna. I
det regionalt förankrade planeringssystem som därmed gäller har
länsstyrelsen i Uppsala län inprioriterat vissa investeringar på
den aktuella bandelen.
4.2.4 Götalandsbanan
Ett flertal motionärer har särskilt påtalat vikten av att
projektet Götalandsbanan förverkligas med vilket avses en ny
järnvägsförbindelse mellan Stockholm och Göteborg söder om
Vättern. Motionärerna har i många fall framhållit att projektet,
med hänsyn till dess stora omfattning och förväntade effekter,
innebär en mycket strategisk satsning i strävan att uppnå en
ökad nationell tillväxt.
Bakom projektet Götalandsbanan står fem länsstyrelser och
ett tiotal kommuner. Syftet med banan är i första hand att knyta
ihop de viktiga regionerna och kommunerna inom den
utvecklingskorridor som banan går igenom samt att förbinda dessa
regioner och kommuner med Stockholm och Göteborg. SJ har i sitt
remissyttrande över banverkets förslag till stomnätsplan angett
att Götalandsbanan kan fylla en viktig funktion genom att binda
ihop de stora tätorterna i Östergötland med Jönköpings- och
Göteborgsområdet och avlasta västra stambanan. SJ bedömer mot
bl.a. denna bakgrund att Götalandsbanan är ett angeläget
projekt.
I motion T23 (s) bedöms att Götalandsbanan är särskilt
intressant mot bakgrund av de riktlinjer som presenterats i
tillväxtpropositionen. Projektet uppfyller således kravet på
nationell betydelse, förstärkt utbud av arbetskraft samt ökad
tillväxt. Banan bidrar dessutom till en omstrukturering av
järnvägsnätet med nya marknader som följd.
I motionerna T40 (mp) och T51 (mp) pekas Götalandsbanan ut
som ett angeläget större järnvägsprojekt. Enligt den sistnämnda
motionen framhålls vidare att genom banans förverkligande
förbättras pendeltågsmöjligheterna till Borås och Landvetters
flygplats.
I motion T213 (c) framhålls bl.a. banans positiva och
strategiska betydelse för Sjuhäradsbygden.
I motion T531 (s) bedöms att Götalandsbanan är ett projekt
som uppfyller alla krav på en offensiv järnvägssatsning genom
att skapa en "utvecklingskorridor" mellan de stora städerna i
Mellansverige. Motionärerna förordar att Götalandsbanan bör
redovisas som ett prioriterat projekt och ingå i banverkets
nästa stomnätsplan.
I sammanhanget kan nämnas att genom banverkets försorg
genomförs för närvarande en studie om samhällsnyttan av
Götalandsbanan som förberedelse inför nästa stomnätsplan.
4.2.5 Bandelar i sydöstra Sverige
I motionerna T28 (c) och T218 (c) påtalas behovet av
järnvägssatsningar i sydöstra Sverige. Vad gäller
kust-till-kust-banan bör investeringarna fortsätta på banan så
att hastigheten kan höjas och hela sträckan bli transportmässigt
effektivare. En upprustning även till Blekinge skulle vidare
förbättra kommunikationerna också för Kalmar län och för hela
området längs bansträckningen. I den förstnämnda motionen
förordas vidare en satsning på länsjärnvägarna i regionen genom
ett särskilt resurstillskott på 150 milj.kr. bl.a. på grund av
tidigare eftersatt underhåll.
I motion T509 (s) framhålls att minskad restid och
transporttid, komfort, ökad punktlighet och säkerhet är alla
viktiga krav på framtidens järnväg som förutsätter upprustning
av länsjärnvägarna i Kalmar län. I motionen anges vidare att
standarden på de aktuella bansträckningarna är bristfällig
beroende på att underhållet sedan lång tid tillbaka har
eftersatts. Motionärerna begär mot denna bakgrund att en
upprustning kommer till stånd av länets bannät.
Vad gäller kust-till-kust-banan kan konstateras att banan hör
till stomnätet. Det innebär att det är banverket som, inom de
ramar som riksdag och regering anger, beslutar om underhåll och
nyinvesteringar på banan. Banarbeten pågår på flera avsnitt
längs linjen med bl.a. banupprustning på delen Nybro--Kalmar för
ca 60 milj.kr. Fortsatta insatser finns vidare inprioriterade i
banverkets stomnätsplan och ytterligare åtgärder inlagda i
verkets projekteringsplan (Plan 20).
Förslag har vidare väckts i några motioner om att anlägga en
helt ny järnväg kallad Sydostkustbana eller Östersjöbana med
sträckning från Norrköping/Linköping till Västervik, Kalmar och
Karlskrona.
I motionerna T40 (mp) och T508 (mp) förordas sålunda att
Östersjöbanan betraktas som ett prioriterat utbyggnadsprojekt
och att banan byggs ut för snabbtågstrafik. Enligt den
sistnämnda motionen bör byggstarten för projektet ske kring år
1996.
I motion T510 (c) påtalas behovet av en modern och effektiv
Sydostkustbana. Som motiv för projektet anges bl.a. det vidgade
handelsutbytet som förutses med Östeuropa och angelägenheten av
att stärka den regionalekonomiska utvecklingen i sydöstra
Sverige samt behovet av att minska transportsystemets sårbarhet
mot störningar. Motionärerna förordar mot denna bakgrund att en
utredning tillsätts med uppgift att ta fram erforderliga
beräkningar och beslutsunderlag som kan anses nödvändiga för ett
kommande avgörande beslut.
4.2.6 Bandelar i Östergötland
I motion T226 (s) påtalas att det finns ett antal svaga länkar
i de olika kommunikationsslagen i Östergötland. På
järnvägsområdet exemplifieras angelägna satsningar med bl.a.
upprustade länsjärnvägar för att sörja för närtrafik och
matartrafik till fjärrtågen.
I motion T544 (v) framhålls att den nuvarande
trafikuppläggningen för tågtrafiken mellan Mjölby och Hallsberg
inte är attraktiv på grund av bl.a. bristande banstandard och
avsaknad av ett tilllräckligt antal mötesplatser på den
enkelspåriga banan. Motionärerna yrkar därför på att banvallen
mellan Mjölby och Hallsberg rustas upp.
Banprojekten på södra stambanan är högt prioriterade i
banverkets stomnätsplan. Snabbtågsanpassning mellan Stockholm
och Östergötland beräknas vara klar år 1993, medan sträckan
Östergötland--Malmö förväntas vara färdigställd 1994/95.
Vad gäller en upprustning av banvallen mellan Mjölby och
Hallsberg ingår detta projekt i banverkets uppgjorda planer.
4.2.7 Bandelar i Blekinge
Järnvägen mellan Karlskrona och Kristianstad, dvs. Blekinge
kustbana, har uppmärksammats i flera motioner.
I motion T212 (s) som behandlar väg- och
järnvägsinvesteringar i östra Skåne framhålls sålunda att
kustbanan mellan Kristianstad och Karlskrona bör upprustas och
elektrifieras.
I motion T256 (c) understryks behovet av en upprustning även
av bansträckan från Karlskrona och norrut till Emmaboda.
I motion T268 (c) påtalas angelägenheten av att bl.a
kustbanan elektrifieras för att skapa en mer attraktiv och
konkurrensduglig kollektivtrafik.
I motion T522 (v) förordas en upprustning av Blekinge
kustbana till den standard som anges i den s.k.
Blekingevisionen, dvs. en kraftfull upprustning och
elektrifiering för ca en halv miljard kronor. Enligt
motionärerna bör medel för ändamålet kunna disponeras från
tidigare särskilt anvisade medel för infrastruktursatsningar.
Järnvägen mellan Karlskrona och Kristianstad har år 1990
överförts från stomnätet till länsjärnväg. Det är därmed
länsstyrelsen i Blekinge som inom ramen för länstrafikanslaget
har att pröva investeringar på banan. Inom ramen för det
planeringssystem som därmed gäller har en plan lagts fast för
upprustning som innebär att satsningar kommer att ske för att
förbättra banans standard så att en utökad och ändamålsenlig
trafik kan ske på banan. Av 150 milj.kr. som avsatts för banan
kommer bl.a. 80 milj.kr. användas för makadamisering av
banvallen och 10 milj.kr. till tekniska förbättringar längs
banan och 5 milj.kr. i ny signalteknik. Banans toppfart beräknas
därmed kunna höjas till 120 km/tim med s.k. IC3-tåg.
4.2.8 Bandelar i Kronobergs län
I motion T371 (fp) påtalas angelägenheten av att bl.a. en
satsning görs på järnvägarna i Kronobergs län. Denna satsning
bör enligt motionären innebära att banverket slutför de
planerade projekten om standardhöjning på kust-till-kust-banan
samt snabbtågsanpassning på sträckan Stockholm--Malmö.
4.2.9 Bandelar i Skåne
I motion T217 (s) yrkas bl.a. att ett tredje spår anläggs på
sträckan Malmö--Lund, sträckan Malmö--Ystad elektrifieras samt
att ökade statliga insatser görs på de skånska delarna av
stambanorna.
I motion T229 (mp) framhålls bl.a. att kustbanan i sydöstra
Sverige upprustas med ny sträckning från Kristanstad över Hörby
till Lund, att Simrishamnsbanan Malmö--Simrishamn återuppbyggs
med ny länk till Lund och att linjen
Hässleholm--Kristanstad--Blekinge upprustas.
I motion T254 (m) påtalas behovet av att järnvägen mellan
Malmö och Ystad elektrifieras. Det skulle enligt motionärerna
bl.a. främja en positiv utveckling i en ost--västlig riktning i
Skåne. I motionen framhålls vidare att om färjetrafiken över
Öresund och Östersjön skall få möjlighet att utvecklas blir det
nödvändigt med ett utbyggt järnvägssystem i Sydsverige. Därmed
nås två effekter, dels att järnvägstrafiken får ett uppsving,
dels att man förhindrar att järnvägens kombitrafik drabbas av
flaskhalsar.
I motion T263 (fp) anges att elektrifieringen av
Malmö--Ystad-banan har förhalats i åratal och att en sådan
investering skulle ge väsentliga miljöfördelar jämfört med
dagens dieseldrift.
I motion T268 (c) framhålls att befintliga järnvägslinjer i
Skåne måste bevaras, moderniseras och även i framtiden ha
persontågstrafik. Med denna utgångspunkt bör bl.a. järnvägen
Malmö--Ystad elektrifieras och ledas om via Sturups flygplats.
I motion T19 (s) framhålls, med anledning av den
överenskommelse som träffats om trafiken i Malmöregionen,
behovet av en satsning även på sträckan mellan Ystad och
Simrishamn. Detta i avsikt att förbättra de infrastrukturella
förutsättningarna för Österlen och därmed stimulera intresset
för industrin, vilket på sikt kan leda till en ökad
sysselsättning.
I motion T67 (mp) anges att järnvägen bör vara ryggraden i
det ekologiska samhällsbyggandet. Med denna utgångspunkt
förordas en omfattande järnvägsupprustning med bl.a.
elektrifieringar, återuppbyggnad av tidigare järnvägar och
anläggande av nya spår. Med denna satsning skulle sammanlagt
åtta elektrifierade delvis sammanfallande banor leda gods och
persontrafiken radiellt genom Malmöhus län och över länsgränsen
till Kristianstad.
Utöver de satsningar som ingår i banverkets investeringsplan
kan hänvisas till den överenskommelse som träffats om
storstadstrafiken i Malmöregionen. Enligt denna uppgörelse avses
satsningar göras för att möjliggöra en utbyggd lokaltågstrafik.
Som exempel kan nämnas bandelen Malmö--Ystad som enligt
överenskommelsen skall elektrifieras och upprustas samt
eventuellt ges anslutning till Sturups flygplats.
4.2.10 Västkustbanan
I ett flertal motioner framhålls att västkustbanan är ett
angeläget projekt som bör genomföras så snart som möjligt. Det
gäller motionerna T212 (s), T229 (mp), T254 (m), T258 (mp), T263
(fp), T266 (m), T268 c), T507 (fp), T513 (s) och T532 (c).
I motion T507 (fp) anges att västkustbanan är behäftad med
en rad problem och att den i huvudsak har en enkelspårig
sträckning. Motionärerna yrkar mot denna bakgrund att
västkustbanan byggs ut till dubbelspår i sin hela längd för att
bli ett verkligt alternativ till bilen.
I motion T266 (m) anges att en snabb utbyggnad av
västkustbanan är ett mycket angeläget projekt, dels för
Göteborgsregionen, dels för den genomgående godstrafiken till
kontinenten.
I motion T258 (mp) bedöms att en utbyggnad av västkustbanan
är en nödvändighet för att bemästra miljöproblemen. Mot denna
bakgrund yrkas att västkustbanan prioriteras i det fortsatta
järnvägsbyggandet.
I motion T513 (s) framhålls bl.a. att banverket tillsammans
med SJ, berörda länsstyrelser, länstrafikbolag och kommuner bör
få i uppdrag att undersöka en alternativ finansiering för en
utbyggd och upprustad Västkustbana i hela dess sträckning inkl.
ny bandel Helsingborg--Landskrona mot Lund--Malmö.
I motion T532 (c) bedöms det som viktigt att riksdagen redan
nu fattar beslut om att hela västkustbanan på sträckan
Göteborg--Malmö skall byggas ut till dubbelspår så snabbt det är
praktiskt och tekniskt möjligt och att medel skall anvisas i den
takt som krävs för detta.
västkustbanan intar enligt banverket en strategisk funktion i
såväl det inhemska som det nordiska järnvägssystemet. Om
västkustbanan skall kunna bli en livskraftig transportlänk inför
2000-talet har den tidigare enligt utskottet bedömts behöva få
en väsentligt högre standard med bl.a. dubbelspår som gör att
järnvägstrafiken i konkurrens med vägtrafik och flyg kan erbjuda
såväl resenärer som godskunder effektiva och konkurrenskraftiga
transporter. Banverket har i sin stomnätsplan inrymt en satsning
på västkustbanan med 2040 milj.kr. Trots denna satsning kommer
dock knappt hälften av banans längd att vara dubbelspårig vid
1990-talets slut. Projektet ingår vidare bland de särskilt
angelägna järnvägsinvesteringar som enligt regeringens
proposition 1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt bör
prioriteras och beredas inom ramen för den föreslagna
delegationen för investeringar i trafikens infrastruktur.
I motion T8 (s) yrkas att delegationen för
infrastrukturinvesteringar bör få i uppdrag att utreda hur
järnvägssträckan Halmstad--Markaryd--Hässleholm skall kunna
bli en väl fungerande del av en dubbelspårig Västkustbana.
Den i motionen upptagna järnvägssträckan ingår i stomnätet.
Det är därmed banverket som har att prioritera förbindelsens
roll i det nationella järnvägssystemet.
4.2.11 Bandelar i Västsverige
I motion T213 (c) framhålls behovet av upprustning av bl.a.
Herrljungabanan.
I motion T266 (m) anges att stora godsmängder varje år
passerar genom centrala Göteborg under transport till och från
hamnen. Det är nödvändigt att dessa transporter sker så
effektivt som möjligt och med minsta möjliga olägenheter för
staden. Mot denna bakgrund yrkas att Marieholmsbron byggs om
samt att hamnbanan elektrifieras.
I motion T247 (fp) bedöms bl.a. att banan mellan
Trestadsregionen, dvs. Uddevalla/Trollhättan/Vänersborg, till
Herrljunga och Borås är av undermålig standard varför en
upprustning av spår och bangårdar anges som nödvändig.
I motion T507 (fp) anges att västkustregionen är en av
Nordens viktigaste arbetsmarknads- och trafikregioner. Stora
krav ställs därför på en väl fungerande infrastruktur. En
upprustning krävs härvid av Herrljungabanan vars banvall delvis
är undermålig och har dålig spårgeometri som begränsar
godstågens vikter. När det gäller bandelen Göteborg--Borås
bedöms likaså en upprustning som ytterst befogad inte minst med
tanke på områdets storflygplats och planerna på en
järnvägsanknytning av Landvetter.
I motion T559 (fp) framhålls bl.a. att Herrljungabanan inte
har en godtagbar standard.
I motion T565 (c) yrkas att garantier bör ges för
erforderlig upprustning av Herrljungabanan för ökad komfort och
högre hastigheter.
En upprustning av Herrljungabanan (Älvsborgsbanan) ingår i
banverkets projekteringsplan men har inte kunnat inrymmas i den
fastställda stomnätsplanen. Marieholmsbron planeras enligt
banverket kräva ombyggnad under senare delen av 1990-talet.
Projektet ingår i banverkets planer för kommande
reinvesteringar. I sammanhanget kan vidare nämnas att enligt den
överenskommelse som träffats om trafiken i Göteborgsregionen
ingår en begränsad upprustning och modernisering av områdets
järnvägar för att klara en utbyggd lokaltågstrafik.
4.2.12 Norge--Vänerlänken
I motion T40 (mp) framhålls att västkustbanan måste få sin
naturliga fortsättning även norrut till Oslo. Motionärerna anser
att det är angeläget att utbyggnaden kan påbörjas snart. För
detta ändamål bör ca 9 miljarder kronor tillföras utbyggnaden
under 1990-talet.
I motion T266 (m) framhålls att bra förbindelser måste
skapas med Osloregionen i Norge. En utvärdering av de olika
alternativen måste därför enligt motionärerna göras så snart som
möjligt.
I motion T516 (s) anser motionärerna att
järnvägssträckningen lämpligen bör gå via Mellerud--Kornsjö. För
att uppnå ett optimalt utnyttjande på denna linje krävs dock
enligt motionärerna dubbelspår på sträckan Göteborg--Mellerud.
I motion T517 (s, m, fp, c, v, mp) krävs att Bohusbanan
förlängs till Norge. Som argument anförs bl.a. att en utbyggnad
av Bohusbanan innebär att en kombination av snabb-, regional-,
lokal- och godstågstrafik kan uppnås på en förlängd Bohusbana.
Vidare anges att med projektet uppnås högst två timmars restid
på sträckan Göteborg--Oslo samtidigt som entimmestrafik på
fjärrtågen kan erbjudas. I motionen bedöms vidare att den valda
sträckningen har goda utvecklingsmöjligheter för framtiden vad
gäller antal tåg, restid, frekvens. Dessutom kan goda
förutsättningar skapas för en rationell anslutning till
Göteborgs hamn.
I motion T523 (s) betonas behovet av en upprustning av
bansträckningen Mellerud--Kil.
I motion T565 (c) framhålls att förbindelsen
Göteborg--Kornsjö är en del av den internationella
järnvägslinjen Köpenhamn--Oslo. Inom detta område finns enligt
motionen mycket goda förutsättningar att utveckla en för
samhället lönsam järnvägstrafik.
I motion T247 (fp) bedöms att alternativet med en utbyggnad
av nuvarande järnvägsförbindelse över Dalsland har en stor
fördel ur såväl regionalpolitisk som transportekonomisk
synpunkt.
Banverket har i samråd med SJ och NSB utrett den s.k.
Nordlänken Göteborg--Oslo. Utredningen från maj 1990 visade att
det skulle kosta 9,1 miljarder kronor att bygga ut Bohusbanan
till dubbelspår för snabbtågstrafik och internationella godståg.
Kostnaden för alternativet att bygga ut Bergslagsbanan mellan
Göteborg och Erikstad i Dalsland till dubbelspår samt att öka
kapaciteten på banan genom Dalsland med hjälp av nya
mötesstationer beräknades till 5,3 miljarder kronor. Utredningen
har därefter remissbehandlats. Banverkets utvärdering och beslut
om lämpligaste lösning har förutskickats redovisas under våren
1991.
I sammanhanget kan vidare nämnas att i banverkets planering
inryms hastighetshöjande åtgärder på sträckan Göteborg--Kil som
komplement till planerade reinvesteringar i form av brobyten med
smärre banuträtningar m.m. I ett första steg höjs hastigheten
till 140 km/tim genom främst signalåtgärder och därefter till
160 km/tim.
4.2.13 Godsstråket genom Bergslagen och vid Vänern
I motion T266 (m) framhålls angelägenheten av att det
planerade godsstråket norr om Vänern byggs ut snabbt så att
järnvägen ges möjligheter att leva upp till de leveranskrav som
i dag ställs på industrin.
I motion T536 (mp) påtalas behovet av en ny järnväg, den
s.k. södra Vänerlänken, med en ny bansträckning från Uddevalla
till Hallsberg. Genom den föreslagna nybyggnaden skulle enligt
motionären väsentliga miljö- och regionalpolitiska effekter stå
att vinna samtidigt som behovet av ytterligare satsningar på
flygutbyggnader skulle bortfalla.
Banverket har i sin stomnätsplan prioriterat satsningar på
godsstråket genom Bergslagen. I slutet av planperioden ingår
åtgärder för ca 320 milj.kr. i syfte att förbättra kapaciteten.
4.2.14 Bandelar i Värmland
I motion T204 (c, m, fp) framhålls behovet av bättre
kommunikationer för Värmland när det gäller sträckan
Stockholm--Karlstad--Charlottenberg--Oslo samt sträckan
Karlstad--Kil--Göteborg.
I motion T236 (mp) framhålls att järnvägen mellan Karlstad
och Stockholm bör göras dubbelspårig.
I motion T523 (s) bedöms att samtliga järnvägsprojekt i
banverkets remissförslag till stomjärnvägsbyggande bör
genomföras så snart som möjligt. För finansieringen av dessa
projekt bör medel från den föreslagna infrastrukturfonden kunna
komma till användning. Enligt motionärerna bör vidare bl.a. en
ny bana anläggas mellan Karlstad och Grums. Hastighetsanpassning
och linjerätning bör vidare tidigareläggas på sträckan
Laxå--Karlstad så att den tekniska standarden hos de nuvarande
intercitytågen och kommande snabbtåg kan utnyttjas fullt ut.
Målet bör vara att snabbtåg skall kunna trafikera bandelen inom
ett par år. Nykroppaprojektet, som innebär en sammanlänkning av
inlandsbanan med Bergslagsbanan med ett 800 m nytt spår, bör
vidare enligt motionen genomföras.
I motion T21 (c, m, fp) yrkas att de satsningar som nu
planeras i Mälardalen ges en fortsättning så att bra
kommunikationer kan ske med Värmland. Motionärerna bedömer
därför att det är synnerligen angeläget att det utförs
kraftfulla satsningar på järnvägen
Stockholm--Karlstad--Arvika--Oslo.
I motionerna T53 (v), T227 (s) och T506 (v) framhålls att
den nedlagda NKlJ-banan mellan Deje och Hagfors bör breddas och
rustas upp för fortsatt trafik. I motion T204 (c, m, fp)
hemställs att en enligt motionärerna utlovad förnyad utredning
om möjligheterna till att bredda järnvägen nu genomförs.
I motion T255 (c) påtalas behovet av en upprustning av
godsjärnvägen Åmål--Svanskog för att trygga kundernas krav på
rationella, effektiva och kostnadsbesparande transporter. Enligt
motionärerna är det både företags- och samhällsekonomiskt
riktigt att ytterligare 20 milj.kr. tillförs länet för att
genomföra projektet.
För Värmlandsbanan finns en anpassning av järnvägen
Laxå--Karlstad inlagd i stomnätsplanen under åren 1998--2000.
Vidare kan framhållas att i planen för länstrafikanläggningar
finns vissa resurser avsatta för bandelen Åmål--Svanskog.
4.2.15 Bergslagspendeln
I motionerna T18 (s), T65 (c), T208 (fp), T221 (v), T503 (c),
T515 (m) och T539 (s) framhålls angelägenheten av att
utbyggnaden av Bergslagspendeln, dvs. järnvägen
(Västerås)--Tillberga--Fagersta--Västerås, kan ske såsom
tidigare planerats. Enligt bl.a. motion T503 (c) bör staten
därför tillskjuta särskilda medel för att projektet skall kunna
genomföras enligt de ursprungliga planerna. För finansiering av
det tillkommande medelsbehovet förordas i motion T539 (s) att,
om medel inte kan tillföras från vägverket, bör de tas ur
infrastrukturfonden.
Riksdagen anvisade i samband med behandlingen av regeringens
proposition 1987/88:64 om särskilda regionalpolitiska insatser i
delar av Bergslagen och norra Sveriges inland 20 milj.kr. för
investeringar i järnvägens infrastruktur. Medlen avsåg
upprustning på sträckorna Kolbäck--Surahammar och
Ludvika--Tillberga. Beträffande ytterligare medel till den s.k.
Bergslagspendeln angav riksdagen att prövning härav får ske
inom ramen för anslaget för länstrafikanläggningar. Vid
fördelning av medel till byggande av länstrafikanläggningar för
åren 1991--2000 har vägverket tilldelat Västmanlands län 162
milj.kr. Länsstyrelsen i Västmanlands län har inte ansett dessa
medel vara tillräckliga för att på ett rationellt sätt kunna
fullfölja utbyggnaden av Bergslagspendeln.
Länstrafikanläggningsplanen har därför överlämnats till
regeringen för fastställelse. Frågan är under beredning inom
regeringskansliet och förväntas avgöras under våren 1991.
4.2.16 Dalabanan och bandelar i Dalarna
I motion T221 (v) framhålls att en snabbtågsförbindelse mellan
Stockholm och Dalarna bör ha högsta prioritet, dels för att
förbättra förbindelserna på relationen, dels för att göra
flygtrafiken på Borlänge flygplats helt onödig.
I motion T240 (mp) påtalas behovet av en rad
järnvägssatsningar i Dalarna innebärande bl.a. att
Västerdalsbanan bör elektrifieras och byggas ut i en första
etapp till Sälen och i en andra etapp även ges en fortsättning
till Idre. Järnvägen Mora--Älvdalen bör vidare rustas upp för
att möjliggöra en återupptagen persontågstrafik. En utredning
bör även initieras om vad som är lämpligast för Dalarna och
Värmland; nytt spår Malung--Torsby eller att återuppta trafiken
på järnvägen Vansbro--Lesjöfors. I motionen framhålls vidare att
en omfördelning bör ske från väginvesteringar till
järnvägssatsningar och av de olika ekonomiska möjligheter som
står till buds för ytterligare järnvägssatsningar.
En snabbtågsanpassning av Dalabanan ingår i banverkets
stomnätsplan med utbyggnad 1996--1997. Projektet återfinns också
i banverkets projekteringsplan varför en tidigareläggning är
möjlig om särskilda medel tillhandahålls.
4.2.17 Ostkustbanan
En snabbtågsanpassning av ostkustbanan tas upp i ett flertal
motioner.
I motion T238 (mp) påtalas behovet av att skyndsamt
förbättra banan så att snabbtågstrafik kan upprättas åtminstone
mellan Stockholm och Härnösand. Enligt motionärerna är det
förhållandevis små kostnader som krävs för en
snabbtågsupprustning på sträckan Gävle--Härnösand i förhållande
till de positiva effekter som det skulle ge.
I motion T242 (c) yrkas att 200 milj.kr. anvisas som
särskilda medel för en upprustning av ostkustbanan.
I motion T505 (c) framhålls behovet av en snabbtågssatsning
mellan Stockholm och Sundsvall. Mot bakgrund av frågans tidigare
hantering är det enligt motionärerna angeläget att ett klart
riksdagsuttalande görs om att projektet bör genomföras inom de
närmaste åren samtidigt som särskilda medel bör anvisas för
projektet.
I motion T560 (mp) yrkas att nödvändiga medel ställs till
förfogande för ett förverkligande av snabbtåg på sträckan
Härnösand/Sundsvall--Stockholm till mitten av 1990-talet.
En snabbtågsanpassing av bandelen Stockholm--Gävle ingår i
banverkets stomnätsplan. Projektet ingår vidare bland de
särskilt angelägna järnvägsinvesteringar som enligt regeringens
proposition 1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt bör
prioriteras och beredas inom ramen för den föreslagna
delegationen för infrastrukturinvesteringar. Detta innebär också
att möjligheterna till en mer omfattande snabbtågsanpassning
längs banan kommer att prövas.
4.2.18 Botniabanan
Med Botniabanan avses en förlängning av ostkustbanan längs
Norrlandskusten på sträckan
Härnösand--Örnsköldsvik--Umeå--Luleå. En särskild
Botniabanegrupp har bildats, bestående av företrädare för
berörda länsstyrelser, kommuner och näringslivsorganisationer. I
ett flertal motioner bedöms banprojektet som samhällsekonomiskt
angeläget att bygga ut.
Detta gäller bl.a. motionerna T40 (mp) och T238 (mp) där det
yrkas att banan byggs ut till Örnsköldsvik och Umeå under
1990-talet och att ett särskilt anslag inrättas för detta
ändamål.
I motion T239 (fp) framhålls att mot bakgrund av bl.a.
starka miljöskäl och angelägenheten av att bredda
arbetsmarknader och svara upp mot kraven på en ökad
godshantering bör projektet ingå i kommande investeringsplaner.
I motion T521 (fp) anges att Botniabanan har stor
samhällsbetydelse eftersom den påverkar förutsättningarna för
såväl näringsliv, arbetsmarknad, kompetensförsörjning som
fritids- och rekreationsutbud. Projektet kostar mindre än
dubbelspår på stambanan. Enligt motionären ger projektet bl.a.
nya möjligheter för persontrafik och ökad tillgänglighet för
stora godskunder.
I motionerna T528 (c) och T562 (c) yrkas att en
parlamentarisk utredning tillsätts som bl.a. får i uppdrag att i
samråd med norrländskt näringsliv samt kommun- och
länsföreträdare utreda och föreslå finansiering av en
Ostkustbana med sträckning längs Norrlandskusten fram till
Luleå. I den sistnämnda motionen yrkas vidare att riksdagen ger
klartecken för projektering och att kostnaden för projekteringen
tas ur infrastrukurfonden.
I motion T546 (v) anges att det i ett framtidsperspektiv
behövs rejäla satsningar på att bygga ut järnvägsnätet i
Norrland och att en utbyggnad längs Norrlandskusten är ett
viktigt led. Botniabanan skulle sålunda enligt motionären bidra
till att dels avlasta stambanan, dels underlätta arbetspendling
mellan kustorterna.
En samhällsekonomisk utvärdering pågår för närvarande av
projektet Botniabanan genom banverkets försorg. SJ studerar
vidare trafikeringen i hela ostkuststråket. Inom den särskilda
lokala och regionala grupp som bildats för Botniabanan sker även
ett fortsatt utredningsarbete.
4.2.19 Vissa övriga projekt i Norrland
I motion T228 (s) påtalas en rad angelägna
infrastruktursatsningar i Norrbotten. På järnvägsområdet gäller
detta investeringar i malmbanan och norra stambanan och
innefattar insatser som kurvuträtning, förbättrad banstandard,
fler mötesplatser och förstärkt kapacitet för elförsörjning.
I motion T237 (s) framhålls behovet av satsning på järnvägar
i Jämtlands län innefattande upprustning på inlandsbanan av
sträckan Sveg--Mora och på stomjärnvägen mellan Östersund och
Storlien.
I motion T238 (mp) påtalas, med hänvisning till
slutrapporten från miljödelegationen Sundsvall--Timrå (SOU
1990:102), behovet av utbyggnader av järnvägsnätet i
Sundsvallsområdet.
I motion T242 (c) yrkas på ett särkilt anslag på 135
milj.kr. för upprustning för snabbare tåg på norra stambanan
avseende sträckan Gävle--Östersund.
I motion T520 (v) framhålls att hela järnvägsnätet bör
betraktas som en del av ett internationellt järnvägsnät.
Investeringarna blir då beroende av utbyggnad och planer i
omvärlden. Mot denna bakgrund framhåller motionären behovet av
en elektrifiering och upprustning av järnvägen Boden--Haparanda
och av Haparanda bangård.
I motion T538 (m) framhålls behovet av en tidigarelagd och
mer kraftfull upprustning av norra stambanan och dess
fortsättning Östersund--Storlien.
I motion T549 (c) påtalas att det behövs en satsning på
infrastrukturen för att skapa förutsättningar för människor att
arbeta och bo i inre Norrland. Mot denna bakgrund yrkas att
banstandaren anpassas för snabbtåg på norra stambanan till
Östersund.
I motion T551 (c) framhålls att överläggningar bör ske
mellan berörda svenska och norska organ om en
snabbtågsförbindelse Stockholm--Östersund--Trondheim och
erforderlig upprustning av järnvägen på sträckan.
I motion T235 (v) framhålls behovet av garantier för en
upprustning av länsjärnvägen mellan Storuman och Hällnäs. Enligt
motionären har eftersatt underhåll bl.a. inneburit att tågsätten
inte kan ta full last vilket leder till kostsamma omlastningar
och fördyringar. En snabb upprustning av tvärbanan bedöms därför
som nödvändig för att en utveckling skall kunna ske av
näringslivet i inlandet.
I motion T239 (fp) anges att en upprustning av tvärbanan
måste påbörjas före år 1996, vilket enligt nuvarande beslut inte
ryms inom den givna länsramen. Mot denna bakgrund yrkas att
särskilda anslag anvisas för tvärbanan Storuman--Hällnäs.
I motion T40 (mp) framhålls att 1,2 miljarder kronor bör
särskilt avsättas för en skyndsam upprustning av inlandsbanan
under de närmaste fem åren. Med denna satsning kan hastigheten
anpassas till vad som är normalt och banunderhållskostnaden
sänkas väsentligt. Samtidigt skulle banans bärighet förbättras,
vilket skulle gynna det hårt trängda näringslivet i inlandet.
Vad gäller norra stambanan och stambanan i övre Norrland har
banverket i sin fastställda stomnätsplan tagit med medel för
hastighetshöjningar och kapacitetsförstärkningar.
Projekten ingår vidare bland de särskilt angelägna
järnvägsinvesteringar som enligt regeringens proposition
1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt bör prioriteras och
beredas inom ramen för den föreslagna delegationen för
infrastrukturinvesteringar.
För tvärbanan Storuman--Hällnäs har 20 milj.kr. avsatts
under planeringsperioden.
4.2.20 Utskottets övervägande
Utskottet anser att det stora antalet motionsyrkanden om
upprustningar och utbyggnader av olika bansträckor visar på det
betydande behov som finns av insatser på järnvägsområdet. Därmed
är det också av stor vikt att planeringssystemet uppfyller högt
ställda krav så att en samhällsekonomiskt effektiv
resursanvändning möjliggörs.
Utskottet har i det föregående under avsnittet 4.1
Övergripande riktlinjer för bannätets utveckling redovisat sitt
allmänna ställningstagande till vilka principer den fortsatta
upprustningen och utbyggnaden av bannätet bör ske efter. Detta
innebär i korthet att banverket har att besluta om investeringar
i stomjärnvägar medan länsstyrelserna har att inom ramen för
anslaget för länstrafikanläggningar besluta om investeringar på
länsjärnvägarna. På regering och riksdag ankommer det att
utfärda planeringsdirektiv och fastställa ekonomiska ramar för
insatsernas storlek i bannätet. Utskottet har också tidigare, i
betänkandet 1990/91:TU24, redovisat sitt ställningstagande till
olika övergripande frågor om infrastrukturens utveckling.
Med hänvisning till det anförda anser utskottet att de nu
beskrivna motionsyrkandena om utbyggnad av enskilda bandelar har
att behandlas inom ramen för den tidigare angivna
planeringsordningen. Utskottets ställningstagande innebär därför
att samtliga aktuella motionsyrkanden avstyrks i nu berörda
delar.
5 Övergripande SJ-frågor
5.1 SJs organisationsform
Frågan om SJs organisationsform som statligt affärsverk har
behandlats av riksdagens revisorer samt i tre motioner.
Revisorerna anser i sin granskningsrapport att det finns
nackdelar med SJs nuvarande affärsverksform. Organisationen av
verksamheten uppges inte bli affärsmässigt optimal på grund av
att verksamheter inom aktiebolag ogärna integreras med
affärsverket. Avsaknaden av juridiskt koncernförhållande innebär
vidare enligt revisorerna att den ekonomiska styrningen av SJ
inte kan bedrivas effektivt. Problem finns även vad gäller
ansvarsfrågorna. Revisorerna ifrågasätter mot denna bakgrund om
inte aktiebolagsformen är ett lämpligare alternativ för SJs
verksamhet. Enligt revisorernas uppfattning måste dock en rad
viktiga frågor lösas innnan regering och riksdag kan ta
ställning till att eventuellt ombilda SJ till bolag. Revisorerna
förordar därför att regeringen bör överväga frågan om en
bolagisering av SJ.
I motion T62 (m) förordas att SJ omvandlas till aktiebolag.
Förändringen av associationsform ses som ett naturligt fortsatt
steg efter banverkets bildande. Enligt motionärerna bör ett
framtida SJ AB om möjligt säljas ut på den öppna marknaden och
influtna medel användas till investeringar i infrastrukturen.
I motion T35 (v) avvisas däremot tankarna på en bolagisering
och i stället framhålls att SJ bör drivas som affärsverk även
framgent.
I motion T71 (mp) anges att det på sikt kan vara riktigt med
konkurrens även på banverkets stomnät men så länge detta inte är
fallet bör SJ även fortsättningsvis verka som ett normalt
statligt affärsverk.
Utskottet konstaterar att kommunikationsministern i årets
budgetproposition aviserat att förutsättningarna för en
bolagisering av SJ skall prövas. Som motivering anges bl.a. att
när SJ utsätts för en ökad konkurrens genom bl.a. en fortsatt
avreglering på transportmarknaden måste SJ ges samma villkor för
sin verksamhet som andra aktörer har på transportmarknaden.
Utskottet anser det angeläget att SJs organisationsform ges
en sådan utformning att effektiviteten på transportmarknaden
främjas och att järnvägstrafiken ges goda utvecklingsmöjigheter.
Som revisorerna klarlagt inrymmer affärsverksmodellen vissa
förhållanden som kan försvåra såväl en lämplig ekonomisk
styrning som ett tydligt ansvarstagande. Utskottet vill också
understryka vad departementschefen anfört om att de framtida
konkurrensförutsättningarna på transportmarknaden påverkar valet
av organisationsform för SJ. Utskottet förutsätter därför att
det inom ramen för det översynsarbete som aviserats kommer att
ske en allsidig belysning av frågan. Detta bör innebära att
förslaget från riksdagens revisorer kommer att tillgodoses
varför yrkandet kan lämnas utan vidare åtgärd. Med hänvisning
till vad som nu anförts anser utskottet vidare att
motionsyrkandena inte bör föranleda någon åtgärd från riksdagens
sida. De avstyrks följaktligen.
5.2 SJs koncernstrategi
Kommunikationsministern förordar i budgetpropositionen att
riksdagen godkänner en förändrad inriktning av SJ-koncernens
verksamhet. Den nuvarande inriktningen bygger bl.a. på 1988 års
trafikpolitiska beslut där det angavs att SJ skulle koncentrera
sin verksamhet till järnvägstrafiken. Endast verksamheter som
direkt stärkte järvägens konkurrenskraft skulle enligt detta
beslut behållas inom SJ-koncernen. En avyttring av större delen
av aktieinnehavet i Swedcarriergruppen ansågs därvid som en
förutsättning för att fullfölja den fastlagda koncernstrategin.
Enligt departementschefen har SJs styrelse och ledning
därefter ingående analyserat SJs förutsättningar på
transportmarknaden. Slutsatsen har blivit densamma för
persontrafiken och godstrafiken, nämligen att järnvägens
konkurrenskraft stärks genom att resenärer och näringsliv
erbjuds heltäckande transportlösningar. Järnvägen skall därvid
fortfarande vara kärnaffären. Ett helt eller delvis ägande i
kringverksamheterna är därvid enligt SJ en förutsättning för att
få tillräckligt inflytande över alla delar i
transportlösningarna.
Kommunikationsministern meddelar vidare att han i syfte att
klargöra konsekvenserna av olika strategier för SJs verksamhet
har låtit utföra en extern utredning. Utredarna uppges ha kommit
fram till att SJs lönsamhet och konkurrensförutsättningar skulle
försämras om verksamheten koncentrerades till enbart tågtrafik.
En inriktning mot ett heltäckande transportföretag uppges vidare
överenstämma med koncernstrategin hos såväl SJs konkurrenter på
den svenska transportmarknaden som hos ett flertal europeiska
järnvägsförvaltningar.
Kommunikationsministern framhåller mot denna bakgrund att
det är viktigt att det rekonstruktionsarbete som SJ nu är inne i
inte störs av oklarheter om vilken inriktning det fortsatta
arbetet skall ha. Vidare anförs att han för sin del är beredd
att godta den av SJ utarbetade koncernstrategin och att han
föreslår att riksdagen godkänner denna.
Frågan om SJs koncerninriktning har tagits upp av riksdagens
revisorer. Revisorerna har vid sin granskning konstaterat att
det föreligger skilda uppfattningar mellan ägaren/staten och SJs
ledning om verksamhetens inriktning och hur koncernen skall
utvecklas. I sitt förslag till riksdagen har revisorerna därför
påtalat att frågan om verksamhetens inriktning och omfattning
måste få en lösning omedelbart.
Revisorerna anser i likhet med SJ att flertalet av de
verksamheter som bedrivs vid sidan av järnvägstrafiken är
exempel på sådana verksamheter som kan sägas stödja
järnvägstrafiken. Enligt revisorernas mening finns det således
skäl för att SJ-koncernens verksamhet får en vidare inriktning
än vad riksdag och regering i dag har uttalat.
Frågan om SJ-koncernens inriktning har behandlats särskilt i
två motioner.
I motion T211 (m) framhålls att riksdagens tidigare beslut
om en koncentrering av verksamheten till järnvägstrafik bör
bestå tills vidare. Således bör det enligt motionärerna finnas
en mycket stark koppling mellan ett dotterbolag och SJs
egentliga verksamhet för att SJ skall få fortsätta äga det.
Busstrafiken, inte minst kontinenttrafiken, bör därvid
försäljas, liksom ASG, för att ge ett kapitaltillskott till SJ i
avvaktan på en ombildning till aktiebolag. Enligt motionärernas
uppfattning är SJs målsättning och ambition inte förenlig med
den ställning som SJ i dag har som affärsverk.
I motion T556 (fp) framhålls likaså att SJ-koncernen bör
koncentrera sin verksamhet till järnvägstrafiken. Enligt
motionärerna måste rimligen antas att SJ kan erbjuda heltäckande
transportlösningar även i samarbete med andra självständiga
trafikföretag. Alternativet till regeringens förslag till
verksamhetsinriktning är för motionärernas del att dotterbolag
som saknar stark anknytning till huvudverksamheten avyttras samt
att SJ ombildas till aktiebolag och underkastas samma regler som
andra aktörer på en transportmarknad med fri konkurrens.
Utskottet konstaterar inledningsvis att det är angeläget att
den oklarhet som riksdagens revisorer påtalat om SJs
koncernstrategi undanröjs. För att SJ-koncernen skall kunna
agera effektivt krävs tydliga direktiv från statsmakternas sida
liksom en löpande och reell uppföljning från ägarens sida.
Utskottet anser vidare att grundläggande för vilken
koncernstrategi som väljs bör vara gällande trafikpolitiska
beslut. Detta innebär att statens ägarintresse inte
nödvändigtvis alltid behöver sammanfalla med vad som är bäst för
SJ-koncernen från rent företagsekonomisk synpunkt. Utskottet
bedömer mot denna bakgrund att utgångspunkten bör vara att SJ
kan utvecklas till ett effektivt och konkurrenskraftigt företag
som främjar en utvecklad järnvägstrafik. Enligt det
utredningsarbete som kommunikationsministern refererar till
skulle SJs lönsamhet och konkurrensförutsättningar försämras om
verksamheten enbart koncentrerades till tågtrafik. Med den
successivt ökade konkurrens SJ möter på tidigare delvis skyddade
marknader förstärks också enligt utskottet betydelsen av att SJ
inte förbjuds inneha olika dotterbolag som kan skapa rationella,
lönsamma transporter där olika transportmedel samverkar där så
är nödvändigt och gynnsamt.
Utskottet ansluter sig således till regeringens uppfattning
men vill betona att detta inte innebär att SJ skall ta över
olika kringverksamheter. Vad det i stället handlar om är att SJ
skall få behålla och utveckla sina dotterbolag där så bedöms
lämpligt för att stärka företagets kärnaffär, nämligen
järnvägen. Enligt vad utskottet erfarit bygger också SJ
målmedvetet ut samarbetet med bussföretag, åkerier, speditörer
för att främja trafiken inom och utom landet.
Utskottet tillstyrker mot denna bakgrund vad
kommunikationsministern anfört om inriktningen av SJ-koncernens
verksamhet. Utskottet förutsätter vidare att frågan om
SJ-koncernens verksamhetsinriktning kan komma att tas upp i det
tidigare nämnda översynsarbetet om SJs framtida
organisationsform. Utskottets ställningstagande innebär därmed
att syftet med förslaget från riksdagens revisorer får anses bli
tillgodosett, varför det kan lämnas utan vidare åtgärd från
riksdagens sida, samt att de berörda två motionsyrkandena
avstyrks.
5.3 SJ-koncernens mål m.m.
Enligt 1988 års trafikpolitiska beslut styrs SJ av bl.a. ett
antal övergripande ekonomiska mål. I det följande behandlas de
överväganden som riksdagens revisorer har gjort vad gäller denna
form av styrning. I sammanhanget behandlas även regeringens
förslag till utvecklad målstyrning och det motionsyrkande som
väckts med anledning härav.
Enligt riksdagens revisorer bör fortsättningsvis
statsmakternas ekonomiska krav omfatta hela SJ-koncernens
verksamhet. För soliditeten anger revisorerna att SJs
soliditetskrav inte väsentligt bör avvika från konkurrerande
företags soliditetskrav. Kravet på lägsta soliditet bör
bestämmas med hänsyn till rörelserisken. SJ bör därvid ha en
tillräcklig soliditet för att kunna möta variationer i
rörelseresultat. Revisorerna anser vidare att avkastningskravet
kan formuleras så att det blir styrande för vilka investeringar
som genomförs. SJ måste då göra en prioritering av
investeringsprojekten och endast genomföra investeringar som
visar god lönsamhet På så vis kan en expansion av verksamheten
ske under kontrollerade former utan att den finansiella risken
blir för stor. Med hänvisning härtill förslår revisorerna att
förslag till ekonomiska mål för SJ-koncernen tas fram.
Vad gäller SJs ekonomiska mål har detta formulerats
tidigare som att målet är att förbättra resultatet så att SJ kan
redovisa ett sådant överskott att man kan finansiera anskaffning
och förnyelse av nödvändiga resurer i affärsrörelsen, inklusive
investeringar efter rekonstruktionsperiodens utgång år 1992.
Ekonomiskt har detta angetts innebära att bruttoresultatet skall
förbättras med minst en miljard kronor mellan åren 1987 och
1992.
Kommunikationsministern preciserar i årets budgetproposition
att det ekonomiska målet att förbättra resultatet år 1992 med 1
miljard kronor jämfört med tidigare resultatprognoser gäller
enbart för affärsverket. Vidare framhålls att resultatkravet
gäller SJs förbättring genom interna åtgärder. Detta innebär
enligt departementschefen att effekter av bl.a. den s.k.
vägtrafikmodellen samt av förändrade former för statens köp och
bidrag inte skall påverka bedömningen av SJs interna
resultatförbättring.
Det ekonomiska avkastningskravet för SJ har behandlats i
motion T508 (mp) där det förordas att SJs resultatkrav till år
1992 sänks med 600 milj.kr. Som skäl anger motionärerna att
breddningen av mervärdeskatten tillsammans med nya skatter på el
och diesel i praktiken inneburit att de ekonomiska kraven på SJ
kraftigt skärpts.
Utskottet kan konstatera att regeringens precisering av
avkastningskravet innebär att statens resultatkrav på SJ
begränsas till resultatet av SJs egna åtgärder inom
affärsverket. Detta innebär bl.a. enligt vad utskottet erfarit
att en viss avräkning avses ske även från effekterna av den
breddade mervärdesskatten. Fortfarande gäller dock att SJ
internt som ekonomiskt mål har att visa lönsamhet och klara
nödvändig självfinansiering för sitt investeringsprogram.
Utskottet anser det värdefullt att den förestående
utvärderingen av SJs rekonstruktion kan bedömas bl.a. utifrån
hur lönsamheten för själva järnvägsrörelsen har förbättrats och
i vilka former som järnvägstrafiken har förutsättningar att
bli långsiktigt livskraftig. Utskottet förutsätter vidare att
regeringen i samband med utvärderingen av SJs rekonstruktion
återkommer till riksdagen med förslag till mer preciserade
avkastningskrav. Utgångspunkten bör härvid vara att långsiktiga
avkastningskrav kan fastställas för SJ-koncernen som
överensstämmer med vad som är normala affärsmässiga
förräntningskrav. Som revisorerna påtalat bör därmed det
ekonomiska målet omfatta hela SJ-koncernens verksamhet. Med
hänvisning till vad som nu anförts tillstyrks regeringens
förslag och aktuellt motionsyrkande avstyrks. Syftet med
förslaget från riksdagens revisorer i denna del bör därmed kunna
tillgodoses varför det kan lämnas utan vidare åtgärd från
riksdagens sida.
SJs soliditetskrav, dvs. relationen mellan redovisat eget
och totalt kapital, har tidigare angetts enbart för affärsverket
SJ och därvid fastställts till 40%. Kommunikationsministern
bedömer nu, med hänsyn till den förordade inriktningen av
SJ-koncernen som ett heltäckande transportföretag, att
soliditetsmåttet bör vara 40% för affärsverket och 35% för
koncernen under återstoden av SJs rekonstruktionsperiod.
Departementschefen har härvid beaktat att en utökning görs av
ramen för bl.a. fastighetsförsäljningar med 2,5 miljarder kronor
för återstoden av rekonstruktionsperioden vilket minskar SJs
upplåningsbehov.
I motion T508 (mp) framhålls att SJs soliditetskrav bör
sänkas till 30%. Enligt motionärerna försvårar ett högt
soliditetskrav SJs konkurrenssituation med privata
transportföretag och hämmar dessutom investeringar i nya tåg och
vagnar.
Utskottet konstaterar att regeringens förslag till
soliditetsmått tillgodoser revisorernas förslag om att krav bör
anges för såväl affärsverket SJ som för hela SJ-koncernen. Vad
gäller förslaget om nivån för soliditetskravet har utskottet med
hänsyn till föreliggande underlag inget att erinra. Av det
anförda följer att regeringens förslag tillstyrks och att
motionsyrkandet avstyrks. Utskottets ställningstagande innebär
därmed att syftet med förslaget från riksdagens revisorer i
denna del blir tillgodosett och således inte bör föranleda någon
åtgärd från riksdagens sida.
Vad gäller järnvägens trafikmål förordas i propositionen
inga förändringar. Detta innebär att SJ skall utvecklas till ett
modernt, effektivt och kundinriktat tågföretag som kan bära sina
egna kostnader. Persontrafik skall därmed erbjudas där
marknadsmässig lönsamhet kan uppnås eller där samhället går in
och affärsmässigt upphandlar kompletterande tågtrafik. För
godstrafiken gäller målet om att uppnå ökade godsvolymer under
affärsmässiga villkor.
I motion T508 (mp) framhålls att den trafikpolitiska
målsättningen skall vara att utveckla ett rikstäckande
järnvägssystem som blir tillgängligt för så många som möjligt
och att målsättningen skall vara att varje kommun har åtminstone
en järnvägsstation i drift.
Utskottet anser att de trafikmässiga målen på järnvägsområdet
alltjämnt bör gälla. Utskottet vill vidare hänvisa till de
samhällsekonomiska mål som gäller för banverkets verksamhet och
de möjligheter som staten och trafikhuvudmännen i länen har att
upphandla kompletterande tågtrafik av SJ. Sammantaget innebär
detta att SJs företagsekonomiska agerande kan ske i former som
ger förutsättningar för att också exempelvis regionalpolitiska
avvägningar kan beaktas. Med hänvisning härtill avstyrks
motionsyrkandena.
Revisorerna har vad gäller uppföljning av SJ-koncernen
påtalat att regeringens uppföljning av SJ-koncernens verksamhet
bör utvecklas. Enligt revisorerna är det väsentligt att
regeringen löpande följer upp resultatutvecklingen inom
koncernens verksamhetsgrenar, såsom divisioner och dotterbolag.
Det är också regeringens uppgift att se till att riksdagen har
erforderlig information och insyn i verksamheten. För att
riksdagen skall kunna ta ställning till verksamheten bör
utförligt redovisas utveckling, resultat och investeringar för
olika verksamhetsgrenar, såväl vad gäller utfall som
föreliggande treårsplan. Regeringens redovisning till riksdagen
över hur givna bemyndiganden utnyttjats och påverkat SJs
resultat anses vidare behöva bli mer utförlig än hittills.
Frågan om uppföljningen av SJ-koncernen har tagits upp i
motion T35 (v). Motionärerna yrkar, med hänvisning till bl.a.
granskningsrapporten från revisorerna, att riksdagen hos
regeringen begär relevant och fullödig information och insyn i
SJ-koncernens verksamhet.
Utskottet vill för egen del erinra om att riksdagen i 1988 års
trafikpolitiska beslut förutsatt en löpande uppföljning av SJs
rekonstruktion (prop. 1987/88:50 bil. 1, prop. 1987/88:100 bil.
8, bet. TU19, rskr. 260). Regeringen bör sålunda enligt detta
beslut årligen redovisa hur de särskilt meddelade bemyndigandena
vad gäller bl.a. försäljning av fast egendom har utnyttjats och
vilken effekt de haft på SJs resultat. Om SJ väljer att låna på
den allmänna kapitalmarknaden har vidare förutsatts att en
redovisning i efterhand årligen sker till riksdagen. Enligt
utskottets mening har regeringens redovisning i dessa fall inte
varit till fyllest. Utskottet delar därför revisorernas
bedömning att riksdagens information och insyn i verksamheten
inte är helt tillfredsställande.
För att få en mer ändamålsenlig och effektiv ägarkontroll
har kommunikationsministern i proposition 1990/91:87 om
näringspolitik för tillväxt meddelat att ett översynsarbete
inletts i regeringskansliet för en utveckling av statens
affärsdrivande verksamhet. I detta arbete kommer bl.a. att
behandlas informationsfrågan till riksdagen om verksamhetens
inriktning och måluppfyllelse vad gäller såväl ekonomiska som
samhällspolitiska mål. Utskottet förutsätter därmed att frågor
som tagits upp av revisorerna och i motion T35 (v) kommer att
prövas i detta sammanhang. Utskottet bedömer därmed att syftet
med motionsyrkandet torde bli tillgodosett och således inte
påkalla riksdagen någon åtgärd varför det bör avslås. Utskottet
anser vidare att förslaget från revisorerna i denna del torde
bli tillgodosett varför riksdagen kan lämna det utan vidare
åtgärd.
Revisorerna har vidare i samband med sin granskning av SJ
tagit upp verksledningens ansvar. Enligt revisorerna innebär
det nya synsätt som tillämpas vid styrning av myndigheter med
ökad självständighet och delegering att ansvaret för
verksamheten i praktiken alltmer överförts till myndigheternas
ledningar. Revisorerna föreslår mot denna bakgrund att ett
särskilt ansvar införs för styrelsen för SJ och att prövning av
ansvarsfrihet sker enligt samma regler som gäller för
aktiebolag.
Utskottet förutsätter att inom ramen för det tidigare nämnda
översynsarbetet i syfte att utveckla statens affärsdrivande
verksamhet kommer även ansvarsfrågor att behandlas. Kommer
exempelvis en övergång att förordas till aktiebolagsformen
regleras ansvarsförhållandena genom aktiebolagslagen. Som
revisorena påtalat finns det vidare ett nära samband mellan hur
statens styrning sker och vilka ansvarsförhållande som bör
gälla. Syftet med revisorernas förslag blir med det anförda
tillgodosett varför det bör lämnas utan vidare åtgärd från
riksdagens sida.
5.4 SJs trafikeringsrätt m.m.
I budgetpropositionen förslås beträffande SJs
trafikeringsrätt m.m. att en förlängning av gällande regler
för trafikeringrätt och befogenheter sker från utgången av år
1992 till den 1 juli 1993. Därmed anges att bokslutet för år
1992 kan ligga till grund för den förutskickade utvärderingen av
1988 års järnvägspolitiska beslut. I propositionen redovisas
vidare det utredningsarbete som inletts för att pröva
möjligheten att avreglera trafikeringsrätten på bannätet.
Vad gäller den föreslagna förlängningen av
rekonstruktionsperioden med ett halvår har inga motionsyrkanden
avgetts. Däremot har ett flertal motionsyrkanden väckts om SJs
trafikeringsrätt där en påskyndad avreglering förordas.
I motion T209 (m) framhålls att upphandling av trafik med
s.k. snabbpendeltåg bör ske under konkurrens.
I motion T211 (m) yrkas att trafikeringsrätten bör
avregleras och konkurrens införas. Detta innebär bl.a. enligt
motionärerna att trafikledningen bör överföras från SJ till
banverket.
I motionerna T231 (mp) och T508 (mp) påtalas att
trafikhuvudmännen i länen bör ges större möjligheter att bedriva
lokal och regional järnvägstrafik på stomnätet. I den sistnämnda
motionen anförs vidare att behov finns av att utveckla mer
konkurrens på det statliga järnvägsnätet.
I motion T525 (m) framhålls att Kust-till-kustbanan bör som
en försöksjärnväg bli föremål för en öppen anbudsupphandling.
I motion T537 (m) yrkas att SJs monopol upphävs på
stomnätet.
I motion T556 (fp) framhålls angelägenheten av en
avreglering inom järnvägsområdet.
Med anledning av de olika motionsyrkandena erinrar utskottet
inledningsvis först kort om gällande regler på området. SJ har i
princip ensamrätten för all persontrafik på stomnätet medan
trafikhuvudmännen har trafikeringsrätten för länsjärnvägarna.
Regeringen har dock, efter särskild prövning, möjlighet att på
begränsade sträckor på stomnätet ge trafikeringsrätt även åt
trafikhuvudmännen. För godstrafiken gäller att SJ ensamt
besitter trafikeringsrätten. Förekommer ingen trafik på en
bandel kan dock, efter prövning av banverket, trafikeringsrätten
ges åt andra transportföretag.
I årets budgetproposition anför kommunikationsministern att
han ifrågasätter SJs ensamrätt till bl.a. trafikeringen av
stomnätet. Enligt departementschefen bör i princip också andra
transportföretag kunna producera och sälja transportlösningar
där järnvägstransporter ingår. Enligt kommunikationsminsterns
forsatta framställning är det dock en mängd problem av
principiell och praktisk natur som måste belysas och lösas innan
ett beslut kan fattas om den fortsatta trafikeringsrätten. Som
exempel anges trafikledningens organisatoriska placering,
ansvaret för systemsamordning av trafikplanering och
tidtabellsarbete, det praktiska tillvägagångssättet vid
konkurrens på spåret, frågan om rätten till nytttjande av
stationsbyggnaderna samt effekterna för SJ i en
konkurrenssituation.
Utskottet har vidare inhämtat att regeringen den 14 februari
1991 gett SJ, banverket, statens pris- och konkurrensverk och
transportrådet i uppdrag att redovisa förutsättningar för och
konsekvenser av ökad konkurrens på järnvägsnätet. Uppdraget
skall redovisas före sommaren 1991. Enligt direktiven för
uppdraget skall översynen skapa möjlighet till konkurrens som
kan stimulera till bl.a. effektivitet i resursutnyttjande och en
samhällsekonomiskt effektiv prissättning av produkter. Tanken
med en avreglering av järnvägstrafiken är att fler operatörer på
järnvägen kan stimulera till ett effektivt resursutnyttjande av
såväl produktionsresurser som infrastruktur. Detta, i
kombination med upphandling och prissättning på mer
marknadsmässiga villkor, förväntas leda till betydande
samhällsekonomiska vinster.
Utskottet bedömer att en utveckling mot ett ökat inslag av
konkurrens är angelägen om detta innebär att järnvägen ges ökade
utvecklingsmöjligheter och att effektiviteten på
transportmarknaden ökar. Som regeringen angett finns det dock en
rad frågor av såväl teknisk, ekonomisk som organisatorisk natur
som först måste klaras ut. Med hänvisning till pågående
utredningarbete avstyrker därför utskottet nu aktuella
motionsyrkanden och tillstyrker regeringens förslag om en
förlängning av SJs nuvarande trafikeringsrätt och befogenheter.
När det gäller järnvägens konkurrens gentemot den långväga
busstrafiken har två motioner väckts med anledning av vad
regeringen anfört i budgetpropositionen om att den s.k.
skadlighetsprövningen bör slopas. Denna prövning innebär i
korthet att tillstånd till linjetrafik med buss endast får ges
om den avsedda busstrafiken inte kan antas bli till skada för
redan etablerad järnvägstrafik eller trafik som drivs enligt
lagen om rätt att driva viss linjetrafik.
I motion T45 (s) bedöms att en fortsatt avreglering av den
långväga busstrafiken kan komma att få allvarliga effekter på
järnvägstrafiken. Enligt motionärerna kan ett omfattande
busslinjenät i landet förutses växa fram vid en avreglering och
därmed leda till en omfattande överföring av resandet från
järnväg till väg. Denna utveckling innebär ett fjärmande från
det trafikpolitiska beslutet om en bra miljö, energibesparing
och förbättrad trafiksäkerhet.
I motion T508 (mp) framhålls att busstrafiken ur
samhällsekonomisk synpunkt är underbeskattad samt att
järnvägstrafiken har väsentligt sämre konkurrensförutsättningar
än olika bussföretag. Detta gör enligt motionärerna att det i
dagsläget vore fel att helt avreglera den långväga busstrafiken.
Utskottet vill inledningsvis klargöra att samspelet mellan de
olika trafikslagen är en viktig del av trafikpolitikens
utformning. Utskottet har också tidigare i vår i betänkandet om
trafikens infrastruktur angett att transportköparnas behov av
effektiva lösningar bör, där så är möjligt, tillgodoses i fria
val av transportslag och i konkurrens mellan dessa (bet.
1990/91:TU24).
Utskottet konstaterar vidare att kommunikationsministerns
förslag i budgetpropositionen torde få tolkas närmast som en
avsiktsförklaring innebärande att den s.k. skadlighetsprövningen
för interregional busstrafik bör upphöra att gälla från
årsskiftet 1991-1992. Enligt departementschefen kan därmed
konkurrensen gentemot SJ öka. Med hänsyn till att fortsatta
överväganden behöver göras anges i propositionen att ett
lagstiftningsarbete kommer att initieras innan regeringen
återkommer till riksdagen med lagförslag i frågan. Enligt vad
utskottet erfarit har en departemetentsutredning därefter tagits
fram som nu är under remissbehandling (Ds 1991:24).
Utskottet vill med anledning härav framhålla lämpligheten av
att förslag från regeringen om viktiga trafikpolitiska beslut så
långt som möjligt är fullständiga med tillhörande lagförslag och
genomförd remissbehandling så att en allsidig behandling kan
göras vid ett och samma tillfälle. Utskottet förutsätter därför
att regeringen, i samband med att man som utlovat återkommmer i
frågan senare under året, redovisar en konsekvensanalys av sitt
beslut för järnvägstrafiken och för gällande trafikpolitiska
målsättningar. Behandlingen bör vidare innefatta en redogörelse
för effekterna för järnvägstrafiken med hänsyn till tidigare
riksdagsbeslut om en fastlagd tidsperiod för SJs nödvändiga
rekonstruktion och det utredningsarbete som nu pågår om en
senare avreglering av SJs trafikeringsrätt på spåret.
Med hänvisning till vad som nu anförts avstyrker utskottet
berörda motionsyrkanden.
5.5 SJs beslutsram för försäljningar
Genom 1988 års trafikpolitiska beslut har SJ för att vara
affärsverk getts unika beslutsbefogenheter för att klara sin
nödvändiga omstrukturering. Under rekonstruktionsperioden kan
sålunda SJ bl.a. använda vinster från avyttring av bolag och
fastigheter inom SJ-koncernen.
Kommunikationsministern förordar nu en utökad beslutsram för
försäljning av aktier och fastigheter. Enligt
departementschefen har SJ stora behov av investeringar, vilket i
kombination med bristande resultat medför finansieringsproblem.
De bemyndiganden som SJ tidigare fått att försälja och genom
tomträtt upplåta fast egendom samt tillgodogöra sig medel från
försäljning av AB Swedcarriers dotterbolag inom en ram på 2,7
miljarder kronor uppges vidare numera ha utnyttjats fullt ut.
Utskottet anser det viktig att SJ kan genomföra sitt planerade
investeringsprogram. Detta program tyder på en stark framtidstro
och innebär en offensiv satsning på järnvägen som positivt
bidrar till järnvägens utveckling. Inga motionsyrkanden har
heller väckts som avstyrker regeringens förslag i denna del. Mot
denna bakgrund förordas att SJ för återstoden av
rekonstruktionsperioden ges ett nytt bemyndigande att sälja
aktier och fastigheter inom en ram på 2,5 miljarder kronor.
Utskottet erinrar i sammanhanget om det krav som finns på
uppföljning av hur givna beslutsmandat utnyttjas.
6 Anslag till SJ
6.1 Anslaget D6. Ersättning till SJ i samband med utdelning
från AB Swedcarrier
SJ ges från anslaget D6. Ersättning till statens järnvägar i
samband med utdelning från AB Swedcarrier, medel motsvarande det
belopp som SJs förvaltningsbolag AB Swedcarrier betalar i skatt
på grund av att inget koncernförhållande enligt
aktiebolagslagens mening finns med SJ.
I budgetpropositionen föreslås att för ändamålet bör ett
formellt 1000-kronorsanslag föras upp på statsbudgeten för
budgetåret 1991/92.
Utskottet tillstyrker medelsanvisningen.
6.2 Godsutvecklingsbidrag
Vad gäller godsutvecklingsbidrag anmäler
kommunikationsministern i samband med sin behandling av anslag
till SJ att anslaget Ersättning till statens järnvägar för
utveckling av godstrafik bör avskaffas fr.o.m. budgetåret
1991/92. Enligt departementschefen är fortsatta årliga bidrag
från statsbudgeten inte förenligt med SJs nya roll som ett
modernt affärsmässigt transportföretag. Detta i kombination med
det ansträngda statsfinansiella läget bedöms innebära att
ersättningen bör avvecklas.
I motion T508 (mp) yrkas att ett nytt anslag införs för
kommande budgetår på sammanlagt 200 milj.kr. Enligt motionärerna
bör anslaget utformas som ett investeringsbidrag till stickspår,
kombitrafik och lastvagnstrafik i syfte att överföra gods till
järnvägen.
Utskottet tillstyrker kommunikationsministerns förslag att
anslaget bör avvecklas. Utskottet avstyrker därmed aktuellt
motionsyrkande.
7 Persontrafikfrågor
Ett flertal motioner har tagit upp frågan om utvecklingen av
snabbtågstrafiken.
I motion T225 (v) begärs en storsatsning på snabbtågssystem
som kan täcka större delen av landets tätbefolkade regioner.
Förutom linjer mellan de tre storstäderna krävs enligt
motionärerna tvärlinjer mellan vissa andra städer, t.ex.
Kalmar--Alvesta--Borås--Göteborg,
Göteborg--Karlstad--Mälardalen--Stockholm,
Gävle--Avesta/Krylbo--Örebro--Göteborg. Även linjerna
Stockholm--Dalarna, Stockholm--Sundsvall samt
Stockholm--Östersund bör trafikeras med det nya lutande
snabbtåget. Genom det föreslagna utbyggnadsprogrammet anges att
inga nyinvesteringar är påkallade inom flygplatssystemet under
1990-talet.
I motion T236 (mp) framhålls att snabbtåg bör sättas in
mellan Karlstad och Stockholm. Därmed kan enligt motionärerna
bl.a. flygtrafiken till och från Värmland avvecklas.
I motion T545 (v) framhålls att den diskuterade
klassindelningen i snabbtågstrafiken är både onödig och
förlegad. I stället bör enligt motionärerna tågresandet göras
bekvämt för alla och till ett pris som gör det möjligt för fler
att åka tåg.
I motion T546 (v) anges att på sikt bör Lycksele
sammanbindas med Umeå genom en snabbtågsförbindelse.
I motion T551 (c) framhålls bl.a. att överläggningar bör ske
mellan berörda svenska och norska organ om en
snabbtågsförbindelse på sträckan
Stockholm--Östersund--Trondheim. Den föreslagna förbindelsen
anges bl.a. kunna få betydelse för det nordiska samarbetet och
den regionala balansen i Sverige.
Utskottet konstaterar att SJ introducerat snabbtåg i
provverksamhet mellan Göteborg och Stockholm under hösten 1990.
Verksamheten uppges i huvudsak ha fungerat planenligt och
resandet har utvecklats på ett gynnsamt sätt. I mars 1991 har
den ordinarie trafiken inletts på sträckan med två tåg i trafik
och från början av maj utökas trafiken ytterligare med två turer
per dag i vardera rikningen. Fullt utbyggd trafik på sträckan
med minst åtta tåg planeras införas under våren 1992. Med en
hastighet på 200 km/tim beräknas att restiden på sikt kan
minskas med mer än en timme, till tre timmar mellan Stockholm
och Göteborg.
Vad gäller den fortsatta utbyggnaden räknar SJ nästa år med
att sätta in snabbtåg även mellan Stockholm och Linköping medan
snabbtågstrafik på hela sträckan Stockholm--Malmö beräknas vara
utbyggd år 1994. I de närmaste framtidsplanerna ingår vidare
snabbtåg från Stockholm till Dalarna, Karlstad och nedre
Norrland samt mellan Göteborg och Malmö. Beträffande tågens
klassindelning söker SJ så långt möjligt kundanpassa
utformningen och tillmötesgå affärsresenärernas krav på särskild
service. Detta utesluter dock inte att även andra resandegrupper
har möjlighet att utnyttja tågen. I sammanhanget kan nämnas att
samtliga snabbtåg enligt transportrådets föreskrifter har
försetts med särskilda handikapphissar för rullstolsburna
resenärer.
Utskottet vill med anledning av motionsyrkandena erinra om
att med den beslutsordning som följer av 1988 års
trafikpolitiska beslut är det SJ själv som bestämmer om
trafikens uppläggning och tågens utformning. I den mån högre
hastigheter kräver banombyggnader faller det inom banverkets
ansvarsområde att samhällsekonomiskt planera och genomföra
sådana utbyggnader. I den samhällsekonomiska bedömningen har
utskottet tidigare förutsatt att banverket beaktar de
regionalpolitiska effekterna. Detta innebär bl.a.
hänsynstagande till att snabbtåg mellan Stockholm och Sundsvall
skulle kunna få en mycket stor betydelse för kommunerna längs
Norrlandskusten. Genom inrättandet av det särskilda anslaget för
investeringar i trafikens infrastruktur har också förutsatts en
påskyndad angelägen upprustning av bannätet för bl.a.
snabbtågstrafik.
Utskottet anser vidare att det är viktigt att SJ med eget
ansvar kan utvecklas till ett attraktivt trafikföretag för
resenärerna. Om statsmakterna uttalade sig i denna typ av frågor
skulle SJs möjligheter att utvecklas till ett konkurrenskraftigt
och lönsamt trafikföretag kunna äventyras. Utgångspunkten för
SJs utveckling av snabbtågstrafiken bör således vara vad som är
affärsmässigt riktigt. Av det anförda följer att samtliga nu
behandlade motionsyrkanden avstyrks av utskottet.
Önskemål och krav på fler tåguppehåll finns i följande tre
motioner.
I motion T545 (v) framhålls att snabbtågen bör göra uppehåll
i Hallsberg.
I motion T519 (m) begärs att snabbtågen stannar i
Herrljunga.
I motion T561 (c, m) begärs att länsstyrelsen i Älvsborgs
län får i uppdrag att utreda effekterna av persontrafik på
järnväg med tåguppehåll i Vårgårda.
Utskottet anser med anledning av motionerna om tåguppehåll att
det trafikpolitiska beslutet från år 1988 gett SJ möjligheter
att utvecklas till ett modernt, effektivt och kundinriktat
trafikföretag. En grundförutsättning för detta beslut var att ge
SJ stor frihet att självständigt agera på transportmarknaden. Om
staten inte av regionalpolitiska skäl kan acceptera nedläggning
av trafik kan denna trafik köpas med hjälp av anslag över
statsbudgeten. På motsvarande vis kan trafikhuvudmännen köpa
lokal och regional tågtrafik eller -- som tas upp i
motionsyrkandena -- ytterligare tåguppehåll.
Med denna politik är rollfördelningen entydig. SJ agerar
företagsekonomiskt som i princip vilket trafikföretag som
helst medan staten och trafikhuvudmännen svarar för samhällets
värderingar. Denna rollfördelning innebär enligt utskottets
mening att riksdag och regering inte bör ha synpunkter på frågor
om tågstopp.
Av det anförda följer att samtliga nu behandlade
motionsyrkanden avstyrks av utskottet.
Flera motioner har tagit upp frågor kring
regionaltågstrafik.
I motion T209 (m) behandlas pendlingsförutsättningarna
Linköping/Norrköping--Katrineholm/Nyköping--Södertälje--Stockh
olm/Arlanda/Uppsala.
I motion T53 (v) begärs att ett avtal utarbetas om
tågtrafiken i Värmlands län så att bl.a. pendeltrafiken på
järnväg kan garanteras under lång tid.
I motion T264 (m) behandlas frågor om tågtrafiken i Skåne.
I motion T561 (c, m) framhålls behovet av förlängd
pendeltågstrafik till Vårgårda/Herrljunga.
I motion T546 (v) framhålls behovet av persontrafik mellan
Vännäs och Umeå.
I motion T565 (c) yrkas att åtgärder vidtas för att göra
Herrljunga till ett resecentrum för Älsborgs län.
Utskottet vill med anledning av motionyrkandena erinra om att
enligt gällande beslutsordning är det trafikhuvudmännen i resp.
län som har såväl ett ekonomiskt som politiskt ansvar för
kollektivtrafiken i länen. Detta innebär bl.a. att
trafikhuvudmännen har möjlighet att för sin lokala och regionala
trafikförsörjning köpa extra tågförbindelser och tåguppehåll av
SJ på stomnätet. Utskottet vill vidare hänvisa till det
utredningsarbete som nyligen inletts i syfte att pröva formerna
för en avreglering av trafikeringsrätten på bannätet. Utskottet
avstyrker därför samtliga nu behandlade motionsyrkanden.
Önskemål om tågförbindelser behandlas särskilt i följande
motioner.
I motion T8 (s) yrkas att tågtrafiken på järnvägssträckan
Halmstad--Markaryd--Hässleholm inte bör avvecklas i avvaktan på
att en utredning görs om hur den aktuella banstäckan kan bli en
väl fungerande del av en dubbelspårig Västkustbana. Samma bana
behandlas även i motion T56 (c) där motionären begär att
riksdagen beslutar att persontrafiken på bandelen skall
upprätthållas tills vidare.
I motion T53 (v) begärs ett uttalande om att tågtrafiken
mellan Stockholm och Oslo också i framtiden skall gå via
Arvika--Charlottenberg.
I motion T507 (fp) framhålls angelägenheten av att
sovvagnsförbindelsen mellan Uddevalla och Stockholm återinförs.
I motion T549 (c) framhålls behovet av en ytterligare
dubbeltur på norra stambanan mellan Stockholm och Östersund.
Utskottet har tidigare erinrat om att SJ skall drivas på ett
affärsmässigt sätt. Med detta synsätt är det SJ som med
utgångspunkt från kundernas önskemål skall lägga upp sin
persontrafik så att tågresandet främjas och därmed förbättrar
SJs resultat. Som också tidigare nämnts har vidare staten och
berörda kommuner eller länstrafikföretag möjlighet att upphandla
kompletterande tågtrafik som SJ inte bedömer som marknadsmässig
men som av regionalpolitiska skäl kan bedömas vara angelägen att
trygga. Med hänvisning till vad som nu anförts avstyrker
utskottet berörda motionsyrkanden.
Vad gäller SJs priser och marknadsföring yrkas i motion
T508 (mp) att SJ skall utveckla ett lågprissystem baserat på
marginalkostnaden för främst studerande, barnfamiljer och
pensionärer. Taxesättningen skall vidare vara sådan att mottot
om "folkets järnväg" kan förverkligas som ger alla möjlighet att
resa.
I motion T524 (v) begärs att SJ inför ett nytt rabattsystem
i nivå med de s.k. röda avgångarna som fanns under 1989.
Samtidigt bör prissättningen för affärsresenärer i minsta
möjliga mån rabatteras då dessa är föga priskänsliga. SJs
eventuella förluster genom rabatterna bör på samma sätt som
lades fast i 1979 års trafikpolitiska beslut täckas genom
indirekta subventioner. En möjlighet anges vidare vara att sänka
banverkets kostnader för nyttjande av spår och andra fasta
anläggningar.
I motion T546 (v) framhålls att s.k. röda avgångar bör
införas på alla destinationer norr om Ånge för att stimulera
tågresandet till Norrland.
I motion T552 (v) framhålls att inom ramen för en angelägen
järnvägssatsning för trafiken på övre Norrland bör även ingå
kraftfulla åtgärder på marknadsföringsområdet.
Enligt de trafikpolitiska riktlinjerna åligger det SJ att se
över sin prissättning för att främja ökad affärsmässighet och
därmed bidra till en nödvändig förbättring av det ekonomiska
resultatet. Vad gäller information till resenärer kan nämnas att
utskottet erfarit att SJ tillsammans med trafikhuvudmännen
träffat en överenskommelse om att från den 10 juni 1991 erbjuda
ett rikstäckande informations- och försäljningssystem för att
främja samarbetet mellan tåg och buss. I detta system kommer
även icke järnvägsorter att finnas med. Därmed blir det möjligt
att för resor mellan valfria orter i landet köpa en enda biljett
som kan innefatta såväl tåg, buss, länståg, pendeltåg som
tunnelbana. SJs olika rabattformer avses vidare gälla på
samtliga delar av resan. I sammanhanget kan även nämnas att SJ
kommer att införa ett enhetligt telefonnummer för hela landet
för information och försäljning av personbiljetter.
Utskottet anser att det beskrivna utvecklingsarbetet är
angeläget. En ökad samverkan mellan olika trafikföretag bör
främja ett ökat kollektivt resande. Enligt utskottets mening
visar detta på att trafikföretagen genom sitt ekonomiska
intresse att öka antalet resnärer kan medverka till viktiga
insatser på trafikområdet utan särskilda initiativ från
statsmaktens sida. Utskottet avstyrker därför samtliga nu
behandlade motionsyrkanden.
8 Godstrafikfrågor
Vad gäller godstrafikens utveckling framhålls i motion
T508 (mp) att en en överföring av gods från väg till järnväg är
angelägen av en rad skäl. I motionen pekas på olika möjligheter
att utveckla godstrafiken, som t.ex snabb-gods och lättgods på
järnväg. Vidare framhålls angelägenheten av att utveckla nya
transportlösningar när godsunderlaget inte är tillräckligt för
kombitrafik.
I motion T550 (c) behandlas transittrafiken till Finland.
Enligt motionärerna bör initiativ tas till att pröva
förutsättningarna för att ta över helst huvuddelen av
transittrafiken av gods genom Sverige mellan Finland och
kontinenten liksom så mycket som möjligt av godstrafiken mellan
Finland och Sverige. Detta skulle bl.a. bygga på att SJ skapade
ett system för snabba transporter av fullastade trailers genom
landet och att verksamheten i Hargshamn vidareutvecklades.
I motion T235 (v) begärs en samhällsekonomisk utvärdering av
konsekvenserna för överföring av tunga transporter till landsväg
i norra Västerbotten. Som bakgrund till begärandet hänvisas i
motionen till de transportöverföringar av slig och timmer från
järnväg till väg som på senare tid skett i regionen. Enligt
motionärerna kan de ökade drift- och underhållskostnader som den
tunga godstrafiken på landsväg orsakar aldrig motiveras ur ett
samhällsekonomiskt perspektiv.
Utskottet kan konstatera att SJs godstrafik befinner sig i en
svår ekonomisk situation. Verksamhetens känslighet för
konjunkturförsämringar försvårar situationen ytterligare på kort
sikt. Enligt vad utskottet erfarit pågår ett omfattande arbete
för att söka komma till rätta med problemen. För godsdivisionen
planeras t.ex investeringar för drygt 1,3 miljarder kronor under
den närmaste treårsperioden. På sikt räknar SJ även med att
godstrafiken kommer att öka kraftigt på järnvägen.
Enligt utskottets mening är det mot denna bakgrund
synnerligen angeläget att SJ kan fortsätta sitt arbete att få
lönsamhet så att godstrafiken kan öka i volym. Detta innebär att
SJ bör tillåtas göra de effektiviseringar som är nödvändiga för
att järnvägen skall kunna hävda sig på transportmarknaden. SJ
bör vidare inte styras eller begränsas av statsmakterna om hur
godstrafiken i olika relationer bör läggas upp.
Utskottet konstaterar vidare att det i vissa fall råder
olika uppfattningar om hur samhällsekonomiska beräkningar skall
utföras. Kommunikationsministern har mot bl.a. denna bakgrund i
tillväxtpropositionen aviserat att en utredning kommer att
tillsättas för att granska och utveckla trafikverkens
samhällsekonomiska kalkylmodeller. Enligt departementschefen är
det viktigt med en opartisk översyn mot bakgrund av den kritik
som förekommit i olika sammanhang. En utredning har vidare
tillsatts inför utvärderingen av 1988 års trafikpolitiska beslut
för att utveckla och följa upp frågan om de olika trafikverkens
kostnadsansvar. Sammantaget innebär detta att den fråga som
aktualiserats i motion T235 (v) om samhällsekonomiska
utvärderingar delvis kan förväntas behandlas inom ramen för det
beskrivna utredningsarbetet.
Vad gäller motion T550 (c) om färjetrafiken från Hargshamn
kan vidare anges att regeringen tidigare under våren tillsatt en
särskild arbetsgrupp för att klara ut en långsiktig strategi för
färjetrafiken till och från Stockholmsregionen och för
färjetrafikens samordning med transportsystemen på land.
Av det anförda följer att samtliga nu behandlade motioner
inte påkallar någon åtgärd från riksdagens sida. De avstyrks
därför av utskottet.
När det gäller godstrafiken till och från kontinenten har tre
motioner, nämligen T217 (s), T263 (fp) och T529 (s), tagit upp
frågan om en riksbangård. Bakgrunden till frågan är att
kontinenttrafiken förväntas växa väsentligt i omfattning
samtidigt som trafiken i ökad utsträckning förväntas ske i form
av heltåg. Detta har ansetts motivera anläggandet av en central
rangeringsplats för att främst ta emot heltåg och omfördela
vagnar till andra heltåg. En naturlig roll för terminalen avses
också bli att fungera som en plats för regional uppsamling och
distribution av vagnar.
Enligt samtliga nämnda motionsyrkanden bedöms att Hässleholm
utgör en lämplig lokalisering för den planerade riksbangården
med hänsyn bl.a. till ortens centrala position i bannätet.
Enligt vad utskottet erfarit utreder för närvarande banverket
tillsammans med SJ frågan om en riksbangård i Skåne i syfte att
erhålla underlag för prövning inför nästa stomnätsplan. Bland de
platser som studeras finns Hässleholm. Med hänvisning till det
planeringssystem som finns etablerat anser utskottet att
riksdagen inte bör uttala sig i frågan. Utskottet avstyrker
därför berörda motionsyrkanden.
Vad gäller övriga godstrafikfrågor begärs i motion T242
(c) att ett särskilt godsutvecklingsbidrag med en milj.kr.
anvisas för bansträckan Bollnäs--Edsbyn. Enligt motionärerna är
trafiken på banan blygsam, med ett godståg per dag som går i en
fart av 40 kilometer i timmen. Godstrafiken är också av
begränsad omfattning, vilket gör att banans fortbestånd bedöms
som hotad. Förutsättningar finns dock enligt motionärerna för
att öka volymerna på järnvägen genom särskilda
utvecklingsinsatser.
I motion T270 (v) meddelas att nedläggningen av
järnvägstrafiken på banan Jörn--Arvidsjaur fått negativa
konsekvenser. Samtidigt anges i motionen att det finns ett
betydande intresse från olika intressenter i regionen att
återuppta godstrafiken på banan. Mot denna bakgrund begärs att
SJ bör ta upp förhandlingar med Arvidsjaurs kommun om
möjligheterna att återuppta den aktuella godstrafiken.
I motion T520 (v) påtalas den strategiska betydelse som
järnvägstrafiken mellan Sverige och Finland förväntas få. För
att möjliggöra smidiga transporter trots olika spårvidd förordar
motionären att en omaxlingsstation anläggs i Haparanda för byte
av axelpar.
I motion T546 (v) yrkas att SJs godshantering flyttas ut
från Umeå till Vännäs med hänsyn bl.a. till att den nuvarande
lokaliseringen innebär stora olägenheter som dålig miljö,
omfattande trafik och därmed höga olyckskostnader.
Utskottet vill erinra om att SJs godstrafik enligt 1988 års
trafikpolitiska beslut skall utvecklas på affärsmässiga villkor.
Detta innebär att riksdagen inte bör uttrycka sin uppfattning i
olika detaljfrågor som exempelvis hur förhandlingsarbetet på
godsområdet bör bedrivas och eventuella omlokaliseringar av
godsterminaler. Även inom ramen för detta synsätt ligger dock
att SJ kan göra särskilda insatser under förutsättning att
lönsamma godstransporter kan uppnås på sikt. I sammanhanget kan
nämnas att SJ har inrättat en särskild enhet för
utvecklingsinsatser på godsområdet och lagt fram en FoU-plan för
godstransportdivisionen. Vidare kan erinras om att
länsstyrelserna med medel från anslaget för regionala
utvecklingsinsatser har möjlighet att stödja utvecklingsprojekt
även inom transportområdet.
Vad gäller den fråga som tas upp i motion T270 (v) anser
utskottet att med SJs affärsmässiga ansvar bör det vara upp till
SJ själva att bedöma hur kontakterna med olika intressenter bör
tas upp. Utskottet vill samtidigt erinra om den möjlighet som
finns att, efter prövning av banverket, få trafikeringstillstånd
att driva godstrafik i egen regi på bandelar där SJ inte längre
upprätthåller någon verksamhet.
Med hänvisning till vad som anförts avstyrker utskottet
samtliga nu berörda motionsyrkanden.
9 Övriga järnvägsfrågor
Frågor kring järnvägens verkstäder har tagits upp i två
motioner.
I motion T548 (v) behandlas SJs tidigare underhållsverkstad
i Östersund som numera ingår i ABB-gruppen. Enligt motionären
bör riksdagen klargöra att verkstaden har en strategisk
betydelse för utvecklingen av spårburna transporter. Med en
angelägen satsning på trafiksystemet i Norrland, med bl.a.
utveckling av tågtrafiken och återupptagen persontågstrafik på
inlandsbanan, förstärks behovet av fortsatt drift vid
Östersundsverkstaden. Till detta kommmer att Sveriges sårbarhet
på järnvägsområdet skulle öka om verkstadsrörelsen inte drivs
vidare. Motionären anser därför att yrkeskunnandet och
arbetstillfällena vid Östersundsverkstaden bör räddas av
transport-, miljö- och regionalpolitiska skäl. Vidare anförs i
motionen att så strategiskt viktiga järnvägsområden som
underhållsverkstäder inte bör privatiseras.
I motion T555 (v) erinras om att vänsterpartiet tidigare har
lagt en lång rad kraftfulla förslag för att åstadkomma en
offensiv järnvägspolitik. Med denna utgångspunkt och det
underhållsbehov som därmed kan förutses för framtiden framhålls
vikten av att produktionen tryggas vid SJs hel- eller delägda
verkstäder. Vidare yrkas att SJ åläggs ett moratorium som
innebär fortsatt drift vid SJs verkstad i Luleå tills dess
järnvägens framtida behov grundligt undersökts.
Enligt vad utskottet erfarit har SJs behov av
underhållsinsatser för såväl lok som vagnar reducerats under
senare år. Ett skäl har varit övergången till modernare och
därmed mindre underhålls- och servicekrävande material. Till
bilden hör vidare bl.a. att vagnparken har reducerats kraftigt
och numera utnyttjas betydligt mer effektivt. Sammantaget
innebär detta att en viss överkapacitet funnits inom SJs
maskindivision varför verksamheten successivt anpassats nedåt.
SJ anser att dess kvarvarande underhållsverkstäder har en
potential att kunna konkurrera med andra verkstadsföretag. Genom
riksdagens beslut tidigare i vår om möjlighet för SJ att
överföra bl.a. verkstadsenheter inom affärsverket till
bolagsform har vidare förutsättningarna bedömts öka för en
stärkt marknadsorientering och en mer flexibel och
konkurrenskraftig organisation (prop. 1990/91:100 bil. 8, bet.
TU14, rskr. 143).
Utskottet har tidigare tillstyrkt att SJ skall drivas på ett
affärsmässigt sätt. Av detta följer att SJ självständigt har att
bedöma hur behovet av underhållsverksamhet bör tillgodses.
Utskottet förutsätter att SJ i samband därmed överväger hur
underhållsbehovet på sikt bäst kan klaras mot bakgrund av bl.a.
den begränsade konkurrenssituationen som råder på vissa
verkstadsområden och de framtidsbedömningar som kan göras på
järnvägsområdet. Detta betyder att det hos SJ bör finnas ett
intresse av att bibehålla och utveckla kompetens på
verkstadsområdet också för att trygga en väl fungerande marknad.
Utskottet anser mot denna bakgrund att motionsyrkandena bör
avslås.
SJs fastighetsbestånd har behandlats i motion T554 (m) där
det framhålls att SJs fastighetsdivision bör få i uppdrag att
försälja och sanera oanvända stationshus och tillhörande
byggnader. Enligt motionären har SJs fastighetsbestånd inte
utvecklats i takt med att tågtrafiken har omstrukturerats.
Följden har blivit att många stationshus med tillhörande
byggnader står oanvända. Genom en snabb utförsäljning av dessa
byggnader kan det enligt motionären skapas inkomster för att
bl.a. riva det fastighetsbestånd som inte lämpar sig för
försäljning.
Utskottet instämmer i den uppfattning som motionären ger vid
handen att SJs fastighetsbestånd i vissa fall är i behov av
såväl upprustning som modernisering. Enligt vad utskottet
erfarit drivs numera genom SJs fastighetsdivision ett aktivt
arbete på att förbättra stationsmiljöerna och att rusta upp
företagets fastigheter. Under de gångna två verksamhetsåren
har SJ sålunda träffat samarbetsavtal med kommuner om
igångsättning av ett 20-tal processer för explatering och
utveckling av sitt fastighetsbestånd. Överläggningar pågår
vidare om ytterligare ett 20-tal projekt. För stationer som inte
längre behövs för tågtrafiken är SJs uppfattning att en
utförsäljning bör ske.
Det stora fastighetsinnehavet betraktas därmed som en viktig
finansieringskälla för investeringar i lok och vagnar, stationer
och verkstäder. För att få en bra ersättning i samband vid
försäljningar krävs i många fall ett omfattande planeringsarbete
och samarbete med kommuner. Med hänsyn till att ett antal av SJs
äldre byggnader förklarats som byggnadsminnesmärken får vidare
fastighetsfrågorna i vissa fall hanteras i särskild ordning. Vad
gäller det f.d. stationshuset i Tillberga, som motionären
särskilt åberopar i sin motion, har utskottet erfarit att en
försäljningsprocess inletts.
Utskottet anser att SJ bör ha bäst förutsättningar att
bedöma hur fastighetsbeståndet bör förädlas och utvecklas eller
avyttras. Utskottet vill vidare erinra om att den vidgade ram
för fastighetsförsäljningar som utskottet tidigare tillstyrkt
gör att SJ får ökade möjligheter att hantera fastighetsfrågorna
på ett affärsmässigt sätt. Utskottet anser mot denna bakgrund
att syftet med motionen i allt väsentligt får anses vara
tillgodosett. Motionen bör därför inte föranleda någon vidare
åtgärd från riksdagen sida utan avstyrks.
I motion T563 (mp) framhålls angelägenheten av att staten
stöder Järnvägsföreningen Dellenbanans Vänner genom att
kostnadsfritt överlåta Delsbo stationshus med tillhörande
byggnader till föreningen. Föreningen hyr enligt motionärerna
för närvarande väntsal och tågexpedition av SJ för sin
verksamhet och administrerar därifrån den turist- och
chartertrafik som man med egna fordon upprätthåller.
Utskottet vill erinra om att enligt 1988 års trafikpolitiska
beslut har regeringen möjlighet att pröva överlåtelse av fast
egendom för turisttrafikändamål till ett värde av högst fem
milj.kr. i varje enskilt fall. Enligt vad utskottet erfarit
bereds för närvarande inom kommunikationsdepartementet en
framställning från järnvägsföreningen om att kostnadsfritt få
överta stationshuset i Delsbo. Med hänvisning till vad som nu
har anförts avstyrker utskottet motionen.
Vad gäller cykelanpassning anläggs i motion T206 (mp)
synsättet att cykeln bör betraktas som ett komplement till andra
transportmedel. Enligt motionärerna krävs med detta perspektiv
förbättrade möjligheter att ta med cyklar på kollektiva
färdmedel. SJ bör därför underlätta och förbilliga transport av
cyklar. Vidare bör SJ vid samtliga järnvägsstationer anlägga
cykelparkeringar med bl.a. låsservice.
Utskottet erinrar om att SJ skall drivas på affärsmässiga
villkor. I SJs kundanpassning ligger vidare att man så långt som
möjligt anpassar sig till olika resandegruppers önskemål för att
därmed kunna förbättra sitt resultat. SJ har också enligt vad
utskottet erfarit under senare tid vidtagit en rad åtgärder för
att ytterligare tillmötesgå vissa av de krav som motionärerna
aktualiserat. Nya rutiner för transport av cyklar har sålunda
utarbetats och införts i samarbete med Cykelfrämjandet. Genom
SJs pågående arbete med att rusta upp stationer till attraktiva
trafikcentra ingår vidare en medveten strävan att anordna
erforderligt utrymme för cykelparkering.
Med det synsätt som utskottet tidigare lagt fast för
statsmakternas styrning av SJ följer att riksdagen inte bör
uttrycka uppfattningar om villkoren för hur cyklar skall kunna
transporteras eller ställas upp vid järnvägsstationer. Utskottet
avstyrker därmed motionen i denna del.
Förslag om försöksverksamhet med utvecklad tågtrafik har
behandlats i tre motioner.
I motion T508 framhålls att Dellenbanan, dvs. bandelen
Ljusdal--Hudiksvall, bör bli försöksjärnväg och ingå i ett
regionalt tågtrafiksystem.
I motion T558 (mp) framhålls likaså att på Dellenbanan bör
provverksamhet ske med att driva person- och godstrafik med
modern teknik och förenklad organisation för att undersöka vilka
utvecklingsmöjligheter de s.k. trafiksvaga bandelarna har.
Enligt motionärerna bör statens väg- och trafikinstitut eller
annat lämpligt organ få i uppdrag att snabbutreda hur ett sådant
försök kan genomföras så att riksdagen före årets utgång kan
fatta beslut om att starta en första försöksverksamhet.
I motion T560 (mp) yrkas att medel anvisas för ett
samtrafikprojekt i Ovanåker/Ljusdal och Bollnäs kommuner. Syftet
med projektet är enligt motionärerna att förbättra
förutsättningarna för de spårburna förbindelserna även i mer
glest befolkade områden.
Utskottet har erfarit att SJ bedömer att utveckling och
försöksverksamhet med nya vagnar och lok med fördel sker på
befintliga och redan trafikerade spår. Ett exempel på detta är
den utprovning som skett av SJs nya snabbtåg X-2000. Därmed kan
en utprovning ske under verkliga trafikförhållanden. Enligt vad
utskottet erfarit finns vidare planer inom VTIs nybildade
avdelning för järnvägsforskning att starta ett projekt som avser
studera regionala transporter på länsjärnvägar. I planerna ingår
också fullskaleförsök på trafikerade länsjärnvägar. Utskottet
avstyrker med hänvisning härtill aktuella motionsyrkanden.
I motion T210 (m) framhålls att ågärder bör vidtas för att
komma till rätta med tågpåkörning av renar i bl.a.
Norrbottens län. Enligt motionären bör ett flertal åtgärder
vidtas såsom t.ex. fler fasta och mobila renstängsel och
helikopterspaning, vilket bedöms vara till värdefull hjälp för
att begränsa problemet.
Utskottet bedömer att tågpåkörningar av renar är ett angeläget
problem att komma till rätta med. Enligt gällande
ansvarsfördelning är det banverket som i huvudsak svarar för
bannätets inhägnad. Genom banverkets försorg och genom insatser
med särskilda sysselsättningsmedel har successivt
stängselskyddet byggts ut. Med hänsyn till att det även trots
renstängsel sker renpåkörningar pågår vidare ett
utvecklingsarbete inom SJ och banverket med bl.a. detektorer som
varnar när renar finns vid spåret. Utskottet förutsätter att
fortsatta insatser görs för att bemästra det av motionären
påtalade problemet.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet
motionsyrkandet i denna del.
Hemställan
Utskottet hemställer
Anslag till banverket m.m.
1. beträffande anslag till drift och vidmakthållande av
statliga järnvägar
att riksdagen med bifall till regeringens förslag i
proposition 1990/91:100 bilaga 8 och med avslag på motionerna
1990/91:T40 yrkande 8, 1990/91:T249 yrkande 3, 1990/91:T508
yrkande 5 och 1990/91:T556 yrkande 7 till Drift och
vidmakthållande av statliga järnvägar för budgetåret 1991/92
anvisar ett reservationsanslag på 3127300000 kr.,
res. 1 (v) -- delvis
res. 2 (mp) -- delvis
2. beträffande kostnadsram för år 1992
att riksdagen med bifall till regeringens förslag i
proposition 1990/91:100 bilaga 8 godkänner att en kostnadsram på
3359000000 kr. för drift och vidmakthållande av statliga
järnvägar beräknas för kalenderåret 1992,
res. 1 (v) -- delvis
res. 2 (mp) -- delvis
3. beträffande banverkets upplåning
att riksdagen godkänner den i proposition 1990/91:100 bilaga 8
föreslagna ramen år 1992 på 1800 milj.kr. för banverkets
upplåning i riksgäldskontoret,
4. beträffande förskotteringar av järnvägsinvesteringar
att riksdagen godkänner den i proposition 1990/91:100 bilaga 8
föreslagna ramen på 50 milj.kr. för banverkets förskotteringar
av järnvägsinvesteringar,
5. beträffande anslag till nyinvesteringar i
stomjärnvägar
att riksdagen med bifall till regeringens förslag i
proposition 1990/91:100 bilaga 8 och med avslag på motionerna
1990/91:T40 yrkande 7, 1990/91:T202 yrkande 1, 1990/91:T211
yrkande 28, 1990/91:T249 yrkande 2 och 1990/91:T508 yrkande 2
till Nyinvesteringar i stomjärnvägar anvisar ett
reservationsanslag på 1500000000 kr.,
res. 3 (m)
res. 4 (c)
res. 5 (v, mp)
6. beträffande framtida medelsanvisningar till
nyinvesteringar i stomjärnvägar
att riksdagen avslår motion 1990/91:T40 yrkandena 9 och 10,
res. 6 (mp)
7. beträffande överföring av medel
att riksdagen med bifall till regeringens förslag i
proposition 1990/91:100 bilaga 8 godkänner att medel kan föras
mellan anslagen D1. Drift och vidmakthållande av statliga
järnvägar och D2. Nyinvesteringar i stomjärnvägar,
8. beträffande särskilda nyinvesteringar i stomjärnvägar
att riksdagen lämnar utan erinran vad regeringen anfört i
proposition 1990/91:100 bilaga 8 om slopat anslag för särskilda
nyinvesteringar i stomjärnvägar,
9. beträffande ersättning till banverket för vissa
kapitalkostnader
att riksdagen med bifall till regeringens förslag i
proposition 1990/91:100 bilaga 8 till Ersättning till
banverket för vissa kapitalkostnader för budgetåret 1991/92
anvisar ett förslagsanslag på 346000000 kr.,
10. beträffande anslag till järnvägsinspektionen
att riksdagen med bifall till regeringens förslag i
proposition 1990/91:100 bilaga 8
dels till Järnvägsinspektionen för budgetåret
1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 13136000 kr.,
dels godkänner en kostnadsram på 14900000 kr. för
kalenderåret 1992,
Bannätets indelning
11. beträffande järnvägen mellan Örbyhus och Hargshamn
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:T201 i denna del,
1990/91:T250 yrkande 1 och 1990/91:T550 i denna del,
12. beträffande Haparandabanan
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:T202 yrkande 2 i denna
del och 1990/91:T520 yrkande 1,
res. 7 (c, v)
13. beträffande Bohusbanan
att riksdagen avslår motion 1990/91:T202 yrkande 2 i denna
del,
res. 8 (c, v)
Riktlinjer och principer för investeringsplaneringen
16. beträffande investeringsplaneringens inriktning
att riksdagen godkänner vad i proposition 1990/91:87 anförts
om investeringsplaneringens inriktning vid banverket,
17. beträffande en ökad järnvägsanpassning
att riksdagen avslår motion 1990/91:T508 yrkandena 13 och 14,
res. 10 (v, mp)
18. beträffande statens ansvar för bannätet
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:T231 yrkande 7 och
1990/91:T508 yrkande 19,
res. 11 (v, mp)
19. beträffande investeringsmedverkan
att riksdagen avslår motion 1990/91:T508 yrkande 20,
21. beträffande internationella järnvägsförbindelser
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:T211 yrkande 24 i
denna del, 1990/91:T243 yrkande 1, 1990/91:T508 yrkandena 10 och
11, 1990/91:T528 yrkande 2 och 1990/91:T562 yrkande 1 i denna
del,
res. 12 (v, mp)
Järnvägsnätets framtida utveckling
22. beträffande övergripande riktlinjer för bannätets
utveckling
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:T60 yrkande 12,
1990/91:T62 yrkande 7, 1990/91:T202 yrkande 2 i denna del,
1990/91:T211 yrkande 24 i denna del, 1990/91:T225 yrkande 1 i
denna del, 1990/91:T508 yrkande 27, 1990/91:T513 yrkande 1 och
1990/91:T701 yrkande 3,
res. 13 (m, fp)
res. 14 (c)
res. 15 (v)
res. 16 (mp)
23. beträffande upprustning och utbyggnad av enskilda
banor
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:T8 yrkande 1,
1990/91:T18, 1990/91:T19, 1990/91:T21 yrkande 2, 1990/91:T23,
1990/91:T28 yrkandena 2 och 3, 1990/91:T37, 1990/91:T40
yrkandena 18, 19, 21--25, 1990/91:T46, 1990/91:T51 yrkande 6,
1990/91:T53 yrkande 3, 1990/91:T65 yrkandena 3 och 4,
1990/91:T67 yrkande 3, 1990/91:T68 yrkande 1, 1990/91:T201 i
denna del, 1990/91:T204 yrkandena 2 och 4, 1990/91:T208 yrkande
1, 1990/91:T209 yrkande 4, 1990/91:T212 yrkande 1 i denna del,
1990/91:T213 yrkandena 1 och 2, 1990/91:T217 i denna del,
1990/91:T218 yrkande 3, 1990/91:T221 yrkandena 2 och 3,
1990/91:T226 i denna del, 1990/91:T227 i denna del, 1990/91:T228
i denna del, 1990/91:T229 yrkandena 2 och 3, 1990/91:T234
yrkande 2, 1990/91:T235 yrkande 2, 1990/91:T236 yrkande 1,
1990/91:T237 yrkande 2 i denna del, 1990/91:T238 yrkandena 1, 2
och 4, 1990/91:T239 yrkandena 6 och 7, 1990/91:T240 yrkandena
1--3, 5 och 6, 1990/91:T242 yrkandena 1 och 2, 1990/91:T247
yrkande 2, 1990/91:T248 yrkande 3, 1990/91:T250 yrkande 2,
1990/91:T254 yrkandena 2, 3 och 6, 1990/91:T255 yrkande 2,
1990/91:T256 i denna del, 1990/91:T258 yrkande 2, 1990/91:T263
yrkandena 3 och 4, 1990/91:T266 yrkandena 1--3, 7 och 8,
1990/91:T268 yrkandena 3 och 4 i denna del, 1990/91:T371 i denna
del, 1990/91:T502, 1990/91:T503, 1990/91:T505, 1990/91:T506,
1990/91:T507 yrkandena 1 i denna del, 2 och 3, 1990/91:T508
yrkandena 28 och 29, 1990/91:T509, 1990/91:T510, 1990/91:T513
yrkandena 2 och 3, 1990/91:T515, 1990/91:T516, 1990/91:T517,
1990/91:T520 yrkande 2, 1990/91:T521, 1990/91:T522,
1990/91:T523, 1990/91:T528 yrkande 1, 1990/91:T531,
1990/91:T532, 1990/91:T533, 1990/91:T536, 1990/91:T537 yrkande
1, 1990/91:T538, 1990/91:T539, 1990/91:T541, 1990/91:T544
yrkande 1, 1990/91:T546 yrkande 5, 1990/91:T549 yrkande 1,
1990/91:T551 i denna del, 1990/91:T559, 1990/91:T560 yrkande
2, 1990/91:T562 yrkandena 1 i denna del och 2, 1990/91:T565
yrkandena 1 och 4, 1990/91:T701 yrkande 5, 1990/91:T708
yrkande 6 och 1990/91:T812 i denna del,
Övergripande SJ-frågor
24. beträffande SJs organisationsform
att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:T35 yrkande 7,
1990/91:T62 yrkande 15 och 1990/91:T71 yrkande 3 lämnar
riksdagens revisorers förslag 1990/91:12 yrkande 5 utan vidare
åtgärd,
res. 17 (m, fp)
res. 18 (v)
25. beträffande SJs koncernstrategi
att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:T211 yrkande 24
i denna del och 1990/91:T556 yrkande 1 lämnar riksdagens
revisorers förslag 1990/91:12 yrkande 1 utan vidare åtgärd och
godkänner vad som härom anförts i proposition 1990/91:100 bilaga
8,
res. 19 (m, fp, mp)
26. beträffande SJs ekonomiska mål
att riksdagen med avslag på motion 1990/91:T508 yrkande 7
lämnar riksdagens revisorers förslag 1990/91:12 yrkande 2 i
denna del utan vidare åtgärd och godkänner vad som härom anförts
i proposition 1990/91:100 bilaga 8,
res. 20 (v, mp)
27. beträffande SJs soliditetskrav
att riksdagen med avslag på motion 1990/91:T508 yrkande 8
lämnar riksdagens revisorers förslag 1990/91:12 yrkande 2 i
denna del utan vidare åtgärd och godkänner vad som anförts i
proposition 1990/91:87 om att soliditeten för SJ skall vara
40% för affärsverket och 35% för koncernen under återstoden
av SJs rekonstruktionsperiod t.o.m. den 31 december 1992,
res. 21 (v, mp)
28. beträffande järnvägens trafikmål
att riksdagen avslår motion 1990/91:T508 yrkandena 9 och 12,
res. 22 (mp)
29. beträffande uppföljning av SJ-koncernen
att riksdagen med avslag på motion 1990/91:T35 yrkande 6
lämnar riksdagens revisorers förslag 1990/91:12 yrkande 3 utan
vidare åtgärd,
res. 23 (v)
30. beträffande verksledningens ansvar
att riksdagen lämnar riksdagens revisorers förslag 1990/91:12
yrkande 4 utan vidare åtgärd,
31. beträffande SJs trafikeringsrätt m.m.
att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:T209 yrkande 3,
1990/91:T211 yrkande 24 i denna del, 1990/91:T231 yrkande 8,
1990/91:T508 yrkandena 21 och 24, 1990/91:T525, 1990/91:T537
yrkande 2 och 1990/91:T556 yrkande 2 lämnar utan erinran vad som
anförts i proposition 1990/91:100 bilaga 8 om förlängning av SJs
nuvarande befogenheter och trafikeringsrätt,
res. 24 (m, fp)
res. 25 (c, mp)
res. 26 (v)
32. beträffande långväga busstrafik
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:T45 och 1990/91:T508
yrkande 25,
res. 27 (v, mp)
33. beträffande försäljning av aktier och fastigheter
att riksdagen godkänner vad som anförts i proposition
1990/91:100 bilaga 8 om utökad ram för försäljning av aktier och
fastigheter,
Anslag till SJ
34. beträffande anslag till ersättning till SJ i samband
med utdelning från AB Swedcarrier
att riksdagen med bifall till regeringens förslag i
proposition 1990/91:100 bilaga 8 till Ersättning till SJ i
samband med utdelning från AB Swedcarrier för budgetåret
1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.,
35. beträffande godsutvecklingsbidrag
att riksdagen med avslag på motion 1990/91:T508 yrkande 6
lämnar utan erinran vad regeringen i proposition 1990/91:100
bilaga 8 anfört om att anslaget till SJ för utveckling av
godstrafik upphör fr.o.m. budgetåret 1991/92,
res. 28 (mp)
Persontrafikfrågor
36. beträffande snabbtågstrafik
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:T225 yrkande 1 i denna
del, 1990/91:T236 yrkande 2, 1990/91:T545 yrkande 2,
1990/91:T546 yrkande 8 och 1990/91:T551 i denna del,
res. 29 (v)
37. beträffande tåguppehåll
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:T519, 1990/91:T545
yrkande 1 och 1990/91:T561 yrkande 1,
38. beträffande regionaltågstrafik
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:T53 yrkande 1,
1990/91:T209 yrkande 5, 1990/91:T264 yrkande 4, 1990/91:T546
yrkande 7, 1990/91:T561 yrkande 2 och 1990/91:T565 yrkandena 2
och 5,
39. beträffande tågförbindelser
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:T8 yrkande 2,
1990/91:T53 yrkande 2, 1990/91:T56 yrkande 2, 1990/91:T507
yrkande 1 i denna del och 1990/91:T549 yrkande 2,
40. beträffande priser och marknadsföring
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:T508 yrkande 15,
1990/91:T524, 1990/91:T546 yrkande 3 och 1990/91:T552 yrkande 3,
res. 30 (v)
res. 31 (mp)
Godstrafikfrågor
41. beträffande godstrafikens utveckling
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:T235 yrkande 1,
1990/91:T508 yrkande 23 och 1990/91:T550 i denna del,
res. 32 (mp)
42. beträffande riksbangård
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:T217 i denna del,
1990/91:T263 yrkande 7 och 1990/91:T529,
43. beträffande övriga godstrafikfrågor
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:T242 yrkande 5,
1990/91:T270 yrkande 1, 1990/91:T520 yrkande 3 och 1990/91:T546
yrkande 4,
res. 33 (v)
Övriga järnvägsfrågor
44. beträffande järnvägens verkstäder
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:T548 och 1990/91:T555,
res. 34 (v)
45. beträffande SJs fastighetsbestånd
att riksdagen avslår motion 1990/91:T554,
46. beträffande Delsbo stationshus
att riksdagen avslår motion 1990/91:T563,
47. beträffande cykelanpassning
att riksdagen avslår motion 1990/91:T206 yrkandena 3 och 4,
49. beträffande tågpåkörning av renar
att riksdagen avslår motion 1990/91:T210 i denna del.
Stockholm den 14 maj 1991
På trafikutskottets vägnar
Birger Rosqvist
Reservationer
Närvarande: Birger Rosqvist (s), Rolf Clarkson (m), Olle
Östrand (s), Kenth Skårvik (fp), Elving Andersson (c),
Sven-Gösta Signell (s), Görel Bohlin (m), Margit Sandéhn (s),
Rune Johansson (s), Sten-Ove Sundström (s), Sten Andersson i
Malmö (m), Hugo Bergdahl (fp), Rune Thorén (c), Viola Claesson
(v), Roy Ottosson (mp), Jarl Lander (s) och Yngve Wernersson
(s).
Reservationer
1. Anslag till drift och vidmakthållande av statliga järnvägar
(mom.1) och kostnadsram för år 1992 (mom.2)
Viola Claesson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21
börjar med "Utskottet tillstyrker den" och slutar med "avstyrks
därför" bort ha följande lydelse:
Utskottet tillstyrker förslaget i motion T249 (v) att
riksdagen för nästa budgetår bör anvisa 4 miljarder kronor för
drift och vidmakthållande av statliga järnvägar. Kostnadsramen
för kalenderåret 1992 bör därmed anges till 4300 milj.kr.
Syftet med motionerna T40 (mp) och T508 (mp) i nu behandlad
del blir med detta ställningstagande tillgodosett medan yrkandet
i motion T556 (fp) avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 1 och 2 bort ha
följande lydelse:
1. beträffande anslag till drift och vidmakthållande av
statliga järnvägar
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T249 yrkande 3,
med anledning av regeringens förslag i proposition 1990/91:100
bil. 8 och motionerna 1990/91:T40 yrkande 8 och 1990/91:T508
yrkande 5 samt med avslag på motion 1990/91:T556 yrkande 7 till
Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar för
budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på
4000000000 kr.,
2. beträffande kostnadsram för år 1992
att riksdagen med anledning av regeringens förslag i
proposition 1990/91:100 bil. 8 godkänner att en kostnadsram på
4300000000 kr. för drift och vidmakthållande av statliga
järnvägar beräknas för kalenderåret 1992,
2. Anslag till drift och vidmakthållande av statliga järnvägar
(mom.1) och kostnadsram för år 1992 (mom.2)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21
börjar med "Utskottet tillstyrker den" och slutar med "avstyrks
därför" bort ha följande lydelse:
Utskottet tillstyrker förslaget i motionerna T40 (mp) och
T508 (mp) att riksdagen för nästa budgetår bör anvisa 3827,3
milj.kr. för drift och vidmakthållande av statliga järnvägar.
Kostnadsramen för kalenderåret 1992 bör därmed anges till 4110
milj.kr.
Syftet med motion T249 (v) i berörd del blir med detta
ställningstagande delvis tillgodosett medan yrkandet i motion
T556 (fp) avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 1 och 2 bort ha
följande lydelse:
1. beträffande anslag till drift och vidmakthållande av
statliga järnvägar
att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:T40 yrkande 8
och 1990/91:T508 yrkande 5, med anledning av regeringens förslag
i proposition 1990/91:100 bilaga 8 och motion 1990/91:T249
yrkande 3 samt med avslag på motion 1990/91:T556 yrkande 7 till
Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar för
budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på
3827300000 kr.,
2. beträffande kostnadsram för år 1992
att riksdagen med anledning av regeringens förslag i
proposition 1990/91:100 bilaga 8 godkänner att en kostnadsram på
4110000000 kr. för drift och vidmakthållande av statliga
järnvägar beräknas för kalenderåret 1992,
3. Anslag till nyinvesteringar i stomjärnvägar (mom.5)
Rolf Clarkson, Görel Bohlin och Sten Andersson i Malmö (alla
m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21
börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "berörda
motionsyrkanden" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att ökade resurser bör anvisas för ett
fortsatt järnvägsbyggande och en modernisering av järnvägsnätet.
Utskottet tillstyrker därför förslaget i motion T211 (m) att
riksdagen för nästa budgetår bör anvisa 2 miljarder kronor för
nyinvesteringar i stomjärnvägar.
Syftet med motionerna T40 (mp), T202 (c), T249 (v) och T508
(mp) i denna del blir med detta ställningstagande delvis
tillgodosett.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande
lydelse:
5. beträffande anslag till nyinvesteringar i
stomjärnvägar
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T211 yrkande 28
och med anledning av regeringens förslag i proposition
1990/91:100 bilaga 8 och motionerna 1990/91:T40 yrkande 7,
1990/91:T202 yrkande 1, 1990/91:T249 yrkande 2 och 1990/91:T508
yrkande 2 till Nyinvesteringar i stomjärnvägar för
budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på
2000000000 kr.,
4. Anslag till nyinvesteringar i stomjärnvägar (mom.5)
Elving Andersson och Rune Thorén (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21
börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "berörda
motionsyrkanden" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att ökade resurser bör anvisas för ett
fortsatt järnvägsbyggande och en modernisering av järnvägsnätet.
Utskottet tillstyrker därför förslaget i motion T202 (c) att
riksdagen för nästa budgetår bör anvisa 2,5 miljarder kronor för
nyinvesteringar i stomjärnvägar.
Syftet med motion T211 (m) blir med detta ställningstagande
helt tillgodosett medan motionerna T40 (mp), T249 (v) och T508
(mp) i denna del blir delvis tillgodosedda.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande
lydelse:
5. beträffande anslag till nyinvesteringar i
stomjärnvägar
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T202 yrkande 1
och med anledning av regeringens förslag i proposition
1990/91:100 bilaga 8 och motionerna 1990/91:T40 yrkande 7,
1990/91:T211 yrkande 28, 1990/91:T249 yrkande 2 och 1990/91:T508
yrkande 2 till Nyinvesteringar i stomjärnvägar för
budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på
2500000000 kr.,
5. Anslag till nyinvesteringar i stomjärnvägar (mom.5)
Viola Claesson (v) och Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21
börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "berörda
motionsyrkanden" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att ökade resurser bör anvisas för ett
fortsatt järnvägsbyggande och en modernisering av järnvägsnätet.
Utskottet tillstyrker därför förslaget i motionerna T40 (mp),
T249 (v) och T508 (mp) att riksdagen för nästa budgetår bör
anvisa 3 miljarder kronor för nyinvesteringar i stomjärnvägar.
Syftet med motionerna T202 (c) och T211 (m) i denna del blir
med detta ställningstagande tillgodosett.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande
lydelse:
5. beträffande anslag till nyinvesteringar i
stomjärnvägar
att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:T40 yrkande
7, 1990/91:T249 yrkande 2 och 1990/91:T508 yrkande 2 och med
anledning av regeringens förslag i proposition 1990/91:100
bilaga 8 och motionerna 1990/91:T202 yrkande 1 och 1990/91:T211
yrkande 28 till Nyinvesteringar i stomjärnvägar för
budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på
3000000000 kr.,
6. Framtida medelsanvisningar för nyinvesteringar i
stomjärnvägar (mom.6)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22
börjar med "Utskottet är" och slutar med "behandlad del" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser det väsentligt att riksdagen redan nu anger
riktlinjer för kommande medelsberäkningar för nyinvesteringar i
stomjärnvägar. I stället för att konstruera en nytt anslag för
insatser i trafikens infrastruktur där såväl medelsanvändningen
som de trafikpolitiska effekterna är oklara bör ökade insatser
direkt riktas mot järnvägsområdet. Utgångspunkten bör därvid
vara att en stegvis höjning sker av banverkets
investeringsanslag till 3,5 miljarder kronor för budgetåret
1992/93 resp. 4,5 miljarder kronor för budgetåret 1993/94.
Utskottet tillstyrker därmed förslaget i motion T40 (mp) i denna
del.
Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande
lydelse:
6. beträffande framtida medelsanvisningar till
nyinvesteringar i stomjärnvägar
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T40 yrkandena 9
och 10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23
börjar med "På Haparandabanan" och på s. 24 slutar med "i
stomnätet" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att Haparandabanan med dess funktion som en
nordisk förbindelselänk bör ingå i stomnätet.
Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motionerna T202
(c) och T520 (v) tillstyrks i denna del, bör av riksdagen ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande
lydelse:
12. beträffande Haparandabanan
att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:T202 yrkande
2 i denna del och 1990/91:T520 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24
börjar med "Beträffande Bohusbanan" och slutar med "därför
motionsyrkandet" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att Bohusbanan bör föras till stomnätet. Med
detta ställningstagande vill utskottet markera vikten av att
järnvägstrafiken planeras i ett nordiskt perspektiv.
Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T202 (c)
tillstyrks i denna del, bör av riksdagen ges regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande
lydelse:
13. beträffande Bohusbanan
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T202 yrkande 2 i
denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
9. Ådalsbanan (mom.14)
Viola Claesson (v) och Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24
börjar med "Av samma" och slutar med "på Ådalsbanan" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att Ådalsbanan med dess trafikfunktion utgör
en strategisk länk i ett nationellt sammanhängande
järnvägssystem. Banan förbinder ostkustbanan med norra stambanan
och järnvägstrafiken ansluter städerna Härnösand, Kramfors och
Sollefteå. Banan utgör också en viktig del och förutsättning för
en utbyggd ostkustbana norrut, den s.k. Botniabanan. Enligt
länsstyrelsens utredning om framtida trafikeringsmöjligheter på
Ådalsbanan uppnås de bästa resultatet trafikmässigt och
samhällsekonomiskt med s.k. Intercity-tåg hela vägen upp till
Sollefteå (och Långsele). Detta förutsätter dock att banan
omklassificeras till stomjärnväg. Av dessa skäl anser utskottet
att banan bör inlemmas i stomnätet.
Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T238 (mp)
tillstyrks i denna del, bör av riksdagen ges regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande
lydelse:
14. beträffande Ådalsbanan
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T238 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. En ökad järnvägsanpassning (mom.17)
Viola Claesson (v) och Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26
börjar med "Utskottet har" och slutar med "utskottet
motionsyrkandena" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser det viktigt att transportsystemets miljö-
och energiegenskaper förbättras. En viktig förutsättning för
detta är, som framhålls bl.a. i motion T508 (mp), att
transportsystemet anpassas så att järnvägen blir mer
lättillgänglig. Detta kan bl.a. ske genom att
järnvägsstationerna utvecklas till allomfattande
trafikterminaler och primära transportcentra i den kommunala
planeringen. Vidare bör genom konsekvensanalyser vid planering
av utbyggnader av väg- och flygplatser alltid alternativa
lösningar med järnväg tas med i beaktande.
Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T508 (mp)
tillstyrks i denna del, bör av riksdagen ges regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande
lydelse:
17. beträffande en ökad järnvägsanpassning
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T508 yrkandena 13
och 14 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
11. Statens ansvar för bannätet (mom.18)
Viola Claesson (v) och Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26
börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "berörda
delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet erinrar om att det trafikpolitiska beslutet
innebär att banverket skall svara för investeringar på
stomjärnvägarna och underhåll på samtliga järnvägar som ingår i
statens spåranläggningar. I realiteten har det dock enligt vad
utskottet erfarit framkommit att banverket inte visat sig berett
att ta på sig hela kostnaden för banunderhållet, inkl.
reinvesteringar. I stället söker man övervältra delar av eller
hela kostnaden på kommuner, län och landsting. Särskilt
besvärligt har detta varit för banor som är starkt nedslitna och
alltså i stort behov av reinvesteringar för att uppnå sin
tidigare högre standard. Ett exempel härpå är inlandsbanan.
Enligt utskottets mening bör därför klargöras att banverket har
ett ansvar för underhållet som inte får övervältras på andra
parter i samhället.
Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motionerna T231
(mp) och T508 (mp) i denna del tillstyrks, bör av riksdagen ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande
lydelse:
18. beträffande statens ansvar för bannätet
att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:T231 yrkande
7 och 1990/91:T508 yrkande 19 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
12. Internationella järnvägsförbindeler (mom.21)
Viola Claesson (v) och Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28
börjar med "Utskottet förutsätter" och slutar med "aktuella
motionsyrkanden" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser det angeläget att det nordiska och
internationella samarbetet intensifieras och bedrivs mer
målmedvetet. Utgångspunkten bör härvid vara att de tre nordiska
länderna sammanknyts med snabbtåg. Snabbtågen bör nå Oslo såväl
söderifrån som österifrån och de bör nå Köpenhamn med en ren
järnvägstunnel eller täta färjeförbindelser. På längre sikt bör
de gå runt Bottenviken över Haparanda/Tornio och vidare in i
Finland. Det nordiska snabbtågsnätet bör också sammanfogas med
ett alleuropeiskt snabbtågsnät. Detta förutsätter att regeringen
aktivt arbetar för en väsentligt ökad samordning av den
internationella järnvägstrafiken i Europa. Forsknings- och
utvecklingsinsatser bör göras med samma inriktning.
Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T508 (mp)
tillstyrks i denna del och att syftet med de övriga nu
behandlade motionsyrkandena till väsentlig del tillgodoses, bör
av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande
lydelse:
21. beträffande internationella järnvägsförbindelser
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T508 yrkandena 10
och 11 och med anledning av motionerna 1990/91:T211 yrkande 24 i
denna del, 1990/91:T243 yrkande 1, 1990/91:T528 yrkande 2 och
1990/91:T562 yrkande 1 i denna del som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
13. Övergripande riktlinjer för bannätets utveckling
(mom.22)
Rolf Clarkson (m), Kenth Skårvik (fp), Görel Bohlin (m), Sten
Andersson i Malmö (m) och Hugo Bergdahl (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30
börjar med "Vad gäller" och på s. 31 slutar med "berörda delar"
bort ha följande lydelse:
Utskottet bedömer att riksdagen bör ange riktlinjer om ett
förstärkt framtida järnvägsbyggande. Enligt utskottets mening
bör banverket planera för en höjd investeringsnivå utöver de 10
miljarder kronor under tio år som förutsattes i 1988 års
trafikpolitiska beslut. En prioritering bör ske till de sträckor
där den största möjliga effekten bedöms kunna uppnås. Detta
innebär, som anges i motionerna T62 (m), T220 (fp) och T211 (m),
att en rad större järnvägsprojekt bör kunna genomföras, såsom
utbyggnad av Arlandabanan och Mälardalsbanorna, förstärkning av
det s.k. godsstråket genom Mellansverige, en anpassning av
järnvägsnätet till Europa, utbyggnad av dubbelspår på
västkustbanan och på andra kapacitetstrånga sträckor. Utskottet
anser dock att det i första hand bör vara banverket som har att
pröva utbyggnadsordningen för det fortsatta järnvägsbyggandet.
För finansieringen vill utskottet hänvisa till de åtgärder som
förts fram i annat sammanhang om bl.a. utförsäljning av statliga
tillgångar som företag, mark och fastigheter.
Utskottets ställningstagande innebär att motionerna T62 (m)
och T211 (m) tillstyrks i nu behandlade delar. Övriga
motionsyrkanden avstyrks. Syftet med en del av dem blir dock
tillgodosett.
Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande
lydelse:
22. beträffande övergripande riktlinjer för bannätets
utveckling
att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:T62 yrkande 7
och 1990/91:T211 yrkande 24 i denna del och med avslag på
motionerna 1990/91:T60 yrkande 12, 1990/91:T202 yrkande 2 i
denna del, 1990/91:T225 yrkande 1 i denna del, 1990/91:T508
yrkande 27, 1990/91:T513 yrkande 1 och 1990/91:T701 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
14. Övergripande riktlinjer för bannätets utveckling
(mom.22)
Elving Andersson och Rune Thorén (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30
börjar med "Vad gäller" och på s. 31 slutar med "berörda delar"
bort ha följande lydelse:
Utskottet bedömer att riksdagen bör ange riktlinjer om ett
förstärkt framtida järnvägsbyggande. Enligt utskottets mening
bör investeringsdirektiven, som framhålls i motionerna T60 (c)
och T202 (c), bygga på principen att en tidigareläggning av
järnvägsbyggandet sker i jämförelse med banverkets stomnätsplan.
Tidigareläggningen bör utformas så att sysselsättningen främjas
och då även utanför storstadsområdena. Vidare bör projekten
underlätta snabba godstransporter så att transportsystemet
främjar ekonomisk tillväxt samt underlätta introduktionen av
snabbtåg. Utgångspunkten för järnvägsplaneringen bör vidare, som
anges i motion T202 (c), vara en höjd investeringsnivå på 40
miljarder kronor under en period på tio år. Finansieringen bör
ske med hjälp av bl.a. försäljning av statliga företag,
järnvägsobligationer och miljöavgifter.
Detta innebär enligt utskottets mening att en utbyggnad bör
prioriteras till västkustbanan, Kust-till-kust-banan,
ostkustbanan, Dalabanan, sträckan Stockholm--Östersund, norra
stambanan, stambanan på övre Norrland, Götalandsbanan,
Bergslagsbanan, Göteborg--Oslo, Värmlandsbanan,
Mälardalsbanorna, Storlien--Östersund och inlandsbanan. Det bör
dock ankomma på banverket att, enligt det av riksdagen
fastställda samhällsekonomiska planeringssystemet, närmare
bestämma formerna för det fortsatta järnvägsbyggandet. Banverket
bör vidare få ett bemyndigande att inom ramen 470 milj.kr.
tidigarelägga smärre arbeten som medverkar till att höja
kapacitet och snabbhet samt förbättrar säkerheten.
Utskottets ställningstagande innebär att motionerna T60 (c)
och T202 (c) tillstyrks i nu behandlade delar medan övriga
behandlade motionsyrkanden till viss del blir tillgodosedda. Det
innebär vidare att syftet med flera av de motionsyrkanden som
väckts om utbyggnad av enskilda järnvägar, som utskottet
behandlar i ett följande avsnitt, till väsentlig del torde bli
tillgodosett.
Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande
lydelse:
22. beträffande övergripande riktlinjer för bannätets
utveckling
att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:T60 yrkande
12 och 1990/91:T202 yrkande 2 i denna del och med anledning av
motionerna 1990/91:T62 yrkande 7, 1990/91:T211 yrkande 24 i
denna del, 1990/91:T225 yrkande 1 i denna del, 1990/91:T508
yrkande 27, 1990/91:T513 yrkande 1 och 1990/91:T701 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
15. Övergripande riktlinjer för bannätets utveckling
(mom.22)
Viola Claesson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30
börjar med "Vad gäller" och på s. 31 slutar med "berörda delar"
bort ha följande lydelse:
Utskottet bedömer att det är angeläget med ett förstärkt
politiskt inflytande från riksdagens sida för bannätets
fortsatta utveckling. Riksdagen bör därför redan nu ange
riktlinjer för det fortsatta järnvägsbyggandet som innebär en
betydligt högre investeringsnivå. Enligt utskottets mening finns
det också, som framhålls i motionerna T225 (v) och T249 (v), en
rad angelägna projekt på järnvägsområdet som bör genomföras
snarast. Detta gäller bl.a. västkustbanan, Mälardalsbanorna,
snabbtågsanpassning Stockholm--Sundsvall, Norge--Vänerlänken,
Bohusbanan, bansträckan Borås--Herrljunga--Uddevalla,
Götalandsbanan, inlandsbanan, norra stambanan, Sydostkustbanan,
Botniabanan samt ostkustbanan. Vidare bör en omfattande
snabbtågsanpassning ske av bannätet så att större delen av
landets tätbefolkade regioner omfattas av snabbtågstrafik.
Utskottets ställningstagande innebär att motion T225 (v)
tillstyrks i denna del medan syftet med övriga nu behandlade
motionsyrkanden till viss del blir tillgodosett. Det innebär
vidare att syftet med flera av de övriga motionsyrkanden som
väckts om utbyggnad av enskilda järnvägar, som utskottet
behandlar i ett senare avsnitt, till väsentlig del torde bli
tillgodosett.
Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande
lydelse:
22. beträffande övergripande riktlinjer för bannätets
utveckling
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T225 yrkande 1 i
denna del och med anledning av motionerna 1990/91:T60 yrkande
12, 1990/91:T62 yrkande 7, 1990/91:T202 yrkande 2 i denna del,
1990/91:T211 yrkande 24 i denna del, 1990/91:T508 yrkande 27,
1990/91:T513 yrkande 1 och 1990/91:T701 yrkande 3 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
16. Övergripande riktlinjer för bannätets utveckling
(mom.22)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30
börjar med "Vad gäller" och på s. 31 slutar med "berörda delar"
bort ha följande lydelse:
Utskottet bedömer det som nödvändigt att en förstärkning
sker av det politiska inflytandet från riksdagens sida över det
fortsatta järnvägsbyggandet. Riksdagen bör därför redan nu ange
riktlinjer för det fortsatta järnvägsbyggandet som innebär en
betydligt högre investeringsnivå. Enligt utskottets mening finns
det också en rad mycket angelägna investeringsprojekt på
järnvägsområdet. Det framtida järnvägsbyggandet bör bygga på att
en bra och anpassad järnvägstrafik kan erbjudas i landets alla
delar så att trafikförsörjningen kan göras mer miljövänlig och
energieffektiv. Utgångspunkten för banverkets
investeringsverksamhet bör vara den investeringsplan som
skisseras i motion T508 (mp). Större projekt i denna plan är
bl.a. Botniabanan, ostkustbanan, Arlandabanan, Mälardalsbanorna,
västkustbanan, Bohusbanan och en ny ostkustbana från Norrköping
till bl.a. Kalmar och Karlskrona. Vidare bör en snabb och
omfattande anpassning göras av bannätet för snabbtågstrafik.
Utskottets ställningstagande innebär att motionerna T508
(mp) och T701 (mp) i nu behandlad del tillstyrks medan syftet
med övriga nu behandlade motionsyrkanden delvis blir
tillgodosett. Det innebär vidare att syftet med flera av de
övriga motionsyrkanden som väckts om utbyggnad av enskilda
järnvägar, som utskottet behandlar i ett senare avsnitt, till
väsentlig del torde bli tillgodosett.
Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande
lydelse:
22. beträffande övergripande riktlinjer för bannätets
utveckling
att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:T508 yrkande
27 och 1990/91:T701 yrkande 3 samt med anledning av motionerna
1990/91:T60 yrkande 12, 1990/91:T62 yrkande 7, 1990/91:T202
yrkande 2 i denna del, 1990/91:T211 yrkande 24 i denna del,
1990/91:T225 yrkande 1 i denna del och 1990/91:T513 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
17. SJs organisationsform (mom.24)
Rolf Clarkson (m), Kenth Skårvik (fp), Görel Bohlin (m), Sten
Andersson i Malmö (m) och Hugo Bergdahl (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 45
börjar med "Utskottet anser" och på s. 46 slutar med "avstyrks
följaktligen" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion T62
(m) att den rollfördelning som nu skapats mellan trafikutövare
och banverket skulle renodlas om SJ fick verka i bolagsform. SJ
bör därför ombildas till aktiebolag.
Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T62 (m)
tillstyrks i denna del medan övriga motionsyrkanden avstyrks,
bör av riksdagen ges regeringen till känna. Utskottets
ställningstagande innebär vidare att syftet med förslaget från
riksdagens revisorer i nu behandlad del torde komma att
tillgodoses varför yrkandet kan lämnas utan vidare åtgärd från
riksdagens sida.
dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande
lydelse:
24. beträffande SJs organisationsform
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T62 yrkande 15,
lämnar riksdagens revisorers förslag 1990/91:12 yrkande 5 utan
vidare åtgärd och med avslag på motionerna 1990/91:T35 yrkande 7
och 1990/91:T71 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
18. SJs organisationsform (mom.24)
Viola Claesson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 45
börjar med "Utskottet anser" och på s. 46 slutar med "avstyrks
följaktligen" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening finns det mycket goda
förutsättningar att inom affärsverksmodellen förena höga
effektivitetskrav med ett fortsatt direkt statligt och
demokratiskt inflytande. Utskottet avisar därför tankarna på en
bolagisering av SJ.
Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T35 (v)
tillstyrks i denna del medan övriga motionsyrkanden tillsammans
med förslaget i nu behandlad del från riksdagens revisorer
avstyrks, bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande
lydelse:
24. beträffande SJs organisationsform
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T35 yrkande 7
samt med avslag på riksdagens revisorers förslag 1990/91:12
yrkande 5 och motionerna 1990/91:T62 yrkande 15 och 1990/91:T71
yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
19. SJs koncernstrategi (mom. 25)
Rolf Clarkson (m), Kenth Skårvik (fp), Görel Bohlin (m), Sten
Andersson i Malmö (m), Hugo Bergdahl (fp) och Roy Ottosson (mp)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 47
börjar med "Utskottet anser" och på s. 48 slutar med
"motionsyrkandena avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser därvid att den tidigare genom bl.a. 1988 års
järnvägspolitiska beslut fastlagda koncernstrategin för SJ
återigen bör konfirmeras. Detta innebär att SJ-koncernen skall
koncentreras mot den spårburna trafiken. Verksamheter som inte
har som huvuduppgift att stärka järnvägen bör därför som
tidigare bestämts säljas ut.
Utskottet vill samtidigt påtala att de tjänster som SJ
behöver för samordning med andra transportmedel i många fall kan
köpas från utomstående företag efter upphandling i fri
konkurrens. Till bilden hör vidare att i en framtida
konkurrenssituation där flera företag ges möjlighet att bedriva
järnvägstrafik på bannätet är det än mer viktigt att inte SJ med
äganderätt på ett dominerande sätt besitter olika anknytande
transportled till järnvägen och därmed försvårar en fungerande
marknadsbildning.
Ett fullföljande av denna koncernstrategi bör enligt
utskottets mening innebära att SJs förvaltningsbolag AB
Swedcarrier avyttrar stora delar av sitt aktieinnehav. Det bör
ankomma på regeringen att närmare följa upp den fastlagda
koncernstrategin liksom att årligen avrapportera till riksdagen
hur målsättningen uppnås.
Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen
till känna. Syftet med motionsyrkandena blir därmed tillgodosett
medan regeringens och riksdagens revisorers förslag i denna del
avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande
lydelse:
25. beträffande SJs koncernstrategi
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:T211 yrkande
24 i denna del och 1990/91:T556 yrkande 1 och med avslag på
riksdagens revisorers förslag 1990/91:12 yrkande 1 och på vad
som anförts i proposition 1990/91:100 bilaga 8 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
20. SJs ekonomiska mål (mom.26)
Viola Claesson (v) och Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 49
börjar med "Utskottet kan" och slutar med "riksdagens sida" bort
ha följande lydelse:
Utskottet anser att utvecklingen sedan 1988 års
järnvägspolitiska beslut med en allt ökad tydlighet visar att
det finns anledning att sätta ned SJs ekonomiska mål. Genom de
förändringar som skett bl.a. på skatteområdet med en breddad
mervärdeskatt för resande har bl.a. järnvägen fått påtagligt
sämre konkurrensförutsättningar. Sannolikt kommer riksdagen i
vår besluta om en sänkning av kilometerskatten trots att
samhällsekonomiska kalkyler visar att lastbilstrafiken är
underbeskattad jämfört med järnvägstrafiken. Genomförandet av
det s.k. bärighetsprogrammet och därmed sammanhängande höjningar
av högsta tillåtna lastbilsvikter undergräver också ensidigt
järnvägstrafikens konkurrensförmåga. Utskottet anser mot denna
bakgrund att det bör ankomma på regeringen att ta fram nya
ekonomiska krav på SJ. Utgångspunkten bör vara att de
ekonomiska kraven harmonierar med de trafikpolitiska målen om
bl.a. en utvecklad järnvägstrafik och en mer miljövänlig
trafikförsörjning. Utskottet beräknar mot denna bakgrund att en
nedsättning av SJs resultatmål för år 1992 bör göras med 600
milj.kr. Regeringen bör vidare återkomma med förslag till
riksdagen med mer preciserade och långsiktiga resultatkrav för
SJ-koncernen som främjar en fortsatt utveckling av
järnvägstrafiken.
Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T508 (mp)
i denna del tillstyrks, bör av riksdagen ges regeringen till
känna. Förslaget från riksdagens revisorer avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande
lydelse:
26. beträffande SJs ekonomiska mål
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T508 yrkande 7
samt med anledning av vad som anförts i proposition 1990/91:100
bilaga 8 och med avslag på riksdagens revisorers förslag
1990/91:12 yrkande 2 i denna del som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
21. SJs soliditetskrav (mom.27)
Viola Claesson (v) och Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 49
börjar med "Utskottet konstaterar" och på s. 50 slutar med
"riksdagens sida" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är det angeläget att SJ ges
förutsättningar att utveckla en attraktiv järnvägstrafik. Med
hänsyn till den tidigare eftersläpningen och bristande
förnyelsen föreligger ett betydande investeringsbehov. För att
inte denna nödvändiga investeringsfas skall motverkas bör en
anpassning ske av det soliditetstal som angetts för SJ. För
detta talar också att SJs konkurrenssituation med eventuellt
andra tågföretag kan komma att försvåras om statsmakterna har
stipulerat alltför höga soliditetskrav. Utskottet anser därvid
att soliditetskravet bör anges till 30% för hela
affärsverkskoncernen.
Vad nu anförts, vilket innebär att att motion T508 (mp) i
denna del tillstyrks, bör av riksdagen ges regeringen till
känna. Syftet med riksdagens revisorers förslag blir därmed
delvis tillgodosett.
dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande
lydelse:
27. beträffande SJs soliditetskrav
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T508 yrkande 8
och med anledning av riksdagens revisorers förslag 1990/91:12
yrkande 2 i denna del samt med avslag på vad som härom anförts i
proposition 1990/91:87 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
22. Järnvägens trafikmål (mom.28)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 50
börjar med "Utskottet anser" och slutar med "avstyrks
motionsyrkandena" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att statsmakternas trafikmässiga mål på
järnvägsområdet är bristfälliga och inte harmonierar med de
miljömässiga krav som måste ställas för att en framtidsinriktad
trafikförsörjning skall kunna byggas upp. Som framhålls i motion
T508 (mp) bör målsättningen vara att utveckla ett rikstäckande
järnvägssystem som blir tillängligt för så många som möjligt.
Utgångspunkten bör härvid vara att varje kommun som ingår i
bannätet bör ha åtminstone en järnvägsstation i drift. Därmed
möjliggörs det för de flesta invånarna i landet att kunna
utnyttja järnvägen för en betydande andel av sina resor.
Målsättningen bör vidare vara att öka järnvägstrafikens andel av
såväl gods- som persontransporter på vägtrafikens bekostnad.
Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T508 (mp)
i denna del tillstyrks, bör av riksdagen ges regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande
lydelse:
28. beträffande järnvägens trafikmål
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T508 yrkandena 9
och 12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
23. Uppföljning av SJ-koncernen (mom.29)
Viola Claesson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 51
börjar med "För att" och slutar med "vidare åtgärd" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser mot denna bakgrund att statsmakternas
uppföljning av SJ-koncernen bör utvecklas betydligt. Riksdagen
bör därvid årligen få en utförlig information som beskriver
måluppfyllelsen och hur givna mandat och befogenheter har
utnyttjats.
Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T35 (v)
tillstyrks i denna del, bör av riksdagen ges regeringen till
känna. Syftet med förslaget från riksdagens revisorer blir
delvis tillgodosett.
dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande
lydelse:
29. beträffande uppföljning av SJ-koncernen
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T35 yrkande 6 och
med anledning av riksdagens revisorers förslag 1990/91:12
yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
24. SJs trafikeringsrätt m.m. (mom.31)
Rolf Clarkson (m), Kenth Skårvik (fp), Görel Bohlin (m), Sten
Andersson i Malmö (m) och Hugo Bergdahl (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 53
börjar med "Utskottet bedömer" och slutar med "och befogenheter"
bort ha följande lydelse:
Utskottet bedömer att det redan nu står klart att en
avreglering bör ske av rätten att köra tågtrafik. Därmed kan den
s.k. vägtrafikmodellen på järnvägsområdet med bildandet av
banverket fullföljas till en situation där olika aktörer driver
tågtrafik i konkurrens med varandra. Utskottet anser därför att
det i propositionen beskrivna utredningsarbetet bör bedrivas
skyndsamt och målmedvetet. Utskottet anser därmed att den i
propositionen begärda förlängningen av SJs trafikeringsrätt bör
avslås. Däremot tillstyrker utskottet en förlängning av de
övriga befogenhetsmandat som föreslås i propositionen.
Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att syftet med
motionerna T209 (m), T211 (m), T525 (m), T537 (m) T556 (fp) i
berörd del får anses bli tillgodosett medan syftet med
motionerna T231 (mp) och T508 (mp) i denna del delvis blir
tillgodosett, bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande
lydelse:
31. beträffande SJs trafikeringsrätt m.m.
att riksdagen med anledning av vad som anförts i proposition
1990/91:100 bilaga 8 och motionerna 1990/91:T209 yrkande 3,
1990/91:T211 yrkande 24 i denna del, 1990/91:T231 yrkande 8,
1990/91:T508 yrkandena 21 och 24, 1990/91:T525, 1990/91:T537
yrkande 2 och 1990/91:T556 yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
25. SJs trafikeringsrätt m.m. (mom.31)
Elving Andersson (c), Rune Thorén (c) och Roy Ottosson (mp)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 53
börjar med "Utskottet bedömer" och slutar med "och befogenheter"
bort ha följande lydelse:
Utskottet bedömer att det redan nu står klart att en viss
avreglering bör ske av rätten att köra tågtrafik.
Trafikhuvudmännen i länen bör sålunda kunna ges större
möjligheter att bedriva lokal och regional järnvägstrafik på
stomnätet. Därmed kan den s.k. vägtrafikmodellen med bildandet
av banverket utvecklas till en situation där tågtrafik kan
upphandlas i konkurrens. Utskottet anser därför att det i
propositionen beskrivna utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt
och målmedvetet. Utskottet anser därmed att den i propositionen
begärda förlängningen av SJs trafikeringsrätt bör avslås.
Däremot tillstyrker utskottet en förlängning av de övriga
befogenhetsmandat som väckts i budgetpropositionen.
Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att syftet med
motionerna T231 (mp) och T508 (mp) i behandlad del blir
tillgodosett medan syftet med yrkandena i motionerna T209 (m),
T211 (m), T525 (m), T537 (m) T556 (fp) delvis torde tillgodoses,
bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande
lydelse:
31. beträffande SJs trafikeringsrätt
att riksdagen med anledning av vad som anförts i proposition
1990/91:100 bilaga 8 och motionerna 1990/91:T209 yrkande 3,
1990/91:T211 yrkande 24 i denna del, 1990/91:T231 yrkande 8,
1990/91:T508 yrkandena 21 och 24, 1990/91:T525, 1990/91:T537
yrkande 2 och 1990/91:T556 yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
26. SJs trafikeringsrätt m.m. (mom.31)
Viola Claesson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 53
börjar med "Utskottet bedömer" och slutar med "och befogenheter"
bort ha följande lydelse:
Utskottet bedömer att en fullständig avreglering av rätten
att köra tågtrafik kan bli till allvarligt förfång för
järnvägstrafiken och därmed också motverka en utveckling enligt
de trafikpolitiska målen. Historiska erfarenheter visar tydligt
på svårigheterna att inom ramen för ett avreglerat system kunna
få en marknadsmässig konkurrenssituation som inte på sikt leder
till monopol och samhällsekonomiska välfärdsförluster. Utskottet
anser därför att SJ som princip bör ha kvar sin trafikeringsrätt
på stomnätet. Utskottet anser därför att det utredningsarbete
som nyligen startat i frågan, och som ensidigt är inriktat mot
en avreglering, bör avbrytas.
Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att samtliga
motionsyrkanden avstyrks och att regeringens förslag om en
förlängning av SJs nuvarande trafikeringsrätt m.m. tillstyrks
men att utredningsarbetet för en avreglering bör avbrytas, bör
av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande
lydelse:
31. beträffande SJs trafikeringsrätt m.m.
att riksdagen med anledning av vad som anförts i proposition
1990/91:100 bilaga 8 och med avslag på motionerna 1990/91:T209
yrkande 3, 1990/91:T211 yrkande 24 i denna del, 1990/91:T231
yrkande 8, 1990/91:T508 yrkandena 21 och 24, 1990/91:T525,
1990/91:T537 yrkande 2 och 1990/91:T556 yrkande 2 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
27. Långväga busstrafik (mom. 32)
Viola Claesson (v) och Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 53
börjar med "Utskottet vill med" och på s. 54 slutar med "berörda
motionsyrkanden" bort ha följande lydelse:
Utskottet bedömer att planerna på en avreglering av den
långväga busstrafiken kan komma att få mycket allvarliga
effekter på järnvägstrafiken. Ett omfattande busslinjenät
kan sålunda förväntas växa fram i landet vid en avreglering och
därmed en överföring av resandet från järnväg till väg. Med den
bristande kostnadstäckning som busstrafiken har av sina
samhällsekonomiska kostnader uppstår vidare en orättvis
konkurrenssituation gentemot järnvägen. Konsekvensen kan därmed
befaras bli att persontrafiken på järnväg kommer att försvinna
på en rad olika sträckor i landet. Statsfinansiellt kan också
med en avreglering uppstå ökade kostnader genom att
trafikunderlag dras undan den tågtrafik som samhället upphandlar
vilket gör att underskottsbehovet därmed ökar. Utskottet anser
därför att nuvarande skadlighetsprövning för den långväga
busstrafiken bör i sina huvuddrag bestå oförändrad.
Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att syftet med
motionerna T45 (s) och T508 (mp) i denna del blir tillgodosett,
bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande
lydelse:
32. beträffande långväga busstrafik
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:T45 och
1990/91:T508 yrkande 25 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
28. Godsutvecklingsbidrag (mom.35)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 55
börjar med "Utskottet tillstyrker" och slutar med "aktuellt
motionsyrkande" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion T508
(mp) att särskilda medel erfordras för byggande och/eller drift
av industrispår för att stimulera samhällsekonomiskt motiverad
vagnslasttrafik och en utveckling av kombitrafiken. Utskottet
anser därför att den tidigare ersättningen till SJ, som mest
haft karaktären av att vara ett driftbidrag utan krav på
särskilda åtgärder, bör omformas till ett utvecklingsbidrag.
För detta ändamål bör anvisas ett anslag på 200 milj.kr. Medlen
bör utgå som investeringsbidrag till sådana anläggningar som
medför överföringar av gods från väg till järnväg, alternativt
att investeringen motverkar en överföring från järnväg till väg.
Regeringen bör mot denna bakgrund återkomma till riksdagen med
förslag till medelsanvisning och regler för bidragsgivningen.
Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att syftet med
yrkandet i motion T508 (mp) i allt väsentlig del tillgodoses,
bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande
lydelse:
35. beträffande godsutvecklingsbidrag
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:T508 yrkande 6
och med avslag på vad regeringen i proposition 1990/91:100
bilaga 8 anfört om att anslaget till SJ för utveckling av
godstrafik upphör fr.o.m. budgetåret 1991/92 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
29. Snabbtågstrafik (mom.36)
Viola Claesson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 56
börjar med "Utskottet vill" och slutar med "av utskottet" bort
ha följande lydelse:
Som framhålls i bl.a. motion T225 (v) är det enligt
utskottets mening angeläget att snabbtågstrafiken byggs ut så
snart som möjligt. En sådan utbyggnad skulle innebära såväl
välbehövlig konkurrens som avlastning för flyget. Genom en snabb
och kraftfull utbyggnad av snabbtågstrafiken skulle vidare
underlaget bortfalla för en parallell kraftig utbyggnad av
inrikesflyget. Utskottet anser mot denna bakgrund att det
svenska snabbtågsnätet bör byggas ut så att det binder samman
Stockholm, Göteborg och Malmö samt mellanliggande orter. Det bör
vidare byggas ut från Stockholm till Karlstad, Falun, Sundsvall
och Östersund. Utbyggnaden bör också förbinda Oslo med Göteborg
och Stockholm.
Det är vidare angeläget att insatser görs för att öka
snabbheten för järnvägen också i de delar av nätet som inte kan
komma att betjänas av snabbtåg. Framtagande av en lätt och snabb
vagn som kan klara 140 km/tim på stora delar av nätet inkl.
länsjärnvägarna bör därför ges en hög prioritet. Förberedelser
bör även inledas för utveckling av en "andra generation" av
svenska snabbtåg med högre hastigheter som kan sättas in i
trafik en bit in på nästa sekel.
För att den beskrivna satsningen på snabbtågstrafik skall
komma folkets flertal till godo krävs att prissystemet görs på
ett sådant sätt att mottot om "folkets järnväg" kan uppfyllas.
Nuvarande klassindelning bör därmed slopas.
Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motionerna T225
(v) och T545 (v) tillstyrks i denna del medan syftet med övriga
motionsyrkanden till väsentlig del torde tillgodoses, bör av
riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 36 bort ha följande
lydelse:
36. beträffande snabbtågstrafik
att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:T225 yrkande
1 i denna del och 1990/91:T545 yrkande 2 samt med anledning av
motionerna 1990/91:T236 yrkande 2, 1990/91:T546 yrkande 8 och
1990/91:T551 i denna del som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
30. Priser och marknadsföring (mom.40)
Viola Claesson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 58
börjar med "Enligt de" och på s. 59 slutar med "behandlade
motionsyrkanden" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets bedömning är det samhällsekonomiskt
lönsamt att återinföra kraftiga rabatter för tågresande. Därmed
kan den onda spiral som för närvarande håller på att utvecklas
med ständiga taxehöjningar och ett minskat privatresande brytas.
SJs priser bör därför -- räknat efter rabatt -- sättas i nivå
med priserna för de s.k. röda avgångarna under år 1989. En
kraftig minigrupprabatt bör införas samtidigt med utgångspunkt
att kostnaden för en grupp om 4--5 personer skall bli i samma
storleksordning som bensinkostnaden för en medelstor bil. Vidare
bör prissättningen vara så utformad att affärsresenärer i minsta
möjliga utsträckning rabatteras då dessa är föga priskänsliga.
Utskottet anser vidare att SJs marknadsföringsåtgärder är både
bristfälligt och felaktigt inriktade. Insatserna på området bör
inriktas mer på lokalbefolkningens resande och allmänt
popularisera tågresandet i landet. Detta innebär bl.a. att en
utbyggd information bör ges om hur man med kollektiva färdmedel
kan nå olika platser i landet.
Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motionerna T524
(v), T546 (v) och T552 (v) i nu behandlad del tillstyrks och att
syftet med yrkandet i motion T508 (mp) delvis blir tillgodosett,
bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 40 bort ha följande
lydelse:
40. beträffande priser och marknadsföring
att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:T524,
1990/91:T546 yrkande 3 och 1990/91:T552 yrkande 3 samt med
anledning av motion 1990/91:T508 yrkande 15 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
31. Priser och marknadsföring (mom.40)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 58
börjar med "Enligt de" och på s. 59 slutar med "behandlade
motionsyrkanden" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör järnvägens låga
marginalkostnader utnyttjas mer för att erbjuda billigare
biljetter. SJs målsättning bör därför innefatta att utveckla ett
lågprissystem baserat på marginalkostnaden för främst
studerande, barnfamiljer och pensionärer. Ett rabattsystem för
"sista-minuten-resor" bör vidare utvecklas.
Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T508 (mp)
tillstyrks i denna del och att syftet med övriga motionsyrkanden
helt eller delvis blir tillgodosett, bör av riksdagen ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 40 bort ha följande
lydelse:
40. beträffande priser och marknadsföring
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T508 yrkande 15
och med anledning av motionerna 1990/91:T524, 1990/91:T546
yrkande 3 och 1990/91:T552 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
32. Godstrafikens utveckling (mom.41)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 59
börjar med "Utskottet kan" och på s. 60 slutar med "av
utskottet" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser det mycket angeläget att en överföring av
gods kan ske från landsväg till järnväg. För detta talar den
tunga vägtrafikens miljöfarliga utsläpp, dess trafikfarlighet,
dess negativa inverkan på vägnätet och dess stora belastning på
samhällsekonomin. En sådan överföring kan ske dels genom att
kraftigt förbättra järnvägstrafiken, dels genom att beskatta
vägtrafiken efter dess fulla samhällsekonomiska kostnad. En
omläggning av den rent fiskala beskattningen från arbetskraft
till beskattning av energi, råvaror och konsumtion verkar i
samma positiva riktning.
Järnvägstrafiken för gods skulle vidare förbättras
väsentligt med en kraftig utbyggnad av järnvägsnätet. Därtill är
det av största vikt att kundanpassa godstransporterna i långt
högre grad än vad som hittills varit fallet. Som framhålls i
motion T508 (mp) kan också en utveckling av snabbgods och
lättgods på järnväg utgöra en viktig marknad.
Utskottet bedömer vidare att den rationalisering som för
närvarande förekommer i SJs godstrafik till övervägande del är
motiverad. Det finns dock olämpliga inslag där mindre godskunder
har förlorat möjligheten att transportera på järnväg. Det är
därför enligt utskottets mening i dessa fall angeläget att finna
nya transportlösningar. En lösning kan här vara att låta ett
annat företag än SJ sköta godstrafiken på mindre
anslutningsspår.
Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T508 (mp)
tillstyrks i denna del medan syftet med övriga motionsyrkanden
delvis blir tillgodosedda, bör av riksdagen ges regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 41 bort ha följande
lydelse:
41. beträffande godstrafikens utveckling
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T508 yrkande 23
och med anledning av motionerna 1990/91:T235 yrkande 1 och
1990/91:T550 i denna del som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
33. Övriga godstrafikfrågor (mom.43)
Viola Claesson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 61
börjar med "Utskottet vill" och slutar med "berörda
motionsyrkanden" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att järnvägen har en viktig uppgift att
svara för en ökad andel av godstrafiken i samhället. En
kraftfull satsning bör därför ske på att utveckla godstrafiken.
Genom samarbete med lokala och regionala intressenter och
utveckling av vagnslasttrafik och nya transportlösningar finns
goda förutsättningar för en ökad andel järnvägstransporter
också på mindre trafikstarka relationer. Med denna förändrad
inriktning av godstrafiken förutsätter utskottet att
godstrafiken kan återupptas och utvecklas på bl.a. sträckan
Jörn--Arvidsjaur som framhållits i motion T270 (v).
Utskottet anser det vidare viktigt att järnvägens
trafikanläggningar för godstrafiken främjar smidiga och
miljövänliga transportlösningar. Som behandlas i motion T520 (v)
är det därför väsentligt för järnvägstrafiken mellan Sverige
och Finland att en omaxlingsstation anläggs i Haparanda för byte
med axelpar. Vidare är det angeläget att terminaler för
godshantering ges sådana lokaliseringsplatser att de med
godshanteringen förknippade miljöproblemen kan begränsas. Detta
innebär bl.a., som påtalats i motion T546 (v), att SJs
godshantering i Umeå bör omflyttas till Vännäs.
Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att syftet med
motionerna T270 (v), T520 (v) och T546 (v) i denna del
tillgodoses medan yrkandet i motion T242 (c) till väsentlig del
torde tillgodoses, bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 43 bort ha följande
lydelse:
43. beträffande övriga godstrafikfrågor
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:T242 yrkande
5, 1990/91:T270 yrkande 1, 1990/91:T520 yrkande 3 och
1990/91:T546 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
34. Järnvägens verkstäder (mom.44)
Viola Claesson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 62
börjar med "Enligt vad" och slutar med "bör avslås" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser det väsentligt att SJ bibehåller tillräcklig
kompetens och kapacitet inom verkstadsområdet. Med den
utveckling på järnvägsområdet som av samhällsekonomiska skäl
blir allt mer nödvändig kommer behovet av verkstadskapacitet att
öka. SJ bör därför åläggas ett moratorium som innebär bl.a.
fortsatt drift vid SJs verkstad i Luleå till dess det framtida
behovet av järnvägsunderhåll är klarlagt. Med samma utgångspunkt
bedömer utskottet det som olämpligt att järnvägens verkstäder
bolagiseras eller privatiseras.
Utskottet anser det vidare angeläget att yrkeskunnandet och
arbetstillfällena vid SJs tidigare järnvägsverkstad i
Östersund kan tryggas av transport-, miljö- och
regionalpolitiska skäl.
Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motionerna T548
(v) och T555 (v) tillstyrks, bör av riksdagen ges regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under 44 bort ha följande
lydelse:
44. beträffande järnvägens verkstäder
att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:T548 och
1990/91:T555 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
35. Försöksverksamhet (mom.48)
Viola Claesson (v) och Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 64
börjar med "Utskottet har" och slutar med "aktuella
motionsyrkanden" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är det angeläget att få klarlagt
vilken utvecklingspotential som en länsjärnväg har om man
utvecklar såväl teknik som organisation, säkerhetsordning,
tågföring, marknadsföring m.m.
Utskottet tillstyrker därför förslagen i motionerna T508
(mp) och T558 (mp) att pröva nya former av järnvägstrafik på
olika försöksjärnvägar. Det gäller såväl infrastrukturen, de
rullande materialen som trafikplaneringen. Dellenbanan utgör
därvid en särskilt intressant järnvägssträcka eftersom den är
normalspårig, elektrifierad och har ett befolkningsunderlag som
ligger i gränsskiktet för bärkrafig persontrafik. Statens väg-
och trafikinstitut eller annat lämpligt organ bör få i uppdrag
att snabbutreda hur ett sådant försök kan genomföras. Villkoren
för spårburen trafik i glesbygd bör vidare, som framhålls i
motion T560 (mp), kunna prövas inom ramen för ett
samtrafikprojekt som lanserats i Ovanåker/Ljusdal och Bollnäs
kommuner.
Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motionerna i
denna del tillstyrks, bör av riksdagen ges regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 48 bort ha följande
lydelse:
48. beträffande försöksverksamhet
att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:T508 yrkande
26, 1990/91:T558 yrkande 1 och 1990/91:T560 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilda yttranden
Särskilda yttranden
1. Anslag tillnyinvesteringar i stomjärnvägar (mom.5)
Kenth Skårvik och Hugo Bergdahl (båda fp) anför:
Folkpartiet liberalerna medverkade i fjol till en uppgörelse
med socialdemokraterna som innebar en kraftig förstärkning av
banverkets investeringsanslag för såväl budgetåret 1990/91 som
för budgetåret 1991/92. Med hänvisning till denna
överenskommelse avstår folkpartiet i år från yrkanden om högre
anslag. Folkpartiet liberalernas uppfattning ligger dock fast
att en betydligt höjd investeringsnivå bör anvisas för ett
fortsatt järnvägsbyggande och en modernisering av järnvägsnätet.
Banverkets investeringsram för tioårsperioden bör således höjas
från 10 miljarder kronor till 40 miljarder kronor.
2. Haparandabanan (mom.12) och Bohusbanan (mom.13)
Roy Ottosson (mp) anför:
Jag anser i likhet med motionärerna att järnvägstrafiken på
Bohusbanan och Haparandabanan bör utvecklas. Jag bedömer dock
att omklassificering av dessa banor från länsjärnväg till
stomjärnväg skulle äventyra trafikeringen. Statens anslag för
köp av persontrafik på järnväg har ju stegvis krympts av
riksdagsmajoriteten. Lokalt och regionalt har däremot en
betydligt större vilja att upprätthålla en bra trafik visats.
Detta har räddat persontrafik på flera av de banor som blev
länsjärnvägar genom 1988 års järnvägspolitiska beslut. I väntan
på att dessa två banor byggs ut till våra grannländer bör de
därför förbli länsjärnvägar.
3. Upprustning och utbyggnad av enskilda banor (mom.23)
Viola Claesson (v) anför:
Vänsterpartiet har tidigare under avsnittet övergripande
riktlinjer för bannätets utveckling reserverat sig och förordat
en mycket kraftfull modernisering och utbyggnad av bannätet.
Detta innebär att de beskrivna enskilda motionsyrkandena som
väckts från vänsterpartiet om en upprustning och utbyggnad av
olika banor därmed också kan tillgodoses. Jag har därför avstått
från att i detta sammanhang reserveras mig.
4. SJs organisationsform (mom.24)
Roy Ottosson (mp) anför:
Som framhålls i bl.a. motion T71 (mp) så anser vi i
miljöpartiet de gröna att konkurrens mellan olika trafikföretag
skall tillåtas på järnvägarna. Så snart som förutsättningar för
sådan konkurrens verkligen tillskapats bör även SJs
organisationsform förändras till vad som gäller för dess
konkurrenter -- dvs. till aktiebolag. Med hänsyn till det
utredningsarbete och de förberedelser som nu görs inom
departement och SJ i denna riktning avstår jag från att
reservera mig i denna fråga vid detta tillfälle.
5. Järnvägens trafikmål (mom.28)
Viola Claesson (v) anför:
Jag anser att utvecklingen på järnvägsområdet sedan 1988 års
trafikpolitiska beslut har besannat de farhågor som
vänsterpartiet tidigare påtalat. Ett felaktigt
lönsamhetstänkande har sålunda lett till en ensidig satsning av
SJ på tågtrafik anpassad för affärsresenärer på de trafikstarka
relationerna. Tågtrafiken på många andra sträckor i landet har
samtidigt både försämrats och kraftigt fördyrats. Genom
regeringens nedskärningar av anslaget för trafikupphandling har
denna utveckling förvärrats. Till bilden hör vidare de
allvarliga förändringar som skett på godstrafikområdet där
vagnslasttrafiken upphört på många orter. Vänsterpartiet har i
annat sammanhang framhållit att järnvägen bör ges helt andra
förutsättningar och mål så att en samhällsekonomisk och
miljömässig utveckling kan ske av järnvägstrafiken i landet (se
reservation 3 i betänkande 1990/91:TU24).
6. Delsbo stationshus (mom. 46)
Roy Ottosson (mp) anför:
Jag anser det angeläget att järnvägsföreningen Dellenbanans
Vänner kostnadsfritt får överta Delsbo stationshus. Därigenom
kan fortsatt järnvägstrafik i föreningens regi möjliggöras. Jag
förutsätter att regeringen och SJ behandlar föreningens ansökan
i positiv anda, och avstår därför från att reservera mig i
frågan nu.
Motionerna4
Motioner väckta med anledning av proposition 1990/91:874
Motioner framlagda under den allmänna motionstiden 19916
Utskottet20
1 Anslag till banverket20
1.1 Anslaget D 1. Drift och vidmakthållande av statliga
järnvägar m.m.20
1.2 Anslaget D 2. Nyinvesteringar i stomjärnvägar21
1.3 Anslaget D 3. Ersättning till banverket för vissa
kapitalkostnader22
1.4 Anslaget D 4. Järnvägsinspektionen22
2 Bannätets indelning22
3 Riktlinjer och principer för investeringsplaneringen24
4 Järnvägsnätets framtida utveckling28
4.1 Övergripande riktlinjer för bannätets utveckling28
4.2 Upprustning och utbyggnad av enskilda banor31
4.2.1 Arlandabanan31
4.2.2 Bandelar i Mälardalen31
4.2.3 Vissa övriga projekt i Stockholms och Uppsala
län33
4.2.4 Götalandsbanan33
4.2.5 Bandelar i sydöstra Sverige34
4.2.6 Bandelar i Östergötland35
4.2.7 Bandelar i Blekinge35
4.2.8 Bandelar i Kronobergs län36
4.2.9 Bandelar i Skåne36
4.2.10 Västkustbanan37
4.2.11 Bandelar i Västsverige38
4.2.12 Norge--Vänerlänken38
4.2.13 Godsstråket genom Bergslagen och vid Vänern39
4.2.14 Bandelar i Värmland40
4.2.15 Bergslagspendeln41
4.2.16 Dalabanan och bandelar i Dalarna41
4.2.17 Ostkustbanan42
4.2.18 Botniabanan42
4.2.19 Vissa övriga projekt i Norrland43
4.2.20 Utskottets övervägande44